# Sociala områdesnämnden väster i Jönköpings kommun kritiseras för underlåtenhet att utreda och fatta beslut med anledning av en ansökan om bistånd till kontraktsvård

JO 2018-12-05 dnr 1270-2017

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2018-12-05              1270-2017              1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Sociala områdesnämnden väster i Jönköpings kommun kritiseras för
                        underlåtenhet att utreda och fatta beslut med anledning av en
                        ansökan om bistånd till kontraktsvård


                          Beslutet i korthet: En man stod åtalad vid tingsrätten för bl.a. misshandel. I stället för
                          fängelse var påföljden skyddstillsyn med föreskrift om en behandlingsplan, s.k.
                          kontraktsvård, aktuell (30 kap. 9 § andra stycket 3 brottsbalken).
                          För att en domstol ska kunna döma till kontraktsvård måste den ha tillgång till en
                          kvalificerad utredning om den enskildes personliga förhållanden samt om
                          förutsättningarna för verkställigheten av en sådan påföljd. Domstolen ska därför i de
                          fall där kontraktsvård är aktuell hämta in ett yttrande, en s.k. personutredning, från
                          Kriminalvården. Kriminalvården ska ombesörja den utredning som behövs för
                          yttrandet. Förslag till en behandlingsplan ska utredas och upprättas av
                          Kriminalvården. Förslaget ska alltid utformas i samverkan med socialtjänsten.
                          Kostnaderna för kontraktsvård fördelas mellan Kriminalvården och i regel
                          socialtjänsten.
                          Tingsrätten hämtade in en personutredning från Kriminalvården. Mannen ansökte
                          inom ramen för utredningen om bistånd till kontraktsvård hos områdesnämnden.
                          Områdesnämnden kom dock inte, bl.a. med hänsyn till rådande personalsituation, att
                          utreda mannens ansökan om bistånd till kontraktsvård och fattade inte heller något
                          beslut i ärendet. Kriminalvården saknade därmed förutsättning att lämna ett förslag
                          om en lämplig form av behandling som alternativ till fängelse till tingsrätten.
                          JO uttalar i beslutet att Kriminalvårdens yttrande och förslag till en behandlingsplan
                          ligger till grund för domstolens val av påföljd för den enskilde. Domstolen kan i
                          praktiken inte döma den enskilde till kontraktsvård om den inte har ett förslag till en
                          behandlingsplan. Kriminalvårdens förslag till en sådan plan kan därför få en mycket
                          stor betydelse för den enskilde.
                          Områdesnämndens underlåtenhet att utreda och fatta beslut med anledning av
                          mannens ansökan om bistånd till kontraktsvård ledde till att Kriminalvården inte kunde
                          lämna ett förslag till en behandlingsplan till domstolen. Enligt JO är detta inte
                          acceptabelt. JO kritiserar områdesnämnden för sin underlåtenhet att utreda mannens
                          ansökan om bistånd till kontraktsvård och fatta beslut i ärendet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Sociala områdesnämnden väster i
                        Jönköpings kommun och uppgav bl.a. följande: Han var offentlig försvarare för



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 1270-2017        Sid 2 (7)




BB som var åtalad för bl.a. misshandel. Jönköpings tingsrätt förordnade att
Kriminalvården, Frivården Jönköping, skulle genomföra en personutredning.
Utredningen inriktades tämligen omgående mot en skyddstillsyn med särskild
behandlingsplan (kontraktsvård). Personutredningen inleddes med samman-
träffande mellan BB, Kriminalvården samt socialtjänstens mottagningsgrupp.
Sedan skulle särskild handläggare på socialtjänstens missbrukssektion fortsätta
socialtjänstens del av utredningen. Socialtjänsten meddelade Kriminalvården att
socialtjänsten saknade personal och inte kunde besluta om det sökta biståndet.
Enligt personutredningen saknade därför Kriminalvården förutsättningar att
lämna ett förslag om en lämplig form av behandling som alternativ till fängelse
till tingsrätten. Utgången i påföljdsdelen blev att tingsrätten dömde ut ett
fängelsestraff. Sociala områdesnämnden har genom att inte utreda och inte fatta
beslut i frågan angående bistånd allvarligt åsidosatt sina åligganden. BB har
lidit men av kommunens felaktiga prioriteringar.

