# Kritik mot Malmö tingsrätt för bl.a. utformningen av beslut om umgänge med umgängesstöd

JO 2021-01-19 dnr 1325-2020

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr
                                                                             Sid1 (19)
                                                                         2021-01-19            1325-2020
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Malmö tingsrätt för bl.a. utformningen av beslut om
                        umgänge med umgängesstöd


                          Beslutet i korthet: JO har i ett initiativärende granskat om Malmö tingsrätts
                          utformning av beslut om umgänge med umgängesstöd stått i överensstämmelse med
                          bestämmelserna i 6 kap. 15 c § föräldrabalken. I JO:s beslut konstateras att
                          tingsrätten har en slags överenskommelse med socialnämnden om att det normalt
                          inte behöver hämtas in något yttrande innan tingsrätten beslutar om umgänge med
                          umgängesstöd. Det har resulterat i en ordning där tingsrätten endast sporadiskt begär
                          yttranden från socialnämnden innan beslut fattas, vilket inte är förenligt med den
                          skyldighet som föreskrivs i föräldrabalken att inhämta ett yttrande inför varje sådant
                          beslut. Vidare förordnar tingsrätten regelmässigt att umgänge ska ske i en
                          umgängeslokal kallad Umgåsen, i stället för att ett umgängesstöd ska medverka vid
                          umgänget. I endast ett av de granskade besluten har tingsrätten tidsbegränsat
                          umgängesstödet. Tingsrätten har i de flesta av de granskade avgörandena förordnat
                          att umgänget ska ske på viss tid eller den tid som bestäms i samråd mellan
                          Umgåsens personal och parterna. JO understryker att det är rättens uppgift att
                          bestämma tid för umgänget och att det inte finns något författningsstöd som gör det
                          möjligt för rätten att delegera beslutsfattandet kring utformningen av umgänget till
                          socialnämnden.
                          JO är mot denna bakgrund kritisk till hur tingsrätten har utformat förordnandet om
                          umgängesstöd i de granskade avgörandena. I sitt beslut gör JO också vissa
                          uttalanden om ansvarsfördelningen mellan tingsrätten och socialnämnden i mål där
                          ett sådant umgänge aktualiseras.

## Bakgrund

Den 22 januari 2020 genomförde JO Thomas Norling en inspektion av
                        Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun med anledning av
                        nämndens handläggning av ärenden om umgänge med umgängesstöd
                        (dnr 9247-2019).

                        Vid inspektionen tog JO och hans medarbetare del av domar och beslut om
                        umgänge i Malmö tingsrätts mål T 3868-18, T 6038-18, T 1717-19, T 1746-19,
                        T 4469-19, T 5219-19 och T 6280-19. Av betydelse för detta ärende
                        antecknades i protokollet från inspektionen följande om JO:s iakttagelser:




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                        Dnr 1325-2020       Sid 2 (19)




      – Tingsrätten hämtade generellt sett inte in något yttrande från socialnämnden
      innan den meddelade beslut om umgänge med umgängesstöd (se 6 kap. 15 c §
      andra stycket FB). Tingsrätten förordnade inte heller i sina domar och beslut om
      umgänge med umgängesstöd att socialnämnden skulle utse en viss person att
      medverka vid umgänget (se 6 kap. 15 c § första stycket FB).
      – Nämnden hade inte i något fall beslutat att utse en viss person att medverka vid
      umgänget.
      – I några ärenden hade tingsrätten beslutat att barnet skulle ha umgänge vid
      Umgåsen [umgängeslokalen i Malmö, JO:s anm.] två gånger per vecka. Trots
      domstolens beslut erbjöds barnet umgänge vid Umgåsen endast en gång i
      veckan. I de ärendena uppgav socialtjänsten i sin återrapportering till tingsrätten
      att Umgåsen bara kan ge varje barn plats för umgänge en gång per vecka och att
      det innebär att domstolens beslut av den anledningen inte verkställts i sin helhet.
      I något fall motiverades detta med att ett mer omfattande umgänge inte var
      förenligt med vad som var bäst för barnet.
      – Socialtjänstens återrapportering till tingsrätten fungerade bra och yttrandena
      var generellt sett detaljerade och välskrivna.
Vid det avslutande mötet med JO uppgav företrädare för socialtjänsten enligt
protokollet följande:

      Även om tingsrätten i sina beslut och domar inte uttryckligen förordnar om
      umgänge med umgängesstöd utgår socialtjänsten från att det rör sig om
      umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB. Företrädare för socialtjänsten har
      regelbundna möten med tingsrätten om den verksamhet som bedrivs vid
      Umgåsen. I samtalen med tingsrätten har de diskuterat vad socialtjänsten kan
      erbjuda i fråga om umgängesstöd och de har då kommit överens om att i de fall
      tingsrätten dömer till umgängesstöd är det verksamheten vid Umgåsen som i
      första hand är aktuell. Mot denna bakgrund är det klart för socialtjänsten att
      tingsrättens domar och beslut rör umgänge med umgängesstöd enligt 6 kap.
      15 c § FB.
      Det stämmer att tingsrätten inte hämtar in yttranden från nämnden innan
      domstolen meddelar beslut om umgänge med umgängesstöd. Orsaken till det är
      att umgänge med umgängesstöd bara kan ske på Umgåsen. Socialtjänsten har
      inga synpunkter på att något yttrande inte hämtas in av tingsrätten. Det är vidare
      något som myndigheterna kommit överens om. Tingsrätten känner väl till de
      möjligheter till umgängesstöd som socialtjänsten kan erbjuda vid Umgåsen. Om
      tingsrätten skulle hämta in ett yttrande skulle svaret från socialtjänstens sida
      endast vara en upprepning av vilka möjligheter som erbjuds vid Umgåsen.
      Efter tingsrättens beslut om umgänge med umgängesstöd utser inte socialtjänsten
      en viss person att medverka vid umgänget. Anledningen är främst resursbrist och
      socialtjänsten har inte haft möjlighet att anställa en person som bara ska vara
      umgängesstöd.
      Umgåsen kan erbjuda varje barn umgänge vid endast ett tillfälle per vecka. I de
      fall tingsrätten beslutat att ett barn har rätt till umgänge med en förälder med
      umgängesstöd vid fler tillfällen verkställs inte domstolens beslut fullt ut.
      Anledningen till det är bristande ekonomiska resurser och att den nuvarande
      verksamheten vid Umgåsen inte skulle gå att bedriva om barnen hade rätt till
      umgänge fler än en gång per vecka. Myndigheten har också bedömt att ett tätare
      umgänge inte är förenligt med barnens bästa. Socialtjänsten har uppfattat att
      tingsrätten är nöjd med den nuvarande lösningen där Umgåsen kan erbjuda
      umgänge vid ett tillfälle per vecka.
                                                                        Dnr 1325-2020      Sid 3 (19)




Initiativet mot Malmö tingsrätt och den inledande utredningen
Med anledning av det som framgick i protokollet om Malmö tingsrätts
hantering av mål där en fråga kommit upp om förordnande av ett umgängesstöd
enligt 6 kap. 15 c § föräldrabalken, FB, beslutade jag den 20 februari 2020 att ta
upp saken till utredning i ett särskilt ärende.

De tidigare nämnda avgörandena liksom dagboksbladen i dessa mål togs in i
detta ärende. Av dessa framgick i relevanta delar följande:

Mål T 3868-18
Beslut den 6 juli 2018
      2. För tiden till dess frågan har avgjorts genom dom eller beslut som vunnit laga
      kraft, eller parterna träffat avtal om frågan som godkänts av socialnämnden, eller
      tingsrätten beslutar annat, ska följande gälla. AA ska ha rätt till umgänge med
      BB på lördagar udda veckor kl. 13.30–15.30 på Umgåsen i Malmö, eller på en
      dag eller tid som Umgåsen kan erbjuda och parterna kommer överens om.

