# Initiativärenden med anledning av att en person var förvarstagen utan laglig grund

JO 2022-04-21 dnr 1370-2020

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                    Sid
                                                                         2022-04-21             1370-2020             1 (7)
Justitieombudsmannen                                                                            3640-2020
Per Lennerbrant                                                                                 3645-2020
                                                                                                7708-2020


                                                                                                3645-2020
                                                                                                7708-2020




                        Initiativärenden med anledning av att en person var förvarstagen utan
                        laglig grund


                          Beslutet i korthet: Migrationsverket beslutade att en person skulle vara i förvar för
                          verkställighet av ett utvisningsbeslut som verket fattat. Dagen därpå beslutade
                          Polismyndigheten att personen i fråga skulle hållas i förvar för verkställighet av ett
                          utvisningsförordnande på grund av brott. Polismyndighetens beslut överklagades och
                          Migrationsöverdomstolen förordnade att den förvarstagne omedelbart skulle tas ur
                          förvar. Skälet var att Polismyndighetens beslut inte hade fattats inom den lagstadgade
                          fristen på två månader från senaste beslut om förvar och att Migrationsverkets beslut
                          var fattat av fel myndighet och därför saknade laglig grund.
                          JO konstaterar att det hos både Migrationsverket och Polismyndigheten rådde en
                          osäkerhet i rättsligt hänseende om vilken av myndigheterna som ansvarade för att
                          handlägga frågan om förvar. JO uttalar att det i fråga om ett frihetsberövande måste
                          ställas höga krav på att myndigheterna har väl fungerande rutiner för hur
                          tjänstemännen ska agera i olika situationer som kan uppstå.
                          JO anser att de båda myndigheterna långt tidigare borde ha gjort en ordentlig analys
                          av vilken av dem som skulle komma att ha ansvar för förvarsfrågan. Om de
                          involverade tjänstemännen ansåg att det fanns någon som helst osäkerhet om vilken
                          myndighet som var behörig, skulle frågan ha lyfts till en högre nivå inom respektive
                          myndighet. Både Polismyndigheten och Migrationsverket kritiseras för att ha brustit
                          när det gällde att säkerställa att förvarsfrågan hanterades på ett väl underbyggt och
                          rättssäkert sätt.
                          Migrationsöverdomstolen kritiseras för att inte ha säkerställt att domen togs emot och
                          uppmärksammades av den institution där den förvarstagne var placerad.

## Bakgrund

Vid en inspektion av häktet Sollentuna som JO genomförde i januari 2020
                        uppmärksammades en incidentrapport som upprättats med anledning av att AA
                        togs ur förvar den 11 oktober 2019. Kammarrätten i Stockholm,
                        Migrationsöverdomstolen, hade i en dom samma dag förordnat att AA
                        omedelbart skulle tas ur förvar. Av incidentrapporten framgick bl.a. att domen
                        kommit in till ett av Migrationsverkets förvar kl. 17 men att förvaret meddelat
                        häktet först kl. 21. AA skrevs ut från häktet kl. 22.06.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                             Dnr 1370-2020 m.fl.    Sid 2 (7)




AA skulle utvisas enligt ett beslut av Migrationsverket. Han skulle utvisas även
på grund av brott enligt förordnande från allmän domstol. AA anmälde hinder
mot verkställighet av Migrationsverkets beslut och verket beslutade i mars 2019
om ny prövning av frågan om uppehållstillstånd enligt 12 kap. 19 §
utlänningslagen.

I mitten av augusti 2019 var läget följande. Migrationsverket hade efter ny
prövning beslutat att inte bevilja AA uppehållstillstånd. Beslutet var överklagat
och målet låg hos Migrationsöverdomstolen som skulle ta ställning till om
prövningstillstånd skulle meddelas. Även brottmålsdomen med förordnande om
utvisning var överklagad och målet låg sedan mitten av juli hos Högsta
domstolen (HD) i avvaktan på beslut i fråga om prövningstillstånd. AA var
tagen i förvar enligt ett beslut av Migrationsverket och säkerhetsplacerad i
häktet Sollentuna. Förvarsbeslutet skulle enligt lag prövas på nytt senast den
17 september 2019. I annat fall skulle det upphöra att gälla. (Se 10 kap.
9 och 10 §§ utlänningslagen.)

Förordnandet om utvisning på grund av brott fick laga kraft den 2 september
2019 genom att HD beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Migrationsverket beslutade den 17 september 2019 att AA skulle vara kvar i
förvar för verkställighet av verkets utvisningsbeslut. Den 18 september 2019
beslutade Polismyndigheten om förvar av AA för verkställighet av
utvisningsförordnandet på grund av brott.

