# Anmälan mot Kriminalvården, anstalterna Tidaholm och Skogome, om avskildhetsplacering av en förvarstagen, underlåtenhet att besvara framställningar, ersättning och brevgranskning

JO 2010-02-19 dnr 1238-2009

BESLUT
                                                                            Datum                     Dnr                       Sid
                                                                            2009-02-19                1238-2009                1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Kriminalvården, anstalterna Tidaholm och Skogome, om
                        avskildhetsplacering av en förvarstagen, underlåtenhet att besvara
                        framställningar, ersättning och brevgranskning

                        Anmälan m.m.
                        AA klagade, i en anmälan som kom in till JO den 3 mars 2009, på Kriminalvården,
                        anstalterna Tidaholm och Skogome. Han anförde därvid bl.a. följande. Han
                        förflyttades den 10 oktober 2008 (enligt utdrag ur Kriminalvårdens klient-
                        administrativa system, KLAS, skedde förflyttningen den 12 oktober 2008; JO:s
                        anm.) från anstalten Skogome till anstalten Tidaholm och har sedan dess varit av-
                        skildhetsplacerad i fem månader utan beslut härom. Han har dessutom varit utan
                        pengar i tre månader. Anstalten besvarar inte hans framställningar om att få träffa
                        kriminalvårdsinspektören och om att få flytta.

                        AA upplyste per telefon samma dag som anmälan kom in om att han denna dag
                        hade fått träffa kriminalvårdsinspektören, som bett honom att lämna in en anhållan,
                        och han framförde önskemål om att JO skulle avvakta med handläggningen av
                        ärendet till dess att han visste hur situationen utvecklade sig.

                        I en skrivelse som inkom den 6 mars 2009 anförde AA att han önskade att JO:s
                        handläggning skulle fortgå. Han lade till att anstalten hade öppnat brev till honom
                        från myndigheter.

                        AA uppgav i ett telefonsamtal den 11 mars 2009 i huvudsak följande.

                                  Han sitter fortfarande placerad i avskildhet, men han fick igår veta att anstalten
                                  skickat en begäran till regionkontoret om omplacering av honom. Först igår fick han
                                  ett beslut om placering i avskildhet.
                                  I fråga om den uteblivna ersättningen de tre senaste månaderna har personalen sagt
                                  att de kan göra vad de vill. Han har skrivit till anstalten två gånger utan att få svar. I
                                  anstalten Skogome fick han ersättning under den tid han satt i förvar.
                                  Han översänder det brev från en myndighet vilket anstalten har öppnat.
                        AA gav in kuvert från Försäkringskassan och Personskadereglering AB (PSR). Av
                        stämplar på kuverten framgick bl.a. att breven hade granskats av anstalten Skogo-
                        me respektive anstalten Tidaholm med stöd av 26 § lagen (1974:203) om




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                        Dnr 1238-2009     Sid 2 (7)



Kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen) och att granskningen skett genom
öppnande utan genomläsning av innehållet.

Utredning
Utdrag ur AA:s behandlingsjournal hämtades in och granskades. Därefter remit-
terades anmälan, jämte kompletteringar och kuvertet från Försäkringskassan, till
Kriminalvården för yttrande. I remissvaret anförde Kriminalvården, region Väst,
genom regionchefen BB, följande.
      –––

## Bakgrund

AA dömdes den 17 januari 2007 av Hovrätten för Nedre Norrland till fängelse tre år
      samt utvisning [– – –]. Dag för villkorlig frigivning inföll den 7 oktober 2008 och
      samma dag beslutade Regeringsrätten om förvar enligt 10 kap. 1 § utlänningslagen.
      AA ankom till anstalten Tidaholm den 12 oktober 2008 från anstalten Skogome efter
      att ha rapporterats för våld eller hot mot medintagen samt våld eller hot mot
      tjänsteman.

      Obesvarade anhållan
      Enligt kriminalvårdsinspektör CC på anstalten Tidaholm har man inte funnit någon
      anhållan från AA som inte besvarats. CC har vid två tillfällen personligen samtalat
      med AA.

      Kriminalvården gör följande bedömning
      Det har inte gått att utreda AA:s påstående om att anhållan lämnats obesvarade, men
      det kan konstateras att AA har fått tillfälle att tala med en kriminalvårdsinspektör på
      avdelningen.

