# Långsam handläggning av en förundersökning vid Söderorts åklagarkammare i Stockholm och Polismyndigheten i Stockholms län

JO 2005-02-24 dnr 1380-2004

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2005-02-24        1380-2004              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Långsam handläggning av en förundersökning vid Söderorts åklagar-
                        kammare i Stockholm och Polismyndigheten i Stockholms län

## Anmälan

I en anmälan till JO kritiserade AA åklagare vid dåvarande Åklagarmyndigheten i
                        Stockholm. Hon uppgav därvid att en god man polisanmäldes den 26 april 2002 för
                        att ha tillgodogjort sig stora summor av huvudmannens medel, att en utredning
                        hade verkställts samt att ärendet i juni 2003 lämnades till åklagare men i februari
                        2004 hade ingen ytterligare åtgärd vidtagits i ärendet.

## Utredning

Handlingar fordrades in från Polismyndigheten i Stockholms län, Söderorts polis-
                        mästardistrikt, i ärende K104685-02. Vidare inhämtades ett diarieblad från Söder-
                        orts åklagarkammare i Stockholm i ärende 105-2081-02. Av handlingarna framgick
                        att en anmälan som rubricerades som bedrägeri och urkundsförfalskning gjordes
                        den 26 april 2002. Ärendet inkom till åklagarkammaren den 16 maj 2002 och den
                        17 juli 2002 inledde kammaråklagaren BB förundersökning gällande misstanke om
                        förskingring och urkundsförfalskning. Ett förundersökningsprotokoll skickades för
                        delgivning med den misstänkte den 4 juni 2003. Dåvarande kammaråklagaren CC
                        beslutade den 11 september 2003 att förundersökningen skulle kompletteras. Den
                        13 januari 2004 gav åklagare nya skriftliga utredningsdirektiv till polisen. Av dessa
                        framgick även att chefsåklagaren DD hade tagit över ärendet.

                        Muntliga upplysningar inhämtades den 20 april 2004 från kommissarien EE vid
                        Söderorts polismästardistrikt som uppgav följande. På bedrägerigruppen tjänstgör
                        tre utredningsmän. Av dessa var två på utbildning vid City polismästardistrikt från
                        början av februari 2004. Den kvarvarande utredningsmannen arbetade endast 50 %
                        av normal arbetstid. Den tidigare handläggaren av ärendet, kriminalinspektören FF,
                        påbörjade tjänstgöring vid Ekobrottsmyndigheten den 1 september 2003. Det fanns
                        därefter inte någon möjlighet att utse en ny handläggare på grund av den stora
                        arbetsbelastningen på bedrägerigruppen. Inga utredningsåtgärder hade därför
                        vidtagits i ärendet efter den 1 september 2003. EE visste inte när det fanns möjlig-
                        het att tillsätta en ny utredningsman. Bedrägerigruppen hade ett större ärende som
                        tagit alla utredningsresurser i anspråk från hösten 2003.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                        Dnr 1380-2004       Sid 2 (7)



Från polismyndigheten infordrades upplysningar och yttrande över handläggningen
av ärendet efter den 10 september 2003.

Polismyndigheten anförde bl.a. följande.

      Polismyndigheten har i ärendet inhämtat synpunkter från chefen för Söderorts
      polismästardistrikt, polismästaren GG.

## Bakgrund

AA gjorde 26 april 2002 en polisanmälan gällande misstänkt bedrägeri och urkunds-
      förfalskning. Den 17 juli 2002 beslutade åklagaren att inleda en förundersökning.
      Ärendet kom att handläggas av inspektör FF på bedrägerigruppen i Söderorts
      polismästardistrikt. Ett förundersökningsprotokoll redovisades till åklagaren den 4
      juni 2003. Samma dag underrättades den misstänkte och hennes ombud om
      utredningen. Den 23 juni påkallade de vissa kompletterande utredningsåtgärder.
      Kompletteringsförhör hölls den 25 juni och redovisades till åklagaren samma dag.
      Ytterligare material inkom till åklagaren den 4 juli.
      Av dagboksanteckningar från Söderorts åklagarkammare i Stockholm framgår att
      åklagare därefter vid två tillfällen, dels den 11 september 2003 och dels den 13
      januari 2004, beslutat om att förundersökningen skulle kompletteras.
      –––

