# Granskning av polisinsatsen i stort vid en s.k. högriskmatch

JO 2013-02-22 dnr 1444-2012

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                      Sid
                                                                          2013-02-22                1444-2012              1 (14)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Granskning av polisinsatsen i stort vid en s.k. högriskmatch


                          Beslutet i korthet: Nästan tusen personer ställde sig bakom anmälningar mot
                          polisens insats vid ett hockeyderby i Globen där upplopp och andra ordnings-
                          störningar inträffat.
                          Anmälningarna innehöll bl.a. uppgifter om att polismän använt övervåld. I dessa delar
                          överlämnades de till Riksenheten för polismål, där de utretts. Anmälningarna gick
                          emellertid även ut på att polisen genom sin taktik och sitt uppträdande orsakade eller
                          bidrog till händelserna. Detta – polisinsatsen i stort – har tagits upp till granskning hos
                          JO.
                          Av granskningen framgår att polisens taktik syftade till att bryta en utveckling där
                          ordningsstörande delar av publiken fått mer eller mindre fritt spelrum och att man var
                          medveten om att denna taktik i förhållande till dessa delar av publiken kunde leda till
                          oroligheter. Genomförandet påverkades av önskemål från de deltagande klubbarna
                          och av att det bland ordningsvakterna, som tidigare kommit till skada, fanns en rädsla
                          inför matchen. Händelserna utvecklades ungefär så som man mot denna bakgrund
                          kunde befara.
                          Det inträffade är inte godtagbart. Det är tydligt att många enskilda for illa och att långt
                          fler kraftigt upprördes av vad de var med om. Det är dock polisens skyldighet att
                          ingripa mot brott och ordningsstörningar. I detta fall var polisinsatsen så planerad och
                          så dimensionerad att den valda taktiken, som det i sig fanns skäl för, kunde
                          genomföras på i huvudsak det sätt som den var tänkt.
                          Kommunikationen med publiken under matchen var dock bristfällig. Av granskningen
                          framgår vidare att polisen haft information som innebar att hot- och riskbilden vid detta
                          tillfälle var än högre än den normalt är vid högriskmatcher. I anledning av detta
                          påpekas att den allmänhet som överväger att bevista en idrottsarena kan ha ett
                          berättigat anspråk på att få kännedom om risker för upplopp och andra våldsamheter.
                          Om sådan information sprids torde den även kunna bidra till ökad förståelse för
                          polisens närvaro och val av åtgärder vid högriskmatcher.

## Anmälan

Närmare ett tusen personer anmälde till JO händelser vid en polisinsats i Globen
                        den 26 januari 2012 i samband med en ishockeymatch mellan AIK och
                        Djurgården. Majoriteten stod bakom samma anmälan, men många av anmälarna
                        framförde egna klagomål utifrån vad de själva varit med om.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                   Dnr 1444-2012      Sid 2 (14)




Anmälningarna innehöll ifrågasättande av rättsenligheten i polismäns och
ordningsvakters agerande. Det uppgavs att polisen använt överdrivet våld, bl.a.
att polismän utan urskillning slagit personer med batonger. Det anfördes även
att det förekommit grundlösa avlägsnanden och omhändertaganden samt
felaktiga gripanden och kroppsbesiktningar. Även andra tvivelaktigheter
beskrevs, t.ex. skulle polismän ha försvårat möjligheterna att bli identifierade i
efterhand genom att dölja märkningarna på hjälmarna. De anmälningar som
gällde påståenden om brott från polisens sida överlämnades till Åklagar-
myndigheten, Riksenheten för polismål, för handläggning där (beslut den 8
mars 2012, dnr 611-2012). Myndighetens beslut och utredningar har därefter
redovisats till JO.

I flera anmälningar ifrågasattes det sätt på vilket polisen genomfört insatsen.
Det hävdades därvid att polisens åtgärder orsakat eller förvärrat de
ordningsstörningar som uppkommit. En återkommande uppfattning hos
anmälarna var att tjänstgörande polismän hade varit aggressiva och
provocerande samt att de i sin jakt på ”huliganer” helt opåkallat gått till angrepp
mot vanliga supportrar. Även personer som inte hade varit delaktiga i upplopp
hindrades att komma fram samt kvarhölls. Det anfördes att polisen genom sitt
agerande hade ”kriminaliserat att vara supporter”. Att ställa ut kravallutrustad
polis på läktarna och hindra folk från att komma in ansågs vara en felaktig
taktik för att upprätthålla ordningen och ett gott samarbete med publiken.
Vidare framfördes att polisens planering hade varit undermålig då passagen in
till läktaren stoppades precis när matchen skulle börja och trycket att komma in
var som störst. Därmed uppstod en stor folksamling som tryckte på framåt för
att komma in, samtidigt som polisen pressade folkmassan bakåt. Detta
medförde att personer riskerade att trampas ned. Det fördes även fram kritik
mot att polisen varken informerade eller gav någon förklaring till sina åtgärder.

Med anledning av den kritik som framförts beslutade jag att inleda en utredning
där polismyndigheten skulle yttra sig över sitt genomförande av insatsen.

Utredning
Polismyndighetens yttrande
Allmänt
Polismyndigheten i Stockholms län anmodades att göra en utredning och
redovisa sin bedömning samt sin dokumentation över planeringen och
genomförandet.