      Avskildhetsbeslut
      Av inhämtat yttrande från kriminalvårdsinspektör CC framgår att AA vid ankomsten
      placerades på anstalten Tidaholms avskildhetsavdelning, och att ett beslut om
      avskildhet enligt KvaL fattades samma dag. Anstalten Tidaholm upphävde den 14
      oktober 2008 beslutet om avskildhet i och med att det upptäcktes att AA:s
      verkställighet redan avtjänats och att Regeringsrätten beslutat om förvar i avvaktan
      på att AA:s utvisning verkställs. Anstalten Tidaholm gjorde bedömningen att AA
      skulle vara fortsatt placerad på anstaltens avskildhetsavdelning i avvaktan på annan
      placering eller utvisning ur riket med anledning av att AA på grund av det begångna
      sexualbrottet samt den allvarliga misskötsamheten inte kunde placeras på anstalten
      Tidaholms normalavdelning.
      Den 2 mars dömdes AA av Göteborgs tingsrätt till en månads fängelse och tidigare
      villkorligt medgiven frihet förklarades förverkad till en tid av en månad. Domen
      blev verkställbar den 5 mars 2009, och anstalten Tidaholm fattade därför ett nytt
      beslut om avskildhet enligt KvaL samma dag, vilket omprövades men inte ändrades
      den 13 mars 2009. AA förflyttades den 18 mars 2009 från anstalten Tidaholm till
      anstalten Salberga för att efter villkorlig frigivning komma att utvisas ur riket.

## Författningsbestämmelser

Av 11 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) framgår att – såvitt nu är av intresse –
      för behandlingen av en utlänning som enligt 10 kap. 20 § placerats i kriminalvårds-
      anstalt, häkte eller polisarrest gäller lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
      och anhållna m.fl. i tillämpliga delar. Utlänningen skall, utöver vad som följer av
      nämnda lag, beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till
      ordningen och säkerheten inom anstalten, häktet eller arresten.
      Vill en häktad vistas tillsammans med en eller flera andra häktade, skall han eller
      hon enligt 3 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. ges
                                                                  Dnr 1238-2009     Sid 3 (7)



tillfälle till det. Mer än en häktad får också förvaras i samma rum, om det är synner-
ligen påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning. Gemensam vistelse
och gemensam förvaring får dock inte äga rum, om det innebär fara från säkerhets-
synpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara
för att bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras. Om en häktad
förvaras i en annan lokal än häkte, får möjligheterna till gemensam vistelse begrän-
sas med hänsyn till lokalförhållandena.
Enligt 3 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för behandling i
häkte (KVFS 2007:1) ska för häktade, som inte omfattas av restriktioner meddelade
av åklagare, vistelse i gemensamhet erbjudas när den häktade inte är upptagen av
andra aktiviteter. Om den häktade av säkerhetsskäl inte kan medges gemensam
vistelse skall beslut härom meddelas. Av de allmänna råden framgår att om en häk-
tad inte medges gemensamhet bör beslutet fortlöpande omprövas. Så snart skälet för
att inte tillåta gemensamhet inte längre föreligger bör den häktade snarast erbjudas
gemensamhet.
Av 20 § första stycket 1 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt får en intagen
hållas avskild från andra intagna, om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säker-
het eller föreliggande fara för den intagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa
eller för allvarlig skadegörelse på anstaltens egendom.

Kriminalvården gör följande bedömning
Med anledning av att AA var dömd för sexualbrott samt att han gjort sig skyldig till
allvarlig misskötsamhet i form av våld mot tjänsteman och annan medintagen gjorde
anstalten Tidaholm bedömningen att AA, utifrån förutsättningarna på anstalten
Tidaholm, vid ankomsten den 12 oktober 2009 (rätteligen 2008; JO:s anm.) skulle
vara placerad i avskildhet enligt 20 § första stycket 1 KvaL. Det kan konstateras att
beslutet fattades med felaktigt lagstöd eftersom AA sedan den 7 oktober inte längre
verkställde utan var förvarstagen, vilket innebär att KvaL inte var tillämplig. An-
stalten Tidaholm hävde beslutet om avskildhet enligt KvaL två dagar senare.
AA var alltjämt placerad i avskildhet som förvarstagen fram till och med den 5 mars
2009, men utan att något formellt beslut fattats. Vad gäller förvarstagna som
är placerade i anstalt gäller häkteslagen i tillämpliga delar. Såvitt avser gemensam
vistelse får sådan inte äga rum om det föreligger fara ur säkerhetssynpunkt. Finner
man att det föreligger sådana säkerhetsskäl ska dock beslut meddelas. Detta beslut
ska omprövas fortlöpande. I detta fall har anstalten Tidaholm överhuvudtaget inte
fattat något sådant beslut, vilket har medfört att AA inte har vare sig fått del av en
motivering eller kunnat begära omprövning av beslutet. Kriminalvården kan kon-
statera att handläggningen av AA:s avskildhet som avser tiden mellan den 14 okto-
ber 2008 fram till den 5 mars 2009 har varit felaktig, och beklagar den olägenhet det
har inneburit för AA.
För tiden från det att AA den 5 mars 2009 påbörjade verkställigheten avseende den
andra domen till och med den 18 mars samma år då han förflyttades har anstalten
Tidaholm fattat ett beslut med hänvisning till korrekt bestämmelse om avskildhet
enligt 20 § första stycket 1 KvaL.

