# Initiativärenden mot åklagare vid Åklagarmyndigheten i Västerås och Polismyndigheten i Uppsala län med anledning av långsam handläggning av förundersökningar

JO 2004-05-28 dnr 1418-2003

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2004-05-28             1418-2003               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                         1420-2003
Mats Melin




                        Initiativärenden mot åklagare vid Åklagarmyndigheten i Västerås och
                        Polismyndigheten i Uppsala län med anledning av långsam
                        handläggning av förundersökningar

## Initiativen

Vid en inspektion den 12–13 februari 2003 av Åklagarmyndigheten i Västerås,
                        åklagarkammaren i Uppsala, granskades bl.a. de tio äldsta ärendena på varje
                        åklagarrotel. Det konstaterades därvid att handläggningstiden kunde ifrågasättas i
                        14 ärenden gällande förundersökningar i vilka målsäganden inte hade fyllt 18 år
                        (punkten 4.1 i inspektionsprotokollet) och i 28 andra ärenden (punkten 4.2 i
                        inspektionsprotokollet). Dessa delar av protokollet bifogas beslutet. (Här
                        utelämnat.)

                        Dåvarande chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh beslutade att ta upp såväl
                        åklagarkammarens som Polismyndighetens i Uppsala län handläggning av
                        ärendena till utredning.

## Utredning

Ärendena remitterades till åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande
                        beträffande dels anledningen till att förundersökningarna i ärendena upptagna
                        under punkterna 4.1 (dnr 1418-2003) och 4.2 (dnr 1420-2003) i inspektions-
                        protokollet inte var avslutade, dels vilka åtgärder som hade vidtagits för att
                        påskynda handläggningen av ärendena.

                        Åklagarmyndigheten kom in med ett remissvar till vilket var fogat upplysningar
                        från chefsåklagaren AA.

                        AA upplyste bl.a. följande.

                                  Personalsituationen vid åklagarkammaren i Uppsala var under hösten 2002 och
                                  våren 2003 periodvis, av olika skäl, mycket ansträngd. Flera åklagare var tjänst-
                                  lediga och utbildningsverksamheten var mycket intensiv. Den ansträngda situationen
                                  fick konsekvenser vad gäller hela verksamheten.
                                  Åklagarna vid kammaren är i stor utsträckning specialiserade efter olika brottstyper.
                                  Den ökade specialiseringen har huvudsakligen haft positiva effekter på verk-
                                  samheten, men en av de negativa konsekvenserna som visat sig har varit en ökad
                                  sårbarhet vid bortavaro för de åklagare som hanterar just den aktuella måltypen.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                 Dnr 1418-2003        Sid 2 (7)
                                                                     1420-2003