Yttrandet beslutades av biträdande länspolismästaren AA. Inledningsvis
lämnades en redogörelse för polismyndighetens arbetsmetodik vid s.k. särskilda
händelser samt för arbetet mot idrottsrelaterat våld. Av denna framgick
följande. Med en särskild händelse avses en händelse som är så omfattande eller
allvarlig att polisen planerar, organiserar och leder sina resurser i särskild
ordning. Det kan till exempel vara en demonstration med hög hotbild eller en så
kallad högriskmatch. Den särskilda händelsen hanteras genom en
                                                                   Dnr 1444-2012     Sid 3 (14)




myndighetsgemensam polisinsats som leds centralt, på strategisk nivå av
länspolismästaren och på operativ nivå av en kommenderingschef. En eller flera
polisinsatschefer verkställer kommenderingschefens beslut och leder därvid
polisinsatsen på minutoperativ nivå. Beroende på händelsens omfattning och
svårhetsgrad upprättas även en stab med olika funktioner, som utgör
ledningsstöd.

Kriminalunderrättelsetjänsten förser polisorganisationen med analyser och
information samt gör hotbildsbedömningar. Polismyndigheten använder sig av
ett bedömningssystem för hot- och risknivå där 5/5 är uppenbar risk/mycket hög
hotbild och 1/1 är ringa risk/ingen hotbild. När det gäller matcher av det här
aktuella slaget kan det redan i ett tidigt skeende göras en preliminär bedömning
av risknivån utifrån vissa faktorer, till exempel om båda lagen har grupper av
risksupportrar. En grundligare analys görs cirka två veckor före match och med
utgångspunkt i den bedömningen identifieras olika scenarier för
händelseutvecklingen. Ett par dagar före match startar informationsflödet
avseende de faktorer som i realiteten påverkar ordningen och säkerheten kring
ett evenemang, t.ex. stämningsläget bland supportrar eller uttalade hot mellan
grupper eller individer. Underrättelseläget följs därefter kontinuerligt och
informationen analyseras innan den läggs till grund för den slutliga
bedömningen inför matchen. Någon regelrätt hotbildsbedömning görs inte
medan matchen pågår. Däremot bearbetas information om incidenter för att
skapa en överblick och förutse händelseutvecklingen under resten av
matchkvällen.

Vid särskilda händelser använder polismyndigheten den särskilda polistaktiken
(SPT) som arbetsmetod för att motverka oroligheter i samband med
folksamlingar. Taktiken är baserad på fyra konfliktreducerande principer;
kunskap, underlättande, kommunikation och differentiering. Arbetet inriktas
därvid mot att minska risken för konflikter i stället för att kontrollera
folksamlingar genom fysiska åtgärder. Polisen ska underlätta, informera och
kommunicera samt genom differentiering skapa förutsättningar för att
folksamlingen ska kontrollera sig själv, så kallad ”self-policing”. Detta innebär
att deltagarna i en folksamling själva tar ansvar för att hejda ordningsstörare.

Polismyndigheten har tagit fram en strategi för att minska det idrottsrelaterade
våldet, som ska vara vägledande vid genomförandet av kommenderingar i
samband med idrottsevenemang. Som övergripande mål anges att förebygga
och utreda brott samt försvåra nyrekryteringen till risksupportermiljön. Det
pågår även ett arbete för att identifiera de strategiskt viktiga personer som står
för en stor del av det idrottsrelaterade våldet.

I samband med högriskmatcher tjänstgör även supporterpoliser. Deras arbete
innebär bl.a. att de ska ha en kontinuerlig dialog samt samverka med
idrottsklubbarnas säkerhetsorganisationer och supporterföreningar. Vid en
                                                                  Dnr 1444-2012       Sid 4 (14)




högriskmatch är supporterpolisernas huvuduppgift att lokalisera och följa
risksupportrar för att förhindra bråk.

Planeringen
Ishockeyderbyt i Globen den 26 januari 2012 anordnades av AIK Ishockey AB,
som därmed enligt ordningslagen hade huvudansvaret för ordning och säkerhet.
Polismyndigheten fattade beslut att matchen skulle utgöra en särskild händelse.
Den stab som utsetts för kommenderingen hade två planeringsmöten, den 4 och
19 januari 2012, samt ett uppstartsmöte på matchdagen. Det hölls även
planspels- och utsättningsmöten där olika scenarier diskuterades, vid vilka bl.a.
kommenderingsledningen deltog.

Under planeringen av polisinsatsen samverkade personal från polismyndigheten
med ett antal externa aktörer, främst de inblandade idrottsklubbarnas säkerhets-
och ordningsvaktsorganisationer. De närvarade vid planspels- och
utsättningsmöten samt var delaktiga i framtagandet av taktiken för
polisinsatsen. Det hölls ett särskilt säkerhetsmöte i Globen, vid vilket
säkerhetsorganisationerna från idrottsklubbarna och Svenska Hockeyligan
deltog tillsammans med arenabolaget. Kommenderings- och
polisinsatschefsorder samt hotbildsanalyser kommunicerades med
säkerhetsorganisationerna.

Polisens närvaro på läktarna
Under planeringsarbetet framkom önskemål från idrottsklubbarnas
säkerhetsorganisationer om polisiär närvaro på läktarna. Bakgrunden var att ett
antal ordningsvakter hade skadats i samband med ett våldsamt upplopp på en
läktare vid ett ishockeyderby den 22 december 2010. Vid det tillfället hade det
inte varit några poliser placerade på läktaren från matchstart, vilket medförde att
det uppstod svårigheter för polisen att genomföra sitt arbete i samband med det
våldsamma upploppet. En dialog med idrottsklubbarnas säkerhetsorganisationer
ledde till att polisen fanns på läktarna vid en derbymatch den 22 december
2011. Ett scenario vid planeringen inför matchen den 26 januari 2012 var att det
skulle förekomma olika former av aktioner som en reaktion mot den polisiära
närvaron på läktaren vid den föregående matchen.