## Bedömning

Handläggningen av ärendet efter den 10 september 2003
      Som ovan framgått har ett förundersökningsprotokoll redovisats till åklagare under
      sommaren 2003. Åklagare har därefter vid två tillfällen, den 11 september 2003 och
      den 13 januari 2004, beslutat om att förundersökningen skulle kompletteras i vissa
      avseenden.
      Vad avser det första kompletteringsbeslutet synes något skriftligt direktiv inte ha
      lämnats till bedrägerigruppen. Däremot finns det bland materialet i ärendet en kopia
      av en handskriven notering med innebörden – såvitt myndigheten kan förstå – att
      åklagaren den 10 september 2003 ringt och begärt att ett tjänsteutlåtande från Hud-
      dinge kommuns revisionsutredning skall delges försvararen. Av noteringen framgår
      vidare att detta material redovisats i förundersökningsprotokollet på sidan 12-13.
      Försvararen torde således redan ha delgetts materialet.
      Den 13 januari 2004 inträdde chefsåklagaren DD som ny förundersökningsledare
      i ärendet. Samma dag beslutade hon om att komplettera förundersökningen i vissa
      delar. Ett skriftligt direktiv med de åtgärder som behövde vidtas skickades till
      bedrägerigruppen. Någon ytterligare åklagarkontakt utöver detta direktiv har inte
      förekommit.
      Polismyndighetens grundinställning är självfallet att brottsutredningar skall genom-
      föras snabbt, effektivt och med hög kvalitet. I det fall förundersökningsledaren
      lämnar direktiv i utredningen till dem som biträder honom/henne skall naturligtvis
      dessa åtgärder genomföras så snart som möjligt. Det följer också av förundersök-
      ningens skyndsamhetsprincip som kommer till uttryck i 23 kap. 4 § andra stycket
      RB. Dessvärre har det i det nu aktuella fallet ännu inte varit möjligt att utföra de
      begärda kompletteringarna, vilket naturligtvis polismyndigheten beklagar. Den
      främsta anledningen till det är att inspektör FF varit tjänstledig från september 2003.
      Personalsituationen har vidare varit extremt ansträngd vid gruppen. Samtidigt har ett
      stort bedrägeriärende handlagts av bedrägerigruppen, där även inlånad personal
      nyttjats.
      Förhoppningsvis kan ett tilläggsprotokoll vara färdigt och redovisat till åklagaren
      innan sommaren.
                                                                        Dnr 1380-2004     Sid 3 (7)



      Översyn
      Polismyndigheten vill slutligen framhålla den översyn av utredningsverksamheten
      inom myndigheten som för närvarande pågår. Översynen har sin grund bl.a. i
      den kritik som JO riktat mot myndigheten när det gäller just handläggningen av
      bedrägeriärenden (se bl.a. dnr 1663-2002 och dnr 31-2003). I uppdraget ligger att
      presentera konkreta förslag på de förändringar som behövs för att målet – att uppnå
      en kvalitativ och optimalt fördelad utredningskompetens i hela myndigheten – skall
      kunna uppnås. Ett förslag som därvid övervägs är att samla alla utredningar av
      bedrägeribrott centralt i myndigheten.
Därefter infordrades upplysningar och yttrande från åklagarmyndigheten över
handläggningen av ärendet efter den 4 juli 2003 och därvid skulle särskilt anges
vilka eventuella åtgärder som vidtagits för att påskynda handläggningen av ärendet
och detta med särskilt beaktande av risken för att delar av ärendet preskriberades.

Åklagarmyndigheten kom in med ett yttrande jämte ett yttrande från
chefsåklagaren DD.

