# Kritik mot en skolsköterska bl.a. för att samtal hållits med en elev om hennes hemsituation utan vårdnadshavarnas samtycke

JO 2013-11-19 dnr 1382-2012

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                       Sid
                                                                          2013-11-19              1382-2012                1 (7)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot en skolsköterska bl.a. för att samtal hållits med en elev om
                        hennes hemsituation utan vårdnadshavarnas samtycke


                          Beslutet i korthet: En skolsköterska höll på eget initiativ ett flertal samtal med en elev
                          om elevens hemsituation utan att först inhämta vårdnadshavarnas samtycke.
                          Vårdnadshavarna informerades inte heller i efterhand om vad som kommit fram vid
                          samtalen.
                          I beslutet konstaterar JO att utgångspunkten, med hänsyn till elevens låga ålder, var att
                          samtalen kunnat hållas bara om vårdnadshavarna gett sitt samtycke. Då
                          vårdnadshavarna inte tillfrågats om sin inställning i saken fanns det inte förutsättningar för
                          skolsköterskan att hålla samtalen. Vidare hade skolsköterskan kunnat underlåta att
                          berätta för, i detta fall, fadern om vad som kommit fram vid samtalen endast om det
                          funnits skäl att anta att eleven skulle komma att lida betydande men om information
                          lämnades. Utredningen ger inte stöd för att omständigheterna var sådana i detta fall. JO
                          uttalar sammanfattningsvis att det var fel av skolsköterskan både att hålla samtalen med
                          eleven utan vårdnadshavarnas samtycke och att inte efteråt informera om vad som
                          kommit fram vid samtalen.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot skolsköterskan BB vid
                        Ribersborgsskolan, Västra Innerstadens stadsdelsförvaltning i Malmö kommun.

                        AA anförde bl. a. följande. Skolsköterskan förde under perioden våren
                        2010–februari 2011 samtal med hans dotter CC, född 2000, gällande hennes
                        hemsituation. Han hade inte vetskap om samtalen trots att han är vårdnadshavare.
                        Merparten av gångerna hämtades CC av skolsköterskan i klassrummet under
                        lektionstid. Under sommaren bröt CC ihop när hon berättade att hon mot sin vilja
                        blivit utfrågad av skolsköterskan. CC hade känt sig pressad att leverera svar till
                        skolsköterskan. Skolsköterskan skulle ha inhämtat hans tillstånd till att hålla
                        samtalen med CC. – Skolan hade inte behövt göra anmälan till socialtjänsten om
                        han hade fått information om att CC mådde dåligt och kunnat delta i eventuella
                        samtal i ett tidigt skede. Utredningen hos socialtjänsten, som avslutades utan några
                        insatser, medförde ytterligare påfrestning för CC.

## Utredning

Handlingar i ärendet inhämtades från Ribersborgsskolan.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 1382-2012       Sid 2 (7)




Västra Innerstadens stadsdelsfullmäktige i Malmö kommun anmodades därefter att
inkomma med utredning och yttrande angående bl.a. i vilken omfattning
BB hade fört samtal med flickan och på vems initiativ samtalen hade ägt rum.

I remissvaret anfördes bl.a. följande.

