# Att en myndighet på grund av annat än rättidsprövning avvisar överklaganden av egna beslut strider både mot ordalydelsen i förvaltningslagen och uttalanden i förarbetena med förklaring till fördelningen av uppgifter mellan lägre och högre instans.

JO 2004-04-07 dnr 1230-2003

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2004-04-07              1230-2003               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Att en myndighet på grund av annat än rättidsprövning – här besluts
                        överklagbarhet – avvisar överklaganden av egna beslut strider både mot
                        ordalydelsen i förvaltningslagen och uttalanden i förarbetena med
                        förklaring till fördelningen av uppgifter mellan lägre och högre instans.
                        Frågor även om skyldigheten att lämna anvisningar för överklagande
                        och om en skrivelses egenskap av överklagande, inte begäran om
                        omprövning

## Bakgrund

Av handlingar som ingick i en av AA gjord anmälan till JO framgår bl.a. följande.

                        Byggnadsnämnden i Karlshamns kommun beslutade den 6 november 2002 (§ 294)
                        att, vid detaljplanläggning av ett område, uppdra åt plan- och byggenheten att
                        upprätta samrådshandlingar. Detta beslut överklagades av AA. Byggnadsnämnden
                        avvisade den 11 december 2002 (§ 381) överklagandet av det skälet att det förra
                        beslutet inte var överklagbart. Protokollet innehåller inte någon uppgift om
                        överklagandeanvisning men anger att länsstyrelsen för kännedom tillställs
                        avvisningsbeslutet.

                        AA överklagade även detta beslut. Han anförde då bl.a., utöver synpunkter i sak på
                        en kommande detaljplan, att nämnden inte själv fick avgöra ett besluts överklag-
                        barhet. Med anledning härav beslutade byggnadsnämnden den 26 februari 2003:
                        ”Byggnadsnämnden står fast vid sitt tidigare fattade beslut, daterat 2002-12-11 §
                        381, och avvisar överklagandet.” Vid nämndens behandling av detta ärende förelåg
                        från t.f. kommundirektören en skrivelse, innehållande bl.a. följande.
                                  –––
                                  Frågan om ett beslut är överklagbart prövas på eget initiativ (ex officio) av den
                                  myndighet som har att pröva överklagandet. Finner myndigheten att ett beslut som
                                  överklagats inte är överklagbart, ska skrivelsen med överklagandet avvisas. Denna
                                  fråga prövas före spörsmålet om klaganden har rätt att klaga. Konstateras att beslutet
                                  inte är överklagbart, har myndigheten således inte anledning att uttala sig beträf-
                                  fande det senare spörsmålet.
                                  Av 22 § förvaltningslagen framgår att ett beslut får överklagas av den som beslutet
                                  angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.
                                  De beslut som fattas under beredningen av ett ärende är i regel inte möjliga att
                                  överklaga annat än i samband med det slutliga avgörandet. – – –



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 1230-2003       Sid 2 (5)



      –––
      Nämndens beslut – – – är ett internt administrativt direktiv till den egna
      förvaltningen att utföra viss arbetsuppgift som del av ett beredningsunderlag till
      framtida beslutsförslag om antagande av detaljplan. Det eventuella beslut som i
      framtiden tas om en plan är överklagbart.
      Undertecknad föreslår Byggnadsnämnden att stå fast vid sitt tidigare fattade beslut
      att avvisa överklagandet.
Inte heller av protokollet över detta beslut framgår något om överklagande-
anvisning men det anges att bl.a. länsstyrelsen för kännedom tillställs beslutet.

Länsstyrelsen i Blekinge län meddelade den 18 mars 2003 ett beslut (403-2075-
03), av vilket framgår följande.