Utredning
JO begärde att Sociala områdesnämnden väster i Jönköpings kommun skulle
yttra sig över det som AA hade uppgett i sin anmälan. I ett remissvar anförde
nämnden bl.a. följande:

      Handläggning av aktuellt ärende om kontraktsvård
      Av journalanteckningar och information från den socialsekreterare som tog emot
      ärendet i Myndighetssektionens mottagning framgår följande.
      Den 26 januari 2017 ringde frivårdsinspektör CC till socialsekreterare DD,
      Myndighetssektionens mottagning för missbruksvård, och berättade att en klient
      ville göra en ansökan om behandlingshemsvistelse på Valbo i Norrköping. Aktuell
      klient satt då häktad och utredningen skulle behöva vara klar till den 3 februari
      2017.
      Den 30 januari 2017 hölls ett möte på häktet där socialsekreterare från
      Myndighetssektionen, frivårdsinspektören och klienten närvarade.
      Frivårdsinspektören hade inte träffat klienten innan mötet. Inget
      utredningsunderlag lämnades till Myndighetssektionen från Frivården i samband
      med mötet eller innan dess.
      Samma dag inleds en utredning enligt 11 kap. l § SoL efter ansökan från aktuell
      klient i samband med mötet på häktet.
      Den 2 februari 2017 meddelade socialsekreteraren frivårdsinspektören att det
      inte är möjligt att lämna ärendet om kontraktsvård till en handläggare. Det
      innebär att en utredning inte kommer att bli klar till rättegången. Klienten
      hänvisas till att ansöka om vårdvistelse. I samtalet framkom att det fanns
      möjlighet för Frivården att få förlängd tid för handläggning till och med den
      10 februari 2017.

      Förvaltningens bedömning
      I aktuellt ärende har Myndighetssektionen fattat ett beslut om att en utredning
      ska inledas men att en fördelning till handläggare kommer att dröja då det råder
      brist på handläggare vilket medför att en ASI-utredning inte kommer att bli klar
      inför rättegång.
      En plan för handläggning av ärenden med anledning av vakanser på tjänsterna på
      Myndighetssektionen togs fram och beslutades den 5 december 2016. Planen tar
      upp att under stor arbetsmängd ska det göras en prioritering av ärenden vilket
      medför att det kan uppstå händelser likt den nu anmälda. En handlingsplan för
                                                                 Dnr 1270-2017         Sid 3 (7)