Med beaktande av erfarenheterna från de tidigare polisinsatserna och i enlighet
med idrottsklubbarnas önskemål beslutades att polis redan vid matchstart skulle
befinna sig på vissa läktare för att säkra utrymningsvägar, upprätthålla allmän
ordning samt utgöra stöd åt ordningsvakter och publikvärdar.
Polismyndighetens avsikt var att läktarnärvaron redan vid ett lugnt läge skulle
verka trygghetsskapande och möjliggöra en bättre kommunikation med
risksupportrar för att förhindra att en stegrad situation uppstod. Valet av taktik
var en del av polisens långsiktiga strategi för att minska idrottsrelaterat våld.
Myndighetens överväganden och beslut kommunicerades med externa aktörer
samt diskuterades vid planspels- och utsättningsmötena.
                                                                     Dnr 1444-2012       Sid 5 (14)




Risk- och hotbildsbedömning
Risk- och hotbildsbedömning vid stabsmötet den 19 januari 2012 var 3/3, dvs.
risk/förhöjd hotbild. Samma bedömning gjordes vid en uppdatering efter viss
nyinkommen information den 20 januari 2012.

Den 25 januari 2012 lades emellertid information ut på vissa supporterhemsidor
om en gemensam aktion mot polisen vid det kommande derbyt. Polisens arbete
på läktarna beskrevs i negativa ordalag och det uppmanades till en gemensam
strategi, att gå tillsammans i syfte att försvåra för polisen att identifiera enskilda
personer ur publiken. Risk- och hotbilden höjdes till 4/4, dvs. betydande
risk/hög hotbild.

Kommenderings- och polisinsatschefsorder
Med beaktande av att det förväntades en publik om minst 10 000 personer samt
att hot- och risknivån bedömdes som hög beslutades om en polisresurs om 324
poliser, 12 hästar och 6 hundar. En stor del av den personal som tjänstgjorde
hade varit med vid motsvarande ishockeyderby föregående år.

Kommenderingschefen upprättade en kommenderingsorder med ett så kallat
beslut i stort som angav inriktningen för polisinsatsen. Av ordern framgick att
polismyndighetens avsikt var att bryta en utveckling där risksupportrar över tid
hade skaffat sig en särställning och i viss mån blivit normgivande, samtidigt
som polisen förhållit sig defensiv och avvaktande. Vidare angavs att denna
framflyttning av positionerna i förhållande till risksupportrar på kort sikt kunde
innebära ordningsstörningar och friktioner. Grunden för genomförandet av
polisinsatsen skulle vara en anpassad offensiv strategi med tillämpning av de
konfliktreducerande principerna (dvs. SPT). Varje polisman skulle använda
dialog som metod för att skapa förutsättningar för samtal med supportrar och
övrig publik i syfte att påverka deras handlande i positiv riktning samt skapa
god stämning. Vid polisinsatsen skulle följande prioriteras.

      1. Ingripande mot ordningsstörningar och brott bör ske snabbt och diskret i ett
         tidigt skede, om möjligt ännu tidigare och i ännu större utsträckning än
         tidigare. Detta kan leda till friktioner med och ordningsstörningar från
         risksupportrar men detta ska inte hindra polisen från att göra ingripanden.
         Det är ytterst angeläget att polisen differentierar och selekterar vid
         ingripanden.
      2. Alla i kommenderingen ska verka för att identifiera, gripa och omhänderta
         individer som begår brott eller stör den allmänna ordningen. Brott som begås
         under och efter matchen ska utredas med skyndsamhet. Det är av största vikt
         att dokumentationen på plats sker med stor noggrannhet. Narkotikabrott,
         möjligheten till direktförverkande av alkohol och ansökan om interimistiskt
         tillträdesförbud ska prioriteras.
      3. Kommenderingen ska underlätta genomförandet av den offentliga
         tillställningen.
I polisinsatschefsordern angavs hur de mål som ställdes upp i
kommenderingsordern skulle uppnås. Polisinsatsens fokus skulle ligga på
trygghetsskapande och ordningshållande åtgärder. De konfliktreducerande
principerna betonades. Polisinsatsen skulle vidare utföras enligt följande.
                                                                       Dnr 1444-2012        Sid 6 (14)




       Lokalisera supportersamlingar innan match och arbeta i hög utsträckning
        med att rapportera brott samt beivra ordningsstörningar. Där förutsättningar
        finns ska tillträdesförbud beaktas och förebygga att brottsliga eller störande
        supportrar anländer till arenan.
       Samverka med ordningsvakter vid insläpp till arenan, på arenan och läktarna
        och arbeta inne på läktarna från start i syfte att skapa trygghet, upprätthålla
        ordning samt få en god bild av läget under matchen.
       Differentiering och selektering är av vikt för att ge de som inte begår brott
        möjlighet att fortsätta bevittna den offentliga tillställningen.
       I händelse av eskalerande våld eller brottsutveckling bland supportrarna eller
        att det värsta scenariot i en omfallsplanering inträffar ska polispersonalen
        arbeta deskalerande och gränssättande.
Genomförandet
Polismyndigheten medverkade vid ordningsvakternas utsättning i Globen under
matchdagen. I samband därmed framfördes att ordningsvakterna var rädda för
att stå bland supportrarna på klackens läktare, bl.a. på grund av ett rykte om att
en gruppering inom det anordnande lagets risksupportermiljö skulle samlas i
foajén utanför läktaren för att sedan rusa in och ta med sig poliser samt
ordningsvakter i fallet. Det arrangerande lagets säkerhetsorganisation beslutade
då att inte ha publikvärdar vid dessa läktare och framförde önskemål att polisen
skulle ta ett större ansvar för bevakningen i trapporna. Mot denna bakgrund
beslutade polisinsatschefen att polismän skulle vara placerade både vid dörrarna
invid berörda läktare och i trapporna på läktarna. Genom att släppa in ett fåtal
supportrar i taget och se till att de gick direkt till sina platser skulle den
planerade rusningen förhindras. Vid en eventuell rusning var syftet med
polisens placering att förhindra att någon kom till skada.

