# Kritik mot Kriminalvården, frivården Sollentuna, för att ha överträtt repressalieförbudet i förhållande till en anställd som använt sin yttrandefrihet på Facebook

JO 2022-09-12 dnr 1406-2021

BESLUT                    [P ]

                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2022-09-12              1406-2021              1 (7)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, frivården Sollentuna, för att ha överträtt
                        repressalieförbudet i förhållande till en anställd som använt sin
                        yttrandefrihet på Facebook


                          Beslutet i korthet: En anställd vid Kriminalvården blev inkallad till personalsamtal
                          sedan det kommit till myndighetens kännedom att hon gett uttryck för vissa åsikter på
                          Facebook. Vid samtalen informerades hon om att det kunde vara lämpligt att hon
                          låser sin Facebookprofil så att den inte är offentlig. Därefter hölls ytterligare samtal
                          mellan den anställda och en annan arbetsgivarrepresentant. Dessa handlade bl.a. om
                          att Facebookprofilen hade varit offentlig och vilka konsekvenser detta kunde få.
                          JO anser att de aktuella samtalen inte kan uppfattas på annat sätt än att Kriminal-
                          vården varit missnöjd med att den anställda hade spridit sina åsikter offentligt på
                          Facebook. Samtalen har innefattat missnöjesyttringar och tillrättavisande uttalanden
                          som syftat till att få henne att begränsa spridningen av sina åsikter. JO:s slutsats är
                          att de åtgärder som Kriminalvården vidtagit till följd av att den anställda använt sin
                          yttrandefrihet har stått i strid med repressalieförbudet. Myndigheten får kritik för det
                          inträffade.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 15 februari 2021 framförde frivårds-
                        inspektören AA klagomål mot Kriminalvården, frivården Sollentuna. Hon
                        anförde bl.a. följande.

                        Under hösten 2019 blev hon inkallad till ett möte med sin dåvarande
                        säkerhetschef, kriminalvårdsinspektören BB. Han berättade att det hade kommit
                        till hans kännedom att hon har extrema åsikter. Åsikterna han syftade på gäller
                        terrororganisationen Islamiska staten (IS). Under mötet talade de bl.a. om
                        hennes Facebooksida. Hon berättade att hon ibland har delat nyhetsartiklar och
                        åsikter som speglar att hon är emot IS:s våld. BB frågade henne om hon har
                        svårt att ta emot klienter av annan etnicitet eller religion. Hon förklarade att hon
                        absolut inte har några sådana svårigheter. Syftet med mötet framstod för henne
                        som oklart. BB talade både om hennes yrkesroll och om hennes åsikter.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 1406-2021         Sid 2 (7)




På eftermiddagen samma dag berättade BB att han hade gått in på Facebook
tillsammans med en annan kriminalvårdsinspektör, CC. De hade kontrollerat
om hennes delningar där var offentliga och bedömde att så var fallet.

Efter samtalen med BB mådde hon mycket dåligt. Hon kände sig censurerad
och begränsad i sin frihet. Hon slutade skriva dikter och dela nyhetsartiklar om
kriget i Mellanöstern, eftersom hennes upplevelse efter samtalen var att det var
fel att göra det. Det är oerhört allvarligt att hon, i egenskap av privatperson, inte
får uttrycka att det som IS gör är fel. Hon är professionell i sin yrkesroll och
blandar inte in sina privata åsikter i samtal med klienter. Hon har aldrig
handlagt klienter som är dömda för terrorbrott.

I januari 2021 kontaktade hon CC för att fråga varför CC hade varit delaktig i
att undersöka hennes Facebooksida. CC svarade att BB behövde hjälp med det
och att hon därför hade hjälpt till. Hon uppgav också att det inte är ovanligt att
kontrollera personalens användning av sociala medier. Vid ett annat samtal i
februari 2021 uppgav CC att det är viktigt att vara neutral som statstjänsteman
och att det är okej att ha en åsikt, men inte att sprida den offentligt. Enligt CC
behövde det problematiseras att hon haft en offentlig Facebookprofil.

