# Uttalanden om IVO:s möjligheter att hämta in en yrkesutövares patientjournal i ett tillsynsärende

JO 2019-06-13 dnr 1239-2018

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                      Sid
                                                                          2019-06-13                1239-2018              1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Uttalanden om IVO:s möjligheter att hämta in en yrkesutövares
                        patientjournal i ett tillsynsärende


                          Beslutet i korthet: Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har inom ramen för ett
                          ärende om granskning av en sjuksköterskas yrkesutövning hämtat in dennes egen
                          patientjournal och använt uppgifter ur journalen som underlag för en anmälan till
                          Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Som stöd för åtgärden har IVO hänvisat till
                          den allmänna bestämmelsen i 7 kap. 20 § patientsäkerhetslagen om skyldighet för
                          vårdgivare och personal att lämna över bl.a. handlingar, material och upplysningar
                          som rör verksamheten till IVO.
                          ChefsJO anför i beslutet att uppgifter i en patientjournal inom hälso- och sjukvården
                          typiskt sett är information som är mycket känslig ur integritetssynpunkt. Att ta in en
                          yrkesutövares patientjournal i ett ärende som rör dennes yrkesutövning är därför en
                          mycket ingripande åtgärd som enligt chefsJO kräver ett tydligt och klart lagstöd. Det
                          går enligt chefsJO:s uppfattning inte att dra slutsatsen att bestämmelsen i 7 kap. 20 §
                          patientsäkerhetslagen innefattar en skyldighet för en vårdgivare att till IVO lämna över
                          patientjournaler som förts i vården av en yrkesutövare, när den aktuella vårdgivaren
                          inte är föremål för tillsynen.
                          Det är inte JO:s uppgift att avgöra om IVO bör ha möjlighet att hämta in en
                          yrkesutövares patientjournal inom ramen för sin tillsyn över hälso- och sjukvårdens
                          personal. ChefsJO:s bedömning är dock att dagens lagstiftning inte kan anses ge det
                          stöd som bör krävas för en sådan åtgärd, och det är enligt chefsJO mycket
                          otillfredsställande att regelverket är så otydligt. ChefsJO uppmärksammar regeringen
                          på detta och väcker frågan om en översyn av lagstiftningen.
                          I det aktuella fallet riktar chefsJO, bl.a. med hänsyn till den otydlighet som finns i
                          regleringen av frågan, inte någon kritik mot IVO för hanteringen av ärendet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 18 februari 2018 framförde AA klagomål
                        mot Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och anförde bl.a. följande: Han
                        arbetar sedan en lång tid tillbaka som sjuksköterska. IVO har i ett ärende som
                        rör hans arbete hämtat in hans egen patientjournal och använder uppgifter ur
                        journalen mot honom. Han ifrågasätter starkt att en myndighet kan agera så utan
                        domstolsbeslut eller brottsmisstanke, och utan att informera honom om
                        åtgärden.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                        Dnr 1239-2018         Sid 2 (11)




Utredning
Handlingar i ärendet hämtades in och granskades. Ärendet remitterades därefter
till IVO för yttrande. Av JO:s begäran om yttrande framgick bl.a. följande:

