# Handläggningstiden hos försäkringskassa i ett ärende om omprövning av pensionsrätt

JO 2006-11-29 dnr 1454-2006

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2006-11-29             1454-2006                1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Handläggningstiden hos försäkringskassa i ett ärende om omprövning
                        av pensionsrätt

                        Anmälan m.m.
                        I en skrivelse, som kom in till JO den 23 mars 2006, begärde AA att JO skulle
                        granska Försäkringskassans handläggning av ett omprövningsärende med
                        anledning dels av den ”extremt långa handläggningstiden”, dels den korta tiden för
                        överklagande. Till sin skrivelse hade AA fogat Försäkringskassans beslut den 9
                        februari 2006 att avskriva hans begäran om omprövning.

                        Försäkringskassans akt i ärendet begärdes in och granskades. Handläggaren av
                        ärendet hos JO upprättade därefter en promemoria, daterad den 13 april 2006, med
                        bl.a. följande innehåll.
                                  –––
                                  Dåvarande Stockholms läns allmänna försäkringskassa (forts. kassan) beslutade den
                                  25 februari 2001 att ändra ett tidigare beslut angående AA:s pensionsrätt för år 1998.
                                  I en skrivelse som kom in till kassan den 20 mars 2001 begärde AA omprövning av
                                  beslutet. Försäkringskassan beslutade den 9 februari 2006 att avskriva AA:s
                                  begäran, med hänvisning till att denne ”erhållit rättelse av år 1998” i ett beslut den
                                  28 september 2005. Beslutet den 9 februari 2006 angavs vara fattat enligt 21 §
                                  förvaltningslagen (1986:223) jämförd med 32 § lagen (2001:761) om bostadstillägg
                                  till pensionärer.
                                  I en skrivelse som kom in till Försäkringskassan den 23 mars 2006 begärde AA att
                                  ärendet skulle tas upp till förnyad omprövning. Försäkringskassan har den 27 mars
                                  2006 antecknat i ärendejournalen att AA inte erhållit beslutet den 28 september 2005
                                  och att avskrivningsbeslutet skett av misstag. Försäkringskassan har den 27 mars
                                  2006 också fattat ett omprövningsbeslut varigenom beslutet om pensionsrätt för år
                                  1998 har ändrats.

## Utredning

Försäkringskassan anmodades att yttra sig över vad AA hade framfört och
                        innehållet i promemorian av den 13 april 2006.

                        I ett remissvar den 22 juni 2006 anförde Försäkringskassan (länskontoret
                        Stockholm), genom länsdirektören BB, bl.a. följande. (Den i remissvaret
                        omnämnda redogörelsen från omprövningsenheten har utelämnats här.)
                                  –––



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                  Dnr 1454-2006     Sid 2 (5)




Bakgrund
Försäkringskassan hänvisar till omprövningsenhetens redogörelse för ärendet.

