# Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Falun, angående handläggningstiden i en förundersökning

JO 2008-02-01 dnr 1220-2007

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2008-02-01         1220-2007              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Falun, angående handläggningstiden i en förundersökning

## Anmälan

AA ifrågasatte i en anmälan, som kom in till JO den 16 mars 2007, hand-
                        läggningstiden i en förundersökning vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Falun. Hon uppgav bl.a. följande. Hon är anställd vid hemtjänsten och är sedan
                        våren 2004 misstänkt för bedrägeri, vilket hon förnekat. Med anledning av miss-
                        tankarna avstängdes hon från sitt arbete utan lön den 4 maj 2004. Hon hördes av
                        polis senast den 17 juni 2004. Därefter har inga förhör med henne hållits. Hennes
                        advokat har sedan januari 2005 vid flera tillfällen försökt få besked från hand-
                        läggande åklagare, kammaråklagare BB, om vad som händer i ärendet.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende 505A-1594-04 infordrades. Av dessa
                        framgick följande. Polisanmälan angående bedrägeri alternativt grovt bedrägeri
                        begånget från den 30 maj 2002 till den 15 april 2004 kom in till kammaren den 30
                        april 2004 och direktiv utfärdades samma dag. Under de inledande månaderna hölls
                        flera förhör. I juni 2004 företogs en husrannsakan i AA:s bostad och hon hördes.
                        Under hösten 2004 hölls vissa ytterligare förhör. I januari 2005 inkom från polisen
                        ett förundersökningsprotokoll som inte var delgivet med försvaret. Därefter fanns
                        ingen ytterligare anteckning i diariet som visade att det företagits någon åtgärd som
                        fört utredningen framåt.

                        Efter förfrågan från Falu tingsrätt uppgav BB i juni 2005 att åtal sannolikt skulle
                        väckas i slutet av sommaren eller i början av hösten. Därefter har polisen vid ett par
                        tillfällen frågat åklagaren om ärendet. Dessutom har såväl den offentliga
                        försvararen som förvaltningschefen vid kommunens vård- och omsorgsförvaltning
                        gjort förfrågningar om ärendet och begärt ett skyndsamt ställningstagande.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen.

                        Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren CC) inkom med ett remissvar, till
                        vilket var fogat yttranden från chefsåklagaren DD och BB.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 1220-2007     Sid 2 (6)



BB uppgav bl.a. följande.

