# Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av handläggningen av en förundersökning

JO 2004-06-23 dnr 1288-2004

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2004-06-23            1288-2004              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av
                        handläggningen av en förundersökning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 24 mars 2004, framförde S.T. kritik mot
                        Polismyndigheten i Stockholms län. Av anmälan framgick bl.a. följande. Den 3
                        juli 2001 blev han påkörd av en bil på ett obevakat övergångsställe. Han föll
                        omkull och fick en del skador. Föraren stannade men lämnade inga person-
                        uppgifter. Två vittnen kände dock igen föraren och uppgav dennes namn samt
                        bilens registreringsnummer. Den 9 juli 2001 polisanmälde han händelsen vid ett
                        personligt besök på polisstationen. Han hade ett par dagar tidigare försökt göra
                        en polisanmälan men då ville den tjänstgörande polismannen inte ta emot polis-
                        anmälan. Han trodde att hans anmälan skulle resultera i någon rättslig åtgärd som
                        gav honom tillfälle att ställa krav på ersättning. Han har fortfarande men av
                        olyckan och har fått nedsatt arbetsförmåga. När han nu kontaktat polisen har han
                        fått veta att förundersökningen lades ned redan i januari 2003.

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i ärendet T-24226-01 granskades. Av dessa fram-
                        gick bl.a. följande. Den 9 juli 2001 upprättades en anmälan om en trafikolycka
                        och polismyndigheten inledde förundersökning den 11 juli 2001. Handläggare var
                        inspektören T.S. Ett läkarintyg daterat den 26 november 2002 och ett invaliditets-
                        intyg daterat den 12 december 2002 finns i akten. Den 21 januari 2003 lade
                        inspektören H.N. ned förundersökningen med motiveringen "rapporteftergift".

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av det aktuella ärendet. Polismyndigheten anförde följande.
                                  Polismyndigheten har inhämtat upplysningar från Västerorts polismästardistrikt.

## Bakgrund

Den 3 juli 2001 blev S.T. påkörd av en personbil då han passerade över ett över-
                                  gångsställe. Han föll omkull och skadade sig. S.T. har i sin anmälan till JO anfört
                                  att han anmälde händelsen den 9 juli samma år genom ett personligt besök på polis-
                                  stationen. Av anmälan till JO framgår dock att han försökte göra en anmälan ett par



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                     Dnr 1288-2004   Sid 2 (5)



dagar tidigare, men att den tjänstgörande polismannen inte ville ta emot densamma.
S.T. uppger vidare att han trodde att hans anmälan skulle resultera i någon rättslig
åtgärd men att han vid kontakt med polisen blivit upplyst om att förundersökningen
lagts ned – utan att han har blivit underrättad.

Rättslig reglering
19 § polislagen (1984:387) stadgas att när en polisman får kännedom om ett brott
som hör under allmänt åtal, skall han lämna rapport om det till sin förman så snart
det kan ske. En polisman får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn till om-
ständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och om det är uppenbart att brottet
inte skulle föranleda annan påföljd än böter.
I 23 kap. rättegångsbalken finns de grundläggande bestämmelserna om förunder-
sökning. Av 1 § följer att en förundersökning skall inledas så snart det på grund av
angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under
allmänt åtal har förövats. Av 3 § samma kapitel framgår att ett beslut att inleda
förundersökning fattas av polismyndighet eller av åklagaren. En förundersökning
skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre
anledning till att fullfölja undersökningen skall den läggas ned (4 §).
Av 13 b § förundersökningskungörelsen (1947:948 (FUK)) framgår att målsägande
skall tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om beslut att förundersökning
skall läggas ned.

Bedömning

Huruvida polisen nekat S.T. att göra en anmälan
En polisman som får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal skall lämna
rapport om detta till sin förman. Denna skyldighet åvilar varje polisman.
S.T. har i sin skrivelse till JO uppgett att han vid två tillfällen har besökt polis-
stationen för att göra en anmälan i ärendet dels den 9 juli 2001 dels ett par dagar
dessförinnan. Vid det första besöket uppger S.T. att han nekades att anmäla
händelsen. Av de trafikmålsanteckningar som finns i ärendet framgår att S.T. besökt
polisstationen vid två tillfällen, den 9 juli 2001 och den 1 augusti samma år. Vid
båda dessa tillfällen nedtecknades S.T. anmälan.
Myndighetens anteckningar om besöken stämmer således överens med S.T. uppgift
om att han har besökt polisstationen vid två tillfällen. Däremot skiljer sig ett av
datumen från vad S.T. har uppgett. Myndigheten har inte kunnat utreda varför
datumet för den upprättade anmälan den 1 augusti 2001 och S.T. uppgift om att han
besökt polisstationen ett par dagar före den 9 juli 2001 inte överensstämmer.

