# Kritik mot dåvarande Polismyndigheten i Östergötlands län som utan rättsligt stöd fotograferat och genomfört en identitetskontroll av en kvinna och hennes dotter i deras bostad

JO 2015-04-23 dnr 1422-2014

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                    Sid
                                                                           2015-04-23            1422-2014             1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot dåvarande Polismyndigheten i Östergötlands län som utan
                        rättsligt stöd fotograferat och genomfört en identitetskontroll av en
                        kvinna och hennes dotter i deras bostad


                          Beslutet i korthet: Två polismän som kallats till en lägenhet på grund av en anmälan
                          om bråk begärde att en kvinna och hennes 15-åriga dotter som bodde i lägenheten
                          skulle identifiera sig och att de skulle ställa sig mot en vägg för att låta sig
                          fotograferas. Syftet med detta var att senare kunna jämföra fotografierna med en
                          övervakningsfilm som visade två personer misstänkta för en stöld. Kvinnan och
                          dottern var inte misstänkta för stölden, och någon kontakt med undersökningsledaren
                          togs inte före fotograferingen. I en situation som den aktuella har det inte funnits
                          utrymme att vidta åtgärderna även om polismännen uppfattat det som att kvinnan och
                          dottern samtyckt till dem.
                          I beslutet kritiseras dåvarande Polismyndigheten i Östergötlands län för att kvinnan
                          och hennes dotter fotograferades och för att en identitetskontroll genomfördes utan att
                          det fanns rättsligt stöd för åtgärderna.

## Anmälan

I en anmälan till JO mot dåvarande Polismyndigheten i Östergötlands län
                        (numera Polismyndigheten, polisregion Öst) ifrågasatte AA att hon och hennes
                        15-åriga dotter fått identifiera sig och blivit fotograferade i sitt hem.

                        Av anmälan framgick bl.a. följande. Den 6 mars 2014 befann sig AA och
                        hennes minderåriga barn i sitt hem när två polismän kom dit med anledning av
                        en anmälan om bråk i lägenheten. Poliserna krävde att AA och hennes 15-åriga
                        dotter skulle identifiera sig och därefter ställa sig mot en vägg för att låta sig
                        fotograferas. De befann sig i en sådan situation att de inte kunde säga nej. AA
                        känner sig kränkt och illa behandlad av det inträffade.

## Utredning

Polismyndigheten (f.d. länspolismästaren och numera regionpolischefen BB)
                        yttrade sig över anmälan.

                        I fråga om händelseförloppet lämnade polismyndigheten följande upplysningar:

                                  Polispatrullen 42-9300, polisinspektör CC och polisassistent DD, beordrades till
                                  i ärendet aktuell adress då en anmälare […] hade hört dunsar och barnskrik. Det



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 1422-2014        Sid 2 (4)




      konstaterades att det var lugnt i lägenheten. I lägenheten fanns en kvinna och
      flera barn varav en flicka på 15 år. Efter en stund ansluter sig fadern i familjen.
      Några skäl till åtgärder i anledning av anmälan om lägenhetsbråk bedömdes inte
      föreligga.
      Polispatrullen har i avrapporteringspromemoria, som upprättades den 6 april
      2014, uppgivit att de krävt legitimation av både den äldre och den yngre kvinnan
      samt att de skulle fotograferas. Detta då det fanns viss överensstämmelse med
      två kvinnor på en övervakningsfilm från en matbutik där en stöld hade ägt rum.
De berörda befattningshavarna polisinspektören CC och polisassistenten DD
lämnade bl.a. följande redogörelse:

      [De] förklarade för kvinnan och hennes äldsta dotter att [kvinnorna] till utseendet
      stämmer överens med två kvinnor som finns med på en övervakningsfilm från ett
      stöldbrott. [De] bad att få se kvinnornas identitetshandlingar samt att få ta ett
      fotografi av dem. De förklarade samtidigt att fotografierna kommer att [raderas] i
      det fall det visar sig att [kvinnorna] inte har något med brottet att göra. [De]
      uppfattade det som om de hade samtycke till åtgärderna att fotografera och
      kontrollera identiteten. Någon dokumentation i form av PM etc. om åtgärderna
      förutom fotografierna upprättades inte.
Polismyndigheten gjorde följande bedömning:

      Polismyndighetens bedömning är att polismännen inte utan beslut av
      förundersökningsledare, under de omständigheter som redovisats, haft rätt att
      genomföra en fotografering. Då identitetskontrollen gjordes med hänvisning till
      att fotografering skulle genomföras saknar även den åtgärden lagstöd.
      Patrullen har i sin höga ambition att lösa ett stöldbrott, med övervakningsfilmen
      på näthinnan, agerat reflexmässigt, utan att därvid närmare fundera över de
      rättsliga grunderna för åtgärden.
      Polismyndigheten anser vidare att polisområdet och ansvariga arbetsledare
      borde, i den stund övervakningsfilmen visades för ingripandepersonal, även
      tillförsäkrat sig om att det allmänna rättsläget kring bl.a. fotografering var känt
      för personalen.
      Polisen får inte utan uttryckligt lagstöd fotografera en person. Förutsättningar för
      fotografering enligt bestämmelserna i [rättegångsbalken] förelåg således inte.
      Därmed förelåg heller inte någon rätt att göra en identitetskontroll. Något beslut
      om fotografering hade heller inte inhämtats från undersökningsledaren i ärendet
      rörande stöldbrottet. Av den redogörelse som polispatrullen lämnat framgår att
      de uppfattat det som att kvinnorna lämnat sitt medgivande till fotograferingen
      och identitetskontrollen.
      Polismyndigheten anser att i en situation som den aktuella kan man inte tala om
      någon reell frivillighet vilket för övrigt stöds av AA:s skrivelse där hon ger
      uttryck för att hon uppfattade situationen som att hon inte hade något val.
      Personerna som åtgärden riktar sig mot befinner sig i sådant underläge att det
      inte kan bli tal om någon egentlig frivillighet. Patrullen har inte haft rätt att
      åberopa frivillighet för vidtagna åtgärder.
      Polismyndigheten kan således konstatera att vidtagna åtgärder saknar stöd i lag.
      Erforderliga beslut har inte inhämtats och vidtagna åtgärder har för övrigt heller
      inte dokumenterats, vilket är en förutsättning för om åtgärderna skulle betraktats
      ingå som en del i förundersökningen om stöldbrottet.
      Det är i detta fall uppenbart att det råder viss oklarhet kring frågan om i vilka
      situationer fotografering och identitetskontroll kan äga rum och vilka beslut som
      därvid är erforderliga. Polisområdeschefen har tagit initiativ till att få till stånd
      utbildning om rättsläget vilket torde få till följd att förfarandet inte upprepas.
                                                                        Dnr 1422-2014      Sid 3 (4)




      Utbildning rörande fotografering ska inom polisområde Motala vara genomförd
      innan semesterperioderna inleds i mitten av juni.
      Polismyndigheten ser självfallet allvarligt på det inträffade då vidtagna åtgärder
      på det sätt som skett inte hade stöd i gällande lagstiftning. Polismyndigheten
      konstaterar samtidigt att tagna fotografier inte har sparats i något register utan
      har omedelbart kasserats när det konstaterades att överensstämmelse med
      övervakningsfilmen inte förelåg.
      Polismyndigheten konstaterar således, i likhet med polisområdeschefen, att
      behov av utbildningsinsatser såvitt avser fotografering och identitetskontroll
      förefaller föreligga och ska därvid tillse att en sådan genomförs.

Rättslig reglering
Identitetskontroll
Det finns inte någon uttrycklig föreskrift som ger en polisman en generell
befogenhet att fråga en person om hans eller hennes identitet. Om det är
nödvändigt för att fullgöra en tjänsteuppgift anses dock en polisman få fråga en
person om hans eller hennes namn eller hemvist. En skyldighet för en enskild
att besvara en sådan fråga och rätt för polisen att använda tvångsmedel för att
fastställa någons identitet finns endast i de fall som anges i lag. Bestämmelser
om identitetskontroll finns bl.a. i 14 § polislagen och i utlänningslagen.