      Enligt 7 kap. 20 § patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, gäller att den som
      bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapitel och hälso- och
      sjukhuspersonalen är skyldig att på IVO:s begäran lämna över handlingar, prover
      och annat material som rör verksamheten och lämna de upplysningar om
      verksamheten som inspektionen behöver för sin tillsyn.
      Lagbestämmelser som reglerar tillsynsmyndighetens rätt att ta del av bl.a. sådana
      handlingar som rör hälso- och sjukvårdsverksamheten och som myndigheten
      behöver för sin tillsyn, har funnits sedan tillkomsten av lagen (1980:11) om
      tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (den s.k. äldre tillsynslagen). I
      förarbetena till nämnda lag framgår att det som åsyftades var handlingar som
      kunde ge upplysningar om den hälso- och sjukvårdande verksamheten, i första
      hand journaler som förts om patient (prop. 1978/79:220 s. 46). Bestämmelserna
      har vid flera tillfällen överförts till ny lagstiftning och i viss utsträckning varit
      föremål för språkliga justeringar, utan att någon saklig ändring – såvitt nu är
      aktuellt – har uppgetts vara avsedd. Vid en sådan överföring till 6 kap. 9 § lagen
      (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område anges dock
      bl.a. följande i författningskommentaren (se prop. 1997/98:109 s. 169):
         Bestämmelsen motsvarar 10 § tillsynslagen [SFS 1996:786, JO:s anm.].
         Socialstyrelsens rätt till upplysningar, handlingar och annat material som
         behövs för tillsynen innefattar även rätten att få ut uppgifter om annan hälso-
         och sjukvårdspersonal än den hos vilken uppgiften begärs. Detta innebär
         exempelvis att Socialstyrelsen av den behandlande läkaren har rätt att få ut
         t.ex. journalhandlingar angående en annan läkare som är patient hos denne
         och som misstänks för missbruk.
      I sitt svar ska IVO särskilt yttra sig över om 7 kap. 20 § PSL är tillämplig i en
      sådan situation som beskrivs i anmälan och när den av IVO använda möjligheten
      att begära in hälso- och sjukvårdspersonals patientjournaler hos olika
      vårdkontakter i så fall tillkom. IVO ska även ange om myndigheten stöder sig på
      några andra rättskällor, än det ovan citerade förarbetsuttalandet.
      Inför besvarandet av remissen bör IVO vid behov även inhämta upplysningar
      från Socialstyrelsen, som var ordinarie tillsynsmyndighet för hälso- och
      sjukvården och dess personal före den 1 juni 2013.
I sitt remissvar anförde IVO, genom chefsjuristen, i huvudsak följande:

      Redogörelse för handläggningsåtgärden och ärendet i relevanta delar
      I det aktuella ärendet fick IVO den 3 augusti 2016 information från norska
      Statens helsetilsyn om att anmälarens auktorisation som sykeplejer
      (sjuksköterska) hade återkallats i Norge. Med anledning av dessa uppgifter
      inledde IVO ett ärende för granskning av anmälarens yrkesutövning och
      efterfrågade beslutet från Statens helsetilsyn. Av beslutet framgår i korthet
      uppgifter som rör bl.a. avvikelser i läkemedelshantering.
      Uppgifterna i det norska beslutet gav IVO anledning att utreda vidare om
      anmälaren på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kommer
      att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande. Behovet av utredning om en eventuell
      sjukdom eller liknande omständighet stärktes då uppgift framkom inom ramen
      för ett möte mellan anmälaren och IVO i ett annat ärende om att anmälaren
      tidigare dömts för ringa narkotikabrott.
      I syfte att kontrollera uppgifterna från mötet om den tidigare domen och för att
      se om de hade någon relevans för anmälarens yrkesutövning begärde IVO in ett
      utdrag ur belastningsregistret avseende anmälaren. Registerutdraget angav att det
                                                                          Dnr 1239-2018         Sid 3 (11)




         fanns två ytterligare domar, båda avsåg bl.a. grovt rattfylleri. IVO begärde då in
         de två domarna i sin helhet. I en av domarna framkom att anmälaren dömts för
         stöld av narkotikaklassade läkemedel från sin arbetsplats. I den domen
         redogjordes det för Kriminalvårdens yttrande av vilket det framgick en
         problematik som anmälaren hade och vid vilken klinik anmälaren hade vårdats
         för detta.

         IVO:s bedömning

## Rättslig reglering

Om IVO anser att det finns skäl för beslut om prövotid eller återkallelse av
         legitimation ska IVO enligt 7 kap. 30 § PSL anmäla detta till Hälso- och
         sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. I 8 kap. 1 § andra stycket PSL anges att
         prövotid ska beslutas om det kan befaras att en legitimerad yrkesutövare på
         grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kommer att kunna
         utöva sitt yrke tillfredsställande. Av förarbetena1 till bestämmelsen framgår att
         det ska vara fråga om fall i vilka sjukdom eller missbruk konstaterats föreligga
         och där risken bedöms vara stor att den legitimerade i en nära framtid inte
         kommer att kunna fullgöra sina åligganden om inte behandling sätts in. Vidare
         anges att legitimationen ska återkallas om det står klart att en yrkesutövare på
         grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva yrket
         tillfredsställande.
         Enligt 7 kap. 20 § PSL är verksamhet som står under tillsyn enligt 7 kap. PSL
         och hälso- och sjukvårdspersonalen skyldig att lämna bl.a. de handlingar som
         IVO begär och behöver för sin tillsyn. Av 7 kap. 3 § PSL framgår att tillsyn
         enligt denna lag innebär granskning av att den verksamhet och personal som
         avses i 7 kap. 1 och 2 §§ PSL uppfyller krav och mål enligt lagar och andra
         föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter.

