# Individ- och arbetsmarknadsnämnden i Sundsvalls kommun och Statens institutionsstyrelses ungdomshem Rebecka får kritik för bristfällig handläggning när en flicka skulle placeras vid det hemmet

JO 2021-11-24 dnr 138-2020

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                           2021-11-24               138-2020               1 (14)
Justitieombudsmannen                                                                                3621-2020
Thomas Norling




                        Individ- och arbetsmarknadsnämnden i Sundsvalls kommun och
                        Statens institutionsstyrelses ungdomshem Rebecka får kritik för
                        bristfällig handläggning när en flicka skulle placeras vid det hemmet


                          Beslutet i korthet: En flicka vårdades sedan november 2018 med stöd av 3 § LVU
                          och var under vårdtiden bl.a. placerad vid Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda
                          ungdomshem. Hon placerades i december 2019 vid ett kommunalt ungdomsboende. I
                          januari 2020 beslutade nämnden att flickan åter skulle placeras inom SiS, vid
                          ungdomshemmet Rebecka. Hemmet skrev in flickan, men begärde inför intagningen
                          att nämnden skulle lämna in sitt senaste beslut enligt 13 § andra stycket LVU
                          gällande flickan för att kunna kontrollera att beslutet om vård fortfarande var
                          verkställbart. Nämnden och hemmet har till JO redovisat olika uppfattningar om när
                          hemmet fick del av beslutet. När polisen skulle transportera flickan till Rebecka
                          meddelade hemmet att det inte kunde ta emot henne eftersom beslutet inte hade
                          kommit myndigheten till del. Följden blev att nämnden återtog begäran om
                          handräckning och att flickan släpptes av Polismyndigheten.
                          I beslutet behandlar JO frågan om vad som krävs av respektive myndighet vid
                          kontrollen av om en ungdom kan tas in vid ett SiS ungdomshem när det har förflutit en
                          längre tid sedan beslutet om vård fattades. JO har inte något att invända mot att
                          hemmet i detta fall ville ha ytterligare information från nämnden, men konstaterar att
                          det i allt väsentligt saknades skäl att begära in det senaste beslutet enligt 13 § andra
                          stycket LVU, bl.a. eftersom vården enligt LVU kunde ha upphört efter det att beslutet
                          fattades. Den fråga som hemmet behöver få svar på i ett fall som det aktuella är om
                          den unge fortfarande vårdas med stöd av LVU. Hemmet borde därför ha kontrollerat
                          med nämnden att vården av flickan bestod, dvs. att det inte hade fattats något beslut
                          om att vården av henne hade upphört. Nämndens besked om den saken ska noga
                          dokumenteras av både hemmet och av nämnden. JO konstaterar att hemmet i detta
                          fall inte vidtog de åtgärder som behövdes för att klarlägga om flickan fortfarande
                          vårdades med stöd av LVU. JO konstaterar vidare att nämnden inte hjälpte hemmet
                          att reda ut eventuella oklarheter om det underlag som nämnden lämnat till hemmet,
                          utan hänvisade hemmet att kontakta en handläggare vid förvaltningen. I beslutet
                          framhåller JO att nämnden måste organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att
                          frågor från SiS kan besvaras utan dröjsmål även utanför kontorstid.
                          JO konstaterar att myndigheternas hantering fick till följd att flickan inte fick den vård
                          som hon behövde. JO kritiserar därför båda myndigheterna. De kritiseras även för
                          bristfällig dokumentation.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                           Dnr 138-2020         Sid 2 (14)
                                                                              3621-2020




Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 7 januari 2020 klagade AA på Individ- och
arbetsmarknadsförvaltningen i Sundsvalls kommun (JO:s ärende med dnr 138-
2020). AA uppgav bl.a. följande: Hon vårdas sedan en tid tillbaka med stöd av
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Hon har
tidigare varit placerad vid Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda
ungdomshem. När hon nu återigen skulle placeras vid ett sådant hem, hämtade
polisen henne. När hon hade suttit hos polisen ett tag ringde socialjouren till
henne och berättade att SiS särskilda ungdomshem Rebecka (nedan endast
Rebecka) inte kunde ta emot henne eftersom socialtjänsten hade skickat
inaktuella handlingar till hemmet.

Utredning och initiativ
JO begärde den 8 januari 2020 att få ta del av vissa handlingar från SiS. Med
anledning av begäran kontaktade vikarierande registratorn BB vid SiS den
9 januari 2020 en tjänsteman vid JO och meddelade bl.a. att AA den 3 januari
2020 hade beviljats en plats vid Rebecka, men inte inställt sig vid hemmet.

JO tog del av socialtjänstens journalanteckningar i AA:s ärende för perioden
den 1 december 2019–10 januari 2020. Vidare hämtade JO in Kammarrätten i
Sundsvalls dom den 12 mars 2019 i mål nr 2736-18. JO tog sedan del av vissa
ytterligare handlingar från socialtjänsten.

Därefter begärde JO att Individ- och arbetsmarknadsförvaltningen i Sundsvalls
kommun skulle lämna skriftliga upplysningar över AA:s anmälan. Av
upplysningarna skulle det bl.a. framgå vilka handlingar förvaltningen hade
skickat till SiS den 3 januari 2020.

Förvaltningen kom in med ett yttrande och av det framgår bl.a. följande:

      Placeringen i stödboendet
      I december -19 fick AA plats i kommunens ungdomsboende i Sundsvall. Ett
      tydligt avtal gjordes med AA som då var placerad på SiS Råby i Lund.
      –––
      Konstaterades att AA inte klarade att bo i ungdomsboendet och insatsen
      avslutades.

