# Några barn under 15 år var misstänkta för att ha utövat utpressning mot en flicka. Socialförvaltningen skriftligen de berörda barnen och deras föräldrar till ett gemensamt möte vid vilket även polis skulle närvara. Fråga om utformningen av skrivelsen

JO 2004-03-29 dnr 1334-2002

## Beslut

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                      Sid
                                                                            2004-03-29             1334-2002               1 (7)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Några barn under 15 år var misstänkta för att ha utövat utpressning mot
                        en flicka. Med anledning därav kallade socialförvaltningen skriftligen de
                        berörda barnen och deras föräldrar till ett gemensamt möte vid vilket
                        även polis skulle närvara. Fråga om utformningen av skrivelsen till
                        föräldrarna. Även fråga om förutsättningarna för att anordna ett
                        gemensamt möte med alla berörda


                        Den 10 december 2001 kom till Biståndsnämnden i Håbo kommun in en skrivelse
                        som var undertecknad av AA och rektorn vid Västerängsskolan i Håbo. Enligt
                        skrivelsen hade AA, som gick i årskurs 5, vid ett flertal tillfällen blivit hotad och
                        pressad på pengar av elever vid två skolor i kommunen. Den 17 december gjorde
                        polisen en anmälan om saken till biståndsnämnden.

                        I ett brev den 18 december 2001 till BB, CC och deras son DD skrev
                        socialsekreteraren EE, socialförvaltningen i Håbo kommun, i huvudsak följande.

                                  Socialtjänsten har fått en anmälan från polisen där er son DD är en bland 9 pojkar
                                  som varit med och pressat pengar, slagit och hotat en ung flicka under en period av
                                  en månad. Några av pojkarna har slagit, några hotat och en del hållit vakt.
                                  Både polisen och socialtjänsten ser mycket allvarligt på händelsen och vi har
                                  gemensamt beslutat att kalla alla barn och ungdomar tillsammans med föräldrarna på
                                  ett gemensamt möte angående händelserna.
                                  Vi har bokat tid för mötet i kommunhuset, torsdagen den 17/1-02 klockan 17.30. Det
                                  är mycket viktigt att ni kommer. Vi har kallat alla föräldrar tillsammans med barnen.
                                  Polis, ungdomsbehandlare samt fältassistent kommer att närvara vid mötet. Flickan
                                  mår mycket dåligt av händelserna och orkar inte möta pojkarna än.
                                  Syftet med mötet är att tala allvar med pojkarna och informera er föräldrar om vad
                                  som hänt. Vi skall också diskutera hur man skall gå vidare. Det är ytterst viktigt att
                                  pojkarna inte på något sätt kontaktar flickan i fråga innan mötet eller i syfte att
                                  skrämma henne ännu mer pga. anmälan. Det kommer att anmälas som olaga hot.
                        I ett meddelande den 3 januari 2002 från förvaltningen underrättades BB, CC och
                        DD om att mötet den 17 januari 2002 hade ställts in.

                        BB och CC klagade i en anmälan till JO på EE för utformningen av brevet den 18
                        december 2001. De anförde därvid att brevet inte utgjorde någon ”information
                        kring en anmälan mot DD, utan ett konstaterande av brottet”. De anförde härutöver
                        att de kallades till ett möte där DD skulle informeras om hur man skulle gå vidare



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                           Dnr 1334-2002      Sid 2 (7)




”när det gäller den redan konstaterade, och tydligen fastställda, händelsen”. BB och
CC ifrågasatte dessutom det bemötande de fått av EE samt nämndens
handläggningstid av ärendet.

## Anmälan och bakgrund

Anmälan remitterades till Biståndsnämnden i Håbo kommun för utredning och

## Utredning

yttrande. Biståndsnämnden lämnade som sitt yttrande till JO en skrivelse som hade
upprättats av EE. I den anfördes bl.a. följande.

