# Fråga om vissa uppgifter borde ha redovisats i ett förundersökningsprotokoll m.m.

JO 2005-09-20 dnr 1353-2004

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2005-09-20        1353-2004              1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Fråga om vissa uppgifter borde ha redovisats i ett
                        förundersökningsprotokoll m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA kritik mot bl.a. kriminalinspektören BB vid
                        Polismyndigheten i Västra Götaland, utredningsgruppen i Borås. I anmälan gjordes
                        bl.a. gällande att BB hade ”medvetet slängt bort förhör med alibi vittnen” i en
                        förundersökning och inte följt upp uppgifter som AA lämnat utan utgått från att
                        han var skyldig samt att AA därför oskyldigt dömts till ett långt fängelsestraff.

## Utredning

Borås tingsrätts dom den 9 februari 2004 och huvudförhandlingsprotokoll i mål B
                        3104-03 infordrades. Från Hovrätten i Västra Sverige infordrades hovrättens dom
                        den 31 mars 2004, protokoll, överklagandeskrifter och dagboksblad i mål B 1671-
                        04. Från polismyndigheten infordrades handlingar i det aktuella ärendet m.fl. Av
                        handlingarna framgick bl.a. följande. I februari 2004 dömde tingsrätten AA för
                        bl.a. grov misshandel till fängelse tre år. Efter överklagande från både åklagaren
                        och AA ändrade hovrätten tingsrättens domslut och bestämde fängelsestraffet till
                        tre år sex månader. – Enligt förundersökningsprotokollet i ärendet hölls slutförhör
                        med AA den 22 januari 2004. Vid detta förhör uppgav AA att han hade varit på en
                        annan plats när den grova misshandeln skulle ha ägt rum tillsammans med några
                        namngivna personer, däribland CC, DD och EE. AA hade vid samma tillfälle också
                        stoppats av polisen. Med anledning av dessa uppgifter vidtog utredningsmannen
                        BB vissa åtgärder, bl.a. kontrollerade han tjänstgöringslistor vid polismyndigheten,
                        inhämtade information från en av de polismän som stoppat AA och höll ett
                        vittnesförhör med CC Vidare inhämtades viss information från DD. BB
                        dokumenterade åtgärderna i en promemoria daterad den 23 januari 2004. Förhöret
                        med CC, som också hölls nämnda dag, dokumenterades i ett förhörsprotokoll. CC
                        bekräftade i förhöret AA:s uppgifter att de hade varit tillsammans vid den aktuella
                        tidpunkten och att de hade stoppats av polisen för en kontroll. – I
                        förundersökningsprotokollet hade förhöret med CC inte tagits med. Vidare
                        uppmärksammades vid JO:s granskning att den aktuella promemorian fanns i två
                        olika versioner: en innehållande två textstycken (denna fanns med i
                        förundersökningsprotokollet) och en med fyra textstycken (denna fanns inte med i



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                           Dnr 1353-2004      Sid 2 (8)




protokollet). De två första textstyckena i promemoriorna var identiska. I de två
sista styckena i den fullständiga promemorian redovisades viss information från
DD och en polisman.

BB kom in med upplysningar över handläggningen av ärendet, varvid han anförde
bl.a. följande.