      Den 30 april 2004 övertog jag förundersökningsledningen i det nu granskade
      ärendet. Utredningen bedrevs inledningsvis intensivt. Förhör med misstänkt hölls i
      juni 2004. Jag hade då inte haft faktisk möjlighet att dessförinnan gå igenom
      utredningsmaterialet. Det har sedermera visat sig att det fanns handlingar hos
      polisen som jag inte fick del av innan förhör hölls. Det handlar om dokument vars
      existens har kommit till min kännedom först under april månad 2007.
      Under hösten 2004 försökte jag och utredande polis, upprepade gånger, att hitta en
      tid för genomgång av ärendet. Vi lyckades inte med detta. Den 11 januari 2005
      skickades till mig från polisen ett antal handlingar, vilka dock ej utgjorde det
      samlade utredningsmaterialet. Under första kvartalet 2005 hade jag kontakt med
      Internationella åklagarkammaren i Uppsala för att utröna möjligheten att inhämta
      utredningshandlingar från annat land. Under våren 2005 försökte jag att prioritera
      ärendet men jag kunde som mest avsätta någon timma åt gången, vilket inte var
      tillräckligt för att jag skulle kunna bilda mig en god helhetsbild av ärendet och vilka
      åtgärder som återstod att vidta. Vidare var det svårt att nå utredaren då hon,
      åtminstone delvis, var tjänstledig. Vårterminen 2005 hade jag arbetsperioder om
      exempelvis 21 dagar i sträck respektive om 28 dagar i sträck. I maj månad 2005
      talade jag med min chef om att jag ansåg att arbetsbelastningen var sådan att det var
      omöjligt för mig att göra ett fullgott åklagararbete, att jag hade ärenden som jag inte
      hann med inom rimlig tid och att jag arbetade så mycket att min hälsa hade börjat
      påverkas i negativ riktning. Jag kommer idag inte ihåg om jag vid det tillfället
      särskilt nämnde det nu granskade ärendet. Jag kommer inte heller ihåg att mina
      synpunkter ledde till någon förändring av min arbetssituation.
      Under maj månad 2005 blev jag kontaktåklagare i ett projekt bedrivet mellan polis,
      åklagare och Försäkringskassan. Samtliga bedrägerier mot Försäkringskassan
      lottades på mig från juni 2005 till sen höst 2006. Projektet var prioriterat med flera
      särskilt avdelade utredare hos polisen. Under hösten 2005 började jag i en arbets-
      grupp som handlade polisledda förundersökningar, vilka då fått hög prioritet. Därtill
      fortsatte jag att handlägga majoriteten av mina redan pågående förundersökningar,
      däribland det nu granskade ärendet. Samtidigt hanterade jag frihetsberövade
      personer. På grund av sjukdomsfall kom nämnda arbetsgrupp att minska i deltagar-
      antal, vilket medförde ökad arbetsinsats av oss övriga. Jag tyckte mig vid årsskiftet
      2005/2006 se en möjlighet att avsätta särskild tid för det nu granskade ärendet, då
      jag genom mycket hög arbetsinsats under hösten tillskapat mig detta. Dock ombads
      jag i början av 2006, på grund av ytterligare sjukdomsfall, att ta hand om även en
      annan åklagares rotel där flera större ärenden med frihetsberövade personer blev
      aktuella. Under första halvåret 2006 påtalade jag vid flera tillfällen inför åklagar-
      kammarens ledning den, som jag upplevde det, oacceptabelt höga arbets-
      belastningen. Vid något av dessa tillfällen klargjorde jag att jag hade det nu
      granskade ärendet, som jag måste få avsätta tid för. Jag bokade också in dagar i
      åklagarkammarens veckoschema för handläggning av det ärendet. Dessvärre blev
      jag dirigerad till andra uppgifter. Jag har i juli månad 2006 dock hävt vissa beslag i
      ärendet. Den 1 september 2006 började jag som ungdomsåklagare samtidigt som jag
      behöll ärendena från min gamla rotel. Jag har vid flera tillfällen under hösten 2006
      framfört till åklagarkammarens ledning att jag, för att upprätthålla fristerna i
      ungdomsärendena, inte hann med att hantera det nu granskade ärendet.
      Efter att JO-anmälan aktualiserades har jag fått en vecka avdelad för genomgång av
      ärendet. Jag har, efter samråd med polisen, sett till att det flyttats över från det
      aktuella närpolisområdet till polisen i Falun, avdelningen för ekonomisk brottslighet.
      Jag har numera gått igenom ärendet med en ekonom och han håller på med
      kompletterande sammanställningar av utredningsmaterial. Ett ytterligare förhör
      med den alltjämt misstänkta personen har hållits. Utredningen är nu mycket högt
      prioriterad. Min avsikt är att under sommaren fatta beslut i åtalsfrågan. Min egen
      uppfattning vad avser handläggningen av det nu granskade ärendet är att hand-
      läggningen har dragit ut alltför länge på tiden och att det är jag i egenskap av
      förundersökningsledare som i första hand är ansvarig för det. Jag anser härvidlag att
      jag har varit tydlig inför kammarens ledning då jag påtalat att jag, på grund av den
                                                                         Dnr 1220-2007      Sid 3 (6)



      höga arbetsbelastningen, inte hann med att hantera det aktuella ärendet. Med facit i
      hand borde jag, för att ge det nu granskade ärendet högre prioritet, ha sagt nej dels
      till uppdraget som kontaktåklagare för Försäkringskassan och dels till att ta hand om
      den sjukskrivne åklagarens rotel.
DD upplyste i huvudsak följande.