Ersättning
Av anstaltens yttrande framgår följande avseende frågan om ersättning. Syssel-
sättningsplikten för de intagna regleras i KvaL. Är man förvarstagen har man ingen
sysselsättningsplikt, men det finns ingenting som hindrar en förvarstagen som vill
arbeta från att delta i lämplig sysselsättning och att också få ersättning för utfört
arbete.
I detta fall har AA förflyttats på grund av misskötsamhet, och det har med anledning
av att AA är dömd för sexualbrott inte varit möjligt att placera honom på en
normalavdelning, eller erbjuda någon sysselsättning i arbetsdriften på anstalten
Tidaholm.
                                                                  Dnr 1238-2009       Sid 4 (7)



Vid ankomsten hade AA med sig 245 kronor från anstalten Skogome. I november
2008, vecka 46, tillsändes 500 kronor till AA. Från den 12 oktober 2008 till den 14
januari 2009 har han inte erhållit några medel från Tidaholm.
Under 2009 har AA under en vecka erbjudits ett städuppdrag på avskildhets-
avdelningen, samt varje vecka från den 14 januari fram till förflyttningen erhållit
ersättning enligt lönearten ”brist på programverksamhet” som utgörs av ca 212
kronor per vecka. Vid förflyttningen till anstalten Salberga utbetalades 715,39 kr
från AA:s konton på Tidaholm.

Författningsbestämmelser
Av 5 § lag (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. framgår att
den häktade om möjligt skall erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig syssel-
sättning under häktningstiden. Den häktade skall vidare ges möjlighet att utföra
arbete som han eller hon själv har skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.
Enligt 7 § förordning (1976:376) om behandling av häktade och anhållna m.fl. utgår
ersättning för arbete eller annan jämförlig sysselsättning som tillhandahålls den som
är intagen i förvaringslokal som står under Kriminalvårdens tillsyn. Kriminalvården
meddelar föreskrifter om ersättningen i enlighet med de riktlinjer som regeringen för
varje år anger.
Av 2 kap. 12 § KVFS 2007:1 framgår att en häktad får beviljas bidrag till fickpengar
om han eller hon under tiden i häkte saknar eller i häktet har begränsad tillgång till
ekonomiska medel vid dagen för utbetalningstillfället. Bidraget får, tillsammans med
de medel han eller hon själv eventuellt innehar, uppgå till högst 0,2 % av gällande
prisbasbelopp, avrundat till närmast högre tiotal kronor och betalas ut en gång per
vecka. Sådant bidrag får även beviljas häktad under tid han eller hon är intagen i
rättspsykiatrisk enhet eller allmänt sjukhus.

Kriminalvården gör följande bedömning
I vissa fall placeras förvarstagna på anstalten Tidaholm, och dessa får då oftast delta
i sysselsättning om de så önskar. AA har med anledning av sitt brott samt den all-
varliga misskötsamheten inte kunnat placeras på anstalten Tidaholms normalavdel-
ning, och därmed heller inte kunnat erbjudas sysselsättning. Kriminalvården ska
enligt häkteslagen om möjligt erbjuda arbete till en förvarstagen, men i detta fall har
anstalten Tidaholm enligt Kriminalvårdens bedömning haft skäl för att inte erbjuda
AA arbete i arbetsdriften med anledning av den brottslighet han är dömd för.
Såvitt avser ersättning i övrigt har häktad möjlighet att erhålla s.k. häktesbidrag
under vissa förutsättningar. AA har inte erbjudits sådan ersättning av anstalten Tida-
holm. Det har på anstalten förekommit vissa oklarheter angående hur ersättning för
förvarstagna ska hanteras i och med att KvaL inte kan tillämpas. Anstalten Tidaholm
har nu informerats om att reglerna om häktesbidrag ska användas för det fall en
förvarstagen inte kan erbjudas sysselsättning.