      Skolsköterskan fick inledningsvis allmän information från klassläraren på lågstadiet
      att CC H. bl.a. var duktig i konståkning och att hon tränade mycket samt att fadern
      hjälpte henne med detta.
      I mars/april 2010 (årskurs 3) kontaktade AA skolsköterskan för CC:s kvalsterallergi.
      Skridskoåkningen togs också upp i samtalet, men då CC inte fick astmabesvär därav
      var det ju enbart bra för hennes hälsa.
      Den 6 april 2010 träffade skolläkaren DD CC:s moder på sin mottagning med
      anledning av CC:s astmabesvär. Modern berättade vid det tillfället att relationen var
      dålig mellan föräldrarna och att de hade svårt att komma överens.
      Den 14 april 2010 träffade skolsköterskan CC för vikt och längdmätning inför
      utredningen av CC:s astma. Skolsköterskan frågade då också hur det gick med
      hennes träning. Skolsköterskan menar att frågor som dessa är naturliga i umgänget
      med barn och ställs oavsett vem barnet är. CC svarade då att hon ville sluta med
      konståkningen, då det inte var roligt.
      Den 15 april 2010 ringde skolsköterskan till socialtjänstens individ- och
      familjeomsorg för att få råd hur att göra i en situation med föräldrar som inte är
      överens och där barnen sitter i kläm.
      Denna rådfrågan gjorde skolsköterskan anonymt, dvs. hon namngav inte familjen.
      Den 15 april 2010 försökte skolsköterskan få kontakt med modern för att höra om
      tid för astmautredning. CC svarade, då modern inte var hemma.
      Den 27 april 2010 uppsökte CC skolsköterskan, då hon hade ramlat på skolgården
      och därför behövde plåstras om.
      Den 25 augusti 2010 (årskurs 4) sökte CC skolsköterskan p.g.a. andnöd.
      Skolsköterskan ringde modern, som själv är sjuksköterska, och som därefter kom
      och hämtade CC.
      Den 12 oktober 2010 uppsökte CC skolsköterskan. Hon grät, då hon fått ett slag på
      halsen. Hon tröstades av skolsköterskan. Skolsköterskan frågade vidare hur hon
      hade det. Hon berättade att hon inte hade det bra. Hon var rädd för att göra sin pappa
      arg, eftersom hon hade slutat med konståkningen. Hon uppgav att pappan inte tyckte
      om detta.
      Den 27 oktober 2010 träffade skolsköterskan CC för uppföljning. CC berättade då
      att det var som tidigare att mamman och pappan inte pratade med varandra.
      Den 10 november 2010 uppsökte skolsköterskan CC och talade om att det var
      viktigt att CC själv bestämmer och tänker vad hon vill göra på sin fritid med sin
      scouting och dans. Skolsköterskan berättade samtidigt att hon skulle försöka ordna
      ett möte med föräldrarna.
      Den 10 november 2010 ringde skolsköterskan fadern. Han uppgav bl.a. att han inte
      ville gå på socialtjänstens öppenvårdsmottagning benämnt Samtalskraft, då
      samarbetet mellan modem och honom var dåligt.
      Den 11 november 2010 sökte CC upp skolsköterskan p.g.a. andnöd efter att ha
      sprungit och inhalerat. CC lugnades ner av skolsköterskan. CC verkade glad och
      berättade att hon skulle på ett scoutläger i december. De överenskom att de skulle
      träffas veckan därpå.
      Den 16 november 2010 vaccinerades CC och allt var bra.
                                                                  Dnr 1382-2012     Sid 3 (7)




