# Kriminalvårdens ansvar att skydda intagna från risken att utsättas för sexuella övergrepp av medintagna

JO 2026-10-27 dnr 14310-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                   2026-10-27               14310-2025             1 (8)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Kriminalvårdens ansvar att skydda intagna från risken
                   att utsättas för sexuella övergrepp av medintagna


                    Beslutet i korthet: I samband med en inspektion av anstalten Skänninge i september
                    2025 uppmärksammades att personal hade dokumenterat en händelse som sexuella
                    trakasserier/övergrepp mellan två intagna placerade i samma cell. JO tog ett initiativ
                    för att granska hur anstalten hade hanterat saken och begärde samtidigt att
                    Kriminalvården skulle beskriva sitt arbete med de aktuella frågorna.
                    Under 2024 genomförde JO ett antal inspektioner av häkten och anstalter för att
                    undersöka vilka följder och risker dubbelbeläggningar inom Kriminalvården kan få för
                    intagna. I de två efterföljande rapporterna rekommenderade JO bl.a. att Kriminal-
                    vården skulle säkerställa att det finns myndighetsgemensamma strategier och
                    kunskap på alla nivåer om hur såväl sexuella handlingar mellan intagna som
                    misstänkta sexuella övergrepp ska uppmärksammas och hanteras. Myndigheten har
                    nu bekräftat att det inte finns någon särskild utbildning eller några anvisningar i dessa
                    frågor, men sagt sig ha för avsikt att inleda ett arbete för att ta fram strategier eller
                    rutiner utifrån JO:s rekommendationer i de nämnda rapporterna. JO anser att arbetet
                    bör ges särskild prioritet. I detta sammanhang lyfter hon fram det faktum att
                    Kriminalvården regelmässigt dubbelbelägger celler och att myndigheten har ett
                    ansvar för att skydda intagna från faror för sin fysiska och sexuella integritet.
                    Mot bakgrund av hur händelsen i anstalten Skänninge hade rapporterats och de
                    konkreta iakttagelser som personalen gjort bedömer JO att dubbelbeläggningen
                    skulle ha upphört omedelbart. Enligt JO bör nämligen en dubbelbeläggning avbrytas
                    så snart det har uppstått misstankar om att en intagen har blivit eller kan komma att
                    bli utsatt för ett sexuellt övergrepp av en medintagen. Anstalten borde också ha
                    övervägt att polisanmäla saken. Även om det omedelbart efter de rapporterade
                    iakttagelserna sattes in vissa insatser är JO kritisk till hur anstalten hanterade
                    händelsen.

## Bakgrund och initiativ

På mitt uppdrag genomfördes det en inspektion av Kriminalvården, anstalten
                   Skänninge, den 9–11 september 2025. Under inspektionen tog mina
                   medarbetare del av ett antal incidentrapporter. En sådan beskrev iakttagelser
                   gjorda på morgonen den 2 september 2025 när personal hade öppnat dörren till
                   en dubbelbelagd cell och vid rapporteringen samma dag betecknat detta som
                   ”Sexuella trakasserier/övergrepp mellan klienter”. JO:s medarbetare tog även
                   del av registerutdrag från Kriminalvårdsregistret (KVR) och ställde frågor till

    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                      Dnr 14310-2025        Sid 2 (8)




personal om den aktuella händelsen. Det kom fram att den ifrågavarande
dubbelbeläggningen upplöstes den 10 september 2025.

Jag beslutade att inom ramen för ett särskilt ärende utreda anstaltens hantering
av saken och då även ta upp vissa övergripande frågor beträffande sexuella
handlingar mellan intagna och misstänkta sexuella övergrepp. Initiativet har
handlagts i detta ärende.

Utredning
Kriminalvården anmodades att göra en utredning och yttra sig över anstaltens
agerande från det att personal uppmärksammade den rapporterade händelsen
den 2 september 2025 till det att dubbelbeläggningen upplöstes. Vidare skulle
myndigheten besvara de frågor som framgår av redogörelsen för remissvaret
nedan.

