# Iakttagelser vid en inspektion avseende handläggningen av ärenden om hemlig teleavlyssning m.m.

JO 2003-04-24 dnr 1340-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2003-04-24         1340-2003             1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Iakttagelser vid en inspektion avseende handläggningen av ärenden om
                        hemlig teleavlyssning m.m.


                        Den 2 och 3 april 2003 genomförde chefsJO Eklundh en inspektion vid Stockholms
                        tingsrätt. Inspektionen avsåg handläggningen av ärenden om hemlig teleavlyssning
                        m.m. enligt lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
                        brottmål samt handläggningen av de hemliga tvångsmedlen enligt 27 kap.
                        rättegångsbalken (RB).

                        Följande iakttagelser gjordes beträffande handläggningen av ärenden enligt 1952
                        års lag.

                        Vissa akter var mycket omfattande. Skälet härtill var att de innehöll ett stort antal
                        beslut som hade fattats under en period av flera år och som avsåg många personer.
                        I dessa akter fanns såväl initialbeslut som förlängningsbeslut samt handlingar som
                        utvisade att något nytt beslut inte påkallades i fråga om en viss person.
                        Handlingarna i akterna var ordnade kronologiskt och inte efter misstänkt person.
                        Det upplystes vidare att man lade upp ett nytt ärende, när akten blev alltför
                        omfångsrik.

                        I akterna fanns inte någon dokumentation av de föredragningar som hade ägt rum.
                        Detta innebar bl.a. att det inte gick att utläsa vilka personer som hade varit
                        närvarande och inte heller i vad mån det vid föredragningarna lämnats uppgifter
                        utöver vad som framgick av de promemorior som hade getts in av åklagaren.

                        I vissa ärenden där brottsmisstanken hade angetts som olovlig kårverksamhet var
                        de uppgifter som lämnats i promemoriorna inte tillräckliga för att man skulle kunna
                        utläsa hur de objektiva rekvisiten i straffregeln var täckta av föreliggande faktiska
                        förhållanden (jfr Säkerhetstjänstkommissionens betänkande [SOU 2002:87] s.
                        376).

                        Med anledning av dessa iakttagelser anförde chefsJO Eklundh följande.

                        JO:s granskning är av rättslig art och avser främst tillämpningen av gällande
                        förfaranderegler. Domstolarnas självständighet i förhållande till andra myndigheter
                        följer av 11 kap. 2 § regeringsformen, där det föreskrivs att ingen myndighet, ej



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                      Dnr 1340-2003    Sid 2 (3)




heller riksdagen, får bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller
hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Det är således i
princip inte en uppgift för JO att överpröva de rättsliga bedömningar och den
bevisvärdering som i ett visst fall har gjorts av en domstol eller att ge anvisningar i
sådana frågor. Min granskning vid inspektionen har i enlighet härmed i huvudsak
inriktats på tingsrättens formella handläggning av tvångsmedelsfrågorna.

Tingsrättens aktbildning har i vissa ärenden inneburit att handlingar avseende flera
personer har blandats med varandra på sådant sätt att det inte är möjligt att med en
rimlig arbetsinsats följa domstolens handläggning avseende en viss person. Det har
vidare upplysts att ett nytt ärende läggs upp när en akt i ett pågående ärende blir för
omfångsrik. En och samma person kan således förekomma i flera ärenden. Detta
försvårar ytterligare möjligheterna att i efterhand överblicka det sätt på vilket ett
tvångsmedel har använts beträffande en enskild individ. Som jag framhöll redan
vid en inspektion av tingsrätten år 1989 bör utgångspunkten vara att misstanke
beträffande en och samma person avseende samma brottsliga handlande skall
handläggas som ett ärende. Flera personer bör föras samman i ett ärende endast om
det finns ett naturligt samband mellan dem, t.ex. att de är misstänkta för delaktighet
i samma konkreta brottslighet. Aktbildningen skall styras av domstolens behov och
göras på sådant sätt att den främjar överblickbarhet och en rationell handläggning
av ärendena. Det är vidare angeläget att en tillsynsmyndighet kan genomföra sin
efterhandsgranskning utan onödiga svårigheter. Möjligheterna att överblicka ett
ärende förbättras i hög grad om det redan av aktomslaget eller diariet framgår vilka
personer som förekommer i ärendet.