## Bedömning

När IVO utreder hälso- och sjukvårdspersonal sker det inom ramen för den
         tillsyn som IVO med stöd av 7 kap. PSL utövar. Bestämmelsen i 7 kap. 20 § PSL
         är således tillämplig vid tillsyn av hälso- och sjukvårdspersonal och möjligheten
         att begära in handlingar från verksamheter tillämpas av IVO när skäl för detta
         finns i det enskilda ärendet. När omständigheter i ett ärende talar för att det i en
         yrkesutövares journalhandlingar kan finnas uppgifter om en sjukdom eller någon
         liknande omständighet kan det vara aktuellt att begära in journalhandlingar. Det
         för att kunna utreda omfattningen av sjukdomen och de liknande omständig-
         heterna samt hur detta påverkar hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesutövning.
         I det aktuella ärendet gav beslutet från Statens helsetillsyn tillsammans med
         uppgifter från domar om grovt rattfylleri och stöld av narkotikaklassade
         läkemedel från anmälarens arbetsplats skäl för IVO att anta att det kunde befaras
         att anmälaren på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte
         kommer att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande. IVO bedömde att det fanns
         behov av att utreda vidare om anmälaren kommit tillrätta med sin problematik
         eller om problematiken kvarstod och i så fall i vilken omfattning. Av den
         anledningen begärde IVO in anmälarens patientjournal från den klinik som
         angavs i en av domarna att anmälaren hade vårdats vid för den aktuella
         sjukdomen. Uppgifterna i patientjournalen kom sedan att användas som underlag
         för en anmälan i maj 2018 till HSAN.




1
    Prop. 2009/10:210 s. 231.
                                                                  Dnr 1239-2018         Sid 4 (11)




Av rättsfallet RÅ 2000 ref. 10 som rörde fråga om återkallelse av legitimation
för sjuksköterska pga. av bl.a. missbruk kan utläsas att Socialstyrelsen, som
dåvarande tillsynsmyndighet, gav in journalhandlingar avseende yrkesutövaren
som visade senaste tidpunkt för när yrkesutövaren haft ett återfall i sitt missbruk.
Regeringsrätten lade denna uppgift till grund för att HSAN vid sin tidpunkt för
sitt beslut hade stöd avseende bedömningen. Regeringsrätten anförde också att
det för en återkallelse av legitimation bör krävas att det på ett otvetydigt sätt kan
slås fast att den legitimerade gjort sig skyldig till de allvarliga missgrepp,
försummelser eller andra handlingar som lagts denne till last. Regeringsrätten
hänvisar i denna del till tidigare praxis som t.ex. RÅ 1989 ref. 67.
IVO ska vid sina anmälningar således kunna åberopa konkreta och styrkta
omständigheter till stöd för sin anmälan till HSAN. IVO bedömer att det för att
en omständighet ska kunna anses vara styrkt betyder att förutsättningarna
objektivt sett måste föreligga. När det gäller en fråga om en hälso- och
sjukvårdspersonals yrkesutövning påverkas eller kan påverkas av sjukdom eller
liknande omständighet påvisas det tydligt med stöd av dennes patientjournal
avseende den aktuella sjukdomen. I patientjournalen för den aktuella sjukdomen
framkommer de uppgifter som behövs för att kunna göra den bedömning som
IVO gör avseende yrkesutövningen. IVO anser sig inte ha rätt att ta in patient-
journaler för yrkesutövare avseende sjukdomar eller liknande omständigheter
som inte har en påverkan på dennes yrkesutövning. Det anges i 7 kap. 20 § PSL
att handlingar m.m. endast får inhämtas för det som IVO behöver för sin tillsyn.
Med hänvisning till de flertal ändringar som skett kring lagstiftningen om tillsyn
så har IVO gjort en begränsad utredning i frågan om bakgrunden och vid vilken
tidpunkt möjligheten att inhämta patientjournaler infördes. Av redovisningen
nedan menar IVO att det framgår att aktuell tillsynsmyndighet haft rätt att begära
in handlingar som har betydelse för tillsynen. Tillsynen har också omfattat den
s.k. individtillsynen. Dagens bestämmelse i 7 kap. 20 PSL har i princip haft en
liknande utformning sedan lag (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalens m.fl. infördes.
7 § i lag (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalens m.fl. hade
följande lydelse.
   Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall efter anmaning lämna
   socialstyrelsen handlingar, prover och annat material som rör verksamheten
   samt ge styrelsen de upplysningar om denna som styrelsen behöver för sin
   tillsyn. I anmaningen får vite föreläggas.
I prop. 1993/94:149 föreslogs en ny lag som upphävde lag (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalens m.fl. Den nya lagen reglerade socialstyrel-
sens möjlighet att ta in handlingar i dess 13 § lag (1994:953) om åligganden för
personal inom hälso- och sjukvården. Förslaget löd enligt följande.
   Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på
   Socialstyrelsens begäran lämna handlingar, prover och annat material som rör
   verksamheten samt ge styrelsen de upplysningar om denna som styrelsen
   behöver för sin tillsyn. Socialstyrelsen får förelägga sådan personal att lämna
   vad som begärs. I föreläggandet får vite sättas ut.
I prop. 1995/96:176 föreslogs att 13 § i lag (1994:953) om åligganden för
personal inom hälso- och sjukvården skulle upphävas och ersättas med 10 § i lag
(1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården. Den löd enligt följande.
   Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag och den
   som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på Socialstyrelsens
   begäran lämna handlingar, prover och annat material som rör verksamheten
   samt ge styrelsen de upplysningar om verksamheten som styrelsen behöver
   för sin tillsyn. Socialstyrelsen får förelägga den som bedriver verksamheten
   eller den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen att lämna vad som
   begärs. I föreläggandet får vite sättas ut.
                                                                          Dnr 1239-2018      Sid 5 (11)