Detta problem aktualiserades på kammaren vid flera tillfällen under hösten och
våren.
Vad gäller målhanteringen på kammaren så tas en gång i kvartalet rotellistor ut på
samtliga rotlar och rotelinnehavaren skall därefter gå igenom alla öppna ärenden på
respektive rotel för att kontrollera statusen på samtliga ärenden. I normalfallet
påminner åklagaren sedan polisen i samtliga ärenden där det inte framkommer att
någon förundersökningsåtgärd vidtagits under det senaste kvartalet. Denna
kontinuerliga genomgång har medfört att samtliga åklagare enligt min uppfattning
har mycket god kontroll över samtliga åklagarledda förundersökningar. Tyvärr var
det dock ännu vid tidpunkten för Justitieombudsmannens inspektion på det viset att
polisen inte alltid hade möjlighet att inom tid som var önskvärd hantera de ärenden
där påminnelse skett och det var inte alltid så att den enskilde utredningsmannen hos
polisen hade möjlighet att omprioritera sina arbetsuppgifter efter önskemål om en
förundersökningsåtgärd från någon enskild åklagare. Detta är problem som vi
gemensamt med polismyndigheten söker komma till rätta med. Numera har vi
tillsammans med polisledningen en överenskommelse om att påminnelse från
åklagare alltid ska ske via respektive rotelchef för att denne vid behov lättare ska
kunna vidta åtgärder som till exempel att omfördela ärenden. Även om åklagaren
som förundersökningsledare är aktiv så leder det inte alltid omedelbart till önskat
resultat hos polisen och åklagaren styr i praktiken inte över utredningsresursen.
Vad gäller handläggningen av ärenden där målsäganden inte fyllt 18 år medförde
den ändrade lagstiftningen initialt en del övergångsproblem och en arbetsanhopning
hos polisen. Konsekvenserna av detta blev att tidsfristen i några fall kom att
överskridas under år 2002. Vid upprepade tillfällen under året har jag diskuterat
detta problem med både företrädare för polisledningen och företrädare för polisens
våldsrotel. Hos polisen har personalförstärkning på våldsroteln skett för att försöka
klara den ökade belastningen som inte minst uppkommit på grund av denna ärende-
typ. På åklagarkammaren överväger vi att fortsättningsvis lotta dessa ärenden på ett
fåtal åklagare för att på så sätt öka möjligheten att hantera dessa ärenden på ett
effektivt och enhetligt sätt. Redan idag är huvuddelen av dessa ärenden lottade på de
åklagare som hanterar familjerelaterade brott och dessa åklagare har numera
särskilda rutiner för att effektivare kunna bevaka dessa ärenden. Beträffande de
aktuella ärendena som granskats av Justitieombudsmannen, är förundersökningarna i
samtliga av dessa utom ett, numera avslutade genom att förundersökningen lagts ned
eller åtal väckts.
Vad beträffar övriga aktuella ärenden så är enligt min uppfattning skälen till att
tidsfristerna överskridits de samma som ovan angivits. En stundtals mycket
ansträngd personalsituation hos såväl polis som åklagare har gjort det svårt att t ex
omfördela arbetsuppgifter vid en arbetsanhopning. Även beträffande dessa ärenden
har det dock, enligt min uppfattning, i samtliga fall varit så att respektive rotel-
innehavare haft full kontroll på vilka mål som funnits på roteln och också regel-
bundet gått igenom dessa och påmint polisen. I denna grupp ingår även miljömålen.
Kammarens miljöspecialist slutade sin anställning på kammaren i mitten av
december 2002 vilket gjorde läget beträffande dessa mål mycket bekymmersamt.
Den kvalificerade specialisering som skett, inte minst vad gäller miljöbrott, har
medfört att dessa ärenden är svåra att hantera för en som inte har utbildning på
området och gör dem därför svåra att lägga ut på någon annan åklagare. För
kammarens del medförde det stora problem att stå utan kompetens på området men
lyckligtvis hade vi förmånen av att kunna låna in en åklagare från en annan
kammare, dock endast i mindre omfattning vilket inte alls täckte upp det faktiska
behovet. Numera är dock miljöåklagartjänsten tillsatt och den aktuella åklagaren har
påbörjat sin utbildning, varför jag utgår från att dessa problem snart är lösta.
Även beträffande de aktuella ärendena i denna del är förundersökningen beträffande
huvuddelen av dessa ärenden (18 av 28) idag avslutad, antingen genom att för-
undersökningen lagts ned eller åtal väckts.
Slutligen kan jag konstatera att åklagarna enligt min bedömning i huvudsak i
samtliga granskade ärenden varit aktiva och vidtagit adekvata åtgärder i stort sett
                                                                       Dnr 1418-2003     Sid 3 (7)
                                                                           1420-2003



      direkt efter att åklagaren fått besked om att någon förundersökningsåtgärd vidtagits.
      Även om åklagaren som förundersökningsledare är aktiv så leder det dock inte alltid
      omedelbart till önskat resultat hos polisen. Åklagaren styr inte över utrednings-
      resursen och har ju inte någon faktisk möjlighet att till exempel omprioritera
      arbetsfördelningen hos polisen, vilket ibland upplevs som ett problem för den
      enskilda åklagaren. Samarbetet mellan åklagarkammaren och polisen i Uppsala är
      dock mycket gott och vi har kontinuerliga diskussioner för att bland annat komma
      till rätta med ovan nämnda problem. Som jag nämnt tidigare har också gemensamma
      åtgärder vidtagits efter Justitieombudsmannens inspektion.
Efter att inledningsvis ha redogjort för bl.a. relevanta lagbestämmelser anförde
Åklagarmyndigheten följande.

