# En djurförsöksetisk nämnds handläggning vid beslutsfattande per capsulam

JO 2001-04-17 dnr 1336-1999

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                     Sid
                                                                      2001-04-17       1336-1999              1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        En djurförsöksetisk nämnds handläggning vid beslutsfattande per
                        capsulam

## Anmälan

I en skrivelse till JO anmälde AA, som företrädare för Nordiska samfundet mot
                        plågsamma djurförsök (numera Förbundet djurens rätt), Stockholms norra
                        djurförsöksetiska nämnd med anledning av nämndens handläggning inför beslut i
                        två ärenden. AA, som hade varit ledamot i nämnden under år 1998 och deltagit vid
                        behandlingen av ärendena, anförde i anmälan bl.a. följande.

                        I nämndens ärenden dnr N 125/98 och N 126/98 hade en försöksledare, BB, ansökt
                        om etisk prövning av djurförsök. Nämnden beslutade vid sammanträde den 28 maj
                        1998 att bordlägga prövningen av ansökningarna. Den 26 juni 1998 inkom till
                        nämnden en skrivelse från BB, i vilken han lämnade kompletterande upplysningar i
                        ärendena. Skrivelsen skickades till nämndens ledamöter tillsammans med en
                        skrivelse den 29 juni 1998 från nämnden om att ansökningarna skulle behandlas
                        per capsulam. Inom den tid som satts ut i nämndens skrivelse ringde AA till
                        ordföranden CC och meddelade att han yrkade att prövningen av ansökningarna
                        skulle bordläggas. Han förklarade att om nämnden valde att godkänna
                        ansökningarna så reserverade han sig mot detta beslut. Han framförde också att han
                        önskade få information om vilka nämndens beslut blev, så att han vid ett eventuellt
                        godkännande kunde lämna in skriftlig reservation. CC kontaktade inte honom. Det
                        visade sig sedan att majoriteten i nämnden beslutat att godkänna ansökningarna.
                        AA fick kännedom om besluten först när han fick del av protokollet. Han fick
                        därmed inte möjlighet att lämna skriftlig reservation till besluten. Av protokollet
                        framgick inte att hans yrkande om bordläggning hade tagits upp till behandling.
                        AA ansåg att nämnden inte borde ha tillämpat ordningen att fatta beslut per
                        capsulam i ärendena, eftersom nämnden var oenig.

                        AA ifrågasatte om handläggningen stod i överensstämmelse med förvaltningslagen
                        (1986:223) och Centrala försöksdjursnämndens föreskrifter. Till anmälan fogades
                        kopior av handlingar i de aktuella ärendena hos nämnden.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 1336-1999     Sid 2 (5)



Utredning
Anmälan remitterades till nämnden avseende frågan hur AA:s begäran om
bordläggning hade handlagts samt vad AA anfört om att han inte getts möjlighet att
lämna skriftlig reservation till besluten att godkänna ansökningarna. Vidare angavs
att remissvaret även skulle behandla frågan varför det i nämndens skrivelse den 29
juni 1998 till nämndledamöterna inte framställdes förslag till beslut beträffande
ansökningarna.

Nämnden, genom ordföranden CC, anförde i yttrande den 10 augusti 1999
följande.

      Allmänt om nämndens rutiner
      Nämnden i dess helhet sammanträder en gång i månaden – sista torsdagen i
      månaden – utom under juli månad. Det sista sammanträdet inför sommaruppehållet
      år 1998 ägde rum den 18 juni. Inför sammanträdena fördelas ärendena på fyra
      grupper av ledamöter som har till uppgift att bereda ärendena och vid sammanträdet
      lämna förslag till beslut. Per capsulam-beslut är mycket sällsynta i nämnden. Då
      sådana förekommit har det i allmänhet varit under sommaruppehållet och då i
      situationer där det framstått som angeläget att den sökande forskaren inte skall
      behöva vänta med igångsättning av försök till dess att beslut kan fattas vid det
      ordinarie sammanträdet i slutet av augusti.
      När det gäller per capsulam-ärenden tillämpas i nämnden sedan flera år tillbaka en
      fastlagd ordning, vilken innebär att ordföranden till en början avgör om ett ärende är
      så angeläget att det bör bli föremål för per capsulam-beslut. Om så bedöms vara
      fallet sänds ansökan till samtliga ordinarie ledamöter, vilka ombeds att senast viss
      dag inkomma med besked huruvida ansökan godkänns eller ej. Ledamot som inte
      hör av sig anses som frånvarande. Ledamot som förklarar sig vara emot ett
      godkännande har, i vanlig ordning, möjlighet att reservera sig. Protokollet från per
      capsulam-sammanträdet tillställs sedan ledamöterna i utskicket till nästkommande
      sammanträde. Vid detta underställs protokollet ledamöterna för godkännande. Det
      redovisade tillvägagångssättet tillämpades också beträffande de nu aktuella
      ansökningarna.