Myndigheten, genom ställföreträdande rättschefen, anförde följande:

## Utredning

Uppgifter har inhämtats från avdelningen för anstalt, häkte och frivård,
      säkerhetsavdelningen och HR-avdelningen vid Kriminalvårdens huvudkontor.
      Uppgifter har också inhämtats från Kriminalvårdens region Öst, som i sin tur har
      inhämtat uppgifter från verksamhetsområde Skänninge. Berörda befattnings-
      havare har fått möjlighet att lämna synpunkter. Genom utredningen har
      huvudsakligen följande framkommit.
      Omkring kl. 9.30 den 2 september 2025 kontaktade en kriminalvårdare i
      anstalten Skänninge den tillförordnade kriminalvårdsinspektören för att
      informera om att personal i samband med daglig visitation uppmärksammat att
      två personer, som då var dubbelbelagda, låg i mörker i samma säng och skulle ta
      på sig kläderna. En av de intagna bad personalen att vänta för att de skulle klä på
      sig. Personalen upplevde en av de intagna, som därefter välkomnade dem att
      påbörja visitationen, som övertrevlig. Den andre intagne såg skärrad och
      skamsen ut och upplevdes som skakig. Personalen samtalade enskilt med båda
      intagna. Samtalen dokumenterades i en upprättad incidentrapport och i en
      daganteckning avseende respektive intagen.
      Den intagne som personalen uppfattade som skärrad, skamsen och skakig
      uppgav sig på fråga inte vara utsatt för något av den intagne som han delade rum
      med. Personalen förklarade för den intagne att stämningen upplevts som konstig
      vid den dagliga visitationen och att han kunde vända sig till personal om han
      hade blivit utsatt för något.
      I samtal med den andre intagne framgick att han hade svårt att förstå vad
      personalen säger. Han uppgav att han inte förstod språket så väl och att han hade
      svårt att svara. Han uppgav vidare att han hade varit trevlig mot personalen för
      att visa respekt och välkomna dem.
      Kriminalvårdsinspektören stämde direkt av med verksamhetsstödjaren i det
      aktuella huset i syfte att utröna om verksamhetsstödjaren fått någon indikation på
      eller information om någon liknande situation tidigare. Verksamhetsstödjaren är
      den person som har bäst kännedom om och en samlad bild över intagna i det
      aktuella huset. Varken verksamhetsstödjaren eller övrig personal på avdelningen
      uppgav att de upplevt att de två intagna tidigare betett sig avvikande. Det
      framkom att de intagna hade fungerat väl under de månader som de varit
      dubbelbelagda.
                                                                  Dnr 14310-2025         Sid 3 (8)




Kort därpå samma dag beslutade kriminalvårdsinspektören att personal på de s.k.
avdelningsturerna skulle ha extra övervakning och kontroll på den aktuella
avdelningen. Personalen uppmanades att notera avvikande beteenden och av-
vikelser utifrån tillgänglig information. På eftermiddagen skedde informations-
inhämtning från personalgruppen. Några avvikande beteenden hade inte noterats
och personalen hade inte uppfattat någon förändring i stämningen. Personalen
uppmanades att ha fortsatt extra övervakning och kontroll på de två intagna och
att omedelbart rapportera om det framkom något avvikande. Utifrån den
information som framkom vid denna tidpunkt bedömdes dubbelbeläggningen
kunna kvarstå.
Under den följande veckan följdes läget upp två gånger om dagen av
kriminalvårdsinspektören. Inga avvikande beteenden eller händelser noterades.
Avstämning skedde också med anstaltens kriminalvårdsinspektör med ansvar för
strategisk säkerhet. Den extra övervakningen fortsatte trots att inget avvikande
noterades.
Omkring en vecka efter att incidentrapporten upprättades fick kriminalvårds-
inspektören kännedom om att det gick rykten om incidenten i termer av våldtäkt.
Med anledning av det beslutades att den aktuella dubbelbeläggningen skulle
upplösas. Det gjordes för att säkerheten för de två intagna och i anstalten inte
skulle äventyras. Beslutet förändrade inte läget på avdelningen och resulterade
inte i några oväntade reaktioner från den andre intagne.

