# Kritik mot Kustbevakningen för att en salivprovtagning (s.k. topsning) genomfördes trots att det inte var proportionerligt. Även uttalanden om förutsättningarna för en sådan provtagning när det är fråga om brott där påföljden normalt är dagsböter

JO 2026-06-24 dnr 12818-2025

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                    Sid
                                                                     2026-06-24                12818-2025            1 (6)



Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                   Kritik mot Kustbevakningen för att en salivprovtagning (s.k. topsning)
                   genomfördes trots att det inte var proportionerligt. Även uttalanden
                   om förutsättningarna för en sådan provtagning när det är fråga om
                   brott där påföljden normalt är dagsböter


                    Beslutet i korthet: Kustbevakningen genomförde en kroppsbesiktning genom
                    salivprovtagning (s.k. topsning) på en man som misstänktes för brott mot fiskelagen.
                    Han hade tillsammans med sin tioåriga son fiskat med ett handhållet redskap inom ett
                    område där detta under perioder var förbjudet. Även om fängelse ingår i straffskalan
                    är normalpåföljden för ett sådant brott låga dagsböter.
                    Tidigare gällde att topsning i syfte att registrera en misstänkts dna-profil fick ske om
                    fängelse kunde följa på brottet, dvs. om påföljden i det enskilda fallet kunde förväntas
                    bli annan än böter. Efter en lagändring i juli 2025 – som bl.a. syftade till att öka antalet
                    provtagningar och registreringar – är det tillräckligt att fängelse ingår i straffskalan för
                    det aktuella brottet. Av förarbetena framgår dock att det bör krävas någon
                    tillkommande omständighet som motiverar provtagningen i de fall det är fråga om ett
                    lindrigt brott där påföljden normalt är böter. Enligt vad som anges i förarbetena kan
                    det, när det gäller vissa brott av lindrigt slag, vara motiverat att ta ett prov vid
                    exempelvis återfall i brott eller vid kopplingar till organiserad brottslighet. Lagstiftarens
                    avsikt med ändringen har alltså inte varit att provtagning ska utföras slentrianmässigt
                    så snart lagens ordalydelse i och för sig medger detta.
                    I det här fallet fanns det inte några tillkommande omständigheter som kunde motivera
                    provtagningen och enligt chefsJO:s mening är det uppenbart att det inte var den här
                    typen av situation som den utökade möjligheten till provtagning var avsedd att träffa.
                    Enligt chefsJO kan det inte anses ha varit proportionerligt av Kustbevakningen att
                    genomföra provtagningen och det har alltså saknats rättsliga förutsättningar för
                    genomförandet av denna. Kustbevakningen förtjänar därför kritik.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Kustbevakningen och uppgav bl.a. följande.
                   Han var på semester i Sverige när han, under en fisketur med sin tioåriga son,
                   blev uppsökt av Kustbevakningen. Sedan han blivit informerad om att de
                   fiskade inom ett område där det var förbjudet, blev han förhörd i två timmar. I
                   samband med detta tog kustbevakningstjänstemän hans dna genom ett
                   salivprov. Straffet för hans förseelse blev böter. Ingripandet mot honom var
                   oproportionerligt.


    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm      Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00     Texttelefon: 020-600 600                      E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                         Dnr 12818-2025        Sid 2 (6)




Utredning
JO beslutade att inleda en utredning avseende den del av anmälan som handlar
om att en kroppsbesiktning genom salivprovtagning (s.k. topsning) genomförts
och begärde att Kustbevakningen skulle yttra sig över bl.a. huruvida åtgärden
var nödvändig och proportionerlig.

I sitt yttrande – till vilket fogats styrdokumentet Riktlinjer för brottsutredning –
angav Kustbevakningen inledningsvis att ärendet hade hanterats av
myndighetens brottsutredningsenhet och att det var förundersökningsledaren
som hade fattat beslutet om kroppsbesiktning. Myndigheten redogjorde därefter
för den aktuella händelsen enligt i huvudsak följande.

      Den 24 oktober 2025 inkom information från Kustbevakningens flygenhet till
      ledningscentralen om att det observerats en båt med personer som fiskade i
      förbudsområde. Kustbevakningens fartyg KBV 422 åkte till platsen och såg två
      personer som fiskade från en båt med handredskap. Personerna visade sig vara
      AA och hans 10-åriga son. De var från Nederländerna på tillfälligt besök i
      Sverige. Beslut om att inleda förundersökning för brott mot fiskelagen
      (1993:787) fattades och sedermera fattades beslut om kroppsbesiktning genom
      salivprovtagning. […]
      Förundersökningsledaren har uppgett att AA var misstänkt för ett brott för vilket
      fängelse ingår i straffskalan och att beslutet om kroppsbesiktning genom
      salivprovtagning fattades utifrån det.
      –––
I fråga om kroppsbesiktning anfördes följande.