      Redogörelse för varför ett förhörsprotokoll inte redovisats i förundersökningsprotokollet
      Jag har funderat på varför inte förhöret med CC redovisades i
      förundersökningsprotokollet och kommit fram till att det finns en ganska naturlig
      förklaring till det:
      När AA den 22 januari 2004 var hos mig för slutförhör och delgivning enligt 23 kap.
      18 § rättegångsbalken, uppgav han att han tillsammans med flera andra personer,
      bl.a. CC, blivit kontrollerade av en polispatrull i Viskafors vid 01-tiden den 22
      november 2003. Han ville med den uppgiften ge alibi för att han inte var en av de
      två gärningsmännen till den grova misshandeln på S:t Sigfrids griftegård Borås
      senare under natten.
      En av uppgifterna som AA lämnade var att den kvinnliga polismannen har ett
      asiatiskt utseende: Inom Boråspolisen finns det en kvinnlig polisman som har ett
      sådant utseende!
      Vid den kontroll jag gör framkommer att denna polisman inte tjänstgjort den
      aktuella tiden, men väl natten till den 20 november 2003!
      För att kontrollera AA:s uppgifter ringer jag upp DD och han berättar att en av de
      polismännen som är med vid den aktuella kontrollen några veckor dessförinnan varit
      med och omhändertagit DD för ”fylleri”.
      Vid kontroll av omhändertagna visar det sig att DD varit omhändertagen av
      polismännen FF och GG den 25 oktober 2003.
      För att få ytterligare substans i uppgiften hör jag den 23 januari 2004 CC. Han
      lämnar uppgifter som går ut på att den aktuella poliskontrollen har skett vid midnatt
      natten till den 22 november 2003. Det är det förhöret som inte tas med i
      förundersökningsprotokollet.
      Härefter kontrollerar jag uppgifterna med polismannen GG som genom kontroll av
      händelserapporterna kommer fram till att den aktuella poliskontrollen i Viskafors
      har skett den 22 november 2003 k1. 00:51.
      För att redovisa här angivna åtgärder skrev jag den 23 januari 2003 en promemoria
      som togs in som sidan 45 i förundersökningsprotokollet. I den promemorian nämns
      dock inget om förhöret med CC.
      Med hänsyn härtill ansåg jag förmodligen att förhörsuppgifterna med CC inte var
      nödvändiga i förundersökningsprotokollet, eftersom de exakta uppgifterna kommit
      fram på annat sätt.
Muntliga upplysningar inhämtades därefter från BB, varvid han uppgav följande.
Det hölls inte något förhör med EE eller DD i saken. DD tillfrågades endast i
förbigående om poliskontrollen men det var inte något formellt polisförhör. Han
fick inte några utredningsdirektiv från förundersökningsledaren, kammaråklagaren
HH, i den här delen av utredningen. BB informerade inte HH om de
utredningsåtgärder som han vidtog för att kontrollera AA:s uppgifter. Han är inte
heller säker på att han informerade HH om att ett förhör med CC hade hållits. I
förundersökningsprotokollet finns en promemoria redovisad. Denna promemoria är
                                                                       Dnr 1353-2004    Sid 3 (8)




dock inte fullständig utan det finns en utbyggd version av promemorian. BB förstår
inte hur den ofullständiga versionen kunde hamna i förundersökningsprotokollet.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
anledningen till att vittnesförhöret med CC och den fullständiga versionen av
promemorian daterad den 23 januari 2004 inte fanns med i
förundersökningsprotokollet samt om dessa förundersökningsåtgärder redovisades
för förundersökningsledaren.

Polismyndigheten (länspolismästaren JJ) kom in med ett remissvar till vilket hade
fogats bl.a. utdrag, ärendehistorik från polisens datorsystem Dur-Två och
upplysningar från BB.

Av upplysningarna framgick bl.a. följande. Den första promemorian innehållande
endast två textstycken upprättade BB den 23 januari 2004. Tre dagar senare – den
26 januari – sammanställde han förundersökningsprotokollet, varvid nämnda
version av promemorian togs med i protokollet. Först den 27 januari kompletterade
han promemorian med ytterligare två textstycken och han skickade då en kopia av
den fullständiga versionen till åklagaren som vidarebefordrade den till AA:s
försvarare. – Anledningen till att förhöret med CC inte togs med i
förundersökningsprotokollet var att den tidsangivelse som var intressant (när
poliskontrollen ägde rum) och som kom fram i förhöret med CC på ett mer exakt
sätt kunde fastslås efter kontroll med berörd polisman. Enligt BB var den senare
uppgiften mer exakt och således mer betydelsefull än uppgiften från CC varför den
fick ingå i promemorian. BB anser dock nu att förhöret med CC kanske rimligen
borde ha ingått i förundersökningsprotokollet. Uppgifterna i förhöret ger dock inte
mer stöd för AA:s uppgifter än de som återfinns i promemorian. HH var inte
informerad i dessa delar.

