# Beslut angående tillämpningen av 6 § LVU, fråga bl.a. om socialtjänsten genom beslut om omedelbart omhändertagande avsett att kringgå bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken om verkställighet av domar och beslut angående vårdnad

JO 2003-02-26 dnr 1341-2001

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2003-02-26             1341-2001               1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Beslut angående tillämpningen av 6 § LVU, fråga bl.a. om socialtjänsten
                        genom beslut om omedelbart omhändertagande avsett att kringgå
                        bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken om verkställighet av domar och
                        beslut angående vårdnad


                        AA har tillsammans med BB dottern CC som är född 1988 och sonen DD som är
                        född 1989. AA och BB skilde sig år 1994. Enligt en överenskommelse mellan dem
                        förordnades att AA ensam skulle ha vårdnaden om CC och DD.

                        Efter det att BB väckt talan vid Göteborgs tingsrätt och yrkat bl.a. att vårdnaden
                        om barnen skulle flyttas över till honom, förordnade tingsrätten i ett interimistiskt
                        beslut den 1 mars 2001 att vårdnaden om CC och DD skulle anförtros BB ensam.

                        Som skäl för beslutet anförde tingsrätten bl.a. följande.

                                  AA har för närvarande vårdnaden om CC och DD. Av handlingarna i målet och vad
                                  parterna har anfört framkommer en bild av CC som är mycket oroande. Det är helt
                                  klart att CC inte mår bra, och att detta, åtminstone till stor del, hänger samman med
                                  konflikten mellan föräldrarna och vad hon fått höra om sin far. Även DD mår i
                                  nuvarande situation uppenbarligen dåligt. I utredning har socialsekreteraren EE
                                  kommit fram till att CC behöver genomgå akut barnpsykiatrisk utredning hos BUP.
                                  AA har motsatt sig sådan åtgärd, t o m genom att avboka de tider som inbokats hos
                                  BUP med början den 6 mars 2001. AA har även i målet försökt påverka vilken
                                  handläggare som skall sköta utredningen om CC och kontaktat skolan för att få dem
                                  att ändra formuleringar i sitt yttrande. Dessa omständigheter visar tydligt att AA
                                  motarbetar såväl utredning som behandling av CC och att om sådana åtgärder skall
                                  komma till stånd skall detta ske helt på AA:s villkor.
                        AA överklagade beslutet till Hovrätten för Västra Sverige som avslog
                        överklagandet i ett beslut den 8 mars 2001.

                        När BB skulle hämta barnen efter det interimistiska beslutet följde DD med
                        honom, men CC ville inte utan stannade kvar hos AA.

                        Den 15 mars 2001 beslutade ordföranden i Älvsborgs stadsdelsnämnd i Göteborgs
                        kommun att omedelbart omhänderta CC då det förelåg sannolika skäl för att CC
                        behövde beredas vård enligt 1 och 2 §§ LVU och rättens beslut om vård inte kunde
                        avvaktas med hänsyn till risken för hennes hälsa och utveckling.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 1341-2001     Sid 2 (6)




CC placerades på ett akuthem för barn och familjer tillsammans med fadern och
brodern. Den 16 mars 2001 upphörde det omedelbara omhändertagandet av CC
genom ett nytt ordförandebeslut. CC följde då med hem till fadern.

FF klagade i en anmälan till JO på Älvsborgs stadsdelsnämnd i Göteborgs
kommun. Han gjorde gällande bl.a. att tillräckliga skäl för omhändertagandet av
CC inte har förelegat. Enligt hans uppfattning har stadsdelsnämnden ”agerat
länsrätt” och låtit verkställa tingsrättens interimistiska beslut angående vårdnaden
om CC genom beslutet om omedelbart omhändertagande.

FF:s anmälan remitterades till Älvsborgs stadsdelsnämnd för utredning och

## Utredning

yttrande. Nämnden överlämnade som sitt remissvar ett tjänsteutlåtande
undertecknat av verksamhetschefen GG och tf. enhetschefen EE. I remissvaret
anfördes i huvudsak följande.