Polismyndigheten lämnade följande redogörelse för sin insats under matchen.
      Strax före matchstart placerades två grupper poliser utanför dörrarna och en
      grupp i vardera trappan. Supportrarna anlände och började samla ihop sig i
      foajén precis som informationen gjort gällande. Polisen observerade att
      supportrarna försökte göra en gemensam aktion för att ta sig in på läktaren.
      Poliserna i de båda grupperna, cirka 15 stycken, hade sin hjälm i bältet och bar
      båtmössa på huvudet, vilket är en normal utrustning för situationen.
      När sedan supportrarna – som då uppskattats till cirka 150 personer – började
      avancera mot dörrarna, var stämningen lugn och sansad. Supportrarna uttryckte
      att polisen skulle flytta på sig så de kunde gå in på läktaren, en läktare som de
      hävdade tillhörde dem. Polisen hade inget där att göra enligt deras uppfattning.
      Poliserna på plats vid dörrarna använde sig av information och kommunikation i
      dialog med supportrarna. Ansvarig biträdande avdelningschef befann sig på plats
      och förklarade för supportrarna att alla skulle få komma in men att de var
      tvungna att gå in två i taget för att förhindra trängsel och olyckor. Information
      förmedlades även att man inte fick stå i trapporna av brandsäkerhetsskäl utan att
      de skulle gå in på sina platser. Supportrarna vägrade lyssna på den information
      som förmedlades av poliserna på plats. Läget var hela den tiden […] lugnt […]
      och dialogen med supportrarna fortsatte. Efter en kort stund hade cirka 30
      supportrar gått in genom dörren och ställt sig på det tredje trappsteget uppifrån i
      syfte att blockera trapporna. Den grupp av poliser som arbetade inne på läktaren
      pratade med supportrarna och informerade om att om de inte flyttar sig från
      trapporna så kommer ingen annan att kunna komma in. Supportrarna struntade,
      trots upprepade tillsägelser, i vad poliserna sa och stämningen började bli sämre
      och supportrarna skanderade att polisen skulle bort från läktarna. På grund av
                                                                        Dnr 1444-2012        Sid 7 (14)




     supportrarnas agerande på läktaren stoppades resterande supportrar från att
     komma in. Information lämnades hela tiden från polisens sida på ett lugnt och
     tydligt sätt att så länge personer står i vägen i trapporna inne på läktaren så
     kommer ingen mer att kunna komma in och matchen riskerar att fördröjas.
     Efter cirka 10-15 minuter förstod poliserna att deras försök att få supportrarna att
     gå till sina platser inte skulle lyckas. Beslut fattades då om att avvisa de personer
     som störde ordningen från läktaren. Information lämnades samtidigt till de
     supportrar som befann sig utanför dörrarna till läktaren att de skulle backa och
     att ingen av dem skulle komma in innan de som bråkade inne på läktaren hade
     avvisats. Tumult uppstod då personerna som bråkat på läktaren skulle avvisas.
     Poliserna på plats fortsatte att kommunicera ut sitt budskap om vad som skedde
     och bad supportrarna att backa från dörrarna och lugna ner sig. Supportrarna som
     befann sig utanför dörrarna slöt upp och började trycka på för att komma in på
     läktaren. Händelsen bedömdes som ett våldsamt upplopp. De ordningsstörande
     supportrarna trycktes ut från dörren ut i foajén. Efter en kort stund hade de
     supportrar som bråkat inne på läktaren avvisats utanför glasdörrarna, ut i den
     stora foajén […]. Vissa gick in på den pub som ligger anslutning till entrén. Två
     personer greps på plats misstänkta för våldsamt upplopp i foajén.
     Samtidigt började det bli alltmer oroligt inne på läktarna och bråk uppstod på
     motståndarlagets läktare på motsatt sida av arenan. Då gick även hemmalagets
     supportrar till angrepp på poliserna på läktaren. Det verkade som båda lagens
     supportrar beslutat sig för en gemensam aktion. Supportrar på båda läktarna gick
     till angrepp mot poliserna och kastade föremål mot dem. Även dessa händelser
     bedömdes som våldsamt upplopp. Poliserna som befann sig i trappan fick inom
     ramen för sin tjänsteutövning använda våld för att hantera de uppkomna
     händelserna. Två personer greps på plats misstänkta för våldsamt upplopp på
     bortalagets läktare.
     Selektering skedde av de supportrar som tagit sin tillflykt in i puben i entrén och
     de som inte begått brott eller stört ordningen fick gå tillbaka in på läktarna.
     Polisen kunde samtidigt, då läget lugnat ner sig, åter släppa in de supportrar som
     var lugna, de som fortfarande ville se på matchen och inte bråka.
     Mot bakgrund av de oroligheter som uppkommit på läktarna senarelades
     matchstart med 30 minuter.
     Under match reste sig personer från båda idrottsklubbarnas klackar och lämnade
     läktarna. Det bedömdes att det fanns en överhängande risk för angrepp på polis
     eller mellan grupperingarna så hundförare (hundarna hade munkorg) beordrades
     in i foajén vid entré 2. Cirka 50 supportrar ställde sig och skanderade utanför
     puben i entrén och irritationen mot polisen var stor. Situationen lugnade ner sig
     efter några minuter och supportrarna gick tillbaka till sina läktare.
     Läget blev sedan lugnare på arenan. Fem minuter in på tredje perioden lämnade
     cirka 100 risksupportrar läktarna. De försökte få med sig andra supportrar som
     kände sig tvingade att följa med då de upplevde att risksupportrarna var hotfulla.
     Efter att risksupportrarna lämnat arenan återvände de andra supportrarna till
     läktaren.
     [---]
Polismyndighetens bedömning
Polismyndigheten gjorde följande sammanfattande bedömning.