Utredning
Anmälan remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt remissvar anförde
myndigheten, dåvarande rättsenheten, genom chefen för sektionen för
verksjuridik, bl.a. följande:

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Stockholm som i sin
      tur har inhämtat information från de berörda kriminalvårdsinspektörerna BB och
      CC. Av utredningen framgår i huvudsak följande.
      Under hösten 2019 har BB blivit uppmärksammad på att vissa medarbetare
      reagerat på vad AA har uttryckt på sin privata Facebooksida. AA har skrivit om
      ”det barbariska Turkiet” och dess hat mot det kurdiska folket. AA har även
      uttalat sig om behovet av väpnad kamp samt om kurder som Guds utvalda folk.
      Härutöver har explicita beskrivningar av var, blod och inälvsmaskar publicerats.
      Mot denna bakgrund har BB kontaktat frivårdschefen som sedan haft en
      diskussion med kriminalvårdens HR-avdelning. BB har därefter blivit instruerad
      att hålla ett samtal med AA om att det skulle kunna vara lämpligt att hon låste
      Facebook-kontot så att det inte var offentligt. Detta har även rekommenderats av
      HR-avdelningen med hänsyn till AA:s egen säkerhet, liksom för att professional-
      iteten och objektiviteten i Kriminalvårdens behandling av klienter inte skulle
      kunna ifrågasättas. Under samtalet har AA uppgett att hennes konto varit privat
      och att det varit omöjligt för andra än hennes vänner att läsa vad hon skrivit. Vid
      en efterföljande kontroll har emellertid framkommit att så inte varit fallet och att
      kontot varit offentligt. BB har informerat AA om detta muntligen och därigenom
      ansett att de pratat färdigt om saken.
      Efter detta samtal har AA, tillsammans med skyddsombud, sökt upp BB och
      frågat vem som meddelat arbetsgivaren om vad hon skrivit på Facebook. AA har
      även frågat om BB personligen ansett att hennes åsikter varit extrema. BB har då
      uppgett att saken kommit till hans kännedom genom en medarbetare samt att han
      i egenskap av arbetsgivarrepresentant inte har några åsikter om medarbetares
      religiösa eller politiska åsikter.
                                                                        Dnr 1406-2021         Sid 3 (7)




      Därefter har AA i januari 2021 tagit kontakt med CC för att fråga om dennes roll
      i de samtal som förevarit liksom om vad de aktuella samtalen handlat om och
      syftat till. CC har då förklarat att hon inte varit helt insatt i ärendet utan endast
      bistått kollegan BB. Därefter har CC redogjort för i huvudsak samma budskap
      som BB tidigare gjort. Budskapet har varit att var och en får tycka och uttrycka
      vad man vill, men att en tjänsteman behöver vara medveten om att olika uttryck
      kan få konsekvenser med hänsyn till objektivitet och professionalism. Härutöver
      har budskapet varit att olika åsikter och uttryck kan få konsekvenser för en
      medarbetares säkerhet. Samtalet i fråga har hållits på AA:s initiativ.
      Ledningen vid frivården i Stockholms län har samrått med HR-avdelningen vid
      Kriminalvårdens huvudkontor innan samtalet med AA angående sociala medier
      har ägt rum. Varken detta samtal eller någon av de efterföljande diskussioner
      som förevarit har utgjort formella personalsamtal. Omständigheterna har inte
      föranlett konsekvenser i arbetsrättsligt hänseende och har inte heller lett till
      uppföljning i någon form.
      –––