      Bestämmelser om kroppsbesiktning finns i 28 kap. i rättegångsbalken (RB).
      Enligt 28 kap. 12 a § första stycket 3 RB får kroppsbesiktning genom prov för
      dna-analys göras på den som är skäligen misstänkt för ett brott för vilket fängelse
      ingår i straffskalan för att registrera den misstänktes dna-profil i ett
      biometriregister som förs enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av
      personuppgifter inom brottsdatalagens område. Av 28 kap. 13 § första stycket
      och 3 a § RB framgår att det för beslut om kroppsbesiktning krävs att skälen för
      åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den
      misstänkte eller för något annat motstående intresse.
      Lydelsen i 28 kap. 12 a § RB ändrades den 1 juli 2025. Den tidigare lydelsen
      angav att ”Kroppsbesiktning genom tagande av salivprov får göras på den som
      skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa […]”. Av
      förarbetena till nu aktuell lydelse framgår bland annat följande.
      Kravet på att fängelse kan följa på brottet innebär att fängelse måste ingå i
      straffskalan för att åtgärden ska få vidtas och enligt regeringens mening borde
      den förutsättningen tydligare komma till uttryck i lagstiftningen. En lagteknisk
      lösning där förutsättningarna för att ta upp biometriska underlag på ett tydligare
      sätt kopplas till brottets straffskala kan innebära att de grundläggande
      förutsättningarna för upptagning bedöms vara uppfyllda i fler fall än i dag, dvs.
      även när påföljden i det enskilda fallet kan förväntas bli böter. I varje enskilt fall
      där en tvångsåtgärd kommer i fråga ska dock proportionalitetsprincipen beaktas.
      (Prop. 2024/25:37 s. 65)
      Att biometriska underlag kan tas vid brott där påföljden förväntas bli böter är
      enligt regeringens mening motiverat trots det integritetsintrång som upptagning
      av biometriska underlag kan innebära för den enskilde. Det gäller också i de fall
      då upptagningen sker i registreringssyfte. Som utredningens kartläggning över
      återfall i brott visar kommer nämligen en ökad upptagning och registrering,
                                                                       Dnr 12818-2025       Sid 3 (6)




     genom att uppgifterna om den brottsmisstänkte får jämföras med registrerade
     biometriska uppgifter, leda till att fler brott klaras upp och att fler gärningsmän
     lagförs. En ökad registrering kan också ha en brottspreventiv effekt. Vissa som
     finns i polisens register kan nämligen tänkas avhålla sig från att begå nya brott
     eftersom risken för upptäckt därigenom ökar. (a.a. s. 65)
     De allmänna principer som gäller vid tvångsmedelsanvändning måste alltid
     beaktas. En helhetsbedömning av om åtgärden är nödvändig och proportionerlig
     måste göras i varje enskilt fall. Systematisk insamling från alla som misstänkts
     för brott med fängelse i straffskalan är alltså inte tillåten. Det förhållandet att
     biometriska underlag får tas om fängelse ingår i straffskalan ska inte uppfattas
     som att brottets allvar saknar betydelse vid den intresseavvägning som i varje
     enskilt fall måste göras när en sådan upptagning övervägs. Ju allvarligare brott
     misstanken avser, desto starkare är skälen för att vidta åtgärden. Normalt finns
     det alltså anledning att ta upp biometriska underlag från den som är skäligen
     misstänkt för ett brott som endast har fängelse i straffskalan. Detsamma gäller
     om ett sådant underlag behövs för att utreda det aktuella brottet. Att kravet på ett
     tydligt sätt kopplas till brottets straffskala innebär att biometriska underlag kan
     tas upp i registreringssyfte även vid lindriga brott. Det kan till exempel vara
     aktuellt vid återfall i ringa narkotikabrott eller andra brott med fängelse i
     straffskalan som typiskt sett leder till böter. Det kan också vara aktuellt om den
     som misstänks för ett sådant brott har koppling till organiserad brottslighet eller
     kriminella nätverk eller om det annars finns konkreta omständigheter kring
     brottet eller den misstänktes person som motiverar att biometriska underlag tas.
     En generell och systematisk insamling av biometriska underlag vid bötesbrott är
     däremot inte tillåten. (a.a. s. 65 f.)
     Att en helhetsbedömning måste göras kommer även till uttryck genom
     dataskyddsregleringens krav på att genetiska och biometriska uppgifter får
     behandlas endast om det är absolut nödvändigt. När det gäller behandling i
     registreringssyfte har EU-domstolen angett att kravet på att behandlingen ska
     vara absolut nödvändig innebär att det i det enskilda fallet ska göras en samlad
     bedömning där arten och allvaret av den aktuella brottsmisstanken, de särskilda
     omständigheterna kring brottet, det eventuella sambandet mellan brottet och
     andra pågående förfaranden samt personens brottshistorik eller profil beaktas (se
     EU-domstolens förhandsavgörande i mål C-205/21, Ministerstvo na vatreshnite
     raboti m.fl.). (a.a. s. 66)
Avslutningsvis redovisade Kustbevakningen följande bedömning.

