# Anmälan mot Limhamn-Bunkeflo stadsdelsförvaltning (numera Stadsområde Väster) i Malmö kommun; fråga om sekretessbelagda
uppgifter har kunnat skickas per e-post

JO 2015-12-29 dnr 1376-2013

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                     Sid
                                                                          2015-12-29                1376-2013              1 (8)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Anmälan mot Limhamn-Bunkeflo stadsdelsförvaltning (numera
                        Stadsområde Väster) i Malmö kommun; fråga om sekretessbelagda
                        uppgifter har kunnat skickas per e-post


                          Beslutet i korthet: En pappa klagade på att en socialsekreterare under en pågående
                          barnavårdsutredning hade skickat e-postmeddelanden med information om
                          utredningen till honom och hans fru.
                          JO uttalar bl.a. följande: Om den enskilde vill att myndigheten ska kommunicera med
                          honom eller henne per e-post bör detta kunna göras under vissa förutsättningar. När
                          ett e-postmeddelande innehåller känsliga uppgifter krävs särskilda säkerhetsåtgärder
                          för att säkerställa att rätt person får åtkomst till uppgifterna och att de överförs på ett
                          säkert sätt (t.ex. genom kryptering). E-postmeddelanden av enklare slag, som inte
                          innehåller personuppgifter som är känsliga ur integritetssynpunkt, bör emellertid
                          kunna skickas även utan kryptering eller liknande. Om den enskilde däremot inte vill
                          bli kontaktad per e-post ska detta respekteras. Det kan dock undantagsvis finnas
                          tillfällen när en sådan kontakt ändå får godtas, t.ex. om saken är brådskande och
                          socialtjänsten gjort flera misslyckade försök att få tag på den enskilde på annat sätt.
                          JO uttalar förståelse för att handläggaren i det aktuella fallet kontaktade föräldrarna
                          på det sätt som gjordes och uttalar ingen kritik mot förvaltningen.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Limhamn-Bunkeflo
                        stadsdelsförvaltning (numera Stadsområde Väster) i Malmö kommun. Han
                        uppgav bl.a. följande:

                        En socialsekreterare har skickat e-postmeddelanden till honom och hans fru
                        med information om en pågående utredning som gällde deras barn.
                        Socialsekreteraren har i meddelandet skrivit bl.a. var hon arbetar och att hon vill
                        att de ska kontakta henne. Trots att socialsekreteraren hade deras
                        telefonnummer kontaktade hon dem inte per telefon. De vet inte hur hon
                        lyckades få tag på deras e-postadresser eller hur hon visste att deras
                        e-postadresser fortfarande var aktiverade. När ett e-postmeddelande skickas
                        över ett öppet nät passerar det flera e-postservrar på vägen och meddelandet kan
                        då kopieras och arkiveras av andra. Meddelandet kan också hamna i någon
                        annan persons inkorg. Socialtjänsten har inte respekterat den sekretess som




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                          Dnr 1376-2013         Sid 2 (8)




gäller, och socialsekreteraren har genom sitt agerande kränkt familjens
integritet.

AA lämnade tillsammans med anmälan in de e-postmeddelanden som
socialsekreteraren hade skickat till honom och hans fru. Meddelandet till AA
hade följande lydelse (namnet på sonen har ändrats till BB):
      Hej!
      Vi talades vid för ett par veckor sedan angående din son BB. Jag har fått
      uppgifter att det har skett förändringar i BB:s liv och att han kanske inte befinner
      sig i Limhamn längre?
      Med anledning av pågående utredning skulle jag vilja få information kring hur
      BB:s vardag ser ut idag avseende boende och skolgång, kontakt med BUP osv.
      Tacksam för svar på denna e-post eller om du har möjlighet kan du ringa mig på
      telefon […].
      Vänliga hälsningar
      […]
      SDF Limhamn-Bunkeflo