         Med införandet av 6 kap. 9 § lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
         sjukvårdens område upphävdes 10 § i lag (1996:786) om tillsyn över hälso- och
         sjukvården. Den nya bestämmelsen löd enligt följande.
            Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapitel och
            den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på
            Socialstyrelsens begäran lämna över handlingar, prover och annat material
            som rör verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som
            styrelsen behöver för sin tillsyn. Socialstyrelsen får förelägga den som
            bedriver verksamheten eller den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen
            att lämna vad som begärs. I föreläggandet får vite sättas ut.
         Denna bestämmelse upphävdes vid införandet av 7 kap. 20 § PSL.
         Bestämmelsen lyder enligt följande.
            Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapitel och
            hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på Inspektionen för vård och
            omsorgs begäran lämna över handlingar, prover och annat material som rör
            verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som
            inspektionen behöver för sin tillsyn. Inspektionen för vård och omsorg får
            förelägga den som bedriver verksamheten eller hälso- och
            sjukvårdspersonalen att lämna vad som begärs. Ett beslut om föreläggande
            får förenas med vite.
         Författningskommentaren till 7 kap. 20 § PSL hänvisar till tidigare förarbeten
         och att ändring endast gjorts språkligt. Utöver det förarbetsuttalande som JO
         återgett, hänvisar författningskommentaren ifråga också till prop. 1995/96:176
         s. 79.2
         I prop. 1995/96:176 s. 79 [rätteligen s. 80; JO:s anm.] anges bl.a. följande.
            Socialstyrelsen har vid utövandet av individtillsyn långtgående befogenheter
            gentemot den enskilde yrkesutövaren.
         På s. 97 anges följande i författningskommentaren.
            I första stycket anges att Socialstyrelsen har rätt att på begäran få de
            upplysningar, handlingar och annat material som behövs för tillsynen. Det är
            t.ex. journalhandlingar som avses. Bestämmelsen gäller såväl den som
            bedriver verksamheten som den enskilde yrkesutövaren. För att Social-
            styrelsen skall kunna utöva sin tillsyn måste den också få behövliga
            upplysningar och material.
         Utöver det av JO återgivna förarbetsuttalandet menar IVO att det mot denna
         bakgrund medges en rätt enligt 7 kap. 20 § PSL för IVO att ta in patientjournaler
         i sin tillsyn av hälso- och sjukvårdspersonals yrkesutövning.
         IVO har inte bedömt att det förelegat ett behov att inhämta upplysningar från
         Socialstyrelsen. När IVO bildades 2013 övertog IVO uppgiften att svara för
         individtillsynen samt den personal som arbetade med detta vid Socialstyrelsen.
         Mot denna bakgrund har IVO vetskap om att 7 kap. 20 § PSL tillämpades på
         samma sätt som när Socialstyrelsen var ansvarig för individtillsynen.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.