Yttrande
AA har anfört att handläggningstiden av hans begäran om omprövning varit extremt
lång.
Av 20 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring – AFL – framgår att beslut
av Försäkringskassan som har fattats av tjänsteman i ärenden om allmän försäkring
skall omprövas av Försäkringskassan om det begärs av en enskild som beslutet
angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a §. Riksförsäkringsverket
rekommenderar att sådan omprövning görs inom sex veckor från det att omprövning
begärdes om inte särskilda skäl föranleder annat (Riksförsäkringsverkets allmänna
råd [RAR 2001:4] om omprövning och ändring enligt lagen om allmän försäkring).
Försäkringskassan tillämpar samma tidsfrister avseende omprövningar enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension – LIP.
AA:s begäran om omprövning inkom den 20 mars 2001. Den 9 februari 2006
avskrevs begäran om omprövning på grund av att omprövningsenheten felaktigt
uppfattat att ett maskinellt beslut redan fattats.
Beslut i ärenden rörande pensionsrätt kan endast fattas efter det att Skatteverket
fastställt den taxerade inkomsten. Omprövningsenheten vid länskontoret i
Stockholm har, när taxerad inkomst ännu inte fastställts, valt att invänta sådant
beslut från Skatteverket i stället för att avslå begäran om omprövning på den
grunden att taxerad inkomst för det aktuella året saknas. Försäkringskassan har i
AA:s ärende haft telefonkontakt med Skatteverket från det att begäran om
omprövning inkom. Efter att taxeringsbeslut fattats den 3 juli 2003 har
Försäkringskassan inväntat att dåvarande Riksförsäkringsverket (RFV) skulle ”göra
en körning av beslutet”. Omprövningsenheten har haft telefonkontakt med RFV vid
ett flertal tillfällen angående att denna körning synes ha dragit ut på tiden.
Försäkringskassan kan i efterhand konstatera att en körning ägt rum kort tid efter att
en skriftlig förfrågan (s.k. ARS-fråga) skickats till RFV i juli 2005. Möjligen skulle
en sådan skriftlig förfrågan ha bort skickas i ett tidigare skede.
Försäkringskassan anser att riktigheten i att invänta andra myndigheters beslut i och
för sig kan ifrågasättas. Det får dock anses att Försäkringskassan har gjort vad som
kan begäras enligt 7 § förvaltningslagen avseende handläggningen när det gäller att
driva ärendet framåt fram till den tidpunkt då Skatteverket fattat sitt beslut. Möjligen
har handläggningen därefter fram till att omprövningsenheten kontaktat
Försäkringskassans huvudkontor (tidigare RFV) varit för passiv. Härefter har helt
klart för lång tid förflutit innan (det i och för sig felaktiga) avskrivningsbeslutet
fattades. Att en begäran om omprövning blir liggande utan åtgärd är naturligtvis inte
acceptabelt. Försäkringskassan beklagar att handläggningen dragit ut på tiden. Med
anledning av det inträffade har omprövningsenheten diskuterat situationen med
berörda handläggare för att se över rutiner.
AA har i sin anmälan gjort gällande att tiden för att överklaga avskrivningsbeslutet
varit för kort. Ett beslut om avskrivning innebär att sakfrågan inte prövas. Det
betyder i sin tur att reglerna om överklagande i förvaltningslagen skall tillämpas i
stället för reglerna i LIP. Enligt 23 § förvaltningslagen skall ett beslut överklagas
inom tre veckor från den dag då klaganden fått del av beslutet.
Vad gäller riktigheten i de olika besluten som fattats av omprövningsenheten kan
följande konstateras. AA har begärt omprövning av ett beslut (enligt 13 kap. 7 §
LIP) daterat den 25 februari 2001. I stället för att fatta ett omprövningsbeslut enligt
13 kap. 9 § LIP har omprövningsenheten fattat ett avskrivningsbeslut enligt
förvaltningslagen. Omprövningsenheten har nämligen missuppfattat att det underlag
för beslut, som är daterat den 28 september 2005, utgjort ett beslut.
(Försäkringskassan anser att ”skrivelsen” av den 28 september 2005 trots sin
utformning endast är ett underlag för beslutsfattande.
                                                                       Dnr 1454-2006     Sid 3 (5)




      Det är inte ett färdigställt beslut som expedierats. Skrivelsen är närmast att jämföra
      med ett arbetsmaterial.) Efter att det felaktiga avskrivningsbeslutet (vilket dessutom
      har innehållit felaktig hänvisning till tillämplig lag) skickats till AA har han
      inkommit med en begäran om ”förnyad omprövning”. Denna skrivelse borde ha
      uppfattats som ett överklagande av avskrivningsbeslutet och ärendet skulle ha
      överlämnats till länsrätten. Alternativt skulle Försäkringskassan – vilket torde ha
      varit det mest riktiga – ha rättat avskrivningsbeslutet enligt 27 § förvaltningslagen.
      Avskrivningsbeslutet har varit uppenbart oriktigt. Försäkringskassan har inte, efter
      avskrivningsbeslutet, ägt fatta ett omprövningsbeslut.
      Sammanfattningsvis har det funnits brister och förekommit felaktigheter i
      Försäkringskassans handläggning av AA:s ärende. Försäkringskassan beklagar detta.
      Försäkringskassan har diskuterat åtgärder för att den uppkomna situationen ånyo
      inte skall uppstå.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
AA:s begäran om omprövning av ett beslut om pensionsrätt kom in till dåvarande
Stockholms läns allmänna försäkringskassa den 21 mars 2001. Försäkringskassan
har inte förrän den 27 mars 2006 meddelat ett omprövningsbeslut. En sådan
handläggningstid är inte godtagbar. Jag är medveten om att den utdragna
handläggningstiden till viss del beror på att man vid omprövningsenheten vid
länskontoret i Stockholm, när taxerad inkomst ännu inte fastställts, valt att invänta
sådant beslut från Skatteverket i stället för att avslå begäran om omprövning på den
grunden att taxerad inkomst för det aktuella året saknas. Jag ställer mig tveksam till
om det är en lämplig ordning. Dåvarande justistieombudsmannen Jan Pennlöv
uttalade i ett beslut den 18 januari 2002 att det är att föredra att Försäkringskassan i
situationer av detta slag avslår begäran om omprövning med hänvisning till att
grundbeslutet är riktigt utifrån de uppgifter som Försäkringskassan har (JO 2002/03
s. 326, särskilt s. 334). Jag delar den uppfattningen. Det är både ineffektivt och
förenat med risker för misstag att låta ett ärende ligga öppet under så lång tid som
det nu är fråga om. Det finns i detta ärendeslag inte heller några rättssäkerhetsskäl
som talar emot att begäran om omprövning avslås. Försäkringskassan skall
nämligen, enligt 13 kap. 7 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
på eget initiativ ändra ett beslut om det föranleds av en ändring som gjorts i
beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt
skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift. Med beräkningsunderlag
avses bl.a. den försäkrades taxering (se prop. 1997/98:151 s. 749).
Försäkringskassan får, om jag uppfattat saken rätt, information från Skatteverket
om sådana ändringar.