Utredning
JO begärde att Limhamn-Bunkeflo stadsdelsfullmäktige skulle yttra sig över
anmälan. Stadsdelsfullmäktige (socialutskottet) anförde i ett remissvar bl.a.
följande:
      Sammanfattning av utredning 121211-130410:
      Sommaren 2011 gjordes anmälan enl 14 kap. l § SoL [socialtjänstlagen, JO:s
      anmärkning] avseende BB från tidigare skola. Utredning enl 11 kap. l § SoL
      inleddes och genomfördes av socialtjänsten i Limhamn-Bunkeflo. Utredningen
      avslutades utan åtgärd då föräldrarna inte önskade insatser från socialtjänsten.
      Utredningen visade att BB levde under ordnade förhållanden tillsammans med sina
      föräldrar och att de var måna om honom men att BB hade stora svårigheter i skolan
      [ . . . ]. Föräldrarna hade svårt att se dessa svårigheter och hänvisade till BB:s låga
      ålder och skolans brister. BB:s föräldrar blev då rekommenderade att låta BB utredas
      hos Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP).
      BB bytte därefter skola och ny anmälan inkom 121114 från denna skola,
      Geijerskolan. Bedömningssamtal skedde 121205 med båda föräldrarna och
      anmälaren. [ – – – ] Utredning inleds 121211, vilket föräldrarna informeras om av
      den handläggare som genomförde förhandsbedömningen. En första kontakt av
      utredande socialsekreterare togs med föräldrarna per telefon 130115. Föräldrarna var
      mycket upprörda över anmälan och att utredning hos socialtjänsten inleds. Fadern
      uppgav att han inte såg någon mening med utredning hos socialtjänsten då
      föräldrarna kontaktat BUP och önskat utredning hos dem. Fadern uppgav att han inte
      samtyckte till att socialtjänsten har samtal med BB. Fadern bedömde att
      socialtjänsten istället borde ha kontakt med skola och BUP för att få information om
      BB. Även modern uppgav att hon ansåg att BUP är den hjälp som BB behöver. Hon
      uppgav att hon inte vill komma på samtal hos socialtjänsten men samtyckte till att
      kontakt tas med BUP.
      I samtal med BUP 130215 framkommer att BB och hans föräldrar erbjudits tider för
      utredning, men att fadern ringt och avbokat tiderna och tackat nej till utredningen.
      130125 kontaktade rektor CC på Geijerskolan socialtjänsten. Hon uppgav att modern
      kontaktat skolan via mail dagen innan och meddelat att hon och BB åkt till Iran.
      Rektorn informerade också om att fadern 130125 kommit till skolan för att skriva ut
                                                                           Dnr 1376-2013         Sid 3 (8)