      ARBETSBESKRIVNING GÄLLANDE ÄRENDET
      20011210 Anmälan från skolan inkommer till Myndighetsgruppen.
      20011217 Anmälan från polisen inkommer.
      20011218 Brev ang mötet den 17/1-02, till samtliga föräldrar vars barn är anmälda.
      (Postas som B-post 011219, och borde inte ha hunnit fram före jul)
      20011221 ringer BB hem till mig och under detta samtal talar jag om på vilka
      grunder jag gjort bedömningen att flickan är trovärdig. (Samtal nr 1 med flickan och
      hennes pappa 20011213, samtal nr 2, 20020103, samtal nr 3, 20020110.)
      Jag ber BB om ursäkt om att jag inte skrivit ordet misstänkt i brevet, vilket är
      brukligt, eftersom ingen är skyldig innan han/hon döms för brottet. Talar också om
      att min uppgift som soc sekr inte är att utreda om något brott begåtts, vilka som gjort
      vad osv. Talar om att jag gjort bedömningen att något har hänt och i samband med
      detta har även DD:s namn nämnts.
      Talar också om för BB att vi tillsammans med polisen kommit fram till att det bästa
      är att vi alla träffas och försöker reda ut situationen, vilket i det läget även var
      flickans föräldrars önskemål. Inga barn registrerades inom socialtjänsten.
      BB påstår att jag sagt att flickan förhörts av polisen, vilket jag inte sagt eftersom jag
      visste att hon pekat ut pojkarna i skolkatalogen. I samtal med BB, CC och DD den
      7/1-02, läser jag upp delar av anmälan, men kan inte delge det hela eftersom den
      innehåller flera namn. Under detta samtal talar jag också om att min bedömning är
      att något har hänt, men vad, vilka som varit med, vilka som gjort vad, det vet jag inte
      och det är inte heller min uppgift att ta reda på.
      Att jag i brevet varnat pojkarna att inte tala med flickan eftersom det kan uppfattas
      som hot, gjorde jag för att undvika mer problem. Enligt min erfarenhet är det ganska
      vanligt att ungdomar talar med offret som sedan uppfattar det som sägs som hot.
      Enligt min egen uppfattning lyssnade jag på föräldrarnas redogörelse om sin son
      under vårt samtal. I det här läget kom jag fram till att det inte var rätt att jag skulle
      utreda vilka vägar pojken gått till skolan, var han vistats vid vissa tidpunkter m m
      och beslutet om att begära en LUL-utredning förstärktes.
      Efter en diskussion med avd chef FF, beslutades att begära en LUL-utredning.
      Beslutet togs då flera av föräldrarna ringt och velat förklara vad deras söner gjort
      under tiden då man i anmälan gjorde gällande att de varit i kontakt med flickan.
      Några av föräldrarna ville ändå ha mötet med flickans föräldrar, polisen och soc.tj,
      men i det läget togs beslutet att dra in mötet i väntan på utredning.
      2002-01-02 Myndighetsgruppen begär att polisen utreder ärendet jämlikt 31 § LUL.
      (Lagen om unga lagöverträdare)
      2002-0l-02 Polisen skickar begäran till åklagarmyndigheten.
      2002-01-03 Brev till föräldrarna ang utredningen, samt att mötet den 17/1 är inställt.
      Tiden mellan 20020102–20020206 ringde jag både polisen och åklagaren och
      efterlyste resultat. I mitt tycke tog ärendet orimligt lång tid att utreda.
                                                                         Dnr 1334-2002      Sid 3 (7)




