# Socialförvaltningen hade tillsammans med en skola remitterat en pojke till BUP. Fråga om ett utlåtande som begärdes från BUP rörande pojken borde ha inhämtats inom ramen för en s.k. barnavårdsutredning. Även fråga om samverkan mellan olika myndigheter

JO 2005-09-30 dnr 1402-2004

## Beslut

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2005-09-30        1402-2004              1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Socialförvaltningen hade tillsammans med en skola remitterat en pojke
                        till BUP. Fråga om ett utlåtande som därefter begärdes från BUP rörande
                        pojken borde ha inhämtats inom ramen för en s.k. barnavårdsutredning.
                        Även fråga om samverkan mellan olika myndigheter


                        AA klagade i en anmälan till JO på förvaltningen proAros Individ- och familj
                        Hammarby-Råby i Västerås kommun. Av anmälan och bifogade handlingar
                        framgick bl.a. följande. AA:s son BB hade i april 2001 remitterats till basenheten
                        för barn- och ungdomspsykiatri ”Team Väst” vid Centrallasarettet i Västerås
                        (BUP) gemensamt av skolpsykolog och socialtjänst. BUP hade inkommit med ett
                        remissvar, daterat den 16 december 2003, till socialsekreteraren CC vid
                        förvaltningen. AA var i sin anmälan kritisk mot att förvaltningen inte då hade
                        tillställt honom en kopia av remissvaret. Han hade själv fått begära handlingen från
                        BUP. AA gjorde även gällande bl.a. att BUP hade brustit i informationen till
                        honom angående BB:s medicinska diagnoser och att BUP inte hade utfört utlovad
                        behandling av BB.

                        Av en senare inkommen kompletterande inlaga från AA framgick att BB den 22
                        mars 2004 hade omhändertagits omedelbart med stöd av 6 § lagen (1990:52) med
                        särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Länsrätten hade den 13 maj 2004
                        hållit muntlig förhandling i mål angående beredande av vård enligt LVU.

                        Efter att föredraganden hade inhämtat upplysningar vid telefonsamtal med
                        socialsekreteraren CC vid förvaltningen proAros, inhämtade JO en kopia av en
                        barnavårdsutredning gällande BB som hade inletts i samband med
                        omhändertagandet den 22 mars 2004. Vid granskningen av denna handling
                        noterades att någon barnavårdsutredning inte hade pågått när CC i december 2003,
                        enligt vad som hade framkommit, hade tagit kontakt med BUP och begärt att få det
                        aktuella remissvaret därifrån.

                        Individ- och familjenämnden i Västerås kommun anmodades därefter att inkomma
                        med utredning och yttrande angående inhämtandet av remissvaret från BUP den 16
                        december 2003. Nämnden skulle i sitt yttrande belysa frågan om inhämtandet i
                        förhållande till bestämmelserna om utredning i 11 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen
                        (2001:453).



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 1402-2004     Sid 2 (5)




Nämnden inkom med ett yttrande som utgjordes av två tjänsteskrivelser,
undertecknade av konsulenten DD och enhetschefen EE.

I DD:s skrivelse anfördes i huvudsak följande.