      BB från skolan. Fadern hade uppgett att familjen var på väg att flytta och att resten av
      familjen redan flyttat. De befann sig i Iran och de hade planerat skolgång för BB där.
      Fadern uppgav att han var kvar i Sverige för att sälja bostaden. Vid ny telefonkontakt
      med rektorn CC 130213 lämnade hon information om vidare kontakt hon haft med
      fadern. Hon beskrev en oro för BB:s välbefinnande med tanke på faderns ilska och
      beteende i de senaste kontakterna hon haft med honom.
      Handläggande socialsekreterare skickade mail till modern 130215 till den mailadress
      modern använt när hon mailat skolan. Ytterligare mail skickades 130301 till modern
      och fadern som en påminnelse efter att handläggaren inte fått kontakt med dem per
      telefon. Moderns telefon var ur bruk och fadern svarar inte.
      130303 skickade fadern mail med information att han inte ville att kontakt tas via mail.
      130305 skickade fadern ett mail till handläggaren. Han önskade inte kontakta
      handläggaren per telefon som var överenskommet. Han beskrev BB:s situation i Iran
      och menade att BB har det bra och att BB går i skolan där.
      130312 ringde handläggaren fadern. Fadern beskrev då missnöjet med BB:s
      skolsituation i Sverige och berättade att BB trivs bra i Teheran. Fadern uppgav åter
      att det bästa för BB skulle vara att utredas på BUP. Handläggaren påpekade att BUP
      sagt att familjen velat avsluta kontakten med BUP. Ett längre telefonsamtal mellan
      fadern och handläggaren fördes om BB:s situation både i Sverige och i Teheran.
      Handläggaren uppgav att hon önskade prata med modern också för att få
      informationen bekräftad. Fadern föreslår en "säker session" med chattande med
      modern. Utredaren uppgav att av sekretesskäl ville utredaren få kontakt via telefon
      eller via Skype för att veta vem hon pratar med.
      130408 förs ett planerat telefonsamtal med modern. Modern bekräftar att hon befinner
      sig i Teheran med BB och att han går i skolan där och beskriver detta arrangemang
      som välfungerande. Ett längre telefonsamtal förs om BB:s situation både i Sverige
      och i Teheran.
      Intyg från skolan i Teheran har inkommit till Geijerskolan som bekräftar att BB är
      inskriven i en skola där. Båda föräldrarna har uppgett att modern och BB har för
      avsikt att återvända till Sverige till höstterminen 2013. Med anledning av att BB
      befinner sig i Iran och att eventuella insatser ej går att genomföra, avslutas
      utredningen utan insats.
      Bedömning:
      Utredaren har önskat möte och personliga samtal med föräldrarna och BB under
      utredningstiden. Dessa önskemål har avvisats av föräldrarna och har heller inte varit
      möjliga att genomföra eftersom modern och BB befunnit sig utomlands.
      Handläggaren försökte etablera kontakt via telefon och när detta misslyckades
      skickades mail istället. Det bedömdes vara mycket angeläget att komma i kontakt
      med familjen med tanke på anmälans art. Ytterligare oro uppstod i samband med
      föräldrarnas agerande när modern åkte utomlands med BB och det inte gick att nå
      dem. Efter faderns påtalande om att inte använda mail som korrespondens har
      handläggaren inte skickat några mail varken till fadern eller modern. Fadern själv har
      dock fortsatt att skicka mail till handläggaren med information om sonen. Utöver
      detta har handläggaren, utifrån föräldrarnas önskemål, haft kontakt med skolan och
      BUP under utredningen. Handläggaren har dock endast inhämtat information till
      utredningen, ej delgivit information.
      Socialtjänstens handläggare på SDF Limhamn-Bunkeflo har kännedom om att
      mailkontakt inte kan användas till sekretesskänsliga uppgifter. I detta fall fanns inget
      annat sätt att fortsätta utredningen och för att kunna tillförsäkra att BB inte for illa
      samt att han fick skolundervisning. Vår bedömning var att utredningen måste
      fortskrida och att BB:s välmående och säkerhet stod i centrum.
AA fick del av remissvaret och anförde bl.a. följande: Det stämmer inte att det
inte gick att få tag på honom eller hans fru. Han var vid tidpunkten tillgänglig
                                                                  Dnr 1376-2013       Sid 4 (8)




både på mobiltelefon och hemtelefon. Det var också möjligt att nå honom och
hans fru med vanlig post.

Bedömning
Inledning
Socialtjänsten inledde i mitten av december 2012 en s.k. barnavårdsutredning
avseende AA:s son BB. Under utredningstiden skickade socialsekreteraren
e-postmeddelanden till föräldrarna vid två tillfällen, dels den 15 februari 2013
till modern, dels den 1 mars 2013 till båda föräldrarna. E-postmeddelandena var
relativt kortfattade. Av dessa framgick bl.a. att socialsekreteraren med
anledning av den pågående utredningen ville få information om hur BB:s
vardag såg ut när det gällde boende och skolgång, kontakt med BUP osv. och
att hon ville att föräldrarna skulle kontakta henne. Enligt remissvaret var
orsaken till att socialsekreteraren kontaktade föräldrarna per e-post att hon inte
fick tag på dem per telefon.