I skälen angavs bl.a. följande:

      Parternas relation framstår som konfliktfylld och det kan inte bortses från
      påståenden om våld och hot. Mot bakgrund av detta finner tingsrätten att AA har
      behov av att umgängesstöd medverkar vid umgänget. Umgänge ska därför äga
      rum på Umgåsen i Malmö.
Mål T 6038-18
Dom den 28 maj 2019
      1. AA och BB ska ha rätt till umgänge med CC enligt följande.
      b) Onsdagar var fjärde vecka mellan kl.16.00 och kl.18.00 på Umgåsen i Malmö,
      med start den 5 juni 2019. Umgänget kan ske på annan dag och tidpunkt som
      Umgåsen bestämmer i samråd med parterna. Umgänget på Umgåsen ska pågå
      längst till och med den 28 maj 2020.
I skälen angavs bl.a. följande:

      Det som parterna har kommit överens om gällande umgänge […] på Umgåsen
      får anses vara förenligt med AA:s och BB:s bästa. […] Det finns därför
      förutsättningar att meddela dom i enlighet med deras överenskommelse. Det
      antecknas att tingsrätten under huvudförhandlingen haft telefonkontakt med
      Umgåsen och Familjerätten, och fått information om att familjen beviljats
      bistånd för umgänge på Umgåsen och att uppstartsmöte hållits.
Mål T 1717-19
I protokollet från ett sammanträde för muntlig förberedelse den 9 april 2019
angavs bl.a. följande:

      Rätten meddelar att den muntliga förberedelsen tar paus för att utreda
      möjligheterna för socialtjänsten att bistå med umgänge. Sedan den muntliga
      förberedelsen återupptagits konstateras att sådant umgänge är möjligt att
      genomföra på Umgåsen.
Beslut den 17 april 2019
      1. För tiden till dess att frågan avgjorts genom en dom eller ett beslut som har
      vunnit laga kraft eller föräldrarna har träffat avtal om frågan och avtalet har
      godkänts av socialnämnden ska
                                                                         Dnr 1325-2020        Sid 4 (19)




      b) AA har rätt till umgänge med BB en timme per vecka på Umgåsen i Malmö.
      Umgänget ska ske på söndagar klockan 13–14 eller på den andra tid som
      bestäms av Umgåsen och parterna i samråd.
I skälen angavs bl.a. följande:

      Parterna är ense om att AA ska ha rätt till umgänge med BB på Umgåsen. Det
      har inhämtats besked från Umgåsen om att sådant umgänge går att genomföra.
      Tingsrätten bedömer att det framstår som bäst för AA att hon tillerkännas rätt till
      umgänge med BB en gång per vecka, med en timme per umgängestillfälle.
Mål T 1746-19
Beslut den 8 april 2019
      1. Till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit
      laga kraft, eller föräldrarna träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av
      socialnämnden, eller domstol har beslutat annat, ska AA ha rätt till umgänge
      med BB enligt följande.
      a) Varje lördag, under fem veckor, på Umgåsen i Malmö, kl. 13.30–15.30 eller
      under annan tid som parterna tillsammans med Umgåsen kommer överens om.
      b) Därefter, varje onsdag och lördag på Umgåsen i Malmö, kl.16–18 (onsdag)
      respektive 13.30– 15.30 (lördag), eller under andra tider som parterna
      tillsammans med Umgåsen kommer överens om.
Arbetsmarknads- och socialnämnden uppgav bl.a. följande i ett skriftligt
yttrande till tingsrätten den 4 september 2019:
      AA har sedan 20190625 varit aktuell på Umgåsen för umgängestöd med [BB]
      enligt ett beslut från tingsrätten daterat 20190408. Enligt beslutet har AA rätt till
      umgänge med [BB] varje lördag kl. 13.30–15.30 under fem veckor på Umgåsen
      och därefter varje onsdag kl.16.00–18.00 och varje lördag kl. 13.30–15.30 på
      Umgåsen. Då Umgåsen enbart erhåller varje barn plats för umgänge en gång i
      veckan har beslutet inte kunnat genomföras i sin helhet. AA och [BB] har enligt
      överenskommelse haft plats för umgänge på Umgåsen varje lördag kl. 13.30–
      15.30.
Beslut den 4 november 2019
      1. Till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit
      laga kraft, eller föräldrarna träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av
      socialnämnden, eller domstol har beslutat annat, ska AA ha rätt till umgänge
      med BB varje lördag på Umgåsen i Malmö, kl. 13.30–15.30 eller under annan tid
      som parterna tillsammans med Umgåsen kommer överens om.
      2. Tingsrättens interimistiska beslut från den 8 april 2019 ska inte längre gälla.
I skälen angavs bl.a. följande:
      Tingsrätten konstaterar att AA (drygt 1,5 år) har haft umgänge med BB på
      Umgåsen flertalet lördagar sedan den 29 juni 2019, och att umgänget verkar ha
      fungerat bra.
      Tingsrättens bedömning blir därför att det i avvaktan på mer utredning inte bör
      göras någon ändring i det som nu gäller. AA bör således även fortsättningsvis ha
      rätt till umgänge med BB två timmar per vecka på Umgåsen i Malmö, och
      företrädesvis på lördagar kl. 13.30–15.30.
Mål T 4469-19
Beslut den 28 juni 2019
      2. Till dess frågan har avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga
      kraft eller parterna träffat ett avtal om frågan som har godkänts av
      socialnämnden eller annat beslutats ska följande gälla.
                                                                          Dnr 1325-2020        Sid 5 (19)




      b) AA ska ha rätt till övervakat umgänge med BB på Umgåsen i Malmö på
      tisdagar under jämna veckor mellan kl. 16.00–18.00.

I skälen angavs bl.a. följande:

      Även med beaktande av att ett umgängestillfälle på Umgåsen i slutet av maj
      fungerade väl enligt umgängesstödet anser tingsrätten med hänsyn till vad som i
      övrigt har framkommit i målet att det även fortsättningsvis är till AA:s bästa att
      han har umgänge med sin pappa på Umgåsen i Malmö. Med beaktande av AA:s
      ålder anser tingsrätten att det är till hans bästa att ha umgänge med BB under två
      timmar varannan vecka. Detta är i enlighet med den omfattning av umgänget
      som framgår av Umgåsens förslag på umgängestider.
Mål T 5219-19
I protokollet från ett sammanträde för muntlig förberedelse den 29 juli 2019
angavs bl.a. följande:

      AA har uppgett att hon motsätter sig ett umgänge mellan BB och CC på
      Umgåsen eftersom BB kan försäga sig om var de bor, vilket kan resultera i att de
      på nytt behöver flytta och hitta en ny skola till BB. Hon har vidare uppgett att
      hon inte har några synpunkter på dagar eller tider för ett umgänge.
      CC har i frågan uppgett i huvudsak följande. Han har inte någon intention att ta
      reda på var AA och BB bor och att det saknas anledning till att umgänget ska
      behöva ske på Umgåsen. Ett umgänge på Umgåsen innebär att umgänget blir
      mycket begränsat. Det överlämnas dock till tingsrätten att göra bedömning
      avseende detta.
Beslut den 5 augusti 2019
      2. Till dess frågan har avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga
      kraft eller parterna träffat ett avtal om frågan som har godkänts av
      socialnämnden eller annat beslutats ska
      b) BB ha rätt till umgänge med CC på Umgåsen i Malmö varje fredag kl. 14.30
      till kl. 16.30 eller den dag och tid som Umgåsen i samråd med föräldrarna
      bestämmer.
I skälen angavs bl.a. följande:

      I målet har inte framkommit någonting som tyder på att CC försökt ta reda på var
      AA och BB befinner sig. Risken för att BB vid umgänge med fadern skulle råka
      försäga sig om sin nya bostadsort måste vägas mot BB:s behov av en nära och
      god relation med båda sina föräldrar. Även om parternas uppgifter går isär i
      frågan om de under de senaste åren varit sammanboende eller inte står det i vart
      fall klart att BB haft en omfattande kontakt med sin pappa, antingen genom att
      han bott tillsammans med honom eller genom att han bott växelvist mellan
      föräldrarna. Tingsrätten bedömer därför att det är angeläget att BB får tillgång
      till sin pappa, vilket alltså inte skett på flera månader. Om BB inte ges en sådan
      chans bedömer tingsrätten att det allvarligt skulle försvåra för honom att återfå
      sin relation med CC. Tingsrätten bedömer således att det är till BB:s bästa att han
      tillerkänns umgänge med CC.