      De förundersökningar som avser brott mot målsäganden under 18 år tillhör en typ av
      ärenden som är prioriterade. Det är inte acceptabelt när dessa förundersökningar inte
      handläggs med sådan skyndsamhet att åtal kan väckas inom tre månader från den
      tidpunkt någon skäligen kan misstänkas för brottet. Det är inte heller acceptabelt när
      handläggningstiderna inte står i överensstämmelse med det allmänna skyndsamhets-
      kravet som följer av rättegångsbalken. Anledningen till de i vissa fall långa
      handläggningstiderna har uppgivits vara främst det periodvis mycket ansträngda
      personalläget vid kammaren, men även personalläget vid polismyndigheten.
      Det ansträngda läget vid Åklagarkammaren i Uppsala har varit känt för oss.
      Problemen som utbildningsinsatserna under hösten 2002 medförde för kammaren i
      Uppsala har diskuterats med företrädare för Riksåklagaren. Det ekonomiska läget
      under 2002 och början på innevarande år begränsade möjligheterna till nyrekrytering
      av åklagare. Förhållandena var likartade på samtliga kamrar inom Västeråsregionen
      vilket medförde att omfördelning av åklagarresurser till Uppsala inte var möjliga.
      Det ekonomiska läget har dock förbättrats varefter åtgärder har vidtagits för att
      komma till rätta med personalproblemet. Nyrekrytering har skett av en åklagar-
      aspirant och två kammaråklagare. Med något enstaka undantag har nu alla åklagare
      avslutat den av Riksåklagaren anordnade obligatoriska grundutbildningen.
      Det är naturligtvis beklagligt att de aktuella ärendena inte handlagts med önskvärd
      skyndsamhet. Det finns dock enligt min mening inte anledning att ifrågasätta att de i
      vissa fall långa handläggningstiderna främst har berott på det ansträngda
      personalläget vid åklagarkammaren och polismyndigheten i Uppsala. Kammar-
      chefen och polismyndigheten har såväl innan som efter Justitieombudsmannens
      inspektion arbetat aktivt med att åtgärda problemen. Detta har lett till bland annat
      organisationsförändringar, ändrade rutiner för påminnelser till polisen samt
      personalförstärkningar vid polismyndighetens utredningsrotlar.
      De åtgärder som vidtagits har också givit resultat. I princip har samtliga nu aktuella
      förundersökningar där målsäganden varit under 18 år avslutats och så är även fallet
      med den huvudsakliga delen av de övriga förundersökningarna. Jag har fullt
      förtroende för att ledningen vid åklagarkammaren skall komma till rätta med de
      problem avseende handläggningstiderna som funnits vid kammaren. Med anledning
      av det inträffade kommer jag dock att överväga huruvida ytterligare åtgärder är
      påkallade från min sida.
Därefter anmodades polismyndigheten att lämna upplysningar och yttrande över
handläggningstiden i de ovan nämnda ärendena samt ange vilka åtgärder som
vidtagits för att påskynda handläggningen av kriminalärenden och därvid särskilt
notera de åtgärder som vidtagits i ärendena i vilka målsäganden inte fyllt 18 år.

Polismyndigheten kom in med ett remissvar och anförde bl.a. följande.
                                                                  Dnr 1418-2003     Sid 4 (7)
                                                                      1420-2003



Ärenden under punkt 4.1 avser ungdomsmål där 3-månadersregeln ej kunnat hållas.

Upplysning angående handläggningstiden.
Polismyndigheten i Uppsala län har sedan flera år prioriterat brott riktade mot
kvinnor och ungdomar. En speciell familjevåldsenhet har inrättats och där handläggs
huvuddelen av brotten som riktar sig mot ungdomar. Gällande tidsfrister är väl
kända för såväl arbetsledare som handläggare vid enheten.
Anledningen till att en del ärenden ej kunnat redovisas inom gällande tidsfrist beror
främst på personalomsättning vid enheten. Flera av de poliser som har kompetens
för ärendetypen har tvingats till sjukskrivning eller begärt omplacering på grund av
de mycket speciella problem som utredare av dessa brott ställs inför. Nyrekrytering
av handläggare har genomförts till viss del och pågår fortfarande. Detta har inneburit
att ett fåtal handläggare med erforderlig utbildning fått dra ett mycket tungt lass. Det
är naturligtvis inte en godtagbar förklaring till att så pass många ärenden inte
redovisats inom föreskriven tid men trots allt en realitet.

Vidtagna åtgärder.
Med anledning av resultatet av inspektionen vid åklagarkammaren i Uppsala vidtog
polismyndigheten i samråd med chefsåklagare AA ett antal omedelbara åtgärder.
1. De enheter som berörs av aktuella ärendetyper erhöll kopia av inspektions-
protokollet för att omedelbart åtgärda brister i kontrollsystem av ärenden, särskilt de
där lagstadgade tidsfrister finns.
2. Varje enhetschef/rotelchef skall omedelbart skaffa sig kontroll över enhetens
samtliga ärenden där en lagstadgad tidsfrist föreligger.
Påminnelser från åklagarmyndigheten i alla typer av ärenden skall skickas från
berörd åklagare till ärendefördelningsfunktionen. Handlingen skall innefatta
rubriken: Till berörd enhetschef/rotelchef. Ärendefördelningsfunktionen skall
omedelbart se till att den enhetschef/rotelchef som ansvarar för ärendet erhåller
påminnelsen. Denne skall därefter personligen kontakta aktuell handläggare för
förklaring av orsaken till påminnelsen. Minnesanteckningar över lämnad förklaring
bör föras av enhetschef/rotelchef. Vid upprepad påminnelse (påminnelse nr 2) skall
enhetschef/rotelchef kontakta avdelningschef för berörd enhet som har att besluta
om vidare hantering.
Utöver de omedelbara åtgärderna fortsätter rekryteringen av personal till familje-
våldsenheten så att denna uppnår den numerär som erfordras för att verksamheten
skall kunna bedrivas i enlighet med gällande lagstiftning.

