# Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Huddinge kommun för bristande kommunicering i ett ärende om omprövning av vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU

JO 2018-06-15 dnr 1366-2017

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2018-06-15              1366-2017              1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Huddinge kommun för bristande
                        kommunicering i ett ärende om omprövning av vård enligt lagen
                        (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU


                          Beslutet i korthet: Socialnämnden omprövade ett barns vård enligt 13 § LVU och
                          kom fram till att vården enligt 3 § LVU skulle fortsätta. Barnet var över 15 år och hade
                          god man förordnad för sig enligt reglerna i lagen (2005:429) om god man för
                          ensamkommande barn. Inför omprövningsbeslutet hade socialnämnden gjort en
                          utredning där uppgifter hämtats in från andra än barnet. Utredningen
                          kommunicerades dock inte med barnet utan endast med barnets gode man.
                          Enligt 36 § LVU har ett barn som fyllt 15 år rätt att föra sin egen talan i ett mål eller
                          ärende enligt LVU. Barnet får då ställning som part i målet eller ärendet. Den gode
                          mannen företräder därmed inte längre ensam barnet. Socialnämnden borde därför
                          också ha kommunicerat utredningen med barnet innan omprövningsbeslutet fattades.
                          Under ärendets utredning hos JO framkom att anledningen till socialnämndens
                          bristande kommunicering var att nämnden haft interna rutiner som stått i strid med
                          bestämmelsen i 36 § LVU.
                          I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot socialnämnden för den bristande
                          kommuniceringen med barnet och för att ha haft interna rutiner i strid med lagen.

## Bakgrund

AA kom till Sverige som ensamkommande barn i oktober 2015.
                        Migrationsverket anvisade honom till Huddinge kommun. Han fick en god man
                        förordnad för sig enligt reglerna i lagen (2005:429) om god man för
                        ensamkommande barn.

                        I januari 2016 greps AA av polis misstänkt för brott. Han omhändertogs med
                        stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
                        LVU. Förvaltningsrätten i Stockholm förordnade i en dom den 23 mars 2016 att
                        AA skulle beredas vård med stöd av 3 § LVU.

                        Socialnämnden omprövade den 1 december 2016 vården enligt 13 § LVU och
                        beslutade att vården enligt 3 § LVU skulle fortsätta.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 1366-2017         Sid 2 (5)




Anmälan
I en anmälan till JO klagade BB på Socialnämnden i Huddinge kommun. Hon
anförde bl.a. följande:

Hon var ombud och offentlig försvarare för AA i brottmålsprocessen och var
även AA:s ombud och offentliga biträde i målet angående vården enligt LVU.
Inför sitt omprövningsbeslut den 1 december 2016 om fortsatt vård med stöd av
LVU kommunicerade inte socialnämnden utredningen i ärendet med AA trots
att AA var över 15 år.

Utredning
Socialnämndens handlingar i ärendet hämtades in och granskades. Sedan
hämtade föredragande hos JO in muntliga upplysningar från nämnden. En
tjänsteman vid nämndens förvaltning upplyste då om följande. Utredningen
inför beslutet att ompröva vården den 1 december 2016 kommunicerades med
barnets gode man innan beslutet fattades. Utredningen kommunicerades inte
med barnet. Det är den rutin kommunen tillämpar. Den gode mannen får
vidarebefordra utredningen till barnet och säga till om barnet vill tillföra något
till utredningen innan beslut fattas.

JO hämtade därefter in skriftliga upplysningar om förvaltningens rutiner för
kommunikation av utredningar om fortsatt vård enligt 3 § LVU. I ett svar
anförde en enhetschef vid förvaltningen att ”förvaltningens rutin är att
kommunicera samtliga utredningar avseende ensamkommande barn och unga
med god man eller särskilt förordnad vårdnadshavare”.

JO begärde att Socialnämnden i Huddinge kommun skulle yttra sig över BB:s
anmälan. Yttrandet skulle särskilt innehålla en redovisning av vilka rutiner som
tillämpades när en utredning om fortsatt vård med stöd av 3 § LVU
kommunicerades och särskilt besvara frågan om utredningen kommunicerades
med den unge när han eller hon fyllt 15 år.