      Omständigheterna kring placeringen på SiS Rebecka
      Då ungdomsboendet inte fungerade och då AA:s destruktiva förhållanden inte
      förändrades, placerades hon åter inom SiS. Handläggare erbjöd sig att skjutsa
      AA till ungdomshemmet Rebecka men AA valde att hålla sig undan. AA
      efterlystes.
      Handlingar som efterfrågades från SiS var nämndens placeringsbeslut samt
      senaste beslut om LVU från förvaltningsrätten. Detta skickades till SiS Rebecka.
      När polisen fick tag på AA kontaktade de SiS Rebecka. Då förvaltningsrättens
      beslut tagits ca ett år tidigare, ansåg SiS Rebeckas personal att det inte var giltigt.
      Enligt vad som senare framkommit var detta en felbedömning av personalen på
      SiS Rebecka, det dokument som skickats var giltig dom från förvaltningsrätten.
                                                                         Dnr 138-2020        Sid 3 (14)
                                                                            3621-2020




      Socialjouren kontaktades och kompletterade med den senaste omprövningen där
      LVU-beslutet fastlagts och SiS Rebecka accepterade placeringen. Dessvärre
      hade polisen redan släppt AA som åter var efterlyst.
Den 8 maj 2020 beslutade jag utifrån det som kommit fram i ärendet med dnr
138-2020 att inom ramen för ett särskilt ärende granska hur SiS hade handlagt
frågan om inskrivningen av AA vid Rebecka (JO:s ärende med dnr 3621-2020).
JO begärde att SiS skulle yttra sig över hanteringen av AA:s ärende efter det att
hon hade anvisats en plats på Rebecka.

SiS framförde i ett remissvar bl.a. följande (bilagorna är här utelämnade):

## Yttrande

Institutionschefen vid Rebecka har bl.a. anfört följande.
      Ungdomen AA anvisades plats på en avdelning vid Rebecka den 3 januari 2020.
      Socialtjänsten faxade samma dag omplaceringsbeslut enligt 11 § LVU samt dom
      om beredande av vård med stöd av l § andra stycket, 2 och 3 §§ LVU. Domen är
      daterad 2018-11-13. Med stöd i dessa handlingar skrev tjänstgörande beredskap
      CC in AA vid Rebecka. Dock gjordes bedömningen att ett intag av ungdomen,
      själva frihetsberövandet, även krävde en kontroll av att domen fortsatt var
      gällande. Därför begärde man via institutionens tillsynsjour, arbetsledning på
      plats utanför kontorstid, in omprövningen av LVU-vården från socialtjänsten
      den 3 januari. Enligt anteckningar i samtliga tre beredskapsrapporter från
      den 3 januari till den 6 januari framgår det att tillsynsjouren haft kontakt med
      nämnden gällande omprövningen. Det framgår vidare vid samtal med DD samt
      EE som tjänstgjort som tillsynsjour under dessa dagar, att kontakten först sent på
      kvällen den 6 januari resulterade i att socialtjänsten på morgonen den 7 januari
      faxade omprövningen.
      Det framgår inte av SiS riktlinjer gällande intagning av ungdom att den senaste
      omprövningen av LVU ska ha inkommit till institutionen. Däremot framgår det
      att institutionschef eller beredskap ska säkerställa att det finns en gällande dom
      eller giltigt beslut om omedelbart omhändertagande. Det enda sättet för
      institutionen att säkerställa att en gammal dom fortsatt är gällande, är att begära
      in socialtjänstens omprövningar. Det vilar ett tungt ansvar på institutionen som
      verkställer frihetsberövandet och ett olaga frihetsberövande kan få långtgående
      konsekvenser både för beslutsfattare och ungdom.
      Det ställs inte något krav på att en dom ska vara underskriven, däremot saknas
      ofta underskrifter på omplaceringsbeslut, vilket det utifrån samtal med
      inblandade i denna händelse, verkar röra sig om även i detta ärende.
      Verksamhetsdirektören vid verksamhetskontoret har anfört bl.a. följande.
      Verksamhetskontoret har inget att tillägga utöver det som Rebecka redan har
      anfört vad gäller själva hanteringen av ärendet på institutionen.
      Verksamhetskontoret har inte tidigare kontaktats eller varit involverat i ärendet. I
      övrigt vill verksamhetskontoret framhålla följande.
      Socialnämnden är enligt förordning skyldig att ge in underlag till SiS inför en
      ungdoms placering. Enligt SiS Riktlinjer/Juridik LVU och Riktlinjer/Juridik
      kontroller vid frihetsberövande (LVU) ska samma kontroller göras vid både
      inskrivning och intagning. Vidare bör dokumentationen vara inlagd i SiS
      klientadministrativa system innan beslut om inskrivning respektive intagning
      fattas, så att det syns vilket underlag som beslutsfattaren haft tillgång till. I
      aktuella riktlinjer anges inte att socialnämndens senaste omprövning av LVU-
      vården ska ha inkommit till institutionen innan beslut om inskrivning respektive
      intagning kan fattas. Däremot anges att det ska finnas ett giltigt beslut om
      omhändertagande alternativt giltig dom om vård.
                                                                   Dnr 138-2020         Sid 4 (14)
                                                                      3621-2020




Om en ungdoms rörelsefrihet begränsas utan lagstöd får detta konsekvenser både
för beslutsfattaren och för ungdomen. Utifrån en rättssäkerhetsaspekt är det
därför förståeligt att Rebecka vill ha ett så komplett material som möjligt, särskilt
när ungdomens dom om LVU-vård var över sex månader gammal. Samtidigt
borde en utebliven omprövning enligt 13 § LVU inte i sig innebära att LVU-
vården upphör (jfr JO 2012/13 s. 303).

