# Allvarlig kritik mot Kriminalvården för brister i myndighetens brottsofferslussar

JO 2015-12-16 dnr 1420-2014

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2015-12-16               1420-2014              1 (16)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården för brister i myndighetens
                        brottsofferslussar


                          Beslutet i korthet: Sedan ett antal år tillbaka arbetar Kriminalvården med s.k. brotts-
                          offerslussar vars uppgift är att ”skydda brottsoffer inom kriminalvården”. Brottsoffer-
                          slussarnas arbete består bl.a. i att genom kontakter med anhöriga till intagna utreda
                          förutsättningarna för intagnas ansökningar om besöks- och telefontillstånd och om det
                          finns några risker för den anhöriga förknippade med beviljandet av sådana tillstånd.
                          Verksamheten innebär att kriminalvårdspersonal har regelbunden kontakt med intag-
                          nas anhöriga.
                          Enligt chefsJO måste det kunna ställas höga krav på brottsofferslussarnas verksam-
                          het och på att den är rättssäker, detta eftersom verksamheten berör personer som be-
                          finner sig utanför kriminalvårdsanstalter och dessutom i vissa fall tangerar gränsen för
                          Kriminalvårdens uppdrag. En sammanställning som JO har gjort visar att det i dag
                          råder stora skillnader i hur landets brottsofferslussar utför sina uppdrag. Ett av skälen
                          till detta är att det inte finns någon central styrning av brottsofferslussarna.
                          De stora skillnader som finns i dag mellan landets brottsofferslussar och de erfaren-
                          heter som JO har gjort vid tidigare granskningar av dessa verksamheter visar enligt
                          chefsJO att likartade fall inte hanteras på ett likartat sätt inom myndigheten. Avsak-
                          naden av en gemensam struktur har gett upphov till svårigheter för ansvariga tjänste-
                          män att avgöra var gränserna går för myndighetens uppdrag. Bristen på struktur gör
                          det även svårt för intagna att förstå verksamheten. Genom att låta varje anstalt var för
                          sig ansvara för utvecklingen av respektive brottsoffersluss kan det enligt chefsJO
                          ifrågasättas om Kriminalvården har agerat på ett sätt som är förenligt med de
                          ambitioner som låg bakom sammanslagningen av de lokala kriminalvårdsmyndighet-
                          erna till en myndighet.
                          Den nuvarande ordningen är enligt chefsJO otillfredsställande, och det är nödvändigt
                          att myndigheten snarast formulerar
                          – vilket uppdrag brottsofferslussarna ska ha
                          – hur brottsofferslussarna ska arbeta med detta uppdrag.
                          Enligt chefsJO borde Kriminalvården ha formulerat en central uppdragsbeskrivning
                          redan i samband med att försöksverksamheten med brottsofferslussarna inleddes.
                          Brottsofferslussarna hanterar mycket känsliga frågor som även berör tredje man.
                          Detta förhållande i förening med vad som i övrigt har framkommit gör enligt chefsJO
                          att Kriminalvården förtjänar allvarlig kritik för att ha låtit verksamheten utvecklas och
                          fortgå utan central styrning.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                                          Dnr 1420-2014           Sid 2 (16)




Innehåll
1    Bakgrund................................................................................................ 2
2    Inledande utredning................................................................................ 3
   2.1 Brottsofferslussarnas inledande arbete........................................... 3
   2.2 Brottsofferslussarnas delaktighet vid utfärdandet av tillstånd…… 4
     2.2.1    BOS-kollegium i vissa anstalter……………………………. 5
     2.2.2    Övriga anstalter…………………………………………….. 6
   2.3 Brottsofferslussarnas delaktighet vid beslut om permission……. 6
   2.4 Brottsofferslussarnas utredningsåtgärder……………………….. 7
   2.5 Uppföljning av beslutade besöks- och telefontillstånd………..... 8
3 Den fortsatta utredningen...................................................................... 8
4 Kriminalvårdens remissvar................................................................... 9
5 Mina överväganden.............................................................................. 12
   5.1 En myndighet för att uppnå rättssäkerhet..................................... 13
   5.2 Allmänna utgångspunkter för verksamhetsutveckling................. 13
   5.3 Dagens brottsofferslussar............................................................. 14
   5.4 Avsaknaden av central styrning................................................... 15
   5.5 Behovet av en central uppdragsbeskrivning................................ 16
   5.6 Allvarlig kritik mot Kriminalvården............................................ 16
Bilaga

1 Bakgrund
Kriminalvårdens arbete med s.k. brottsofferslussar påbörjades under 2006 i an-
stalterna Skogome och Johannesberg. Inledningsvis finansierade Brottsoffer-
myndigheten projektet, som hade som syfte att fokusera på den brottsförebyg-
gande effekten som kan ske i mötet mellan brottsoffer och gärningsmän. 1 Under
2008 beslutade Kriminalvårdens generaldirektör att tilldela brottsofferslussarna
särskilda resurser, och fler anstalter fick i uppdrag att utveckla sådana verksam-
heter. Enligt uppgift från Kriminalvården finns i dag brottsofferslussverksam-
heter i anstalterna Johannesberg, Kolmården, Kristianstad, Norrtälje, Salberga,
Skogome, Tillberga och Västervik Norra. Tidigare fanns även en brottsoffer-
sluss i anstalten Saltvik. Enligt uppgift från anstalten har den verksamheten
avvecklats, även om anstalten fortfarande har ett ”brottsofferperspektiv” vid
handläggningen av exempelvis besökstillstånd m.m. Utvecklingen av brotts-
offerslussarnas verksamhet har av Kriminalvården beskrivits på följande sätt:

         Arbetet var till en början inriktat på att utreda förutsättningarna för besöks- och
         telefontillstånd utifrån lagrekvisitet skada för annan, något som gjordes tidigt i
         verkställigheten. Efter hand utvidgades arbetet till att omfatta permissionsären-
         den, förflyttning till öppen anstalt och utslussningsåtgärder. Ambitionen med
         brottsofferslussprojektet var att öka medvetenheten om brottsoffers utsatta




1
    Se Harnesk m.fl., Vägledning i arbetet med sex- och relationsbrottsproblematik –
brottsoffer i fokus, Kriminalvården, 2013, s. 10.
                                                                           Dnr 1420-2014       Sid 3 (16)




         ställning i förhållande till målgruppen dömda för sexual- och relationsbrott.
         Begreppet brottsoffersluss kom snart att bli synonymt med alla frågor kopplade
         till brottsoffers skydd inom kriminalvården. Efter hand som brottsofferslussarna
         vuxit fram har det blivit allt tydligare att brottsofferperspektivet inte kan bäras
         endast av denna lilla personalgrupp.2
Den 6 mars 2014 beslutade jag att inom ramen för ett initiativärende granska
Kriminalvårdens handläggning av ärenden om besöks- och telefontillstånd samt
permissioner för intagna i anstalt som är dömda för våld i nära relationer eller
sexualbrott.

