# Sms-meddelanden i en beslagtagen mobiltelefon har använts av polis och åklagare i en förundersökning och åberopats som bevis trots att de omfattades av förbud mot beslag

JO 2020-01-20 dnr 1447-2018

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2020-01-20             1447-2018              1 (7)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Sms-meddelanden i en beslagtagen mobiltelefon har använts av polis
                        och åklagare i en förundersökning och åberopats som bevis trots att
                        de omfattades av förbud mot beslag


                          Beslutet i korthet: Under en förundersökning togs en mobiltelefon i beslag från en
                          man som förekom i brottsutredningen. En teknisk undersökning genomfördes av
                          mobiltelefonen och polisen hittade då sms-meddelanden som mannen hade skickat
                          till en advokat som varit offentlig försvarare för honom i en tidigare brottsutredning.
                          Polisen upprättade två promemorior där informationen från sms-meddelandena fanns
                          med. Mannen blev själv misstänkt för brott under utredningen och åtalades.
                          Åklagaren lät sms-meddelandena ingå i förundersökningsprotokollet och åberopade
                          dem som bevis när han väckte åtal.
                          Sms-meddelandena innehöll uppgifter som mannen hade anförtrott advokaten i
                          egenskap av försvarare för honom och som hon inte kunnat höras som vittne om. JO
                          konstaterar att informationen därför omfattas av förbudet mot beslag i
                          27 kap. 2 § rättegångsbalken.
                          När en mobiltelefon söks igenom kan de utredande myndigheterna komma att
                          påträffa information som omfattas av beslagsförbudet. JO framhåller att det är ett
                          grundläggande krav att en sådan genomsökning görs med viss försiktighet och att
                          den som söker igenom telefonen är uppmärksam på om den kan innehålla
                          information som inte får tas i beslag. Om sådan information påträffas ska den
                          självfallet inte läsas, skrivas ut eller på något annat sätt användas i en
                          förundersökning eller i en rättegång.
                          Polismyndigheten kritiseras för hur polisens utredare hanterade och använde
                          informationen som fanns i sms-meddelandena. Åklagaren kritiseras för att han lät
                          sms-meddelandena ingå i förundersökningsprotokollet och åberopade dem som bevis
                          i tingsrätten.
                          Det inträffade ger enligt JO intryck av att de berörda befattningshavarna inte har haft
                          tillräckliga kunskaper om innehållet i de aktuella bestämmelserna. JO uttalar att det
                          självfallet inte är godtagbart och framstår som särskilt betänkligt när det rör sig om
                          bestämmelser som syftar till att skydda förtrolig information mellan en misstänkt och
                          hans eller hennes försvarare.

## Bakgrund

I september 2016 mördades en person i Malmö och en förundersökning om
                        mord inleddes. I den förundersökningen hördes AA som vittne. I samband med



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 1447-2018       Sid 2 (7)




förhöret togs en mobiltelefon i beslag från AA. En teknisk undersökning
genomfördes av telefonen och den tömdes på sitt innehåll. I mobiltelefonen
fanns sms-meddelanden mellan AA och advokaten BB. Hon hade varit AA:s
offentliga försvarare i en tidigare utredning och hennes telefonnummer var
inlagt i AA:s kontaktbok under benämningen ”Min advokat”. Sms-
meddelandena innehöll bl.a. ett telefonnummer till en person som BB hade
avsett att eventuellt åberopa som vittne i den tidigare utredningen. Den
personen var samma person som misstänktes för mord i den nu aktuella
förundersökningen. En tid senare blev även AA misstänkt för brott och BB
utsågs till offentlig försvarare för honom. Under utredningen skrevs sms-
meddelandena ut och promemorior upprättades där innehållet i meddelanden
återgavs. Dessa handlingar togs sedan in i förundersökningsprotokollet.

Kammaråklagaren CC vid Åklagarmyndigheten, Malmö åklagarkammare, var
förundersökningsledare i ärendet. Han väckte åtal bl.a. mot en person för mord
och mot AA för bl.a. skyddande av brottsling, grovt brott. I åtalet åberopade han
bevis för att visa att den mordmisstänkte kunde knytas till ett visst
telefonnummer. I bevisuppgiften ingick bl.a. de aktuella sms-meddelandena
mellan AA och BB. Åklagaren avstod emellertid från att lägga fram sms-
meddelandena som bevis vid huvudförhandlingen efter att BB invänt att det inte
var förenligt med det s.k. beslagsförbudet att åberopa dem.