Rättslig reglering m.m.
Av 5 § LVU framgår att rättens beslut om vård upphör att gälla, om vården inte
har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.
Av 11 § LVU framgår bl.a. att socialnämnden bestämmer hur vården av den
unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden.
Av 12 § LVU framgår bl.a. att om socialnämnden har beslutat att den unge ska
vistas i ett särskilt ungdomshem ska Statens institutionsstyrelse anvisa plats i ett
sådant hem. I akuta situationer ska Statens institutionsstyrelse omedelbart anvisa
en sådan plats.
Av 13 § andra stycket LVU framgår att om den unge har beretts vård med stöd
av 3 §, ska socialnämnden inom sex månader från dagen för verkställighet av
vårdbeslutet pröva om vård med stöd av lagen ska upphöra. Denna fråga ska
därefter prövas fortlöpande inom sex månader från senaste prövning.
Av 3 kap. 12 § socialtjänstförordningen (2001:937), SoF, framgår bl.a. att om
socialnämnden ansöker om inskrivning vid ett särskilt ungdomshem ska
nämnden foga sin utredning i ärendet till ansökan.
Av 3 kap. 13 § SoF framgår bl.a. att om det för den som ansökan avser finns ett
beslut om vård enligt LVU ska en kopia av eller annan underrättelse om det
verkställbara beslutet fogas till ansökan.
Av SiS Riktlinjer/Juridik Kontroller vid frihetsberövande (LVU), framgår bl.a.
följande. Innan beslut om inskrivning fattas kontrolleras att det finns en
platsanvisning, ett placeringsbeslut enligt 11 § LVU och ett giltigt beslut om
omedelbart omhändertagande eller dom om vård. Motsvarande kontroll sker i
samband med beslut om intagning, alltså när den unge fysiskt tas in på
institutionen. Kontrollen av placeringsbeslutet innefattar bl.a. att beslutet är
underskrivet. Kontrollen av domen innefattar sammanfattningsvis att domen är
verkställbar och på vilken grund ansökningen om vård har bifallits.
Som bilaga till riktlinjerna finns en checklista för kontroller före beslut om
inskrivning och beslut om intagning på låsbar avdelning.

Bedömning
Allmänt
Efter att en ungdom anvisats en plats på SiS ungdomshem ska institutionschefen
vid berörd institution fatta ett beslut om inskrivning. När ungdomen fysiskt är på
plats fattar institutionschefen ett intagningsbeslut.
Den som vårdas med stöd av 3 § LVU vid ett särskilt ungdomshem kan ges vård
på låsbar enhet. En sådan placering utgör ett frihetsberövande. För att kunna
genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid de särskilda ungdomshemmen
har SiS även andra särskilda befogenheter som innebär ytterligare inskränkningar
i den unges fri- och rättigheter. Det får inte förekomma att en ungdom
frihetsberövas utan lagstöd. Av rättssäkerhetsskäl är det därför av yttersta vikt att
frågor som rör enskildas frihet handläggs med särskilt stor omsorg och
noggrannhet. Det får därför inte finnas någon osäkerhet om att ett beslut om vård
är giltigt när ungdomen tas in i hemmet.
                                                                    Dnr 138-2020        Sid 5 (14)
                                                                       3621-2020




Handläggningen i ärendet m.m.
Av de handlingar JO tillhandahållit SiS framkommer att Rebecka har bedömt att
underlaget till grund för intagningen varit bristfälligt på två grunder. Domen om
beredande av vård enligt LVU har bedömts som gammal och den har saknat
underskrift. Av SiS utredning framgår att AA blev inskriven vid Rebecka. Inför
intagningen bedömdes att en kontroll krävdes i syfte att kontrollera att domen
om beredande av vård fortsatt var verkställbar varför det senaste
omprövningsbeslutet begärdes in. Utredningen visar inte att Rebecka i sin
handläggning uppställt ett krav på att domen ska ha varit underskriven.
Sedan en dom vunnit laga kraft ska beslutet om vård verkställas inom fyra
veckor. I annat fall upphör beslutet om vård. Fortgår vården ska socialnämnden,
när en ungdom vårdas enligt 3 § LVU, ompröva frågan om vård var sjätte
månad. Eftersom dessa beslut är överklagbara kan frågan om upphörande av
vård även prövas av domstol.
Normalt sett kan hemmet vid inskrivning och intagning förlita sig på att en dom
som socialnämnden ger in i samband med sin ansökan om plats vid ett särskilt
ungdomshem är giltig, om inte omständigheterna ger anledning till annat. I dessa
fall kontrolleras grunden för beslutet om vård och om domen får verkställas
omedelbart eller om den har vunnit laga kraft och därför är verkställbar.
Av institutionschefens yttrande framgår att ett omprövningsbeslut enligt LVU
begärdes in efter inskrivningen av AA. Något krav på att omprövningsbeslutet
ska inhämtas innan inskrivning eller intagning beslutas föreskrivs inte i SiS
riktlinjer. Det framgår varken av lag eller förarbeten vad en socialnämnds
underlåtenhet att ompröva frågan om vård får till följd. Vad gäller
omprövningsbeslutets betydelse måste rättsläget uppfattas så att frånvaron av ett
föreskrivet sådant beslut inte innebär att vården enligt LVU upphör (jfr bl.a. JO
2012/13 s. 303 och Socialstyrelsen LVU-handbok för socialtjänsten s. 215).
Om det alltså föreligger omständigheter som ger anledning till särskild kontroll
av om en dom är giltig eller inte, t.ex. om det är fråga om en äldre dom, utgör
åtgärden att inhämta socialnämndens senaste omprövningsbeslut ett rättssäkert
och enkelt sätt för SiS att kontrollera att den äldre domen fortsatt är verkställbar.
Som underlag för placeringsansökan har nämnden i detta fall hänvisat till en dom
som vid tillfället var över ett år gammal. Med hänsyn till den tid som passerat
sedan domstolens beslut om vård och de höga krav som måste ställas vid
kontroller innan frihetsberövanden, måste Rebecka anses ha haft fog för att vidta
ytterligare åtgärder för att kontrollera att domen var verkställbar.
I syfte att kontrollera att domen var verkställbar har Rebecka inför intagningen
av AA begärt in nämndens omprövningsbeslut. När placeringen skulle
verkställas med hjälp av Polismyndigheten hade det begärda beslutet eller någon
annan likvärdig handling inte kommit Rebecka tillhanda. SiS ser visserligen inte
ett hinder att i vissa fall, exempelvis när ungdomen har ett akut vårdbehov och
verkställighet är omedelbart förestående, godta muntligt besked om att beslutet
om LVU fortsatt är verkställbart under förutsättning att detta noggrant
dokumenteras.
I det aktuella ärendet förelåg dock inte någon sådan situation. Det bör vidare
beaktas att flera dagar passerat mellan att nämnden erbjudit sig att inkomma med
det senaste omprövningsbeslutet om vård och tidpunkten för när placeringen
skulle verkställas. Under dessa dagar har Rebecka haft kontakt med
socialtjänsten angående omprövningsbeslutet och har därmed inte förhållit sig
passiv. Mot bakgrund av de noggranna kontroller SiS behöver göra vid
inskrivning och intagning framstår en muntlig uppgift om det efterfrågade
omprövningsbeslutet som osäker eftersom det hade föregåtts av nämndens
underlåtenhet att tillställa SiS det begärda underlaget. I ärendet tillställde
nämnden Rebecka det begärda underlaget dagen efter verkställighetsförsöket
efter ytterligare påminnelse från Rebecka. Av nämndens omprövningsbeslut
                                                                        Dnr 138-2020        Sid 6 (14)
                                                                           3621-2020