Oavsett det ovan anförda anser jag att Försäkringskassan borde ha kunnat avgöra
omprövningsärendet tidigare. Såvitt jag förstår fanns redan i juli 2003
förutsättningar att ändra det tidigare beslutet om pensionsrätt. Jag känner mig inte
övertygad om att det därefter krävts en ”körning” av taxeringsbeslutet hos
dåvarande Riksförsäkringsverket (RFV) för att kassan skulle ha kunnat ändra
beslutet. Jag anser dock inte att det finns någon anledning för mig att fördjupa mig
i den frågan eftersom administrationen av pensionssystemet numera, genom att
                                                                   Dnr 1454-2006   Sid 4 (5)




Försäkringskassan ersatt såväl de allmänna försäkringskassorna som RFV, ser
något annorlunda ut. Försäkringskassan borde också ha försökt att skynda på
hanteringen hos RFV.

Försäkringskassans avskrivningsbeslut den 9 februari 2006 var, som anförts i
remissvaret, ogrundat. Handläggaren av ärendet hade felaktigt uppfattat att
Försäkringskassan redan ändrat sitt beslut på det sätt som AA begärt.
Ändringsbeslutet hade emellertid inte expedierats. Detta framgick dock endast
genom två asterisker efter AA:s namn.

Det felaktiga avskrivningsbeslutet synes alltså bero på ett misstag från
handläggarens sida. Det inträffade inger emellertid betänkligheter när det gäller
Försäkringskassans hantering av handlingar i ärendet. Det bör inte finnas
beslutsdokument i en akt utan att det på ett tydligt sätt framgår huruvida
dokumentet är expedierat eller inte eller om det är fråga om arbetsmaterial eller
liknande. När ett ärende blir liggande under så lång tid som nu skett är det särskilt
viktigt att vidtagna åtgärder tydligt framgår av t.ex. anteckningar.

Avskrivningsbeslutet angavs vara fattat med stöd av 21 § förvaltningslagen
jämförd med 32 § lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer. Denna
motivering är helt obegriplig och har uppenbarligen tillkommit av misstag. Jag vill
ändå erinra om vikten av att beslut som en myndighet meddelar innehåller korrekta
laghänvisningar.

Sedan AA genom en begäran om ”förnyad omprövning” gjort Försäkringskassan
uppmärksam på det felaktiga avskrivningsbeslutet meddelade Försäkringskassan
den 27 mars 2006 ett omprövningsbeslut. Försäkringskassan har i sitt remissvar
anfört att kassan på grund av avskrivningsbeslutet var förhindrad att fatta ett
omprövningsbeslut och att AA:s begäran rätteligen borde ha uppfattats som ett
överklagande av avskrivningsbeslutet. Enligt Försäkringskassan kunde – som ett
alternativ till att överlämna överklagandet till länsrätt – avskrivningsbeslutet ha
rättats med stöd av 27 § förvaltningslagen.

Ett avskrivningsbeslut i ett omprövningsärende utgör inte något formellt hinder
mot att Försäkringskassan tar upp en ny begäran om omprövning till prövning.
Däremot kan den gällande begränsningen av tidsfristen för en sådan begäran utgöra
ett formellt hinder. I ett sådant fall kan det, beroende på omständigheterna i det
enskilda fallet, finnas anledning för Försäkringskassan att betrakta en begäran om
”förnyad omprövning” som ett överklagande av avskrivningsbeslutet. I AA:s fall
hade tidsfristen för begäran om omprövning uppenbarligen löpt ut när han i mars
2006 kom in med sin skrivelse med en begäran om ”förnyad omprövning”. Mot
bakgrund av omständigheterna i ärendet borde Försäkringskassan ha uppfattat
skrivelsen som ett överklagande av avskrivningsbeslutet och hanterat den i enlighet
med reglerna i förvaltningslagen. Försäkringskassan kunde då, enligt min
uppfattning, med stöd av 27 § förvaltningslagen ha återkallat avskrivningsbeslutet
och tagit upp ärendet till ”förnyad” prövning och därvid meddelat ett
                                                                 Dnr 1454-2006   Sid 5 (5)




omprövningsbeslut (jfr JO 1996/97 s. 314). Jag kan således inte säga att det var fel
av Försäkringskassan att fatta ett omprövningsbeslut i ärendet, även om detta beslut
i och för sig inte tillkom på ett i formellt hänseende korrekt sätt.

Det har i övrigt inte framkommit något som föranleder något uttalande från min
sida.

Med den kritik som ligger i det ovan anförda avslutas ärendet.