Anmälan
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot kammaråklagaren CC samt
Polismyndigheten, polisregion Syd, och en polis där. Han anförde bl.a. att
åklagaren och polisen brutit mot det beslagsförbud som finns när det gäller
förtrolig kommunikation mellan en advokat och en klient genom att ta AA:s
mobiltelefon i beslag samt läsa och åberopa sms-meddelandena som bevis i
domstol.

Utredning
JO begärde att Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten skulle yttra sig över
beslaget av mobiltelefonen och hur meddelandena mellan AA och BB
hanterades och användes i utredningen. Myndigheterna skulle också yttra sig
över de rättsliga grunderna för att använda meddelandena under
förundersökningen och Åklagarmyndigheten även om de rättsliga grunderna för
att åberopa meddelandena som bevis i domstol.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (DD) yttrade sig efter att ha gett berörda befattningshavare
tillfälle att yttra sig.

Kriminalinspektören EE lämnade i huvudsak följande uppgifter.

      Det aktuella telefonnumret var intressant i mordutredningen eftersom mordoffret
      och innehavaren av numret haft kontakt två dagar innan offret anträffades död.
      Utredningen pekade på att det var den medmisstänkta som var innehavare av
                                                                          Dnr 1447-2018        Sid 3 (7)




      telefonnumret, en omständighet som denne emellertid förnekade. Uppgiften från
      tömningen av AA:s telefon visade dock att numret hade lämnats till advokat BB
      efter hennes fråga till AA om den medmisstänktas kontaktuppgift. Det
      upprättades en promemoria om förhållandena men hon kan inte erinra sig att
      konversationen mellan AA och advokaten i sin helhet togs med som en bilaga till
      promemorian i förundersökningsprotokollet. Det aktuella
      förundersökningsprotokollet sattes slutligen ihop utifrån [en] dialog med
      åklagaren. Utredningsgruppen och åklagaren träffades regelbundet under
      utredningen. Information om vad som framkommit vid tömningen av
      mobiltelefonen delgavs åklagaren. Ett flertal mobiltelefoner beslagtogs inom
      ramen för utredningen och tömdes på information. Informationen i telefonerna
      har sedan granskats av utredare i gruppen med direktivet att dokumentera vad
      som kan vara intressant längre fram i utredningen. Förmodligen lästes nu aktuell
      konversation [av] misstag vid granskningen. Poliser är väl medvetna om den
      sekretess som gäller mellan en försvarsadvokat och dennes klient. Uppgiften om
      kopplingen mellan det aktuella telefonnumret och den medmisstänkta var
      emellertid en tillförlitlig uppgift och användbar i utredningen. Uppgiften var
      samtidigt betydelselös för AA och dennes försvar i aktuellt ärende och det fanns
      inte heller något klientförhållande mellan den medmisstänkta och advokaten.
Poliskommissarien FF lämnade i huvudsak följande uppgifter.
      Förundersökningen leddes av en utsedd åklagare som fattade de
      förundersökningsbeslut som är aktuella i ärendet.
      –––
      Utredningsgruppen, där förundersökningsledaren ingår, träffades kontinuerligt
      och gick igenom förundersökningsmaterialet. Förundersökningsledaren
      beslutade vid varje tillfälle hur utredningen skulle drivas vidare. Information
      kring telefonkontakterna mellan AA och hans försvarare delgavs vid ett sådant
      möte. Informationen nedtecknades i en promemoria och användes vid förhör
      med AA.
      Slutligen bilades både promemoria och utdrag från aktuella sms-meddelanden i
      förundersökningsprotokollet. Protokolleringen skedde av handläggaren i ärendet
      i samarbete med förundersökningsledaren.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Polismyndigheten utgår … från att bestämmelserna om förbud mot beslag … är
      tillämpliga på sådan elektronisk information som finns lagrad i en mobiltelefon.
      Det som kommit fram i utredningen ger enligt Polismyndigheten inte skäl att
      ifrågasätta att det förelåg förutsättningar att beslagta AA:s mobiltelefon enligt
      27 kap. 1 § rättegångsbalken. Att det senare visade sig att telefonen innehöll
      sms-meddelanden som kunde antas innehålla uppgifter som omfattades av
      beslagsförbud ändrar inte den bedömningen.
      Vid en undersökning av sms-meddelanden i en beslagtagen mobiltelefon är det
      rimligt att man är observant på att det kan förekomma meddelanden som kan
      antas innehålla information som omfattas av frågeförbudet i 36 kap. 5 §
      rättegångsbalken … Om det framkommer att så är fallet ska meddelandet
      självfallet inte läsas och inte heller skrivas ut eller tillföras
      förundersökningsprotokollet.
      Eftersom de i ärendet aktuella sms-meddelandena avsåg korrespondens med en
      kontaktuppgift som benämnts ”Min advokat” fanns en tämligen stark indikation
      på att det kunde bli aktuellt att pröva om informationen i meddelandena kunde
      antas omfattas av frågeförbudet.
      De omständigheter som redovisas i den promemoria som upprättades av berörda
      polisanställda i januari 2017 talar tydligt för slutsatsen att det i vart fall vid den
      tidpunkten fanns skäl för antagandet att uppgifterna i sms-meddelandena mellan
                                                                        Dnr 1447-2018        Sid 4 (7)