## Kriminalvårdens bedömning

Av utredningen i ärendet framgår att en kriminalvårdsinspektör har initierat och
      genomfört ett samtal med AA med anledning av hennes bruk av sociala medier.
      Samtalet har varit informellt och av informativ karaktär samt huvudsakligen haft
      till syfte att göra AA medveten om de säkerhetsrisker som kan förekomma i
      samband med användningen av sociala medier. Varken genom detta samtal eller
      i något annat sammanhang har myndigheten försökt att begränsa eller hindra AA
      från att utnyttja sin yttrandefrihet. Kriminalvården beklagar att AA har upplevt
      obehag av det inträffade och uppfattat det som att myndigheten har haft en åsikt
      om hennes värderingar eller bruk av sociala medier. Så har emellertid inte varit
      fallet.
      Varken det aktuella samtalet eller någon annan diskussion som ägt rum har
      utgjort formella personalsamtal och omständigheterna har inte föranlett några
      ytterligare åtgärder från myndighetens sida. Mot angiven bakgrund framgår att
      det aldrig har varit fråga om någon tillrättavisning eller begränsning utan om en
      proportionerlig åtgärd med hänsyn till omständigheterna. Sammanfattningsvis
      anser Kriminalvården att agerandet har varit i enlighet med gällande rätt samt
      myndighetens rekommendationer gällande medarbetares bruk av sociala medier.
Kriminalvården bifogade myndighetens råd och stöd till anställda vid
användandet av sociala medier.

AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. Hon är chockad över
de felaktiga påståendena i Kriminalvårdens yttrande. Att hon skulle ha beskrivit
kurder som ”Guds utvalda folk” är skrattretande, med tanke på hennes starkt
antireligiösa och liberala åsikter. Det finns inte heller någon sanningshalt i
uppgifterna om ”inälvsmaskar”. Uppgiften om att hon ”står för väpnad kamp”
är absurd och missvisande. Hon har i enstaka inlägg gett uttryck för att det krävs
militära åtgärder för att kriget ska få ett slut, vilket är i linje med vad t.ex.
Liberalerna anser. Med anledning av remissvaret tog hon kontakt med frivårds-
chefen DD för att fråga om det finns någon bevisning kring dessa påståenden.
DD medgav då att det inte finns någon bevisning. Kriminalvården har alltså litat
på källan och sedan tagit in de felaktiga uppgifterna i yttrandet till JO. Till följd
av de falska påståendena har hon nu sagt upp sig från sin tjänst.
                                                                 Dnr 1406-2021      Sid 4 (7)




AA har därefter skickat in två ljudfiler till JO. Den ena utgörs av ett inspelat
samtal mellan AA och CC. Den andra innehåller ett inspelat samtal mellan AA
och DD, där DD bekräftar att det saknas bevisning för de påståenden som finns
om AA i Kriminalvårdens yttrande.

Rättslig reglering
Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. Med det avses
frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt
uttrycka tankar, åsikter och känslor (se 2 kap. 1 § första stycket 1 regerings-
formen, RF). Yttrandefriheten får endast begränsas genom lag för vissa
preciserade ändamål (se 2 kap. 20–23 och 25 §§ RF).

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han
eller hon har använt sin yttrandefrihet i de former som är särskilt reglerade
genom tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL),
se 3 kap. 6 § TF och 2 kap. 6 § YGL. Bestämmelsen i 2 kap. 1 § första stycket
1 RF innebär att motsvarande skydd mot repressalier gäller när den enskilde har
använt sin yttrandefrihet i andra former än de som reglerats i tryckfrihets-
förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. i ett inlägg på Facebook. Det
finns alltså inom ramen för regeringsformen ett skydd mot repressalieåtgärder
även när tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen inte kan
tillämpas (se JO 2010/11 s. 605).

