# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Ystad, för bristfällig hantering efter ett ställningstagande att en intagen ansågs olämplig som ombud för en medintagen

JO 2024-01-26 dnr 1449-2023

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                           2024-01-26               1449-2023              1 (6)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Ystad, för bristfällig hantering
                        efter ett ställningstagande att en intagen ansågs olämplig som
                        ombud för en medintagen


                          Beslutet i korthet: En intagen som hade fått fullmakt att agera för en medintagens
                          räkning i ett omprövningsärende begärde att få ta del av vissa handlingar i ärendet.
                          Anstalten bedömde att den intagna var olämplig som ombud men ansåg inte att det
                          fanns skäl att meddela ett formellt beslut om detta. Den intagna överklagade
                          ställningstagandet.
                          JO kommer fram till att den intagna var självständig part i frågan om att inte tillåta
                          henne som ombud samt att rättslig reglering och rättspraxis talar för att hon hade rätt
                          att överklaga ett sådant beslut. Anstalten får kritik för att den inte snarast tog ställning
                          till saken och underrättade den intagna om bedömningen. Vidare anser JO att
                          anstalten borde ha prövat om den intagnas överklagande hade kommit in i rätt tid och,
                          om så var fallet, skyndsamt överlämnat det till förvaltningsrätten med övriga
                          handlingar i ärendet. JO menar också att anstalten borde ha upplyst den intagna om
                          rätten att få utlämnandefrågan prövad enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser
                          om utlämnande av allmänna handlingar.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 17 februari 2023 framförde AA i huvudsak
                        följande klagomål mot anstalten Ystad.

                        En nyss frigiven person (BB) hade genom en skriftlig fullmakt utsett henne till
                        ombud i ett omprövningsärende. När hon med stöd av fullmakten begärde att få
                        ta del av handlingarna i ärendet meddelade anstalten utan närmare motivering
                        att hon inte godkändes som ombud. Hennes begäran om motivering och fram-
                        ställningar om att få ta del av handlingarna i ärendet besvarades inte. Anstalten
                        lät dessutom bli att hantera hennes överklagande av beslutet om att inte
                        godkänna henne som ombud.

## Utredning

JO tog del av den aktuella fullmakten och AA:s hemställningar.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 1449-2023         Sid 2 (6)




Av handlingarna framgår att AA den 28 januari 2023 begärde att i egenskap av
ombud få ta del av vissa handlingar i ett avslutat ärende om ersättning. Hon
påminde om framställningen den 1 februari. Anstaltens ställningstagande den
3 februari är skrivet på myndighetens standardiserade blankett Hemställan från
intagen, under rubriken ”BESLUT”. I anslutning till underrubriken
”Motivering/Anteckningar” anges att AA inte godkänns som ombud med
hänvisning till 14 § förvaltningslagen och att handlingarna därmed inte kommer
att lämnas ut till henne samt att partens rätt att överklaga det aktuella beslutet
kvarstår. Rutorna ”Bifalls”, ”Avslås”, och ”Bifalls med följande ändring” är
överstrukna. Nedanför tjänstemannens underskrift finns en förtryckt
beskrivning av hur den som vill begära omprövning av beslutet ska göra.

Den 8 februari lämnade AA in en hemställan tillsammans med ett skriftligt
överklagande av anstaltens ställningstagande i ombudsfrågan. En anställd vid
anstalten svarade den 9 februari följande:

      Med anledning av att du inte är part i ärendet var den skrivelse du fick inget
      beslut utan information. Den som är part i ärendet har också fått den information
      denne behöver för att eventuellt gå vidare med ärendet, samt att samtal har
      nyligen förts mellan KV och part i ärendet.
På en hemställan daterad den 10 februari skrev AA bl.a. att anstaltens
information utgjorde ett beslut som borde lämnas till en högre instans för
prövning och att hon var part i frågan om hennes lämplighet som ombud. Efter
ytterligare skrifter från AA svarade samma anställd den 22 mars följande:

      Hej,
      Du fick information om att anstalten inte godkände dig som ombud i ärendet och
      därefter begärde du kopior av dina skrivelser, vilket anstalten ombesörjde.
      Ärendet anses därför vara färdighanterat från anstalten. Anstalten kommer inte
      att pröva ärendet. Du har givetvis möjlighet att på eget initiativ pröva ärendet hos
      förvaltningsrätten.
Kriminalvården uppmanades att yttra sig över klagomålen och särskilt beröra
frågan hur anstalten formellt – i förhållande till bestämmelserna i förvaltnings-
lagen (2017:900) – hanterade frågan om AA fick uppträda som ombud.