Jag kan konstatera att det numera är mycket vanligt att e-post används i
kommunikationen mellan myndigheter och enskilda. Den fråga som nu är
aktuell är om socialtjänstens agerande, dvs. att skicka vissa uppgifter per e-post,
är förenlig med regleringen i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL,
och personuppgiftslagen (1998:204), PuL.

Det finns anledning att först redovisa vissa bestämmelser om myndigheters
serviceskyldighet, sekretess inom socialtjänsten och krav på säkerhetsåtgärder
enligt PuL. Jag kommer därefter in på frågan i vilken utsträckning socialtjänsten
kan använda e-post i kommunikationen med enskilda. Slutligen tar jag ställning
till socialtjänstens agerande i det aktuella fallet.

Myndigheters serviceskyldighet
Enligt förvaltningslagen (1986:223) ska det vara möjligt för enskilda att
kontakta en myndighet per e-post. Det ska även vara möjligt för myndigheten
att lämna svar på samma sätt (5 § andra stycket). Bestämmelsen innebär att
myndigheten, som en del av serviceskyldigheten, ska vara tillgänglig per e-post.
Den medför dock ingen skyldighet för myndigheten att själv använda e-post i
sin kommunikation med enskilda. Det är myndigheten som avgör när detta är
lämpligt (se prop. 2002/03:62 s. 20).

Sekretess inom socialtjänsten
Inom socialtjänsten gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga
förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller någon närstående till denne lider men (26 kap. 1 § OSL). I princip omfattar
uttrycket ”personliga förhållanden” alla uppgifter som hänför sig till den
berörda personen. En uppgift om att det pågår en utredning hos socialtjänsten
kan vara känslig och omfattas vanligtvis av sekretess.
                                                                    Dnr 1376-2013     Sid 5 (8)




Sekretess till skydd för enskild hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild
eller en annan myndighet, om den enskilde samtycker till det (10 kap. 1 § OSL).
Den enskilde kan helt eller delvis häva den sekretess som gäller till skydd för
honom eller henne, om inte annat anges i OSL (12 kap. 2 § OSL).

Krav på säkerhetsåtgärder enligt PuL
I personuppgiftslagen finns bestämmelser om säkerhet vid behandling av
personuppgifter. Syftet med PuL är att skydda människor mot att deras
personliga integritet kränks vid behandling av personuppgifter. Personuppgifter
är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk
person som är i livet och begreppet behandling av personuppgifter omfattar alla
åtgärder som vidtas beträffande sådana uppgifter (3 § PuL).

Den personuppgiftsansvarige ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska
åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas. Åtgärderna ska
åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med beaktande av a) de tekniska
möjligheter som finns, b) kostnaden för åtgärderna, c) särskilda risker med
behandlingen och d) hur pass känsliga uppgifterna är (31 § PuL).

Enligt PuL är det som huvudregel förbjudet att behandla känsliga
personuppgifter. Känsliga personuppgifter är enligt 13 § PuL uppgifter som
avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk
övertygelse eller medlemskap i fackförening. Det är också förbjudet att
behandla personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Som exempel på andra personuppgifter som normalt ska anses som känsliga
enligt 31 § PuL kan nämnas uppgifter om ekonomisk hjälp eller vård inom
socialtjänsten. Ett uttryck för att det är fråga om känsliga uppgifter kan vara att
uppgifterna omfattas av sekretess (se Datainspektionens allmänna råd Säkerhet
för personuppgifter).

Kraven på säkerhetsåtgärder kan inte frångås ens med den registrerades
samtycke (se Öman och Lindblom, Personuppgiftslagen – En kommentar,
version den 15 oktober 2015, Zeteo, kommentaren till 31 §).

