# Initiativärende mot en överförmyndarnämnd om handläggningen av ett förvaltarärende

JO 2009-06-18 dnr 1255-2008

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2009-06-18            1255-2008              1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Initiativärende mot en överförmyndarnämnd om handläggningen av ett
                        förvaltarärende


                        I ett beslut den 18 juni 2009 anförde JO Nordenfelt följande.

## Initiativet

Med anledning av en artikel i Svenska Dagbladet den 7 mars 2008 om
                        Överförmyndarnämndens i Solna kommun handläggning av ett ärende om
                        förvaltarskap beslutade jag att inleda en utredning. Av tidningsartikeln, som är
                        skriven av AA (chef för Sankt Göransteamet för hemlösa inom Stockholms läns
                        landsting), framgick att hennes team i november 2006 lämnade in en anmälan om
                        behov av förvaltare för en svårt sjuk och hemlös man till överförmyndarnämnden.
                        Eftersom det inte hände något, lämnade hon ett år senare in ytterligare en anmälan.
                        Överförmyndaren ansökte då om förvaltare hos tingsrätten.

## Utredning

Jag inhämtade och granskade överförmyndarnämndens akt avseende den person
                        som artikeln handlar om (BB).

                        Överförmyndarnämnden anmodades därefter att yttra sig över vad som framförts i
                        tidningsartikeln. I sitt svar anförde nämnden, genom ordföranden CC, bl.a.
                        följande.
                                  –––

                                  Faktiska omständigheter
                                  Samma dag som anmälan om behov av förvaltare för BB, [ – – – ] inkom till
                                  myndigheten den 29 november 2006 åtog sig AA, chef för Sankt Göransteamet för
                                  hemlösa inom Stockholms läns landsting, muntligt per telefon att förordnas som
                                  förvaltare för BB. Åtagandeblankett skickades per post samma dag till AA som
                                  aldrig återkom med vare sig ett skriftligt åtagande eller med besked på annat sätt.
                                  Överförmyndarnämnden har därefter aktivt arbetat för att hitta någon annan person
                                  som skulle kunna vara villig att åta sig uppdraget som förvaltare för BB utan att
                                  lyckas. Överförmyndarnämnden har försökt hitta någon person via Riksförbundet
                                  frivilliga samhällsarbetare, biståndsavdelningen (LSS) i Solna stad, andra
                                  överförmyndarkanslier i Stockholms län och via stadens handikappombudsman. Inte
                                  ens någon av de mest erfarna förvaltare som finns i Solna stad och som normalt åtar
                                  sig mer komplicerade ärenden var beredd att åta sig uppdraget som förvaltare för



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                   Dnr 1255-2008     Sid 2 (5)



BB. Tillfrågade personer har uttryckt en rädsla för sin egen säkerhet med anledning
av att BB haft ett våldsbenäget beteende. Vidare har tillfrågade personer gett uttryck
för att det skulle vara för svårt och komplicerat att kontakta och samarbeta med BB
eftersom han uppgivits vara hemlös. Uppdraget skulle helt enkelt vara för
omfattande och tidskrävande enligt tillfrågade personer.
När anmälan om behov av förvaltare för BB framställdes interimistiskt till
Överförmyndarnämnden den 28 november 2007 beslutade Överförmyndarnämnden
att ansöka om förvaltare till tingsrätten utan förslag på förvaltare. Denna ansökan
skickades in till tingsrätten i Solna den 3 december 2007. Detta förfarande att ansöka
om förvaltare utan förslag på lämplig person har även Överförmyndarnämndens
tillsynsmyndighet, Länsstyrelsen i Stockholms län, rekommenderat. Solna tingsrätt
meddelade omgående Överförmyndarnämnden att man avsåg att tillfråga någon
inom polismyndigheten som kunde tänka sig åta sig uppdraget som förvaltare för
BB. När Solna tingsrätt inte heller lyckats med att hitta någon person som var villig
att åta sig förvaltarskapet förelade Solna tingsrätt den 31 januari 2008
Överförmyndarnämnden i Solna att senast den 18 februari 2008 inkomma med
förslag på en person som var villig att åta sig uppdraget som förvaltare för BB.
Solna tingsrätt hänvisade i sitt föreläggande till att det enligt grunderna för
lagstiftningen om förvaltare ankommer på Överförmyndarnämnden att rekrytera
förvaltare. Det har framförts att nämnden borde anställa en förvaltare, något som
nämndens ordförande med bestämdhet tillbakavisade som högst olämpligt.
Överförmyndarnämnden meddelade Solna tingsrätt den 14 februari 2008 att DD
åtagit sig uppdraget som förvaltare för BB och Solna tingsrätt förordnade henne som
förvaltare interimistiskt den 22 februari 2008.

