# Hanteringen av pengar som anträffats i en intagens bostadsrum

JO 2004-03-22 dnr 141-2002

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2004-03-22              141-2002                 1 (3)
Justitieombudsmannen
Anna-Karin Lundin




                        Hanteringen av pengar som anträffats i en intagens bostadsrum

## Anmälan

AA framförde, i en anmälan som kom in till JO den 10 januari 2002, klagomål mot
                        Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje och uppgav bl.a. följande. I samband med en
                        visitation av hans bostadsrum omhändertogs 500 kr i kontanter. Anledningen till
                        detta var att han i ett värdeskåp förvarade sammanlagt 1 170 kr, trots att en intagen
                        fick inneha högst 670 kr. Han fick inte något skriftligt meddelande om vare sig vad
                        som omhändertagits eller vem som hade utfört åtgärden. Senare samma dag fick
                        han däremot ett muntligt besked om att pengarna hade omhändertagits. Då fick han
                        också veta att pengarna skulle sättas in på ett konto som han inte kunde kontrollera
                        och att de skulle betalas ut till honom först i samband med frigivningen. Hans
                        begäran om att pengarna skulle föras över till hans disponibla anstaltskonto för
                        egna medel avslogs av anstalten. Kriminalvårdsmyndighetens hantering av
                        pengarna innebär att han inte har någon möjlighet att kontrollera om han
                        tillgodoräknas ränta på det omhändertagna beloppet. – Under förutsättning att en
                        intagen har pengar på kontot för egna medel, betalar kriminalvårdsmyndigheten ut
                        hela maxbeloppet vid löneutbetalningen som sker varje torsdag. Maxbeloppet
                        betalas ut även till intagna som har pengar kvar från föregående vecka. Det får till
                        följd att dessa personer innehar kontanter med ett högre belopp än vad som är
                        tillåtet.

## Utredning

Anmälan remitterades till Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje, som genom
                        kriminalvårdschefen BB anförde följande.
                                  –––
                                  Den 10 december 2001 utvisiterades 500 kr utöver tillåtet belopp ur AA:s
                                  bostadsrum. Detta gjordes av två vårdare på bostadspaviljongen i samband med en
                                  daglig rutinvisitation. Enligt paviljongsrutinerna skall skriftlig information lämnas
                                  på bostadsrummet om vad som utvisiterats och vilka tjänstemän som utfört
                                  visitationen och gjort åtgärden. I AA:s fall gjordes inte detta. Orsaken till detta har
                                  varit svår att utreda i efterhand. Sannolikt rör det sig om missförstånd mellan
                                  vårdarna om vem som skulle skriva meddelandet. Sedan pengarna utvisiterats, skulle
                                  rapport ha skrivits och förhör hållits. Även detta missades. I stället levererades de
                                  utvisiterade pengarna till anstaltens ekonomiavdelning, där de skrevs in på AA:s




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                           Dnr 141-2002     Sid 2 (3)