handläggning av ärenden inom Myndighetssektionen krävdes då situationen för
socialsekreterarna inom sektionen varit ansträngd under en längre period av olika
anledningar. Det har saknats medarbetare vilket inneburit att flertalet tjänster har
varit vakanta. Under sommaren/hösten 2016 var cirka hälften av samtliga tjänster
tillsatta.
I praktiken har det under en längre tid varit socialtjänsten som genomfört ASI-
utredningar och utredningar inför kontraktsvård efter förfrågan från kriminal-
vården. Socialtjänstens ansvar är egentligen att skriva ett yttrande och ta
ställning till ev. kostnadsansvar efter att frivården genomfört utredningar som
krävs samt funnit lämplig behandling.
Vid den aktuella tidpunkten prioriterades individer som inte hade några insatser
och där situationen befarades bli så akut att de skulle riskera sin hälsa utan någon
åtgärd. Efter den fördelningen fanns inte mer utrymme att hantera fler ärenden.
Att inte behandla inkomna ansökningar medför alltid en risk för ett
missförhållande för den enskilde. Det aktuella ärendet gäller en ansökan om
insats som ska ske tillsammans med annan myndighet vilket medför att den
enskilde medborgaren har sina behov tillgodosedda ur ett perspektiv men kan
vara i behov av annan form av vård och behandling. Ett aktivt val från
ledningen inom verksamheten har gjorts på grund av ansträngd personalsituation
och arbetsmiljö. De aktiva valen man inom ledningen gör gällande inkomna
ansökningar sker alltid ur den enskildes perspektiv och risk för skada om
ansökan inte behandlas så som den bör. Att systematiskt göra dessa prioriteringar
är ett måste för verksamheten i situationer där det finns många vakanta
handläggartjänster.
Samtliga medarbetare inom Myndighetssektionen missbruk är väl medvetna om
den lagstiftning och de rutiner som finns runt de ansökningar likt den aktuella
som har inkommit. Det är ett aktivt val från ledningen att göra denna prioritering
utifrån handlingsplan för att säkerställa en rimlig nivå och arbetsmiljö för
arbetsgruppen och därmed inte förlora fler medarbetare. När det gäller
kontraktsvård är utredningstiderna för yttrande förhållandevis korta och behöver
fördelas till en handläggare direkt.
Åtgärder som här vidtagits eller planeras i verksamheten för att förhindra att
liknande händelse inträffar igen
I januari 2017 startades ett projekt, via en omorganisation, för en utökad
mottagning, uppsökande verksamhet och motiverande arbete på
Myndighetssektionen. Där kan den enskilde inom kort tid, oftast inom några
dagar få en första träff med en mottagningssekreterare. Det underlaget som
framkommer från den kontakten har underlättat bedömningen om den enskilde
kan vänta på handläggare eller inte.
En Lex Sarah-rapport har upprättats den 3 februari 2017 och färdigställts den
12 maj 2017. Myndighetssektionen har tagit till sig de förslag till
åtgärder/handlingsplan som framförts i rapporten.
        Följa upp handlingsplanen och kontinuerligt arbeta med arbetsmiljön
         för berörda inom myndighetssektionen missbruk.
        En viktig åtgärd för att ärenden ska handläggas inom rimlig tid är att
         minska antalet vakanser på Myndighetssektionen. Rekrytering sker
         fortlöpande. Prognosen nu är att Myndighetssektionen inte kommer att
         ha några vakanser från och med slutet av augusti. Från och med slutet
         av maj är bedömningen att varje individ som behöver insatser kommer
         att få en handläggare inom två veckor.
        Fortsatt arbete med att "behålla" handläggare inom
         Myndighetssektionen så att rutiner och kompetens finns i gruppen.
        Att fortsätta rapportera in liknande ärenden som lex Sarah-händelser för
         att övergripande se om det blir ett systematiskt förhållningssätt mot ett
                                                                         Dnr 1270-2017       Sid 4 (7)



               ökat inflöde av ansökningar kontra arbetsbelastning mot antal
               socialsekreterare.
              Vid flertalet inrapporterade händelser av liknande slag och ett
               systematiskt förhållningssätt uppmärksammas kommer en anmälan till
               IVO att övervägas.
      Personalsituationen har nu tydligt förbättrats och är nu en helt annan än den var
      när det nu aktuella ärendet aktualiserades. I nuläget hade ärendet inte
      bortprioriterats även om handläggningstiden hade varit för kort och underlaget
      från Frivården bristfälligt.
      Myndighetssektionen anser dock att det optimala är att Frivården kontaktar
      socialsekreterare på mottagningen eller den som är socialsekreterare om det
      gäller en klient med ett pågående ärende hos Myndighetssektionen så snart det är
      möjligt. Om det är en känd klient så bör Myndighetssektionen ges möjlighet till
      en handläggningstid på minst två veckor och minst tre veckor om det är en
      tidigare okänd klient.
      Om den enskilde har ett aktuellt ärende hos Myndighetssektionen kan man vara
      behjälplig med kartläggning av en aktuell behovsbild. Om den enskilde inte är
      aktuell på Myndighetssektionen ska Frivården kartlägga den enskildes behov.
      Därefter ska Myndighetssektionen få ett underlag om den enskildes behov och
      förutsättningar för vård (t.ex. tidsaspekter, vårdinriktning).
      Underlaget från Frivårdens kartläggning och en träff med den enskilde ska
      tillsammans vara tillräckligt för att Myndighetssektionen ska kunna yttra sig.
      Frivårdens kartläggning ska helst ske via ASI-intervju.
      Mot bakgrund av ovan hölls ett möte med Kriminalvården den 20 mars 2017 för att
      diskutera gemensamma rutiner och klargöra fördelning av ansvar mellan
      socialtjänsten och frivården vid utredning, vårdplanering och genomförande av
      insatser. Ett möte för att börja det arbetet är planerat till hösten 2017.