      2002-03-06 ringde kammaråklagaren GG och ursäktade sig för att ärendet legat hos
      en långtidssjukskriven åklagare och därmed inte behandlats. Hon ville ha
      personuppgifter på de anmälda och skulle ta över ärendet.
      2002-03-12 Inkom underrättelse från kammaråklagare GG att två av pojkarna som
      blivit anmälda inte skulle förhöras pga att de var under 12 år då det påstådda brottet
      begicks.
      2002-04-09 Mamman till flickan ringer mig och talar om att utredningen är nedlagd.
      De har fått besked från åklagare, men ingen motivering varför ärendet är nedlagt.
      Inget meddelande till polisen eller socialtjänsten.
      2002-04-11 anmälan om tjänstefel inkommer från BB och CC.
      2002-04-15 ringer jag assistentåklagaren HH som tagit beslutet, men han är på
      semester. Talar med kanslisten som lovar faxa beslutet. I diarieföringen står ingen
      motivering om varför utredningen lagts ned.
      2002-04-15 beslutet taget av assistentåklagare HH kommer med fax.
      2002-04-15 socialtjänsten får kopior av polisförhör.
      2002-04-15 kontaktar åklagarmyndigheten på nytt för att få reda på hur åklagaren
      bedömt i ärendet. Får ej tag i någon åklagare men ber kammaråklagare GG, som
      tidigare haft ärendet, kontakta mig.
      Min bedömning om handläggningstid: Socialtjänsten agerade direkt då anmälan
      inkom. Första bedömningssamtalet med flickan skedde tre dagar efter anmälan och
      beslutet om hur socialtjänsten skulle agera togs 17/12, dvs en vecka efter anmälan.
      Föräldrarna fick beskedet 11 dagar efter anmälan och första mötet med föräldrarna
      och ungdomarna var bokat till den 17/1-02, dvs 5 veckor efter anmälan. Till tiden
      skall räknas alla julhelger. BB ville ha enskilt samtal med mig och blev erbjuden en
      tid 2/1-02, vilket inte passade hennes familj och då bokades en tid för samtal den
      7/1-02.
      Socialtjänsten kan inte ansvara för att ärendet låg hos åklagarmyndigheten, vilket i
      sin tur ledde till att inga förhör kunde genomföras hos polisen.
      Socialtjänsten skall meddela alla inblandade per brev så fort åklagaren gett sin
      motivering i målet. Ärendet kommer att avskrivas inom socialtjänsten men alla
      handlingarna stå kvar tills den nya anmälan om tjänstefel har uppklarats.
Till remissvaret hade fogats en kopia av ett brev, daterat den 16 april 2002, till BB
och CC från tf socialchefen JJ och avdelningschefen FF. I brevet, som var ett svar
på en skrivelse från makarna BB och CC, anfördes bl.a. följande.
      Den 21 december ringer BB hem till EE. EE redogör då i telefon för att hennes
      bedömning var att flickan var trovärdig. EE ber också om ursäkt för att brevet inte
      formulerats på bästa sätt och att det självklart skulle ha stått att pojkarna var
      misstänkta. EE förklarar att det inte är hennes sak att bedöma om pojkarna är
      skyldiga eller inte och att hon har kommit överens med polisen om att det bästa vore
      att träffa samtliga inblandade.
      –––
      Vår bedömning är att socialtjänsten handlagt detta ärende med mycket kort
      handläggningstid. Första bedömningssamtalet med flickan hölls tre dagar efter det
      att anmälan inkom och den 17 december, dvs. en vecka efter att anmälan inkommit
      tog vi beslut hur ärendet skulle handläggas. Föräldrarna fick besked 11 dagar efter
      det att vi fått anmälan och möte bokades till den 17 januari, det vill säga fem
      veckor efter det att vi emottagit anmälan (däremellan var det dessutom jul och nyår).
      Vi kan inte se att EE brustit i sitt sätt att handlägga detta ärende. Det som inte var
      helt korrekt var att hon i brevet inte tydligare skrivit att pojkarna var misstänkta för
      detta brott, det är det vi ser att hon kan klandras för men det har hon framfört sin
      ursäkt för till er.
                                                                       Dnr 1334-2002     Sid 4 (7)




I en förnyad remiss till Biståndsnämnden i Håbo kommun hemställde JO att
nämnden skulle yttra sig över vilka överväganden som gjordes beträffande
förutsättningarna för att kalla flera misstänkta ungdomar och deras föräldrar till ett
gemensamt möte vid vilket representanter för socialtjänsten och polisen skulle
delta.

I ett kompletterande yttrande anförde nämnden följande.