Rättslig reglering
Av 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) framgår att varje intagen ska bemötas
med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Av 1 kap. 6 § första stycket fängelselagen framgår att verkställigheten inte får
innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag
eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna
upprätthållas.
Av 2 § förordningen (2023:797) med instruktion för Kriminalvården framgår
bl.a. följande. Myndighetens verksamhet ska bedrivas på ett säkert, humant och
effektivt sätt. Återfall i brott ska förebyggas. Myndigheten ska särskilt vidta
åtgärder som syftar till att brottslighet under verkställigheten förhindras.
Av 4 § fängelseförordningen (2010:2010) framgår att de intagna, för att
ordningen eller säkerheten i anstalt ska kunna upprätthållas, ska följa 1. de
villkor som gäller för verkställigheten, 2. de rutiner som gäller i anstalten, 3. de
anvisningar som personalen ger, och 4. de begränsningar som gäller om var
rökning får ske. En intagen ska också visa hänsyn mot personal och medintagna
samt bidra till att hålla god ordning.
Av allmänna råd till 4 § fängelseförordningen i Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, framgår bl.a. annat
följande. Att en intagen ska visa hänsyn mot personal och medintagna innebär
t.ex. att den intagne inte får utsätta någon för trakasserier eller annat otillbörligt
eller hänsynslöst beteende. Med trakasserier avses t.ex. sexuella trakasserier eller
trakasserier på grund av sexuell läggning, etnisk, ideologisk, eller religiös
tillhörighet samt trakasserier på grund av funktionshinder.
Av artikel 52.2 i de europeiska fängelsereglerna framgår följande. Det ska finnas
rutiner som säkerställer de intagnas, fängelsepersonalens och alla besökares
säkerhet och som minimerar risken för våld eller andra händelser som skulle
kunna äventyra den inre säkerheten.
JO har uttalat att Kriminalvården har i uppdrag att upprätthålla ordningen och
säkerheten i anstalterna. I detta ingår att skydda en intagen från våld och hot från
medintagna. (Se bl.a. JO 2018/19 s. 206, dnr 2214-2016, och JO:s beslut den
27 november 2025, dnr 6541-2024.)
                                                                   Dnr 14310-2025         Sid 4 (8)




Interna styrande dokument
Kriminalvårdens säkerhetshandbok (2018:9) innehåller ett avsnitt om
bevissäkring, vari anges bl.a. följande. Brott som begås av klienter i anstalt,
häkte eller frivård ska polisanmälas. Incidenter kan vara svåra att utreda,
eftersom klienter inte gärna medverkar i utredningen. Den tekniska bevisningen
liksom dokumentationen via larm, övervakningskameror och personals iaktta-
gelser blir då särskilt värdefull. Det är polisens uppgift, inte kriminalvårdens, att
genom förundersökning utreda brott som begås. Kriminalvården måste dock
medverka till att skydda och samla in de spår och muntliga uppgifter som kan
finnas, så att polisen kan genomföra en utredning. Vid sidan av brottsutredande
åtgärder finns ett internt behov och en skyldighet att utreda disciplinära frågor
rörande såväl klienter som personal. Bevissäkring har stort värde för värderingen
av vad som inträffat och för att kunna bedöma vad som behöver åtgärdas. Det
gäller såväl mindre förseelser från intagna som omfattande incidenter.
I avsnitt 8 i Kriminalvårdens handbok om varning, avbrott genom avvikelse och
uppskjuten villkorlig frigivning (2015:1) anges bl.a. följande om hantering av
polisanmälan vid misstanke om brott. Kriminalvården ser allvarligt på brott som
sker under verkställigheten. Sådana händelser ska som utgångspunkt polis-
anmälas. Om det inträffat en allvarlig incident, t.ex. en våldssituation eller
påträffad misstänkt narkotika, ska polisen tillkallas. Kriminalvårdens uppgift är
att underlätta för och samverka med polisen. Uppgiften att genom förundersök-
ning utreda brott som har begåtts ankommer på polisen. Kriminalvården ska
dock medverka till att skydda och samla in de spår, muntliga uppgifter och annan
bevisning som kan finnas och som kan tillföras polisens utredning (se vidare
avsnitt 7 i Kriminalvårdens säkerhetshandbok [2018:9]). Kriminalvården ska
också medverka och vara en intagen behjälplig om denne själv vill upprätta en
polisanmälan. Vilka händelser som ska polisanmälas kan i vissa fall vara svårt att
avgöra. Misstanke om våld mot andra intagna, personal eller andra personer som
vistas i anstalt eller häkte ska som regel polisanmälas.
Av avsnitt 4 i Kriminalvårdens anvisningar för beläggning av fler än en intagen i
samma utrymme (2024:4) framgår bl.a. att det, innan dubbelbeläggning sker, ska
beaktas om dubbelbeläggningen kan innebära säkerhetsrisker, t.ex. betydande
risk för våld, risk för fortsatt brottslighet, särskilt olämpliga klientkonstellationer
eller andra beaktansvärda risker.