      Utredning och yttrande över vad som anförts i anmälan om inhämtande av
      remissvaret från barn- och ungdomspsykiatrin den 16 december 2003
      Skolpsykolog och socialsekreterare hade skrivit en gemensam remiss till BUP
      angående BB. Remissvaret hade dröjt. Detta var anledningen till träffen 2003-12-02
      tillsammans med skolpsykolog och BUP för att få en redogörelse utifrån psykolog
      FF:s utredning av BB. Remissvaret var summariskt varför BUP skulle återkomma
      med ett nytt kompletterande svar. Direkt efter denna träff kontaktade
      socialsekreteraren AA som i sin tur besökte BUP för att hämta remissvaret. Därmed
      tog individ och familj inte något initiativ till ett möte med honom. AA har heller inte
      framfört önskemål om individ och familjs stöd i kontakterna med BUP. Nu i
      efterhand blir det klart att AA uppgivit att han hämtat det mer summariska
      remissvaret. Det kompletterande remissvaret daterat 2003-12-16 inkom till individ
      och familj 2004-01-12. AA vistades då i Argentina sedan i slutet av december och
      var åter i Sverige i början av februari. BB bodde under tiden i det nuvarande
      familjehemmet.
      I brev daterat 2004-03-31 uppger AA att han fick vetskap om innehållet i det mer
      utförliga remissvaret först den 24 mars. Han hade då själv kontaktat ansvarig läkare
      och fått ut handlingen.
      Individ och familj hade inte tagit förnyad kontakt med AA utifrån det mer utförliga
      remissvaret.
      I samband med utredningen som låg till grund för ansökan om vård jml LVU, lag
      med särskilda bestämmelser om vård av unga, har individ och familj begärt ut
      handlingar från BUP. Av dessa framgår att vid träff 2003-05-14 tar AA del av
      psykologutredningens resultat. Den innebar att BB bedömts ha en lindrig mental
      retardation. Dessförinnan har AA uteblivit vid två besök som var planerade för att
      han skulle ta del av utredningen.
      Remissvaret är en sammanställning av barn- och ungdomspsykiatrins tidigare
      kontakter med familjen och psykologutredningen. Däremot har den del av
      remissvaret som rör bedömningen av BB:s överaktivitetsproblematik, DAMP,
      inte kommit till faderns kännedom. I sig är remissvarets innehåll känt av fadern
      förutom DAMP-bedömningen men detta frånhänder inte individ och familj ansvaret
      att kommunicera fadern.
      Yttrande begärs angående inhämtande av det aktuella remissvaret i förhållande till
      bestämmelserna i 11 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen.
      Remissvaret som lämnades i december föregående år var utgångspunkten för
      skolpsykologen att kontakta fadern och igen initiera frågan om särskola för BB. Till
      stöd för det omedelbara omhändertagandet 2004-03-22 fanns barnpsykiatrins
      remissvar. Att en förälder förhindrar barnets behov att få adekvat skolgång är ett
      kriterium för vård med stöd av LVU.
      Då handlingen inkom i januari bedömdes den som en inkommande handling men
      föranledde inte inledande av utredning.
      –––
      I EE:s skrivelse anfördes bl.a. följande.
      Det finns uppenbara svårigheter i kontakten mellan AA och individ och familj. Vi
      har flerårig kontakt med familjen och vår erfarenhet är att så snart det föreligger
      skilda uppfattningar så framträder dessa svårigheter allt tydligare. I vissa avseenden
      är beskrivningarna förvrängda ex v så förhör inte individ och familj barn ute i
      bostadsområdet. Det finns fler likartade exempel i AA:s brev.
                                                                      Dnr 1402-2004    Sid 3 (5)




      Individ och familj lägger stor vikt vid kvalitet i vårt arbete. Handläggningen
      genomförs utifrån socialtjänstlagens intentioner och Västerås stads policy och
      riktlinjer.
      Vi tar på oss ansvaret för att remissvaret inte kommunicerats fadern.
      Individ- och familjenämnden har till ansvar att ingripa till ett barns stöd och där
      barnets behov sätts i främsta rummet. Barnperspektivet innebär att den vuxnes
      behov får stå tillbaka. Det inkomna remissvaret skulle i sig kunna föranleda att en
      utredning jml 11 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen inleds men den har bedömts som
      en inkommande handling.
      –––
AA kommenterade nämndens yttrande.

JO hämtade in och granskade kopior av handlingarna i BB:s personakt vid
förvaltningen.

I ett beslut den 30 september 2005 anförde JO André bl.a. följande.

Enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) skall socialnämnden utan dröjsmål
inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till
nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Vad som
har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande
skall tillvaratas på ett betryggande sätt. Vid en utredning av om socialnämnden
behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd får nämnden enligt 11 kap. 2 § första
stycket socialtjänstlagen, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera
sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs.

Med en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen avses all den verksamhet som
syftar till att göra det möjligt för nämnden att fatta beslut i ett ärende. Ett exempel
på en utredningsåtgärd är att inhämta uppgifter. Utgångspunkten är därvid att den
enskilde måste samtycka till en sådan åtgärd. Bestämmelsen i 11 kap. 2 §
socialtjänstlagen innebär dock att nämnden, när det är fråga om en s.k.
barnavårdsutredning, har möjlighet att ta nödvändiga kontakter oberoende av ett
eventuellt samtycke.