I sitt remissvar upplyste myndigheten, genom en tillförordnad regionchef vid
Region Syd, att information hade hämtats in från personal vid anstalten Ystad
och Kriminalvårdens register (KVR) samt anförde därefter i huvudsak
följande:

      ---
      En f.d. intagen (BB) hade till anstalten Ystad lämnat in en fullmakt, daterad
      den 24 januari 2023, enligt vilken hon överlät till AA att agera ombud i ett
      specifikt ärende. Tillsammans med fullmakten lämnade hon även in en
      hemställan daterad samma dag där hon framförde att handlingar som
      härrörde till ärendet skulle lämnas till AA. BB blev villkorligt frigiven
      samma dag.
                                                                       Dnr 1449-2023        Sid 3 (6)

## Ärendet

Med anledning av fullmakten begärde AA, genom hemställan daterad den
      28 januari 2023, ut handlingar avseende angivet ärende. Därefter kontaktade
      personal i anstalten Ystad regionalt placerade jurister för att förhöra sig om
      hur man skulle gå tillväga.
      Bedömningen gjordes att AA inte ansågs lämplig såsom ombud. Därefter tog
      anstalten kontakt med BB och informerade om ovanstående samt frågade om
      hon önskade få ett beslut avseende detta vilket BB svarade nekande på.
      Anstalten informerade även BB om hennes fortsatta möjlighet att få själva
      beslutet omprövat om hon så önskade. BB uppgav vid samtalet att hon inte
      önskade att få några beslut omprövade.
      Anstalten informerade sedan AA att hon inte kommer att godkännas som
      ombud samt att man varit i kontakt med BB. AA erhöll även information om
      att anstalten varit i kontakt med BB ett flertal gånger, att anstalten inte på
      något sätt försvårat för BB att ta tillvara sin rätt att klaga på beslutet samt att
      BB, såsom part i ärendet, fått den information hon är i behov av. AA fick
      även information om att hon inte var part i ärendet.
      –––

## Författningsbestämmelser

[Relevant rättslig reglering återges nedan, JO:s anm.]

      Kriminalvårdens, Region Syds, bedömning
      Inledningsvis konstateras att AA begärt ut handlingar i egenskap av ombud
      och ärendet har hanterats så, dvs. inte som en begäran att få ut allmänna
      handlingar. Bedömningen har dock gjorts att AA inte ansetts vara lämplig
      såsom ombud, detta bland annat med hänvisning till hennes straff, att hon för
      närvarande verkställer samt svårigheten detta medför att ha kontakt med BB
      (som även har skyddade personuppgifter). Utifrån 14 § 1 stycket förvaltnings-
      lagen har myndigheten en möjlighet att redan när ett ärende inleds avvisa ett
      ombud om ombudet inte uppfyller det allmänna lämplighetskravet i första
      stycket. Det fanns således en fullmakt i aktuellt ärende men efter förfrågan
      har BB inte velat ha omprövat själva ärendet i vilket AA utsetts som ombud
      och hon önskade heller inte ett beslut på att Kriminalvården avvisade AA
      som ombud. BB har följaktligen, efter att AA uppvisat fullmakten, tydligt
      informerat Kriminalvården om att hon inte önskade några ytterligare åtgärder
      i det aktuella ärendet från myndighetens sida. Det fanns således inte ett ärende
      för AA att vara ombud i. Anstalten Ystad har informerat AA om att hon inte
      godtogs som ombud och att hon inte är part i ärendet, därav lämnades inga
      handlingar ut till henne. För det fall BB hade önskat gå vidare med sitt ärende,
      alternativt önskat få ett beslut enligt vilket framkom att AA avvisades som
      ombud, hade anstalten Ystad fattat ett beslut avseende detta. Avseende huruvida
      intagna väljer att klaga på beslut eller inte är inte detta någon information
      som lämnas till annan person vilket är anledningen till att anstalten Ystad
      inte informerat AA om att BB inte önskade få själva ärendet omprövat.
      Efter genomförd utredning konstaterar Kriminalvården, Region Syd, att
      anstalten Ystad synes har hanterat uppkommen situation på ett korrekt
      sätt/enligt gällande regelverk.