Informationssäkerhet vid användandet av e-post
Hantering av personuppgifter i e-post innefattar särskilda risker. Det krävs
därför en hög säkerhetsnivå vid sådan hantering. På Datainspektionens
webbplats finns information om säkerhet för personuppgifter i e-post. Där
anförs bl.a. följande: Det är svårt att försäkra sig om att endast den avsedda
mottagaren kan ta del av ett e-postmeddelande. I många fall är det omöjligt att
säkerställa identiteten hos en mottagare enbart utifrån en uppgiven e-postadress.
När ett e-postmeddelande skickas mellan olika e-postservrar över internet
passerar det ofta andra servrar på vägen. Om informationen i e-postmeddelandet
är okrypterad eller på annat sätt oskyddad finns det inget som hindrar att kopior
av informationen sparas på var och en av dessa servrar. Det kan också vara svårt
att förhindra att obehöriga tar del av kopior av e-postmeddelanden som ligger
                                                                       Dnr 1376-2013        Sid 6 (8)




kvar i enskilda användares brevlådor, särskilt om e-posten är åtkomlig via ett
öppet nät.

På socialtjänstens område saknas föreskrifter som talar om i vilken utsträckning
och under vilka förutsättningar e-post får användas. Generellt gäller dock att det
måste ställas höga krav på säkerhet vid överföring av uppgifter som omfattas av
sekretess. Om en tillfredsställande säkerhetsnivå inte kan upprätthållas bör
sådana uppgifter inte föras över via e-post (se prop. 2002/03:62 s. 12 och
JO 2001/02 s. 201, dnr 3570-2000).

Föreskrifter om när och hur e-post får användas finns i viss utsträckning på
andra områden. När det gäller hälso- och sjukvården finns bestämmelser i
5 kap. 6 § patientdatalagen (2008:355) och i Socialstyrelsens föreskrifter om
informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården (SOSFS
2008:14). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter får överföring av patientuppgifter
göras över öppna nät om det kan ske så att ingen obehörig kan ta del av
uppgifterna och om åtkomst till patientuppgifter föregås av stark autentisering
(2 kap. 5 §). Det innebär i praktiken ett krav på att patientuppgifterna i ett
e-postmeddelande ska krypteras på ett sådant sätt att endast den avsedda
mottagaren kan ta del av dem. En vårdgivare får dock under vissa villkor och
efter en behovs- och riskanalys besluta att påminnelser och kallelser till vård
och behandling kan skickas med sms eller oskyddad e-post. En överföring av en
påminnelse eller en kallelse får endast göras efter att patienten har gett sitt
medgivande och överföringen får inte avslöja detaljer om en patients
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden (2 kap. 5 §). Den person som
lämnar ut patientuppgifter ska försäkra sig om att endast rätt mottagare tar emot
uppgifterna (4 kap. 8 §).

Datainspektionen har i ett flertal beslut uttalat sig om hanteringen av e-post
inom socialtjänsten och om kravet i 31 § PuL att vidta säkerhetsåtgärder för att
skydda personuppgifter. I ett tillsynsbeslut den 12 december 2006
(dnr 1082-2006) anförde Datainspektionen bl.a. följande:
      I Datainspektionens Allmänna råd ”Säkerhet för personuppgifter” nämns
      uppgifter angående ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten som exempel
      på personuppgifter som normalt är att anse som känsliga.
      Vid bedömning av hur pass känsliga uppgifterna hos socialtjänsten är ska särskilt
      beaktas om personuppgifterna definieras som känsliga i personuppgiftslagen, om
      de omfattas av tystnadsplikt eller sekretess enligt sekretesslagen (1980:100)
      [numera OSL, JO:s anm.] eller annan lagstiftning samt om de är att anse som
      ömtåliga enligt lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
      (2001:454).
      Känsliga uppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen får endast lämnas ut via
      öppna nät till identifierade användare vars identitet är säkerställd med en teknisk
      funktion som kryptering, engångslösenord eller motsvarande. Känsliga
      personuppgifter ska dessutom vid överföring via öppet nät, t.ex. Internet, förses
      med krypteringsskydd.
Datainspektionen har vidare, i ett beslut den 12 december 2011 (dnr 757-2011),
uttalat att det inte är tillräckligt att göra en klient svåridentifierad, t.ex. genom
                                                                   Dnr 1376-2013       Sid 7 (8)