      Mot bakgrund av att det gått flera månader sedan BB träffade sin pappa och BB
      gett uttryck för viss oro bedömer tingsrätten att det i nuläget är till BB:s bästa att
      umgänget sker i begränsad omfattning samt på Umgåsen i Malmö. Umgänget
      ska ske en gång i veckan under två timmar.
                                                                       Dnr 1325-2020       Sid 6 (19)




Mål T 6280-19
Beslut den 17 september 2019
      För tiden till dess frågan har avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit
      laga kraft eller parterna träffat ett avtal om frågan som har godkänts av
      socialnämnden eller annat beslutats ska AA ha rätt till umgänge med BB enligt
      följande
      1. sex tillfällen på Umgåsen i Malmö varje fredag från kl. 14.30–16.30 eller den
      dag och tid som Umgåsen i samråd med föräldrarna bestämmer och därefter,
      2. sex tillfällen varje helg, antingen lördag eller söndag, med hämtning och
      lämning på Umgåsen i Malmö, från kl. 9.15–16.30 eller den tid som Umgåsen i
      samråd med föräldrarna bestämmer och därefter,
      3. varannan helg med hämtning och lämning på Umgåsen i Malmö från fredag
      kl. 16.45 till söndag kl. 17.00 eller den tid som Umgåsen i samråd med
      föräldrarna bestämmer.

JO:s remiss och tingsrättens remissvar
JO uppmanade tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig över hur
handläggningen av sådana familjemål där umgänge med umgängesstöd
aktualiserades och hur utformningen av de ovan angivna domarna och besluten
förhöll sig till regleringen i 6 kap. 15 c § FB. Berörda befattningshavare skulle
ges tillfälle att lämna synpunkter, och det skulle framgå av remissvaret att så
hade skett.

Malmö tingsrätt (dåvarande lagmannen DD) lämnade den 26 maj 2020 följande
remissvar:

      De mål som är aktuella är T 3868–18 (tingsfiskalen EE), T 6038–18
      (tingsfiskalen FF), T 1717–19 (rådmannen GG), T 1746–19 (rådmannen HH),
      T 4469-19 (tingsfiskalen II), T 5219-19 (tingsfiskalen JJ) och T 6280-19
      (rådmannen KK).

      Allmänt om handläggningen vid Malmö tingsrätt av mål med frågor om umgängesstöd
      Malmö tingsrätts domkrets omfattar kommunerna Burlöv, Malmö och Vellinge.
      Tingsrätten har ett nära och gott samarbete med familjerätterna i samtliga
      kommuner. Efter införandet av bestämmelsen om umgängesstöd i 6 kap. 15 c §
      föräldrabalken meddelade familjerätterna i Malmö och Vellinge kommun att de
      avsåg att erbjuda umgängesstöd i särskilt anpassade lokaler i kommunen med
      utbildad personal på plats för att stötta barn och föräldrar vid umgänget där.
      Umgängesverksamheten i Malmö går under benämningen ”Umgåsen” och är
      anpassad för barn i åldrarna ett till tolv år. Av Malmö kommuns hemsida
      framgår också att det är på Umgåsen som umgänge med umgängestöd kan
      erbjudas. Enligt Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö behöver inte
      tingsrätten inhämta något yttrande enligt 15 c § andra stycket innan tingsrätten
      beslutar om umgänge med umgängesstöd på Umgåsen.
      Enligt tingsrättens uppfattning kan det diskuteras om den form av
      umgängesverksamhet som Umgåsen utgör omfattas av bestämmelsen om
      umgängesstöd där nämnden är skyldig att utse en viss person att medverka vid
      umgänget. Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö har dock
      återkommande och konsekvent informerat tingsrätten om att kommunen som
      regel saknar möjlighet att erbjuda umgängesstöd på annat sätt än genom
      Umgåsens verksamhet. I de fall tingsrätten har skickat en förfrågan om
      kommunens möjlighet att erbjuda umgänge med umgängesstöd utanför
      Umgåsens verksamhet, har tingsrätten fått till svar att socialtjänsten i Malmö
                                                                 Dnr 1325-2020        Sid 7 (19)




endast kan erbjuda umgänge med umgängesstöd på Umgåsen och att umgänget
endast kan äga rum en gång i veckan (se exempel i yttranden, bilaga 1 och 2 [här
utelämnade, JO:s anm.]). Endast när det är uteslutet med umgänge på Umgåsen,
t.ex. om barnet är yngre än ett år eller äldre än 12 år eller det finns
funktionsnedsättningar eller annat som omöjliggör umgänge på Umgåsen, skulle
annan form av umgängesstöd kunna erbjudas.
Sektionscheferna vid tre av socialtjänsterna/avdelningarna i Malmö har i oktober
2019 vid möte hos tingsrätten uppgett att umgänge med umgängesstöd endast
kan erbjudas i form av umgänge på Umgåsen och att kommunen inte har resurser
att särskilt utse enskilda personer att vara umgängesstöd.
Enligt förarbetena till bestämmelsen om umgängesstöd i föräldrabalken ligger
det i sakens natur att domstolen tar intryck av ett besked från socialnämnden om
att den inte kan utse någon person att medverka vid umgänget i önskvärd
omfattning (prop. 2009/10:192 s. 13). Att domstolen låter bli att förordna om
umgängesstöd för att socialnämnden angett att den inte kan verkställa beslutet
måste, enligt propositionen, förutsättas bli en undantagssituation.
Tingsrätten har vid något tillfälle, trots socialnämndens yttrande, beslutat om
umgänge med umgängesstöd utanför Umgåsens verksamhet, se bl.a. tingsrättens
mål T 3160–16. I domskälen uttalade tingsrätten att ett umgänge vid kommunens
umgängesverksamhet Umgåsen inte uppfyllde barnets behov av stöd och inte
heller tillgodosåg syftet att låta barnet bekanta sig med sin mors hemmiljö.
Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö meddelade då föräldrarna att
domen inte gick att verkställa i fråga om umgängesstöd och angav att umgänget
kunde ske vid Umgåsen. JO har kritiserat nämndens handläggning av ärendet.
Trots kritik från JO och återkommande förfrågningar från tingsrätten har
beskedet från Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö fortsatt vara att
nämnden som regel inte kan erbjuda umgänge med umgängesstöd utanför
Umgåsen. Tingsrätten kan därför inte räkna med att ett beslut om umgänge med
umgängesstöd på annat sätt än på Umgåsen kommer att erbjudas av nämnden.
För att barnets behov av umgänge ska kunna tillgodoses har därför tingsrätten i
de flesta fall fortsatt att besluta om umgängesstöd på Umgåsen.
Såvitt tingsrätten känner till har det inte framförts någon kritik mot Umgåsens
verksamhet annat än att det kan ta lång tid från tingsrättens beslut till dess att
umgänget kan påbörjas. Inför beslut om umgänge på Umgåsen får parterna
regelmässigt information om vad umgänge där innebär och när det kan ske.
Ombuden som uppträder vid Malmö tingsrätt är oftast väl medvetna om
situationen och det är inte ovanligt att det framställs yrkanden om ”umgänge
med umgängesstöd på Umgåsen”. Det ska också tilläggas att Hovrätten över
Skåne och Blekinge har godtagit tingsrättens beslut och domar om umgängesstöd
på Umgåsen.