      Överklagande av byggnadsnämndens beslut att avvisa överklagande, fastigheten
      –––
      BESLUT
      Länsstyrelsen avvisar Era överklaganden.
I en därefter lämnad redogörelse för nämndens tre ovan nämnda beslut m.m.
framhåller länsstyrelsen att överklagandena var ställda till byggnadsnämnden och
anför:
      – – – Nämnden har översänt protokollen med de båda [avvisnings-] besluten till
      länsstyrelsen för kännedom.
      Genom e-post och telefonsamtal till länsstyrelsen får Ni anses ha påkallat
      länsstyrelsens ställningstagande till Era överklaganden av nämndens beslut.
Som motivering anges sedan i länsstyrelsens beslut, bortsett från vissa detaljer:
      Då båda Era överklagandeskrivelser i sak riktar sig emot det beslut som byggnads-
      nämnden fattat den 6 november 2002 tar länsstyrelsen upp skrivelserna till
      gemensam prövning.
      Byggnadsnämndens beslut – – – utgör ett beslut som fattats av nämnden under
      beredningen av ett ärende rörande tilltänkt planläggning för – – – Ett sådant beslut
      under beredningsskedet, som saknar ekonomiska eller andra verkningar mot dem
      som kommer att beröras av den kommande planläggningen, är inte möjligt att
      överklaga annat än i samband med det slutliga avgörandet i planärendet. Era
      överklaganden tas därför inte upp till prövning.
      Detta beslut kan överklagas hos Regeringen – – –
Länsstyrelsens beslut överklagades inte, såvitt framgår av uppgifter inhämtade
under anmälningsärendets handläggning hos JO.

Anmälan
AA anmälde till JO att byggnadsnämnden själv hade fattat beslut om beslutens
överklagbarhet och inte låtit den närmast högre instansen göra det. Han anmärkte
därvid att nämndens åtgärd att sända sina beslut till länsstyrelsen för kännedom,
enligt uppgifter från både kommunen och, till en början, länsstyrelsen, inte skulle
föranleda någon handläggning hos länsstyrelsen. ”Således är det verkningslöst att
jag överklagar till Byggnadsnämnden, de sänder inte min överklagan vidare, det
resulterar bara i en rundgång – – – Moment 22.” – Avvisningsbesluten saknade
”besvärshänvisning”.
                                                                       Dnr 1230-2003     Sid 3 (5)



Utredning
Byggnadsnämnden anmodades att yttra sig över nämndens behandling av
överklagandena i de av anmälaren berörda avseendena.

Remissen besvarades genom ett yttrande, i vilket inledningsvis redogörs för vad
nämnden hade beslutat i sammanhanget, med tillägget att handläggningen hade
prövats av länsstyrelsen genom beslutet den 18 mars 2003, vilket hade ”lett till att
länsstyrelsen avvisat överklagandena och givit nämnden rätt”. Vidare framgår bl.a.
följande.

Nämnden står fast vid sin tidigare tolkning i frågan om nämndens behörighet att
besluta om överklagandet, uttryckt i t.f. kommundirektörens skrivelse. Att de beslut
som nämnden fattade med anledning av överklagandena inte åtföljts av besvärs-
hänvisningar beror på att ”då nämnden anser att något besvär inte kan resas i frågan
har följdaktligt inte någon besvärshänvisning bifogats”.

Beträffande avvisningsbeslutens översändande till länsstyrelsen m.m. anförs:

      Skälet är att byggnadsnämnden i sina tidigare beslut har avvisat överklagandet.
      Därmed har det varit svårt att behandla detsamma och översända det till
      länsstyrelsen, då detta agerande hade stridit mot beslutets innehåll. Väl medveten om
      risken för att försätta anmälaren i en situation snarlik med Joseph Hellers Moment
      22, har man ändå valt att översända svaren till länsstyrelsen just »för kännedom».
      Anmälaren har också, via sin egen kommunikation med länsstyrelsen, fått saken
      prövad där.
      –––
      – – – Byggnadsnämnden har noterat länsstyrelsens beslut från 2003-03-18 men har
      inga synpunkter på varken länsstyrelsens slutsatser eller på dess skäl för att behandla
      frågan.
AA yttrade sig över vad byggnadsnämnden sålunda hade svarat på remissen. Bland
annat förklarade han då att han vidhöll sin anmälan.

I ett beslut den 7 april 2004 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
När en myndighets beslut har överklagats och en eventuell omprövning inte gör att
överklagandet förfaller, skall myndigheten pröva om överklagandet har kommit in i
rätt tid (24 och 28 §§ förvaltningslagen, 1986:223). Uppgiften är enligt lagens
ordalydelse begränsad till detta. Annat som hör till behandlingen av ett över-
klagande är förbehållet den myndighet som skall pröva överklagandet, frånsett
förberedande handläggning såsom att yttrande avges. Det är inte heller i lagen
underförstått – något som ansetts ligga i uppgiftens natur – att i den lägre instansen
skulle få prövas övriga förutsättningar för prövning i sak, t.ex. att det är fråga om
ett beslut som kan överklagas (jfr JO:s ämbetsberättelse 1991/92 s. 316; se även
Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, s. 259 och 281).