Polismyndigheten anförde i remissvaret bl.a. följande.

      Handläggningen av förundersökningen
      Förhörsledaren BB har sammanfattningsvis uppgett följande. Han höll slutförhör
      med AA den 22 januari 2004. Under förhöret lämnade AA uppgifter om en
      poliskontroll i Viskafors natten till den 22 november 2003 som BB ville kontrollera.
      BB kom fram till att kontrollen inte kunde ha ägt rum den natten. På morgonen den
      23 januari 2004 skrev han därför en promemoria som gav stöd för uppfattningen att
      någon poliskontroll inte hade ägt rum vid det tillfället.
      BB fortsatte att utreda händelsen. Han kallade CC till förhör den 23 januari 2004.
      Förhöret hölls vid 13.00-tiden. CC bekräftade AA:s uppgifter om poliskontrollen.
      Förhöret finns dokumenterat men togs inte med i förundersökningsprotokollet.
      BB ringde DD som också bekräftade att kontrollen ägt rum. Samtalet
      dokumenterades inte och det är oklart vid vilken tidpunkt det ägde rum.
      Slutligen lyckades BB identifiera den polispatrull som genomfört kontrollen, vilken
      ägt rum klockan 00.51 den aktuella natten. När BB var i kontakt med polispatrullen
      för att få dessa uppgifter är oklart. Kontrollåtgärderna genomförde BB utan att först
      ha talat med förundersökningsledaren
                                                                     Dnr 1353-2004         Sid 4 (8)




Den 26 januari 2004 sammanställde BB förundersökningsprotokollet. I detta ingick
den ursprungliga promemorian som gav stöd för uppfattningen att någon
poliskontroll inte ägt rum. Han tog inte med förhöret med CC. Han ansåg inte att
dennes uppgifter var särskilt viktiga efter samtalet med polispatrullen.
Den 27 januari 2004 klockan 12.54 kompletterade BB promemorian med uppgifter
om att kontrollen verkligen ägt rum. Han överlämnade promemorian den 28 januari
2004 till åklagaren, men han vet inte om han nämnde eller visade förhöret med CC
för honom.

Brevet från EE och JO:s handläggning
EE har i sitt brev till JO sammanfattningsvis påstått att förhören med CC, DD och
KK försvann ur utredningen. Dessa förhör var till AA:s fördel. Hon anser att hon
själv borde ha blivit hörd. Hon vidimerar CC:s uppgifter som han lämnat under
förhör hos BB.
Områdesansvarig föredragande LL vid JO-ämbetet har den 7 april 2004 talat med
BB som uppgett att han inte höll några förhör med DD eller EE om poliskontrollen.
Han tillfrågade DD endast i förbigående. Det var inte något formellt polisförhör.
Han hade inga utredningsdirektiv av åklagaren i den här delen av utredningen. Han
informerade inte heller åklagaren om de utredningsåtgärder som han avsåg att vidta
för att kontrollera uppgifterna. Han var inte säker på att åklagaren kände till att han
hört CC.