Nedläggande av förundersökning med motiveringen "rapporteftergift"
I det aktuella fallet bedömde förundersökningsledaren att ärendet inte skulle komma
att bli färdigutrett innan preskription hann inträda och lade i januari 2003 ned för-
undersökningen med motiveringen "rapporteftergift".
Under den i ärendet aktuella tiden var trafikgruppen i Västerorts polismästardistrikt
kraftigt underbemannad och hade omfattande balanser. Då trafikgruppen tvingades
att kraftigt prioritera sina utredningar ledde detta till att vissa typer av ärenden
förblev outredda. Detta är självfallet oacceptabelt och något som myndigheten djupt
beklagar. Vidare utgör den svåra arbetssituationen i sig inte grund för att lägga ned
förundersökningar.
Vad gäller grunden för nedläggningen "rapporteftergift" har Rikspolisstyrelsen i
FAP 10l-2 uttalat följande (allmänna råd s. 2). "En förundersökning kan endast
avslutas med stöd av en bestämmelse i rättegångsbalken. Har en förundersökning
om brott inletts kan ett beslut om rapporteftergift inte fattas."
Det var enligt myndighetens mening inte korrekt att lägga ned den aktuella
förundersökningen på sätt som skedde.
                                                                         Dnr 1288-2004     Sid 3 (5)



      Västerorts polismästardistrikt har anfört att distriktet sedan något år tillbaka
      fortlöpande arbetar för att effektivisera utredningsarbetet. Syftet med arbetet är att
      distriktet skall komma till rätta med sina balanser och att det som har hänt i det
      aktuella fallet inte skall upprepas.
      Underrättelse till målsägande om att förundersökningen läggs ned I 13 b § FUK
      stadgas att målsägande skall tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om
      beslut att en inledd förundersökning skall läggas ned. I de fall en brottsutredning inte
      ger något resultat har målsäganden ett särskilt stort informationsbehov. Vill måls-
      äganden bli underrättad skall givetvis informationen lämnas till denne (jmf bl.a. JO
      dnr 3326-2002).
      Av utredningen i ärendet framgår att såväl den polisinspektör som lade ned
      förundersökningen som ärendets handläggare vitsordar att S.T. per brev erhöll en
      underrättelse om att förundersökningen lagts ned. S.T. tog därefter kontakt med
      handläggaren med anledning av underrättelsen. Även S.T. ombud kontaktade
      handläggaren med anledning av underrättelsen.
      Myndigheten anser med hänvisning till vad som ovan anförts att underrättelse har
      skett till S.T. i enlighet med 13 b § FUK.
S.T. kommenterade remissvaret.

Upplysningar inhämtades därefter från Rikspolisstyrelsen, varvid framkom bl.a.
att institutet "rapporteftergift" finns inlagt i det s.k. RAR-systemet som en ned-
läggningsgrund.

Rättslig reglering
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, RB). En förundersökning får vidare läggas
ned om det föreligger förutsättningar att tillämpa reglerna i 23 kap. 4 a § RB om
förundersökningsbegränsning.

Ett beslut om att lägga ned en förundersökning enligt 23 kap. 4 § andra stycket RB
kan fattas av undersökningsledaren och faller således inom polismyndighetens
formella kompetensområde i de fall där myndigheten är förundersökningsledare.
Ett nedläggningsbeslut med stöd av reglerna om förundersökningsbegränsning får
däremot fattas endast av åklagare (23 kap. 4 a § tredje stycket RB).

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se
till att utredningen bedrivs effektivt och att de enskildas rättssäkerhetsintressen tas
tillvara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom de direktiv
som behövs för arbetet (1 a § förundersökningskungörelsen, 1947:948).

I 9 § första stycket polislagen (1984:387) regleras en polismans rapporterings-
skyldighet. Enligt bestämmelsen skall en polisman när han får kännedom om ett
brott som hör under allmänt åtal lämna rapport om det till sin förman så snart det
kan ske. Enligt andra stycket i paragrafen får en polisman lämna rapporteftergift
om brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och
det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter.
                                                                   Dnr 1288-2004    Sid 4 (5)



Bedömning
Av handlingarna framgår att S.T. polisanmälde den aktuella händelsen den 9 juli
2001. Han har emellertid gjort gällande att han några dagar tidigare försökte
anmäla trafikolyckan men att polisen då inte ville ta emot anmälan. Utredningen
har dock inte kunnat klarlägga hur det förhåller sig med den saken, och jag finner
det inte heller meningsfullt att vidare utreda klagomålen i den delen.