Repressalieförbudet innebär inte att varje myndighetsåtgärd som har samband
med vad en enskild person yttrat är otillåten. För att bedömas på det sättet ska
det vara fråga om ett ingripande som framstår som en bestraffning eller en
reprimand mot den som har använt sin yttrandefrihet. Sådana åtgärder kan vara
exempelvis avsked, uppsägning, disciplinpåföljd eller fråntagande av arbets-
uppgifter, men också mindre påtagliga konsekvenser som medfört negativa
konsekvenser för den enskilde kan vara otillåtna. Det kan handla om tillrätta-
visande utskällningar, uttalanden med tillrättavisande innebörd eller utfrysning
på arbetsplatsen (se prop. 2009/10:81 s. 40, JO 2010/11 s. 605 och JO 2015/16
s. 642). Av förarbetena till bestämmelserna om repressalieförbud framgår att de
minst ingripande åtgärderna, t.ex. missnöjesyttringar och tillrättavisanden,
måste bedömas mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet
(se propositionen s. 41).

JO har framhållit att i princip varje åtgärd som medför negativa konsekvenser
för en offentligt anställd person och som grundar sig på hans eller hennes
medverkan i ett grundlagsskyddat medium är otillåten (se JO 2018/19 s. 283).
Vid bedömningen av om en myndighets åtgärd varit otillåten har det i praxis
beaktats hur den enskilde med fog har uppfattat det inträffade (se JO 2009/10
s. 456 och JO:s beslut den 28 mars 2022, dnr 3567-2022).
                                                                   Dnr 1406-2021       Sid 5 (7)




Bedömning
Yttrandefriheten och repressalieförbudet
Det kan inledningsvis konstateras att de åsikter, tankar och känslor som AA har
gett uttryck för på Facebook ligger inom ramen för yttrandefrihetens område.
Frågan är om de åtgärder som Kriminalvården har vidtagit med anledning av att
AA använt sin yttrandefrihet står i strid med repressalieförbudet.

Av utredningen framgår bl.a. följande. Under hösten 2019 blev AA inkallad till
ett samtal med kriminalvårdsinspektören BB. Detta berodde på att det hade
kommit till BB:s kännedom att AA hade uttryckt vissa åsikter och gjort vissa
publiceringar på Facebook. AA informerades om att det kunde vara lämpligt att
hon låser sin Facebookprofil så att den inte är offentlig. Samma dag höll BB
ytterligare ett samtal med AA. Hon upplystes då om att BB hade gjort en
kontroll av hennes Facebooksida tillsammans med kriminalvårdsinspektören
CC och att de bedömde att hennes delningar där var offentliga. Därefter, i
januari och februari 2021, hölls det på AA:s initiativ åtminstone två samtal
mellan CC och henne. Dessa handlade bl.a. om att AA haft en offentlig
Facebookprofil och vilka konsekvenser detta kunde få.

Kriminalvården har anfört att budskapet vid samtalen med AA var att en
tjänsteman behöver vara medveten om att olika uttryck kan få konsekvenser för
objektivitet och professionalism. Myndigheten har också uppgett att ytterligare
ett budskap som framfördes var att olika uttryck och åsikter kan få
konsekvenser för en medarbetares säkerhet.

AA har beskrivit att hon efter samtalen kände sig censurerad och begränsad i sin
yttrandefrihet. Hennes upplevelse var att arbetsgivaren ansåg att det var fel av
henne att dela med sig av sina åsikter och dikter på Facebook.

Innebörden av yttrandefriheten är bl.a. att det allmänna som arbetsgivare inte får
lägga sig i vilka åsikter de anställda har eller hur de använder sin yttrandefrihet.
Den som är anställd hos en myndighet har alltså rätt att offentligt uttrycka sina
åsikter utan att myndigheten ställer personen till svars för att han eller hon har
använt sin grundlagsskyddade yttrandefrihet.

