# Granskning av polisens verkställighet av ett avvisningsbeslut; kritik mot brister i dokumentationen

JO 2009-04-17 dnr 1341-2008

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2009-04-17              1341-2008                1 (8)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Granskning av polisens verkställighet av ett avvisningsbeslut; kritik mot
                        brister i dokumentationen

## Bakgrund och utredning

I ett stort antal huvudsakligen likalydande anmälningar riktades kritik mot bl.a.
                        Polismyndigheten i Kalmar län. Anmälan grundade sig på uppgifter i ett inslag i
                        nyhetsprogrammet Aktuellt den 6 mars 2008 om avvisningen av en familj till
                        Afghanistan. Enligt nyhetsinslaget verkställde polisen avvisningen utan att
                        familjens juridiska ombud hade informerats. Familjen fick inte ta med sig någon
                        packning vid avvisningen, och mannen nekades att ta med sig medicin som han var
                        i behov av. I samband med avvisningen knuffades mannen ned av polis.

                        Anmälan remitterades till Polismyndigheten i Kalmar län. Till sitt remissvar fogade
                        polismyndigheten en promemoria upprättad den 5 maj 2008 av en polisman vid
                        myndighetens utlänningsteam. I promemorian angavs bl.a. följande.

                                  Planering av resan påbörjades i början av februari månad 2008 och verkställdes
                                  2008-02-19--20 till Kabul, Afghanistan.
                                  2008-02-19 klockan 06.05 gick polis in i familjens […] lägenhet på […] enligt
                                  beslut av polisintendent AA. [Mannen, fortsättningsvis benämnd BB] påträffades i
                                  vardagsrummet och omgående fick han klart för sig, att verkställighet av beslut var
                                  nära förestående, alltså att familjen skulle verkställas ut ur landet. Övriga familjen
                                  låg i ett annat rum i lägenheten. Då BB förstått vårt uppdrag försökte han hela tiden
                                  förhala verkställigheten genom att ifrågasätta vår närvaro. BB omtalade, att han var
                                  skadad och detta vid en tidigare trafikolycka. Detta framgick att han var skadad
                                  genom att han haltade lätt och visade att han hade en krycka. Hans tillstånd var
                                  endast, att han hade viss svårighet att gå, dock använde han inte kryckan varken i
                                  lägenheten och eller vid verkställigheten till hemlandet. Efter upprepade förklaringar
                                  att polisen skulle packa familjens tillhörigheter och medtaga deras saker enligt
                                  önskemål fördes BB ut från lägenheten då han frivilligt inte ville lämna denna. En
                                  polisman på vardera sidan höll BB i armen och han fördes från hallen och ut från
                                  lägenheten och ned för en trappa och till ett polisfordon som stod uppställt precis
                                  utanför entrén till trapphuset. Från hallen i lägenheten och till polisfordonet gjorde
                                  BB passivt motstånd genom att streta emot med benen. Uppgifter att han skulle bli
                                  knuffad ut från lägenheten är alltså helt fel. Polismän höll hela tiden i honom fram
                                  till polisfordonet. Väl inne i polisfordonet höll sig BB lugn. Övriga familjen insattes
                                  i samma fordon och färden påbörjades till Hultsfreds flygplats där Kriminalvårdens
                                  transportplan stod uppställt. På grund av säkerhetsskäl och tidsaspekten packade två
                                  polismän familjens tillhörigheter i lägenheten. Under tiden kunde familjen genom
                                  polis få framfört vad de ville ha med sig med bl.a. kläder och mediciner. Då resan



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 1341-2008     Sid 2 (8)