Överförmyndarnämndens bedömning
Inledningsvis kan Överförmyndarnämnden konstatera att alltsedan anmälan om
behov av förvaltare inkom till myndigheten har den varit av uppfattningen att det
förelegat ett behov av förvaltarskap. Som framgår enligt ovan har
Överförmyndarnämnden arbetat aktivt med att på olika sätt hitta förslag på en
lämplig förvaltare utan att lyckas initialt. Överförmyndarnämnden anser att detta
sannolikt beror på det faktum att uppdraget är ett lekmannauppdrag med stort ideellt
inslag och samtidigt mycket ansvar. Överförmyndarnämnden vill i detta
sammanhang framhålla att det inte finns någon skyldighet för en person att åta sig
uppdraget som god man eller förvaltare. Av denna anledning finns det därför inte
heller någon möjlighet för Överförmyndarnämnden att tvinga någon att åta sig
uppdraget som god man eller förvaltare. Överförmyndarnämnden anser också att det
mot bakgrund av uppdragets svårighetsgrad inte heller skulle vara lämpligt att
förestå en mindre erfaren person som förvaltare även om denna person skulle vilja.
Vidare kan Överförmyndarnämnden konstatera att enligt föräldrabalken 11 kap. 7 §
får rätten besluta att anordna förvaltarskap för någon som befinner sig i en sådan
situation som anges i 11 kap. 4 § och som är ur stånd att vårda sig eller sin egendom
och det inte är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något
annat mer ingripande sätt får hjälp. Enligt fjärde stycket samma lagrum framgår att
rätten, när beslut om förvaltarskap meddelas, samtidigt ska förordna en förvaltare för
uppdraget. Att något förslag på förvaltare inte fanns hade inte hindrat tingsrätten
från att förordna en förvaltare då det inte finns någon lagstadgad skyldighet för
Överförmyndarnämnden att inkomma med förslag på person.
Överförmyndarnämnden hittade slutligen en mycket erfaren person som var villig att
åta sig uppdraget som förvaltare för BB men det har inneburit att denna person har
fler uppdrag än vad Överförmyndarnämnden generellt anser lämpligt.
Överförmyndarnämnden vill också i sammanhanget framhålla att BB under den tid
som anmälan om behov av förvaltare har varit aktuell hos Överförmyndarnämnden
har varit känd både hos social- och omvårdnadsnämnden i Solna stad. BB har vid
flera olika tillfällen erbjudits olika boenden och annan hjälp men alltid tackat nej
eller avvikit frivilligt efter en tid. Enligt nuvarande reglering för förvaltarskapet kan
inte heller en förvaltare tvinga en person vare sig att stanna på ett boende som denne
erbjuds via socialtjänsten eller att mottaga erbjuden vård. Det är dock inte ovanligt
att andra myndigheter tror att så är fallet, vilket ofta gör det än svårare att få någon
                                                                         Dnr 1255-2008      Sid 3 (5)