att endast ange denne med initialer och födelsenummer, när känsliga uppgifter
skickas oskyddat via e-post. I ett annat beslut samma dag (dnr 749-2011) som
gällde hälso- och sjukvården uttalade Datainspektionen att säkerhetskraven i
bl.a. PuL inte tar hänsyn till den registrerades inställning och att det saknas
möjlighet för patienter att samtycka till otillräckliga säkerhetsåtgärder.

Kan socialtjänsten använda e-post vid kommunikationen med enskilda?
I dag väljer många människor att skicka e-post till myndigheter, även till
socialtjänsten. Att kommunicera via e-post är många gånger effektivt och kan
medföra fördelar både för myndigheten och den enskilde. I vissa fall kan det
dessutom vara så att den enskilde saknar fast postadress och är svår att få tag på
per telefon. E-post måste dock användas på ett sådant sätt att det inte står i strid
med bestämmelser som skyddar personuppgifter.

Om den enskilde vill att myndigheten ska kommunicera med honom eller henne
per e-post bör detta kunna göras under vissa förutsättningar. När e-posten
innehåller känsliga uppgifter krävs särskilda säkerhetsåtgärder för att säkerställa
att rätt person får åtkomst till uppgifterna och att de överförs på ett säkert sätt
(t.ex. genom kryptering). Om det rör sig om personuppgifter som inte är
känsliga ur integritetssynpunkt bör viss kommunikation kunna ske även utan
kryptering eller liknande. De föreskrifter som finns på hälso- och
sjukvårdsområdet kan här ge viss vägledning. Exempel på uppgifter som bör
kunna kommuniceras per e-post med någon som gett sitt samtycke till
kommunikation på detta sätt kan vara information om tider för möten,
information om att en utredning är klar och kan hämtas hos socialtjänsten m.m.
Ett e-postmeddelande som skickas utan kryptering över ett öppet nät får dock
inte avslöja detaljer kring personliga förhållanden.

Om den enskilde inte vill bli kontaktad via e-post ska detta naturligtvis
respekteras. Det kan dock undantagsvis finnas tillfällen när en sådan kontakt
ändå får godtas, t.ex. om saken är brådskande och socialtjänsten har gjort flera
misslyckade försök att få tag på den enskilde på annat sätt. Självfallet gäller
även i en sådan situation att ett e-postmeddelande som skickas utan kryptering
inte får innehålla detaljer kring personliga förhållanden.

För att undvika att integritetskänsliga uppgifter hanteras felaktigt bör det finnas
tydliga rutiner inom socialnämnden som talar om i vilken utsträckning e-post
får användas.

Min bedömning av socialtjänstens agerande
De e-postmeddelanden som socialsekreteraren skickade till AA och hans fru
innehöll sekretessbelagda uppgifter. Mot bakgrund av att det av säkerhetsskäl
inte är lämpligt att skicka sådana uppgifter med e-post utan kryptering borde
socialsekreteraren ha kommunicerat med föräldrarna på något annat sätt. Jag har
dock förståelse för att handläggaren, som enligt remissvaret hade försökt att
komma i kontakt med föräldrarna per telefon, valde att kontakta föräldrarna på
det sätt som hon gjorde. Såvitt framgår av remissvaret befann sig modern
                                                                 Dnr 1376-2013       Sid 8 (8)




dessutom utomlands. E-postmeddelandena var kortfattade och innehöll
begränsad information om sonen. Mot bakgrund av dessa omständigheter finner
jag inte skäl att uttala någon kritik mot förvaltningens handläggning.

De frågor som behandlas i detta beslut är av principiellt intresse. Jag översänder
därför en kopia av beslutet till Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och
omsorg för kännedom.

Ärendet avslutas.