      Jag tillträdde som chef vid åklagarkammaren i Falun i mars 2004 och har således
      varit BB:s närmaste chef sedan ärendet inkom till åklagarkammaren. Under hela
      hösten 2005 var jag dock föräldraledig.
      För att bilda mig en bättre uppfattning om ärendet har jag tagit del av BB:s bifogade
      skrivelse i vilken hon redogör för varför målet dragit ut på tiden. Jag har även talat
      med henne om ärendet, tagit del av aktuellt diarieblad samt översiktligt tagit del av
      handlingarna i akten.
      Jag kan konstatera att BB inte sedan sommaren 2004 ansett sig ha haft tillräckligt
      med tid för att sätta sig in i ärendet för att kunna ge direktiv till polisen om målets
      fortsatta handläggning. Hon har som skäl för detta anfört en rad omständigheter om
      sin arbetssituation och hur hon tilldelats olika arbetsuppgifter. Jag har inte helt och
      hållet samma bild av förhållandena och har vissa synpunkter på hennes beskrivning,
      men väljer att i detta yttrande inte utveckla mig i detalj därvidlag.
      Aktuellt mål avser misstankar om grovt ocker alternativt grova stölder och
      bedrägerier. Det tidskrävande i målet har varit att sätta sig in i ett relativt omfattande
      räkenskapsmaterial. Jag bedömer att den arbetsinsats som krävts för att sätta sig in i
      ärendet för att kunna lämna direktiv till polisen rör sig från några dagar upp till högst
      en vecka.
      Åklagarkammaren i Falun har under flera års tid haft ett mycket ansträngt arbets-
      läge, bl.a. till följd av att flera åklagare varit långtidssjukskrivna. Detta har medfört
      att de allra flesta åklagarna på kammaren har upplevt en mycket stor arbetsbörda.
      BB tillhör en av de åklagare som tagit upp detta med mig vid ett antal tillfällen. Jag
      har som chef vid kammaren försökt att fördela alla de arbetsuppgifter som finns på
      en åklagarkammare på ett rättvist sätt och jag känner inte att BB tilldelats en större
      arbetsbörda än någon annan. Jag vill också framhålla att jag inför all personal på
      kammaren vid flera tillfällen framhållit att jag inte förväntar mig att någon arbetar
      mer än i genomsnitt normala arbetsveckor och att alla tänker på hur prioriteringar av
      egna ärenden skall ske då det ansträngda arbetslaget kräver aktiva prioriteringar. För
      att hjälpa åklagarna i denna prioritering upprättade kammarledningen 2006 en
      handlingsplan som vägledning för i vilken ordning olika ärenden bör prioriteras.
      När det gäller aktuellt ärende är min minnesbild att jag under hösten 2006 blev
      informerad första gången om att ärendet dragit ut på tiden, men har inte förrän nu
      förstått att BB ända sedan sommaren 2004 hade haft ärendet hos sig hela tiden. Jag
      vet att jag, när BB informerade mig om ärendet, och senare vid ett flertal tillfällen
      uppmanat BB att prioritera ärendet bland allt annat hon haft att göra. Jag har i
      samband med detta uppmanat BB att för ärendet avsätta särskild tid. Jag har då
      föreslagit att hon med viss framförhållning i åklagarkammarens gemensamma
      kalender skulle markera vilka dagar hon vill ägna sig åt ärendet, vilket vi i kammar-
      ledningen då tar hänsyn till vid planeringen av verksamheten. Dessa dagar kan man
      då också göra sig oanträffbar för externa kontakter för att få ro att arbeta ostört. Jag
      upplever inte att BB följt detta råd i tillräcklig utsträckning. I sammanhanget vill jag
      också anföra att jag på arbetsplatsträffar sedan lång tid tillbaka uppmanat samtliga
      åklagare på kammaren som har särskilt tidskrävande ärenden att tillämpa denna
      metod för att skapa sig särskild tid. Flera åklagare använder sig av detta sätt att
      arbeta på.
      Under hösten 2006 hade BB som första åklagare på kammaren också en vad vi
      kallar för ”rotelvårdsvecka”. Sådana återkommande veckor två gånger om året är
      åklagaren helt befriad från förhandlingar och tvångsmedel och tanken är att
      åklagaren skall få tid att ta sig an vissa ärenden som blivit liggande.
      Sammanfattningsvis har jag den uppfattningen att BB, liksom flera åklagare, har haft
      en allt för hög arbetsbelastning i förhållande till sin arbetstid. Det är trots detta inte
                                                                          Dnr 1220-2007     Sid 4 (6)