      AA och advokaten BB var sådan information som anförtrotts advokaten i hennes
      yrkesutövning och för fullgörande av ett uppdrag att försvara AA i en rättegång.
      Trots det har uppgifterna lästs och tillförts brottsutredningen utan att det
      förefaller ha skett några närmare överväganden huruvida meddelandena var
      skyddade mot beslag. Detta kan självfallet inte anses godtagbart, även om det
      fanns ett tungt vägande brottsutredningsintresse.
      Vid en granskning i efterhand är det Polismyndighetens bedömning att
      meddelandena innehöll sådan information som advokat BB inte fick höras som
      vittne om enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Förbud mot beslag förelåg därmed
      för dessa uppgifter och något undantag var inte tillämpligt …
      Inget i utredningen tyder på att mobiltelefonen – och därmed även de aktuella
      sms-meddelandena – skulle ha påträffats under förhållanden som medförde att
      beslagsförbudet inte gällde, t.ex. hos tredje man (jfr 27 kap. 2 § första stycket,
      punkt 2). AA hade inte heller eftergivit tystnadsplikten (då gäller inte
      beslagsförbud).
      Polismyndigheten kan mot angiven bakgrund konstatera att hanteringen av
      meddelandena mellan advokat BB och AA inte skett på ett lagenligt sätt.
      Kommissarie FF har upplyst om att särskilda utbildningsinsatser kommer att
      vidtas för personal inom polisområde Malmö med anledning av det som inträffat.
Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren GG) yttrade sig efter att ha gett
berörda befattningshavare tillfälle att yttra sig.

Kammaråklagaren CC lämnade bl.a. följande uppgifter.
      Förundersökningen var omfattande och det slutliga förundersökningsprotokollet
      omfattade ca 4 000 sidor. Under förundersökningen hölls ett stort antal förhör
      med de misstänkta och vittnen. Vidare inhämtades omfattande teknisk bevisning.
      –––
      I samband med undersökningen av telefonen framkom det underlag som
      advokaten BB redogjort för i sin JO-anmälan.
      För att styrka att [den mordmisstänkte] var gärningsman var det bl.a. väsentligt
      att visa att han var brukare av ett visst telefonnummer … som haft kontakt med
      offret.
      I utredningen framkom det ett antal omständigheter, förutom de sms-
      meddelanden som JO-anmälan avser, som styrkte att [den mordmisstänkte]
      brukat aktuellt telefonnummer. [– – –]
      Det kan noteras att advokat BB ej anfört någon erinran över att aktuellt material
      ingick in förundersökningen under underrättelsen av utredningen enligt 23 kap.
      18 § rättegångsbalken. Efter att åtal väckts och ansökan om stämning givits in till
      tingsrätten kontaktade advokat BB mig via telefon. Hon framförde därvid att det
      var hennes uppfattning att hanteringen av beslaget och sms-konversationen var i
      strid mot beslagsförbudet som föreligger avseende förtrolig konversation mellan
      advokat och klient.
      Eftersom det fanns annan bevisning avseende att [den mordmisstänkte] brukat
      det telefonnumret … och med beaktande av vad advokat BB anfört avstod jag
      från att vid förhandlingen i tingsrätten åberopa de [nu aktuella sms-
      meddelandena].
      Jag har under förundersökningen, och i vart fall fram till att jag telefonledes blev
      kontaktad av advokat BB, inte insett något hinder att använda materialet med
      stöd av att telefonen tagits i beslag och att materialet framkommit vid
      undersökningen av telefonen (27 kap. 1 § rättegångsbalken).
                                                                     Dnr 1447-2018        Sid 5 (7)