Domarna som handlagt de aktuella målen
De enskilda domare som handlagt de mål som är föremål för JO:s granskning har
beretts möjlighet att lämna synpunkter. De har anfört:
KK: Parterna kom överens om det umgänge som framgår av beslutet och den
upptrappning med hjälp av Umgåsen som parterna enades om föreföll lämplig
med hänsyn till den historik som fanns.
GG: Angående mål T 1717-19 kan jag ange följande. Målet inleddes genom att
modern till en då cirka fyra månader gammal flicka yrkade att hon, även
interimistiskt, skulle tillerkännas ensam vårdnad om dottern. I skriftligt svaromål
bestred fadern yrkandet. Han medgav att flickan hade sitt stadigvarande boende
tillsammans med modern och yrkade för egen del att han interimistiskt skulle
tillerkännas rätt till ”bevakat” umgänge med dottern varje söndag kl. 13–15 ”i en
av socialtjänsten utsedd lokal”.
                                                                    Dnr 1325-2020        Sid 8 (19)




Vid muntlig förberedelse, som hölls när flickan var 6 månader gammal, medgav
modern övervakat umgänge varannan söndag under en timme.
Båda parter företräddes av ombud som är vana att föra talan i Malmö tingsrätt.
Det var för mig uppenbart att vad som avsågs med angivet yrkande och
inställning var umgänge i Malmö stads verksamhet Umgåsen.
Eftersom det var fråga om ett barn som var yngre än ett år tog jag särskild
kontakt med Malmö stad för att efterhöra om umgänge med umgängesstöd kunde
anordnas för ett så litet barn. Jag fick beskedet att umgänge på Umgåsen kunde
genomföras med ett sex månader gammalt barn och förmedlade den
informationen till parterna. De förklarade då att de var ense om att umgänge
skulle ske på Umgåsen, men de var oense om frekvensen och längden på
umgängestillfällena.
I skälen för det beslut som jag fattade anförde jag följande.
Parterna är ense om att […] ska ha rätt till umgänge med […] på Umgåsen. Det
har inhämtats besked från Umgåsen om att sådant umgänge går att genomföra.
Det finns inte några lagregler som anger i vilken omfattning ett barn bör ha rätt
till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Skälet är att
umgängesrättens omfattning i det enskilda fallet är beroende av flera faktorer.
Till exempel har barnets ålder och mognadsgrad samt barnets anknytning till
umgängesföräldern stor betydelse.
Omfattningen av umgänget bör inte bestämmas utifrån några schabloner, utan
med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet i varje enskilt fall (se Singer,
Barnets bästa, s. 140).
När det gäller mycket unga barn finns det särskilda hänsyn som bör tas. Ett
mycket ungt barn som ska utveckla en relation till en förälder som barnet inte
bor tillsammans med, bör träffa föräldern ofta. Frekvensen av träffarna är av
större vikt än umgängestillfällenas längd. Dessutom bör små barn helst inte vara
åtskilda från den person som de har den starkaste anknytningen till, under alltför
lång sammanhängande tid.
Tingsrätten bedömer att det framstår som bäst för […] att hon tillerkänns rätt till
umgänge med […] en gång per vecka, med en timme per umgängestillfälle.
Beslutet har utformats på det sätt som sedan lång tid är gängse i Malmö tingsrätt
och som grundar sig på de besked om möjligheter att anordna umgänge med
umgängesstöd som Malmö stad lämnat till tingsrätten. Eftersom det var fråga om
ett interimistiskt beslut ligger det i sakens natur att det var tidsbegränsat. Det har
saknats skäl att särskilt ange att villkoret om att umgänge skulle ske på Umgåsen
skulle gälla för samma tid som det interimistiska beslutet i sin helhet.
EE: Jag instämmer i tingsrättens yttrande vad gäller föreskrifterna i 6 kap. 15 c §
föräldrabalken om att yttrande från socialnämnden ska inhämtas och att rätten
ska förordna att socialnämnden ska utse en viss person att medverka. Eftersom
det har funnits en överenskommelse mellan socialnämnden och tingsrätten som
innebär att yttrande inte behöver inhämtas och att det varit en etablerad praxis att
socialnämnden inte utser en viss person, menar jag att mitt beslut har varit
korrekt.
Jag noterar också att mitt beslut kan anses otydligt i förhållande till 6 kap. 15 c §
föräldrabalken, på det sättet att beslutet anger att umgänge ska äga rum på
Umgåsen. Det hade varit tydligare att ange i beslutet ”att en person som utses av
socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd)”. Umgåsen var en
etablerad form för umgängesstöd när beslutet fattades. Av skälen för beslutet
framgår att det är umgänge med umgängesstöd som avses och i skälen hänvisas
till 6 kap. 15 c § föräldrabalken. Mot bakgrund av detta anser jag att beslutet inte
kan tolkas på något annat sätt än att det avser att umgängesstöd ska medverka
vid umgänget enligt 6 kap. 15 c §.
                                                                  Dnr 1325-2020        Sid 9 (19)




Jag noterar även att beslutet inte är tidsbegränsat. Enligt 6 kap. 15 c §
föräldrabalken första stycket ska ett beslut om umgängesstöd gälla för en viss tid.
Eftersom det är fråga om ett interimistiskt beslut som upphör att gälla då
tingsrätten förordnar annat i målet eller slutligt avgör målet, är min uppfattning
att beslutet är i överensstämmelse med 6 kap. 15 c § föräldrabalken.
HH, JJ, II och FF har instämt i tingsrättens skrivningar.

Tingsrättens bedömning
Inledningsvis några ord om barnkonventionen. Barnkonventionen är en juridiskt
bindande överenskommelse som ger alla barn upp till 18 år egna rättigheter.
Konventionen omfattar såväl medborgerliga och politiska rättigheter som
sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. De medborgerliga och politiska
rättigheterna är absoluta till sin karaktär och staten är skyldig att garantera
sådana rättigheter så snart konventionen är ratificerad. De sociala, ekonomiska
och kulturella rättigheterna syftar till att säkerställa grundläggande behov hos
barnet och genomförandet av dessa rättigheter är beroende av de resurser och
förutsättningar som en stat har. Principen om barnets bästa finns i artikel 3 och
anger att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller
privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller
lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Barnet ska
tillförsäkras sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd,
med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer barnets
föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet.
Det åligger dessutom konventionsstaterna att säkerställa att institutioner, tjänster
och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller sådana
normer som ställts upp av behöriga myndigheter, särskilt vad gäller säkerhet,
hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn. Principen om
barnets bästa består av flera olika dimensioner. Det är en materiell rättighet, som
innebär att barnets bästa ska sättas i främsta rummet när olika intressen vägs mot
varandra. Principen är också en grundläggande rättslig tolkningsprincip. Om en
rättsregel är öppen för fler än en tolkning ska den tolkning som tillgodoser
barnets bästa mest verkningsfullt ha företräde. Dessutom är principen ett
tillvägagångssätt i beslutsprocesser. När ett enskilt barn eller en grupp barn
kommer att påverkas av ett beslut, måste beslutsprocessen innehålla en
utvärdering av eventuella positiva eller negativa konsekvenser för barnet eller
barnen.
Omsorgen om barnets bästa genomsyrar även bestämmelserna om vårdnad,
boende och umgänge i föräldrabalken. Barnets bästa ska vara avgörande för
tingsrätten vid ställningstagande till yrkanden om bland annat frågan om rätt till
umgänge.
Med hänsyn till att Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun inte
har kunnat erbjuda någon annan form av umgängesstöd än umgänge på Umgåsen
anser tingsrätten att det skulle vara utsiktslöst att förordna om någon annan form
av umgängesstöd. Allt såvida det inte i målet visat sig finnas någon person som
skulle vara beredd att ta på sig att vara umgängesstöd och även varit lämplig för
uppdraget. Någon sådan person ser inte ut att ha kunnat uppbringas i något av
målen.
Barnets bästa måste styra och tingsrätten har i samtliga mål bedömt det som mest
förenligt med det bästa för barnen i respektive mål att med umgängesstöd få
umgänge med sin förälder. Den enda möjligheten att i praktiken åstadkomma
detta inom Malmö kommun har, som ovan redovisats, varit att förordna om
umgänge vid Umgåsen. Vid utformningen av regleringen i 6 kap. 15 c §
föräldrabalken har ett umgänge liknande det som sker på Umgåsen sannolikt inte
varit den typ av umgänge som avsågs. Nu har denna umgängesform utvecklats
och i princip blivit den enda formen av umgänge med umgängesstöd som kunnat
erbjudas i Malmö kommun. Ett förordnande om ett sådant umgänge måste
därmed anses vara det bästa för barnet eftersom det i realiteten kan komma till
                                                                      Dnr 1325-2020   Sid 10 (19)