      Håbo kommun har som policy att handlägga barn- och ungdomsärenden skyndsamt.
      Vi strävar efter att alltid följa upp alla ungdomsärenden snabbt, vilket har visat sig
      vara effektivt i förebyggande syfte.
      Vi har under åren haft flera fall där ungdomar under 15 år agerat i grupp på 5–10 st
      och där alla varit ansvariga för brottet som begåtts. Vi har då kallat alla ungdomarna
      tillsammans med sina föräldrar och de har i brevet fått information om att alla kallas
      samtidigt. De har därmed haft möjlighet att tacka nej till informationsmötet.
      Ärenden som handlagts på detta sätt har oftast handlat om snatterier, skadegörelser
      och konflikter mellan ungdomar. Vid alla sådana möten har vi fått god respons från
      föräldrar och ungdomar. Ärendet har klarats av snabbt, föräldrarna har fått
      kännedom om varandra och alla inblandade har kunnat diskutera händelserna med
      stöd av polis och socialarbetare.
      De föräldrar och ungdomar som önskat individuella samtal har fått möjlighet till det.
      I ärendet som är aktuellt gjordes bedömningen att ha ett informativt möte med alla
      som var anmälda, tillsammans med flickans föräldrar. Naturligtvis hade
      undertecknad hämtat samtycke från flickans föräldrar. I samtal med polisen gjordes
      bedömningen att ärendet var så pass allvarligt att vi borde agera snabbt. I
      telefonsamtal med några inblandade framkom det att alla pojkarna kände varandra.
      Några av föräldrarna talade illa om flickan och detta förstärkte vårt beslut att
      konfrontera alla inblandade.
      Beslutet att gå till väga på detta sätt grundar sig på våra goda erfarenheter av
      liknande möten. Barnen var inte straffmyndiga och socialtjänsten har skyldighet att
      följa upp alla inkomna anmälningar. Det har även framkommit efteråt att några av
      föräldrarna gärna velat ha ett möte för att få klarhet i vad som hänt.
BB och CC fick del av nämndens båda remissvar och yttrade sig över dessa.

I ett beslut den 29 mars 2004 anförde JO André följande.

Socialnämnden skall enligt 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, verka för
att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden. Bland annat
skall nämnden i nära samarbete med hemmen främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och
ungdom och med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom
som har visat tecken till en ogynnsam utveckling.

Socialtjänstens verksamhet skall bygga på respekt för människornas
självbestämmanderätt och integritet.

Nämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på
annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon
åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL).
                                                                    Dnr 1334-2002   Sid 5 (7)




Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller
stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga
samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte
någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den skall inte göras mer
omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet (11 kap. 2 §
SoL).

Inom socialtjänsten gäller enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) en sträng
sekretess för uppgifter om en enskilds personliga förhållanden. Huvudregeln är att
sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller någon honom närstående lider men. Sekretessen utgör inte hinder mot att
uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall
kunna fullgöra sin verksamhet (1 kap. 5 § sekretesslagen). Det finns även i 14 kap.
sekretesslagen vissa inskränkningar i sekretessen. De saknar intresse i förevarande
fall.

Socialnämnden skall i sin uppsökande verksamhet, när det är lämpligt, samverka
med bl.a. andra samhällsorgan (se bl.a. 3 kap. 4 § SoL). När det gäller ärenden
rörande barn som far illa eller riskerar att fara illa skall nämnden samverka med
samhällsorgan, organisationer och andra som berörs (5 kap. 1 a § SoL). De
allmänna bestämmelserna i socialtjänstlagen om samverkan utgör inte någon grund
för att socialtjänsten för någon utomstående får röja uppgifter som omfattas av den
s.k. socialtjänstsekretessen.

             ______________________

De uppgifter som framfördes till socialnämnden var sådana att de väckte frågor
rörande behovet av åtgärder från nämndens sida. Enligt min mening var det därför
motiverat att nämnden kontaktade de berörda barnens vårdnadshavare.

I brevet till BB, CC och DD anförde EE att DD var ”en bland 9 pojkar som varit
med och pressat pengar, slagit och hotat en ung flicka under en period av en
månad”. Ordalydelsen kan inte tolkas på annat sätt än att DD blev utpekad för att
ha begått ett brott. Såvitt framkommit hade han i detta skede inte ens fått möjlighet
att bemöta uppgifterna. Oavsett hur EE bedömde de uppgifter som AA hade lämnat
borde hon i brevet till DD:s föräldrar självfallet inte ha angett annat än att det fanns
en misstanke om att DD kunde vara inblandad i de aktuella händelserna.