Kriminalvårdens bedömning

Hanteringen av den aktuella händelsen
Kriminalvården konstaterar att anstalten Skänninge vid den aktuella händelsen
omedelbart har vidtagit åtgärder för att utreda om en intagen utsatts för något
övergrepp. Åtgärderna har syftat till att upprätthålla säkerheten för såväl de två
intagna i fråga som i anstalten i stort. Det har varken i samband med de
inledande eller därefter följande åtgärderna uppmärksammats förhållanden som
talat för att det funnits skäl att misstänka att brott begåtts. Det har därvid beaktats
att de två intagna under en relativt lång tid delat bostadsrum och att det under
den tiden inte funnits några indikationer på att det funnits ett missförhållande
mellan dem. Under den tid då dubbelbeläggningen pågått efter händelsen har det
inte heller funnits några indikationer på ett missförhållande mellan de två intagna
i fråga.
Mot den bakgrunden bedömer Kriminalvården att anstalten Skänninge, genom
att tidigt vidta åtgärder och följa upp situationen, har hanterat händelsen på ett
lämpligt sätt. Eftersom anstalten inte har bedömt händelsen som ett misstänkt
brott, bedömer Kriminalvården att anstalten inte heller borde ha polisanmält den.
Däremot visar händelsen att det inom Kriminalvården finns ett behov av
strategier och rutiner för och kunskap om övergreppsbrottslighet mellan intagna.
                                                                      Dnr 14310-2025       Sid 5 (8)




      Svar på JO:s frågor
      Finns det för häkte och anstalt myndighetsgemensamma strategier och
      rutiner för hur detta [ sexuella handlingar mellan intagna och misstänkta sexuella
      övergrepp, JO:s anm. ] ska uppmärksammas och hanteras? Har anstalten
      Skänninge några lokala rutiner om dessa frågor? Om det saknas
      strategier och rutiner, hur ser Kriminalvården på behovet av att ta fram
      sådana?
      Det finns för närvarande inte några myndighetsgemensamma strategier eller
      rutiner för hur sexuella handlingar mellan intagna och misstänkta sexuella
      övergrepp ska uppmärksammas och hanteras i anstalt och häkte. Däremot har
      Kriminalvården, utifrån JO:s rekommendationer i Opcat-enhetens rapport om
      dubbelbeläggningens konsekvenser för intagna i häkte, för avsikt att inleda ett
      arbete för att ta fram sådana strategier eller rutiner. Säkerhetsavdelningen vid
      Kriminalvårdens huvudkontor har påbörjat en kunskapsinsamlande insats och
      resultatet av den insatsen kommer att kunna vara en utgångspunkt i det fortsatta
      arbetet.
      Anstalten Skänninge har inte heller några uttalade eller nedtecknade lokala
      rutiner för hur sexuella handlingar mellan intagna och misstänkta sexuella
      övergrepp ska uppmärksammas och hanteras. Det är dock frågor som det
      samtalas om i samtliga klientnära arbetsgrupper.
      Vilken utbildning får kriminalvårdspersonal och myndighetens hälso- och
      sjukvårdspersonal om hur sexuella handlingar och sexuella övergrepp
      ska uppmärksammas och hanteras?
      I dagsläget får inte kriminalvårdspersonal eller myndighetens hälso- och
      sjukvårdspersonal någon särskild utbildning om hur sexuella handlingar och
      sexuella övergrepp ska uppmärksammas och hanteras.
      Hur utreds misstänkta sexuella övergrepp? När bör ett
      verksamhetsställe göra en polisanmälan?
      Enligt myndighetens interna styrande dokument ska ett verksamhetsställe i regel
      polisanmäla misstänkta brott under en intagens verkställighet. Kriminalvården
      har dock i nuläget inte någon särskild vägledning för hur misstänkta sexuella
      övergrepp bör hanteras.

Rättsliga utgångspunkter
Kriminalvården har redogjort för relevant rättslig reglering. Jag vill tillägga
följande.