      acceptabelt att ett ärende blir liggande nästan tre år utan att någon egentlig åtgärd
      vidtas. Enligt min uppfattning skulle ärenden ha prioriterats på ett annat sätt än som
      skett och detta är i första hand handläggande åklagares ansvar. Som chef vid
      åklagarkammaren i Falun har även jag haft visst ansvar för att ärendet inte hanterats
      inom rimlig tid. Jag borde därför själv ha agerat kraftfullare och tydligare för att få
      ärendet handlagt.
      Avslutningsvis vill jag framhålla att det på åklagarkammaren i Falun sedan lång tid
      råder en ordning där var och en av åklagarna varje månadsskifte för kammar-
      ledningen skall redovisa hur många ärenden var och en har i balans och hur många
      av dessa ärenden som består av färdiga utredningar som är äldre än en månad.
      Detta har sedan följts upp och ibland föranlett ledningen att avlasta de åklagare som
      redovisat särskilt stora balanser. I början av 2007 beslutade vi i ledningen att vi
      varannan månad också skall tala med var och en av åklagarna, i samband med att de
      redovisar sin balans. Detta för att bilda oss en ännu bättre uppfattning om inte bara
      hur många ärenden var och en har utan också hur arbetssituationen upplevs och om
      det är något eller några ärenden den enskilde åklagaren inte bedömer sig ha tid för.
      Genom detta nya arbetssätt hoppas jag i fortsättningen att vi i ledningen tidigare
      skall kunna identifiera ärenden som av olika anledningar kan bli liggande otillfreds-
      ställande länge. Vi har också inom åklagarmyndigheten under året infört ett nytt
      ärendehanteringssystem som kommer att underlätta såväl för den enskilde åklagaren
      som för kammarledningen att identifiera ärenden som inte handläggs inom skälig
      tid.
CC gjorde följande bedömning.
      Anmälan inkom till åklagarkammaren den 27 april 2004. Efter att förunder-
      sökningen inledningsvis synes ha varit relativt intensiv kan konstateras att
      utredningen i det närmast avstannat under hösten 2004. Av den handläggande
      åklagarens redogörelse framgår att utredningen startat upp på nytt efter det att den
      nu aktuella anmälan till JO skett.
      Även om åklagaren haft en hög arbetsbelastning är det som chefsåklagaren anför i
      sitt yttrande inte acceptabelt att ett ärende kan bli liggande i det närmaste tre år utan
      att några egentliga utredningsåtgärder vidtas. Åklagarmyndigheten delar också
      chefsåklagarens bedömning att chefsåklagaren själv borde ha agerat kraftfullare för
      att få ärendet handlagt.
      Åklagarmyndigheten har i mars 2007 utfärdat föreskrifter och allmänna råd om
      bevakning och uppföljning vid Åklagarmyndigheten av pågående förundersökningar
      (ÅFS 2007:5). Författningen trädde i kraft den 2 april 2007. En kopia av
      författningen bifogas.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

Ett aktuellt diarieblad samt vissa andra handlingar inhämtades den 25 januari 2008,
varvid framkom att ett preliminärt förundersökningsprotokoll inkommit från
polisen i juni 2007 och visst ytterligare utredningsmaterial inkommit i augusti.
Förfrågningar om ärendet gjordes i oktober av bl.a. Falu tingsrätt. I november gav
BB omfattande direktiv till polisen inför ett förhör med AA, som hölls i december.
Något beslut i åtalsfrågan hade ännu inte fattats.

BB upplyste därefter att ärendet var föremål för delgivning enligt 23 kap. 18 §
rättegångsbalken, att senaste datum för eventuell erinran från AA var satt till den
14 februari och att hon avsåg att därefter snarast fatta beslut i åtalsfrågan.