      Handläggningen av de aktuella ärendena
      Som framgår av protokollet från nämndens sammanträde den 28 maj 1998 så
      bordlades BB:s båda ansökningar på grund av oklarheter om djurens förvaring. Då
      BB kom in med en komplettering rörande förvaringen den 26 juni 1998, samtidigt
      som han anförde att det fanns en väsentlig risk för fördröjning av de aktuella
      forskningsförsöken på grund av den tidigare bordläggningen, ansåg jag att tidigare
      brister i ansökningarna hade läkts och att det var angeläget att BB fick sätta igång
      med försöken om det fanns en majoritet i nämnden för ett godkännande av
      ansökningarna. Jag fann för min del att det inte förelåg hinder mot ett godkännande
      och ansåg att ett beslut härom kunde meddelas genom ett percapsulam-
      sammanträde, i all synnerhet som ansvarig beredningsgrupp tidigare granskat och
      tillstyrkt ansökningarna.

      Kontakterna med AA och kritiken i övrigt
      Det är nu, efter så lång tid, svårt att redogöra i detalj för vilka kontakter jag hade
      med AA i ärendet. Jag vet att det förekom ett telefonsamtal mellan honom och mig.
      Jag har ingen anledning att betvivla att AA vid vårt samtal framförde åsikten om
      förnyad bordläggning även om jag själv inte minns detta idag. Jag har svårt att förstå
      AA:s påstående att han betagits möjligheten att lämna skriftlig reservation. Utan att
      minnas det idag så är det högst sannolikt att jag hänvisade honom att reservera sig
      mot ett positivt beslut. Han måste själv ha framfört reservation mot beslutet,
      eftersom jag antecknat det under rubriken BESLUT i protokollet den 7 juli 1998.
      Beslutet om godkännande aktualiserades, som jag tidigare redovisat, vid
                                                                        Dnr 1336-1999     Sid 3 (5)



      sammanträdet den 27 augusti 1998. AA hade mycket väl då, liksom senare, kunnat
      lämna in den reservation han måste ha anmält då per capsulam-beslutet togs.
      Vad sedan gäller frågan om varför det i skrivelsen den 29 juni 1998 inte framställdes
      förslag till beslut vill jag framföra följande. Det är riktigt att det inte framställdes
      något uttryckligt förslag i skrivelsen från min sida. Jag har tidigare redovisat
      nämndens rutiner när det gäller hanteringen av per capsulam-ärenden. Om jag inte
      bedömer att en ansökan är sådan att den kan godkännas genom ett beslut per
      capsulam låter jag den behandlas på ett ordinarie sammanträde. Det betyder, om än
      underförstått, att min mening är att en ansökan bör godkännas då den tillställs
      ledamöterna för beslut per capsulam. Det är möjligt att det kan ifrågasättas om den
      av nämnden vedertagna ordningen fullt ut överensstämmer med de formella kraven i
      förvaltningslagen och Centrala djurförsöksnämndens kungörelse. Jag kommer att
      föreslå nämnden att en översyn görs av hanteringen av per capsulam-ärendena så att
      uppfyllandet av de formella kraven kommer till tydligare uttryck.
      Vad gäller frågan om hur anmälarens begäran om bordläggning hanterats kan jag
      endast hänvisa till vad jag tidigare sagt. Jag minns inte idag vad som sades om
      bordläggning vid min telefonkontakt med AA. Uppenbarligen har jag uppfattat
      situationen så att AA stannade för att reservera sig mot ett positivt beslut, vilket
      stöds av den anteckning om detta som finns i protokollet den 7 juli 1998.
      Slutligen vill jag nämna att jag inte känner till vilken diskussion kring de aktuella
      ärendena som senare förekom vid sammanträdet den 27 augusti 1998 eftersom jag
      själv inte var ordförande vid det sammanträdet. Jag kan endast se vad som står i § 3 i
      protokollet från det sammanträdet.
AA kommenterade remissvaret. Han vidhöll vad han tidigare hade anfört samt
uppgav bl.a. följande. Uppenbarligen var CC:s anteckningar från per
capsulamsammanträdet mycket bristfälliga. AA utgick från att anteckningar förs
vid sådana sammanträden, i vart fall beträffande sådant som vilka yrkanden som
framställs, vem som röstar hur och vem som reserverar sig. Enligt nämndens praxis
skulle reservationer ha lämnats in inom sju dagar efter beslut. Han betvivlade att
nämnden väntade med att expediera beslut till dess protokollet från sammanträdet
tagits upp vid nästkommande sammanträde.