      framgår att vården enligt 2 § LVU upphör och att vården enligt 3 § LVU fortgår.
      Utifrån omständigheterna i ärendet bedömer SiS att Rebeckas handläggning i
      denna del varit korrekt.
      Det ställs inte något krav på att ett avgörande från domstol ska vara underskrivet
      för att godtas som grund för intagning eller inskrivning vid SiS. Däremot
      kontrollerar SiS om ett placeringsbeslut enligt 11 § LVU är underskrivet. Av
      nämndens omplaceringsbeslut framgår att ordföranden skrivit under beslutet men
      inte på den plats som är avsedd för beslutförfattarens underskrift. I stället
      framgår underskriften av den del av beslutet som troligtvis är avsedd för den
      enskildes delgivning. Den utredning SiS inhämtat ger inte stöd för ett antagande
      av att det generellt eller i detta ärende har uppställts ett krav på att domstolens
      avgörande ska vara underskrivet av rättens ordförande för att kunna verkställas.

## Sammanfattning

SiS bedömer att omständigheterna i ärendet är sådana att Rebecka haft fog för
      den kontroll av verkställbarheten som gjorts och att det inte framkommit att det
      varit fråga om en sådan akut situation att beslut om intagning borde ha fattats i
      avvaktan på kontrollens resultat.
Tillsammans med remissvaret lämnade SiS in myndighetens riktlinjer
Kontroller vid frihetsberövande (LVU).

JO tog del av Rebeckas dokumentation om AA för perioden den 3 januari–6
februari 2020 samt hemmets beredskapsrapporter för den 3–6 januari 2020.

Därefter begärde JO att Individ- och arbetsmarknadsnämnden i Sundsvalls
kommun skulle yttra sig över AA:s anmälan i den del den gällde
handläggningen när hon placerades vid hemmet. Nämnden skulle i sitt
remissvar även redogöra för vilka kontakter som hade ägt rum mellan nämnden
och hemmet under perioden den 3–7 januari 2020 samt ange vilka handlingar
som hade skickats till hemmet under den perioden och när de hade skickats.

Nämnden lämnade in ett remissvar som var upprättat av förvaltningen. Av
remissvaret framgår bl.a. följande:

      Enligt journalanteckningar och socialjourens logg framgår följande:
      200103 ansöker nämnden om plats på Rebecka. Förvaltningsrättens dom om
      LVU samt undertecknat placeringsbeslut faxas till Rebecka. Polishandräckning
      begärs.
      200103 kl 22.50 En personal, EE, ringer från Rebecka och säger att den dom de
      fått är från 2018 och de önskar få en nyare dom. Socialjouren säger att det man
      hittar är det senaste beslutet om fortsatt vård enl LVU, i kommunens datasystem
      Procapita. Man erbjuder sig att dra ut en kopia ur Procapita och faxa den. EE
      säger att det godkänns. Man faxar detta till Rebecka (ej undertecknat då det är ett
      utdrag ur Procapita).
      200104 kl 15.35 Personal från Rebecka ringer och säger att man inte tycker att
      det beslut som faxades är tillräckligt då det saknar underskrift. Socialjouren
      säger att man inte kan ordna det genom socialjouren, ber att de kontaktar
      handläggare.
      200105 Inga samtal från Rebecka
      200106 Inga samtal från Rebecka
                                                                         Dnr 138-2020        Sid 7 (14)
                                                                            3621-2020