Av artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättig-
heterna och grundläggande friheterna, Europakonventionen, följer att ingen får
utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. Artikeln anses medföra att staten i vissa fall har en positiv
förpliktelse att se till att ge enskilda människor skydd. Staten har ett särskilt
ansvar för tillsyn av dem som befinner sig i fängelse eller häkte eller som på
annat sätt är berövade friheten.

Europadomstolen har slagit fast att statens positiva förpliktelser enligt artikel 3
innebär att nationella myndigheter har en skyldighet att vidta alla åtgärder som
rimligen kan begäras för att förhindra verklig och omedelbar fara för frihets-
berövade personers fysiska integritet som myndigheterna hade eller borde ha
haft kännedom om. Sådan fara kan bestå i en risk för våld eller övergrepp från
medintagna. (Se JO 2025 s. 171, dnr 6541-2024, och JO 2025 s. 181,
dnr 9493-2024, med där gjorda hänvisningar.)
                                                                  Dnr 14310-2025     Sid 6 (8)




Bedömning
Kriminalvårdens hantering av sexuella handlingar mellan intagna och
misstänkta sexuella övergrepp
Under 2024 genomförde jag ett antal inspektioner av häkten och anstalter för att
undersöka vilka följder och risker Kriminalvårdens dubbelbeläggning kan få för
de intagna. Inspektionerna gjordes inom ramen för JO:s särskilda uppdrag som
nationellt besöksorgan, enligt protokollet till FN:s konvention mot tortyr och
annan omänsklig behandling (Opcat). Under första halvåret 2025 publicerades
två rapporter med de iakttagelser och uppgifter som hämtats in, bl.a. genom
samtal med frihetsberövade, samt mina rekommendationer till Kriminalvården.

Den samlade bilden efter inspektionsserien var att det egentligen inte fanns
någon medvetenhet vid de enskilda verksamhetsställena om förekomsten av
sexuella handlingar mellan intagna. Detsamma gällde hur kriminalvårds-
personal ska förhålla sig till och hantera sådana situationer. Jag fann att detta
kan leda till att misstänkta övergrepp inte ens uppmärksammas och utreds samt
att intagna som behöver skydd inte identifieras. Den gemensamma uppfatt-
ningen hos intagna, kriminalvårdspersonal samt hälso- och sjukvårdspersonal
var att man inte talar om det här. Jag rekommenderade Kriminalvården att
säkerställa att det finns myndighetsgemensamma strategier och kunskap på alla
nivåer om hur såväl sexuella handlingar mellan intagna som misstänkta sexuella
övergrepp ska uppmärksammas och hanteras. (Se JO:s Opcat-rapport, ”Dubbel-
beläggningens konsekvenser för intagna i anstalt”, s. 41 ff., jfr motsvarande
rapport för häktesverksamheten, s. 41 ff.)

Kriminalvården har i det nu aktuella ärendet bekräftat att det inte finns någon
särskild utbildning eller några anvisningar i dessa frågor. Det gör mig mycket
förvånad, särskilt med tanke på att celler har dubbelbelagts under flera år.
Myndigheten har förklarat att man har för avsikt att inleda ett arbete för att ta
fram sådana strategier eller rutiner utifrån mina rekommendationer. För att
Kriminalvården ska kunna uppfylla sin skyldighet att skydda intagna från faror
för sin fysiska och sexuella integritet anser jag att det arbetet bör ges särskild
prioritet.

Det står alltså klart att myndigheten måste vidta alla rimliga åtgärder för att så
långt som möjligt undanröja risken för att intagna utnyttjas sexuellt. Området
rymmer komplexa frågor, bl.a. hur man ska se på samtycke och frivillighet i
låsta miljöer. Vid sidan om skyddsaspekterna bör Kriminalvården också
behandla den frågeställningen i sitt fortsatta arbete. Mot bakgrund av att
inspektionsserien visade att man vid verksamhetsställena egentligen inte tycks
prata om sexuella handlingar mellan intagna eller sexuella övergrepp, förefaller
det vidare som angeläget att strategierna adresserar olika former av kommunika-
tion. Frågorna skulle kunna ingå i den strukturerade och återkommande upp-
följning som jag förespråkat bör äga rum av hur dubbelbeläggningar fungerar i
praktiken. Det framstår som självklart att det finns behov av ett konkret stöd för
hur personal därvid lämpligen kan hålla de i enrum förda enskilda samtalen. En
                                                                 Dnr 14310-2025      Sid 7 (8)