JO Berggren anförde i beslut den 17 april 2001 bl.a. följande.

Allmänt om genomförande av beslut per capsulam o.dyl.
När beslut i förvaltningsärenden fattas av flera gemensamt sker detta normalt vid
sammanträde. I brådskande fall kan även förekomma att beslut fattas genom att ett
förslag till beslut cirkulerar bland ledamöterna för skriftligt godkännande (beslut
”per capsulam”) eller genom att man sänder ut ett förslag till beslut som skall anses
godkänt om ingen ledamot framställt invändningar inom viss tid. Sådana
förfaranden kan emellertid inte anses tillåtna utan särskilt författningsstöd,
eftersom de normalt inte ger ledamöterna möjlighet till inbördes överläggning (se
Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 19 u. 1998, s. 114).

Av 47 § djurskyddsförordningen (1988:539) framgår att Centrala försöksdjurs-
nämnden, CFN, får meddela närmare föreskrifter om de djurförsöksetiska
nämndernas prövning av ärenden om godkännande från etisk synpunkt av
användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m. I 11 § andra stycket CFN:s
kungörelse (LSFS 1988:45) med föreskrifter och allmänna råd om den etiska
prövningen av användningen av djur för vetenskapliga ändamål m.m. anges att om
ett ansökningsärende av särskilda skäl bedöms vara så brådskande att en
                                                                    Dnr 1336-1999     Sid 4 (5)




djurförsöksetisk nämnd inte hinner sammanträda för att pröva det, får ärendet
avgöras genom meddelande mellan ordförande och nämndens övriga ledamöter. I
allmänna råd till denna bestämmelse har CFN uttalat följande: Det har inom den
djurförsöksetiska prövningen visats föreligga ett behov att i brådskande fall snabbt
kunna besluta i ärenden utan sammanträde. Möjligheten till beslut utan
sammanträde bör användas restriktivt. Prövning av ärenden enligt bestämmelsen i
andra stycket kan ske genom telefonsammanträde eller genom att handlingar i
ärendet samt förslag till beslut skickas till eller läses upp per telefon för
ledamöterna, som bereds tillfälle att utveckla sin mening per telefon eller
skriftligen före visst datum.

Frågan om nämnden i skrivelsen den 29 juni 1998 borde ha lämnat förslag
till beslut
I remissyttrandet anges att per capsulam-beslut varit mycket sällsynta i nämnden.
Vidare framgår att då denna handläggningsform använts har det i allmänhet varit i
brådskande fall under sommaruppehållet. I dessa fall har ledamöterna skriftligen
ombetts att senast en viss dag inkomma med besked huruvida ansökan godkänns
eller inte. Skrivelsen den 29 juni 1998 från nämnden är utformad på detta sätt. I
remissyttrandet har framförts att när denna handläggningsform tillämpats har det,
om än underförstått, varit ordförandens mening att ansökan borde godkännas.