      från Stockholm företogs med reguljärflyg finns begränsningar i packning, dock fick
      familjen med sig större delen av deras kläder som fanns i lägenheten samt önskemål
      om mediciner och en del andra privata föremål. Tillsammans fick familjen med sig
      sju kollin bestående av tre väskor och fyra svarta plastsäckar fyllda till bredden samt
      mannens krycka, tillsammans åtta kollin och till största delen kläder och skor plus
      handbagage. […] Beträffande mediciner förvarades dessa av en polisman under hela
      verkställigheten. Medicinerna låg i en plastpåse från Apoteket. Påstående om, att
      familjen inte fått med sig kläder och mediciner är alltså helt fel.
      På Hultsfreds flygplats där familjen skulle gå ombord på flyget till Stockholm
      vägrade kvinnan […] att frivilligt gå ombord på flygplanet varvid hon av två
      polismän fick lyftas in i planet. Väl inne i planet höll hon sig lugn. Under flygfärd
      till Stockholm blev familjen erbjuden frukost i form av smörgåsar och dricka.
      Familjen ville dock inte ha någon mat. Påstående om att de inte erhållit någon mat
      under transporten är helt fel. Vid varje flygning Hultsfred – Stockholm – Frankfurt –
      Baku-Kabul har de blivit erbjudna mat som serveras på flyget.
      I Baku blir ett längre uppehåll, drygt åtta timmar och detta är under natten då flyget
      till Kabul går först på morgonen 08.00 med ankomst Kabul 11.10 lokal tid. Under
      denna tid får familjen tillsammans med fyra poliser vara i avgångshallen på Bakus
      flygplats. Under denna tidpunkt (natt) finns ingen servering och familjen erhåller
      vattenflaskor som polis har inköpt på flygplatsen.
      Under natten blir BB aggressiv mot polismännen då han vill ha sin medicin. En
      polisman ger honom efter önskemål två tabletter och dessa slår han ur handen på
      polismannen. BB ville ha all sin medicin och detta nekades han p.g.a. säkerhetsskäl.
      BB uppförde sig på ett väldigt störande sätt genom att vara väldigt högljudd och
      personal på flygplatsen uppmärksammade detta. Då BB uppträdde mycket konstigt
      och var nära ett sammanbrott tillkallades läkare på flygplatsen. En kvinnlig läkare
      kom efter en kort stund och gav BB någon form av lugnande medel och därefter
      somnade han på en soffa och sov till incheckningen på flyget till Kabul som gjordes
      vid 06.00-tiden.
      Vid ankomst till Kabuls flygplats möttes vi av myndighetspersoner omedelbart
      nedanför flygplanstrappan och undertecknad presenterade familjens handlingar som
      var i form av kopior på pass och identitetshandlingar. Familjen blir mottagen och
      vårt uppdrag är därmed avslutat.
      Beträffande uppgifter i skrivelsen, att Polismyndigheten inte underrättat familjens
      juridiska biträde om verkställigheten är helt rätt. Polismyndighetenhar ingen som
      helst skyldighet, att underrätta biträde före en verkställighet.
      Polismyndigheten har verkställt ett ärende som har överlämnats på tvång och helt
      inom de regler som gäller. Polismyndigheten har stor erfarenhet av verkställighet av
      familjer och familjen […] har blivit behandlade på ett mycket humant sätt.
I sitt yttrande anförde polismyndigheten bl.a. följande.

      Polismyndigheten gör bedömningen att planering och genomförande av
      verkställigheten har skett på ett korrekt sätt och med erfaren personal.
      Polispersonalen har utfört tjänsteåtgärden på ett så humant sätt som möjligt med
      hänsyn till omständigheterna.
      I anmälan till JO hänvisar anmälaren till uppgifter från nyhetsprogrammet Aktuellt
      om hur Polisen skulle ha agerat i samband med hämtningen av familjen […]. Enligt
      reportaget skulle Polisen bl.a.:
      − ha förvägrat familjen möjligheten att ta med sig bagage eller andra kläder de hann
      få på sig när de väcktes på morgonen i sin bostad
      − ha förvägrat maken i familjen att ta med sig sina mediciner
      − brukat våld mot maken i familjen genom att knuffa ner honom
      Enligt verkställighetshandläggaren är dessa uppgifter inte korrekta.
                                                                         Dnr 1341-2008        Sid 3 (8)



      Polismyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta de uppgifter som
      verkställighetshandläggaren har lämnat kring dessa punkter i sin skriftliga
      redovisning.
Polismyndighetens akt i verkställighetsärendet infordrades och granskades hos JO.
I anledning av vad som där framkom anmodades polismyndigheten att återigen
yttra sig i ärendet, denna gång över ett antal specificerade frågor. Dessa avsåg
huvudsakligen polismyndighetens dokumentation samt förtydliganden av
polismyndighetens remissvar.

Polismyndigheten besvarade frågorna enligt följande.