DD

      Vad har skett i ärendet efter 030704?
      Som framgår av JO:s remiss fanns ett förundersökningsprotokoll tillgängligt från det
      angivna datumet. Ärendet handlades vid den tiden av dåvarande kå CC, som begärde
      viss komplettering av förundersökningen 030910. Ärendet övertogs av mig, enligt
      vad som framgår av diariet, 040113 då jag lämnade vissa direktiv om komplettering
      av förundersökningen. Under våren har utredaren vid Söderortspolisen, krinsp. HH
      och jag kommit överens om att det skulle hållas förhör med N.N. 040616. Det
      förhöret genomfördes enligt planerna och det har därefter vidtagits ytterligare
      komplettering av förundersökningen. Jag har 040617 beslutat att lägga ned
      förundersökningen. – – –
      Vilka åtgärder har vidtagits för att skynda på polisens handläggning av ärendet?
      Det har inte vidtagits några särskilda åtgärder i ärendet utöver vad som framgår
      ovan. Ett av skälen till detta är att jag genom åtskilliga kontakter med Söderorts
      polismästare och kriminalchef är väl insatt i det ytterst besvärliga personalläge som
      råder i polismästardistriktet, med hänsyn till den omfattande, ofta synnerligen all-
      varliga, brottslighet som sker där. Den bedrägerigrupp som har handlagt detta ärende
      har haft en mycket besvärlig arbetssituation, vilket varit väl känt för mig. Jag känner
      också väl till hur mycket annan allvarlig brottslighet, som finns att handlägga i polis-
      mästardistriktet och som egentligen skulle fordra mer resurser än vad som finns
      tillgängligt för dessa ärenden. Det har inte framstått som lämpligt eller meningsfullt
      att i ett sådant läge verka för en omfördelning av utredningsresurserna. Vad är det
      för mening med att tillgodose ett behov om det leder till att ett annat – kanske minst
      lika angeläget – behov blir försummat?
      Ett annat skäl till att jag inte tagit fler kontakter är att jag inte har bedömt detta
      ärende som mer brådskande än många andra som handläggs vid Söderortspolisen.
      Även om en viss fördröjning av förundersökningen skulle leda till att del av den
      misstänkta brottsligheten skulle preskriberas så skulle det, enligt min mening, inte
      ha påverkat straffvärdet eller i annat avseende inneburit att något väsentligt allmänt
      eller enskilt intresse blivit åsidosatt.

      Åklagarmyndigheten
      Ärendet rör en anmälan som gjordes den 26 april 2002 och inlottades på åklagar-
      myndigheten den 16 maj 2002. Anmälan avsåg bedrägeri och urkundsförfalskning
      under tiden den 1 januari 1985 - 30 december 2001.
      –––
                                                                       Dnr 1380-2004     Sid 4 (7)