2
    Se prop. 2009/10:210 s. 224.
                                                                  Dnr 1239-2018      Sid 6 (11)




Rättslig reglering
Sekretess m.m. inom hälso- och sjukvården
Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider
men (25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL).

En myndighet ska inom sitt verksamhetsområde samverka med andra
myndigheter (8 § förvaltningslagen [2017:900]). En bestämmelse med liknande
innebörd fanns tidigare i 6 § förvaltningslagen (1986:223), som gällde före den
1 juli 2018. En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får dock inte röjas
för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i OSL eller i lag
eller förordning som OSL hänvisar till (8 kap. 1 § OSL).

Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en myndighet, om uppgiften
behövs där för tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften
förekommer (10 kap. 17 § OSL). Sekretess hindrar inte heller att en uppgift
lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för förundersökning,
rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat
jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans eller
hennes deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften
förekommer (10 kap. 18 § OSL). Vidare hindrar sekretess inte att en uppgift
lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller
förordning (10 kap. 28 § OSL).

Sekretessbrytande bestämmelser finns även bl.a. i 25 kap. 11–14 §§ OSL. Dessa
bestämmelser reglerar bl.a. uppgiftslämnande i vissa fall mellan olika hälso-
och sjukvårdsmyndigheter eller till myndigheter inom socialtjänsten.

Vid vissa tillfällen har hälso- och sjukvårdspersonal anmälningsplikt, t.ex. vid
misstanke om vissa brott, när barn misstänks fara illa eller om en patient
bedöms vara olämplig att inneha skjutvapen (se 10 kap. 21–23 §§ OSL,
14 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453] och 6 kap. 6 § vapenlagen [1996:67]).
All hälso- och sjukvårdspersonal har vidare skyldighet att lämna ut vissa
uppgifter i t.ex. ärenden om att avskilja en studerande från högskoleutbildning
eller polisprogrammet samt vid prövning av någons lämplighet att ha bl.a.
körkort (se 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen [2010:659]).

Därutöver ska en vårdgivare snarast anmäla till IVO om det finns skälig
anledning att befara att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, som är eller
har varit verksam hos vårdgivaren, kan utgöra en fara för patientsäkerheten
(3 kap. 7 §). Det finns dock inte någon anmälningsskyldighet för hälso- och
sjukvårdspersonal som i sin verksamhet tar emot legitimerad hälso- och
sjukvårdspersonal som patienter.
                                                                  Dnr 1239-2018       Sid 7 (11)




Tillsyn av hälso- och sjukvårdens personal
Tillsynen av hälso- och sjukvårdens personal regleras främst i patientsäkerhets-
lagen. I det följande hänvisas till den lagen om inte annat anges.

Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av IVO (7 kap. 1 §).
Tillsynen innebär bl.a. att IVO granskar att hälso- och sjukvårdspersonalen
uppfyller krav och mål enligt gällande regler (7 kap. 3 §). Den som bedriver
verksamhet som står under tillsyn av IVO och hälso- och sjukvårdspersonalen
är skyldig att på IVO:s begäran lämna över bl.a. handlingar som rör verksam-
heten och lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver
för sin tillsyn (7 kap. 20 §). Om IVO anser att det finns skäl för beslut om bl.a.
prövotid eller återkallelse av legitimation ska IVO anmäla detta till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, (7 kap. 30 §).

HSAN prövar frågor om prövotid och återkallelse av legitimation m.m. på
anmälan av IVO (9 kap. 1 §). En anmälan till HSAN ska bl.a. innehålla
uppgifter om de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan (9 kap. 7 §
första stycket 3). En legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården
ska återkallas bl.a. om den legitimerade på grund av sjukdom eller någon
liknande omständighet inte kan utöva yrket tillfredsställande (8 kap. 4 § första
stycket 1). Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen ska
återkallas enligt 4 § första stycket 1, får den legitimerade yrkesutövaren
föreläggas att låta sig undersökas av den läkare som HSAN anvisar (8 kap. 7 §
första stycket).