Av handlingarna i BB:s personakt framgår att BB sedan september 2000 hade
insats i form av kontaktfamilj enligt socialtjänstlagen. I oktober 2000 inleddes en
insats av rådgivande och stödjande karaktär, ”öppenvård/samtal”, enligt samma
lag. Båda dessa insatser avslutades formellt i samband med att BB omhändertogs i
mars 2004. Förvaltningen och BB:s skolpsykolog remitterade gemensamt i april
2001 BB till BUP för ”akut barnpsykiatrisk behandling parallellt med stöd till båda
föräldrarna”. I september 2002 inkom BUP till förvaltningen med ett remissvar i
vilket kortfattat redogjordes för att det nu ”fanns en del journalanteckningar” men
att ärendet avskrevs vid BUP eftersom fadern AA avböjde utredning av pojken. I
mars 2003 hade emellertid psykologen FF vid BUP utfört en utredning av BB. Det
framgår även att BUP i juni 2003 vände sig till förvaltningen med ett brev i vilket
man, i anledning av planerad medicinsk behandling av BB, frågade hur BB:s
aktuella sociala situation såg ut.
                                                                  Dnr 1402-2004   Sid 4 (5)




Av nämndens remissyttrande framgår att det, uppenbarligen på förvaltningens

## Anmälan och bakgrund

initiativ, den 2 december 2003 hölls ett möte vid vilket BB:s skolpsykolog samt
företrädare för förvaltningen och BUP var närvarande. Anledningen till mötet var
att förvaltningen ville få en redogörelse för resultatet av BUP:s utredning. BUP
överlämnade ett ”summariskt” remissvar men man överenskom att BUP skulle
inkomma till förvaltningen med ett mer utförligt utlåtande. Den 16 december 2003
upprättade en överläkare vid BUP ett remissvar, som ställdes till CC vid
förvaltningen. Den handlingen kom in till förvaltningen den 12 januari 2004.

Det hade givetvis varit lämpligt att förvaltningen tillställde AA en kopia av

## Utredning

remissvaret när det kom in från BUP. Att så inte skedde synes dock främst bero på
ett misstag i det avseendet att förvaltningen felaktigt utgick från att AA redan hade
fått del av handlingen vid hans egen tidigare kontakt med BUP.

Det kan konstateras att någon barnavårdsutredning inte pågick varken vid det
tillfälle då förvaltningen remitterade BB till BUP för behandling i april 2001 eller
när förvaltningen i december 2003 åter kontaktade BUP för att få information.
Syftet med remissen i april 2001 synes främst ha varit att hjälpa BB att få
nödvändig medicinsk behandling. Den åtgärden har således varit av stödjande slag
och kan anses ha vidtagits inom ramen för BB:s pågående ärende vid
förvaltningen. Mycket talar för att syftet med kontakten i december 2003 var ett
annat, nämligen att inhämta uppgifter för att få underlag för bedömningen av om
det var nödvändigt med nya åtgärder för BB. Det kan med fog ifrågasättas om inte
detta var en utredningsåtgärd som borde ha vidtagits inom ramen för en formell
utredning enligt 11 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen. Det kan emellertid inte
uteslutas att förvaltningens syfte med kontakten främst var att följa upp det
pågående ärendet och att AA hade samtyckt till detta. Jag finner det inte
meningsfullt att utreda saken ytterligare utan nöjer mig med att erinra nämnden om
vikten av att ha stöd i rättsligt hänseende för de åtgärder som vidtas.

Det som har kommit fram ger även i övrigt anledning att något kommentera de
berörda myndigheternas arbete och samverkan rörande BB. Av utredningen
framgår att det har funnits en omfattande problematik rörande BB. Skolan,
socialtjänsten och BUP har inom sina olika områden arbetat för att bistå honom.
Myndigheterna har därvid samarbetat med AA, och även med varandra. Detta
ligger i linje med hur de skall arbeta. Förutsättningarna för samarbete begränsas
emellertid av de regler om sekretess som finns. Såvitt framgår av utredningen har
AA varit införstådd med pojkens svårigheter och han har även varit väl medveten
om det omfattande arbete som de olika myndigheterna har bedrivit för att bistå
familjen. Däremot synes det som om han för egen del inte i alla skeden har varit
helt införstådd med hur myndigheterna har arbetat. Utifrån nämndens remissvar har
jag inte anledning att anta annat än att de berörda myndigheterna har ansett att de
har haft vårdnadshavarens samtycke när det gäller arbetet och informationsutbytet.
Mot den bakgrunden har jag inte funnit skäl att göra något särskilt uttalande
rörande vad som har förekommit.
                                                                   Dnr 1402-2004   Sid 5 (5)




Jag vill avslutningsvis i denna del påpeka att förvaltningens journalanteckningar
under den aktuella perioden är bristfälliga och att det av dessa inte går att avgöra
bl.a. vilka kontakter som har förekommit mellan förvaltningen och BUP. Jag vill
därför erinra nämnden om bestämmelserna om dokumentation i 11 kap. 5 §
socialtjänstlagen.