      Av handlingarna framgår att ett förundersökningsprotokoll skickades till åklagar-
      myndigheten i juni 2003. Efter viss komplettering var förundersökningen till synes
      klar den 4 juli 2003. Dåvarande kammaråklagaren CC beslutade emellertid den 11
      september 2003 att förundersökningen skulle kompletteras. Av polismyndighetens
      redogörelse för ärendets handläggning framgår att åklagare hade kontakt med polis-
      en den 10 september 2003. Denna kontakt finns inte dokumenterad i åklagarakten.
      DD övertog ärendet den 13 januari 2004 och beslutade då om ytterligare komplet-
      tering varvid hon lämnade direktiv till polisen.
      DD beslutade den 17 juni 2004 att lägga ned förundersökningen under motiveringen
      att preskription inträtt för delar av brottsmisstankarna och att brott i övrigt inte
      kunde styrkas. Vice överåklagaren JJ överprövade beslutet den 18 augusti 2004 utan
      att finna skäl till ändring av beslutet.
      Det har dröjt nästan ett år efter att det ursprungliga förundersökningsprotokollet in-
      kom till åklagarmyndigheten till dess beslut kunnat fattas. Detta är naturligtvis inte
      tillfredsställande men inte på något sätt unikt. Utredningar rörande brott som bedräg-
      eri, förskingring och urkundsförfalskning tar regelmässigt lång tid eftersom de brott-
      en inte är prioriterade. Detta i kombination med resursbrist hos främst polismyndig-
      heten, men även åklagarmyndigheten, leder till att dessa ärenden blir liggande. I
      detta ärende förelåg risk för preskription men så var fallet redan vid tiden för anmäl-
      an.
      Problemet med långsamma bedrägeriutredningar har tidigare uppmärksammats av
      JO och är välkänt inom åklagarmyndigheten. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
      har vid en gemensam inspektion år 2003 av äldre brottsutredningar vid Polismyndig-
      heten i Stockholms län och Åklagarmyndigheten i Stockholm konstaterat bl.a. att
      otillräckliga utredningsresurser avsatts för bedrägeribrotten och att åtgärder måste
      tas fram för att komma till rätta med situationen. En översyn pågår för närvarande i
      en styrgrupp inom polismyndigheten som har till uppdrag att skapa en bättre samo-
      rdnad och effektiv utredningsverksamhet. Åklagarna är företrädda i gruppen.
      Avslutningsvis vill jag tillägga följande. De handläggande åklagarna kunde möjligen
      ha vidtagit flera åtgärder för att försöka driva förundersökningen framåt och det är
      viktigt att dokumentation sker även hos åklagaren vid kontakt med polismyndighet-
      en. Mot bakgrund av vad jag anfört om problemen med utredningar av ifrågavarande
      slag och till vad DD anfört i sitt yttrande angående arbetsbelastningen är det
      emellertid mycket tveksamt om ytterligare åtgärder av åklagarna skulle ha gett något
      resultat. Jag anser inte att någon enskild åklagare kan kritiseras för den tidsutdräkt
      som förevarit.
Ett kompletterande yttrande inkom därefter från åklagarmyndigheten jämte ett
yttrande från CC.

CC
      Enligt diariet var förundersökningen färdigställd den 4 juli 2003. Med hänsyn till
      bl.a. semesterperioden kom jag sedan att ta mig an ärendet för att besluta i åtals-
      frågan i början av september. Av diariet framgår vidare att jag den 11 september
      begärt en komplettering av förundersökningen. Normalt brukar jag i de fallen i akten
      notera anledningen till den begärda kompletteringen. Så tycks inte ha skett i detta
      fall och med hänsyn till att ett år förflutit sedan dess minns jag inte idag med säker-
      het skälet till att jag begärde att förundersökningen skulle kompletteras. Av polis-
      myndighetens yttrande framgår dock att kompletteringen kan ha varit föranledd av
      att jag ville att försvaret skulle delges ytterligare handlingar i ärendet. Det framgår
      vidare att de handlingarna redan ingick i förundersökningsprotokollet, vilket jag av
      någon anledning förbisett, varför min begärda komplettering var en helt onödig
      åtgärd. Jag har ett svagt minne av att det kan ha varit på det sättet.
Under hösten 2003 hade jag sedan ärendet på mitt bord för beslut. Jag minns idag
att min arbetssituation vid den tiden var mycket ansträngd varför jag inte hann med
att ta mig an ärendet då ärendets omfattning krävde en noggrann och tidsödande
genomgång. Jag minns också väl att detta var en mycket medveten prioritering från
                                                                          Dnr 1380-2004      Sid 5 (7)



min sida. Regeringen och Riksåklagaren har tydligt angivit vilka mål som skall
prioriteras i vår verksamhet. Eftersom förmögenhetsbrott av det slag som här är
fråga om inte tillhör någon av de kategorier mål som skall prioriteras följde jag
som enskild åklagare den prioriteringsordning som angivits. Som jag antar är väl
känt har inte åklagarväsendet de resurser som skulle behövas för att alla mål skall
kunna handläggas på bästa sätt. Det innebär också att jag som enskild åklagare
ibland tvingas att prioritera bland mina mål med resultat att ett ärende kan bli
liggande utan åtgärd på ett sätt som skett i detta fall.