      att åta sig uppdraget. Förvaltaren/gode mannen vet själv att tvångsåtgärder inte är
      möjliga och drar sig då för att ta på sig uppdrag där förväntningarna från
      myndigheter redan från början är orealistiska.
      Överförmyndarnämnden kan ha förståelse för uppfattningen att handläggningen av
      aktuellt ärende har dragit ut på tiden och, vilket redovisats ovan har berott på
      svårigheter med att finna en lämplig ställföreträdare. Överförmyndarnämnden
      beklagar förstås detta. Vad gäller Överförmyndarnämndens handläggningsrutiner för
      ansökan respektive anmälan om behov av god man/förvaltare kan följande anföras.
      Överförmyndarnämnden har de senaste åren arbetat systematiskt med att säkerställa
      att verksamheten på Överförmyndarnämndens kansli skall vara en rättssäker och väl
      fungerande myndighet. Bland annat har den juridiska kompetensen stärkts,
      kompetensnivån på kansliets handläggare har också stärkts genom medverkan i olika
      utbildningar, en mängd riktlinjer för olika ärenden har antagits av nämnden liksom
      en intern kontrollplan. Vidare har nämnden en tydlig och genomarbetad delegations-
      ordning för sin verksamhet. Förstärkningarna av Överförmyndarnämndens
      verksamhet har fortsatt även under 2007. Överförmyndarkansliets arbetssätt och
      rutiner har under 2007 analyserats med hjälp av Lean Concepts-metodiken
      (värdeflödeskartläggning). Syftet med detta har varit att på ett bättre sätt utnyttja och
      effektivisera redan befintliga resurser så att handläggningstiderna minskar. Under
      2008 kommer uppföljning av de handlingsplaner för verksamheten som upprättats
      med hjälp av Lean Concepts metodiken att ske.
      Avslutningsvis kan Överförmyndarnämnden konstatera att handläggningstiden i ett
      normalt förekommande ärende aldrig riskerar att dra ut på tiden som skett i aktuellt
      ärende om myndighetens arbetssätt och rutiner tillämpas på rätt sätt. Det är inte
      heller bra när en annan myndighet framställer krav som inte ens uppfattas vara
      förenliga med lag.[ – – – ]
      I övrigt avser inte Överförmyndarnämnden att kommentera ovan nämnd artikel dels
      då denna innehåller felaktigheter i sak, dels då den är allt för spekulativ. Därmed
      anser sig Överförmyndarnämnden ha redogjort för ärendet och dess handläggning.

Bedömning
Enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (FB) prövas ansökningar om förvaltarskap av
rätten. Enligt denna bestämmelse ska rätten, när den meddelar ett beslut om att
anordna förvaltarskap samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget.
Ansökan om förordnande av förvaltare får enligt 11 kap. 15 § FB göras av bl.a.
överförmyndaren, den som ansökningen avser eller dennes närmaste släktingar. Av
11 kap. 16 § FB framgår att det är rätten som har utredningsansvaret i ärenden om
förvaltarskap och som har att ta in yttranden samt det underlag som behövs för att
kunna ta ställning i ärendet. Enligt 19 kap. 2 § första stycket FB ska vad som är
föreskrivet om överförmyndaren även gälla överförmyndarnämnd.

Överförmyndaren kan få information från flera olika håll om att en person är i
behov av förvaltare. Bl.a. har socialnämnden en skyldighet att göra anmälan härom
enligt 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001:937). När överförmyndaren får
sådan information ska en utredning göras i fråga om huruvida det finns grund att
ansöka om förvaltarskap hos tingsrätten. När överförmyndaren får reda på att
förvaltarskap behövs eller inte längre behövs ska överförmyndaren enligt
bestämmelsen i 5 § förmynderskapsförordningen (1995:379) hos rätten ansöka om
anordnande eller upphörande av ställföreträdarskapet.

Frågan om handläggningen av ansökningar om bl.a. förvaltare som ges in till
överförmyndaren och inte till tingsrätten har tidigare varit föremål för JO:s
prövning. Från JO:s sida har framhållits att en överförmyndare som får in t.ex. en
                                                                        Dnr 1255-2008    Sid 4 (5)



ansökan om förvaltare snarast bör sända över ansökningen, eventuellt tillsammans
med ett eget yttrande i saken, till tingsrätten (se JO 2002/03 s. 417 och 2005/06 s.
422).

Jag har också i ett beslut från den 15 maj 2008 i ärende med dnr 3903-2006
(Gävleärendet) uttalat bl.a. följande.