      konto för ”egna medel”. Således har de utvisiterade 500 kronorna aldrig tagits i
      beslag av anstalten.
      Av AA:s skrivelse framgår att han samma eftermiddag informerats om att de
      beslagtagna pengarna skulle sättas in på ett konto, som han inte skulle ha kontroll
      över samt att hans begäran om att få överföra pengarna till kontot för ”disponibla
      medel” avslogs av anstalten. Av 63 § lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL)
      framgår: ”Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med vad
      som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall omhändertas, om
      det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar skall genom den lokala
      kriminalvårdsmyndighetens försorg göras räntebärande men får inte disponeras av
      den intagne förrän vid anstaltstidens slut, om det inte finns särskilda skäl”. Anstalten
      har således lagstöd för att beslagta pengar.
      Någon ansökan om att få de 500 kronorna överförda till kontot ”disponibla medel”
      finns ej registrerad i AA:s behandlingsjournal och således finns ej heller beslut om
      detta.
      AA kritiserar vidare anstalten för att man betalar ut maxbelopp vid löne-
      utbetalningen, vilket kan leda till för stort kontantinnehav. För att undvika detta har
      intagna möjlighet att skriftligt begära hos ekonomiavdelningen att få ut mindre än
      maxbelopp vid löneutbetalning. Ett stort antal intagna på denna anstalt utnyttjar
      ständigt denna möjlighet.
      AA ställer slutligen frågan om anstalten sätter in beslagtagna pengar på ett konto och
      själv tillgodogör sig räntan. Beträffande hanteringen av beslagtagna pengar kan vi
      uppge följande. Tidigare öppnade anstalten ett bankkonto i den intagnes namn och
      satte in beslagtagna pengar på detta. Räntan tillföll givetvis den intagne. Därefter
      uppstod problem i denna hantering, då det enligt vår ekonomiavdelning dels inte
      längre gick att öppna bankkonto för en annan person, dels även var omöjligt att hålla
      ett motbokslöst konto spärrat så att inte t.ex. den intagne vid permission kunde ta ut
      pengar från det. Detta ledde till att anstalten inte för dagen kan leva upp till kravet på
      att de beslagtagna pengarna skall göras räntebärande, även om man arbetar med en
      lösning. Rutinen i avvaktan på detta är att de beslagtagna pengarna förvaras på
      ekonomiavdelningen i ett kassaskåp. Ifall pengar beslagtagits från en intagen, har
      denne på sin kontoställning en uppgift om hur stor den beslagtagna summan är.
      Eftersom pengarna förvaras i ett kassaskåp, genererar de givetvis inte heller någon
      ränta för anstalten. Med anledning av dagens mycket låga ränteläge innebär det
      nuvarande, tillfälliga hanteringssättet en ytterst låg ekonomisk förlust för den
      intagne (de beslagtagna summorna är oftast låga), men dock en förlust.
      Sammanfattningsvis kan sägas att anstalten brustit i att lämna skriftlig information
      till AA om beslaget, vilket vi beklagar. Att han dock redan samma eftermiddag känt
      till beslaget, framgår av hans egen skrivelse. På grund av förbiseende från anstaltens
      sida skrevs ingen rapport om det inträffade och pengarna blev inte beslagtagna utan
      sattes in på AA:s konto för egna medel, från vilket en summa betalas ut i kontanter i
      samband med lön, ifall den intagne inte uppnår maxbelopp. AA har därför inte på
      något sätt i övrigt blivit lidande av hanteringen.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret men hördes inte av.

I beslut den 22 mars 2004 anförde JO Lundin följande.

Bedömning
Enligt 63 § femte stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) skall
pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med vad som är
särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, omhändertas, om det inte är
uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar skall genom den lokala kriminalvårds-
myndighetens försorg göras räntebärande men får inte disponeras av den intagne
                                                                  Dnr 141-2002   Sid 3 (3)




förrän vid anstaltsvistelsens slut, om det inte finns särskilda skäl. Bestämmelsen
kompletteras av 52 § i Kriminalvårdsstyrelsens anstaltsföreskrifter (KVVFS
1998:8). Av föreskrifterna framgår att en intagen i sluten anstalt inte utan
medgivande får inneha så mycket pengar att beloppet överstiger 1,8 % av gällande
basbelopp.

Enligt 39 b § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt skall egendom
som tas om hand i samband med bl.a. kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller
annan undersökning förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den intagne
och den som har verkställt omhändertagandet. Vägrar den intagne att skriva under
skall om det är möjligt ytterligare en tjänsteman skriva under förteckningen.

Åtgärden att omhänderta pengar hos en intagen måste anses gå den intagne emot.
Efter utredning borde kriminalvårdsmyndigheten ha meddelat ett formellt beslut
om omhändertagandet. Vidare borde myndigheten, i direkt samband med åtgärden,
ha upprättat en sådan förteckning som avses i 39 b § förordningen om kriminalvård
i anstalt. För sin underlåtenhet i nu aktuella avseenden kan myndigheten inte undgå
kritik.

När det gäller hanteringen av de omhändertagna pengarna har kriminalvårds-
myndigheten förklarat att det inte är möjligt att, på det sätt som föreskrivs i 63 §
femte stycket KvaL, göra pengarna räntebärande. Det beror enligt myndigheten på
att det dels inte går att öppna bankkonto för en annan person, dels är omöjligt att
hålla ett motbokslöst konto spärrat. Jag har i ett annat ärende (dnr 3701-2003), som
rör hanteringen av omhändertagna pengar, fått veta att detta är ett problem som
gäller generellt inom kriminalvården och att Kriminalvårdsstyrelsen för närvarande
överväger vilka åtgärder som bör vidtas för att få till stånd en författningsenlig
tillämpning av den aktuella bestämmelsen. Mot denna bakgrund anser jag inte att
det finns anledning att rikta någon kritik mot kriminalvårdsmyndigheten för
myndighetens hantering av de omhändertagna pengarna.

Kriminalvårdsmyndigheten har redogjort för sina rutiner när det gäller de
veckovisa utbetalningarna till de intagna. Det som AA har anfört i den delen
föranleder inte någon kommentar från min sida.

Ärendet avslutas.