Jag vill framhålla vikten av att en tjänsteman inom socialtjänsten noga tänker
igenom innehållet i ett brev som han eller hon skickar till en enskild och att
tjänstemannen anstränger sig för att brevet får ett så korrekt och sakligt innehåll
som möjligt. Om förvaltningen vid kontakt med någon enskild agerar så att denne
blir kränkt finns det en risk för att nämnden vid den fortsatta handläggningen av
ärendet får svårare att fullgöra sina uppgifter.

Genom brevet kallades DD och hans föräldrar till ett möte med de övriga berörda
barnen och deras föräldrar. Vid mötet skulle förutom tjänstemän från socialtjänsten
                                                                    Dnr 1334-2002    Sid 6 (7)




även företrädare för polisen delta. Syftet med mötet har enligt ordalydelsen i
kallelsen varit att ”tala allvar med pojkarna” och ”informera föräldrarna om vad
som hänt”. Ordalydelsen ger även i denna del ett intryck av att det påstådda brottet
redan var utrett och att bl.a. DD skulle vara en av de skyldiga. Jag utgår emellertid
från att avsikten med mötet närmast var att allmänt upplysa barnen och deras
föräldrar om de anmälningar som kommit in till nämnden och att nämnden utifrån
vad som kom fram vid mötet skulle ta ställning till om det fanns skäl att anta att det
var påkallat med några insatser från nämndens sida beträffande de barn som
eventuellt hade utövat utpressning mot AA.

Uppgiften att DD skulle ha medverkat i utpressningen mot AA utgjorde en sådan
uppgift om hans personliga förhållanden som hos nämnden omfattades av sekretess
enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen. Biståndsnämnden eller någon tjänsteman vid
nämndens förvaltning har således inte utan vidare kunnat röja uppgiften för någon
av de andra barnens föräldrar. Såvitt jag har förstått kände polisen redan till de
aktuella uppgifterna i huvudsak och några mer påtagliga sekretessproblem i
förhållande till polisen har därför inte förelegat.

Nämnden har anfört att det finns vissa ungdomsärenden i vilka det kan vara
lämpligt att kalla alla berörda till ett möte för att diskutera en händelse, utreda vad
som har hänt och kunna ge information om hur saken skall handläggas
fortsättningsvis. En grundläggande förutsättning för att anordna ett sådant möte är
att socialtjänstens handläggare vid mötet inte mot den enskildes vilja röjer
uppgifter som är hemliga.

Om en förälder hade kommit till det möte som förvaltningen avsåg att anordna får
denne i och för sig anses ha samtyckt till att de övriga närvarande fick vetskap om
att hans eller hennes barn var misstänkt för inblandning i de aktuella händelserna.
Om föräldern inte hade varit införstådd med att det var frivilligt att komma till
mötet kan det emellertid ifrågasättas om man kan anse att det funnits ett sådant
samtycke. Enligt min mening borde det därför tydligt ha framgått av förvaltningens
skrivelse till familjerna att det inte förelåg något tvång att komma till mötet.

Det kan diskuteras om brevet även i vissa andra avseenden borde ha fått ett något
annorlunda innehåll. Det ligger dock i sakens natur att det inte är möjligt att i detalj
ange hur en sådan skrivelse skall utformas. Jag har inte funnit att det finns skäl för
mig att kommentera brevet ytterligare.

Eftersom socialförvaltningen ställde in mötet är det inte är möjligt att avgöra om
det vid mötet skulle ha röjts uppgifter som omfattades av sekretess eller ha
förekommit något som hade inneburit en otillåten kränkning av något av barnens
integritet. Jag förutsätter emellertid att biståndsnämnden beaktar de synpunkter
som jag har framfört ovan om nämnden i framtiden får anledning att kalla till ett
möte liknande det nu aktuella. I detta sammanhang vill jag peka på att när det
gäller misstankar om brott som har begåtts av barn som fyllt 15 år, och som således
är straffmyndiga, kan det finnas skäl att särskilt överväga i vad mån det är lämpligt
                                                                   Dnr 1334-2002   Sid 7 (7)




att polis närvarar vid mötet. I den delen hänvisar jag till de uttalanden som jag har
gjort i ett beslut som har refererats i JO:s ämbetsberättelse 2003/04 s. 289.

Jag finner skäl att för kännedom sända en kopia av detta beslut till Länsstyrelsen i
Uppsala län, som har tillsyn över socialtjänsten i länet.