Bedömning
Enligt 23 kap. 4 § rättegångsbalken skall vid förundersökningen inte endast
omständigheter som talar emot den misstänkte utan även de som är gynnsamma för
honom beaktas och bevis som är till hans förmån tas tillvara. Förundersökningen
skall bedrivas så skyndsamt som möjligt.
Den misstänkte och hans försvarare har rätt att fortlöpande och i den mån det kan
ske utan men för utredningen ta del av vad som har förekommit vid undersökningen.
De har även rätt att ange den utredning som de anser önskvärd och i övrigt anföra
vad de anser nödvändigt, vilket framgår av 23 kap. 18 § rättegångsbalken.
Enligt andra stycket i paragrafen skall på begäran av den misstänkte eller hans
försvarare förhör eller annan utredning ske, om detta kan antas vara av betydelse för
undersökningen.
Protokoll skall föras över vad som förekommit och som är av betydelse för målet
enligt 23 kap. 21 § rättegångsbalken, och enligt 22 § förundersökningskungörelsen
skall protokoll avfattas så att det ger en trogen bild av vad som förekommit vid
förundersökningen av betydelse för målet.
I Rikspolisstyrelsens Allmän Polislära Kriminalpolistjänst UtredningSpaning 2,
fjärde omarbetade upplagan, under punkt 2.10 Protokollets färdigställande sägs bl.a.
att endast sådant som har betydelse för utredningen behöver tas med.
Redovisningen bör koncentreras till relevanta delar utan att man därför eftersätter
ändamålsenligheten. Det innebär att spaningsuppgifter och liknande i regel kan
utelämnas. Sovringen av materialet måste emellertid ske varsamt och med hänsyn
till att det kan råda olika uppfattningar om vad som är av betydelse.
I förundersökningsprotokollet bör det noteras när material som bedöms sakna
betydelse inte tas med. Ur informationssynpunkt är detta viktigt både för åklagaren,
den misstänkte och hans försvarare. I tveksamma fall bör avgörandet överlämnas till
förundersökningsledaren som alltid har rätt att besluta om innehållet i protokollet.
BB har drivit utredningen med kraft och har haft målsättningen att färdigställa ett
förundersökningsprotokoll så snabbt som möjligt. Han verkar emellertid inte i
tillräcklig grad ha tagit hänsyn till försvarets rätt till insyn i utredningsarbetet och
möjligheter att påverka detta.
                                                                          Dnr 1353-2004     Sid 5 (8)




      Innan han färdigställde protokollet ville han vidta några kontrollåtgärder med
      anledning av att det fanns uppgifter om en poliskontroll som skulle ha ägt rum under
      den aktuella natten. Denna kontroll kunde ha betydelse för bedömningen av ärendet.
      BB handlade självständigt utan kontakt med åklagaren.
      Med hänsyn till att det är åklagaren som skall besluta om innehållet i för
      undersökningsprotokollet borde BB ha diskuterat ärendet med honom och samtidigt
      informerat om de kontrollåtgärder som han ville göra. Åklagaren hade då haft
      möjligheter att avgöra om förundersökningsprotokollet skulle ställas samman i det
      skick det var eller om man borde avvakta tills kontrollåtgärderna var genomförda
      och då utvärdera vad som kommit fram innan protokollet färdigställdes.
      En kontakt med åklagaren hade också inneburit att BB kunnat få besked om förhöret
      med CC skulle tas med liksom om ytterligare förhör var nödvändiga.
      Det är viktigt att samspelet mellan åklagaren, förhörsledaren och försvaret fungerar,
      eftersom det inte är möjligt vare sig för åklagaren eller förhörsledaren att fullt ut
      överblicka vad som från försvarets synpunkt kan framstå som väsentligt.
      I det här sammanhanget bör nämnas att samtalet med DD skulle ha dokumenterats,
      men det borde ha varit tillräckligt om det skett i form av en spanings- eller
      minnesanteckning.
      När det gäller promemorian tog BB in den i förundersökningsprotokollet efter att ha
      skrivit sitt namn på den. Därmed får den anses ha blivit en färdigställd handling som
      inte kunde ändras. Trots detta kompletterade han denna när han fick poliskontrollen
      bekräftad.
      Följden blev att det fanns två versioner av samma promemoria. Den första versionen
      fanns i förundersökningsprotokollet och var sett ur de misstänktas synpunkt
      oförmånlig för dem. Den andra versionen som talade till deras fördel fanns inte med.
      Visserligen skickade BB den kompletterade promemorian till åklagaren men det
      skedde under hand.
      Detta kan inte anses vara tillfredsställande handlagt. Formellt är det fel att ändra i ett
      dokument som får anses vara färdigställt. Dessutom leder i det här fallet
      förfaringssättet till att väcka misstankar om att uppgifter som talat till den
      misstänktes förmån har stoppats undan.
      BB borde i stället ha skrivit en ny promemoria med de nya uppgifterna och redovisat
      denna i form av ett tilläggsprotokoll till åklagaren.
AA yttrade sig över remissvaret. Även CC, EE, KK och DD kom in med
synpunkter i ärendet.