      Sammanfattningsvis
      Sammanfattningsvis är socialtjänsten fullt medvetna om sitt ansvar för att
      medverka till utredningar i samband med kontraktsvård. I det aktuella fallet har
      handläggningstiden för socialtjänsten varit så kort att det inte kan anses skäligt
      att socialtjänsten ska kunna fullfölja sitt ansvar. Detta förstärks av att Frivården
      inte lämnat någon utredning som underlag för socialtjänsten. Det gäller också
      oberoende av hur personalsituationen har varit när det gäller socialtjänstens
      handläggare.
AA kommenterade remissvaret.

JO hämtade in Kriminalvårdens, Frivården Jönköpings, yttrande enligt lagen
(1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m. som gavs in till
Jönköpings tingsrätt den 10 februari 2017 och Jönköpings tingsrätts dom den
21 februari 2017 i mål B 202-17.

Bedömning
Rättslig reglering

En domstol får döma till skyddstillsyn för ett brott för vilket påföljden inte
bedöms kunna stanna vid böter (28 kap. 1 § brottsbalken, BrB). Som särskilda
skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse kan domstolen beakta bl.a. om
missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande
som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att
brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig
                                                                    Dnr 1270-2017     Sid 5 (7)




behandling som enligt för honom eller henne uppgjord plan kan anordnas i
samband med verkställigheten, s.k. kontraktsvård (30 kap. 9 § andra stycket 3
BrB). Kontraktsvård, som alltså är ett alternativ till fängelse, regleras i 28 kap.
6 a § BrB. I bestämmelsen anges att om den planerade behandlingen är av
avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn ska domstolen i domslutet
ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut om fängelse i stället hade
valts som påföljd. Domstolen ska också i domen meddela föreskrift om den
behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

För att domstolen ska kunna döma till kontraktsvård måste den ha tillgång till
en kvalificerad utredning om den enskildes personliga förhållanden samt om
förutsättningarna för verkställigheten av en sådan skyddstillsyn. Domstolen ska
därför i de fall där kontraktsvård är aktuell hämta in ett yttrande, en s.k.
personutredning, från Kriminalvården (1 § lagen [1991:2041] om särskild
personutredning i brottmål, m.m.). Kriminalvården ska ombesörja den utredning
som behövs för yttrandet (3 § samma lag). Förslag till en behandlingsplan enligt
28 kap. 6 a § BrB ska utredas och upprättas av Kriminalvården genom det
frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller
annars uppehåller sig. Förslaget ska alltid utformas i samverkan med
socialtjänsten. Det ska innehålla en utredning om den misstänktes missbruk och
andra förhållanden av betydelse för behovet av vård eller annan behandling.
Förslaget ska fogas till yttrandet som bilaga (6 § förordning [1992:289] om
särskild personutredning i brottmål, m.m.).

Kostnaderna för kontraktsvård fördelas mellan Kriminalvården och i regel
socialtjänsten. Kriminalvårdens kostnadsansvar sträcker sig fram till det datum
då villkorlig frigivning skulle ha skett om fängelse hade valts som påföljd. Efter
datumet för tänkt villkorlig frigivning övertar socialtjänsten kostnadsansvaret
(prop. 1986/87:106 s. 94). Kriminalvårdens förslag till en behandlingsplan ska
innehålla en s.k. ansvarsförbindelse från socialtjänsten där den åtar sig
kostnadsansvaret för kontraktsvården efter nyss nämnd tidpunkt.