Enligt min mening kan de samtal som hållits med AA inte uppfattas på annat
sätt än att Kriminalvården varit missnöjd med att hon spridit sina åsikter
offentligt på Facebook. Även om det inte är klarlagt exakt vilka uttalanden BB
och CC har gjort vid samtalen, är det tydligt att myndigheten ansett att
spridningen av AA:s åsikter har varit problematisk. Detta har framför allt visat
sig genom att AA har informerats om att det kunde vara lämpligt att hon låser
sin Facebookprofil så att den inte är offentlig. Sett till samtalens innehåll anser
jag att det har funnits fog för att AA efter dessa känt sig begränsad i sin
yttrandefrihet. Min bedömning är att samtalen har innefattat missnöjesyttringar
och tillrättavisande uttalanden som syftat till att få AA att begränsa spridningen
av sina åsikter. Åtgärderna har varit av sådant slag att de träffas av
repressalieförbudet.
                                                                   Dnr 1406-2021       Sid 6 (7)




Den återstående frågan är om det har förelegat sådana omständigheter att
åtgärderna ändå kan anses rättsenliga.

En tjänstemans åsikter är i princip en privatsak. Vidare förutsätts tjänstemän ha
förmåga att vara objektiva, och de får inte låta sig påverkas av ovidkommande
hänsyn, såsom personliga åsikter (se 1 kap. 9 § RF). Om det i ett enskilt fall
skulle visa sig att en befattningshavare inte har levt upp till detta krav kan
arbetsgivaren naturligtvis vidta åtgärder. Grunden för sådana åtgärder är i så fall
att den anställde inte har fullgjort sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt. Vissa
ingripanden skulle också kunna godtas om det t.ex. är fråga om en jävsliknande
situation (jfr JO 2010/11 s. 605). Jag konstaterar att de samtal som har hållits
med AA inte har motiverats av felaktig tjänsteutövning, jäv eller liknande.
Kriminalvårdens allmänna uttalanden om objektivitet och professionalism
rättfärdigar inte de åtgärder som myndigheten har vidtagit gentemot AA.

Kriminalvården har också uppgett, såväl i samtalen med AA som i sitt remiss-
yttrande, att åsiktsyttringar kan få konsekvenser när det gäller en medarbetares
säkerhet. Även detta uttalande är dock allmänt hållet. Det har inte framförts
några konkreta omständigheter till stöd för att ingripandet mot AA skulle kunna
vara berättigat med hänvisning till säkerhetsskäl. För att skyddet för
yttrandefriheten inte ska kringgås är det viktigt att myndigheter inte genom
svepande och generella uttalanden försöker få enskilda att begränsa sig i sin
yttrandefrihet.

Min slutsats är alltså att det inte finns någon godtagbar grund för de åtgärder
som Kriminalvården har vidtagit gentemot AA till följd av att hon använt sin
yttrandefrihet på Facebook. Åtgärderna har stått i strid med repressalieförbudet.
Kriminalvården förtjänar kritik för det inträffade.

AA:s invändningar mot Kriminalvårdens yttrande till JO
AA har anfört att remissvaret innehåller flera felaktiga påståenden angående
hennes inlägg och delningar på Facebook. Hon har framhållit att påståendena
bygger enbart på andrahandsuppgifter och att Kriminalvården inte har
kontrollerat riktigheten i uppgifterna.

Jag har inte funnit tillräcklig anledning att vidta någon utredningsåtgärd när det
gäller denna fråga. Det finns ändå skäl för mig att understryka att det
naturligtvis är viktigt att en myndighet har belägg för de uppgifter om en person
som tas in i en allmän handling och som framställs som objektiva fakta. Jag
noterar att AA med bestämdhet har motsagt flera av de aktuella uppgifterna och
att hon inte kände till dessa innan Kriminalvården tog in dem i yttrandet.
Dessutom har AA gjort gällande att hon har sagt upp sig till följd av det som
påstås om henne i remissvaret. Det skulle i så fall innebära att offentliggörandet
av uppgifterna har fått allvarliga konsekvenser för henne.
                                                                Dnr 1406-2021    Sid 7 (7)




Övrigt
Det som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till några uttalanden från
min sida.




Ärendet avslutas.