IVO har i ärenden om prövotid och återkallelse av legitimation bl.a. rätt att få
uppgifter ur belastningsregistret om vissa brott i fråga om den som IVO
överväger att anmäla till HSAN (se 16 c § förordningen [1999:1134] om
belastningsregister).

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Genom utredningen har det bl.a. kommit fram att IVO inom ramen för ett
ärende om granskning av sjuksköterskan AA:s yrkesutövning hämtade in hans
patientjournal och använde uppgifter ur journalen som underlag för en anmälan
till HSAN.

Uppgifter i en patientjournal inom hälso- och sjukvården är typiskt sett
information som är mycket känslig ur integritetssynpunkt. Utgångspunkten är
att sekretess råder för sådana uppgifter och att det krävs lagstöd för att lämna ut
dessa, t.ex. till en annan myndighet. Som framgått ovan av redogörelsen för den
rättsliga regleringen finns det inte några bestämmelser i OSL, patientsäkerhets-
lagen eller någon annan författning som uttryckligen reglerar en rätt för IVO att
i ett tillsynsärende som rör en yrkesutövare hämta in den patientjournal som
förts i vården av honom eller henne. Det finns inte heller några sekretess-
brytande bestämmelser som är tillämpliga för uppgifter som förekommer hos en
                                                                    Dnr 1239-2018     Sid 8 (11)




annan myndighet än den som är föremål för tillsyn eller där yrkesutövaren har
deltagit i verksamheten (jfr 10 kap. 17 och 18 §§ OSL).

Av remissvaret framgår att IVO:s uppfattning är att myndigheten har en sådan
rätt med stöd av den allmänna bestämmelsen i 7 kap. 20 § patientsäkerhetslagen
om skyldighet att lämna material och upplysningar till den myndighet som har
tillsyn över hälso- och sjukvården och dess personal. IVO har hänvisat till
uttalanden i förarbeten till tidigare bestämmelser med liknande lydelse. Av
dessa uttalanden framgår bl.a. att Socialstyrelsen – som förut var tillsyns-
myndighet för dessa frågor – hade långtgående befogenheter gentemot den
enskilde yrkesutövaren och att myndigheten av den behandlande läkaren hade
rätt att få ut t.ex. journalhandlingar om en annan läkare som var patient hos
denne och som misstänktes för missbruk (se prop. 1995/96:176 s. 80 och prop.
1997/98:109 s. 169).

Frågan i ärendet gäller således om IVO med stöd av den allmänna regeln i
7 kap. 20 § patientsäkerhetslagen kan begära in en yrkesutövares patientjournal
inom ramen för ett tillsynsärende som rör denne.

Innebörden av 7 kap. 20 § patientsäkerhetslagen
Av 7 kap. 20 § första stycket patientsäkerhetslagen framgår följande:

      Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapitel och
      hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på Inspektionen för vård och
      omsorgs begäran lämna över handlingar, prover och annat material som rör
      verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen
      behöver för sin tillsyn.
Som IVO har redogjort för har bestämmelsen haft en liknande lydelse sedan
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (den äldre
tillsynslagen) infördes 1980. Av förarbetena till den äldre tillsynslagen framgår
bl.a. följande (se prop. 1978/79:220 s. 46):

      De handlingar som ska lämnas till socialstyrelsen är handlingar som kan ge
      upplysningar om den hälso- och sjukvårdande verksamheten, i första hand
      journaler som förts om patient. Även andra handlingar, som socialstyrelsen
      behöver för att fullgöra sin tillsynsuppgift, omfattas dock av bestämmelsen,
      exempelvis röntgenbilder och anteckningar rörande användningen av tekniska
      hjälpmedel. [– – –] Någon saklig ändring i förhållande till vad som nu gäller
      beträffande uppgiftsskyldigheten till socialstyrelsen är inte avsedd.
Bestämmelsen fördes över till 13 § lagen (1994:953) om åligganden för
personal inom hälso- och sjukvården utan ändring i sak (se prop. 1993/94:149
s. 120).