Muntliga upplysningar inhämtades därefter från kammaråklagaren HH,
åklagarkammaren i Borås. Därvid framkom bl.a. följande. Han kommer inte ihåg
om BB kontaktade honom innan utredningsåtgärderna beträffande uppgifterna om
poliskontrollen vidtogs. HH gav dock inte några direktiv i den delen. Han känner
inte till att det hölls ett förhör med CC den 23 januari 2004. Han minns dock att
försvaret under tingsrättsförhandlingarna frågade om det fanns något förhör med
CC och att han då uppgav att så inte var fallet. Han förmodar att han dessförinnan
var i kontakt med BB för att kontrollera om det fanns något förhör. HH fick
vetskap om det fullständiga innehållet i BB:s promemoria daterad den 23 januari
2004 innan förundersökningsprotokollet upprättades. Såvitt han minns gjorde BB
ett redigeringsfel när han upprättade protokollet så att den fullständiga versionen av
promemorian inte kom med. HH fick dock denna några dagar senare. Han skickade
den till försvaret och de misstänkta innan han tog ställning i åtalsfrågan.
                                                                    Dnr 1353-2004   Sid 6 (8)




I ett beslut den 20 september 2005 anförde chefsJO Melin följande.

Bedömning
Som framgår av utredningen hade vittnesförhöret med CC och den fullständiga
versionen av promemorian den 23 januari 2004 inte tagits med i det aktuella
förundersökningsprotokollet. Som förklaring härtill har BB, som jag uppfattat
honom, i huvudsak hänvisat till att de uppgifter som CC lämnade inte var
betydelsefulla för saken och att den tidsangivelse som var intressant i förhöret kom
fram på annat sätt samt till att den fullständiga promemorian inte var färdigställd
förrän efter det att förundersökningsprotokollet hade upprättats. Utredningen ger
vidare vid handen att BB på egen hand vidtog åtgärderna för att kontrollera AA:s
uppgifter utan att dessförinnan ha diskuterat saken med HH.

Den i rättegångsbalken organisatoriska uppdelningen av ansvaret för den
brottsutredande verksamheten mellan två olika myndighetsorganisationer,
polisväsendet och åklagarväsendet, förutsätter att åklagaren och polismyndigheten i
det enskilda fallet kan samverka på ett effektivt och förtroendefullt sätt. Den
grundläggande regeln om denna samverkan finns i 23 kap. 3 § andra stycket
rättegångsbalken (RB), som slår fast att en åklagare som är förundersökningsledare
vid verkställandet av förundersökningen får anlita biträde av polismyndigheten
samt uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen,
om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet. Det är naturligtvis av
stor betydelse att samarbetet mellan en åklagare och en polisiär utredningsman
fungerar på ett tillfredsställande sätt och att de har kontinuerliga kontakter rörande
utredningen och om de åtgärder som vidtas i denna – inte minst eftersom det är
förundersökningsledaren som är ytterst ansvarig för utredningen. Jag instämmer
således i polismyndighetens bedömning att BB borde ha diskuterat saken med HH
och informerat denne om de kontrollåtgärder som han ville vidta innan han utförde
dem. HH borde då, vilket polismyndigheten också anfört, ha givits möjlighet att
avgöra om förhöret med CC skulle tas med i förundersökningsprotokollet eller inte.