     Polismyndighetens bedömning är att vald strategi och taktik för polisinsatsen
     varit nödvändig för att polisen ska kunna hantera de ordningsstörningar som
     uppkommit. Som framgår av den redovisning som lämnats ovan har polisens
     försök att kommunicera med berörda supportrar trots upprepade försök inte
     lyckats och polisens uppmaningar har ignorerats. Supportrar har sedan samtidigt
     gått till angrepp mot polisen och försökt att storma en entré, och det har då krävts
     att polisen använde våld för att både freda sig själva men även för att stävja de
                                                                     Dnr 1444-2012       Sid 8 (14)




      uppkomna ordningsstörningarna. Mot bakgrund av vad som angivits ovan delar
      myndigheten de bedömningar som tagits om strategi och taktik för
      genomförandet av polisinsatsen.
Närmare om risk- och hotbilden
Av polismyndighetens dokumentation framgick följande.

Risk- och hotbildsbedömning en vecka före matchen var som redan nämnts 3/3,
dvs. risk/förhöjd hotbild. Detta är den hotbild som normalt föreligger vid
matcher där båda lagen har grupper av risksupportrar och där det väntas mycket
publik.

Dagen före matchen lades meddelanden ut på vissa supporterhemsidor om en
gemensam aktion mot polisen. Utöver vad som beskrivs i polismyndighetens
yttrande kan det nämnas att det på en av hemsidorna ska ha angetts att om polis
eller ordningsvakter går in på AIK:s klacksektion så kommer det att ”betraktas
som en krigshandling mot AIK:s supportrar och hanteras därefter”.

En förnyad hot- och riskbedömning upprättades på matchdagen den 26 januari
2012. Det som framkommit tolkades inte som att våldsattacker planerades utan
som att polisens arbete skulle försvåras. Supportrarnas tröskel för vad de
uppfattade som kränkningar och provokationer från polisens sida bedömdes
dock som mycket låg.

Detta var bakgrunden till att risk- och hotbilden höjdes till 4/4, dvs. betydande
risk/hög hotbild.

I hotbildsbedömningen uttalades sammanfattningsvis:
      Den slutsats som dragits av supportrarnas dokument och av det som hos
      supporterpolisen är känt om stämningsläget är, att supportrarna är upprörda över
      polisens arbetsmetoder och att de på grund av detta känner sig kränkta och
      därmed är lättprovocerade. Det är polisens läktarnärvaro och narkotikainsatser
      som har triggat igång stämningsläget men när väl känslan av kränkning har
      etablerat sig så kommer även andra polisiära åtgärder att uppfattas som
      provocerande. Det finns obekräftade uppgifter, som vid en värdering ändå
      bedöms relevanta, som pekar på att AIK-supportrarna kommer att reagera
      omedelbart och med stor numerär […] om polisen finns på plats när supportrarna
      kommer in.
I analysen underströks avslutningsvis vikten av att polisen var medveten om att
supportrarna skulle komma att provocera poliserna för att därigenom rättfärdiga
sitt eget våldsbeteende.

Utvärdering av insatsen
Förutom polismyndighetens egen uppföljning har polisinsatsen varit föremål för
en fältstudie i form av en s.k. peer-review. Den utfördes i samarbete mellan
Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. För planering, observationer, analyser
och slutsatser svarade en grupp av ett tiotal personer, som till större delen
bestod av polisbefäl från olika delar av landet. I rapporten redovisas
händelseförloppet under matchkvällen på ett sätt som ansluter till och i så måtto
bekräftar den bild som ges i polismyndighetens yttrande till JO. Beskrivningen
                                                                         Dnr 1444-2012        Sid 9 (14)




är dock mer utförlig. Följande stycken återger det som utspelade sig på AIK:s
respektive Djurgårdens supporterläktare.

AIK-sidan:

      På AIK:s läktare A-sektionen (kortsidan) finns det en stor grupp svartklädda
      supportrar som står upp, också i trapporna. En person leder skanderande mot
      Djurgården och AIK-sånger sjungs. Svar kommer från Djurgårdssidan.
      Banderoller rullas ut på AIK-sidan och stämningen stiger ytterligare. De
      svartklädda AIK supportrarna vänder ryggen mot rinken och pekar på poliserna
      och ropar ”Ut”.
      Cirka 18.45 har poliserna på trappan vid A-sektionen tryckts upp av de
      svartklädda AIK supportrarna, något som påbörjas under skydd av banderollerna.
      Poliser försöker ta tag i en supporter som rycker sig loss och försvinner nerför
      trappan. Supportrarna vänder sig då mot poliserna och handgemäng uppstår. I
      gången utanför ingången vid A 30 står samtidigt ett 20-tal supportrar och en
      biträdande avdelningschef med en grupp uniformerade poliser (Delta). Polisen
      förklarar att de inte kan släppa in fler förrän deras kamrater inne på läktaren har
      satt sig ner och lämnat trappan fri. ”Vi är här för att se till att ingen står i
      trapporna eftersom det är nödutgång. Ni kommer in så fort de andra satt sig”.
      Stämningen är god till en början. I gången upprepar polisen flera gånger: ”Vi ber
      er flytta er, så vi kan ta upp de som inte vill sätta sig. Ni kommer att få gå in,
      men vi måste få ut de som står i trappan.”
      En person förs ut från läktaren av polisen och en annan av en ordningsvakt. När
      den tredje personen förs ut blir det handgemäng och han snubblar. De supportrar
      som står och väntar i gången reagerar och skriker: ”Va’ f-n släpp honom, han har
      inte gjort något!” Samtidigt kommer supportrar från andra ingångar till platsen.
      Stämningen blir hätsk och några ropar ”Dj-a fittor” och flera maskerar sig.
      Polisen fortsätter ta ut folk från trappan till gången utanför. För varje person blir
      stämningen mer hätsk och skrikandet ökar. Polisresurser tillförs. Supportrarna
      menar att ”de är ni som skapar bråk, vi vill bara se matchen.”
      I trappan fortsätter polisen att plocka ut de som inte hörsammar uppmaningen att
      sätta sig på sina platser. En viss selektering sker genom att några som vill till
      sina platser får gå ner till dessa.
      18.55 blossar stämningen upp igen i gången. De maskerade skriker mot
      poliserna, som tar upp sina batonger och håller upp dem. Supportrarna skriker:
      ”ACAB” [All Cops Are Bastards]. Poliserna fortsätter att kommunicera och
      använder kroppsspråk för att lugna ner stämningen. Poliserna bär båtmössa.
      18.57 tar en supporter tag i en gruppchef för AIKs ordningsvakter, ruskar
      honom, ”du måste fixa så poliserna slutar.” Den säkerhetsansvarige pratar med
      supportrarna och försöker lugna ner dem. Situationen blir kaotisk. Det är trångt
      om utrymme. Ett 50-tal supportrar gör en samlad rusning mot ingången till
      läktaren och mot poliserna (ca 18.59). De skriker samtidigt. Batongslag utdelas.
      Supportrarna ropar: ”Alla ska filma polisen”. Under de närmaste minuterna
      tempoväxlar polisen fem till sex gånger mellan batongslag och försök att prata
      med supportrarna. Stämningen går upp och ner bland supportrarna. Fler poliser
      ansluter, också från andra avdelningar för att hjälpa till att hantera det upplopp
      som började i foajén. Efter cirka 10 minuter får polisen kontroll över situationen.
      Under tiden som bråket pågår i gången fortsätter supportrarna inne på läktarens
      trappa att trycka upp de poliser som står där och de får supportrarna i ryggen.
      19.00 finns både polisinsatschefen och den biträdande polisinsatschefen på plats
      i foajén och ger order om att supportrarna i trappan ska tryckas ut och att
      poliserna måste samverka.
      Under händelseutvecklingen i gången observeras hur tre supportrar som tagits ut
      från trappan och lagts ner bryskt med batongslag blir tillsagda ”händerna på
                                                                        Dnr 1444-2012        Sid 10 (14)




      ryggen”. Direkt efter går en polis ner på knä bredvid en av dem och förklarar
      med lugn röst ”Du är omhändertagen och kommer att föras här ifrån” så att de
      andra supportrarna kan höra det. Individen får därefter sätta sig upp och är då
      lugn. Det får en liknande effekt, på de andra två som också får sätta sig upp.
      De supportrar som står i gången och foajén trycks ut mot den stora entréfoajén
      vid ingång 2. De springer in på den restaurant, som ligger där. Det är rörigt i
      foajén med många supportrar, poliser och några polishundar som har munkorg
      på. Ett 60-tal supportrar på restauranten blir föremål för PL 13 c och avlägsnas
      från platsen.
Djurgårdssidan:

      18.55 börjar det bli oroligt i trappan och på läktaren vid sektion B12,
      supportrarna ropar ”ut, ut” och visar att de vill ha bort poliser och ordningsvakter
      därifrån.
      19.01 fyller supportrarna mittrappan från båda sidorna (A16/17) och vänder sig
      mot den grupp poliser som står i trappan. Poliserna attackeras med rallarsvingar,
      säten slits sönder och kastas på poliserna. Andra supportrar uppmanas att ansluta.
      Alla pekar mot poliserna och skriker ”ut, ut.” Poliserna har inget utrymme röra
      sig utan trycks upp. De fredar sig med sina batonger och backar upp från
      trappan. En polis längst ner blir slagen i ansiktet, supportrar försöker trycka ner
      honom, men kollegan lyckas få med honom upp. En annan polis blir sparkad på
      kroppen. Bråket pågår i 5-6 minuter, varefter poliserna åter har kontroll över
      trappan. De står sedan i dubbla led i trappan med hjälmar på. Supportrar på
      sektionen skanderar mot polisen ”Gå här ifrån.”
Av intervjuer som genomfördes med supportar och allmänhet under matchen
framgår att polisens närvaro på läktarna var kontroversiell och ifrågasatt.

I rapportens analys konstateras bl.a. att det från speakerbåset inte lämnades
någon information eller gavs någon förklaring till polisens närvaro på läktarna. I
rapporten efterlyser man en media- och kommunikationsstrategi. Detta hade
behövts i ett läge där polisen ändrat sitt sätt att närvara och detta skett på
begäran av lagens säkerhetsorganisationer. ”Från ett åskådarperspektiv var det
svårt att förstå de växlingar i uppställning och utrustning som förekom på
läktarnas trappor av polisen och ordningsvakterna”, heter det (rapporten s. 34).
Detta bidrog även, framgår det på annat ställe, till att det saknades
förutsättningar för ”self-policing”, eftersom allmänhet och supportrar saknade
förståelse för vad polisen ville uppnå med sin ändrade taktik (s. 36).