      1. Avseende tidsplanen och säkerhetsaspekten. Eftersom familjen motsatt sig
      verkställigheten och vid olika tillfällen uppgett för Migrationsverket att de inte
      skulle återvända frivilligt till sitt hemland överlämnades ärendet till
      polismyndigheten för att tvång kunde bli aktuellt. Polismyndigheten, genom chefen
      för dåvarande utlänningsgruppen numera pensionerade kriminalinspektören CC och
      beslutsfattaren polisintendent AA, beslutade att verkställigheten skulle genomföras
      genom att familjen hämtades i bostaden avresedagen. Detta för att undvika
      frihetsberövande med placering vanligtvis i häkte eller förvarslokal. Beslut om
      husrannsakan i familjens bostad fattades av AA.
      Familjen tilläts inte själv packa sina tillhörigheter eftersom det i lägenheten fanns
      tillgång till knivar och andra farliga föremål som familjen kunde använda för att
      skada sig själva eller ingripande polismän.
      Mannens obalanserade uppträdande och sedan tidigare kända uppgifter om att han
      och kvinnan lidit av psykisk ohälsa tydde på att de kunde utgöra en säkerhetsrisk.
      Förutom att trygga säkerheten för inblandade personer i samband med packningen
      av familjens bagage var polisen tvungen att även ta hänsyn till tidsaspekten. På
      grund av gällande lagstiftning/föreskrifter kunde husrannsakan inte genomföras före
      klockan 06.00. Och det väntande chartrade flygplanet skulle avgå klockan 08.00.
      2. Avseende mannens medicin. Det var inte känt att han använde sådan vid
      tidpunkten för ingripandet. När det blev känt togs den om hand av polispersonalen
      och han tilläts inte handha den själv eftersom risken grundat på hans obalanserade
      uppträdande var påtaglig att han kunde skada sig själv genom medveten
      överdosering. Polispersonal såg tidigt till, efter samtal med mannen, att han
      kontinuerligt under verkställigheten fick inta sin medicin.
      3. Våldsanvändningen. I båda fallen var det inte frågan om våldsamt motstånd. Vid
      våldsamt motstånd upprättas anmälan.
      4. Beslutet om husrannsakan är dokumenterat i omhändertagandeblad med nr 27-
      30/08. Se även punkt 1. Protokoll har ej upprättats.
      5. Mannen i familjen talade bra svenska och kommunikationen mellan honom och
      polisen på svenska språket fungerade klart tillfredsställande.
      6. Eftersom ärendet var överlämnat av Migrationsverket för att tvång antogs kunde
      komma att användas vid verkställigheten av avvisningsbeslutet medföljde ett större
      antal personal nämligen 4 polismän varav 1 kvinnlig och 1 personal från
      kriminalvårdens transporttjänst. Verkställigheten påbörjades från Hultsfred till
      Stockholm av säkerhetsskäl med chartrat flyg för att familjen/verkställigheten inte
      kunde komma att utgöra en risk för säkerheten eller ordningen ombord på ett
      reguljärflyg. Säkerhetsaspekten hade dryftats muntligt med berörda parter,
      kriminalvårdens personal och befälhavare på flygplanen.
      7. Bevakning med polispersonal. Nödvändigt eftersom resans destination var Kabul i
      Afghanistan och kriminalvårdens personal enligt beslut hos kriminalvården vid
      aktuellt tillfälle inte fick eskortera/resa till Afghanistan. Det är inte dokumenterat
      utöver uppgifterna i transportbeställningen.
      8. Avsåg medicin mot värk och oro utskrivet av läkare. I övrigt se punkt 2.
                                                                      Dnr 1341-2008    Sid 4 (8)