Den 8 december 2010 träffade skolsköterskan CC. Hon var glad. Hon berättade att
hennes pappa hade skaffat en lägenhet och att hon skulle åka med pappan till
farföräldrarna över julen. Det var bättre nu hemma hos CC. Vidare samtalade
skolsköterskan med CC om hur hon ska kunna säga ifrån när föräldrarna pratade illa
om varandra. Skolsköterskan och CC kom överens om att träffas igen efter jullovet.
Den 20 januari 2011 träffade skolsköterskan CC i samband med en hälsokontroll av
årskurs 4. CC uppgav vid besöket att hon mådde bra.
Den 27 januari 2011 plåstrades CC om av skolsköterskan efter att ha ramlat på
skolgården.
Den 16 februari 2011 hade skolsköterskan ett samtal med CC på lärarens begäran.
CC uppgav då att hon inte vill vara hos pappan, eftersom han hade pratat illa om
hennes kamrater.
Den 16 februari 2011 gjorde skolsköterskan en anmälan till socialtjänstens individ-
och familjeomsorg i stadsdelsförvaltningen Västra Innerstaden med stöd av
14 kap. l § socialtjänstlagen, då det förelåg misstanke om att CC "far illa'', i anmälan
uppgav skolsköterskan att CC hade sedan april 2010 uttryckt till skolsköterskan
svårigheter mellan föräldrarna att komma överens. CC var ledsen för detta och
tyckte att föräldrarna inte lyssnade till hur hon ville ha det. Hon tyckte att hon blev
tvingad i umgänget med föräldrarna och hon kände att hon inte fick välja själv. CC
uttryckte också att det ställdes frågor av respektive förälder om den andra föräldern
och om hur det var där. I skolan hade hennes lärare på lågstadiet och läraren i
dåvarande klass, vid tiden för anmälan, uttryckt oro för att CC inte hade det bra.
Båda föräldrarna uttryckte att de inte kunde samarbeta och ville inte heller träffa
varandra, vilket medförde att CC fick bära "bördan".
Vissa möten efter perioden som avses i anmälan mellan skolsköterskan och CC.
Den 15 mars 2011 uppsökte CC skolsköterskan för huvudvärk. Hon kontaktade
pappan och att det var ok att CC gick hem.
Den 29 mars 2011 kom CC ledsen och gråtande med sin lärare till skolsköterskan.
Det hade varit på detta sätt flera gånger under den senaste tiden. CC berättade att
mamman och pappan var sådana ovänner. Med anledning härav ringde
skolsköterskan till socialtjänsten och berättade att CC mådde dåligt.
Den 15 april 2011 ringde skolsköterskan till socialtjänsten med anledning av att
skolvaktmästaren samma dag hade ringt till skolsköterskan och berättat att
skolvaktmästaren hittat CC ledsen i gymnastiksalen. Hon berättade då om sina
skuldkänslor, att hon inte ville vara hos sin pappa, att mamman inte mådde bra samt
att hon inte vill leva längre. Vaktmästaren ombads också ringa till socialtjänsten för
att berätta om allvaret i CC:s situation.
Utredning om skolsköterskans egna synpunkter på kontakterna med CC
Stadsdelsfullmäktige har från skolsköterskan inhämtat att ursprunget till samtalen
med CC var hennes astmabesvär. Vid samtalen med CC har hon aldrig försökt att
pressa fram några svar från CC. Samtalen har kommit till stånd för att ge CC stöd i
en för henne svår situation, när klassläraren eller CC själv bedömt att stöd behövdes
av henne. Många frågor har enligt skolsköterskan varit helt öppna som t ex hur CC
har det. Samtalen har aldrig hållits mot CC:s egen vilja. Vid de tillfällen som
skolsköterskan och CC kommit överens att träffas igen och CC sedan meddelat att
hon mår bra har träffen ställts in och inga samtal har förts. Vidare har skolsköterskan
uppgett att viktigast för henne har varit att CC har haft en vuxen som hon kunnat tala
med och som är neutral i föräldrarnas vårdnadskonflikt.
Skolsköterskan har vidare uppgett att CC är en varm och känslomässig person som
har ett behov att prata.
Stadsdelsfullmäktiges kommentar
Stadsdelsfullmäktige har tagit del av AA:s invändningar i JO-anmälan och vill
därför bemöta dem sammanfattningsvis enligt följande.
                                                                          Dnr 1382-2012      Sid 4 (7)