      När det gäller risken för att delar av ärendet skulle kunna komma att preskriberas
      delar jag helt chefsåklagare DD:s syn på detta. Eventuell risk för preskription
      förelåg, under den tid jag hade ärendet på mitt bord, endast för en mycket liten del
      av den totalt påstådda brottsligheten vilket enligt min uppfattning inte skulle ha haft
      någon som helst betydelse för målet i sin helhet.
      Eftersom jag ansåg att min tid inte räckte till för att omgående ta mig an ärendet
      ansåg jag mig dock tvungen att informera min närmsta chef, chefsåklagaren DD, om
      min situation vilket jag också gjorde. Detta resulterade så småningom i att ärendet
      flyttades från min rotel och övertogs av DD själv. Av diariet framgår att DD tog
      över ansvaret för ärendet den 13 januari 2004. Detta är dock en missvisande uppgift
      eftersom jag lämnade ifrån mig ärendet till henne redan någon gång under hösten.
      Det kan man också sluta sig till av diariet eftersom det naturligtvis inte var på det
      sättet att hon övertog ärendet samma dag som hon lämnade relativt omfattande
      direktiv i ärendet.
DD
      Med anledning av chefsåklagare CC:s yttrande i ärendet vill jag säga att det även är
      min minnesbild att jag tog över målet någon gång under hösten 2003. Det är beklag-
      ligt att det inte framgår av diariet när så skedde. Det skall anges i Brådis att ett ären-
      de byter handläggare men det har vi uppenbarligen glömt att göra. Som CC anger i
      sitt yttrande var arbetssituationen ansträngd på kammaren då.
Åklagarmyndigheten
      CC har redogjort dels för sin arbetsbelastning och sina prioriteringar under hösten
      2003, dels för de åtgärder han vidtog för att beslut skulle kunna fattas i ärendet. Att
      ett icke-prioriterat ärende blir liggande under sommaren då åklagarkamrarna har
      lägre bemanning är dessvärre en realitet. Det är däremot självfallet olyckligt om
      CC:s begäran om komplettering i september 2003 egentligen var en onödig åtgärd,
      som kanske ledde till att handläggningen av ärendet försenades. Fråga var emellertid
      om ett relativt omfattande material och annat har inte framkommit än att det i så fall
      rörde sig om ett rent förbiseende från CC:s sida.
      Jag anser mot bakgrund av vad CC anfört inte att någon kritik kan riktas mot honom
      med anledning av att ärendet blev liggande under hösten 2003.
      Enligt anteckning i diariet övertog DD ärendet den 13 januari 2004. Även om det nu
      visat sig att DD övertog ärendet redan under hösten 2003 anser jag inte att någon
      kritik kan riktas mot henne för att det dröjde tills i januari 2004 innan hon lämnade
      nya direktiv i ärendet. Som jag tidigare anfört var det fråga om ett relativt
      omfattande material som rörde icke-prioriterad brottslighet. Jag vill emellertid
      framhålla att det är viktigt att korrekt diarieföring sker för att handläggningen av ett
      ärende skall kunna följas.
Under ärendets handläggning hos JO inkom kompletterande skrivelser från AA i
vilka hon bl.a. framförde kritik mot DD:s beslut att lägga ned förundersökningen
och begärde att JO skulle besluta om åtal i den aktuella förundersökningen. AA
yttrade sig även över remissvaren.
                                                                   Dnr 1380-2004    Sid 6 (7)



Bedömning
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna
har följt de regler som gäller för förfarandet. JO kan inte ändra eller upphäva ett
beslut som en myndighet har fattat. Granskningen är inte heller avsedd att föregripa
eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. JO
brukar således inte ta ställning till om ett beslut är riktigt i sak. Min granskning
omfattar därför inte åklagarens ställningstagande att lägga ned förundersökningen
utan ärendets handläggningstid efter den 4 juli 2003.

En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, RB).