      stånd. Vid detta förhållande anser jag att domarna i de olika målen handlat
      korrekt när de förordnat om umgänge på Umgåsen.


Rättsliga utgångspunkter
Domstolarnas självständighet och prövning av rättstvister mellan
enskilda
I regeringsformen, RF, finns bestämmelser som reglerar domstolarnas
självständighet i den rättskipande verksamheten och deras ställning till andra
myndigheter. Sålunda får ingen myndighet, inte heller riksdagen, bestämma hur
en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska
tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall (11 kap. 3 § RF). Domstolarna ska
följaktligen följa gällande författningar i sin dömande verksamhet och får inte ta
emot anvisningar från någon annan myndighet om hur ett enskilt fall ska
bedömas (jfr. Bull och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, Juno
version 4, s. 258 f.) Vidare får inte rättstvister mellan enskilda utan stöd av lag
avgöras av andra myndigheter än domstolar (11 kap. 5 § RF). Detta ger enskilda
en grundläggande rätt att få sina rättstvister lösta av en domstol om inte annat
anges i lag och ska verka som ett skydd mot att dömande uppgifter överförs till
organ som inte har samma starka ställning som domstolar (se a.a. s. 260.)

Principen om barnets bästa
Sedan den 1 januari 2020 är Förenta nationernas konvention om barnets
rättigheter, den s.k. barnkonventionen, svensk lag (SFS 2018:1197). Av artikel
3.1 i barnkonventionen följer att det vid alla åtgärder som rör ett barn, vare sig
de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar,
administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas
vad som bedöms vara barnets bästa.

Det är allmän domstol som prövar tvister om ett barns rätt till umgänge med den
förälder som barnet inte bor tillsammans med. Vid beslut om umgänge ska
barnets bästa alltid vara avgörande. Vid bedömningen ska domstolen särskilt
fästa avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda
föräldrarna men också risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts
för övergrepp, att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar, eller att barnet
annars far illa. Hänsyn ska även tas till barnets vilja med beaktande av hans
eller hennes ålder och mognad (6 kap. 2 a § FB). I förarbetena understryks att
domstolen ska beakta samtliga omständigheter som finns i det specifika fallet
vid sitt ställningstagande till vad som utgör barnets bästa i den aktuella tvisten
(se t.ex. prop. 2005/06:99 s. 40).

Barnets rätt till umgänge och behov av umgängesstöd
Ett barn ska ha rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor
tillsammans med (6 kap. 15 § FB). En förälder som vill umgås med sitt barn kan
därför väcka talan vid en domstol som då får besluta om umgänget mellan
barnet och föräldern (6 kap. 15 a § FB).
                                                                   Dnr 1325-2020      Sid 11 (19)




När rätten beslutar om umgänge får den, om barnet har behov av det, besluta att
en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget, s.k.
umgängesstöd (6 kap. 15 c § FB). Syftet med ett umgängesstöd är att barnet ska
slippa uppleva konfliktfyllda konfrontationer mellan föräldrarna vid hämtning
och lämning. Barnet kan också behöva umgängesstöd om barnet av någon
anledning känner oro över umgänget, t.ex. för att ett umgänge inte har ägt rum
under en lång tid. Ytterligare situationer där ett barn kan ha behov av
umgängesstöd kan vara att det finns anledning att anta att umgängesförälderns
omsorgsförmåga i något avseende är bristande. (Se prop. 2009/10:192 s. 10 f.
och 29.)

Ett umgänge med umgängesstöd ska vara en tillfällig åtgärd för att få relationen
mellan barnet och umgängesföräldern att fungera. Domstolens beslut om
umgängesstöd ska därför gälla för en viss tid, och den tiden ska anges i beslutet
(se 6 kap. 15 c § första stycket FB, prop. 2009/10:192 s. 29). När domstolen ska
bestämma hur lång tid som umgängesstödet ska pågå måste den därför göra en
prognos över framtiden och hur länge barnet förväntas ha ett sådant behov. Det
har ansetts att ett riktmärke för domstolens bedömning är att det måste kunna
förväntas att umgänget kan normaliseras inom det närmaste året. Domstolen bör
därför inte besluta om umgänge med umgängesstöd för längre tid än ett år. Det
kan dock finnas enskilda fall där särskilda omständigheter medför att
umgängesstödet bör pågå något längre. (Se prop. 2009/10:192 s. 12 och 29 f.)

Om det behövs får rätten besluta om umgänge med umgängesstöd för tiden till
dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga
kraft eller föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av
socialnämnden (6 kap. 20 § FB). Ett sådant interimistiskt beslut ska alltid
omprövas i samband med att ett mål avgörs.

Om en förälder inte följer domstolens beslut om umgänge kan den andra
föräldern ansöka om att avgörandet ska verkställas. Det kan t.ex. ske när
boendeföräldern inte lämnar ut barnet för umgänge på det sätt som anges i
domstolens beslut och umgängesföräldern därför ansöker om verkställighet för
att genomföra umgänget i praktiken. Bestämmelserna om verkställighet av
domar och beslut om umgänge finns i 21 kap. FB. Utgångspunkten är att det
som har beslutats om umgänget ska gälla. Domstolens uppgift är således främst
att pröva om det finns något hinder mot att barnet överlämnas för umgänge.
Men även vid verkställighet ska barnets bästa komma i främsta rummet, och
hänsyn ska tas till barnets vilja i förhållande till ålder och mognad.

Rättens utredningsskyldighet i familjemål
Rätten ska se till att frågor om vårdnad, boende eller umgänge blir utredda i den
omfattning som krävs. Innan rätten avgör sådana frågor ska socialnämnden ges tillfälle att
lämna upplysningar, och om nämnden har tillgång till upplysningar som kan vara av
betydelse för att göra en bedömning i frågan ska nämnden lämna rätten den
                                                                   Dnr 1325-2020    Sid 12 (19)




informationen. Om rätten bedömer att det behövs en utredning utöver detta, får rätten ge
socialnämnden eller något annat organ i uppdrag att utse någon att verkställa den. Den
som verkställer utredningen ska, om det inte är olämpligt, försöka klarlägga barnets
inställning och redovisa den samt lämna förslag till beslut (6 kap. 19 § FB).