2 Inledande utredning
Granskningen inleddes genom att JO begärde in kopior från anstalterna Johan-
nesberg och Skogome av samtliga beslut om besöks- och telefontillstånd och
permissioner meddelade under veckorna 16 och 40 2013, den utredning som
legat till grund för dessa beslut samt anstalternas eventuella rutiner m.m. för
brottsofferslussen.

Vidare begärde JO in rutinbeskrivningar för brottsofferslussverksamheten från
övriga anstalter. Ett antal anstalter uppgav att de saknar särskilda rutiner för
denna verksamhet. Samtliga anstalter lämnade emellertid in material som be-
skriver den verksamhet som brottsofferslussarna bedriver.3

En av mina medarbetare gjorde en sammanställning av det material som
hämtats in, och den beskrivs närmare under rubrikerna 2.1–2.5.

2.1 Brottsofferslussarnas inledande arbete
Fyra anstalter använder en s.k. brottsofferkarta som utgångspunkt för arbetet i
brottsofferslussen.4 I anstalten Salbergas rutiner beskrivs brottsofferkartan på
följande sätt:
         En brottsofferkarta upprättas för varje klient. Kontaktmannen ansvarar för detta,
         och gör kartläggningen i samverkan med klienthandläggaren på brottsofferslus-
         sen. Brottsofferkartan används som ett stöd inför utredningar som rör den intag-
         nes kontakter. Den används för att synliggöra klientens problematik med fokus
         på risker samt för att identifiera brottsoffer och andra särskilt utsatt personer.
I det granskade materialet är det enbart anstalten Norrtälje som närmare har be-
skrivit hur arbetet med att ta fram brottsofferkartan går till. För ändamålet an-
vänder sig anstalten av en mall med ett antal rubriker som utredaren fyller i.




2
    Se Harnesk m.fl., Vägledning i arbetet med sex- och relationsbrottsproblematik –
brottsoffer i fokus, Kriminalvården, 2013, s. 10.
3
    Se bilaga 1 för en fullständig förteckning över det material som legat till grund för
granskningen.
4
    Brottsofferkarta används av anstalterna Johannesberg, Norrtälje, Salberga och
Tillberga.
                                                                    Dnr 1420-2014        Sid 4 (16)




Bland annat efterfrågas uppgifter om brottsoffer, kontaktförbud, vårdnad om
barn, den intagnes risk- och behovsbedömning och den intagnes inställning till
domstolsavgörandet och brottsoffer. Anstalten Skogome genomför en utredning
som liknar den brottsofferkarta som används i övriga anstalter. I den rutinbe-
skrivning som lämnats in framgår att ”[v]id ankomst till anstalten går specifikt
utsedd ’Bos-utredare’ igenom klientens handlingar för att identifiera målsägan-
de och brottsoffer”.

I fråga om anstalterna Kolmården, Kristianstad och Västervik Norra har det inte
framkommit några uppgifter om det görs en särskild utredning om de intagna.
Av de handlingar som hämtades in från anstalten Kristianstad framgår att den
handläggare som upprättar en intagens verkställighetsplan ska ”beakta brotts-
offerfokus” och stämma av ett antal punkter.

Av det granskade materialet framgår att anstalterna har olika rutiner för om och
hur brottsofferslussarnas inledande utredningar dokumenteras. I anstalten Till-
bergas rutinbeskrivning anges att en brottsofferkarta ”upprättas” för alla sexual-
och relationsbrottsdömda klienter och sparas som ”arbetsmaterial” under tiden
som klienten befinner sig i anstalten. Enligt uppgift från anstalten Johannesberg
upprättas och sparas inget särskilt utredningsmaterial inför besluten. Det materi-
al som används följer klienten och finns i hans akt. Det är domstolsavgöranden,
personutredningar, verkställighetsplaner, olika typer av riskbedömningar m.m.

I fråga om anstalten Kristianstads arbete med verkställighetsplanen anges bl.a.
följande:

      För att dokumentera ovanstående uppgifter [s.k. brottsofferfokus, JO:s anm.] ska
      dokument kallat ”BROTTSOFFERPERSPEKTIV” fyllas i. Dokumentet förvaras
      i den intagnes akt, grön aktmapp, vänster sida. Eftersom inventeringen kan kom-
      ma att innehålla uppgifter/anteckningar om brottsoffer som inte ska kommuni-
      ceras till den intagne ska ”BROTTSOFFERPERSPEKTIV” inte registreras i
      VSP, dock ska självklart relevanta uppgifter kommuniceras i VSP.
När det gäller övriga anstalter saknas uppgifter i det granskade materialet om
och i så fall hur den inledande utredningen dokumenteras.

2.2 Brottsofferslussarnas delaktighet vid utfärdandet av tillstånd
Av det granskade materialet framgår att en av brottsofferslussarnas centrala
uppgifter är att bistå anstalternas tillståndsenheter med underlag vid prövningen
av besöks- och telefontillstånd. Rutinerna för brottsofferslussarnas arbete i den-
na del skiljer sig åt mellan de olika anstalterna. Det konstaterades att brotts-
offerslussarna i vissa fall fungerar som vad som i det närmaste kan uppfattas
som ett beslutsfattande organ, medan brottsofferslussarnas arbete i andra fall be-
gränsas till att ta fram beslutsunderlag till tillståndsenheten genom exempelvis
kontakt med anhöriga.
                                                                           Dnr 1420-2014         Sid 5 (16)




2.2.1 BOS-kollegium i vissa anstalter
Ett antal anstalter använder sig av s.k. BOS-kollegium där mer komplicerade
ärenden om besöks- och telefontillstånd föredras.5 Vid föredragningen närvarar
bl.a. anstaltens ledningsgrupp.