Bedömning
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
                                                                       Dnr 1220-2007    Sid 5 (6)



kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken). Av 1 a § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen (1947:948) framgår att det är undersökningsledaren som har ansvar för
förundersökningen i dess helhet. Han eller hon skall se till att utredningen bedrivs
effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas tillvara.

I förevarande ärende har åklagaren under en tid av mer än två år inte vidtagit någon
åtgärd som fört detta framåt, trots upprepade förfrågningar från bl.a. polisen,
försvararen och tingsrätten. Något beslut i åtalsfrågan har ännu inte fattats mer än
tre och ett halvt år efter det att anmälan gjorts.

Jag är väl medveten om att arbetssituationen vid åklagarkamrarna ofta är ansträngd.
Detta innebär bl.a. att vissa ärenden måste prioriteras framför andra, vilket kan
innebära att handläggningen av ärenden, som inte är sådana att de skall ges förtur,
riskerar att ta längre tid än vad ärendenas svårighetsgrad eller komplexitet borde
kräva. Det aktuella ärendet innehåller i och för sig bl.a. ekonomiskt material av viss
omfattning. Enligt min mening är det emellertid alldeles uppenbart att hand-
läggningen av ärendet, särskilt mot bakgrund av att den misstänkta personen varit
avstängd från sin arbetsplats, inte uppfyller det krav på skyndsamhet som uppställs
i rättegångsbalken. Jag är således starkt kritisk till hur ärendet handlagts. En så lång
tidsåtgång som det varit fråga om i ärendet för att ta ställning till behovet av
ytterligare utredningsåtgärder har föranlett mig att överväga om åklagaren genom
sin underlåtna handläggning åsidosatt vad som gällt för uppgiften och därigenom
gjort sig skyldig till straffbart tjänstefel. Jag har emellertid inte funnit så vara fallet.

BB har i sin egenskap av förundersökningsledare varit ansvarig för ärendet. Som
förklaring till handläggningen har hon hänvisat till en mycket hög arbetsbelastning
med bl.a. ett ansvar för ett särskilt projekt vid myndigheten och, på grund av
sjukdom, ansvar för en annan åklagares rotel. Hon har vidare uppgett att hon i vart
fall under första halvåret 2006 påtalade för kammarledningen att hon behövde
avsätta särskild tid för det aktuella ärendet. Om en åklagare på grund av andra
åtaganden eller av annat skäl inte förmår att inom skälig tid driva ett ärende framåt
måste ledningen underrättas. Enligt min uppfattning borde BB tidigare än vad som
skedde diskuterat den uppkomna situationen med ledningen.

Av BB:s upplysningar framgår vidare att hon, sedan JO-anmälan aktualiserats, fått
tid avdelad för genomgång av ärendet och att utredningen varit högt prioriterad.
Jag finner det mycket anmärkningsvärt att handläggningen därefter åter synes ha
avstannat och att något beslut i åtalsfrågan ännu i januari 2008 inte fattats. Hon
förtjänar således mycket allvarlig kritik för bristerna i sin handläggning.

DD har som chef för kammaren haft det övergripande ansvaret för verksamheten
och till uppgift att planera, leda och fördela arbetet vid kammaren. Det har därför
ankommit på honom att hålla sig informerad om läget. Trots detta har han, enligt
vad han själv angett, inte förrän under hösten 2006 fått kännedom om att inga
åtgärder vidtagits i ärendet under lång tid. Det synes därefter vara först sedan det
blivit känt att en JO-anmälan gjorts som mera handfasta åtgärder vidtogs i ärendet.
Jag delar därför hans uppfattning att han borde ha agerat kraftfullare och tydligare
för att få ärendet handlagt. Också han förtjänar således kritik.
                                                                  Dnr 1220-2007      Sid 6 (6)



Jag noterar att man infört nya arbetssätt för att kunna identifiera ärenden som av
olika anledningar blivit liggande för länge.

Ärendet avslutas.