Innan ett interimistiskt beslut fattas kan rätten hämta in upplysningar från
socialnämnden i frågan. Om det är lämpligt ska nämnden höra föräldrarna och
barnet innan den lämnar sådana upplysningar. (6 kap. 20 § FB) Den
utredningsverksamhet som nämnden på detta stadium ska bedriva är inte avsedd
att bli omfattande utan yttrandet torde regelmässigt endast grundas på en
kontroll av olika myndighetsregister samt samtal med parterna och, om det är
möjligt, även med barnet. Om nämnden kommer fram till att en viss lösning av
t.ex. en vårdnadsfråga i förhållande till andra alternativ framstår som klart
mindre lämplig eller rentav direkt olämplig från barnets synpunkt är dock
nämnden oförhindrad att ge uttryck för sin uppfattning till domstolen (se prop.
1981/82:168 s. 55 f.).

Innan ett beslut om umgängesstöd meddelas ska rätten hämta in yttrande från
socialnämnden (6 kap. 15 c § andra stycket FB). Även om det inte finns något
uttryckligt krav på att det yttrandet ska vara skriftligt är det vad lagstiftaren
utgått ifrån (se prop. 2009/10:192 s. 30). Den formen torde också vara mest
vanligt förekommande och dessutom ge de bästa förutsättningarna för att
omständigheterna ska kunna belysas i det enskilda fallet.

Socialnämndens yttrande inför domstolens beslut om umgängesstöd
och nämndens skyldighet att utse ett sådant stöd
Syftet med socialnämndens yttrande enligt 6 kap. 15 c § FB i frågor om
umgängesstöd är att nämnden, innan ett beslut om umgängesstöd meddelas, ska
ha möjlighet att meddela domstolen vilka praktiska förutsättningar som finns
för att genomföra ett kommande beslut, t.ex. i fråga om tid, plats och personal-
resurser. Yttrandet ska därför innehålla sådana uppgifter. Däremot ska
socialnämnden inte ange sin inställning till om ett umgänge med umgängesstöd
är lämpligt eller inte. Som nyss framgått kan i vissa fall ett sådant
ställningstagande lämnas i samband med att yttrande eller upplysningar enligt
6 kap. 19 § respektive 20 § FB lämnas till domstolen. Om domstolen har fattat
ett interimistiskt beslut och överväger att förordna om ett fortsatt sådant
umgänge när målet avgörs, bör domstolen hämta in ett nytt yttrande från
socialnämnden (se prop. 1981/82:168 s. 13 och 30).

Även om domstolen inte är bunden av socialnämndens besked om vilka
förutsättningar som finns för att tillgodose behovet av umgängesstöd har
yttrandet stor betydelse för rättens bedömning. Att domstolen låter bli att
förordna om ett umgängesstöd för att socialnämnden angett att den inte kan
verkställa beslutet har av lagstiftaren emellertid förutsatts vara en undantags-
situation. Det kan således förekomma att det mot bakgrund av barnets bästa
                                                                   Dnr 1325-2020       Sid 13 (19)




hade varit lämpligast att förordna om ett umgänge med umgängesstöd men att
ett sådant umgänge inte kan äga rum på grund av vad som framkommit i
socialnämndens yttrande. Enligt förarbetena bör det i så fall komma till uttryck i
domstolens beslut eftersom det ger en signal till parterna och socialnämnden om
att det kan finnas skäl för ett ändrat ställningstagande från domstolens sida, t.ex.
om och när personal kan frigöras eller rekryteras för nämndens räkning. (Se
prop. 1981/82:168 s. 13 och 30.)

Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en viss person att
medverka vid umgänget (6 kap. 15 c § tredje stycket FB). Bestämmelsen
innebär alltså en skyldighet för socialnämnden att utan dröjsmål verkställa
domstolens beslut om umgängesstöd. Detta innebär att det finns en klar
ansvarsfördelning mellan domstolen och socialnämnden.

Tidigare beslut och uttalanden av bl.a. JO
När det gäller domstolens skyldighet att bestämma tid och plats för ett umgänge
med umgängesstöd har JO understrukit att domstolen löser en rättstvist mellan
föräldrarna när den avgör en fråga om umgänge och att sådana rättstvister inte
utan stöd av lag får avgöras av andra myndigheter än domstolar (11 kap. 5 §
RF). Det finns inte några lagregler som gör det möjligt för en domstol att
delegera beslutsfattandet om umgänge till någon annan person eller myndighet.
Förordnanden som innebär att domstolen överlämnar till socialförvaltningen att
bestämma tidpunkten för umgänget eller lämnar öppet under vilka dagar eller på
vilka platser umgänget ska äga rum – eller där detta ska bestämmas i samråd
med föräldrarna och umgängesstödet – har därför inte ansetts lagligen grundade
(se t.ex. JO 2015/16 s. 86 och protokollen från JO:s inspektioner av Eksjö
tingsrätt den 5–7 april 2016, dnr 1677-2016, respektive Lunds tingsrätt den 19–
21 november 2019, dnr 7403-2019; se även RH 1984:110 och protokoll från
JK:s inspektion av Umeå tingsrätt den 3–4 maj 2018, dnr 2777-18).

Vidare har JO vid ett flertal tillfällen uttalat sig om domstolens skyldighet att
hämta in ett yttrande från socialnämnden inför beslut om umgänge med
umgängesstöd. JO har i det sammanhanget fört fram att regleringen innebär att
beslutet om umgängesstöd även ska innehålla en uppgift om vilken socialnämnd
som har ansvaret för att utse ett umgängesstöd och därmed är skyldig att
verkställa domstolens beslut (se t.ex. JO 2014/15 s. 41, JO:s beslut den 21 juni
2018, dnr 4036-2017, och JO 2019/20 s. 563 samt det nyss nämnda protokollet
från JO:s inspektion av Lunds tingsrätt i november 2019; se även Hovrätten för
Västra Sveriges beslut den 17 september 2012 i mål nr Ö 4027-12).

I JO 2014/15 s. 41 riktade JO kritik mot en rådman vid en tingsrätt för
utformningen av två interimistiska beslut i ett familjemål. I ett av besluten hade
rätten förordnat att ”umgänge mellan AA och BB ska efter den 26 november
2011 genomföras med umgängesstöd. Umgänget ska ske i så stor omfattning
som möjligt.” JO ansåg att beslutet inte var så preciserat att det kunde
                                                                   Dnr 1325-2020       Sid 14 (19)




verkställas, och det innehöll inte heller någon sådan begränsning av
umgängesstödet för viss en tid som 6 kap. 15 c § FB föreskriver.

Förordnandet om umgängesstöd är en del av själva umgängesbeslutet.
Utformningen har därmed stor betydelse för socialnämndens möjlighet till
verkställighet. Som tidigare redovisats ska socialnämnden utse en person som
medverkar för att ett beslutat umgänge mellan ett barn och umgängesföräldern
ska bli av. Genom regleringen i FB finns det alltså en tydlig ansvarsfördelning
mellan myndigheterna; domstolen beslutar om umgänge med umgängesstöd och
socialnämnden verkställer domstolens beslut eller dom (se prop. 2009/10:192
s. 14, JO 2013/14 s. 430). JO har uttalat sig tidigare även i denna fråga, och bl.a.
har Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun kritiserats för att
den inte hade verkställt ett domstolsbeslut, vilket innefattade att utse ett
umgängesstöd som skulle medverka vid det beslutade umgänget. Trots att
Malmö tingsrätt hade bedömt att ett umgänge vid umgängesverksamheten
Umgåsen inte uppfyllde det aktuella barnets behov av stöd och inte heller
tillgodosåg behovet av att låta barnet bekanta sig med umgängesförälderns
hemmiljö hade socialnämnden meddelat föräldrarna att umgänget endast kunde
ske på Umgåsen. Detta ledde till att barnet under drygt åtta månader hade gått
miste om det umgänge som tingsrätten hade beslutat om i sin dom. (Se JO
2019/20 s. 563.) Noggrannhet vid utformningen av ett umgängesbeslut med
umgängesstöd möjliggör vidare att ett sådant förordnande kan verkställas i
enlighet med bestämmelserna i 21 kap. FB (se JO 2014/15 s. 41).