Det framgår av utredningen att polismyndigheten inledde förundersökning i
ärendet den 11 juli 2001 men att det därefter inte vidtogs några utredningsåtgärder.
I stället lades förundersökningen ned den 21 januari 2003 med motiveringen
"rapporteftergift". Som förklaring till nedläggningsbeslutet och den långa hand-
läggningstiden har polismyndigheten uppgivit att förundersökningsledaren, dvs.
inspektören H.N., bedömde att ärendet inte skulle komma att bli färdigutrett innan
preskription hann inträda och att trafikgruppen i Västerorts polismästardistrikt var
kraftigt underbemannad och hade omfattande balanser, vilket ledde till att man
tvingades prioritera sina utredningar.

Enligt min bedömning uppvisar polismyndighetens handläggning av ärendet
anmärkningsvärda brister.

För det första vidtogs det inte några utredningsåtgärder under drygt 18 månaders
handläggningstid. Jag är i och för sig medveten om att arbetssituationen vid många
polismyndigheter är ansträngd och att man tvingas prioritera vissa ärenden framför
andra. Det är emellertid helt oacceptabelt att inte vidta några utredningsåtgärder
under så lång tid som nu varit fallet. Det åligger i första hand handläggaren att se
till att ärendena handläggs så skyndsamt som omständigheterna medger. Det an-
kommer även på rotelchefen eller motsvarande befattningshavare och ytterst på
avdelningschefen att, som en del av sitt ledningsansvar, bevaka att handläggningen
av ärendena inte avstannar. Vidare har som tidigare sagts undersökningsledaren en
skyldighet att se till att utredningarna bedrivs effektivt.

För det andra har H.N. lagt ned förundersökningen med motiveringen "rapport-
eftergift". En förundersökning kan emellertid endast läggas ned med stöd av ovan
redovisade bestämmelser i rättegångsbalken. Vid nedläggningsbeslut enligt 23 kap.
4 § andra stycket RB används sedan ett flertal standardiserade beslutsmotiveringar,
t.ex. spaningsuppslag saknas, brott kan ej styrkas och misstänkt oskyldig. Institutet
rapporteftergift regleras däremot som framgått i 9 § andra stycket polislagen och
innebär att en polisman i vissa fall har rätt att underlåta att lämna rapport. En för-
undersökning kan således inte avslutas med ett beslut om rapporteftergift (se även
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om rapporteftergift, FAP 101-2).

Vidare gäller att den händelse som S.T. anmälde torde kunna bedömas som
vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. Preskriptionstid för dessa brott är
två år. Enligt polismyndigheten var en anledning till att förundersökningen lades
ned att ärendet inte skulle komma att bli färdigutrett innan preskription hann
inträda. Vid nedläggningsbeslutet i januari 2003 återstod emellertid inemot sex
månader till dess att ärendet skulle bli preskriberat. Att redan då lägga ned en
                                                                  Dnr 1288-2004      Sid 5 (5)



förundersökning med hänvisning till kommande preskription är förvånande och
vittnar enligt min mening om en viss nonchalans och uppgivenhet inför uppgiften.

S.T. gör också gällande att han inte blev informerad om nedläggningsbeslutet. Med
hänsyn till det som polismyndigheten anfört i denna del föranleder saken emellertid
inte något uttalande från min sida.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att polismyndighetens handläggning
av den aktuella förundersökningen är helt oacceptabel. Att brott utreds på ett
kompetent sätt inom rimlig tid är av grundläggande betydelse för allmänhetens
förtroende för polisen. Jag noterar att Västerorts polismästardistrikt fortlöpande
arbetar med att effektivisera utredningsarbetet.

Det har i ärendet kommit fram att institutet "rapporteftergift" finns inlagt i RAR-
systemet som en av flera möjliga nedläggningsgrunder. Detta är naturligtvis inte
tillfredsställande eftersom denna ordning kan vilseleda den enskilde polismannen.
Jag uppmärksammar därför Rikspolisstyrelsen på detta förhållande genom att dit
överlämna en kopia av detta beslut.

Vad som kommit fram i övrigt föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