      En överförmyndare som väljer att lämna över en ansökan om ställföreträdare till
      tingsrätten med hänvisning till att den får anses vara felsänd utan att bifoga något
      yttrande kan enligt min mening inte kritiseras. Däremot får överförmyndaren i ett
      sådant fall räkna med att tingsrätten kommer att begära in ett yttrande i saken enligt
      11 kap. 16 § andra stycket FB. Överförmyndaren är enligt 11 kap. 16 § fjärde
      stycket FB skyldig att yttra sig till domstolen. Den skyldigheten måste anses
      innefatta att även lämna förslag på god man eller förvaltare. I sistnämnda del är
      viktigt att hålla i minnet att överförmyndaren förordnar ett stort antal
      ställföreträdare, särskilt gode män, utan att tingsrätten över huvud taget involveras,
      se 11 kap. 1–3 §§, 4 § sista stycket och 7 § sista stycket FB. Överförmyndaren
      ansvarar också för tillsynen över samtliga ställföreträdare, se 16 kap. 1 § FB. Det är
      inte lyckat att tingsrätten i det läget bygger upp en separat rekryteringsorganisation
      för vissa av dessa ärenden, och något sådant skulle inte heller ligga i linje med det
      pågående reformarbetet inom domstolarna. Härtill kommer att överförmyndaren
      med sin kommunala förankring och lokalkännedom rimligen bör ha betydligt större
      möjligheter än tingsrätten att hitta lämpliga ställföreträdare och att göra den
      referenstagning och annan kontroll som bör föregå ett förordnande.
Jag konstaterar först att det redan tidigt under ärendets handläggning hos
överförmyndarnämnden stod klart att BB var i stort behov av en förvaltare. Det
visade sig emellertid – av orsaker som var relaterade till BB:s person – svårt att
hitta en lämplig ställföreträdare. Ingen kritik kan riktas mot de insatser nämnden
gjorde för att försöka lösa problemet. I linje med vad jag anförde i Gävleärendet
borde nämnden emellertid ha ansökt hos tingsrätten om en förvaltare för BB så
snart det stod klart att en ansökan enligt 11 kap. 15 § FB behövdes trots att
ställföreträdarfrågan inte var löst. För sin försummelse härvidlag kan nämnden inte
undgå kritik.

Detta ärende illustrerar på ett ovanligt tydligt sätt att det finns fall där det är
praktiskt taget omöjligt att hitta en lekman som kan och vill åta sig uppdraget som
ställföreträdare. Frågan kan naturligtvis inte lämnas där. Jag vill här erinra om att
kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd
och den hjälp de behöver (2 kap. 2 § socialtjänstlagen [2001:453]).

Olika sätt att lösa problemet har diskuterats. I utredningen Förmyndare, gode män
och förvaltare (SOU 2004:112, s. 796) behandlades frågan om s.k. förvaltarenheter
som några kommuner hade infört. Vid sådana förvaltarenheter finns anställda
kommunala tjänstemän som bland sina arbetsuppgifter har att åta sig
ställföreträdaruppdrag i särskilt komplicerade ärenden. Utredningen ställde sig i
princip positiv till den ordningen med vissa reservationer – särskilt måste beaktas
att en förvaltarenhet inte får vara knuten till överförmyndaren då en kommunal
nämnd inte får utöva tillsyn över en verksamhet som den själv bedriver (3 kap. 5 §
andra stycket kommunallagen [1991:900]) och att enheten, med hänsyn till risk för
intressekonflikter, måste arbeta skilt från socialtjänsten. Utredaren fann att ett
anordnande av förvaltarenheter inte krävde någon särskild lagstiftning, och något
                                                                   Dnr 1255-2008      Sid 5 (5)



förslag lades inte heller fram i den delen. För egen del vill jag tillägga att det
naturligtvis inte finns något som hindrar en mindre organisation, där det i någon
enstaka tjänstemans arbetsuppgifter ingår att åta sig ställföreträdaruppdrag.

Det sagda innebär att de kommunala tjänstemän som inom ramen för sin
anställning åtar sig ställföreträdaruppdrag får – på samma sätt som andra
ställföreträdare – sitt uppdrag personligen enligt föräldrabalkens bestämmelser. För
den kommunala tjänstemannen gäller enligt min mening vid sidan av
föräldrabalkens regler även, som jag framhåller i ett annat beslut i dag (dnr 1550-
2009), förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser om service och tillgänglighet.

De kommuner, som försökt lösa ställföreträdarfrågan i särskilt komplicerade
ärenden, t.ex. på här antytt sätt, utgör enligt min mening efterföljansvärda exempel.
Det finns ett – sannolikt – stort behov av professionella ställföreträdare som kan ta
sig an ärenden där det i princip annars är omöjligt att finna en lämplig person för
uppdraget. Det behovet framstår som mycket tydligt i detta ärende.

Ärendet avslutas.

Jag finner anledning att skicka en kopia av detta beslut till Justitiedepartementet
samt till riksdagens civilutskott och socialutskott för kännedom.