Brottsutredningar i anledning av händelserna
Utredningen hos Riksenheten för polismål
Utifrån de anmälningar som överlämnades till Riksenheten inledde tf.
chefsåklagaren BB sammanlagt 30 förundersökningar avseende tjänstefel eller
misshandel. Han har i sin redovisning till JO angett att han valde ut de
anmälningar som rörde anmälarens egna upplevelser och som innehöll konkreta
brottspåståenden. Under juni 2012 beslutade han att lägga ned
förundersökningarna i 24 av ärendena. I 18 av dessa var skälen härför
hänförliga till målsägandena, som antingen inte hade gått att identifiera eller
komma i kontakt med alternativt inte hade medverkat i utredningen. I fyra av
ärendena angavs som skäl att det saknades anledning att anta att brott som hör
under allmänt åtal hade förövats och i två ärenden att det inte hade varit möjligt
                                                                  Dnr 1444-2012      Sid 11 (14)




att identifiera den polisman som slagit batongslagen. Den 19 september 2012
lades ytterligare en förundersökning angående obefogad våldsanvändning ned
med motiveringen att det saknades anledning att anta att brott som hör under
allmänt åtal hade förövats.

Resterande fem ärenden avsåg anmälningar från personer som befunnit sig på
en pub i Globen och därvid avlägsnats utan att de deltagit i någon
ordningsstörning eller ingått i en folkmassa som utövat en sådan
ordningsstörning. Genom beslut den 18 januari 2013 lades förundersökningarna
ned, som skäl härför angavs att det på befintligt utredningsmaterial inte gick att
bevisa att de misstänkta hade gjort sig skyldiga till brott.

Övriga brottsutredningar
Polismyndigheten har till JO redovisat de förundersökningar som inletts mot
personer ur publiken.

När det gäller våldsamt upplopp inleddes förundersökningar i sammanlagt tre
ärenden. Ett av dessa avsåg 20-30 misstänkta gärningsmän som i samband med
att de skulle avvisas från läktaren med förenat våld satte sig upp mot polisen.
Våldet skulle ha bestått i bl.a. slag och neddragning av en polisman. De
polismän som utsattes för det våldsamma upploppet kunde inte identifiera de
misstänkta gärningsmännen. Inte heller gick det att identifiera någon via
videodokumentation från Globen då de påstådda brotten begicks under skydd av
en stor flagga som spänts upp över läktarsektionen. Förundersökningen lades
ned den 2 mars 2012 på grund av att spaningsuppslag saknades. Ytterligare en
förundersökning inleddes mot två personer, men den lades ned genom beslut
den 20 december 2012 med motiveringen att brott inte kunde styrkas. Vidare
dömdes sex personer den 6 november 2012 av Södertörns tingsrätt för våldsamt
upplopp genom att tillsammans och i samförstånd med andra bl.a. knuffat och
dragit ned polismän från läktaren. Domen har överklagats i vissa delar. Det
inleddes även tre förundersökningar avseende våld, alternativt förgripelse, mot
tjänsteman, vilka samtliga har lagts ned.

Därutöver inleddes 22 förundersökningar avseende narkotikabrott, i vilka
lagföring skett i sju ärenden medan resterande har lagts ned eller avslutats
genom beslut om åtalsunderlåtelse. Även en förundersökning avseende olaga
innehav av pistol har lagts ned.

I ett beslut den 22 februari 2013 anförde JO Axberger följande.

Bedömning
De anmälningar om polisiär våldsanvändning som ingavs i anledning av
hockeyderbyt i Globen har som framgått handlagts i den ordning som finns
föreskriven för utredning av brottsmisstankar mot poliser. Granskningen i detta
ärende gäller den kritik som riktats mot polisinsatsen i stort, dvs. strategi och
taktik, insatsens planering m.m.
                                                                   Dnr 1444-2012      Sid 12 (14)




Polismyndigheten har utförligt redovisat sina åtgärder inför, under och efter
matchen. Jag har förutom av den redovisningen tagit del av en relativt
omfattande dokumentation.

Den finns inte någon grund för kritik mot planeringen inför matchen. Denna ter
sig tvärtom noggrant genomförd och baserad på vad som hänt vid tidigare
derbyn där ordningsstörningar liknande dem som nu uppstod förekommit.
Dessa erfarenheter har tillvaratagits och utgjort utgångspunkten för planeringen
inför denna match. Genom fältstudien lades även en god grund för utvärdering
av händelserna.

Kritiken mot polisinsatsen har i stor utsträckning gått ut på att det varit polisen
som genom sin taktik och sitt uppträdande orsakat de omfattande
ordningsstörningar som uppkom eller att dessa i vart fall förvärrats genom
polisens agerande. Av dokumentationen och även av polismyndighetens
yttrande framgår att man från polisens sida denna gång, liksom vid närmast
föregående derby, valde att agera mer synligt än vad man gjort förr.
Bakgrunden var lärdomar från dessa tillfällen men även önskemål från de
deltagande klubbarnas säkerhetsorganisationer, bl.a. i anledning av att
ordningsvakter tidigare hade skadats och var rädda. I linje med detta och på
grund av den hotbildsbedömning som gjordes strax före matchen beslutade
kommenderingschefen att frångå en tidigare taktik som inneburit att polisen
varit avvaktande och defensiv; syftet var, som det får förstås, att bryta en
utveckling där ordningsstörande delar av publiken fått mer eller mindre fritt
spelrum. Man var från polismyndighetens sida medveten om att denna taktik i
förhållande till dessa delar av publiken kunde leda till oroligheter och planerade
insatsen med beaktande av denna risk.