Brevgranskning
AA har bifogat en kopia på ett kuvert från Försäkringskassan med den stämpel
anstalten Skogome har fyllt i, där det anges att granskning har skett med stöd av
26 § KvaL, att granskningen har skett genom öppnande utan genomläsning av inne-
hållet samt att den intagne inte har närvarat. AA ifrågasätter varför anstalten har
öppnat myndighetspost.
Anstalten Skogome har yttrat sig, men uppger att de inte kan svara på vad som
föregått brevgranskningen då det förflutit lång tid sedan det inträffade. Man uppger
dock att det är fel ruta som kryssats i; det ska rätteligen vara rutan som anger att
granskningen har skett i enlighet med 25 § KvaL. Enligt anstalten Skogome är det
ytterst ovanligt att myndighetspost öppnas.

Författningsbestämmelser
Av 25 § lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt framgår att brev mellan en intagen
och en advokat, en svensk myndighet eller ett internationellt organ som har av
Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda ska vidarebefordras
                                                                         Dnr 1238-2009      Sid 5 (7)



      utan granskning. Om det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare i ett
      sådant brev till en intagen är oriktig, får brevet granskas i syfte att utreda vem
      avsändaren är.
      Enligt 4 kap. 2 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i
      anstalt (KVFS 2008:3) (numera KVFS 2009:4; JO:s anm.) ska granskningen, i det
      fall den intagne inte är närvarande, utföras av minst två tjänstemän. Av de allmänna
      råden följer att den intagnes närvaro vid granskningen kan vara särskilt angelägen
      när anstalten funnit anledning att granska sådan post som avses i 25 § KvaL.

      Kriminalvården gör följande bedömning
      Enligt gällande bestämmelser har Kriminalvården möjlighet att i undantagsfall
      granska myndighetspost – i det fall anstalten har anledning att anta att uppgiften om
      avsändaren är oriktig. Region Väst kan av vad som framkommer av det kopierade
      kuvertet inte se varför man i detta fall skulle fatta misstankar om att försändelsen
      inte kom från Försäkringskassan. Anstalten Skogome har inte kunnat inkomma med
      någon förklaring till det inträffade. Det har inte heller visats att anstalten innan
      granskningen gjort någon utredning för att säkerställa varifrån brevet kom, t.ex.
      genom att ringa Försäkringskassan.
      Vid brevgranskning ska den intagne underrättas om granskningen, däribland med
      vilket stöd granskningen har skett. Anstalten Skogome har kryssat i fel ruta på
      stämpeln, vilket medför att AA har erhållit felaktig information. Anstalten har heller
      inte låtit AA närvara vid öppnandet, vilket enligt de allmänna råden kan vara särskilt
      angeläget då det är fråga om granskning av myndighetspost.
      Kriminalvården kan konstatera att anstalten Skogome vid hanteringen av försändel-
      sen från Försäkringskassan agerat felaktigt på ett flertal punkter, och Kriminalvården
      beklagar det inträffade. Det är ur ett rättssäkerhetsperspektiv av yttersta vikt att brev-
      granskningen – som innebär en inskränkning av grundlagsstadgade rättigheter – sker
      i enlighet med föreskrifterna, och att en eventuell misstanke om att avsändaren av
      myndighetspost är oriktig är ordentligt underbyggd. Region Väst har under året
      samlat in anstalternas brevgranskningsrutiner för att säkerställa att de överensstäm-
      mer med lagstiftningen på området, samt genomfört utbildnings- och informations-
      insatser till såväl kriminalvårdschefer som kriminalvårdare. Av översynen framgick
      att rutinerna är skrivna i överensstämmelse med gällande bestämmelser, men som
      det här ärendet visar är hanteringen av viss post dessvärre ändå bristfällig. Anstalten
      Skogome har lagt till i sina rutiner att man i brevgranskningsliggaren ska notera
      orsaken till att myndighetspost har öppnats, samt att den alltid ska föregås av en
      utredning av huruvida avsändaren är riktig.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Underlåtenhet att besvara framställningar
Utredningen ger inte stöd för AA:s påstående om att anstalten Tidaholm underlåtit
att besvara hans framställningar.

Placering i avskildhet
Kriminalvårdens ställningstaganden i säkerhetsfrågor, som den i detta ärende
aktuella frågan om placering i avskildhet, grundas ytterst på sådana överväganden
som JO är återhållsam med att uttala sig om. Det som har kommit fram i ärendet
ger mig inte anledning att frångå den principen. Jag kommer således inte att uttala
mig om anstaltens bedömning i sakfrågan, dvs. att AA skulle vara placerad i av-
skildhet, utan endast om den formella hanteringen av frågan.
                                                                   Dnr 1238-2009     Sid 6 (7)



Att placera någon i avskildhet är en från humanitär synpunkt mycket ingripande
åtgärd. När så sker måste, av hänsyn till den enskildes rättssäkerhet, kravet på en
korrekt hantering ställas mycket högt.