Efter att Polismyndighetens beslut överklagats förordnade, som tidigare nämnts,
Migrationsöverdomstolen att AA omedelbart skulle tas ur förvar. Domstolen
motiverade sitt avgörande med att Polismyndighetens beslut om förvar den
18 september 2019 inte hade fattats inom den lagstadgade fristen på två
månader från senaste beslut om förvar och att Migrationsverkets beslut den
17 september 2019 var fattat av fel myndighet och därför saknade laglig grund.

Migrationsöverdomstolen skickade domen per mejl till bl.a. häktet Sollentuna,
Polismyndigheten och Migrationsverket.

Initiativen och granskningens inriktning
Med anledning av det som kommit fram beslutade jag om ett initiativärende
mot Migrationsverket och senare även mot Polismyndigheten, Kriminalvården
och Migrationsöverdomstolen.

Migrationsverket och Polismyndigheten uppmanades att yttra sig om den egna
myndighetens handläggning av frågan om förvar och hantering av
Migrationsöverdomstolens avgörande om ur förvar. Myndigheterna skulle
också besvara ett antal frågor om sina rutiner avseende förvar.

Migrationsöverdomstolen och Kriminalvården uppmanades att yttra sig över
expedieringen respektive hanteringen av domstolens avgörande om att AA
                                                               Dnr 1370-2020 m.fl.   Sid 3 (7)




omedelbart skulle tas ur förvar. De skulle även besvara ett antal allmänna frågor
om sina rutiner i samband med ett avgörande som innebär att en tvångsåtgärd
ska upphöra eller en person ska tas ur förvar.

Migrationsverket (generaldirektören BB), Polismyndigheten (juristen CC),
Migrationsöverdomstolen (tf. kammarrättspresidenten DD) och Kriminalvården
(chefen för sektionen för verksjuridik EE) yttrade sig till JO under hösten 2020.
Myndigheternas yttranden finns tillgängliga hos JO.

JO:s granskning har framför allt avsett två frågor som redovisas under varsin
rubrik i detta beslut: dels Polismyndighetens och Migrationsverkets åtgärder
och kontakter inför att förvarsbeslutet skulle prövas på nytt den 17 september
2019, dels Migrationsöverdomstolens expediering av domen och de mottagande
myndigheternas hantering av den.

Åtgärder inför att förvarsbeslutet skulle prövas på nytt
Polismyndighetens och Migrationsverkets yttranden
Myndigheterna redogjorde bl.a. för vilka kontakter de haft inför att
förvarsbeslutet skulle prövas på nytt. De lyfte fram att det inte var självklart
vilken av dem som skulle anses vara behörig myndighet och att den egna
myndighetens ställningstagande inte framstod som direkt felaktigt vid
tidpunkten för besluten den 17 respektive 18 september 2019.

JO:s bedömning
Min granskning i denna del gäller hur Migrationsverket och Polismyndigheten
hanterat frågan om vilken av myndigheterna som var behörig när
förvarsbeslutet skulle prövas på nytt. Hur behörighetsfrågan skulle bedömas i
det aktuella fallet har avgjorts av Migrationsöverdomstolen och jag går därför
inte in på den.

Orsaken till den uppkomna situationen tycks ha varit en osäkerhet i rättsligt
hänseende hos både Migrationsverket och Polismyndigheten om vilken av
myndigheterna som ansvarade för att handlägga frågan om förvar, och om
vilken betydelse det hade att förordnandet om utvisning på grund av brott fått
laga kraft samtidigt som verkets beslut att neka uppehållstillstånd efter ny
prövning inte hade fått det.

Bestämmelser om vilken myndighet som ska besluta om förvar finns i 10 kap.
12–17 §§ utlänningslagen. De är erkänt svåra att tillämpa och har lett till ett
antal vägledande avgöranden från Migrationsöverdomstolen.

När det är fråga om ett frihetsberövande måste det ställas höga krav på att
myndigheterna har väl fungerande rutiner för hur tjänstemännen ska agera i
olika situationer som kan uppstå. Det gäller inte minst när den rättsliga
regleringen är svårtillgänglig och flera myndigheter är inblandade. Det måste
också krävas att ansvariga tjänstemän har en god planering och försöker förutse
                                                               Dnr 1370-2020 m.fl.     Sid 4 (7)




vilka rättsliga lägen som kan behöva hanteras och i god tid försöker klargöra
vad som gäller.

Det var känt för båda myndigheterna att allmän domstol förordnat att AA skulle
utvisas på grund av brott och att målet låg i HD i avvaktan på beslut i fråga om
prövningstillstånd. Genom utredningen har det kommit fram att AA hade
anstånd till den 28 augusti 2019 med att komplettera sitt överklagande till HD,
och jag förstår det som att både Polismyndigheten och Migrationsverket kände
till det. Det var också känt att verkets beslut att neka uppehållstillstånd efter ny
prövning hade överklagats och att Migrationsöverdomstolen skulle ta ställning
till frågan om prövningstillstånd.