Fotografering
Polisen får inte utan uttryckligt stöd i lag fotografera en enskild med tvång eller
annars mot hans eller hennes vilja (se bl.a. JO 2013/14 s. 160, dnr 3445-2011
och 3446-2011 med där gjorda hänvisningar). Sådant lagstöd finns i 28 kap.
14 § första stycket rättegångsbalken. Där framgår att den som är anhållen eller
häktad får fotograferas. Enligt denna bestämmelse får under en förundersökning
även en annan person fotograferas om det behövs för att utreda ett brott som
kan följas av fängelse.

I förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. finns närmare bestämmelser
om bl.a. fotografier som tas med stöd av rättegångsbalken. I 6 § anges att det är
undersökningsledaren som beslutar om fotografering när det behövs för
utredningen av ett brott.

Bedömning
Av utredningen framgår att polisen har beordrats till den aktuella lägenheten
med anledning av en anmälan om bråk. Sedan det konstaterats att det var lugnt i
lägenheten har polismännen begärt att AA och hennes dotter skulle identifiera
sig och ställa sig mot en vägg för att låta sig fotograferas. Syftet med
fotograferingen var enligt polismännen att senare kunna jämföra fotografierna
med en övervakningsfilm som visade två personer som var misstänkta för stöld.

Som stöd för sitt beslut att fotografera AA och dottern har polismännen hänvisat
till att de uppfattat att de haft samtycke till fotograferingen.

Inom polismyndigheten pågick en förundersökning om stöld. I den situationen
var det utredningsledaren som var behörig att fatta beslut om att fotografera
                                                                    Dnr 1422-2014       Sid 4 (4)




någon som ett led i den utredningen. Något sådant beslut fanns inte, och det
togs inte heller någon kontakt med utredningsledaren före fotograferingen. Det
har således inte funnits förutsättningar att fotografera AA och hennes dotter
med stöd av bestämmelserna i 28 kap. 14 § rättegångsbalken och
fingeravtrycksförordningen.

Eftersom det saknades stöd i lag att fotografera AA och dottern har det inte
funnits förutsättningar att kontrollera deras identitet som ett led i fullgörandet av
fotograferingen. Förhållandena har inte heller varit sådana att det med
tillämpning av någon särskild bestämmelse om identitetskontroll har funnits
förutsättningar att begära legitimation av dem.

Frågan är då om fotograferingen kan anses ha skett med samtycke. Även om
polismännen har uppfattat AA och dottern som att de samtyckte till åtgärden
kan man i en situation som den aktuella sällan tala om någon reell frivillighet. I
den egenskap som polismännen besökte lägenheten gav de uttryck för
samhällets maktbefogenheter. Oavsett om det användes tvång eller inte har
situationen enligt vad AA uppgett uppfattats på det sättet av henne och den 15-
åriga dottern. Mot den bakgrunden får de anses ha befunnit sig i ett sådant
underläge att ett eventuellt medgivande inte kunnat tillmätas någon betydelse.
(Jfr JO:s beslut den 15 december 2008, dnr 2366-2007). Det har därför inte
heller funnits förutsättningar att fotografera dem med hänvisning till att de
frivilligt underkastat sig fotograferingen.

Sammanfattningsvis finner jag att fotograferingen och identitetskontrollen av
AA och hennes dotter har saknat rättsligt stöd. Åtgärderna har inneburit en
kränkning av deras integritet, och den har förstärkts av att de vidtagits i deras
bostad. Polismyndigheten ska kritiseras för det inträffade.

Av utredningen framgår att fotografierna inte har sparats i något register utan
raderats. Jag noterar också att polismyndigheten har vidtagit åtgärder för att
något liknande inte ska inträffa på nytt.