      Omedelbart omhändertagande
      /– – – /
      AA kontaktade jouren på socialkontoret i Älvsborg den 22 november 2000 och
      påtalade att dottern CC mådde dåligt. Den 27 november samma år inkom en
      anmälan från Nya Varvets skola om att CC mådde dåligt. Anmälningarna ledde till
      ett samtal med AA den 17 januari 2001 och ett med dottern den 23 den månaden.
      Samtalen föranledde att en utredning enligt 50 § socialtjänstlagen öppnades. AA
      ville då inte längre medverka till utredningen och försökte stoppa den. Av den
      utredning som nämnden trots detta ändock kunde genomföra framgick att CC mådde
      mycket dåligt, vilket bekräftades av hennes lärare. Orsaken till hennes dåliga
      psykiska hälsotillstånd beror enligt handläggande tjänsteman på att AA brustit i sin
      föräldraroll. Modern har genom sitt handlande, att lägga allt ansvar för kontakten
      med fadern, lagt på dottern ett ansvar som hon med hänsyn till sin ålder inte kan ta.
      CC har två gånger varit föremål för barnpsykiatrisk utredning senast under
      innevarande år. Båda utredningarna har entydigt visat att CC påverkats negativt av
      konflikten mellan föräldrarna. Vid kontakt tjänsteman hade med AA:s mor den 15
      mars 2001 uppgav denna att samtliga i familjen mådde dåligt och hon bad om hjälp.
      Mot bakgrund av CC:s bristande hemförhållanden gjordes bedömningen att det var
      sannolikt att hon skulle behöva beredas vård med stöd av lagen (1990:52) med
      särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Då rättens beslut om vård
      bedömdes inte kunna avvaktas beslöt ordföranden i sociala utskottet att omedelbart
      omhänderta CC samma dag.
      CC placerades den dagen vid Bryggans akuthem tillsammans med sin far och sin
      broder, som vid den tidpunkten bodde hos sin far. Plats vid akuthemmet hade bokats
      tills vidare. Detta då man från nämndens sida inte visste hur omfattande vård och
      stöd CC skulle komma att behöva. Påföljande dag bedömde personal vid
      akuthemmet att CC inte längre hade behov av att stanna kvar där. Det omedelbara
      omhändertagandet av henne upphävdes därför. För en mer detaljerad redogörelse av
      vad som förevarit i ärendet hänvisas till bifogade utredning enligt 50 §
      socialtjänstlagen, inklusive utlåtande från Bryggans akuthem samt barn- och
      ungdomspsykiatrisk utredning av den 23 april 2001 (här utelämnade, JO:s anm.).
      I sin anmälan har FF bl.a. hävdat att socialnämnden i och med det omedelbara
      omhändertagandet ”agerat länsrätt och låtit verkställighet ske med tillämpning av 21
      kap. föräldrabalken”. Detta påstående beskriver inte det inträffade på ett korrekt sätt.
      Det omedelbara omhändertagandet av CC baserades, som framgår av vad ovan
      sammanfattningsvis anförts samt genom bifogade utredning, enbart på den oro man
      från sociala utskottets sida kände för CC och den negativa inverkan hemförhållanden
      hade på hennes psykiska hälsotillstånd. Sociala utskottet och handläggande
      tjänstemän i ärendet är mycket väl medvetna om att ingripande enligt LVU inte får
      ske enbart för överflyttning av barn enligt föräldrabalken.
                                                                   Dnr 1341-2001    Sid 3 (6)



      /– – – /
FF kommenterade remissvaret.

JO hade vid beslutet tillgång till stadsdelsförvaltningens personakt beträffande CC
för tiden från november 2000 fram till sommaren 2001.

I ett beslut den 26 februari 2003 anförde JO André följande.

Rättsliga utgångspunkter
I 21 kap. föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om verkställighet av vad allmän
domstol har förordnat i dom eller beslut angående bl.a. vårdnad. Enligt dessa
bestämmelser förordnar länsrätt om verkställighet efter en ansökan.
Utgångspunkten vid handläggningen av mål enligt 21 kap. FB är att barnets bästa
skall komma i främsta rummet.