I samband med att bestämmelsen därefter fördes över till 10 § lagen (1996:786)
om tillsyn över hälso- och sjukvården (tillsynslagen) uttalade regeringen bl.a.
att Socialstyrelsen vid utövandet av individtillsyn hade långtgående
befogenheter gentemot den enskilde yrkesutövaren (se prop. 1995/96:176 s. 80).
Av författningskommentaren framgår vidare följande:
                                                                       Dnr 1239-2018     Sid 9 (11)




      I första stycket anges att Socialstyrelsen har rätt att på begäran få de
      upplysningar, handlingar och annat material som behövs för tillsynen. Det är
      t.ex. journalhandlingar som avses. [– – –] Bestämmelsen gäller såväl den som
      bedriver verksamheten som den enskilde yrkesutövaren. För att Socialstyrelsen
      ska kunna utöva sin tillsyn måste den också ha behövliga upplysningar och
      material.
Vid nästa översyn av tillsynen över hälso- och sjukvården upphävdes
tillsynslagen, men en bestämmelse med motsvarande lydelse infördes i 6 kap.
9 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
(LYHS). Av författningskommentaren till bestämmelsen framgår följande
(prop. 1997/98:109 s. 169):
      Bestämmelsen motsvarar 10 § tillsynslagen. Socialstyrelsens rätt till
      upplysningar, handlingar och annat material som behövs för tillsynen innefattar
      även rätten att få ut uppgifter om annan hälso- och sjukvårdspersonal än den hos
      vilken uppgiften begärs. Detta innebär exempelvis att Socialstyrelsen av den
      behandlande läkaren har rätt att få ut t.ex. journalhandlingar angående en
      annan läkare som är patient hos denne och som misstänks för missbruk [JO:s
      kursivering].
Sedan upphävandet av LYHS regleras uppgiftsskyldigheten i 7 kap. 20 §
patientsäkerhetslagen. Av förarbetena till den bestämmelsen framgår att det inte
skett någon ändring i sak (prop. 2009/10:210 s. 224).

Utredning i ärenden om återkallelse av legitimation m.m.
HSAN inrättades 1980 genom den äldre tillsynslagen för att pröva ärenden om
disciplinansvar och vissa behörighetsfrågor, t.ex. ärenden om återkallelse av
legitimation. Av 27 § i den äldre tillsynslagen framgår bl.a. följande:
      Ansvarsnämnden ska se till att ärendena blir tillräckligt utredda, överflödig
      utredning ska avvisas.
      Nämnden får fordra in patientjournaler [JO:s kursivering] eller andra handlingar
      som behövs för utredningen. […]
Bestämmelsen var – såvitt framgår av dess lydelse och förarbeten – gällande för
alla ärenden som handlades av ansvarsnämnden. Av förarbetena framgår bl.a.
följande (se prop. 1978/79:220 s. 61 f.):
      I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.6) har framhållits att det är
      ansvarsnämnden som har ansvaret för att ett disciplinärende blir uttömmande
      behandlat. För att någon tvekan inte ska föreligga om nämndens processledande
      uppgifter bör slås fast att officialprincipen gäller. [– – –]
      –––
      Bestämmelsen i paragrafens andra stycke avser att tillförsäkra ansvarsnämnden
      samma utredningsbefogenheter när det gäller att fordra in sjukjournaler och
      liknande handlingar som den nuvarande nämnden [Medicinalväsendets
      ansvarsnämnd; JO:s anm.] har.
Bestämmelsen fördes över till 23 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m.
för personal inom hälso- och sjukvården (se prop. 1993/94:149 s. 128) och
därefter till 7 kap. 10 § LYHS (se prop. 1997/98:109 s. 173) utan ändring i sak.
                                                                 Dnr 1239-2018       Sid 10 (11)




När patientsäkerhetslagen trädde i kraft 2011 ändrades hanteringen av klagomål
inom hälso- och sjukvården bl.a. på så sätt att disciplinansvaret ersattes med en
utökad klagomålshantering hos Socialstyrelsen (se prop. 2009/10:210
s. 123 ff.). HSAN prövar även fortsättningsvis behörighetsfrågor, t.ex. ärenden
om återkallande av legitimation, numera efter ansökan av IVO. I samband med
dessa förändringar ändrades i vissa avseenden även bestämmelserna om
handläggningen av ärenden hos HSAN. Någon bestämmelse som motsvarar
7 kap. 10 § LYHS finns inte i patientsäkerhetslagen.