HD beslutade den 2 september 2019 att inte meddela prövningstillstånd, vilket
innebar att förordnandet om utvisning på grund av brott fick laga kraft.
Migrationsverket och Polismyndigheten verkar dock ha fått kännedom om HD:s
beslut först två veckor senare och utredningen här ger inte svar på varför det
dröjde så länge.

Mot bakgrund av vad som var känt hade myndigheterna anledning att i ett tidigt
skede överväga vilka konsekvenser ett avgörande från HD skulle få för
behörigheten att handlägga frågan om förvar. Av utredningen framgår att
myndigheterna i augusti 2019 förde diskussioner i saken, men det går inte att
dra någon slutsats om huruvida de i detta skede mer ingående diskuterade de
olika alternativ som kunde bli aktuella, att HD:s avgörande kom före
Migrationsöverdomstolens avgörande eller tvärtom, och vad de olika
alternativen skulle innebära i fråga om ansvaret för förvarsfrågan.

Den 16 september 2019 informerades Polismyndigheten av Migrationsverket
om att förordnandet om utvisning på grund av brott hade fått laga kraft.
Myndigheterna hade sedan kontakt med varandra dagen därpå, dvs. samma dag
som beslut i fråga om fortsatt förvar senast skulle fattas. Exakt vad som sas i
kontakterna har inte kunnat utredas, men myndigheterna nådde inte någon
samsyn om vem som ansvarade för förvarsfrågan. Båda myndigheterna har
pekat på att rättsläget inte var helt klarlagt när de fattade sina respektive
förvarsbeslut.

Jag anser att Migrationsverket och Polismyndigheten långt tidigare än vad som
skedde borde ha gjort en ordentlig analys av vilken av myndigheterna som
skulle komma att ha ansvar för förvarsfrågan utifrån de domstolsavgöranden
som var att vänta. Om de involverade tjänstemännen ansåg att det fanns någon
som helst osäkerhet om vilken myndighet som var behörig, skulle frågan ha
lyfts till en högre nivå inom respektive myndighet. Det får inte förekomma att
ett beslut som innebär ett frihetsberövande fattas utan att beslutsfattaren har de
rättsliga förutsättningarna helt klara för sig. Både Polismyndigheten och
Migrationsverket har brustit när det gällde att säkerställa att förvarsfrågan
hanterades på ett väl underbyggt och rättssäkert sätt inför att förvarsbeslutet
                                                             Dnr 1370-2020 m.fl.    Sid 5 (7)




skulle prövas på nytt den 17 september 2019. Myndigheterna kritiseras för
detta.

Av yttrandena till JO framgår att det mellan myndigheterna finns en
formaliserad överenskommelse från 2019 om ansvarsfördelning i fråga om bl.a.
tvångsmedel. Det framstår som angeläget att Polismyndigheten och
Migrationsverket kompletterar överenskommelsen med en ordning för hur
komplicerade rättsliga frågor som rör frihetsberövanden kan hissas på ett
effektivt sätt i organisationerna så att de beslut som fattas är noggrant
övervägda och underbyggda.

Min samlade bild är också att det vid båda myndigheterna finns behov av
tydligare rutiner och vägledning i fråga om vilken myndighet som har ansvar
för förvarsfrågan. Med tanke på lagstiftningens komplexitet kan det vara
lämpligt att i ett rutindokument eller en handbok ange exempel med olika
tänkbara scenarier, t.ex. parallella domstolsprocesser, och vilken myndighet
som är ansvarig i varje given situation.

Expedieringen och hanteringen av domen om ur förvar
Inledning
När AA skrevs ut från häktet kl. 22.06 den 11 oktober 2019 hade det gått cirka
fem timmar sedan Migrationsöverdomstolen expedierat sitt avgörande om att
han omedelbart skulle tas ur förvar. Anledningen till att domstolens avgörande
inte verkställdes omgående var att det dröjde innan häktet Sollentuna, där AA
var placerad, tog del av det.

Myndigheternas yttranden
Migrationsöverdomstolen, Kriminalvården, Polismyndigheten och
Migrationsverket lämnade en redogörelse för händelseförloppet från respektive
myndighets utgångspunkt. I förekommande fall redovisades relevanta rutiner
och tillämplig reglering. Myndigheterna redovisade också sin bedömning.

JO:s bedömning
Migrationsöverdomstolen
Av utredningen framgår att en domstolshandläggare på
Migrationsöverdomstolen expedierade domen per mejl till bl.a.
Polismyndigheten och Migrationsverket kl. 17.13, vilket var strax efter att
domen hade färdigställts. Domen mejlades till häktet Sollentuna kl. 17.14.
Häktet har uppgett att domstolen mejlade till en brevlåda som i första hand är
avsedd för allmänheten och som inte bevakas efter kontorstid. Av utredningen
framgår vidare att domstolshandläggaren inte ringde eller på något annat sätt
kontaktade häktet för att säkerställa att domen tagits emot.