Av beskrivningen från matchen framgår att det händelseförlopp som utspelade
sig förlöpte inom ramen för den hot- och riskbildsbedömning som
polismyndigheten planerat för. Polismyndighetens bild bekräftas av
redovisningen i fältstudien och den är inte heller oförenlig med det intryck som
de samlade anmälningarna till JO ger. Enkelt uttryckt kan man säga att det
synes ha blivit ungefär så som man kunde förvänta sig, givet den riskbild som
förelåg och den taktik som valdes. Polisen tycks i huvudsak ha lyckats bemästra
situationen, och matchen kunde också genomföras, låt vara med viss
fördröjning. Därmed inte sagt att det inträffade från allmän synpunkt är
godtagbart, tvärtom. Det är tydligt att många enskilda for illa och att långt fler
kraftigt upprördes av vad de var med om och bevittnade. Antalet anmälningar
till JO och deras innehåll är i sig ett skäl för att ta händelsen på stort allvar.

Den fråga som kan bedömas inom ramen för denna granskning är begränsad till
om det är polisen som ska lastas för händelseutvecklingen i stort och därmed
indirekt för de umbäranden av olika slag som enskilda utsattes för. Jag vill
därvid inledningsvis understryka att det från JO:s synpunkt inte kan godtas att
enstaka personer eller grupper av personer upplever sig så provocerade av en
                                                                    Dnr 1444-2012      Sid 13 (14)




polisiär närvaro att de anser sig ha rätt att reagera med våld, hot och
provokationer. Om detta likväl sker är det polisens skyldighet att ingripa i
enlighet med sina befogenheter, inte att dra sig tillbaka och lämna fältet fritt för
fortsatta ordningsstörningar. Det gäller även när ett ingripande på kort sikt leder
till en förhöjd konfliktnivå. Det finns därför inget skäl att ifrågasätta den
värdegrund polismyndigheten haft som utgångspunkt, när man inför denna
insats valde en mer synlig och aktiv taktik än den passiva variant som tydligen
misslyckats vid tidigare tillfällen. Överväganden med den utgångspunkten ska
dock självfallet ställas mot risken för att ett polisiärt ingripande leder till en
upptrappning som polisen inte förmår hantera på ett försvarbart sätt. I detta fall
är det tydligt att polisinsatsen var så planerad och så dimensionerad att den
valda taktiken kunde genomföras på i huvudsak det sätt som den var tänkt.

Mot denna bakgrund, samt med beaktande av det som framkommit och vad som
anförts från polismyndighetens sida, kan det inte med fog hävdas att den i och
för sig oacceptabla händelseutvecklingen berott på polisens agerande. Polisens
roll i ett sammanhang som detta är att hantera stora risker för allvarliga
ordningsstörningar som arrangerande parter inte är kapabla att ta ansvar för. De
övergripande krav som därvid rimligen kan ställas har polisen såvitt
framkommit levt upp till vid denna insats. Det finns därför inte grund för kritik
mot polisinsatsen i stort.

Roten till de återkommande problem som inte sällan uppstår kring
högriskevenemang – och som även i flera andra ärenden än detta aktualiserats i
JO:s granskningsverksamhet – bör i stället för hos polisen sökas kring
evenemangen som sådana, som tenderar att ge upphov till ordningsstörningar,
där enskilda människor utan egen förskyllan kommer i kläm på olika sätt. Det
kan ifrågasättas om det allmännas insatser för att komma till rätta med dessa
problem hittills varit tillräckliga. Saken bereds för närvarande i
Regeringskansliet av en nationell samordnare. En kopia av detta beslut
översänds därför dit, för kännedom.

Vid sidan av det som en granskning från JO:s sida är inriktad på – dvs. i detta
fall polisens rättsliga befogenheter och skyldigheter – finns det skäl att
uppmärksamma det sätt på vilket information lämnades under och inför
matchen. Av fältstudien framgår att det saknats en genomtänkt syn på detta och
att det bidrog till de närvarandes attityd till polisen. Detta är något som
återkommer i de anmälningar som getts in till JO.

Av det material jag tagit del av framgår vidare att det inom polisen funnits god
kännedom om vad som rört sig inom grupperna av risksupportrar inför matchen.
Det framgår också att starkt polisfientliga uppmaningar legat ute på vissa
webbplatser, uppmaningar som för övrigt synes ha gränsat till uppvigling enligt
16 kap. 5 § brottsbalken. Polismyndigheten har uppgett att man inför matchen
informerade vissa aktörer om vad man visste. Det framgår inte i vad mån
information även riktades till allmänheten och presumtiva åskådare.
                                                                Dnr 1444-2012      Sid 14 (14)




Polismyndigheten är självfallet bättre skickad än JO att avgöra vilka insatser i
den vägen som bör göras inför ett evenemang som detta. Jag vill likväl, i
anledning av den kunskap om vad som var i görningen som polisen satt inne
med, påpeka att den allmänhet som överväger att bevista en idrottsarena kan ha
ett berättigat anspråk på att få del av information om risker för upplopp och
andra våldsamheter på och i anslutning till den aktuella arenan, eftersom sådana
oroligheter kan innebära fara för i stort sett vem som helst som befinner sig i
dess närhet. Det kan knappast uteslutas att en del av dem som utsattes för
obehag skulle ha avstått från att gå på matchen om de varit medvetna om den
bedömning polisen gjorde. Det torde inte minst gälla dem som hade barn med
sig, en grupp som återfinns bland dem som vänt sig till JO. Om information av
detta slag aktivt sprids torde den även kunna bidra till ökad förståelse för
polisens närvaro och val av åtgärder vid högriskmatcher.