Överlämnande av barn skall i första hand ske med parternas frivilliga medverkan.
Innan länsrätten förordnar om verkställighet får den uppdra åt bl.a. tjänsteman
inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt skall
fullgöra vad som åligger honom eller henne enligt domstolens förordnande (21 kap.
2 § FB). När överflyttning inte sker frivilligt får tvångsmedel tillgripas, vite och i
sista hand hämtning (21 kap. 3 § FB).

Verkställighet får vägras, om det är uppenbart att förhållandena har ändrats sedan
den allmänna domstolens avgörande och det av hänsyn till barnets bästa är påkallat
att frågan prövas på nytt. Verkställighet får vägras också när det finns en risk som
inte är ringa för att barnets själsliga eller kroppsliga hälsa skadas. Har barnet fyllt
tolv år, får verkställighet inte ske mot dess vilja utom då domstolen finner det
nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Detsamma gäller om barnet inte har fyllt
tolv år men har nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt
(21 kap. 5 och 6 §§ FB).

Enligt 1 och 2 §§ LVU skall vård beslutas om det på grund av misshandel,
otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet
finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och det kan
antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av vårdnadshavaren
eller vårdnadshavarna. Ett sådant beslut meddelas av länsrätten efter ansökan av
socialnämnden (4 § LVU).

Om det är sannolikt att den unge behöver vård enligt LVU och rättens beslut om
sådan vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller
utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt försvåras eller vidare
åtgärder förhindras får socialnämnden enligt 6 § första stycket LVU besluta att den
unge omedelbart skall omhändertas. Om inte heller socialnämndens beslut kan
avvaktas får nämndens ordförande eller någon annan ledamot av nämnden som
nämnden har förordnat besluta om omhändertagandet (6 § andra stycket LVU).
                                                                   Dnr 1341-2001    Sid 4 (6)

## Bedömning

Bedömning
FF har hävdat att nämnden genom sitt omhändertagandebeslut ”verkställt”
tingsrättens interimistiska förordnande angående vårdnaden om K.

Som framgår av det ovan anförda är det länsrätten som beslutar om verkställighet
av vad allmän domstol har förordnat om vårdnad, boende eller umgänge.
Socialnämnden kan medverka i själva handräckningsförfarandet, men nämnden
kan inte förordna om överflyttning av barnet från en förälder till en annan (se bl.a.
JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 402).

Jag kan konstatera att sociala utskottets agerande i praktiken innebar att den
faktiska vården om CC flyttades från modern till fadern som enligt tingsrättens
beslut hade blivit ensam vårdnadshavare för CC För att nämndens avsikt var att på
detta sätt ”verkställa” tingsrättens beslut talar i viss mån den omständigheten att
beslutet om att det omedelbara omhändertagandet skulle upphöra fattades redan
dagen efter det att CC omhändertagits. Även motiveringen av beslutet att
omhändertagandet skulle upphöra är sådan att det ligger nära till hands att anta att
syftet med omhändertagandebeslutet var att förena CC med sin far. I motiveringen
anfördes sålunda följande.
      Genom det omedelbara omhändertagandet har CC kommit i faderns vård. Hennes liv
      har därför normaliserats och det föreligger ej längre någon påtaglig risk för att
      hennes hälsa och utveckling skall skadas.
Nämnden har emellertid tillbakavisat FF:s påstående om att avsikten med
omhändertagandebeslutet var att ”verkställa” tingsrättens förordnande. Därvid har
nämnden anfört bl.a. att sociala utskottet och de tjänstemän som handlagt ärendet
är mycket väl medvetna om skillnaden mellan LVU och bestämmelserna i 21 kap.
föräldrabalken. Enligt nämndens remissvar föranleddes beslutet om omedelbart
omhändertagande av farhågor för CC:s psykiska hälsa som hade sin grund i hennes
hemförhållanden hos modern. Såvitt framgår av utredningen synes tanken ha varit
att CC skulle bli kvar på akuthemmet en längre tid än vad som blev fallet. När det
redan under CC:s inledande vistelse vid hemmet verkar ha stått klart att det inte
fanns skäl för att bereda CC vård enligt LVU var nämnden emellertid skyldig att
upphäva det omedelbara omhändertagandet. Mot bakgrund av vad nämnden har
anfört i sitt yttrande i denna del har jag inte underlag för att hävda att nämnden
avsåg att med kringgående av bestämmelserna i 21 kap. FB verkställa det
interimistiska beslutet att fadern skulle ha vårdnaden om CC Detta innebär
emellertid inte att nämndens beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 §
LVU är fritt från invändningar.