     Av bestämmelserna i rättegångsbalken framgår att kroppsbesiktning genom prov
     för dna-analys i registreringssyfte får göras på den som är skäligen misstänkt för
     ett brott för vilket fängelse ingår i straffskalan. Det framgår vidare att åtgärden
     ska föregås av en proportionalitetsbedömning och att skälen för åtgärden ska
     uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte
     eller för något annat motstående intresse. Av vad som kan utläsas av förarbetena
     till den nya lydelsen av 28 kap. 12 a § RB har syftet från regeringens sida varit
     att den skulle innebära att förutsättningarna för upptagning skulle kunna
     bedömas uppfyllda i fler fall än tidigare, och då även när påföljden i det enskilda
     fallet kan förväntas bli böter.
     AA var misstänkt för ett brott för vilket fängelse ingår i straffskalan och de
     grundläggande förutsättningarna i 28 kap. 12 a § första stycket 3 RB för åtgärden
     var således uppfyllda. Därtill ska en bedömning göras huruvida åtgärden är
     nödvändig och proportionerlig.
     När det gäller Kustbevakningens styrdokument … kan övervägas om inte de
     allmänna principer som gäller vid tvångsmedelsanvändning, framför allt när det
     gäller proportionalitetsbedömningen, borde komma tydligare till uttryck.
     Kustbevakningen kommer att se över riktlinjerna och tillämpningen av
     tvångsmedel i den brottsutredande verksamheten.
                                                                   Dnr 12818-2025       Sid 4 (6)




      […] Utifrån vad som anförs i aktuella förarbeten kan det enligt
      Kustbevakningens mening möjligtvis ifrågasättas om åtgärden var nödvändig
      och proportionerlig i det aktuella ärendet.

Rättsliga utgångspunkter
Kustbevakningen har utförligt redogjort för den huvudsakliga reglering som nu
är av intresse. I tillägg till detta kan följande nämnas.

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är var och en gentemot det allmänna
skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Tagande av dna-prov mot den
enskildes vilja anses utgöra ett sådant kroppsligt ingrepp (se bl.a. prop.
2005/06:29 s. 19). Skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp får emellertid
begränsas genom lag i enlighet med vad som framgår av 2 kap. 20 § RF.

Som framgått har en sådan begränsning tagits in i 28 kap. 12 a § RB. Denna
bestämmelse infördes 2006, och efter vissa ändringar 2012 respektive 2019 som
inte var avsedda att ändra något i sak fick paragrafen sin nuvarande lydelse den
1 juli 2025.

Vad gäller den ursprungliga lydelsen angavs i förarbetena vid införandet av
bestämmelsen att rena bagatellbrott, där påföljden kan förväntas bli enbart
böter, med tillämpning av proportionalitetsprincipen inte kommer att föranleda
provtagning på den misstänkte (se prop. 2005/06:29 s. 23). Därutöver anfördes i
författningskommentaren att det inte bör vara aktuellt att ta dna-prov i t.ex. de
fall där det brott som misstanken omfattar ter sig så bagatellartat att påföljden
kan antas komma att stanna vid böter (a. prop. s. 39).

Proportionalitetsprincipen innebär att den som beslutar om en tvångsåtgärd i
varje enskilt fall ska pröva om arten, styrkan, räckvidden och varaktigheten av
ingripandet står i rimlig proportion till det önskade målet. Tvångsmedel får
tillgripas bara om skälen som talar för åtgärden uppväger det intrång eller men
som åtgärden innebär. Skulle åtgärden i sig innebära allvarliga skadeverkningar,
kan avvägningen leda till att något annat medel bör användas för att uppnå det
avsedda resultatet eller till att beslutsfattaren helt bör avstå från tvångsåtgärder.
(Se prop. 1988/89:124 s. 26 samt Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel
[2022, version 5, JUNO] s. 70 och, vad gäller särskilt kroppsbesiktning,
s. 767 f.)

Bedömning
Av utredningen framgår till att börja med att Kustbevakningen har genomfört en
kroppsbesiktning genom prov för dna-analys i form av salivprovtagning på AA
i syfte att registrera dennes dna-profil i det biometriregister som förs enligt
lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens
område.

Vid tidpunkten för provtagningen var AA enligt Kustbevakningen skäligen
misstänkt för brott enligt 40 § första stycket fiskelagen. Den som bryter mot de
                                                                  Dnr 12818-2025       Sid 5 (6)




föreskrifter som anges i det nämnda stycket döms till böter eller fängelse i högst
ett år. Normalstraffet är, enligt etablerad påföljdspraxis, låga dagsböter (se t.ex.
Åklagarmyndighetens rättsliga vägledning 2021:21).