      Stadsdelsfullmäktige fäster tilltro till skolsköterskans uppgifter att hon aldrig har
      försökt pressa fram några svar från CC, utan samtalen har kommit till stånd för att
      ge CC stöd i en för henne svår situation i föräldrarnas vårdnadskonflikt, när
      klassläraren eller CC själv har bedömt att stöd behövdes av en skolsköterska.
      Samtalen bedöms inte heller har hållits mot CC:s egen vilja.
      Stadsfullmäktige delar också skolsköterskans bedömning att det funnits fog för att
      göra anmälan till socialtjänstens individ- och familjeomsorg enligt 14 kap. l §
      socialtjänstlagen i de fall CC farit illa i föräldrarnas vårdnadskonflikt utifrån barnets
      skyddsaspekt. Nämnda lagrum är ju undantagsbestämmelse från skolsköterskans
      stränga sekretess enligt 25 kap. l § offentlighets- och sekretesslagen (OSL). När
      anmälningsskyldighet är stadgad i lag får/ska sekretessen brytas (10 kap. 28 § OSL)
      Vårdnadshavare har i regel rätt att ta del av uppgifter rörande sitt barn. Detta får
      anses följa av vårdnadshavarens rätt och skyldighet att företräda barnet i personliga
      förhållanden (se bl.a. 6 kap. 2 och 11 §§ föräldrabalken jämfört med 12 kap. 3 §
      andra stycket OSL).
      Stadsdelsfullmäktige delar dock skolsköterskans bedömning att CC under
      föräldrarnas då rådande osämja riskerade att lida betydande men och därför inte
      kontaktat och informerat föräldrarna med stöd av 12 kap 3 § andra stycket 1. OSL
      [rätteligen 12 kap. 3 § första stycket 1; JO:s anm.], dvs. sekretess i förhållande till
      vårdnadshavare, om de samtal med CC, som rört hennes mående till följd av den
      rådande vårdnadskonflikten mellan föräldrarna. Av förarbetena till undantagsregeln i
      12 kap. 3 § andra stycket 1. (prop. 1988/89:67 s. 37 ff.) framgår att det finns
      situationer där vårdnadshavare och barn står i motsatsförhållande till varandra och
      där det i vissa fall, oavsett barnets ålder, skulle vara till skada för barnet att lämna ut
      sekretesskyddade uppgifter till föräldrarna. Det kan vara fallet i t.ex. vårdnads- och
      umgängestvister, vid behandling av sådana störningar hos barnet som har sitt
      ursprung i familjeförhållandet och i omhändertagandesituationer.
      Det förelåg således i detta enskilda fall speciella skäl med hänsyn till tvisten
      föräldrarna emellan som tydde på att aktivt lämnande av information om vad den
      underårige berättat för skolsköterskan skulle kunna komma att missbrukas av
      vårdnadshavaren inom ramen för den pågående konflikten vårdnadshavarna emellan
      och medföra att barnet kom i en ännu svårare sits, se prop. 1988/89:67 s. 38 och
      prop. 2008/09:150 s. 370 f. Skolan ska vara en fredad zon för barnet. Skolan ska
      alltid förhålla sig neutralt när vårdnadshavare tvistar. Skolan har en skyldighet att se
      till barnets bästa utifrån barnets perspektiv.
      Jfr Kammarrättens i Göteborg dom den 22 april 2005 i mål nr 2046-05. Jfr även
      Högsta förvaltningsdomstolens domar RA Notis 1992:117, RÅ Notis 1994:151 samt
      JO:s ämbetsberättelse 1998/99 s. 464).
      Sammantaget bestrider stadsdelsfullmäktige således att skolsköterskans
      handläggning av ärendet stridit mot lag. Skolsköterskan har fullgjort sina åligganden
      enligt skol- och hälso- och sjukvårdslagen. Skolsköterskan har endast verkat inom
      ramen för barnets bästa. Barnet bereddes en fredad zon från konflikten som rådde
      mellan föräldrarna som innebar, vilket utvecklats ovan att barnet inte mådde bra.
AA kommenterade remissvaret. Han anförde bl.a. följande. Uppgifterna i
remissvaret är i vissa delar oriktiga. CC blev hämtad mot sin vilja i klassrummet av
skolsköterskan vid 15–20 tillfällen. Även CC:s klassföreståndare, som var
närvarande alla gånger CC blev hämtad, valde att inte informera honom. –
Bestämmelsen i 12 kap. 3 § första stycket 1 OSL är inte tillämplig i detta fall. CC
skulle inte ha tagit någon skada av att han informerats om de uppgifter som
framkommit vid samtalen. – CC mår fortfarande dåligt av de många
förhörsliknande samtalen med skolsköterskan.