Behovet av en översyn av lagstiftningen
Bestämmelsen i 7 kap. 20 § första stycket patientsäkerhetslagen är allmänt
hållen och bör enligt min mening uppfattas som att skyldigheten för vårdgivare
och personal – inom såväl offentligt bedriven som privat hälso- och sjukvård –
att till IVO lämna bl.a. handlingar och upplysningar avser den eller de som är
föremål för den aktuella tillsynen. Jag anser alltså inte att man av bestämmel-
sens lydelse kan dra slutsatsen att en vårdgivare har skyldighet att till IVO
lämna över patientjournaler som förts i vården av en yrkesutövare, när den
aktuella vårdgivaren inte är föremål för tillsynen.

Som framgår av redogörelsen ovan tycks vidare det enda uttryckliga stödet för
att bestämmelsen innebär en sådan skyldighet vara den ovan redovisade
skrivningen i författningskommentaren till 6 kap. 9 § LYHS (prop. 1997/98:109
s. 169). Saken behandlas dock inte i propositionen i övrigt och såvitt jag har
funnit inte heller i de utredningar som föregick regeringens proposition (se bl.a.
SOU 1995:147 och SOU 1996:138). Som ovan framgått hade HSAN före 2011
en uttrycklig allmän rätt att inhämta de patientjournaler som behövdes för
utredningen i ärenden om disciplinansvar och behörighetsfrågor. Den
regleringen gav, till skillnad från bestämmelsen i 7 kap. 20 § patientsäkerhets-
lagen, inte uttryck för någon begränsning avseende vem journalhandlingarna
kunde hämtas in ifrån.

Jag har förståelse för IVO:s behov av att kunna presentera konkreta och styrkta
omständigheter i en anmälan till HSAN. Det är av patientsäkerhetsskäl
angeläget att hälso- och sjukvårdande uppgifter inte fullgörs av personal som på
grund av sjukdom eller missbruk inte kan utöva sitt yrke på ett tillfredsställande
sätt. Det intresset måste dock vägas mot intresset av skydd för den enskildes
personliga integritet. Att hämta in en yrkesutövares patientjournal i ett ärende
som rör dennes yrkesutövning är en mycket ingripande åtgärd. Enligt min
uppfattning kräver en sådan åtgärd ett klart och tydligt lagstöd, likt det som i
dag finns på andra områden (jfr bl.a. 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen).

Det är inte JO:s uppgift att avgöra om IVO bör ha möjlighet att hämta in en
yrkesutövares patientjournal inom ramen för sin tillsyn över hälso- och
sjukvårdens personal. Min bedömning är dock att dagens lagstiftning inte ger
det stöd som bör krävas för en sådan åtgärd, och jag finner det mycket
otillfredsställande att regelverket, enligt min mening, är så otydligt.
                                                                 Dnr 1239-2018       Sid 11 (11)




Mot denna bakgrund får jag härmed, enligt 4 § lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän, väcka frågan om en översyn av
lagstiftningen i det hänseende som berörts. Jag överlämnar därför en kopia av
detta beslut till Regeringskansliet (Socialdepartementet).

Bedömningen i detta fall
När det gäller hanteringen av det nu aktuella ärendet får jag konstatera att IVO
ändå har haft visst stöd i förarbetsuttalanden för sin uppfattning att myndigheten
fick ta in yrkesutövarens patientjournal. JO brukar vidare inte uttala sig om
myndigheternas bedömningar eller beslut i sakfrågor, t.ex. vilka utrednings-
åtgärder som är motiverade i ett enskilt ärende. Jag har inte funnit anledning att
frångå den principen i det här ärendet och kommer därför inte att uttala mig om
behovet av att hämta in AA:s patientjournal i den aktuella utredningen. Mot den
bakgrunden och med hänsyn till den otydlighet som finns i regleringen av denna
fråga i patientsäkerhetslagen riktar jag inte någon kritik mot IVO:s hantering av
AA:s ärende.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet föranleder inte några uttalanden
från min sida.

Ärendet avslutas.