I anstalten Norrtäljes rutinbeskrivning anges bl.a. följande:

         Om ett ärende bedöms som klart för beslut (beviljande el. avslag) skall i yttrande
         framkomma datum för ärendeföredragning/riskbedömning/yttrande från soc/etc.
         Informera handläggare säk. om att yttrande nu har registrerats i KLAS6 för beslut
         – ärendehandläggningen klar.
I anstalten Salbergas rutinbeskrivning anges följande:

         Brottsofferslusshandläggaren redovisar vad som framkommit i ärendet. Beslut
         om huruvida kontakt ska beviljas eller inte fattas i samband med detta semi-
         narium. Brottsofferslusshandläggaren vidarebefordrar underlaget för beslut till
         tillståndsenheten som formulerar beslutet. Klienten delges beslutet av avdel-
         ningspersonalen och delgivningen dokumenteras i klientens journal.
I anstalten Tillbergas rutiner anges följande:
         BOS-utredare och kontaktmän presenterar klient, klientfaktorer samt föredrar
         ärendet. Beslut fattas om fortsatt utredning, åtgärder, insatser, ställningstagande
         och beslut. Klienthandläggare dokumenterar i daganteckningar i KLAS samt
         informerar övrig berörd personal. Utredare delges klienten motivering till beslut
         tillsammans med klienthandläggare och utredare kontinuerlig kontakt med
         klienten under utredningstid samt delges eventuell SOL-anmälan i de fall då
         klienterna är vårdnadshavare för barnet.
I JO:s sammanställning konstaterades bl.a. följande:

         Kollegierna verkar ha lite olika funktion. I anstalten Norrtälje verkar det som om
         kollegiet har en rådgivande funktion och lämnar ett yttrande som tillståndsenhet-
         en sedan lägger till grund för sitt beslut. I fråga om anstalterna Salberga och Till-
         berga framstår det som om kollegierna har en beslutsfattande funktion och att be-
         slut i dessa ärenden därmed fattas kollegialt. I anstalten Salbergas rutin är det i
         och för sig formulerat som om kollegiet sammanställer ett underlag som ligger
         till grund för tillståndsenhetens beslut. Emellertid framgår det samtidigt att beslut
         fattas i samband med kollegiet. Av anstalten Tillbergas rutiner framgår att kolle-
         giet fattar beslut.
Såväl anstalten Norrtälje som Tillberga har en rutin som innebär att kollegiernas
yttrande registreras i KLAS. Av anstalten Salbergas rutin framgår inte om kolle-
giets beslut dokumenteras.




5
    Anstalterna Norrtälje, Salberga och Tillberga. Även anstalten Johannesberg använder
sig av kollegium men enbart i fråga om ”komplicerade” ärenden om utsluss och villkor-
lig frigivning.
6
    Kriminalvårdens klientadministrativa system, JO:s anm.
                                                                     Dnr 1420-2014    Sid 6 (16)




2.2.2 Övriga anstalter
I fråga om övriga anstalter7 är brottsofferslussens roll i samband med ansök-
ningar om telefon- och besökstillstånd något annorlunda beskriven. Av anstalt-
en Västervik Norras rutiner framgår at BOS-handläggaren utreder möjligheten
till tillstånd till kontakt via telefon eller besök enligt gällande författningsbe-
stämmelser och att kriminalvårdsinspektören för brottsofferslussen fattar beslut
utifrån den genomförda utredningen. Anstalterna Johannesberg och Skogome
har liknande rutiner som innebär att en s.k. BOS-utredare yttrar sig över telefon-
och besökstillstånd till den som fattar beslut i sådana ärenden.

I de handlingar som anstalten Kolmården har lämnat in är brottsofferslussens
arbete något annorlunda uttryckt. Där anges att det i anstaltens arbete ingår att
”utreda, handlägga och dokumentera, där bl.a. Brottsofferslussens utredning kan
utgöra underlag för olika beslut under verkställighet”.

Av de handlingar som anstalten Kristianstad har lämnat in framgår att brotts-
offerfokus beaktas t.ex. i samband med beslut om besöks- och telefontillstånd.
Det har inte närmare angetts på vilket sätt detta sker.

Av de handlingar de ovannämnda anstalterna lämnat in framgår inte om eller
hur utredningarna dokumenteras.

2.3 Brottsofferslussarnas delaktighet vid beslut om permission
Kriminalvården har i sin vägledning i arbetet med sex- och relationsproblematik
beskrivit att verksamheten inom brottsofferslussarna har utvecklats från att bara
handla om utredningar om besöks- och telefontillstånd till att även omfatta bl.a.
permissionsärenden.

Med utgångspunkt i de uppgifter som kommit in från de aktuella anstalterna
konstateras att det verkar som om ett antal anstalter inte har tagit detta steg i
utvecklingen och därmed att fokus för brottsofferslussarna fortfarande är
besöks- och telefontillstånd. När det gäller anstalterna Kolmården, Norrtälje,
Salberga, Skogome och Västervik Norra saknas det uppgifter om ifall brotts-
offerslussarnas arbete även omfattar utredning av förutsättningarna för permis-
sionsansökningar.

Av det granskade materialet framgår att brottsofferslussarna i anstalterna
Johannesberg och Tillberga lämnar yttranden och bedömningar i samband med
permissionsansökningar. I anstalten Kristianstads rutinbeskrivning anges att
brottsofferfokus beaktas i samband med permissioner. Det har inte närmare
angetts vilka eventuella utredningar som ligger till grund för brottsofferslussens
yttranden i denna typ av ärenden.