Det går inte att nu utreda varför Migrationsöverdomstolen använde en
mejladress hos häktet som inte bevakades vid tidpunkten för expedieringen, och
jag kan därför inte uttala mig om eventuella fel och brister i det avseendet. Jag
                                                               Dnr 1370-2020 m.fl.     Sid 6 (7)




vill dock framhålla vikten av att domstolar säkerställer att de har korrekta
kontaktuppgifter till andra myndigheter och att de har klart för sig vilka
kontaktvägar som ska användas i brådskande situationer, exempelvis när någon
omedelbart ska försättas på fri fot. Vid mejlkontakt i sådana situationer är det
bra om domstolen redan i ämnesraden uppmärksammar den mottagande
myndigheten på att mejlet avser något som kräver en skyndsam hantering.

JO har tidigare uttalat att när det är fråga om att avsluta ett administrativt
frihetsberövande så kan en domstol inte generellt nöja sig med en underrättelse
per fax eller e-post. Domstolen måste vidta åtgärder för att förvissa sig om att
underrättelsen verkligen har nått fram, och det görs lämpligen genom en
telefonkontakt. (Se bl.a. JO 2015/16 s. 303.)

Migrationsöverdomstolen har uppgett att den ansvariga domstolshandläggaren
följde de rutiner som vid den aktuella tidpunkten gällde för avgöranden som
innebär att någon ska tas ur förvar och att det då inte fanns någon rutin som
innebar att expediering skulle följas av ett telefonbesked till den institution där
den förvarstagne vistades.

Med hänsyn till att det var fråga om att avsluta ett administrativt
frihetsberövande borde Migrationsöverdomstolen ha säkerställt att domen togs
emot och uppmärksammades av häktet. Domstolen brast i detta avseende, vilket
bidrog till att det dröjde innan AA släpptes ur förvar. Domstolen kritiseras för
denna brist.

Migrationsöverdomstolen har i sitt yttrande till JO förklarat att man i
kammarrättens kanslihandbok avsåg att införa särskilda rutiner om
telefonkontakt med den förvarsenhet eller kriminalvårdsenhet eller det häkte där
den förvarstagne är placerad vid expediering av avgöranden om ur förvar, vilket
naturligtvis är positivt. Det är angeläget att samtliga migrationsdomstolar har
motsvarande rutiner och jag skickar därför en kopia av detta beslut till
Domstolsverket för kännedom.

Kriminalvården
Det framgår av utredningen att Migrationsverket ringde till häktet vid kl. 21 och
informerade om domen och sedan vidarebefordrade den till rätt brevlåda hos
häktet. Därefter vidtog häktet åtgärder som ledde till att AA skrevs ut kl. 22.06.

Det har som sagt inte gått att utreda varför Migrationsöverdomstolen skickade
domen till en obevakad mejladress hos häktet. Jag vill ändå framhålla vikten av
att en institution som har hand om frihetsberövade, som ett häkte eller ett förvar,
tydligt kommunicerar vilka kontaktuppgifter som ska användas i brådskande
situationer utanför kontorstid, t.ex. när någon omedelbart ska försättas på fri fot.

Av utredningen framgår att utskrivningen av AA genomfördes inom en
acceptabel tid sedan häktet väl hade underrättats om domen. Mot den
bakgrunden har jag inte anledning att kritisera Kriminalvården.
                                                             Dnr 1370-2020 m.fl.    Sid 7 (7)




Polismyndigheten och Migrationsverket
Omständigheterna här ger inte anledning till kritik av Polismyndigheten och
Migrationsverket för deras hantering av Migrationsöverdomstolens avgörande.

Av Polismyndighetens yttrande till JO framgår att myndigheten tagit initiativ
till att utarbeta skriftliga rutiner för hanteringen av domstolsavgöranden som
innebär att någon ska tas ur förvar. Detta är givetvis något som jag välkomnar.

Avslutande uttalande
Jag har ovan konstaterat brister i såväl Migrationsverkets som
Polismyndighetens handläggning av förvarsärendet. AA satt 24 dagar i förvar
utan laglig grund. Detta är givetvis fullständigt oacceptabelt.

Granskningen illustrerar att utlänningslagens bestämmelser om handläggande
myndighet i förvarsfrågan kan vara svåra att tillämpa och vilka konsekvenserna
kan bli när regelverket tillämpas felaktigt. Jag skickar därför en kopia av detta
beslut till Justitiedepartementet för kännedom.

Ärendena avslutas.