Socialnämnden i Huddinge kommun, socialutskott 3, uppgav i sitt remissvar i
huvudsak följande när det gällde kommunikationsfrågan.

Rutinen på Enheten för ensamkommande barn och unga har varit att kommunicera samtliga
utredningar avseende ensamkommande barn och unga med god man eller särskilt
förordnad vårdnadshavare. Tidigare skickades utredningen per post till god man eller särskilt
förordnad vårdnadshavare innan beslut fattades. Nämndens bedömning var att det är gode
mannens eller särskilt förordnade vårdnadshavarens uppgift att bevaka ungdomens rätt och
framföra eventuella synpunkter på utredningen till socialnämnden. Tidigare har rutinen inte
varit att ungdomar som fyllt 15 år har fått utredningen kommunicerad. Sedan mars 2017 har
rutinen ändrats till att kommunicering gällande utredning om fortsatt vård med stöd av 3 §
LVU sker förutom till god man eller särskilt förordnad vårdnadshavare även till ungdom som
fyllt 15 år.
Socialnämnden har skickat utredningen inför omprövningen av LVU-vården för
kommunicering till god man per post den 21 november 2016. Utredningen
kommunicerades aldrig med ungdomen.
                                                                     Dnr 1366-2017      Sid 3 (5)




Socialnämnden medger att de brustit gällande kommuniceringen av utredningen till
ungdomen. En kommunicering till ungdomen skulle ha skett då han vid tillfället var
över 15 år och därmed part. Enhetens rutiner har ändrats i mars 2017 så att
kommunicering sker även till ungdomar över 15 år.
Sammanfattningsvis anser socialnämnden att av de klagomål och brister som påtalas
kan socialnämnden medge bristande dokumentation och bristande kommunicering. För
att säkerställa att dokumentationsskyldigheten följs har en genomgång av gällande
dokumentationsskyldighet hållits med enhetens handläggare i februari 2017. Rutinen
gällande kommunicering har setts över och ändrats i mars 2017 för att säkerställa att
kommuniceringsskyldigheten följs.
BB fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Jag har tagit del av Förvaltningsrätten i Stockholms dom i mål nr 27772-16
meddelad den 17 februari 2017.

Bedömning
Anmälan innehåller flera olika klagomål på socialnämndens hantering av LVU-
ärendet. Jag har valt att rikta in min granskning på hur socialnämnden har
hanterat frågan om kommunicering.

Rättsliga utgångspunkter
Socialnämndens insatser för barn och unga bygger på frivillighet från de
berörda enskildas sida. Under vissa förutsättningar kan barn och unga beredas
vård utan samtycke. Bestämmelser om sådan vård finns i första hand i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Vård utan
samtycke kan enligt 3 § LVU beredas den som utsätter sin hälsa eller utveckling
för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel
eller något annat socialt nedbrytande beteende.

När någon har beretts vård med stöd av 3 § LVU ska nämnden enligt 13 § andra
stycket LVU inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet
pröva om vården med stöd av lagen ska upphöra. Denna fråga ska därefter
prövas fortlöpande inom sex månader från den senaste prövningen. Innan
nämnden fattar beslut i frågan om vården ska fortsätta ska nämnden göra en
utredning.

Ett barn, dvs. den som är under 18 år, företräds som regel av vårdnadshavare
som i de flesta fall också är barnets förälder. I ett mål eller ärende enligt
bestämmelserna i LVU har dock ett barn som fyllt 15 år rätt att föra sin egen
talan (36 § LVU). Både vårdnadshavare och barn får då ställning som part i
målet eller ärendet. Barnets vårdnadshavare företräder alltså inte längre ensam
barnet.