      200107 [borde rätteligen vara 200106, JO:s anm.] kl 17.45 Personal från
      Rebecka ringer och efterfrågar beslutsfattare för omprövningen som de fått.
      Socialjouren kan inte svara på frågan och hänvisar till handläggare följande dag.
      200107 [borde rätteligen vara 200106, JO:s anm.] 22.25 kontaktas socialjouren
      av inre stationsbefäl FF, Sundsvallspolisen. FF uppger att de har AA i förvar
      utifrån handräckningsbegäran. FF säger att de har varit i kontakt med
      Rebeckahemmet, avdelning Freja, och att personalen där upplyser dem att de ej
      kan ta emot AA då de har fått en gammal dom från 2018 som dessutom saknar
      ordförandeunderskrift från nämnden. FF säger att hon ej vet hur hon ska jobba
      fortsättningsvis i ärendet då de kvarhåller AA på olagliga grunder. Socialjouren
      behöver mer klarhet i detta och kommer överens att kontakt kommer att tas med
      FF efter samtal med personal vid Freja.
      200107 [borde rätteligen vara 200106, JO:s anm.] Socialjouren ringer till
      Rebecka och pratar med DD, nattpersonal vid avdelning Freja. DD säger att de
      har fått en gammal dom från 2018 och att den ej är giltig både utifrån ålder men
      att den också saknar underskrift från nämndens ordförande. Uppger att de har
      påtalat detta för någon vid avdelningen för placerade ungdomar i fredags
      (200103) samt att detta skulle åtgärdas men detta har ej skett och då är
      placeringen ogiltig. DD säger också att han pratade med socialjouren i lördags
      (200104) men att de endast kunde skicka en kopia av den gamla domen/beslutet.
      200107 Socialjouren ringer till FF och säger att de behöver släppa AA. FF kräver
      då att socialjouren ska avlysa AA då de har haft henne i "förvar" på ogiltiga
      grunder. Socialjouren avlyser AA muntligt samt uppger namnet på närmsta chef.
      Säger att ordinarie handläggare avlyser AA formellt dagen därpå.
      200108 Ny handräckningsbegäran och personefterlysning skickas till polisen då
      AA ej hållit överenskommelse om att åka med handläggare till Rebecka samma
      dag.
      200121 AA påträffas av polisen. Handläggare kontaktar Rebecka och meddelar
      att AA kommer dit under kvällen.
      Av ovanstående framgår att senaste beslutet om fortsatt vård var Rebecka
      tillhanda 200103. Ska noteras att den senaste dom som finns är den från 2018.
      Därefter har beslut om fortsatt vård fattats av nämnden. Alltså det beslut som
      faxades till Rebecka 200103.
      Inga nya dokument har skickats till Rebecka senare. När AA placerades 200121,
      bedömdes de dokument som inskickats vara tillräckliga.
      Av dokumentationen framgår att flera olika personal på Rebecka haft kontakt
      med socialjouren och att de kommit med motstridiga uppgifter. När socialjouren
      kontaktar Rebecka 200107 säger nattpersonal DD att man fått en gammal dom
      trots att man redan 200103 fick ett beslut om fortsatt vård som personal EE
      ansåg tillfyllest. Man har endast kontaktat socialjouren trots uppmaningar om att
      kontakta handläggare. 200105 och 200106 har inga kontakter tagits. Nämndens
      uppfattning har alltså varit att tillräckliga dokument har tillsänts Rebecka, vilket
      också visade sig korrekt.
AA fick möjlighet att kommentera förvaltningens yttrande och nämndens
remissvar.

Bedömning
JO:s granskning
AA har klagat på nämndens handläggning utifrån flera aspekter. I detta beslut
begränsar jag emellertid mina uttalanden till nämndens och Rebeckas
handläggning när hon skulle placeras vid hemmet.
                                                                 Dnr 138-2020       Sid 8 (14)
                                                                    3621-2020




Rättsliga utgångspunkter
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Barn och ungdomar kan dock under vissa
förutsättningar ges vård utan samtycke med stöd av LVU. Sådan vård kan
beslutas på grund av brister i barnets hemmiljö (2 § LVU) eller den unges eget
beteende (3 § LVU).

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av förvaltningsrätten efter en
ansökan av socialnämnden (4 § LVU). Socialnämnden bestämmer hur vården
av den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden (11 §
LVU).

För vård av unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver stå under
särskilt noggrann tillsyn ska det finnas särskilda ungdomshem (12 § LVU). Om
socialnämnden har beslutat att den unge ska vistas i ett sådant hem ska SiS
anvisa plats i ett sådant hem.

När en ungdom ska placeras vid något av SiS särskilda ungdomshem fattar
hemmet först ett beslut om inskrivning vid hemmet och därefter ett beslut om
intagning. Förenklat uttryckt innebär ett beslut om inskrivning att ungdomen får
en plats vid ett visst ungdomshem. Ett beslut om intagning fattas sedan när den
unge faktiskt tas in vid hemmet.

När en socialnämnd ansöker om inskrivning vid ett särskilt ungdomshem enligt
3 kap. 10 § socialtjänstförordningen (2001:937), SoF, ska nämnden foga sin
utredning i ärendet till ansökan. Om det finns ett beslut om omhändertagande
eller om vård enligt LVU, ska en kopia av eller annan underrättelse om det
verkställbara beslutet fogas till ansökan (3 kap. 12 och 13 §§ SoF).

När SiS efter kontakt med den beslutande nämnden har åtagit sig att genomföra
en insats som avser den enskilde, ska detta dokumenteras. Av dokumentationen
ska det framgå när den skriftliga ansökan om inskrivning, nämndens utredning i
ärendet enligt 3 kap. 12 § SoF och en kopia av det verkställbara beslutet eller
någon annan underrättelse om detsamma enligt 3 kap. 13 § SoF kom SiS
tillhanda. Av dokumentationen ska det också framgå vilken nämnd som har
gjort ansökan, vilken insats som uppdraget gäller, när och på vilket sätt SiS
lämnat en platsanvisning, när och på vilket sätt SiS har kontrollerat att nämnden
har fattat beslut om placering enligt 11 § LVU, när och på vilket sätt SiS har
kontrollerat om det finns ett giltigt beslut om omedelbart omhändertagande eller
vård, samt namn och kontaktuppgifter till ansvarig handläggare hos nämnden
(7 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [SOSFS 2014:5] om
dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och
LSS). Av journalen ska det framgå när SiS har fattat beslut om inskrivning
enligt 3 kap. 10 § SoF (7 kap. 2 §).
                                                                  Dnr 138-2020       Sid 9 (14)
                                                                     3621-2020




Av SiS riktlinjer Kontroller vid frihetsberövande (LVU) framgår att samma
kontroll av underlaget från nämnden ska göras såväl inför beslutet om
inskrivning som inför beslutet om intagning. Av riktlinjerna följer att kontrollen
ska göras vid två tillfällen eftersom ett beslut som var giltigt vid inskrivningen
inte behöver vara det vid intagningen, t.ex. kan ett beslut om omedelbart
omhändertagande ha upphört.

