# Initiativ mot Polismyndigheten i Uppsala län med anledning av dröjsmål att anmäla gripanden till åklagare

JO 2003-11-06 dnr 1417-2003

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                     Sid
                                                                           2003-11-06           1417-2003              1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Initiativ mot Polismyndigheten i Uppsala län med anledning av dröjsmål
                        att anmäla gripanden till åklagare

## Initiativet

I samband med en inspektion vid Åklagarmyndigheten i Västerås, åklagar-
                        kammaren i Uppsala, i februari 2003 granskades bl.a. ärendena C13-5678-02
                        och C13-354-03. I det protokoll som upprättades med anledning av inspektionen
                        noterades följande om iakttagelserna i dessa ärenden.

                                  C13-5678-02: Anmälan (K34598-02, K34605-02 och K34612-02) om försök till
                                  grov misshandel och stöld m.m. upprättades av polisen i samband med ett polis-
                                  ingripande den 29 november 2002. En misstänkt gärningsman greps den 29
                                  november 2002 kl. 11.45. Gripandet anmäldes till åklagaren samma dag kl. 19.17.
                                  En annan gärningsman medtogs för kroppsbesiktning vid samma tillfälle kl. 12.30.
                                  Inne på polisstationen beslutade länsvakthavande befäl att personen skulle gripas;
                                  enligt åklagarens tvångsmedelsblankett skedde detta kl. 12.45. Gripandet anmäldes
                                  till åklagaren samma dag kl. 19.17.
                                  C13-354-03: Anmälan (K1732-03) om stöld upprättades av polisen i samband med
                                  ett polisingripande den 20 januari 2003. Tre misstänkta gärningsmän greps för en
                                  stöld i en butik den 20 januari 2003 kl. 17.15. Gripandena anmäldes till åklagaren
                                  samma dag kl. 22.15.
                        Jag beslutade att ta upp Polismyndighetens i Uppsala län handläggning till
                        utredning i ett särskilt ärende.

## Utredning

Utöver det som redovisats i det föregående framgick av handlingarna i de aktuella
                        ärendena bl.a. följande. I ärendet C13-5678-02 hölls förhör enligt 24 kap. 8 §
                        rättegångsbalken (RB) den 29 november 2002 kl. 20.45 respektive kl. 21.35. De
                        båda gripna frigavs av åklagare samma dag kl. 22.10. – I ärendet C13-354-03 hölls
                        förhör enligt 24 kap. 8 § RB den 20 januari 2003 kl. 22.55, kl. 23.15 respektive kl.
                        23.45. De gripna anhölls den 21 januari 2003 kl. 00.20 men frigavs påföljande dag
                        kl. 13.15.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        orsaken till att gripandena anmäldes till åklagare först efter flera timmar.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                          Dnr 1417-2003     Sid 2 (3)



Polismyndigheten kom in med ett remissvar jämte upplysningar från polismännen
AA, BB, CC och DD (här utelämnade). Till remissvaret hade vidare fogats
Tjänstemeddelande 127–1 - Funktions- och verksamhetsbeskrivning för vakt-
havande befäl.

Polismyndigheten anförde bl.a. följande.