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall
se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen
tas tillvara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom de
direktiv som behövs för arbetet (1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen,
1947:948). När en förundersökning leds av en åklagare får denne enligt 23 kap. 3 §
andra stycket RB anlita biträde av polismyndighet för att verkställa förundersök-
ningen. Han får också uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till
förundersökningen om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav
som uttalas i rättegångsbalken. Jag är således väl medveten om att arbetssituationen
inom polis- och åklagarväsendena är ansträngd och att man därför måste prioritera
vissa ärenden framför andra. Jag är även medveten om att en översyn av ut-
redningsverksamheten pågår inom polismyndigheten.

I det aktuella ärendet redovisade polisen ett förundersökningsprotokoll till åk-
lagaren den 4 juni 2003 i vilket angavs att den misstänkte skriftligen skulle slut-
delges utredningen samma dag. Ytterligare utredning, som verkställdes på den
misstänktes begäran, inkom till åklagaren den 4 juli 2003. Därefter begärde CC den
11 september 2003 att förundersökningen skulle kompletteras på visst sätt. CC har
uppgett att han av förbiseende inte uppmärksammade att den handling som skulle
delges försvararen redan fanns intagen i förundersökningsprotokollet. Av
utredningen framgår vidare att DD övertog ärendet från CC någon gång under
hösten 2003. Detta skulle självfallet ha antecknats i diariet. Som åklagarmyndighet-
en har anfört är en korrekt diarieföring viktig för att handläggningen av ett ärende
skall kunna följas. Det har nu inte gått att utröna när ansvaret för ärendet övergick
från CC till DD. Det är dock inte godtagbart att hösten fick passera utan att åt-
gärder vidtogs som förde förundersökningen framåt.

Den 13 januari 2004 gav DD nya utredningsdirektiv till polisen. Av dessa framgick
att polisen skulle fordra in en kopia av Huddinge tingsrätts akt i ärendet angående
förordnande av den gode mannen och därefter skulle ett nytt förhör hållas med den
misstänkte. Det förhöret genomfördes först den 16 juni 2004. DD beslutade dagen
                                                                   Dnr 1380-2004      Sid 7 (7)



därpå att lägga ned förundersökningen med motiveringen att preskription inträtt
såvitt avsåg delar av brottsmisstankarna och att brott i övrigt inte kunde styrkas.

Polismyndigheten har i sitt yttrande angett att den extremt ansträngda personal-
situationen vid bedrägerigruppen är förklaringen till att man inte hade möjlighet att
biträda åklagaren med den kompletterande utredningen tidigare. Det är givetvis
inte rimligt att det skall dröja fem månader innan polisen verkställer utrednings-
direktiv av det slag som lämnats i förevarande fall. DD borde också, i sin egenskap
av förundersökningsledare, ha försökt att påskynda handläggningen hos polisen.

En handläggningstid om närmare ett år från det att ett delgivet förundersöknings-
protokoll förelåg till dess att åklagare beslutade att lägga ned förundersökningen
är inte acceptabel. Om förundersökningen kommit så långt att ett färdigställt för-
undersökningsprotokoll lämnats till åklagare, och de kompletteringar som därefter
fordras inte är alltför omfattande, bör ett beslut i åtalsfrågan kunna fattas betydligt
tidigare. Det finns därför anledning att rikta kritik mot såväl polismyndigheten som
mot åklagarna för handläggningen av den aktuella förundersökningen.

Jag vill avslutningsvis framhålla att en väl fungerande utredningsverksamhet har
en betydande brottsförebyggande effekt och därmed bidrar till tryggheten i sam-
hället. Att anmälda brott utreds på ett kompetent sätt inom rimlig tid är vidare en
förutsättning för att målsägandenas intressen skall kunna tillvaratas och är också
av grundläggande betydelse för allmänhetens förtroende för polisen. Många män-
niskor får sin första kontakt med polisen i samband med att de eller någon när-
stående utsätts för brott. Det sätt på vilket en brottsanmälan handläggs kan själv-
fallet komma att prägla anmälarens syn på polisen och rättssamhället.

Vad som kommit fram i övrigt föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas.