7
    Anstalterna Johannesberg, Kolmården, Kristianstad, Skogome och Västervik Norra.
                                                                        Dnr 1420-2014         Sid 7 (16)




2.4 Brottsofferslussarnas utredningsåtgärder
I anstalten Salbergas rutiner beskrivs brottsofferslussens utredningsåtgärder, i
de fall där brottsofferkartan inte utgör ett tillräckligt underlag, enligt följande:

      Om det behövs mer information går vi vidare med ärendet och inhämtar den
      information som krävs. Klienthandläggaren i brottsofferslussen tar kontakt med
      avdelningspersonal som informerar klienten om att en utförligare utredning ska
      göras kring kontakten med den anhörige. Klienten ombeds skriftligen häva
      sekretessen gentemot personen som besöks- eller telefontillståndet gäller, han får
      ange vilken information som får lämnas och under vilken tid. Han informeras om
      att syftet med hävandet är att underlätta utredning inför beslut om besöks- och
      telefontillstånd. Handläggaren i brottsofferslussen kontaktar därefter den anhör-
      iga via telefon och ställer utredande frågor i syfte att få en uppfattning om fri-
      villigheten och förmågan att samtycka till kontakt. I detta sammanhang upplyser
      vi även om Kriminalvårdens uppdrag och generella arbetssätt vad gäller klient-
      kontakter. Orienterande samtal genomförs med den anhörige och information
      som framkommit dokumenteras i klientens journal. […] När det gäller kontakt
      med barn ombeds klienten att skriftligen häva sekretessen gentemot barnets
      vårdnadshavare, och vid behov även gentemot socialtjänsten, för att underlätta
      utredningen inför beslut om besöks- och telefontillstånd. I kontakten med barnets
      anhöriga informerar vi om att de uppgifter som tillförs ärendet kommuniceras,
      som huvudregel, till den intagne för att denne skall kunna tillvarata sin rätt vid
      ärendets hantering. Ett undantag från detta är dock när Kriminalvården bedömer
      att det är av synnerligen vikt att uppgifterna inte röjs. […] Socialtjänstens
      yttrande inkommer till Kriminalvården och bifogas beslutet om besöks- och
      telefontillstånd. I vissa fall är yttrandet sekretessbelagt, och då meddelas klienten
      även detta.
Anstalten Tillbergas rutinbeskrivning är något mer kortfattat formulerad, men
av den framgår att brottsofferslussens utredning innefattar kontakt med brotts-
offer, socialtjänst och andra myndigheter där brottsoffret varit eller är aktuellt.
Information om utredningar dokumenteras löpande i KLAS. Av rutinen framgår
inte hur anstalten hanterar frågor om sekretess och hur uppgifter som begärts in
dokumenteras. Det framgår inte heller om de uppgifter som begärs in kommuni-
ceras med den intagne. På liknande sätt förhåller det sig med anstalten Johan-
nesbergs rutiner. Det kan noteras att det inte heller av anstalten Salbergas rutin-
er framgår om yttranden från socialtjänsten kommuniceras med den intagne
innan anstalten fattar beslut i ärendet.

Av anstalten Kolmårdens information om handläggning av besöks- och telefon-
tillstånd framgår att det i brottsofferslussens arbete ingår att ”samverka” med
barn- och ungdomspsykiatrin, socialtjänsten eller med andra aktörer.

I det material som anstalterna Kristianstad och Västervik Norra lämnat in fram-
kommer inte om exempelvis anhöriga eller socialtjänsten kontaktas i samband
med utredningen vid ansökningar om telefon- och besökstillstånd, hur eventu-
ella uppgifter dokumenteras och kommuniceras eller hur frågan om sekretess
hanteras.

Av anstalten Skogomes beskrivning framgår att kontakt kan komma att tas med
brottsoffer och andra myndigheter samt att det behövs ett sekretessmedgivande
från den intagne. Det finns ingen närmare beskrivning av eventuella rutiner för
                                                                         Dnr 1420-2014        Sid 8 (16)




dokumentation och kommunicering. På liknande sätt förhåller det sig med det
material som kommit in från anstalten Norrtälje.

2.5 Uppföljning av beslutade besöks- och telefontillstånd
Av utredningen i ett tidigare ärende hos JO framgår att vissa anstalters brotts-
offerslussar utvärderar beslutade besöks- och telefontillstånd genom att ta kon-
takt med den som tillståndet avser.8 Vid granskningen av det inhämtade materi-
alet har det framkommit att det bara är två anstalter9 som omnämner att det i
brottsofferslussarnas arbete även ingår att följa upp beslutade besöks- och tele-
fontillstånd. Av anstalten Västervik Norras information om besök och telefoni
via brottsoffersluss framgår att s.k. BOS-besök kan följas upp om det är ”aktu-
ellt att följa upp ett meddelat tillstånd för att kunna göra en bedömning av
skaderekvisitet”. Av anstalten Skogomes beskrivning framgår att brottsoffer-
slussen ”följer upp mä/brottsoffer såväl som klient efter ett eventuellt möte”.

Med anledning av detta konstaterades följande i JO:s sammanställning:

         Rutinerna vid anstalten Västervik Norra verkar alltså vara att meddelade tillstånd
         följs upp om det framkommer något förhållande i samband med besök som gör
         att tidigare meddelade beslut går att ifrågasätta, medan anstalten Skogomes be-
         skrivning kan tolkas som om enbart brottsofferslussmöten följs upp. Det framgår
         inte av beskrivningarna på vilket sätt uppföljningen görs eller hur resultatet av
         den ska dokumenteras.
         I fråga om övriga anstalter framgår det inte av det inhämtade materialet om med-
         delade tillstånd följs upp och utvärderas, samt i så fall när en sådan uppföljning
         ska göras.

3 Den fortsatta utredningen
Med utgångspunkt i den sammanställning som redovisats ovan kunde det kon-
stateras att det inte finns ett gemensamt arbetssätt för brottsofferslussarna. Det
visade sig bl.a. i de olikheter som finns i det material som hade lämnats in.
Medan vissa anstalter har omfattande rutinbeskrivningar10 har andra anstalter
inte några särskilda rutiner11. Vidare konstaterades att det i viss mån är oklart
om landets brottsofferslussar för närvarande handlägger ärenden på ett sådant
sätt att exempelvis förvaltningslagens krav uppfylls.

Av den anledningen förelades Kriminalvården att ge sin syn på hur rutinerna för
brottsofferslussarna bör se ut i samband med handläggningen av ansökningar
om besöks- och telefontillstånd samt permissionsärenden. Kriminalvårdens yt-
trande skulle särskilt beröra frågan hur brottsofferslussarnas verksamhet bör be-




8
    Se JO 2014/15 s. 268 (dnr 3591-2013).
9
    Anstalterna Skogome och Västervik Norra.
10
     Exempelvis anstalten Salberga.
11
     Exempelvis anstalterna Kolmården och Skogome.
                                                                         Dnr 1420-2014         Sid 9 (16)




drivas för att den ska vara förenlig dels med förvaltningslagen, dels med Krimi-
nalvårdens uppdrag.