      9. Information till befälhavare på flygplanen. Befälhavaren på det chartrade
      flygplanet särskilt upphandlat för ändamålet fick ytterligare information om familjen
      i samband med avresan från Hultsfred. Han var närvarande då familjen fördes
      ombord på flygplanet.
      Befälhavaren på reguljärflyget från Stockholm informerades muntligt om
      verkställigheten av till Azerbadjan medföljande personal/transportledare från
      transporttjänsten. Sådan information sker alltid. Se RPS CM 10/04.
      10. Resehandlingar och bagage. Polisen medförde och uppvisade mottagarlandet
      EU-pass utfärdade av polismyndigheten och identitetshandlingar i form av
      militärtjänstkort från Afghanistan för mannen och kopia av iranskt id-kort för
      kvinnan. Incheckningen avseende biljetter och familjens bagage handhades av
      transportledaren, som mötte upp på Arlanda i Stockholm. Vid överlämnandet av
      familjen till gränspolisen i Afghanistan överlämnades bagagekvittona av polisen till
      mannen i familjen. Bagaget utgjordes av sammanlagt minst 7 incheckade kollin
      förutom kryckan, vilken också hade checkats in hos Lufthansa på Arlanda flygplats i
      Stockholm.
Polismyndigheten konstaterade i sitt nya yttrande vidare att det fanns brister i
dokumentationen av beslutet om husrannsakan. Det angavs att myndigheten avsåg
att informera beslutsfattare och berörd personal inom utlänningsteamet om de
särskilda krav på dokumentation som gäller enligt polislagen.

Rättslig reglering
Avvisningsbeslut som verkställs av polismyndighet
Enligt 12 kap. 14 § första stycket utlänningslagen (2005:716), UtlL, verkställs
beslut om avvisning som huvudregel av Migrationsverket. Av fjärde stycket
framgår dock att Migrationsverket får lämna över ett avvisningsärende för
verkställighet till polismyndigheten, om den som ska avvisas håller sig undan och
inte kan anträffas utan polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att
tvång kommer att behövas för att verkställa beslutet. Ett av syftena med
regleringen är att polisens behörighet att tillgripa tvångsmedel enligt polislagen
(1984:387), PL, ska kunna komma till användning i de fall där detta är nödvändigt
(se prop. 1997/98:173 s. 43 f.).

I 20 § första stycket PL föreskrivs bl.a. att en polisman, för att söka efter en person
som med laga stöd ska omhändertas, får bereda sig tillträde till den eftersöktes
bostad eller till annat hus, rum eller ställe som tillhör eller disponeras av denne.
Finns det synnerliga skäl att anta att den eftersökte annars uppehåller sig hos
annan, får polismannen bereda sig tillträde även dit. Av tredje stycket i paragrafen
framgår att husrannsakan får vidtas endast efter föregående beslut av
polismyndigheten, såvida det inte är fara i dröjsmål. Endast om det finns särskilda
skäl får åtgärden vidtas mellan kl. 21.00 och 6.00.

En polisman får enligt 10 § PL, i den mån andra medel är otillräckliga och det med
hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en
tjänsteåtgärd bl.a. om han möts med våld eller hot om våld eller då någon som med
laga stöd ska berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars möts
av motstånd när han ska verkställa ett sådant frihetsberövande.

Som allmänna principer för polisingripanden gäller enligt 8 § PL bl.a. att en
polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift under iakttagande av vad som
                                                                  Dnr 1341-2008   Sid 5 (8)



föreskrivs i lag eller annan författning, ska ingripa på ett sätt som är försvarligt
med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas,
ska detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det
avsedda resultatet ska uppnås. De principer som slagits fast i 8 § PL brukar kallas
behovs- och proportionalitetsprinciperna.

Enligt 1 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter om verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut som sker med flygplan (FAP 638-1) ska en utlänning som ska
avvisas behandlas med humanitet och värdighet. Verkställighetsförfarandet ska
präglas av hänsyn till utlänningens rättssäkerhet och grundläggande rättigheter.
Utlänningens frihet får inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt
fall.

Regler om dokumentation
Lagbestämmelser om skyldighet att dokumentera polisingripanden infördes

1998 och återfinns i 27 och 28 §§ PL. Enligt 27 § PL ska det föras protokoll över
ingripanden som innebär att någon omhändertas. Enligt 27 § PL ska det också föras
protokoll över husrannsakan. Av paragrafen framgår vidare att det av protokoll
över ett polisingripande av nu aktuellt slag ska framgå

1. vem som har fattat beslutet om ingripandet,

2. grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats,

3. vem eller vilka som har deltagit i ingripandet,

4. vem eller vilka som ingripandet har riktat sig mot,

5. tiden för ingripandet samt

6. vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet.