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin
livsföring i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453], SoL).
Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan,
anmälan eller på något annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som
kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). Av dessa
bestämmelser följer att när socialnämnden får en ansökan om bistånd till
kontraktsvård är den skyldig att genomföra en utredning med skyndsamhet,
särskilt i de fall där den enskilde är häktad, och att fatta ett beslut som den
enskilde kan överklaga.

Sociala områdesnämndens handläggning av ansökan om bistånd till
kontraktsvård i det aktuella fallet
Av utredningen framgår att Kriminalvården den 26 januari 2017 tog kontakt
med områdesnämnden inom ramen för personutredningen som skulle ges in till
tingsrätten senast den 3 februari 2017. Ett möte mellan Kriminalvården,
                                                                    Dnr 1270-2017       Sid 6 (7)




områdesnämnden och BB hölls den 30 januari 2017, vid vilket BB ansökte om
bistånd till kontraktsvård hos nämnden. Områdesnämnden inledde samma dag
en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL med anledning av BB:s ansökan. Den 2
februari 2017 meddelade områdesnämnden Kriminalvården att den då inte hade
möjlighet att lämna ärendet om kontraktsvård till en handläggare och att en
utredning inte skulle bli klar till rättegången i tingsrätten. I samband med detta
upplyste Kriminalvården områdesnämnden om att Kriminalvården hade en
möjlighet att få anstånd med sitt yttrande till tingsrätten till och med den
10 februari 2017. Områdesnämnden kom alltså aldrig att utreda BB:s ansökan
om bistånd till kontraktsvård. Av Kriminalvårdens yttrande till tingsrätten
framgår att Kriminalvården, p.g.a. att områdesnämnden inte beslutade om det
sökta biståndet, saknade förutsättning att komma in med ett förslag om en
lämplig form av behandling som alternativ till fängelse även om det fanns ett
behov av behandling och förutsättningar i övrigt för en annan påföljd än
fängelse kunde anses vara uppfyllda.

Områdesnämnden har i sitt remissyttrande bl.a. förklarat sin underlåtenhet att
utreda BB:s ansökan om bistånd till kontraktsvård med att det vid den aktuella
tidpunkten rådde personalbrist, att det var fråga om en kort tidsfrist och att den
aktuella typen av ärenden då inte kunde prioriteras.

Tidsfristen för kontraktsvårdsutredningar är ofta mycket kort, särskilt i de fall
där den enskilde är häktad. Jag har därför en förståelse för att det i en del fall är
svårt för socialnämnden att hinna genomföra en utredning i tid. Socialnämnden
har dock alltid en möjlighet att begära anstånd med att ge in sin utredning och
det framgår av utredningen att nämnden i det aktuella fallet informerats om att
anstånd till den 10 februari 2017 kunde ges. Nämnden har inte särskilt
kommenterat detta förhållande i sitt remissvar. Personalbrist kan enligt min
mening aldrig utgöra ett godtagbart skäl för att underlåta att fullgöra de
uppgifter som nämnden har ansvar för.

Kriminalvårdens yttrande och förslag till en behandlingsplan ligger till grund
för domstolens val av påföljd för den enskilde. Domstolen kan i praktiken inte
döma den enskilde till kontraktsvård om den inte har ett förslag till en
behandlingsplan. Kriminalvårdens förslag till en behandlingsplan kan därför få
en mycket stor betydelse för den enskilde.

Områdesnämndens underlåtenhet att utreda och fatta beslut med anledning av
BB:s ansökan om bistånd till kontraktsvård ledde till att Kriminalvården inte
kunde lämna förslag till en behandlingsplan till domstolen. Detta är självklart
inte acceptabelt. Jag är kritisk till områdesnämndens underlåtenhet att utreda
och fatta beslut i ärendet.

Av remissyttrandet framgår att områdesnämnden är medveten om att
handläggningen har brustit och att åtgärder har vidtagits för att undvika att
hamna i en liknande situation igen. Det finns därför inte skäl för mig att
ytterligare uppehålla mig vid saken.
                                                                Dnr 1270-2017     Sid 7 (7)




Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande eller
någon ytterligare åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