4 Kriminalvårdens remissvar
Kriminalvården yttrade sig genom generaldirektören AA, som anförde bl.a.
följande:

## Utredning

Yttrande har hämtats in från regionerna Stockholm, Mitt, Väst, Öst och Syd samt
      från klientenheten, enheten för ekonomi och planering och från verksledningens
      kansli. Region Nord har, mot bakgrund av att regionen inte haft någon brotts-
      offersluss på över två år och inte längre har några platser för den målgrupp som
      avses, avstått från att yttra sig.
      Av inhämtade yttranden framgår inte annat än att JO:s beskrivning av Kriminal-
      vårdens brottsofferslussar i allt väsentligt är riktig. Region Öst och region Mitt,
      anstalten Tillberga, har dock lämnat följande förtydliganden avseende brotts-
      offerslussarnas handläggning.
      Region Öst har i yttrande anfört bl.a. följande. Såväl SARA-bedömningar som
      andra uppgifter som brottsofferslussen inhämtar och som kan få betydelse för
      den dömdes verkställighet dokumenteras i behandlingsjournalen. För det fall det
      för handläggningen av ett ärende bedöms nödvändigt att lämna sekretessbelagda
      uppgifter om den intagne för att kunna inhämta upplysningar från någon utom-
      stående inhämtar anstalten samtycke från den intagne om att efterge sekretess.
      Ett sådant samtycke journalförs. Samtycket bör inte vara alltför generellt hållet
      och det bör utformas så att det endast avser undantag för sekretess vid ett särskilt
      tillfälle eller till en viss person. Om den intagne inte samtycker så fattas beslut
      baserat på övriga tillgängliga uppgifter i ärendet. Det beslutsunderlag som
      Kriminalvården har upprättat i ett ärende kommuniceras med den intagne, som
      ges möjlighet att bemöta detta innan beslut fattas.
      Anstalten Tillberga tillbakavisar att s.k. BOS-kollegium skulle ha en besluts-
      fattande roll och poängterar att det är kriminalvårdschefen som är besluts-
      fattande. BOS-kollegium är en bred kollektiv mötesform som leds av krimi-
      nalvårdschefen eller dennes ställföreträdare.

## Författningsbestämmelser

Av 7 kap. 1 § fängelselagen (2010:610, FäL) framgår följande. En intagen får ta
      emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Ett besök får dock vägras
      om det
      1. kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kontroll
      enligt 2 eller 3 §,
      2. kan motverka den intagnes anpassning i samhället, eller
      3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan.
      Av 7 kap. 4 § FäL framgår följande. En intagen får stå i förbindelse med en an-
      nan person genom elektronisk kommunikation i den utsträckning det lämpligen
      kan ske. Sådan kommunikation får dock vägras om den
      1. kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom avlyssning
      enligt 5 §,
      2. kan motverka den intagnes anpassning i samhället, eller
      3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan.
      Av 10 kap. 1 § första stycket FäL framgår en intagen får, för att underlätta hans
      eller hennes anpassning i samhället, beviljas tillstånd att vistas utanför anstalt för
      viss kort tid (permission) om
      1. minst en fjärdedel av strafftiden, dock minst två månader, har avtjänats, och
                                                                 Dnr 1420-2014         Sid 10 (16)




2. det inte finns en påtaglig risk för att den intagne kommer att begå brott, undan-
dra sig straffets fullgörande eller på annat sätt missköta sig.
Av 7 kap. 25 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1)
om fängelse (FARK Fängelse) framgår att vid prövningen av om besök eller
elektronisk kommunikation kan medföra skada för annan ska särskilt beaktas om
den som kontakten ska äga rum med är brottsoffer till den intagne eller annars
har en sådan relation till den intagne att en kontakt skulle medföra skada för den
personen eller för ett brottsoffer.
Av 7 kap. 26 § FARK Fängelse framgår följande. Den som en intagen vill ta
emot besök av eller kommunicera elektroniskt med ska tillfrågas om han eller
hon samtycker till att kontakten ska äga rum. I samband med det ska den som
kontakten ska äga rum med informeras om
 – att han eller hon, om samtycke till kontakt lämnas, kan komma att registreras i
Kriminalvårdens datasystem,
– att Kriminalvården, om samtycke till kontakt lämnas, kan komma att under-
söka om han eller hon är dömd eller misstänkt för brott eller för att utöva brotts-
lig verksamhet och inhämta upplysningar om hans eller hennes personliga för-
hållanden i övrigt, samt
– att han eller hon kan komma att bli föremål för kroppsvisitation eller ytlig
kroppsbesiktning vid ett besök.
Den intagne ansvarar för att samtycke inhämtas på en blankett som fastställs av
Kriminalvården. Det gäller dock inte
– om den som kontakten ska äga rum med är brottsoffer till den intagne och
Kriminalvården inhämtar samtycke, eller
– om det finns särskilda skäl.
Enligt 35 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) gäller
sekretess inom Kriminalvården för uppgift om en enskilds personliga för-
hållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne
lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat
allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut av Kriminal-
vården eller en övervakningsnämnd.
Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223, FL) ska varje ärende där någon enskild
är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten
eftersätts.
Av 15 § FL framgår att uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom
en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet skall antecknas av
myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Av 16 § FL framgår att en sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del
av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon
enskild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av
10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Enligt 17 § FL framgår följande. Ett ärende får inte avgöras utan att den som är
sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har till-
förts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon
har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot
någon enskild. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett
1. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om
åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga,
2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygs-
sättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart och det inte är
fråga om prövning i högre instans efter överklagande,
3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra
beslutet i ärendet, eller
4. om avgörandet inte kan uppskjutas.
                                                                            Dnr 1420-2014         Sid 11 (16)




         Myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt
         brev, genom delgivning eller på något annat sätt.
         Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 §
         offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