I ett beslut den 19 november 2013 anförde JO Wiklund följande.
                                                                  Dnr 1382-2012    Sid 5 (7)




Bedömning
Skolsköterskans samtal med CC
Av utredningen framgår att skolsköterskan hade ett stort antal kontakter med AA:s
dotter CC. De flesta av de redovisade kontakterna rörde sådant som naturligt faller
inom elevhälsovården, som t.ex. astmabesvär och omplåstring av sårskador.
Skolsköterskan har dock även vid ett antal tillfällen tagit initiativ till och fört
samtal med CC om hennes hemsituation. Myndigheten har i remissvaret redovisat
fyra kontakter av den karaktären. AA har i sitt yttrande över remissvaret uppgett att
det rört sig om 15–20 tillfällen. Eftersom uppgifterna är motstridiga och då jag inte
bedömer det som meningsfullt att vidta ytterligare utredningsåtgärder i saken har
jag att utgå från myndighetens redovisning. Frågan är, oavsett antalet samtal, om
skolsköterskan agerade korrekt när hon dels förde dessa samtal med CC utan att
faderns – som också var vårdnadshavare – inställning inhämtades, dels underlät att
informera honom om de uppgifter som CC lämnat.

Av 6 kap. 11 § föräldrabalken, FB, framgår att vårdnadshavaren har rätt och
skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter.
Vårdnadshavaren ska därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt
större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

Samarbete mellan hem och skola bygger på ömsesidig information. Enligt
Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 ska läraren
samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om bl.a. elevens skolsituation
(avsnitt 2.4). Vidare har rektor ett ansvar för att kontakt upprättas mellan skola och
hem, om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan (avsnitt 2.8).

Det ovan anförda innebär inte att skolan är skyldig att informera vårdnadshavare
om allt som rör eleven. En prövning måste göras i varje enskilt fall och hänsyn tas
till vad saken gäller samt elevens ålder och personliga mognad. Om och i vilken
utsträckning information ska lämnas är ytterst en bedömningsfråga.

Enligt 12 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL,
gäller sekretess till skydd för en enskild, om den enskilde är underårig, även i
förhållande till dennes vårdnadshavare. Sekretessen gäller dock inte i förhållande
till vårdnadshavaren i den utsträckning denne enligt 6 kap. 11 § FB har rätt och
skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga
angelägenheter.

Det finns inte någon åldersgräns angiven till ledning för bedömningen av vem som
disponerar över sekretessen beträffande uppgifter som en underårig har lämnat till
t.ex. en skolsköterska. Svaret på frågan blir beroende av den unges mognad och
utveckling i det enskilda fallet. Vid prövningen kommer av naturliga skäl den
unges ålder ofta att kunna vara vägledande, men det finns också anledning att väga
in de aktuella uppgifternas innehåll samt vilken typ av ärende som det är frågan
om.
                                                                   Dnr 1382-2012    Sid 6 (7)