För att 28 kap. 12 a § RB skulle vara tillämplig gällde enligt den tidigare
lydelsen det grundläggande kravet att fängelse kunde följa på brottet som
personen i fråga var misstänkt för. Enligt tidigare JO-uttalanden innebar detta,
inte minst i ljuset av förarbetsuttalandena, att det för provtagning fanns ett krav
på att påföljden i det enskilda fallet kunde förväntas bli annan än böter (se JO
2010/11 s. 114, dnr 2703-2008).

Enligt den nu gällande lydelsen är det grundläggande kravet, för att provtagning
ska få ske, i stället att fängelse ska ingå i straffskalan. Sett till såväl
ordalydelsen som motivuttalandena står det klart att kroppsbesiktning genom ett
prov för dna-analys numera även får göras på den som är skäligen misstänkt för
ett brott där påföljden kan förväntas stanna vid böter, förutsatt att övriga
förutsättningar är uppfyllda.

Som Kustbevakningen har redogjort för framgår av förarbetena att ett av syftena
med att ändra bestämmelsen var att förutsättningarna för provtagning skulle
kunna bedömas vara uppfyllda i fler fall än tidigare, och då även i fall när
påföljden kunde förväntas bli böter. Samtidigt understryks i motiven att det
alltjämt finns ett krav på att åtgärden är nödvändig och proportionerlig.
Dessutom framhålls att en helhetsbedömning måste göras i varje enskilt fall och
att en generell samt systematisk insamling vid bötesbrott inte är tillåten.

I författningskommentaren konstateras inledningsvis att regleringen medger att
ett prov tas i registreringssyfte även vid brott av lindrigt slag och som, även om
fängelse ingår i straffskalan, typiskt sett leder till böter. Som exempel på detta
nämns ringa narkotikabrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar
och andra farliga föremål. I dessa fall kan det, enligt vad som anges i
kommentaren, vara motiverat att ta ett prov i registreringssyfte vid exempelvis
återfall i brott, men också om den som misstänks för ett sådant brott har
kopplingar till organiserad brottslighet eller om det annars finns konkreta
omständigheter kring brottet eller den misstänktes person som motiverar att
provet tas. (Se prop. 2024/25:37 s. 177.)

Av de nämnda förarbetsuttalandena framgår enligt min mening att det bör
krävas någon tillkommande konkret omständighet som motiverar provtagningen
för att prov för dna-analys enligt 28 kap. 12 a § RB ska få tas när det är fråga
om ett lindrigt brott där påföljden normalt är böter. Lagstiftarens avsikt med
ändringen har inte varit att provtagning ska utföras slentrianmässigt så snart
ordalydelsen i den aktuella bestämmelsen i och för sig medger detta.

Eftersom AA var skäligen misstänkt för brott med fängelse i straffskalan har
den grundläggande förutsättningen för provtagning enligt 28 kap. 12 a § RB
                                                                   Dnr 12818-2025      Sid 6 (6)




varit uppfylld. Frågan blir därmed om övriga förutsättningar har varit för
handen.

Som jag tidigare har redogjort för är normalpåföljden för det ifrågavarande
brottet låga dagsböter. Med hänsyn till detta och omständigheterna i det här
fallet är det, även om fängelse ingår i straffskalan, i praktiken helt uteslutet att
AA skulle ha kunnat få ett strängare straff än böter. Enligt den syn som
återspeglas i förarbetena och som jag har gett uttryck för ovan krävs i ett sådant
fall att det finns någon tillkommande konkret omständighet som motiverar att
provtagning ändå genomförs.

Såvitt framkommit har det i det här fallet inte funnits några sådana
omständigheter, vare sig med hänsyn till AA:s personliga förhållanden eller till
gärningen, som alltså bestod i fiske med handhållet redskap inom ett område där
detta under vissa perioder var förbjudet. Utifrån förarbetsuttalandena är det
enligt min mening uppenbart att det inte var den här typen av situation som den
utökade möjligheten till provtagning var avsedd att träffa.

Med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet kan det enligt min mening
inte anses ha varit proportionerligt av Kustbevakningen att genomföra en
kroppsbesiktning i form av salivprovtagning på AA. Det har alltså saknats
rättsliga förutsättningar för genomförandet av provtagningen. Kustbevakningen
förtjänar därför kritik.

När det gäller Kustbevakningens styrdokument bör proportionalitetsprincipen
komma till tydligare uttryck i dessa och jag ser positivt på att myndigheten
avser att se över riktlinjerna samt tillämpningen av tvångsmedel i den
brottsutredande verksamheten.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Per Samuelsson har föredragit ärendet och byråchefen Stefan
Nyman har deltagit i beredningen.