## Kriminalvårdens bedömning

Såsom JO:s sammanställning visar arbetar således de olika anstalterna i viss mån
         på olika sätt. Kriminalvårdens uppfattning är dock att det inte är nödvändigt,
         eller ens eftersträvansvärt, att likrikta brottsofferslussarnas organisation i detalj.
         Det centrala är, oavsett val av organisation, att ärendehandläggningen sker rätts-
         säkert, uppfyller förvaltningslagens handläggningskrav samt sker inom ramen för
         gällande sekretesslagstiftning. En ökad nationell/central samordning rörande
         arbetssättet skulle dock kunna bidra till såväl effektivitets- som rättssäkerhets-
         vinster. Kriminalvården genomgår för närvarande en omorganisation som kom-
         mer att främja en sådan samordning.
         Samma formkrav gäller för brottsofferslussarnas ärendehandläggning som vid
         annan ärendehandläggning i fråga om bl.a. sekretess och förvaltningslagen. Det
         är därför tveksamt om det behövs en särskild nationell rutinbeskrivning för ären-
         dehandläggning i brottsofferslussverksamheten. Sådana gemensamma rutiner
         kan vidare vara svåra att finna utifrån att de aktuella anstalterna som har inrätta-
         de brottsofferslussar har olikartade grunduppdrag. Brottsofferslussar finns även i
         skilda säkerhetsklasser. Enligt Kriminalvårdens uppfattning är det viktigaste att
         de personer som arbetar med brottsofferslussar har en god kunskap för att han-
         tera uppdraget samt att handböckerna rörande bl.a. förvaltningsrätt och sekretess
         ger god vägledning för hur ärenden ska handläggas, bl.a. avseende dokumenta-
         tionsplikt och kommunikationsskyldighet, och hur sekretessfrågor ska hanteras.
         När det gäller brottsofferslussarna finns även viss ledning i handboken om besök
         och elektronisk kommunikation i anstalt och häkte. Vägledning gällande bl.a.
         vilka instrument som ska användas vid riskbedömningar inför beslut och hur
         dessa ska dokumenteras i ett ärende samt vilken roll brottsofferslussen bör ha i
         handläggning av ärenden och vid beslutsfattande finns i viss utsträckning i boken
         ”Vägledning i arbetet med sex- och relationsproblematik – brottsoffer i fokus”.
         Vem som har rätt att fatta beslut om t.ex. besök eller permissioner framgår av
         arbetsordningen. Kriminalvården kommer att överväga om det finns behov av att
         underlätta brottsofferslussarnas handläggning av ärenden, exempelvis genom att
         ta in exempel från detta område i Kriminalvårdens befintliga handböcker. Krimi-
         nalvården kommer även, mot bakgrund av JO:s sammanställning samt synpunkt-
         er från regionerna, överväga om det behövs en central uppdragsbeskrivning för
         brottsofferslussarnas verksamhet.
         Brottsofferslussarnas verksamhet är avgränsad gentemot exempelvis socialtjänst-
         ens område på så sätt att utgångspunkten är att Kriminalvården ansvarar för
         klienten och socialtjänsten för brottsoffret och dess närstående. JO har i beslut
         den 14 maj 2012, dnr 343-201112, uttalat bl.a. att det i Kriminalvårdens uppdrag
         inte ligger att se till att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd
         och hjälp utan att detta hör till socialnämndens uppgifter. Kriminalvårdens kon-
         takter med intagnas närstående måste inriktas på att inhämta uppgifter som be-
         hövs som underlag vid bedömningen av om det finns risk för skada för den när-
         stående genom beslut som Kriminalvården fattar. JO har vidare uttalat att för det
         fall socialtjänstens uppfattning i fråga om lämplighet av kontakt mellan en intag-
         en och en närstående efterfrågas bör Kriminalvården godta en eventuell bedöm-
         ning av socialtjänsten att anledning att utredning efter en orosanmälan saknas




12
     JO 2012/13 s. 194, JO:s anm.
                                                                           Dnr 1420-2014         Sid 12 (16)




         och göra sitt ställningstagande utifrån det beslutsunderlag som finns (jfr JO be-
         slut den 14 maj 2012, dnr 343-2011). Inom ramen för serviceskyldigheten kan
         dock Kriminalvården förklara gränsdragningen för ett brottsoffer mellan å ena
         sidan socialtjänstens ansvar och å andra sidan Kriminalvårdens ansvar. Vid för-
         frågan från brottsoffret bör Kriminalvården även vara behjälplig med att hänvisa
         till rätt myndighet, jfr JO:s beslut den 2 april 2013, dnr 2242-201213. JO:s
         uppfattning är att Kriminalvårdens personal inte bör ta kontakt med socialtjänst,
         ideella organisationer, vårdgivare osv. för målsägandens räkning. Kriminal-
         vården kommer på olika sätt fortsätta uppmärksamma personalen, särskilt de
         som arbetar med brottsofferslussar, på gränsdragningen mellan Kriminalvårdens
         och socialtjänstens uppdrag. Kriminalvårdens konstaterar dock att det är en svår
         gränsdragning att uppfylla serviceskyldigheten utan att riskera att gå utanför
         Kriminalvårdens uppdrag.
         JO är vidare av uppfattningen att Kriminalvården bör avhålla sig från att på nytt
         kontakta en anhörig när det uppkommer frågor om lämplighet av ett meddelat
         besöks- eller telefontillstånd då anstalten genom ett sådan uppföljande åtgärd
         riskerar att överträda gränsen för Kriminalvårdens uppdrag (jfr beslut den 24
         januari 2014, dnr 3591-2013). Mot bakgrund av att det i Kriminalvårdens upp-
         drag varken ingår att utreda eventuella misstänkta missförhållanden i fråga om
         barn eller att ge brottsoffer stöd och hjälp bör Kriminalvården i en sådan situa-
         tion enligt JO begränsa sina åtgärder till att återkalla telefontillståndet och göra
         en orosanmälan till socialtjänsten. Kriminalvården vill dock understryka att
         myndigheten alltid måste kunna göra den utredning som behövs för att kunna
         bedöma om ett tillstånd till telefoni eller besök kan beviljas, alternativt fortsätta
         gälla, i enlighet med gällande lagstiftning. Återkallelse av ett tillstånd har ofta
         stora konsekvenser och bör därför inte ske utan att det finns ett ordentligt under-
         lag. Det kan därför finnas behov av att i vissa fall kontakta en vårdnadshavare för
         att exempelvis utreda om kontakten kan vara till skada för barnet.

5 Mina överväganden
Anledningen till att jag beslutade att granska brottsofferslussarnas verksamhet
var att det under de senaste åren har förekommit flera klagomål från intagna
mot denna del av Kriminalvårdens verksamhet. De utredningar som har gjorts i
samband med klagomålen visar att det har förekommit en del felaktigheter i
brottsofferslussarnas arbete, och att det också har rått oklarhet om vad uppdrag-
et består i och gränserna för detta.