Har den unge beretts vård med stöd av 2 § LVU, ska socialnämnden minst en
gång var sjätte månad överväga om vård enligt lagen fortfarande behövs och
hur vården bör inriktas och utformas (13 § första stycket LVU). Har den unge
däremot beretts vård med stöd av 3 § LVU, ska socialnämnden inom sex
månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva om vård med stöd
av lagen ska upphöra. Den frågan ska därefter prövas fortlöpande inom sex
månader från senaste prövningen (13 § andra stycket LVU). Ett övervägande av
vård enligt 2 § LVU innebär att förvaltningen lämnar information om vården till
nämnden. Om informationen inte föranleder någon åtgärd från nämndens sida
dokumenteras endast att ett övervägande gjorts. Om nämnden däremot anser att
det finns skäl för det, genomför den en utredning och fattar därefter ett formellt
överklagbart beslut. När nämnden prövar om vård med stöd av 3 § LVU ska
upphöra fattar den ett formellt beslut som får överklagas (41 § LVU).

Vård med stöd av LVU kan upphöra av olika skäl. När vården inte längre
behövs, ska socialnämnden besluta att den ska upphöra (21 § första stycket
LVU). Vidare gäller att vård som har beslutats med stöd av 2 § LVU ska
upphöra senast när den unge fyller 18 år medan vård som har beslutats med stöd
av 3 § ska upphöra senast när den unge fyller 21 år (21 § andra och tredje
styckena LVU). I det följande återkommer jag till frågan vad det kan få för
betydelse för vården att nämnden underlåter att enligt 13 § andra stycket LVU
pröva om vården ska upphöra.

Handläggningen av AA:s ärende
Bakgrund och händelseförlopp
Av handlingarna framgår att Förvaltningsrätten i Härnösand den 13 november
2018 beslutade att AA skulle beredas vård med stöd av 2 och 3 §§ LVU. Den 12
mars 2019 avslog Kammarrätten i Sundsvall bl.a. AA:s överklagande av
förvaltningsrättens dom. AA vårdades därefter vid olika hem, bl.a. SiS särskilda
ungdomshem Råby. I december 2019 placerade nämnden AA vid ett
kommunalt ungdomsboende.

Den 3 januari 2020 bedömde nämnden att AA återigen var i behov av sådan
vård som ges vid SiS särskilda ungdomshem. Nämnden ansökte därför om plats
vid ett sådant hem och SiS anvisade AA till Rebecka. Nämnden fattade ett
beslut om att AA skulle placeras vid Rebecka med stöd av 11 § LVU och
beslutade också om handräckning av henne för att genomföra beslutet. Till sin
ansökan om inskrivning vid Rebecka fogade nämnden förvaltningsrättens dom
                                                                   Dnr 138-2020       Sid 10 (14)
                                                                      3621-2020




om vård enligt LVU och beslutet om placering vid hemmet. Med stöd av dessa
handlingar beslutade Rebecka om inskrivning av AA vid hemmet.

Inför intagningen av AA bedömde dock Rebecka att ytterligare kontroller
behövde göras bl.a. i fråga om huruvida den aktuella domen fortfarande var
verkställbar. Därför begärde hemmet på kvällen den 3 januari 2020 att nämnden
skulle lämna in sitt senaste beslut enligt 13 § andra stycket LVU. Därefter råder
det delade meningar mellan nämnden och hemmet om vad som hände, bl.a. i
fråga om vilka kontakter som togs mellan myndigheterna men även när
nämnden skickade det ifrågavarande beslutet till hemmet. Den 6 januari 2020
omhändertogs AA av polis. När polisen kontaktade Rebecka meddelade
hemmet att det inte kunde ta emot AA på det underlag som nämnden lämnat till
SiS. Nämnden återtog därefter sin handräckningsbegäran och AA släpptes av
polisen. Den 8 januari 2020 skickade nämnden en ny handräckningsbegäran till
polisen utifrån att AA inte höll en överenskommelse med sin handläggare om
att åka tillsammans med denne till Rebecka. AA påträffades av polis den
21 januari 2020 och fördes därefter till Rebecka.

Nämndens och hemmets ansvar i den aktuella situationen
När AA återigen skulle ges vård vid SiS särskilda ungdomshem i januari 2020,
hade det förflutit över ett år sedan beslutet om vård meddelades. Av den
utredning jag har tillgång till framgår det att Rebecka begärde nämndens senaste
beslut enligt 13 § andra stycket LVU i syfte att kontrollera att förvaltnings-
rättens dom alltjämt var verkställbar.

Jag har inte något att invända mot att hemmet begärde ytterligare information
från nämnden vid intagningen av AA. Eftersom det hade förflutit en relativt
lång tid sedan domen som fogades till nämndens ansökan meddelades, ser jag
inte att det var fel av hemmet att kontrollera att det fortfarande fanns
förutsättningar för tvångsvård av AA. Jag noterar att SiS i sitt remissvar inte har
lämnat någon redogörelse för varför denna kontroll inte gjordes av hemmet
redan vid den första prövningen, dvs. när Rebecka den 3 januari 2020 beslutade
om inskrivning av AA. Jag har svårt att se hur hemmet kunde anse att
underlaget var tillräckligt för ett beslut om inskrivning men senare samma dag
anse det otillräckligt inför en intagning av AA. Med detta sagt, finner jag inte
anledning att uppehålla mig ytterligare vid den saken.