AA kommenterade remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
I 10 § förvaltningslagen (2017:900), FL, anges att den som är part i ett ärende
har rätt att – med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och
                                                                    Dnr 1449-2023      Sid 4 (6)




sekretesslagen (2009:400), OSL, – ta del av allt material som har tillförts
ärendet. Bestämmelsen om partsinsyn kan alltså ge en part rätt att ta del även av
andra handlingar än allmänna.

En begäran från en part om att ta del av handlingarna i ett ärende ska hand-
läggas i enlighet med de allmänna regler som enligt 6 och 9 §§ FL gäller för
myndigheternas serviceskyldighet och ärendehantering. Det innebär bl.a. att en
sådan begäran från en part, liksom när en begäran grundas på tryckfrihets-
förordningens bestämmelser, ska handläggas skyndsamt. JO har i ett flertal
beslut påpekat att enbart det förhållandet att den som gjort framställningen är
part i ett ärende inte utgör skäl för att en ansökan ska behandlas mindre
skyndsamt än om personen saknar partsställning (se t.ex. JO 1999/2000 s. 332,
dnr 184-1998, och JO 2003/04 s. 389, dnr 1318-2002).

Som Kriminalvården har varit inne på får den som är part i ett ärende som
ombud eller biträde anlita någon som är lämplig för uppdraget. Den som anlitar
ombud ska dock medverka personligen om myndigheten begär det. Om ett
ombud eller biträde bedöms vara olämplig för sitt uppdrag får myndigheten
besluta att han eller hon inte längre får medverka i ärendet. Detta framgår av
14 § FL.

Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppen-
bart obehövligt, i enlighet med 25 § FL underrätta den som är part om allt
material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid
yttra sig över materialet. Under vissa angivna förutsättningar får myndigheten
avstå från sådan kommunikation. Myndigheten bestämmer hur underrättelsen
ska ske, och underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer
av 10 kap. 3 § OSL.

Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska
innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En
sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tilläm-
pats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens
ställningstagande. (Se 32 § första stycket FL.)

En myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende ska så snart som möjligt
underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte
är uppenbart obehövligt. Om parten får överklaga beslutet ska han eller hon
även underrättas om hur det går till. En underrättelse om hur man överklagar
ska innehålla information om vilka krav som ställs på överklagandets form och
innehåll och vad som gäller i fråga om ingivande och överklagandetid. Myndig-
heten bestämmer hur underrättelsen ska ske. En underrättelse ska dock alltid
vara skriftlig om en part begär det. (Se 33 § FL.)

Enligt 41 § FL får ett beslut överklagas om det kan antas påverka någons
situation på ett inte obetydligt sätt. Tillämpningsområdet för bestämmelsen
anses innefatta alla sådana beslut, vilket innebär att bl.a. beslut i jävsfrågor och
                                                                  Dnr 1449-2023       Sid 5 (6)




beslut att avvisa ett ombud eller biträde omfattas. (Se Lundmark och Säfsten,
Förvaltningslagen – en kommentar [9 juni 2023, version 1B, JUNO],
kommentaren till 41 §. Se även prop. 2016/17:180 s. 256 f.)

I 1986 års förvaltningslag fanns i 9 § tredje stycket en uttrycklig bestämmelse
om att en myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde i ett ärende fick
överklagas särskilt i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten
avgjorde ärendet. Någon motsvarighet till den regleringen togs inte in i den nu
gällande förvaltningslagen då införandet av allmänna bestämmelser om besluts
överklagbarhet bedömdes medföra att det inte fanns något behov av det.
Sålunda uttalades också i förarbetena att beslut att avvisa ett ombud eller biträde
skulle kunna överklagas med stöd av huvudregeln om besluts överklagbarhet i
nuvarande 41 §. (Se s. 260 i anförd proposition.)

Ett beslut får överklagas av den som det angår, om det har gått honom eller
henne emot (se 42 § FL). Det är överinstansen som avgör om en klagande har
s.k. klagorätt (se s. 272 samma proposition).