För ensamkommande barn utses som regel en god man, och den gode mannen
ska, enligt reglerna i 2 § lagen (2005:429) om god man för ensamkommande
barn, ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter
i vårdnadshavarens och förmyndarens ställe. Den gode mannen likställs alltså
med en vårdnadshavare och har getts samma befogenheter som en sådan.
                                                                Dnr 1366-2017      Sid 4 (5)




I de fall ett barn som företräds av en god man för ensamkommande barn har
fyllt 15 år ska därmed både den gode mannen och barnet behandlas som parter i
LVU-ärendet.

Enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) får ett ärende som avser
myndighetsutövning mot någon enskild inte avgöras utan att den som är part har
underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än
parten själv och denne har fått tillfälle att yttra sig över den.

Socialnämnden borde ha kommunicerat utredningen med AA
Vid tidpunkten för socialnämndens omprövning av om beslutet om vård enligt
3 § LVU skulle fortsätta var AA över 15 år. Det innebär att socialnämnden,
enligt bestämmelsen i 36 § samma lag, skulle behandla AA som part i ärendet.
Utredningen visar dock att socialnämnden inför omprövningsbeslutet i
december 2016 inte kommunicerade utredningen med AA utan endast med hans
gode man. Under arbetet med utredningen hade uppgifter hämtats in från andra
än AA och redovisats i utredningen. Det har därför förelegat en skyldighet för
nämnden att låta AA ta del av de uppgifterna och även ge honom tillfälle att
yttra sig över dem. Genom att socialnämnden inte kommunicerade utredningen
med även AA har nämnden åsidosatt en bestämmelse som är grundläggande när
det gäller att bidra till en rättssäker handläggning av ett ärende. Jag vill här
poängtera att socialnämndens hantering är allvarlig då det rör sig om ett ärende
om tvångsvård. I ett sådant ärende är det särskilt viktigt att bestämmelserna om
den formella handläggningen följs.

Avslutande synpunkter
Det är inte bara i AA:s ärende som bestämmelsen om kommunikation har
åsidosatts. Av utredningen framgår att socialnämnden haft som intern rutin att
enbart kommunicera utredningar som avser ensamkommande barn och unga
med god man eller särskilt förordnad vårdnadshavare. Socialnämndens
bedömning har varit att det är den gode mannens uppgift att bevaka ungdomens
rätt och framföra eventuella synpunkter på utredningen till nämnden. Jag vill
dock påpeka att när det gäller unga som vårdas med stöd av 3 § LVU kan det
inte uteslutas att den unge och hans företrädare har olika uppfattningar om
behovet av vård.

Det är oacceptabelt att socialnämnden har haft en rutin som har inneburit att
nämnden har åsidosatt de grundläggande bestämmelserna i LVU och
förvaltningslagen om hur ärenden som rör barn som har fyllt 15 år ska
handläggas. Socialnämnden i Huddinge kommun förtjänar allvarlig kritik för
detta. Utredningen ger inte något svar på frågan hur den interna rutinen har
kunnat uppstå. Socialnämnden i Huddinge kommun är en stor myndighet inom
socialtjänstens område. Inom nämnden måste det finnas god kunskap om hur
ärenden enligt LVU ska handläggas. JO genomförde för en tid sedan en
undersökning av några socialnämnders handläggning av ärenden som gäller
ensamkommande barn. I JO:s beslut kunde JO konstatera att det fanns
                                                                 Dnr 1366-2017      Sid 5 (5)




betydande brister i nämndernas handläggning av ärenden som rör den gruppen
barn och ungdomar (JO:s beslut den 30 mars 2017, dnr 5565-2016). Kanske är
bristerna i detta ärende ett uttryck för det som kom fram i det ärendet, nämligen
att socialnämnderna har svårt att uppfylla sina uppgifter när det gäller de
ensamkommande barnen. Oavsett hur det förhåller sig har socialnämnden nu
sett över sina rutiner för att säkerställa att kommuniceringsskyldigheten följs i
framtiden. Mot den bakgrunden finner jag inte skäl att fortsätta utredningen.

Det som har kommit fram i övrigt ger inte anledning till något uttalande eller
någon ytterligare åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