Med vad som i övrigt förekommit vid ingripandet (p. 6) avses enligt förarbetena
t.ex. tidpunkten när den omhändertagne tas i förvar, tidpunkten för frigivandet,
uppgift om att den frihetsberövade underrättats om sina rättigheter, tecken på
skador och sjukdomar, tidpunkter för måltider och förhör, uppgifter om
underrättelser till anhöriga och advokatkontakter (prop. 1996/97:175 s. 88).
Ansvarig för att protokoll upprättas är enligt 27 §, i fråga om uppgifter i punkterna
1 och 2, den som har fattat beslutet och i fråga om uppgifter som avses i punkterna
3–6, den som är att anse som förman vid ingripandet.

I Rikspolisstyrelsens nyss nämnda föreskrifter om verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut som sker med flygplan finns vissa bestämmelser om
dokumentation. Enligt 4 § ska polismyndigheten inför varje verkställighet göra en
säkerhetsbedömning som ska ligga till grund för beslut om hur verkställigheten ska
genomföras och om den ska ske med eller utan bevakning samt, i förekommande
fall, antalet bevakare. Säkerhetsbedömningen ska dokumenteras. Om
polismyndigheten beslutar att verkställigheten ska ske med bevakning av
befattningshavare vid myndigheten, ska enligt 6 § andra stycket skälen för detta
                                                                         Dnr 1341-2008     Sid 6 (8)



anges i beslutet, som ska dokumenteras. Enligt 7 § ska en verkställighetsresa
beställas hos Kriminalvårdens transporttjänst. Vid beställningen ska uppgifter om
rymningsrisk, behov av fängsel, eventuella sjukdomar och behovet av medicinering
under transporten anges.

Bedömning
I sitt beslut den 17 april 2009 uttalade JO Axberger följande.

Polisens uppgift i detta fall var att verkställa ett avvisningsbeslut. Det skedde med
hjälp av tvångsmedel, bl.a. husrannsakan och omhändertagande. Verkställigheten
tilldrog sig uppmärksamhet i massmedia. Det uppgavs bl.a. att övervåld använts
och att de avvisade på olika sätt behandlats felaktigt.

Polismyndigheten har inkommit med redogörelser för hur avvisningen gick till. I
dessa, som på flera punkter är detaljerade, bemöts de uppgifter som framförts i
anmälan och förekommit i massmedia. Beskrivningen ter sig i och för sig trovärdig
och jag saknar för min del skäl att betvivla dess riktighet.

För att en redovisning av detta slag ska kunna vinna allmänt förtroende krävs dock
att den inte bara stöds på vad inblandade polismän uppger i efterhand utan också på
dokumentation från de ingripanden som ifrågasatts. När polislagens bestämmelser
om dokumentationsplikt infördes var det med följande motiv (prop. 1996/97:175 s.
68).
      Betydelsen av en fullständig dokumentation av polisingripanden har påtalats av
      Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande
      behandling vid en inspektion år 1991. Efter ett antal stickprovskontroller fann
      kommittén anledning att anmärka på polisens bristfälliga dokumentation av
      frihetsberövanden och rekommenderade därför i sin rapport till den svenska
      regeringen att varje polisiärt frihetsberövande borde bli föremål för en enhetlig
      dokumentation. Dokumentationen borde enligt kommittén innehålla vissa
      obligatoriska uppgifter, bl.a. tidpunkten och grunden för frihetsberövandet,
      tidpunkten för frigivandet, tidpunkten för underrättelse om de rättigheter som
      tillkommer den frihetsberövade, tecken på skador och sjukdomar, tidpunkterna för
      måltider och förhör samt tidpunkterna för underrättelse till den frihetsberövades
      anhöriga och till hans advokat samt för eventuella besök av dessa personer.
      Bestämmelser om skyldighet att dokumentera polisingripanden har stor betydelse ur
      rättssäkerhetssynpunkt. För det första tydliggör en sådan reglering att en polisman
      före ett ingripande måste ta ställning till bl.a. om förutsättningarna för ingripandet är
      uppfyllda. Dessutom medger en dokumentationsskyldighet en önskvärd kontroll av
      polisens verksamhet.
I vilken omfattning dokumentation ska ske är i viss mån situationsberoende. Mer
rutinmässiga ingripanden kan redovisas på ett mer standardiserat sätt medan
exempelvis ingripanden av det slag som förekom i detta fall kräver mer utförlig
dokumentation. Det var som framgått fråga om en familj med små barn, som
avvisades efter att polisen tidigt på morgonen med våld berett sig tillträde till deras
bostad, dvs. ett jämförelsevis dramatiskt och för de berörda traumatiskt ingripande,
som också var ägnat att väcka uppmärksamhet.