Som inledningsvis nämnts inspekterade JO Thomas Norling i januari 2020
Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun och dess verksamhet på
umgängeslokalen Umgåsen. Granskningen ingick i en undersökning som han
genomförde av hur socialtjänsten verkställer domstolarnas beslut om umgänge
med umgängesstöd (JO:s dnr 9119-2019). I sitt beslut den 30 juni 2020
konstaterade Thomas Norling bl.a. att en sådan lokallösning som den på
Umgåsen inte uppfyller de formella krav som bestämmelserna i 6 kap. 15 c §
FB ställer på en socialnämnd när den ska verkställa ett domstolsbeslut om
umgängesstöd. Enligt honom finns det inte heller någon laglig möjlighet för en
socialnämnd att erbjuda ett umgängesstöd endast under förutsättning att
umgänget förläggs till en sådan umgängeslokal.


Bedömning
Inledning
Det huvudsakliga syftet med min utredning har varit att bedöma om Malmö
tingsrätts utformning av de granskade avgörandena om umgänge med
umgängesstöd stått i överensstämmelse med bestämmelserna i 6 kap. 15 c § FB.
I detta sammanhang är principen om barnets bästa av särskild betydelse. Jag har
också haft anledning att bl.a. granska ansvarsfördelningen mellan tingsrätten
och Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun (hädanefter kallad
socialnämnden).
                                                                     Dnr 1325-2020       Sid 15 (19)




Tingsrätten har inte konsekvent hämtat in yttranden från socialnämnden
Tingsrätten har inför några av de granskade avgörandena tagit in yttranden
enligt 6 kap. 15 c § FB genom muntlig kontakt med socialnämnden, se mål T
6038-18 inför domen den 28 maj 2019, mål T 1717-19 inför beslutet den 17
april 2019 och mål T 5290-19 inför beslutet den 5 augusti 2019. I målen T
3868-18, T 1746-19 och T 6280-19 framstår det som att tingsrätten inte har
hämtat in skriftliga yttranden från socialnämnden och inte heller haft muntlig
kontakt med socialnämnden innan det förordnades om umgänge med
umgängesstöd.

Enligt remissyttrandet ska socialnämnden ha förklarat att tingsrätten inte
behöver hämta in något yttrande i den aktuella måltypen. Jag kan inte dra någon
annan slutsats av utredningen i mitt ärende än att det finns en slags
överenskommelse mellan socialnämnden och tingsrätten om att något yttrande
normalt inte begärs in när frågan om förordnande om umgänge med
umgängesstöd uppkommer. Även om jag kan ha viss förståelse för att
socialnämndens organisation av verksamheten med umgängesstöd har påverkat
tingsrättens uppfattning av värdet av och förväntningar på innehållet i sådana
yttranden är jag kritisk till att tingsrätten åsidosatt kravet i föräldrabalken om att
ett yttrande ska hämtas in innan ett beslut om umgängesstöd meddelas. Det är
inte acceptabelt att en föreskrift i lag sätts ur spel på detta sätt.

Jag vill framhålla att syftet med ett yttrande från socialnämnden är att
säkerställa att det finns förutsättningar för att ett umgänge med umgängesstöd
kan genomföras i enlighet med domstolens bedömningar av vad som kan anses
mest förenligt med barnets bästa i det enskilda fallet. Om tingsrätten t.ex.
bedömer att ett visst umgänge med umgängesstöd under en inledande period ska
äga rum en gång per vecka för att sedan öka till ett par gånger per vecka och
tiden för varje umgängestillfälle i samband med det ska bli längre, bör det vara
förutsättningarna för detta som yttrandet ska avse. Genom yttrandet ska en
domstol sålunda kunna få del av socialnämndens bedömning av i vilken
omfattning det finns möjlighet för socialnämnden att utse ett umgängesstöd som
är lämpligt för det enskilda barnet. Vidare bör yttrandet behandla om det finns
några särskilda omständigheter som domstolen behöver känna till. Det kan röra
språkkunskaper och när ett sådant umgängesstöd därmed är tillgängligt eller
särskilda behov hos umgängesföräldern eller barnet. Även andra arrangemang
kring umgänget kan behöva belysas och hanteras, t.ex. vid skyddade
personuppgifter hos någon av de berörda personerna. Som tidigare redovisats
har lagstiftaren utgått från att det endast är i undantagsfall som en domstol låter
bli att förordna om ett visst umgänge på grund av att en socialnämnd förklarat
sig inte kunna verkställa beslutet. Enligt förarbetena bör ett sådant förhållande
komma till uttryck i domstolens beslut. Även detta bör tingsrätten enligt min
mening väga in vid handläggningen av de aktuella målen.
                                                                     Dnr 1325-2020       Sid 16 (19)




Den ordning som sålunda tycks gälla vid tingsrätten med sporadiskt begärda
yttranden från socialnämnden är därmed inte förenlig med kravet i 6 kap. 15 c §
andra stycket FB på att en domstol ska hämta in ett yttrande inför varje enskilt
beslut. Det finns visserligen inte något formellt krav i föräldrabalken på att
yttrandet ska vara skriftligt. Lagstiftaren har dock utgått från detta. Ett skriftligt
yttrande bör vidare ge bäst förutsättningar för att omständigheterna i det
enskilda fallet allsidigt ska kunna belysas.

Besluten har varit bristfälliga och delvis saknat laglig grund
Rätten får alltså med stöd av regleringen i 6 kap. 15 c § FB i samband med ett
förordnande om umgänge besluta, om ett barn har behov av det, att en person
som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstödet). Ett
beslut om umgängesstöd ska bara gälla för en viss tid. Domstolen ska ange
tiden i beslutet, och den bör som utgångspunkt uppgå till högst ett år.

I de åtta avgöranden som jag har granskat i detta ärende hade tingsrätten
förordnat om att umgänget skulle ske ”på Umgåsen i Malmö” eller liknande,
dvs. att umgänget skulle äga rum i den verksamhetslokal som socialnämnden
tillhandhåller. Det saknades följaktligen genomgående förordnande om att ett
umgängesstöd skulle medverka vid umgänget. Vidare hade tingsrätten i endast
ett mål tidsbegränsat sitt beslut, T 6038-18.

Tingsrätten har i sitt remissyttrande medgett att det umgänge som social-
nämnden tillhandahåller genom verksamheten på Umgåsen sannolikt inte
motsvarar det umgänge som lagstiftaren haft i åtanke vid utformningen av
bestämmelsen i 6 kap. 15 c § FB, men menat att den enda möjligheten att
åstadkomma ett umgänge med umgängesstöd har varit att förordna på det sätt
som skett i de granskade avgörandena. Jag ifrågasätter inte att domstolen har
avsett att besluta om umgängesstöd och att socialnämnden har uppfattat
domarna och besluten på det sättet. Som framgått används emellertid i lagtexten
begreppet umgängesstöd för att uttrycka en medverkan av en person som – efter
beslut av domstol – ska utses av en socialnämnd. Det är uppenbart att
lagstiftaren har tänkt sig att umgängesstödet ska vara en person och inte en
verksamhet i en lokal.

Det finns anledning att framhålla att det enligt förarbetena normalt är lämpligt
att socialnämnden utser en person för hela den tid som beslutet om
umgängesstöd gäller, men att inget hindrar att i vissa fall en person utses för ett
visst tillfälle. Socialnämnden kan också besluta att personen ska bytas ut, utan
att domstolens beslut behöver omprövas och i undantagsfall kan två personer
utses att medverka vid umgänget (se prop. 2009/10:192 s. 31). Som jag tidigare
varit inne på tydliggör skyldigheten för socialnämnden att verkställa domstolens
beslut om umgängesstöd ansvarsfördelningen mellan socialnämnden och
domstolen. Att ett beslut om umgänge med umgängesstöd utgör en del av
                                                                   Dnr 1325-2020      Sid 17 (19)




umgängesbeslutet har betydelse också för möjligheten till verkställighet enligt
21 kap. FB.