      C13-5678-02 – I detta ärende som avsåg K34598-02, K34605-02 och K34612-02
      greps två personer, en man och en kvinna, som hade ”slangat” bensin i Ramsta strax
      utanför Uppsala. De greps och fördes in till polishuset i Uppsala kl. 12:30. För-
      undersökningsledare BB, har i eget yttrande, uppgivit att den praxis som råder
      mellan polismyndigheten och åklagarkammaren innebär att anmälan till åklagare
      sker först efter att anhållningsförhör har hållits. Skälen till att vänta med anmälan till
      efter anhållningsförhöret är att åklagaren då har ett bredare beslutsunderlag för
      beslut om anhållande eller frigivning. BB slutade sitt arbetspass kl. 16.00 och
      överlämnade ärendet, genom föredragning, till CC. BB är osäker på om CC fick
      vetskap om anmälan hade gjorts till åklagare eller inte. CC har i eget yttrande
      uppgivit att han inte minns vilken information han fick angående vilka åtgärder som
      hade vidtagits.
      Enligt den praxis som gäller mellan polismyndigheten och åklagarkammaren i
      Uppsala kan anmälan om gripande vänta till efter förhöret. Det är dock viktigt att
      anmälan görs innan förhöret, om det visar sig att det drar ut på tiden. I det aktuella
      fallet har kommunikationen mellan BB och CC varit bristfällig, vilket är mycket
      olyckligt. Ett gripande är ett ingrepp i den personliga friheten. Det är därför viktigt
      att en person inte är frihetsberövad i onödan. Fördelarna med att vänta med under-
      rättelsen till efter anhållningsförhöret är, som tidigare sagts, att åklagaren får ett
      bredare underlag för beslut huruvida den gripne skall frigivas eller anhållas.
      C13-354-03 – I detta ärende som avsåg K1732-03 greps tre personer på Rätt Pris i
      Uppsala kl. 17.15. De var misstänkta för stöld. Gripandena anmäldes till åklagare
      samma dag kl. 22.15. Vakthavande befäl DD har, i eget yttrande, redogjort för
      händelsen. DD uppger i sitt yttrande att han vid förmansprövningen beslutade att
      sätta in de gripna i arrest på grund av kollusionsfara. Det hade samtidigt kommit in
      meddelande om ett omfattande elavbrott, som berörde större delen av Uppsala tätort.
      DD fick därför mycket att göra och tvingades beordra personal på övertid. Arbetet
      med elavbrottet pågick under två timmar. Därefter tog DD kontakt med de poliser
      som höll på att avrapportera gripandet av de tre misstänkta personerna. Av någon
      anledning, som DD inte minns, drog dock avrapporteringen ut på tiden. DD
      beslutade sig då för att ringa upp åklagaren och anmäla gripandet, vilket han gjorde
      kl. 22.l5. Vid den tidpunkten hade ännu inga förhör hållits med de gripna.
      Det är även i det här fallet olyckligt att underrättelsen till åklagaren inte gjordes
      förrän efter fem timmar. Under den aktuella tiden var det ett omfattande elavbrott,
      det saknades utredningspersonal och avrapporteringen drog ut på tiden. Polis-
      myndigheten menar att dessa faktorer tillsammans utgör en godtagbar ursäkt för att
      det tog flera timmar innan åklagaren underrättades.
      Enligt 24 kap 8 § rättegångsbalken skall ett gripande skyndsamt anmälas till
      åklagaren. Det finns dock ett utrymme för att vänta med anmälan till efter förhöret.
      Enligt den praxis som råder mellan polismyndigheten och åklagarkammaren i
      Uppsala skall ett s.k. 24:8-förhör hållas innan åklagaren underrättas om gripandet.
      Detta förutsätter givetvis att det inte drar ut på tiden. I de aktuella ärendena tog det
      flera timmar innan åklagaren fick vetskap om gripandena, vilket inte kan anses som
      acceptabelt. Det kan dock ibland inträffa andra saker som måste prioriteras, vilket
      var fallet i ärende C13-354-03. Orsaken till att underrättelsen drog ut på tiden i
      ärende C13-5678-02 var bristande kommunikation mellan avgående förunder-
      sökningsledare BB och övertagande förundersökningsledare CC. Polismyndigheten
      är medveten om problemet och hur viktigt det är att kommunikationen fungerar
      mellan de inblandade poliserna. Det kan inte anses godtagbart att en person är
                                                                         Dnr 1417-2003   Sid 3 (3)



      frihetsberövad i flera timmar om det sedan visar sig att det inte finns skäl för
      anhållande.

Bedömning
Regler om gripande finns i 24 kap. RB. Om det finns skäl att anhålla någon, får en
polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut (7 § första
stycket). Enligt 8 § skall den gripne så snart som möjligt efter gripandet förhöras av
en polisman eller en åklagare och frihetsberövandet skall skyndsamt anmälas till
åklagaren om denne inte redan har underrättats om åtgärden. Efter förhöret skall
åklagaren omedelbart besluta om den misstänkte skall anhållas eller friges. Innan
åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får beslutet om gripande hävas av
polismyndigheten, om det är uppenbart att det inte finns skäl för fortsatt frihets-
berövande. I omedelbar anslutning till gripandet får beslutet under samma för-
utsättningar hävas även av en polisman som har fattat beslutet.

Om polisen håller anhållningsförhöret kan, enligt ett uttalande i förarbetena till
bestämmelserna i 8 §, anmälan till åklagaren om frihetsberövandet i de flesta fall
anstå till efter förhöret. Är saken tveksam eller svår kan det emellertid vara
nödvändigt att en anmälan om frihetsberövande görs redan före förhöret för att
åklagaren skall kunna antingen själv höra den misstänkte eller lämna instruktioner
om vad den misstänkte skall höras om. Om förhöret inte kan genomföras omedel-
bart, t.ex. på grund av att en tolk måste engageras, bör detta inte fördröja en
anmälan till åklagaren (prop. 1986/87:112 s. 74).

I fråga om de nu aktuella ärendena ger utredningen vid handen att det dröjde
mellan fem timmar och sju och en halv timme innan gripandena anmäldes till
åklagaren. Vid den tidpunkten hade ännu inga förhör hållits med de gripna. Enligt
polismyndigheten berodde dröjsmålet i det ena fallet på bristande kommunikation
mellan två polismän och i det andra fallet på att det inträffade andra saker som i
stället prioriterades.

Ett gripande är ett allvarligt ingrepp i den personliga friheten, och det är självfallet
angeläget att den gripne inte är frihetsberövad längre än vad som är nödvändigt
innan frågan underställs åklagaren. Att åklagarens prövning av ett gripande görs i
så nära anslutning till detta som rimligen kan ske säkerställs genom bestämmelsen i
24 kap. 8 § RB att anmälan till åklagaren om ett gripande skall göras skyndsamt.
Som nyss nämnts bör det förhållandet att ett förhör enligt denna bestämmelse inte
kan hållas omedelbart inte fördröja en anmälan till åklagaren. De omständigheter
som polismyndigheten har anfört som förklaring till dröjsmålen är enligt min
mening inte tillräckliga för att man skall kunna godta att det tog så lång tid som det
här var fråga om innan åklagaren kontaktades. Det finns således anledning att rikta
kritik mot polismyndigheten för det inträffade.

Ärendet avslutas.