Polisens dokumentation från omhändertagandet är emellertid fragmentarisk. Bland
handlingarna finns en blankett där rutan för omhändertagande enligt 11 §
                                                                   Dnr 1341-2008    Sid 7 (8)



polislagen är ikryssad. Av blanketten framgår vem som omhändertagits,
tidpunkten, platsen och namn på de polismän som agerat. Det finns även en kort
notering, där ändamålet med omhändertagandet anges vara transport till flyget för
verkställande av avvisningsbeslut samt ett angivande av att ett beslut om
husrannsakan fattats av polisintendenten AA. I ärendet finns också en kortfattad
promemoria, där processen angående avvisningsbeslutet redovisas. I promemorian
har vissa tidpunkter noterats, såsom när verkställigheten påbörjades, var man
mellanlandat och när överlämnandet till myndigheterna i hemlandet skedde.

En husrannsakan ska som framgått av redogörelsen för den rättsliga regleringen
dokumenteras särskilt. Sådan särskild dokumentation saknas emellertid helt i detta
ärende.

Omhändertagandet var i detta fall långvarigt – från intrånget i bostaden till
avlämnandet i Kabul. Skyldigheten att dokumentera avser hela denna tid.
Självfallet kan inte allt som händer under ett så jämförelsevis utdraget
händelseförlopp antecknas. Dokumentationen ska inriktas på sådant som är av
betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. Som en riktpunkt kan anges att huvuddragen
i den promemoria som gavs in till JO tillsammans med polismyndighetens första
yttrande borde ha funnits med i den ursprungliga dokumentationen.
Dokumentationen i ett fall som detta ska ge en helhetsbild av ingripandet och, i den
mån det förekommit, särskilt redovisa sådant som våldsanvändning, tvångsåtgärder
och medicinsk behandling.

Polismyndigheten har även ifrågasatts för att familjens ombud inte informerades
om verkställigheten. Av utredningen framgår att Migrationsverket på begäran av
familjen, genom ombudet, i ett beslut den 15 februari 2008 prövade frågan om det
förelåg hinder mot verkställighet av avvisningsbeslutet. Migrationsverket beslutade
att inte avbryta verkställigheten och ombudet underrättades om detta genom en
kopia av beslutet. Ombudet kände således till att verkställighet var förestående men
visste inte när den skulle ske. Som polismyndigheten angett i sitt yttrande finns det
ingen skyldighet att underrätta ombudet om polismyndighetens beslut att verkställa
en utvisning. Skälet till att verkställigheten överlämnats till polisen var att det
förelåg risk för att tvång skulle behöva användas, eftersom det befarades att
familjen inte skulle medfölja frivilligt. Att mot den bakgrunden i förväg lämna
information om verkställigheten skulle uppenbarligen kunna försvåra
genomförandet. Jag har dock förståelse för synpunkten att familjen vid
avvisningens verkställande haft behov av någon som bevakade deras rättigheter.
Det är emellertid enligt rådande ordning polisen som har att se till att
verkställigheten sker i enlighet med de regler som gäller. Den enda egentliga
möjligheten att kontrollera att reglerna följs är att förfarandet dokumenteras för
granskning i efterhand. – Det kan tilläggas att om dokumentationsskyldigheten inte
efterlevs måste andra kontrollmöjligheter övervägas, t.ex. krav på att ett oberoende
ombud närvarar.

De reaktioner som polisens åtgärder i detta ärende föranlett är en påminnelse om
att avvisningsärenden till sin natur är känsliga och inte sällan medför risk för olika
typer av mer eller mindre allvarliga incidenter. Genom sin bristfälliga
                                                                      Dnr 1341-2008    Sid 8 (8)



dokumentation i detta ärende kom polismyndigheten att sakna viktiga redskap för
att kunna på ett fullt ut trovärdigt sätt bemöta de uppgifter som publicerades om att
avvisningen inte gått korrekt till. Det är i sig allvarligt och bristerna förtjänar kritik,
även om det efter den redovisning som numera skett saknas grund för att kritisera
verkställigheten av avvisningen som sådan.