Ärenden under punkt 4.2 avser övriga ärenden som granskats.

Upplysning angående handläggningstider.
Under punkten finns totalt 28 ärenden där anmärkning riktas mot handläggningen.
Av dessa berör 21 ärenden polismyndigheten i Uppsala län. Övriga ärenden
handläggs av annan polismyndighet eller Skattebrottsenheten.
Nästan hälften av ärendena avser brott mot miljöbalken och arbetsmiljöbrott.
Beträffande dessa ärenden gjordes gemensamt med miljöåklagaren en ned-
prioritering till förmån för andra mera angelägna brott mot Miljöbalken.
Övriga ärenden som berörs av anmärkningar avser i huvudsak våldsbrott.
Anledningen till att handläggningstiderna blivit för långa är hög arbetsbelastning i
förening med personalomsättning. De flesta av dessa ärenden har handlagts vid
familjevåldsenheten och orsaken till de långa handläggningstiderna är desamma som
angivits ovan under punkt 4.1.

Vidtagna åtgärder.
Som angivits under samma rubrik i punkt 4.1 så har det skett en rekrytering till
familjevåldsenheten. Denna rekrytering pågår alltjämt och nya tjänstetillsättningar är
nära förestående.
                                                                        Dnr 1418-2003      Sid 5 (7)
                                                                            1420-2003



      Utbildningsinsatser pågår för att nya handläggare så snabbt som möjligt skall erhålla
      kompetens för att utreda dessa ärenden.
      Miljöbrottsenheten, som inrättades 1999, har från den 1 januari 2003 utökats med en
      handläggare från 3 till 4 st. Detta bedöms medföra att handläggningstiderna blir
      kortare samtidigt som vi behåller en hög kvalitet på förundersökningarna.
      Berörda enhets/rotelchefer skall förbättra bevakningen av ärenden som är
      prioriterade för att undvika att ärendenas handläggningstid blir alltför utdragen.

## Sammanfattning

Polismyndigheten beklagar att handläggningstiderna blivit för långa i de angivna
      ärendena. Vi är medvetna om att resursbrist inte är en godtagbar förklaring men trots
      detta är det en realitet speciellt i de ärenden som kräver särskild kompetens,
      barnärenden och miljöbrott.
      De åtgärder som vidtagits har resulterat i att nästan samtliga ärenden i förteckningen
      slutredovisats. De rutiner som införts bedöms ge bättre bevakning av prioriterade
      ärenden och kommer att förhindra långa handläggningstider.
      Nyrekrytering av utredande personal till familjevåldsenheten och miljöbrottsenheten
      har skett. Polismyndigheten kommer därigenom att ha en högre beredskap och
      kapacitet för hantering av denna typ av prioriterade brott. Bedömningen är att vi inte
      framdeles skall behöva hamna i en liknande situation efter nu vidtagna åtgärder.

Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB) framgår att en förundersökning
skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre
skäl att fullfölja en förundersökning skall denna läggas ned.

När det, som i ärendena noterade under punkten 4.1 i inspektionsprotokollet, är
fråga om förundersökningar i vilka målsäganden vid tiden för anmälan är under 18
år finns det i 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) (FUK) ett särskilt krav
på skyndsamhet. Enligt bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 januari 2002, skall
en sådan förundersökning bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot
målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i
mer än sex månader. Förundersökningen skall vara avslutad och beslut fattat i
åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det
finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast
om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter.

Enligt 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(LUL) skall en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som gäller
brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader bedrivas med
särskild skyndsamhet. När en sådan person delgetts misstanke om brott gäller
därutöver en särskild tidsfrist inom vilken beslut i åtalsfrågan skall fattas.