      Under förundersökningen blev jag fortlöpande informerad av polis avseende vad
      som framkom under utredningen, så även om undersökningen av den aktuella
      mobiltelefonen och vad som framkommit vid undersökningen av denna. Det
      fördes ingen särskild diskussion mellan mig och involverade poliser om
      möjligheter att åberopa meddelandena i förundersökningen.
Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Vad gäller beslutet att ta AA:s mobiltelefon i beslag och därefter undersöka den
      så får det anses vara lagligen grundat. Jag konstaterar att förundersökningen
      avsett allvarlig brottslighet. Beslagsbeslutet och den efterföljande
      undersökningen av mobiltelefonen är enligt min mening motiverad för att föra
      utredningen framåt.
      När det sedan gäller frågan om hur sms-meddelandena mellan AA och dennes
      advokat hanterats gör jag följande överväganden. När mobiltelefoner töms på
      information kan utredande myndigheter komma över information som kan träffas
      av beslagsförbudsregeln i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. En viss försiktighet
      måste därför alltid iakttas vid en genomgång av en beslagtagen mobiltelefon
      (eller dator). Upptäcks sådan information, vid t.ex. en mobiltömning och det står
      klart för åklagaren att informationen är skyddad, ska den inte ingå i
      förundersökningsprotokollet. Enligt min mening är innehållet i nu aktuella sms-
      meddelandena av sådan karaktär att de träffas av beslagsförbudsregeln. Sms-
      meddelandena borde därför inte ha ingått i förundersökningsprotokollet och inte
      heller åberopats som bevisning i målet.

Rättslig reglering
Föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om brott får tas i
beslag. Vad som sägs om föremål gäller också – om inte annat särskilt är
föreskrivet – för skriftliga handlingar. (Se 27 kap. 1 § rättegångsbalken, RB.)

En skriftlig handling får dock inte tas i beslag – det s.k. beslagsförbudet – om
den kan antas innehålla uppgifter som den som avses i 36 kap. 5 § RB inte får
höras som vittne om och handlingen innehas av honom eller henne eller av den
som tystnadsplikten gäller till förmån för (se 27 kap. 2 § första stycket RB).

En advokat får höras som vittne om något som han eller hon har anförtrotts i sin
yrkesutövning eller i samband med denna fått kännedom om, endast om det
medges i lag eller om den som tystnadsplikten ska skydda samtycker till det
(36 kap. 5 § andra stycket RB). En advokat har dock skyldighet att vittna i ett
mål om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Detta undantag gäller emellertid inte en försvarare. (Se 36 kap. 5 § fjärde
stycket 1 RB.)

Av Högsta domstolens avgörande NJA 2015 s. 631 framgår att beslagsförbudet
för en skriftlig handling i 27 kap. 2 § RB även omfattar uppgifter som finns
lagrade på elektroniska informationsbärare. Det innebär att uppgifter som finns i
t.ex. en mobiltelefon kan skyddas av beslagsförbudet.

Enskilda handlingar som tas i beslag får inte undersökas närmare av någon
annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. En sakkunnig eller annan
som anlitas för utredningen av brottet får dock efter anvisning granska
handlingen. (Se 27 kap. 12 § RB.) Bestämmelsen är även tillämplig på
                                                                   Dnr 1447-2018       Sid 6 (7)




information som finns lagrad i en elektronisk informationsbärare (se NJA 2015
s. 631, särskilt p. 17, Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 1 april 2019, Juno,
kommentaren till 27 kap. 12 §, och Gunnel Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, 4:e uppl., s. 429 f.).

Bedömning
Inledningsvis konstaterar jag att jag inte har grund för att ifrågasätta CC:s beslut
att ta AA:s mobiltelefon i beslag och besluta att den skulle tömmas och
innehållet undersökas.

Efter tömningen av mobiltelefonen visade det sig dock att det fanns sms-
meddelanden i den som AA skickat till BB när hon var offentlig försvarare för
honom i en tidigare brottsutredning. Sms-meddelandena innehöll
kontaktuppgifter till en person som BB övervägde att åberopa som vittne i den
utredningen. Dessa uppgifter hade AA alltså anförtrott BB i hennes egenskap av
försvarare för honom. Det råder enligt min mening ingen tvekan om att den
informationen är av sådan karaktär att BB inte kunnat höras som vittne om den.
Den har därför omfattats av förbudet mot beslag i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

När en mobiltelefon söks igenom kan de utredande myndigheterna komma att
påträffa information som omfattas av beslagsförbudet. Det är därför ett
grundläggande krav att en sådan genomsökning görs med viss försiktighet och
att den som söker igenom telefonen är uppmärksam på om den kan innehålla
information som omfattas av frågeförbudet i 36 kap. 5 § rättegångsbalken.
Högsta domstolen har uttalat att om sådan information påträffas får
beslagsmyndigheten inte använda informationen och har att verka för att den
inte finns bevarad inom myndigheten (se NJA 2015 s. 631 p. 19).