Av utredningen framgår att anstalten Tidaholm placerade AA i avskildhet den
12 oktober 2008 med stöd av kriminalvårdslagen. Av 11 kap. 2 § tredje stycket
utlänningslagen (2005:716) följer emellertid att det inte var kriminalvårdslagen,
utan lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häktes-
lagen), som var tillämplig, eftersom AA var förvarstagen. När misstaget upp-
dagades den 14 oktober 2008 hävde anstalten beslutet. AA var emellertid fortsatt
avskildhetsplacerad – utan ett formellt beslut – fram till dess att den nya domen
började verkställas den 5 mars 2009, dvs. under drygt fyra månader. För tiden
därefter fattade anstalten ett beslut om avskildhetsplacering i enlighet med
kriminalvårdslagen.

Förutom att AA genom avsaknaden av ett formellt beslut inte fick en skriftlig
motivering till avskildhetsplaceringen, fråntogs han möjligheten till en rättslig
prövning av den. Anstalten förtjänar mycket allvarlig kritik för det inträffade.

Ersättning
Av utredningen framgår att det i anstalten Tidaholm förelegat oklarheter angående
hur frågan om ersättning till förvarstagna skulle hanteras. Detta är givetvis
otillfredsställande.

Brevgranskning
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna
skyddad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Skyddet
för förtrolig kommunikation får enligt 2 kap. 12 § regeringsformen begränsas
genom lag eller, undantagsvis, annan författning. Både kriminalvårdslagen och
häkteslagen innehåller sådana begränsningar. – Motsvarande skydd gäller enligt 2
kap. 22 § andra stycket 3 regeringsformen även för utlänning här i riket, om inte
annat följer av särskild föreskrift i lag.

Av brevgranskningsstämpeln på kuvertet från Försäkringskassan framgår att
anstalten Skogomes granskning har utförts den 26 september (2008; JO:s anmärk-
ning). Vid denna tidpunkt avtjänade AA ett fängelsestraff. Bestämmelsen i bl.a. 25
§ kriminalvårdslagen om brevgranskning var således tillämplig. Kriminalvården
har i sitt yttrande redogjort för nämnda bestämmelse och för myndighetens föres-
krifter och allmänna råd i frågan.

Det skydd för förtrolig kommunikation som regleras i 25 § kriminalvårdslagen
kan ses som en för intagna i kriminalvårdsanstalt anpassad form av det skydd
som gäller enligt 2 kap. 6 § regeringsformen. Det är därför av stor vikt att post-
hanteringen i anstalterna sköts enligt bestämmelserna i kriminalvårdslagen.

Av utredningen framgår att anstalten granskat AA:s myndighetspost utan att de
rättsliga förutsättningarna härför varit uppfyllda. Anstalten har dessutom inte
hänvisat till den bestämmelse i kriminalvårdslagen som reglerar granskning av
                                                                    Dnr 1238-2009    Sid 7 (7)



myndighetspost. För det fall att granskning i detta fall skulle ha fått ske, borde
anstalten för övrigt ha övervägt att låta AA närvara vid den.

Utredningen tyder på att anstalten hanterade brevet helt utan beaktande av att
särskilda regler gäller för myndighetspost. Jag är mycket kritisk till det inträffade.

När det gäller breven från Personskadereglering AB, som granskats av anstalten
Tidaholm den 4 och den 9 mars 2009, kan jag konstatera att det är fråga om ett
privaträttsligt subjekt och att brev från bolaget inte utgör s.k. myndighetspost. Det
som AA har anfört om öppnande av myndighetspost avseende dessa brev ger mig
inte anledning att kritisera Kriminalvården. Jag vill dock i sammanhanget erinra
om att AA var förvarstagen vid tidpunkten för den förstnämnda brevgranskningen.
En granskning skulle således i det fallet ha skett utifrån häkteslagens bestämmelser
härom.

Avslutande synpunkter
Avslutningsvis har det aktuella ärendet påvisat dels påtagliga brister i anstalts-
personals kunskap om vilka regler som gäller för förvarstagna, dels bristande
hantering av myndighetspost. Det är av synnerlig vikt att Kriminalvården ser till
att personal som hanterar dylika frågor tillförs nödvändig kompetens för att und-
vika att liknande fel inträffar igen.

Ärendet avslutas.