Som jag ser det är de avgörande frågorna här vilken information som Rebecka
behövde för att kunna besluta om intagning av AA och vilket underlag som
kunde ge den informationen.

Vad gäller den första frågan, dvs. vilken information som hemmet behövde, kan
jag konstatera att hemmet ansåg sig behöva få besked om domen fortfarande var
verkställbar. Av den till ansökan om inskrivning fogade domen framgår att
beslutet om vård gällde omedelbart. AA hade även vårdats vid SiS särskilda
ungdomshem tidigare under den aktuella vårdperioden. I frånvaro av beslut om
                                                                     Dnr 138-2020       Sid 11 (14)
                                                                        3621-2020




att vården av AA upphört var domen i formell mening verkställbar. Den fråga
som Rebecka behövde få ett svar på från nämnden var om vården av AA
fortfarande var pågående, dvs. om nämnden eller domstol hade fattat ett beslut
om vårdens upphörande eller inte. Det är endast svaret på den frågan som i det
här fallet ger ett klart besked om vården fortfarande var pågående och
därigenom om det fortfarande fanns rättslig grund för att ta in AA vid Rebecka.

När det gäller frågan om vilket underlag som Rebecka rimligen borde ha begärt
från nämnden, och som nämnden borde ha lämnat till hemmet, gör jag följande
bedömning.

Som framgått valde Rebecka, i syfte att skaffa ett korrekt underlag för
intagningen av AA, att begära in nämndens senaste beslut enligt 13 § andra
stycket LVU. Jag ställer mig dock frågande till den åtgärden. Som jag uttalat
ovan har jag ingen invändning mot att hemmet agerade när det ansåg att det
fanns oklarheter i det aktuella underlaget. Det var bara genom en kontroll av
underlaget för intagningen av AA som hemmet kunde avgöra om det fanns
rättsliga förutsättningar för åtgärden. Typiskt sett ger ett beslut enligt 13 § andra
stycket LVU emellertid inte ett uttömmande svar på frågan om tvångsvården av
den unge alltjämt består. Nämnden är förvisso skyldig att inom sex månader
från dagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva om vården ska upphöra.
Därefter ska denna fråga prövas fortlöpande inom sex månader från den senaste
prövningen (se 13 § andra stycket LVU). Om en sådan prövning uteblir följer
det dock inte av 21 § LVU att vården därigenom ska anses ha upphört. Det
framgår inte heller av någon annan bestämmelse som reglerar frågan om
vårdens upphörande. Det förhållandet att nämnden av något skäl underlåter att
göra denna prövning innebär alltså inte att vården per automatik upphör (se
även Socialstyrelsen, LVU – Handbok för socialtjänsten, mars 2020, s. 215).
Vården av AA kunde ju dessutom ha upphört efter det att ett beslut enligt 13 §
andra stycket LVU hade fattats. Hemmets åtgärd att begära in det senaste
beslutet enligt nämnda bestämmelse i den aktuella situationen var därför inte en
tillräcklig åtgärd för att klargöra om AA alltjämt var föremål för vård och därför
kunde tas in vid hemmet.

Hemmet har inte i en situation som den aktuella någon möjlighet att få
information om vård med stöd av LVU fortfarande pågår på annat sätt än
genom en kontakt med den placerande nämnden. Frågan om det finns en
pågående vård eller inte måste därför besvaras av nämnden. I detta fall ansåg
Rebecka att det fanns tveksamheter i fråga om förutsättningarna att ta emot AA
Det som hemmet borde ha kontrollerat med nämnden var om vården av AA
bestod, dvs. att det inte hade fattats något beslut om att vården av henne skulle
upphöra. I det sammanhanget är det viktigt att hemmet på ett noggrant sätt
dokumenterar det svar som nämnden lämnar. Även nämnden bör i en sådan
situation dokumentera i sin journal att den lämnat ett svar till hemmet. Om så
inte sker är det svårt att följa handläggningen av ett ärende. Utifrån vad som nu
                                                                   Dnr 138-2020       Sid 12 (14)
                                                                      3621-2020




angetts kan jag inte dra någon annan slutsats än att hemmet inte vidtog de
åtgärder som behövdes för att klarlägga om AA fortfarande vårdades med stöd
av LVU. Det anser jag är en brist i handläggningen.

Nämnden, som ansvarade för vården av AA, hade å sin sida ett långtgående
ansvar för att i den aktuella situationen lämna den information som Rebecka
behövde för att kunna ta sitt ansvar för att intagningen av AA hade rättsligt stöd.
När hemmets personal kontaktade nämnden borde den utan dröjsmål ha hjälpt
till att reda ut eventuella oklarheter om det underlag som nämnden lämnat till
hemmet. En lämplig åtgärd hade enligt min mening varit att kontrollera om det
t.ex. fanns ett beslut om vårdens upphörande eller en pågående process i
domstol när det gäller den frågan. Den informationen borde nämnden sedan ha
lämnat till hemmet. Enligt min uppfattning fick inte Rebecka den hjälp av
nämndens socialjour som hemmet behövde för att klargöra att det rättsliga
stödet för att ta emot AA fanns.