Även om barnet inte nått en sådan mognad att det fått ett integritetsskydd mot
föräldrarna följer av 12 kap. 3 § första stycket 1 OSL att sekretess gäller till skydd
för en underårig även i förhållande till vårdnadshavaren, om det kan antas att den
underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. Med
betydande men avses t.ex. att den unge kan skadas allvarligt psykiskt, fysiskt eller
på annat sätt om uppgiften lämnas. I förarbetena till bestämmelsen anges att det
finns situationer där vårdnadshavare och barn står i motsatsförhållande till varandra
och där det i vissa fall, oavsett barnets ålder, skulle vara till allvarlig skada för
barnet att en uppgift lämnas ut till vårdnadshavaren. För tillämpning av
undantagsregeln är det däremot inte tillräckligt att den unge finner det obehagligt
att föräldrarna får ta del av uppgifterna eller tror att vårdnadshavaren ska vidta
åtgärder som den unge motsätter sig men som inte kan anses medföra betydande
men för den unge. Undantagsregeln tar sikte på de mest angelägna fallen där det
kan finnas behov av att skydda barnen mot vårdnadshavaren, antingen därför att
det är fråga om särskilt integritetskänsliga uppgifter eller därför att uppgifterna kan
missbrukas av vårdnadshavaren på ett sätt som allvarligt skadar barnet. Det kan
vara fallet i t.ex. vårdnads- och umgängestvister, vid behandling av sådana
störningar hos barnet som har sitt ursprung i familjeförhållandet och i
omhändertagandesituationer (prop. 1988/89:67 s. 37 f.).

Om sekretess inte gäller i förhållande till vårdnadshavaren förfogar denne enligt
2 § ensam eller, beroende på den underåriges ålder och mognad, tillsammans med
den underårige över sekretessen till skydd för den underårige (12 kap. 3 § andra
stycket OSL).

------------------------------

Stadsdelsfullmäktige har i sitt remissvar uppgett att samtalen hållits för att ge stöd
till CC som befann sig i en svår situation på grund av föräldrarnas konflikt.
Fullmäktige har åberopat undantagsregeln i 12 kap. 3 § första stycket 1 OSL och
anfört att det med hänsyn till tvisten mellan föräldrarna fanns speciella skäl att inte
informera AA om vad CC berättat. Skolsköterskan bedömde att CC skulle kunna
hamna ”i en ännu svårare sits” om fadern informerades om samtalen där CC, enligt
remissvaret, bl.a. gett uttryck för att hon inte ville vara hos honom.

CC var endast nio-tio år när samtalen ägde rum. Utgångspunkten är därför att
skolsköterskan kunde föra samtal med CC om hennes hemsituation bara om hennes
vårdnadshavare gav sitt samtycke till detta. Det kan konstateras att
vårdnadshavarna inte tillfrågades om sin inställning i saken. Mot den bakgrunden
fanns det alltså inte förutsättningar för skolsköterskan att hålla samtalen med CC.

När det gäller frågan om skolan kunde underlåta att informera fadern om vad som
kom fram vid samtalen gör jag följande bedömning.

Vårdnadshavarna hade visserligen en inbördes konflikt vid den aktuella tidpunkten.
Utredningen ger dock enligt min mening inte stöd för att omständigheterna var
sådana att det fanns skäl att anta att CC skulle komma att lida betydande men om
                                                                  Dnr 1382-2012   Sid 7 (7)




AA fick information om de uppgifter som dottern lämnat. Som redogjorts för ovan
är det inte tillräckligt för en tillämpning av undantagsregeln i 12 kap. 3 § första
stycket 1 OSL att barnet tycker att det är obehagligt att föräldrarna får ta del av
uppgifter.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att skolsköterskan agerade felaktigt både
genom att hålla samtal med CC om hennes hemsituation utan att först inhämta
medgivande från, såvitt här är aktuellt, fadern och genom att inte informera honom
om vad som framkommit vid samtalen. Hon förtjänar kritik för sitt agerande.

Övrigt
Av 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) följer att bl.a. skolpersonal är skyldig
att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller
misstänker att ett barn far illa. Det är sedan socialnämndens uppgift att utreda
vilken grund som kan finnas för uppgiften och utreda eventuellt behov av åtgärder.

Vad som kommit fram rörande skolans anmälan till socialtjänsten föranleder inte
någon åtgärd eller något uttalande från min sida.

Inte heller vad AA i övrigt anfört ger mig anledning att vidta någon åtgärd eller att
göra något uttalande.

---------------------------

Med den kritik som uttalats ovan avslutas ärendet.