Ett umgängesstöd utgör en tillfällig åtgärd för att få relationen mellan barnet
och umgängesföräldern att fungera. Det är därför ett sådant förordnande ska
tidsbegränsas. Tiden ska bestämmas utifrån hur länge det enskilda barnet kan ha
behov av stödet, men ett umgänge som bedöms behöva pågå under en längre tid
än ett år med ett umgängesstöd har generellt ansetts inte vara till barnets bästa
(se prop. 2009/10:192 s. 12 och s. 29 f.). I domstolens överväganden ingår alltså
en skyldighet att göra en prognos för framtiden och pröva förutsättningarna för
att umgänget ska kunna övergå till att äga rum utan umgängesstöd.

Jag kan konstatera att utformningen av de granskade avgörandena i de
avseenden jag nu berört har varit klart bristfälliga.

Härtill kommer att tingsrätten i samtliga mål, utom i mål T 4469-19, med lite
olika skrivningar förordnat att det beslutade umgänget skulle ske i umgänges-
lokalen Umgåsen antingen på en viss tid eller på en annan tid som skulle
bestämmas i samråd mellan verksamhetens personal och parterna. Rättstvister
mellan enskilda får inte utan stöd av lag avgöras av andra myndigheter än
domstolar (11 kap. 5 § RF). Det är rättens uppgift att bestämma tiden för
umgänget, och det finns inte något författningsstöd som gör det möjligt för
tingsrätten att delegera beslutsfattandet om utformningen av umgänget till
socialnämnden. Tingsrättens beslut i denna del har inte varit lagligen grundade.
Jag är kritisk till detta.

Avslutande synpunkter
Malmö tingsrätt har i sitt remissvar förklarat att den enda formen av umgänge
med umgängesstöd som kan erbjudas i Malmö kommun i princip är umgänge på
Umgåsen. Eftersom ett förordnande om ett sådant umgänge i realiteten kan
genomföras måste sådana avgöranden enligt tingsrätten anses vara det bästa för
barnet. Jag har förståelse för tingsrättens strävan att se till att umgängen mellan
barn och umgängesföräldrar verkligen blir av men kan, liksom tingsrätten har
varit inne på, konstatera att den umgängesverksamhet som bedrivs på Umgåsen
inte är vad som avses med umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB.

Jag har inte tillsyn över socialtjänsten men vill ändå passa på att understryka att
jag givetvis inte ifrågasätter att umgänge i en umgängeslokal kan fungera bra
och stabiliserande för ett barn och en umgängesförälder. Det förhållandet att det
finns anställd och utbildad personal där liksom andra barn kan säkert medföra
en trygghet för enskilda barn, och kanske i vissa fall också för föräldrarna. Men
det kan inte uteslutas att möjligheten för det enskilda barnet och umgänges-
föräldern att utveckla en egen relation påverkas av att det finns andra i lokalen
och att ett barn lockas att leka med andra barn snarare än att vara med sin
förälder. Av den utredning som jag tagit del av i mitt ärende kan jag vidare
konstatera att det finns en överhängande risk för att en sådan verksamhet
                                                                 Dnr 1325-2020      Sid 18 (19)




kommer att bygga på generella lösningar och bristande flexibilitet när det t.ex.
gäller omfattningen av ett umgänge, i stället för vad som domstolen bedömer
vara det mest lämpliga i det enskilda fallet. Vidare ska ett umgänge med
umgängesstöd vara en tillfällig åtgärd för att få relationen mellan barnet och
umgängesföräldern att fungera, och syftet med ett sådant stöd är dessutom att
barnet och umgängesföräldern ska kunna utveckla en trygg och normal relation.
För att kunna göra det måste de också få tillfälle att umgås i den hemmiljö där
det framtida umgänget är avsett att äga rum. Detta behov tillgodoser
uppenbarligen inte ett umgänge i en umgängeslokal. Och som jag tidigare
konstaterat uppfyller inte ett förordnande i beslut eller dom om umgänge på
Umgåsen vad som föreskrivs i den nyss nämnda bestämmelsen i föräldrabalken.

Till detta kommer att ansvaret för att besluta om ett närmare umgänge med
umgängesstöd enbart vilar på domstolen, och det saknas författningsstöd för
domstolen att delegera beslutsfattande om umgänge till någon annan (11 kap. 3
och 5 §§ RF). Den ansvarsfördelning mellan domstol och socialnämnd som är
avsikten med regleringen om umgängesstöd upprätthålls inte heller genom den
praxis som tycks ha utvecklats vid Malmö tingsrätt. Jag vill alltså understryka
rättens ansvar för att utreda umgängesfrågor och för att avgöra hur ett barns
umgänge med en umgängesförälder i det enskilda fallet lämpligen ska
genomföras. Det är den domare som i enlighet med 15 § förordningen
(1996:381) med tingsrättsinstruktion är ansvarig för målet, såväl under
beredningen som vid prövningen i sak, som är ansvarig för detta. Principen om
barnets bästa ska vara vägledande för rättens samtliga överväganden och beslut.
I de fall rätten bedömer att ett visst umgängesstöd behöver medverka i
umgänget ska givetvis avgörandet innehålla ett tydligt och avgränsat sådant
förordnande, och det ska anpassas till barnets behov och de aktuella
förhållandena. Tingsrättens prövning av vad som i det enskilda fallet är mest
förenligt med barnets bästa får inte bli eller ens framstå som illusorisk.

Enligt min mening finns det vidare skäl för tingsrätten att i det enskilda fallet
begära ett yttrande innan den meddelar ett beslut om umgängesstöd.
Bestämmelsen i 6 kap. 15 c § FB förutsätter helt enkelt det. Jag menar dessutom
att det annars kan framstå som om tingsrätten accepterat en ordning där
socialnämnden sällan utser ett umgängesstöd utan i princip endast
tillhandahåller en verksamhet i en umgängeslokal. Även i detta avseende har
den enskilda domaren ett eget ansvar. Jag har uppfattat att tingsrättens
företrädare och domare med viss regelbundenhet träffar sektionschefer och
tjänstemän vid socialförvaltningen i Malmö kommun. Jag utgår från att man då
tar upp och diskuterar de svårigheter som socialnämndens lösning av
umgängesverksamheten på Umgåsen medför för tingsrätten att fatta beslut i
enlighet med det enskilda barnets bästa. Ett sådant sammanhang ger också
tingsrätten möjlighet att fråga efter vilka åtgärder från domstolens sida som
socialnämnden anser sig behöva för att kunna fullgöra uppdraget som
verkställande organ till domstolens avgöranden.
                                                                  Dnr 1325-2020       Sid 19 (19)




Till följd av mina uttalanden i detta beslut finner jag skäl att skicka en kopia av
beslutet till regeringen för kännedom. Myndigheten för familjerätt och
föräldraskapsstöd har i uppdrag att bedriva och främja ett kunskapsbaserat
arbete och ansvarar för kunskapsförmedling i frågor som rör socialnämndens
familjerättsliga ärenden om bl.a. barns umgänge. Mot denna bakgrund finns det
enligt min mening skäl att skicka en kopia av beslutet även till den myndigheten
för kännedom. Även om jag inte har tillsyn över Arbetsmarknads- och
socialnämnden i Malmö kommun berör jag i detta beslut frågor som angår
nämndens verksamhet. Jag skickar därför en kopia också dit för kännedom.

Ärendet avslutas.