Såsom framgår av redogörelsen för allmänna förvaltningsrättsliga principer i fråga
om per capsulam-beslut o.dyl. bör, när sådana förfaranden tillämpas, ett förslag till
beslut ges till ledamöterna. Från allmänna utgångspunkter medför detta fördelar
genom att ledamöterna får ett bättre underlag för sitt ställningstagande och för en
eventuell diskussion om beslutets närmare innehåll. Om ledamöterna får ta del av
ett förslag till beslut torde det också finnas anledning för dem att i ett tidigare skede
formulera en, från beslutsförslaget, avvikande mening. Även de av CFN meddelade
allmänna råden om de djurförsöksetiska nämndernas prövning ger uttryck för att ett
förslag till beslut skall lämnas i dessa fall.

Av det sagda framgår att det i detta fall tillämpade förfarandet inte helt
överensstämt med vedertagna principer för fattande av per capsulam-beslut.
Nämnden borde i underrättelsen till ledamöterna ha lämnat ett förslag till beslut.
Av remissyttrandet framgår att ordföranden CC aktualiserat en översyn av
rutinerna. Jag utgår från att denna översyn leder till en ändring i det nu aktuella
hänseendet, om så inte redan har skett.

Frågan om hur AA:s begäran om bordläggning handlagts samt om han
lämnats tillfälle att avge skriftlig reservation
När det gäller behandlingen av AA:s begäran om bordläggning framgår av
protokollet från nämndens sammanträde den 27 augusti 1998 att AA då framförde
att hans begäran om bordläggning inte hade behandlats. Med hänsyn till vad CC
har uppgett i remissyttrandet om att han uppenbarligen uppfattade situationen vid
telefonsamtalet så att AA stannade vid att reservera sig mot ett positivt beslut
finner jag dock inte skäl att gå vidare i denna fråga.
                                                                  Dnr 1336-1999   Sid 5 (5)




Beträffande avvikande mening vid beslut gäller enligt 19 § förvaltningslagen att
om beslut fattas av flera gemensamt kan den som deltar i avgörandet reservera sig
mot detta genom att låta anteckna avvikande mening. Den som inte gör det skall
anses ha biträtt beslutet. Av bestämmelsen framgår vidare att avvikande mening
skall anmälas innan beslutet expedieras eller ges till känna på annat sätt.

Rätten att reservera sig mot beslut gäller även i ärenden där beslut har fattats utan
föregående sammanträde. Den som vill utnyttja sin reservationsrätt skall således i
sådana fall låta anteckna en mening som avviker från beslutet. I kravet på
antecknande ligger att den avvikande meningen måste tas in i ett protokoll eller
någon annan handling hos myndigheten för att få verkan som reservation. I princip
ankommer det på reservanten att själv ange innehållet i reservationen. Därmed är
inte sagt att han måste formulera reservationen skriftligt. Om någon annan för
protokoll vid beslutssammanträdet, faller det sig ofta naturligt att reservationen
anmäls muntligt och skriftligen avfattas av protokollföraren. Om en ledamot
förklarar att han har en avvikande mening utan att tala om vilken, har förklaringen
ingen verkan som reservation (se Hellners m.fl., Nya förvaltningslagen med
kommentarer, 5 u. 1999, s. 196). I nämndens protokoll med beslut den 7 juli 1998
har antecknats att AA reserverade sig mot besluten att godkänna ansökningarna.
Det närmare innehållet i reservationen har sålunda inte angetts.

Av remissyttrandet framgår inte när besluten den 7 juli 1998 expedierades eller på
annat sätt gavs till känna. Med hänsyn till att nämnden bedömde ärendena som
brådskande och därför tillämpade förfarandet med beslut utan sammanträde håller
jag dock för sannolikt att detta ägde rum i anslutning till beslutens meddelande.
Den avvikande meningen hade då inte, som bort ske, fått sin fullständiga lydelse.
Enligt min mening hade CC innan besluten gavs till känna bort ge AA tillfälle att
konkretisera sin avvikande mening. Jag stannar vid detta uttalande.