strategisk fråga torde därtill vara hur myndighetens ansvar för att skydda de
intagna kan införlivas i personalens dagliga arbete på avdelningarna samt när
och hur en ökad personalnärvaro kan vara en adekvat åtgärd. Slutligen är det
min uppfattning att redan eventuella risker för sexuella övergrepp bör beaktas
som en av flera omständigheter inför placeringen av två intagna i en cell. Detta
borde ingå i den noggranna matchning som jag menar att anstalter och häkten
ska göra vid övervägandet om en intagen ska dela cell. (Se mina rekommenda-
tioner om matchning och uppföljning i de tidigare nämnda Opcat-rapporterna.
Se också myndighetens egna anvisningar för beläggning av fler än en intagen i
samma utrymme [2024:4].)

Jag har nu tagit upp några av de överväganden som jag menar att Kriminal-
vården bör ha med i sitt fortsatta arbete. När de nationella anvisningarna eller
strategierna väl finns på plats måste myndigheten se till att de görs kända och
efterlevs i organisationen. Det är således angeläget att kriminalvårdspersonal på
alla nivåer inklusive myndighetens särskilda hälso- och sjukvårdspersonal får
utbildning om hur de ska uppmärksamma och hantera såväl förekomst av
sexuella handlingar mellan intagna som sexuella övergrepp och andra
sexualbrott.

Anstalten Skänninges hantering av den rapporterade händelsen
När det gäller händelsen den 2 september 2025 har det kommit fram att den
ansvarige kriminalvårdsinspektören omgående stämde av med personal hur den
aktuella dubbelbeläggningen hade fungerat och om det funnits några indika-
tioner eller information om någon liknande situation tidigare. Kriminalvårds-
inspektören beslutade även om extra övervakning och kontroll på avdelningen
och följde dagligen upp läget. Drygt en vecka senare beslutades att dubbel-
beläggningen skulle upplösas då det gick rykten om incidenten i termer av
våldtäkt.

Det kan förstås vara förenat med särskilda svårigheter att i efterhand uttala sig
om huruvida en riskbedömning som gjorts i ett enskilt fall har varit korrekt. Jag
kan emellertid konstatera att en kriminalvårdare rapporterade det personalen
hade uppmärksammat vid upplåsningen den 2 september 2025 och då beskrev
det som sexuella trakasserier/övergrepp mellan de intagna i cellen. Mot
bakgrund av detta och de konkreta iakttagelser som återges i incidentrapporten
och daganteckningen är det min uppfattning att dubbelbeläggningen skulle ha
upphört omedelbart. Anstalten borde alltså direkt ha delat på de två intagna.
Med hänsyn till hur allvarligt det skulle vara att en intagen har blivit eller kan
komma att bli utsatt för ett sexuellt övergrepp av en medintagen – som han eller
hon tvingas dela cell med och som vederbörande är inlåst med tolv eller fjorton
timmar varje dygn – anser jag nämligen att en dubbelbeläggning bör avbrytas så
snart det har uppstått misstankar om detta. Det är i en sådan situation den enda
åtgärden som undanröjer fortsatta risker.
                                                                 Dnr 14310-2025     Sid 8 (8)




Anstalten borde också ha övervägt att polisanmäla saken. Det kan inte uteslutas
att det finns förhållanden som medför att det är svårt att avgöra om en sådan
anmälan ska göras. För mig framstår det dock som givet att ett verksamhets-
ställe genast ska anmäla till polisen om man får kännedom om eller misstänker
att ett sexuellt övergrepp har begåtts. Det ankommer härefter på polis och/eller
åklagare att göra bedömningen av om det finns anledning att anta att ett brott
har förövats och en förundersökning ska inledas (se 23 kap. 1 och 3 §§ rätte-
gångsbalken).

Även om det omedelbart efter de rapporterade iakttagelserna sattes in vissa
insatser anser jag att anstalten Skänninge inte hanterade den aktuella händelsen
på ett godtagbart sätt. Jag är kritisk till detta.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Mattias Karlsson har föredragit ärendet och byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