Jag vill även beröra det som kommit fram om nämndens kontakter med
hemmets personal i detta fall. Av nämndens remissvar framgår att socialjouren
vid telefonsamtal med hemmets personal den 4 och 6 januari 2020 hänvisade
hemmet att i stället kontakta AA:s ordinarie handläggare. Det förtjänar att
nämnas att den 4 januari 2020 var en lördag och att den 5 och 6 januari 2020 var
helgdagar. Jag har givetvis förståelse för att socialjouren behöver göra
prioriteringar i sin verksamhet, men samtidigt måste det ha stått klart för
nämnden att hemmet ansåg att det underlag som nämnden lämnat i fråga om
AA inte var tillräckligt. Det framgår inte något annat syfte med den kontakt som
Rebecka då tog med nämnden än att få ett klargörande från nämndens sida. Det
fanns också en begäran om handräckning som syftade till att föra AA till
Rebecka. Mot den bakgrunden framstår det som att uppgiften att försöka bistå
Rebecka i hemmets handläggning var en uppgift som borde ha prioriterats. Jag
vill i sammanhanget understryka att nämnden måste organisera sin verksamhet
på ett sådant sätt att frågor från SiS kan besvaras utan dröjsmål även utanför
kontorstid.

Följden av myndigheternas hantering blev att AA släpptes av polisen och att
hon inte fick den vård som nämnden bedömde att hon behövde. Det inträffade
är helt oacceptabelt och jag ser med stort allvar på det som har kommit fram om
myndigheternas handläggning i ett sådant känsligt ärende som det varit fråga
om. Det inträffade har enligt min mening påvisat en bristande samverkan
mellan myndigheterna.

Myndigheternas dokumentation
Jag kan vidare konstatera att SiS respektive nämndens beskrivningar och
dokumentation av vad som hänt i AA:s ärende skiljer sig åt i flera avseenden.

Enligt nämndens remissvar ringde personal från Rebecka den 4 januari 2020 till
nämnden och meddelade att ett visst beslut saknade en underskrift. Det finns
                                                                    Dnr 138-2020       Sid 13 (14)
                                                                       3621-2020




inte någon notering i socialtjänstens journal om en sådan kontakt mellan
myndigheterna. Enligt nämndens remissvar ägde det inte rum några samtal med
Rebecka den 5 eller 6 januari 2020. Genom utredningen i ärendet är det
emellertid klarlagt att personal från Rebecka och socialjouren hade kontakt den
6 januari 2020 när AA hade omhändertagits av polis.

Av Rebeckas beredskapsrapporter framgår att hemmets personal var i kontakt
med socialjouren i fråga om AA varje dag under perioden den 3–6 januari 2020.
Av rapporterna framgår att domen bedömdes inaktuell, men det finns inte någon
notering om att hemmet skulle ha efterfrågat ett beslut enligt 13 § andra stycket
LVU. Det framgår inte heller vem Rebeckas personal talade med eller vad som
diskuterades vid de olika kontakterna. Enligt SiS remissvar fick myndigheten
del av det efterfrågade beslutet först den 7 januari 2020. Av SiS klientdiarium
framgår emellertid att beslutet registrerades hos myndigheten den 9 januari
2020.

Det verkar också ha funnits oklarheter i fråga om underskrift på en eller flera av
de handlingar som nämnden skickade till hemmet. Genom utredningen kan jag
inte dra några säkra slutsatser om vilken eller vilka handlingar som varit
föremål för diskussion mellan myndigheterna om behovet av underskrifter.

Att det inte går att följa myndigheternas dokumentation och utläsa vilka
kontakter som ägt rum och vilka handlingar som skickats respektive tagits emot
i fråga om intagningen av AA är helt oacceptabelt. Det inträffade belyser vikten
av att myndigheter som handlägger ärenden om tvångsvård dokumenterar sina
åtgärder på ett noggrant sätt (se t.ex. 4 kap. 9 § Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd [SOSFS 2014:5] om dokumentation i verksamhet som bedrivs
med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS).

Nämnden och Rebecka förtjänar kritik för handläggningen av AA:s ärende
Jag kan alltså konstatera att handläggningen när det gäller placeringen av AA
har brustit hos båda myndigheterna. För Rebeckas del är det fråga om brister
hänförliga till myndighetens kontroll av det underlag som krävdes för att besluta
om intagning av AA och för nämndens del handlar det om brister i fråga om att
tillhandahålla Rebecka information. Därtill har jag noterat brister i båda
myndigheternas dokumentation.

Myndigheternas hantering fick till följd att AA inte fick tillgång till den vård
nämnden bedömde att hon behövde. Jag ser med allvar på det inträffade och
både nämnden och Rebecka förtjänar kritik för hanteringen. Jag förutsätter
också att SiS ser över sina rutiner med anledning av det inträffade.

Det får inte förekomma brister i den formella hanteringen av ärenden om
tvångsvård. En förutsättning för en korrekt handläggning är att det finns ett
tydligt regelverk att följa. Av 3 kap. 10 § SoF framgår att SiS beslutar om
inskrivning i särskilt ungdomshem. Myndigheten ska också dokumentera
                                                                  Dnr 138-2020      Sid 14 (14)
                                                                     3621-2020




handläggningen av en inskrivning på visst sätt enligt 7 kap. SOSFS 2014:5. Det
kan noteras att det inte finns någon reglering i SoF när det gäller beslut om
intagning av en ungdom vid ett av SiS särskilda ungdomshem. I det här fallet
har jag konstaterat att handläggningen av intagningen av en flicka vid ett sådant
hem har brustit, bl.a. på grund av bristande samverkan mellan myndigheterna
och att konsekvensen blev att flickan inte fick den vård nämnden bedömde att
hon behövde. Det är inte tillfredsställande. Jag finner därför skäl att skicka en
kopia av det här beslutet till Socialdepartementet för kännedom.

Övrigt
Vad AA har framfört och vad som i övrigt har kommit fram i ärendena medför
ingen ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendena avslutas.