Migrationsöverdomstolen har ansett att en person som avvisats som ombud på
grund av olämplighet är självständig part när det gäller avvisningsbeslutet och
att denne har rätt att överklaga beslutet eftersom det kan få ingripande verk-
ningar för honom eller henne (se Migrationsöverdomstolens beslut den
30 april 2009, mål nr UM 1842-09, jfr Regeringsrättens dom den 3 januari
2006, mål nr 3563-2005).

Beslut ska överklagas skriftligen till den högre instans som ska pröva över-
klagandet (överinstansen), men överklagandet ska ges in till den myndighet som
har meddelat beslutet (beslutsmyndigheten). Beslutsmyndigheten ska pröva om
överklagandet har kommit in i rätt tid och, om så är fallet, skyndsamt överlämna
det och övriga handlingar i ärendet till överinstansen. (Se 43, 45 och 46 §§
första styckena FL.)

Bedömning
Min utredning har varit inriktad på anstaltens formella hantering av ombuds-
frågan. Jag uttalar mig inte om anstaltens ställningstagande att AA var olämplig
för uppdraget som ombud.

Såvitt jag förstår menar Kriminalvården att frågan om AA fick uppträda som
ombud förföll när den tidigare intagna som var part i ersättningsärendet uppgav
att hon inte hade något intresse av att begära omprövning av beslutet om
ersättning och inte heller önskade något beslut i ombudsfrågan. Därför behövde
anstalten inte vidta någon ytterligare åtgärd. Enligt min bedömning var dock
AA att anse som självständig part i frågan om att inte tillåta henne att vara
ombud på grund av olämplighet. Den reglering och rättspraxis som jag har
redogjort för talar för att hon dessutom hade rätt att överklaga ett beslut om
detta.
                                                                   Dnr 1449-2023      Sid 6 (6)




Jag är därför av uppfattningen att anstalten, efter AA:s första hemställan den
28 januari 2023, snarast skulle ha tagit ställning till om hon fick vara ombud i
ärendet och därefter underrättat henne om utgången och skälen för beslutet.
Inför detta hade det funnits skäl för anstalten att överväga om det fanns ett
behov av att låta henne ta del av det som bedömdes vara av betydelse för den
prövningen och ge henne tillfälle att yttra sig över det (se 25 § FL).

Det kan visserligen diskuteras om inte anstaltens skriftliga svar på hemställan
den 28 januari egentligen utgjorde ett beslut. Avgörande för om en myndighets
dokumenterade ställningstagande, oavsett hur det har rubricerats, utgör ett
överklagbart beslut är nämligen vilka faktiska verkningar det får för den som
berörs av det (se bl.a. HFD 2018 ref. 23 och där angivna rättsfall). Det är ytterst
en uppgift för domstol att avgöra huruvida det i ett enskilt fall är frågan om ett
sådant beslut, och det är inget Kriminalvården har att bestämma.

Mot den bakgrunden anser jag att anstalten borde ha prövat om AA:s över-
klagande av ställningstagandet om hennes lämplighet som ombud hade kommit
in i rätt tid och, om det var fallet, skyndsamt överlämnat det till förvaltnings-
rätten tillsammans med övriga handlingar i ärendet.

En framställan från ett ombud om att få ut handlingar för en parts räkning i ett
ärende bör i första hand prövas utifrån reglerna om partsinsyn. Jag noterar att
anstaltens hantering av AA:s hemställan den 28 januari inledningsvis hanterades
på det sättet. Eftersom hon inte fick vara ombud saknade hon dock möjlighet att
på den grunden ta del av handlingarna. Jag vill emellertid påminna om att AA
hade rätt att få saken prövad enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser om
utlämnande av allmänna handlingar. Det borde anstalten ha upplyst henne om.

Sammanfattningsvis har anstalten brustit i flera avseenden i sin formella
hantering. Jag är kritisk till detta och förutsätter att nödvändiga åtgärder vidtas
för att undvika att något liknande inträffar i framtiden.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet motiverar inte någon ytterligare
åtgärd eller uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.




Katarina Påhlsson




Ärendet har föredragits av seniora rättssakkunniga Nathalie Stenmark.
Byråchefen Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