I 23 kap. 21 § RB föreskrivs att vid en förundersökning skall protokoll föras över
vad därvid förekommit av betydelse för utredningen. Protokollet skall avfattas så
att det ger en trogen bild av vad som förekommit vid förundersökningen av
betydelse för målet (22 § förundersökningskungörelsen, 1947:948). I protokollet
skall givetvis antecknas inte endast det som är till nackdel för en viss tilltalad utan
även det som är till hans fördel (Fitger, Rättegångsbalken del 2, s. 23:71). Detta är
ett utslag av den s.k. objektivitetsprincipen som slås fast i 23 kap. 4 § första stycket
RB. Enligt denna bestämmelse skall bl.a. vid förundersökning inte endast de
omständigheter, som talar emot den misstänkte, utan även de som är gynnsamma
för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratas.

Vid förhöret med CC bekräftade denne AA:s uppgifter om bl.a. poliskontrollen.
Det kom således fram omständigheter som i någon mån kan sägas ha varit till AA:s
förmån. Att förhöret var av betydelse för försvaret visar också den omständigheten
att AA åberopade CC som vittne i hovrätten. Enligt min mening borde därför
                                                                   Dnr 1353-2004    Sid 7 (8)




förhöret ha tagits med i förundersökningsprotokollet. Även BB har nu i efterhand
uppgett att så rimligen borde ha skett.

Utredningen ger också vid handen att BB, med anledning av de uppgifter som AA
lämnade om poliskontrollen, tog telefonkontakt med i vart fall DD och fick av
denne bekräftat att kontrollen ägt rum. DD lämnade vidare sådan information att en
enskild polisman som utfört kontrollen kunde identifieras. BB kontaktade därefter
polismannen och fick uppgiften om poliskontrollen bekräftad. De uppgifter som
lämnades vid dessa ”samtal” dokumenterades i den fullständiga promemoria som
BB upprättade. Enligt min mening borde dessa ”samtal” rätteligen ha
dokumenterats som förhör och redovisats i förundersökningsprotokollet.

När det sedan gäller de olika versionerna av den aktuella promemorian har kommit
fram att vid tidpunkten för förundersökningsprotokollets upprättande var den
fullständiga promemorian ännu inte färdigställd, vilket uppenbarligen var
anledningen till att den kortfattade versionen kom att ingå i protokollet. BB
översände dock ett par dagar senare den fullständiga promemorian till HH som
vidarebefordrade den till försvaret. I likhet med polismyndigheten anser jag att
BB:s handlande – att ändra en färdigställd handling – var felaktigt och som
myndigheten anfört kan förfaringssättet väcka misstankar om att uppgifter som
talar till den misstänktes förmån inte redovisas. Det får naturligtvis inte förekomma
att en och samma handling finns i två versioner med delvis olika innehåll. Enligt
min mening borde BB antingen ha avvaktat med att färdigställa
förundersökningsprotokollet tills den övriga dokumentationen i ärendet var klar
eller ha skrivit en ny promemoria och redovisat denna, som polismyndigheten sagt,
i ett tilläggsprotokoll till HH.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att BB:s handläggning av ärendet uppvisar
brister i en rad olika hänseenden för vilka han förtjänar allvarlig kritik.

Med anledning av att AA anfört att han är oskyldigt dömd vill jag endast framhålla
att såväl tingsrätten som hovrätten i sina domar ansett det klarlagt att AA, som han
uppgivit, vid tidpunkten för poliskontrollen befunnit sig på annan ort än den där
brottet begåtts men likväl funnit att han gjort sig skyldig till bl.a. grov misshandel.
Därutöver kan nämnas att JO inte kan ändra eller upphäva ett beslut som en
domstol eller en annan myndighet har fattat samt att JO inte heller brukar ta
ställning till om ett beslut är riktigt i sak. Detta innebär att JO som regel inte
utreder klagomål som gäller värdering av bevisning eller andra bedömningar i
domar och beslut.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
Dnr 1353-2004   Sid 8 (8)