Förundersökningsledaren ansvarar för förundersökningen i dess helhet. Han
eller hon ska se till att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara och ge
dem som biträder honom eller henne nödvändiga direktiv för arbetet. (Se 1 a §
andra stycket förundersökningskungörelsen.) Även om förundersökningsledaren
har det yttersta ansvaret för att en förundersökning bedrivs i enlighet med de
regler som gäller måste alla polisanställda som utför utredningsåtgärder i en
förundersökning ha tillräckliga kunskaper för att själva kunna uppmärksamma
och på rätt sätt tillämpa de rättsregler som aktualiseras i en utredning.

I detta fall avsåg sms-meddelandena en korrespondens med en kontakt som
benämnts ”Min advokat”. Redan den omständigheten borde enligt min mening
ha gett anledning till extra vaksamhet hos den utredare som först noterade detta.
Av utredningen framgår inte när det skedde. Allra senast i samband med att den
promemoria som är daterad den 3 januari 2017 upprättades måste det emellertid
ha stått klart för polisens utredare att det fanns information i mobiltelefonen
som AA lämnat till sin försvarare. Därefter borde inte någon ytterligare
befattning ha tagits med den informationen innan man klarlagt om den
omfattades av beslagsförbudet. Dessutom borde förundersökningsledaren
                                                                  Dnr 1447-2018       Sid 7 (7)




omgående ha informerats om det inträffade för att få möjlighet att ta ställning
till hur informationen skulle hanteras. Detta skedde emellertid inte. I stället
färdigställdes den aktuella promorian och ytterligare en promemoria, daterad
den 12 april 2017, där informationen fanns med och som togs in i
förundersökningsprotokollet. Polismyndigheten ska kritiseras för att polisens
utredare hanterade och använde den aktuella informationen på detta sätt trots att
den omfattades av beslagsförbud.

Av EE:s uppgifter framgår att utredningsgruppen och åklagaren träffades
regelbundet under utredningen och att information om vad som kommit fram
vid tömningen av mobiltelefonen lämnades till åklagaren. Detta bekräftas av
CC:s uppgifter. Han har vidare uppgett att det inte fördes någon särskild
diskussion mellan honom och de inblandade poliserna om möjligheten att
åberopa sms-meddelandena i förundersökningen.

Utredningen medger inte någon säker slutsats om när CC fick kännedom om
innehållet i de aktuella sms-meddelandena eller vilka närmare direktiv han
lämnade om hur informationen i dem skulle användas. Det måste emellertid ha
stått klart för CC att det rörde sig om uppgifter som AA lämnat till BB i
egenskap av hans försvarare senast när han tog del av promemorian som är
daterad den 3 januari 2017. Redan då borde han därför ha reagerat över
innehållet i sms-meddelandena och klarlagt om det fanns något hinder mot att
använda denna information i förundersökningen. I stället för att göra detta lät
han sms-meddelandena ingå i det slutliga förundersökningsprotokollet och han
åberopade dem även som bevis i stämningsansökan. Att BB inte förde fram
någon invändning mot att sms-meddelandena fanns med i förundersökningen
saknar betydelse för bedömningen av CC:s agerande. Han ska kritiseras för att
han hanterade och använde den aktuella informationen på det sätt som
redovisats ovan trots att den omfattades av beslagsförbud.

Av utredningen framgår att varken polisens utredare eller åklagaren tycks ha
reflekterat över om de aktuella sms-meddelandena kunde vara skyddade mot
beslag och om det fanns något hinder mot att använda informationen i
brottsutredningen. Det ger intryck av att man inte har haft tillräckliga kunskaper
om innehållet i de aktuella bestämmelserna. Det är inte godtagbart och framstår
som särskilt betänkligt eftersom det rör sig om bestämmelser som syftar till att
skydda förtrolig information mellan en misstänkt och hans eller hennes
försvarare. Jag ser därför positivt på att särskilda utbildningsinsatser kommer att
vidtas för personal inom polisområde Malmö med anledning av det inträffade.
Jag vill framhålla att det kan finnas anledning till liknande utbildningsinsatser
även för polispersonal i andra polisområden än Malmö och även för
Åklagarmyndighetens personal.

Ärendet avslutas.