Denna begränsning framgår av lagens förarbeten (prop. 1985/86:80 s. 44 f.). Som
motiv för att rättidsprövningen lades på beslutsinstansen anförs sålunda, förutom
annat, denna prövnings mestadels enkla natur. Om övriga sakprövnings-
förutsättningar uttalas:
                                                                       Dnr 1230-2003    Sid 4 (5)



      För att ett överklagande skall tas upp till prövning är det inte tillräckligt att
      klagandens skrivelse har kommit in i rätt tid. Vissa andra förutsättningar måste
      också vara uppfyllda: beslutet skall vara sådant att det över huvud taget får
      överklagas, endast den får överklaga som har ett visst intresse i saken osv. Dessa
      förutsättningar kan vara svåra att bedöma och kräver då särskilda överväganden som
      i allmänhet görs bäst i samband med prövningen i högre instans. De bör därför
      liksom hittills prövas av den instansen.
      Jag är medveten om att det har hävdats att den ordning som jag här förordar skulle
      innebära ett brott mot den logiska turordning enligt vilken de olika förutsättningarna
      för prövningen i sak bör bedömas. Bärkraften av denna principiella invändning kan
      dock diskuteras och den bör i vart fall stå tillbaka för de praktiska fördelarna.
      Samma ordning gäller f.ö. hos de allmänna domstolarna och har där inte vållat några
      olägenheter.
Det står klart att AA vid de aktuella tillfällena överklagade byggnadsnämndens
beslut, både det i november och det i december. Den omständigheten att han ställde
sina överklaganden till byggnadsnämnden, inte till en högre instans, är av
underordnad betydelse, eftersom han i sina framställningar använde ordet
överklaga och avledningar av detta, ett ord som har en fast, i förvaltningslagen
reglerad betydelse. Om förfarandets detaljer i denna del anges i lagen bara att
skrivelser med överklagande skall ges in till den myndighet som har meddelat det
beslut som överklagas (23 § andra stycket). I det sagda ligger – det bör påpekas
med avseende på nämndens beslut den 26 februari 2003 – att AA inte begärde
omprövning av decemberbeslutet. Inte heller överklagade han novemberbeslutet
två gånger.

Av förvaltningslagen framgår alltså att byggnadsnämnden inte fick avvisa det
första överklagandet på en grund av det slag som den angav. Nämnden skulle i
stället, om den inte hade avvisat överklagandet på grund av de till rättidsprövning
hörande reglerna, ha överlämnat skrivelsen med överklagandet jämte övriga
handlingar i ärendet till den myndighet som skulle pröva överklagandet (25 §).
Denna högre instans var länsstyrelsen (13 kap. 2 § plan- och bygglagen, 1987:10).

Det var inte mindre fel att på samma grund som förut avvisa även det senare
överklagandet. Även om det är förståeligt att en missuppfattning om vidden av
befogenheten att avvisa överklaganden kunnat uppkomma, hade nämnden
åtminstone bort ha klart för sig att den inte fick avvisa ett överklagande som riktade
sig mot just ett sådant befogenhetsöverskridande och därmed förhindra en prövning
av den frågan i högre instans; detta överklagande avsåg inte beredningsbeslutet
utan vad som framstod som ett avgörande, ett slutligt beslut i ett ärende om
överklagande. Sådana beslut får överklagas, liksom beslut i huvudsaken. Det
framgår av 30 § förvaltningslagen. De där angivna särskilda bestämmelserna om
överklagande av avvisningsbeslut har tillkommit för att begränsa antalet instanser.
Att det här i övrigt inte rör sig om något undantag från vad som gäller i allmänhet
framgår bl.a. av förarbetena (prop. 1985/86:80 s. 53), vari generellt påpekas:
”Också beslut att avskriva eller avvisa ett ärende utan sakprövning kan
överklagas.” Sålunda får överklagas t.ex. beslut av länsstyrelsen att avvisa
överklaganden av byggnadsnämnders beslut, i vad dessa befinns inte kunna
överklagas.
                                                             Dnr 1230-2003   Sid 5 (5)



Byggnadsnämndens avvisningsbeslut innebar att nämnden, utifrån sin uppfattning
om befogenheten, avgjorde ärenden om överklagande, beslut som gick klaganden
emot. Det förelåg därför en skyldighet att underrätta denne om hur han kunde
överklaga dessa beslut (21 § andra stycket förvaltningslagen).

–––

Ärendet avslutas med den kritik av byggnadsnämndens felaktiga handläggning som
ligger i det ovan sagda.