En konsekvens av den aktbildning som tillämpas är att det i ett ärende som formellt
är öppet kan finnas åtskilliga handlingar som hänför sig till en
tvångsmedelsanvändning som inte längre pågår. När det inte längre begärs
förlängning av tvångsmedlet beträffande en viss person fattas det inte något beslut
om att avsluta ärendet i den delen och handlingarna rörande denne blir liggande
kvar i akten i stället för att arkiveras. Jag vill med anledning av detta erinra om att
ett beslut om tillstånd till exempelvis hemlig teleavlyssning är ett beslut under
rättegång. När ett tillstånd har gått ut och det inte är aktuellt att fatta ett nytt beslut
mot samma person, bör ärendet i den delen avskrivas efter en kortare tid. Detta
förutsätter en viss bevakning av pågående ärenden. Det kan därför vara lämpligt att
tingsrätten i samråd med åklagarmyndigheten utarbetar en rutin för underrättelse
till rätten om att någon begäran om förlängning i ett visst fall inte kommer att
göras.

Det har upplysts att beslut om användningen av tvångsmedel alltid fattas efter
föredragning av åklagaren inför rätten. Det har således förevarit sammanträden i
ärendena. Detta framgår emellertid varken av dagboksbladet eller av någon annan
handling i akten. Av 6 kap. 3 § RB framgår att anteckningar skall föras vid
sammanträden inför rätten. Bland annat skall tid och ställe för sammanträdet samt
vilka som deltagit antecknas. En sådan anteckning kan lämpligen göras på
dagboksbladet.
                                                                        Dnr 1340-2003    Sid 3 (3)




Det har vidare upplysts att det förekommer att ytterligare information av betydelse
för rättens bedömning lämnas vid föredragningen men att sådan information inte
dokumenteras. Jag vill understryka vikten av att de tillkommande uppgifterna
antecknas i akten. Det är viktigt ur kontrollsynpunkt men också för det fall att det
är en annan beslutsfattare som har att besluta i en fråga om förlängning av
användningen av ett tvångsmedel.

Jag vill med anledning av mina iakttagelser beträffande vissa beslut grundade på
misstanke om olovlig kårverksamhet framhålla att det självfallet inte får
förekomma att det inte är möjligt att av handlingarna i ärendet utläsa grunderna för
rättens bedömning av brottsmisstanken. Jag noterar emellertid att chefsrådmannen
AA har uppgett att tingsrätten är medveten om den kritik som
Säkerhetstjänstkommissionen har framfört i detta hänseende och att tingsrätten
beaktar kommissionens synpunkter vid sin prövning i ärendena.

Följande iakttagelser gjordes beträffande handläggningen av ärenden enligt 27 kap.
rättegångsbalken.

Vid genomgången konstaterades att det inte vare sig av dagboksbladet eller av
någon annan handling framgick att ett sammanträde hade förevarit och vilka som
hade varit närvarande vid detta.

I de avslutade ärendena saknades vidare med ett undantag beslut om att ärendet
hade avskrivits. I några ärenden iakttogs att det under pågående tillståndsperiod
hade kommit in en framställning om avlyssning av en ny teleadress varvid det
angavs att den misstänkte hade bytt telefonnummer. Det framgick härvid inte om
avlyssningen av den tidigare teleadressen hade upphört eller ej.

Med anledning av dessa iakttagelser anförde chefsJO Eklundh följande.

Det skall av en anteckning på dagboksbladet eller på annat ställe i akten framgå att
föredragning ägt rum och vilka som då var närvarande.

Ett beslut om tillstånd till exempelvis hemlig teleavlyssning är ett beslut under
rättegång. När ett tillstånd har gått ut och det inte är aktuellt att fatta ett nytt beslut i
samma ärende bör detta avskrivas efter en kortare tid. Det kan ske t.ex. genom en
anteckning på dagboksbladet.

Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig teleavlyssning eller hemlig
teleövervakning skall åklagaren eller rätten enligt 27 kap. 23 § RB omedelbart häva
beslutet. Rätten bör därför, i de fall där det kommer in en framställning om
avlyssning av en ny teleadress av det skälet att den misstänkte har bytt
telefonnummer, alltid klarlägga hur det skall förfaras med det ursprungliga
tillståndsbeslutet.