Det som gör brottsofferslussarnas verksamhet speciell är att den inte enbart
berör personer som är intagna i kriminalvårdsanstalter. Eftersom syftet med
verksamheten är att ”skydda brottsoffer inom kriminalvården”14, har kriminal-
vårdstjänstemän regelbunden kontakt med personer som har blivit utsatta för
brott. Det innebär exempelvis att kriminalvårdspersonal tar kontakt med anhör-
iga till intagna för att utreda förutsättningarna för telefon- och besökstillstånd
och om sådana tillstånd kan anses vara förenliga med fängelselagens bestäm-




13
     JO 2013/14 s. 266, JO:s anm.
14
     Se Harnesk m.fl., Vägledning i arbetet med sex- och relationsproblematik – brotts-
offer i fokus, Kriminalvården, 2013, s. 10.
                                                                           Dnr 1420-2014       Sid 13 (16)




melser.15 Eftersom brottsofferslussarnas verksamhet även berör personer utanför
kriminalvårdsanstalterna och dessutom i vissa fall tangerar gränsen för Krimi-
nalvårdens uppdrag är jag av uppfattningen att det måste ställas höga krav på att
handläggningen är rättssäker.

5.1 En myndighet för att uppnå rättssäkerhet
Kriminalvården är i dag en myndighet. Ett av skälen för att lagstiftaren valde att
slå ihop de lokala kriminalvårdsmyndigheterna till en nationell myndighet var
att den organisation som hade existerat dittills hade svårt att upprätthålla till-
räcklig kompetens inom bl.a. området rättsvård. Det uppfattades som en stor
brist som medförde att likartade ärenden inte behandlades på ett likartat sätt vid
olika myndigheter. Dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen var av uppfattningen att
en enmyndighetsorganisation skulle underlätta på detta område och därmed leda
till ett effektivare resursutnyttjande.16

Regeringen uttalade att en omorganisation skulle leda till en ökad flexibilitet
och en mer effektivt bedriven verksamhet. Därmed skulle det skapas förutsätt-
ningar för en verksamhet präglad av kvalitet, rättssäkerhet, effektivitet och
kompetens som förhållandevis snabbt och enkelt kan anpassas efter ändrade för-
utsättningar.17

Målsättningen för Kriminalvårdens verksamhet måste alltså vara att likartade
fall behandlas på ett likartat sätt. Hur ett ärende handläggs ska alltså inte vara
beroende av vilken anstalt som en intagen är placerad i.

5.2 Allmänna utgångspunkter för verksamhetsutveckling
En myndighets verksamhet är sällan statisk. Det finns därmed ett behov av att
kontinuerligt förfina och förändra arbetssätt och rutiner allt eftersom samhället
utvecklas och myndighetens uppdrag förändras. För att göra detta arbete mer
hanterbart har jag förståelse för om en myndighet vid utvecklingen av nya




15
     Se 7 kap. 1 och 4 §§ fängelselagen enligt vilka besök och telefonkontakter får nekas
om de kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom bevakning eller
avlyssning, kan motverka den intagnes anpassning i samhället eller om de på annat sätt
kan vara till skada för den intagne eller någon annan. Se även 10 kap. 1 § 2 samma lag
enligt vilken Kriminalvården kan neka en intagen permission om det finns en påtaglig
risk för att han eller hon kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller
på annat sätt missköta sig. Enligt 10 kap. 5 § samma lag får ett permissionsbeslut för-
enas med vissa villkor som den intagne ska rätta sig efter. Ett sådant villkor kan exem-
pelvis bestå i ett förbud att vistas i ett visst geografiskt område eller att ta kontakt med
brottsoffer (se Kriminalvårdens allmänna råd till bestämmelsen).
16
     Se prop. 2004/05:176 s. 49 f.
17
     Se prop. 2004/05:176 s. 51.
                                                                     Dnr 1420-2014     Sid 14 (16)




arbetssätt väljer att inledningsvis starta ett pilotprojekt på något eller några
verksamhetsställen.

För att det ska vara möjligt att genomföra ett sådant projekt är det enligt min
mening nödvändigt att myndigheten redan från början i en central uppdragsbe-
skrivning ger arbetssättet tydliga ramar. En uppdragsbeskrivning är inte nöd-
vändig enbart för att säkerställa att arbetssättet uppfyller de grundläggande krav
som kan ställas på en viss myndighets arbete. Den är även en förutsättning för
att myndigheten ska kunna göra en utvärdering av projektet.

Om myndigheten efter en utvärdering anser att arbetssättet ska användas i större
skala, har myndigheten ett ansvar för att se till att samtliga verksamhetsställen
får det stöd och de instruktioner som krävs för att arbetssättet ska kunna tilläm-
pas på ett likartat sätt inom hela myndigheten. Därefter har myndigheten ett an-
svar för att säkerställa att arbetssättet även fortsättningsvis tillämpas på ett en-
hetligt sätt inom myndigheten. Det innebär att myndigheten genom t.ex. fort-
bildning och rättsvårdande insatser måste se till att tillämpningen av metoden
även över tid är rättssäker.

Personalen har i och för sig förvaltningslagen och annan lagstiftning till sin
hjälp vid handläggningen av ärenden inom brottsofferslussarna. Myndigheten
har emellertid ett ansvar att se till att det inte uppstår lokala skillnader i hand-
läggningen på grund av att olika verksamhetsställen har valt att organisera
verksamheten på olika sätt. Myndigheten måste se till att organisationen är
utformad på ett sådant sätt att likartade fall hanteras på ett likartat sätt och
därmed att verksamheten är rättssäker.

5.3 Dagens brottsofferslussar
För att uppnå en rättssäker hantering är det enligt min mening absolut nödvän-
digt att de grundläggande dragen i en viss del av Kriminalvårdens verksamhet
ser likadana ut oavsett i vilken anstalt verksamheten är inrättad. Som Krimi-
nalvården har framhållit finns det lagstiftning som tillkommit i syfte att ärenden
ska hanteras på ett rättssäkert sätt. Jag vill även framhålla att brottsofferslus-
sarnas verksamheter i inte obetydlig omfattning består i att tillämpa bestämmel-
ser i fängelselagen.