Av 1 a § andra stycket FUK framgår att undersökningsledaren har ansvar för
förundersökningen i dess helhet. Förundersökningsledaren skall se till att
utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
vara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom behövliga
direktiv för arbetet.
                                                                   Dnr 1418-2003    Sid 6 (7)
                                                                       1420-2003



I 13 av de ärenden i vilka målsäganden var under 18 år har den i 2 a § FUK
angivna tidsfristen överskridits. I ärende C17-3560-02 gjordes anmälan gällande
misstanke om våldtäkt i juli 2002. Målsägandena var under 18 år. En person, vars
namn inte var känt, utpekades som gärningsman. Viss information beträffande den
utpekade personen lämnades, bl.a. att denne skulle vara under 18 år. I augusti gav
åklagare direktiv om att identiteten på den misstänkte skulle utredas. I november
2002 inkom till åklagarkammaren förhörsprotokoll avseende förhör som hållits
med målsägandena. Därefter fanns inte antecknat att någon ytterligare åtgärd hade
vidtagits.

Av ärendena noterade under punkten 4.2 var, vid tidpunkten för inspektionen, ett
äldre än tre år, sex mellan två och tre år, nitton mellan ett och två år och två knappt
ett år. I de flesta av dessa hade inga synbara utredningsåtgärder vidtagits under
minst ett års tid.

Åklagarmyndigheten har i sitt yttrande som förklaring till de långa handläggnings-
tiderna pekat på den ansträngda personalsituationen såväl vid åklagarkammaren
som inom polismyndigheten. I yttrandet har redogjorts för ett antal olika åtgärder
som vidtagits för att komma till rätta med långa handläggningstider. I flera fall har
samråd skett med polismyndigheten.

Även i polismyndighetens yttrande har resursbrist anförts som orsak till de långa
handläggningstiderna. I yttrandet har upplysts att flera olika åtgärder har vidtagits
för att förbättra situationen, bl.a. när det gäller hanteringen inom polismyndigheten
av påminnelser från åklagarmyndigheten samt beträffande kontrollen över sådana
ärenden som skall handläggas i enlighet med föreskrivna tidsfrister. Vidare har
påtalats att av de 28 ärenden som noterats under punkten 4.2 i inspektions-
protokollet är det sju som handläggs av annan polismyndighet eller av
skattebrottsenheten.

Utredningen har inte visat att det i de förundersökningar i vilka målsäganden
varit under 18 år har funnits godtagbara skäl att överskrida den i 2 a § FUK
angivna tidsfristen. Vad särskilt gäller ärende C17-3560-02 framgår emellertid
inte att det handlagts i strid med någon föreskriven tidsfrist. Det står likväl klart
att handläggningen av ärendet, med hänsyn såväl till dess karaktär och
omständigheterna i övrigt som till det krav på särskild skyndsamhet som föreskrivs
i 4 § LUL, präglats av en brist på snabbhet och effektivitet som inte är acceptabel.

Som sagts ovan är det förundersökningsledaren som har helhetsansvaret för en
förundersökning. Jag vill betona att i de fall som en i lag eller annan författning
fastlagd tidsfrist gäller för handläggningen av ett ärende man måste ställa särskilt
stora krav på aktivitet från förundersökningsledarens sida. Jag inser samtidigt att,
som åklagarmyndigheten anfört, ett aktivt förundersökningsledarskap från
åklagarens sida emellertid inte alltid medför ett omedelbart önskat resultat hos
polisen. Även om de rutiner som införts när det gäller polismyndighetens hantering
av påminnelser från åklagare har lett till förbättringar vill jag i detta sammanhang
erinra om vad Claes Eklundh uttalat i tidigare beslut beträffande åklagares
                                                                   Dnr 1418-2003    Sid 7 (7)
                                                                       1420-2003



agerande för det fall att önskat biträde från polismyndighetens sida inte erhålls (se
JO 2003/04 s. 82).

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten på flera platser i landet uppvisar allvarliga brister
och att såväl det allmänna skyndsamhetskrav som föreskrivs i 23 kap. 4 § RB som
de tidsfrister som gäller i vissa ärenden, bl.a. i ärenden där målsäganden är under
18 år, inte iakttas. Jag är således medveten om att arbetssituationen vid flera polis-
och åklagarmyndigheter är ansträngd och att man därför måste prioritera vissa
ärenden framför andra. Handläggningstiderna i de aktuella ärendena är emellertid,
som också konstaterats i yttrandena, alltför långa och varken berörda åklagare eller
polismyndigheten kan undgå kritik för detta.

Jag noterar slutligen med tillfredsställelse att olika åtgärder har vidtagits både inom
åklagarmyndigheten och polismyndigheten för att säkerställa en effektiv för-
undersökningsverksamhet och att detta synes ha lett till att situationen har
förbättrats.

Ärendet avslutas.