Av uttalanden i förarbetena till LVU framgår att en så allvarlig åtgärd som
tvångsomhändertagande inte bör få vidtas utan tungt vägande skäl och att det för
ett ingripande krävs att det är fråga inte om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk
för den unge utan om en klar och konkret risk för skada på den unges hälsa eller
utveckling (prop. 1989/90:28 s. 62).

När det – som i förevarande fall – är fråga om ett omedelbart omhändertagande
måste nämnden vid sin bedömning av om den unge behöver vård enligt LVU finna
                                                                        Dnr 1341-2001     Sid 5 (6)




det sannolikt att så är fallet. Härutöver krävs för ett beslut om omedelbart
omhändertagande att rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till bl.a.
risken för den unges hälsa och utveckling.

Det är inte ovanligt att en konflikt mellan två föräldrar kan vara så djup att barnet
tar skada. Vid en tvist rörande vårdnad om barn torde barnets behov av god
omvårdnad som regel kunna tillgodoses genom domstolens möjlighet att
interimistiskt förordna om bl.a. vårdnaden och, i förekommande fall, genom en
tillämpning av bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken om verkställighet av
vårdnadsbeslutet. Det kan emellertid i akuta situationer även finnas ett utrymme för
socialnämnden att ingripa med stöd av LVU. Något hinder för en socialnämnd att
besluta om ett omedelbart omhändertagande under en pågående vårdnadstvist,
såvida förutsättningarna i övrigt för ett sådant beslut är för handen, finns således
inte.

Av utredningen i ärendet framgår att CC mått psykiskt dåligt en längre tid. Hennes
hälsotillstånd tycks ha förvärrats under slutet av år 2000 till följd av konflikten
mellan föräldrarna. Enligt remissvaret ansåg handläggande tjänsteman att CC:s
dåliga psykiska hälsotillstånd berodde på att modern brustit i sin föräldraroll
genom att lägga allt ansvar för kontakten mellan CC och fadern på CC. Av en
journalanteckning den 15 mars 2001 framgår följande.

      Samtal med HH, familjerätten. Eftersom AA har uttryckt förtroende för familjerätten
      ber jag dem att ringa till AA för att höra hur hon och CC mår. HH ringer och får
      kontakt med AA:s mor. Hon uppger att alla mår dåligt. AA var på läkarbesök och
      CC hemma från skolan. Hon vädjar om hjälp. Några timmar senare får HH kontakt
      med AA. AA bekräftar att CC mår dåligt och är sjuk. HH försöker förmå AA att
      lämna CC samma dag till barnhemmet Bryggan där hon kan vara tillsammans med
      sin far och brodern så länge det behövs. AA ber om betänketid och meddelar senare
      att hon inte går med på förslaget.
      Jag samråder med länsassessor Bånge i länsrätten och enhetschef JJ.
      Sammanfattning: Vi vet att CC mår och har mått dåligt en längre tid. Utifrån det har
      vi öppnat en § 50 SoL-utredning och beställt barnpsykiatrisk utredning från BUP.
      AA har tidigare meddelat att hon inte medverkar till att CC undersöks av läkare och
      utreds på BUP. Sedan länsrätten beslutade om att flytta vårdnaden till BB får vi
      signaler som talar för att CC:s situation har ytterligare förvärrats. AA har inte lämnat
      CC till fadern enligt tingsrättens beslut. Det inkommer uppgifter från skolan att CC
      mår sämre och sämre. Hon kommer inte heller längre till skolan. BB träffar AA på
      DD:s dansuppvisning. Han har aldrig tidigare sett AA må så dåligt. AA är påverkad
      av något och hon talar konstigt med DD. BB säger att han är rädd för att AA nu mår
      så dåligt att hon skadar sig själv. Familjerätten talar med CC:s mormor som
      bekräftar att både CC och AA mår dåligt och hon vädjar om hjälp. Den samlade
      kunskapen om CC:s förhållanden hos AA gör att vi beslutar om att omedelbart
      omhänderta CC för vidare utredning. Med hänsyn till tingsrättens beslut om
      vårdnadsfrågan finns det ingen anledning att placera CC ensam på institution eller
      jourhem utan vi gör bedömningen att hon mår bäst av att placeras hos sin far, men
      att placeringen påbörjas på institution. Plats på barnhemmet Bryggan bokas.
Såvitt framgår av utredningen i ärendet fanns det skäl för socialnämnden att
överväga åtgärder med anledning av att CC eventuellt hade behov av stöd och hjälp
från socialtjänstens sida. Enligt remissvaret bedömdes situationen vara så akut att
rättens beslut om vård inte kunde avvaktas. Av detta torde den slutsatsen kunna
dras att nämnden inte heller ansåg att ett verkställighetsförfarande enligt
                                                                 Dnr 1341-2001   Sid 6 (6)




bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken kunde komma i fråga. Enligt min mening
kan det emellertid diskuteras om omständigheterna var sådana att det fanns skäl för
ett omedelbart tvångsomhändertagande av DD.

De uppgifter som lämnats till socialnämnden från skolan var ägnade att inge oro
för CC:s förhållanden. Övriga uppgifter synes dock inte vara särskilt konkreta och
vad gäller den information som lämnades av fadern bör beaktas att han var i
konflikt med modern. Nämnden hade inte genom sin förvaltning haft kontakt med
CC själv sedan i slutet av januari 2001, och det fanns inte heller i tiden för
omhändertagandebeslutet några säkra uppgifter om hennes psykiska hälsa. Mot

## Anmälan och bakgrund

bakgrund härav kan ifrågasättas om inte nämnden före beslutet om omedelbart
omhändertagande borde ha försökt att komma i kontakt med CC för att söka bilda
sig en uppfattning om huruvida det var sannolikt att hon hade behov av vård enligt
LVU. Jag vill härvid erinra om det s.k. barnperspektivet som skall prägla
socialtjänstens handläggning av alla ärenden angående barn. Häri ligger att
socialnämnden ofta bör sträva efter att höra barnet i frågor som kan ha betydelse
för honom eller henne (se härom bl.a. prop. 1996/97:124 s. 98 f. och LVU-
utredningens betänkande SOU 2000:77 s. 75 f.). Eftersom nämnden hyste farhågor
för flickans psykiska hälsa hade det vidare legat nära till hands att låta en läkare
eller kurator tala med henne. Jag vill härvid erinra om nämndens möjlighet att
enligt 32 § LVU förordna om läkarundersökning.

Att CC inte förefaller ha haft behov av någon vård med stöd av LVU konstaterades
snabbt efter det att hon tagits in på akuthemmet. Om någon med barnpsykiatrisk
kompetens hade talat med CC innan beslutet om omhändertagande fattades hade
flickan sannolikt kunnat besparas den belastning som åtgärden rimligen måste ha
inneburit för henne.

Det kan givetvis anföras skäl både för och emot riktigheten av beslutet att
omhänderta CC med stöd av 6 § LVU. Det som har framkommit ger mig anledning
att för egen del ifrågasätta om det var nödvändigt att i detta fall tilllämpa en så
ingripande åtgärd som ett tvångsomhändertagande. Det ligger dock i sakens natur
att ett beslut om omedelbart omhändertagande i många fall kan behöva fattas på
grundval av en ganska begränsad utredning och en summarisk bedömning av den
föreliggande situationen. Huruvida det finns skäl för ett omhändertagande blir
ytterst en fråga om att ta ställning till vad omständigheterna i det enskilda fallet
kräver. Som JO är jag återhållsam med att kritisera beslut som grundar sig på
sådana ställningstaganden. I detta fall begränsar jag mig till att framföra de
synpunkter som redovisats ovan.

Av utredningen framgår att förvaltningen synes ha haft kontakter med fadern i
samband med omhändertagandebeslutet. De har inte noterats i journal-
anteckningana. Jag vill därför erinra nämnden om dokumentationskravet i 11 kap.
5 § socialtjänstlagen.