Kriminalvården har vidare uppgett att det enligt myndigheten inte är nödvändigt
eller ens eftersträvansvärt att likrikta brottsofferslussarnas organisationer i de-
talj. Den sammanställning som har gjorts i ärendet visar emellertid enligt min
mening att problemet med brottsofferslussarna är väsentligt större än vissa
skillnader på detaljnivå.

Vissa brottsofferslussar arbetar endast med frågor som berör telefon- och be-
sökstillstånd, medan andra brottsofferslussar är delaktiga i såväl dessa frågor
som frågor om permissioner och utslussning av intagna. Några brottsofferslus-
sar gör omfattande utredningar, medan det i andra fall är oklart vilka utredning-
                                                                     Dnr 1420-2014    Sid 15 (16)




ar som brottsofferslussarna gör. I vissa fall utvärderar brottsofferslussarna gen-
omförda telefonsamtal och besök, medan det inte sker i andra fall.

Skillnaderna finns även i de rutinbeskrivningar och mallar som brottsofferslus-
sarna använder sig av. Det finns exempel på omfattande dokument som reglerar
verksamheten i detalj18 och som i mina ögon framstår som ändamålsenliga.
Andra anstalter har väldigt kortfattade dokument eller saknar helt rutiner.19 Det
finns även skillnader i vilken information som de intagna får i respektive anstalt
om denna verksamhet. Skillnaderna kan inte förklaras med att anstalterna tillhör
olika säkerhetsklasser och att det finns påtagliga skillnader mellan anstalter i
samma säkerhetsklass.20

5.4 Avsaknaden av central styrning
Som nämnts tidigare bedrevs brottsofferslussarnas verksamhet inledningsvis i
två anstalter och var begränsad till ärenden om besöks- och telefontillstånd.
Verksamheten har därefter fått växa utan någon central samordning till att om-
fatta fler typer av ärenden och fler anstalter. Utvecklingen har gett upphov till
lokala lösningar på varje anstalt.

Bristen på central styrning, som jag menar att brottsofferslussarna i dag lider av,
har även lyfts fram som ett problem av personal ute på verksamhetsställena. I
samtal med mig och mina medarbetare har personal uppgett att de känner sig
övergivna och inte vet hur de ska arbeta med vissa av brottsofferslussarnas
frågor. Detta är en känsla jag har förståelse för, och under mitt arbete med det
här ärendet har även jag haft svårt att få grepp om brottsofferslussarnas verk-
samhet.

De stora skillnader som finns i dag mellan landets brottsofferslussar och de er-
farenheter som jag har gjort vid tidigare granskningar av dessa verksamheter
visar att likartade fall inte hanteras på ett likartat sätt inom myndigheten. Det
finns i dag inte någon gemensam plattform som brottsofferslussarna kan bygga
sina verksamheter på. Avsaknaden av en sådan struktur gör det även svårt för
enskilda intagna att förstå verksamheten. Det har även gett upphov till svårig-
heter för ansvariga tjänstemän att avgöra var gränserna går för myndighetens
uppdrag.

Förutom att avsaknaden av enhetlighet äventyrar rättssäkerheten har det även
betydelse för hur Kriminalvården använder sina resurser. Som nämnts tidigare
var ett av syftena med att verksamheten omstrukturerades till en myndighet att




18
     Se exempelvis anstalterna Johannesberg och Salberga.
19
     Se exempelvis anstalterna Skogome och Kolmården.
20
     Se exempelvis anstalterna Skogome, Johannesberg och Västervik Norra som alla
tillhör säkerhetsklass 2.
                                                                  Dnr 1420-2014      Sid 16 (16)




uppnå en ökad resurseffektivitet genom att komma ifrån en ordning där varje
lokal kriminalvårdsmyndighet utvecklade egna rutiner m.m. Som det är i dag
finns det ett omfattande och i viss mån spretigt material som har koppling till
landets brottsofferslussar. Det kan ifrågasättas om Kriminalvården har agerat i
enlighet med den ambition som låg bakom sammanslagningen till en myndighet
genom att låta varje anstalt var för sig ansvara för utvecklingen av de dokument
som bedömts nödvändiga för att verksamheten ska fungera.

5.5 Behovet av en central uppdragsbeskrivning
Det som redovisats ovan leder mig till slutsatsen att den nuvarande organisa-
tionen av brottsofferslussarna är otillfredsställande. Situationen har kunnat
uppstå eftersom Kriminalvården har brustit i sitt ansvar genom att inte ha en
central styrning av denna verksamhet. Myndigheten har framhållit att det finns
skäl att överväga om det behövs en central uppdragsbeskrivning. Enligt min
mening är det en grundläggande förutsättning för en välfungerande verksamhet.

En samordning av brottsofferslussarnas verksamhet är nödvändig för att såväl
intagna som personal ska få klart för sig vilket syfte verksamheten har och hur
myndigheten ska arbeta med dessa frågor. Vidare är en enhetlig struktur nöd-
vändig för att skapa en rättssäker hantering där likartade ärenden hanteras på ett
likartat sätt oavsett var den intagne befinner sig. Slutligen är det en grundför-
utsättning för att Kriminalvården ska kunna säkerställa att brottsofferslussarnas
verksamhet är förenlig med myndighetens uppdrag. Enligt min mening är det
därför nödvändigt att Kriminalvården snarast formulerar

– vilket uppdrag brottsofferslussarna ska ha
– hur brottsofferslussarna ska arbeta med detta uppdrag.

5.6 Allvarlig kritik mot Kriminalvården
Jag har redogjort för min syn på hur en myndighet bör gå till väga vid utveck-
lingen av nya arbetssätt och metoder. I ett sådant arbete är en central samord-
ning och kontroll av grundläggande betydelse. Utredningen i det här ärendet
visar att det aldrig har funnits någon central uppdragsbeskrivning för brotts-
offerslussarna. Bristen på samordning har gett upphov till en verksamhet som
inte är rättssäker. Vad som gör det allvarligt är att verksamheten hanterar
mycket känsliga frågor som förutom de intagna även berör deras anhöriga.

Kriminalvården har inte hanterat denna otillfredsställande situation, och för
detta förtjänar myndigheten allvarlig kritik. Samtidigt vill jag uppmana myndig-
heten att ta kontroll över verksamheten och ge den den enhetliga struktur som i
dag saknas. Jag har för avsikt att göra en uppföljning av denna fråga under
2017.

Ärendet avslutas.
