# Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Norrtälje, för att ha dragit in många intagnas tillstånd till okontrollerade kontakter utan tillräcklig hänsyn till individuella omständigheter, m.m.

JO 2026-11-16 dnr 14583-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                  Sid
                                                                  2026-11-16               14583-2025         1 (10)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Norrtälje, för att ha
                   dragit in många intagnas tillstånd till okontrollerade kontakter utan
                   tillräcklig hänsyn till individuella omständigheter. Även uttalanden om
                   kontakter med närstående vid omplaceringar mellan anstalter i
                   samma säkerhetsklass


                    Beslutet i korthet: JO har granskat anstalten Norrtäljes hantering av intagnas
                    tillstånd till besök och elektronisk kommunikation med närstående. Granskningen
                    inleddes efter att JO fått information som tydde på att anstalten närmast systematiskt
                    dragit tillbaka en grupp intagnas möjlighet till obevakade besök och samtal via INTIK
                    Play.
                    Genom utredningen har det klarlagts att anstalten inledde en engångsinsats under
                    sommaren 2025. Då gick man igenom samtliga intagnas besöks- och telefontillstånd
                    och gjorde en förnyad riskbedömning av information som anstalten i vissa fall haft
                    under lång tid. Alla intagna som bedömdes ha en ”tydlig nätverkskoppling” blev av
                    med sina tillstånd eller fick villkoren försämrade.
                    Enligt JO:s mening har det här skett utan att anstalten i tillräcklig mån gjort
                    individuella prövningar. De intagna hade inte heller fått möjlighet att yttra sig över
                    beslutsunderlaget innan besluten fattades. JO bedömer att detta varit oförenligt med
                    bl.a. grundläggande förvaltningsrättsliga principer. Anstalten Norrtälje får därför
                    allvarlig kritik.
                    I beslutet uttalar sig JO även om förutsättningarna för att ändra intagnas besöks- och
                    telefontillstånd när de omplacerats från en annan anstalt i samma säkerhetsklass.

## Bakgrund

Under sommaren och hösten 2025 tog JO emot ett stort antal anmälningar mot
                   Kriminalvården, anstalten Norrtälje, från bl.a. intagna som uppgav att de hade
                   blivit av med alla sina tillstånd till obevakade besök och elektronisk
                   kommunikation med villkor om inspelning och avlyssning i efterhand
                   (s.k. INTIK Play). I flera fall fördes det fram att besluten motiverats utifrån
                   information som varit känd för anstalten sedan länge och att i princip alla
                   intagna på vissa avdelningar blivit av med sina tillstånd inom loppet av någon
                   eller några veckor.

                   Mot bakgrund av de här uppgifterna hämtades muntlig information in från en
                   handläggare vid anstalten Norrtälje. Hon uppgav bl.a. att man från anstaltens

    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Sveavägen 25
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 650                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                      Dnr 14583-2025        Sid 2 (10)




sida hade börjat se över besöks- och telefontillstånd för intagna med
s.k. nätverkskoppling, och att dessa inte längre tilläts ringa via INTIK Play. Hon
beskrev också att anstalten hade en ny rutin för tillstånd avseende intagna som
omplacerats från andra anstalter i säkerhetsklass 1. Till skillnad från tidigare
hade man börjat göra en egen bedömning vid ankomsten. Anstalten hade dock
även återkallat tillstånd och ändrat villkoren för intagna som varit där ett tag. En
ny riskbedömning gjordes, men utifrån samma uppgifter som legat till grund för
tidigare beslut.

JO tog därefter in handlingar i fem av anmälarnas ärenden om besöks- och
telefontillstånd avseende närstående. Av besluten som granskades framgick att
de föregåtts av att anstalten gjort en förnyad säkerhetsbedömning. Såvitt kunde
utläsas hade inget av besluten föranletts av någon nytillkommen händelse. En
närmare redogörelse för innehållet i besluten följer nedan.

Det som kom fram i klagomålsärendena väckte frågan om anstalten Norrtälje
närmast systematiskt hade dragit in en grupp intagnas möjlighet till obevakade
besök av och kommunikation via INTIK Play med närstående. Jag beslutade
därför att granska anstaltens hantering av intagnas besöks- och telefontillstånd
avseende närstående inom ramen för ett särskilt ärende. I samband med det
skrevs klagomålsärendena av. Initiativet har handlagts i det här ärendet.

Utredning
Genom en remiss uppmanades Kriminalvården att lämna klargörande
upplysningar och besvara ett antal frågor. Efter att en kriminalvårdsjurist
informerat om att det inte skulle gå att ge ett tillförlitligt svar med en rimlig
arbetsinsats skickades en förnyad remiss ut. Myndigheten yttrade sig genom en
enhetschef på rättsavdelningen.

Den första frågan som Kriminalvården skulle besvara gällde uppgiften om att
anstalten ändrat sin rutin och numera omprövar besökstillstånd och tillstånd till
kommunikation via INTIK Play för intagna som omplacerats från en annan
anstalt i samma säkerhetsklass – både i samband med ankomst och efter att de
vistats i anstalten under viss tid. Myndigheten skulle svara på hur den såg på
uppgiften och hur den nya rutinen förhåller sig till riktlinjer som ges i dess
handbok (2014:3) om besök och elektronisk kommunikation. I denna del
anförde Kriminalvården följande:

      Anstalten Norrtälje har inte infört någon ny rutin för hanteringen av sådana
      tillstånd i samband med att intagna omplaceras till anstalten från en annan anstalt
      av samma säkerhetsklass utan genomför normalt en förnyad bakgrundskontroll
      av närstående personer och en förnyad kontroll av intagna. Anstalten har dock
      ändrat sin bedömning av riskerna för intagna med en tydlig nätverkskoppling.
      Det grundar sig i en anpassning av praxis vid andra anstalter i säkerhetsklass 1
      och var anledningen till att anstalten från och med juli 2025 gick igenom
      samtliga intagnas tillstånd till obevakade besök och tillstånd till elektronisk
      kommunikation via INTIK Play.
      Kriminalvården meddelar löpande tillståndsbeslut för besök och elektronisk
      kommunikation inom INTIK-systemet. Genom de besluten regleras även
                                                                          Dnr 14583-2025        Sid 3 (10)




      förutsättningarna för framtida besök och telefonsamtal. Högsta förvaltnings-
      domstolen har funnit att ett medgivet tillstånd får ändras till nackdel för den
      intagne med stöd av regleringen i fängelselagen och uttalat att ett besök kan
      vägras med stöd av bestämmelsen i fängelselagen ända till dess att besöket är
      genomfört. (Se HFD 2016 ref. 84). Enligt Kriminalvårdens bedömning innebär
      detta att myndigheten får återkalla eller ändra ett tidigare meddelat tillstånd till
      obevakade besök eller elektronisk kommunikation via INTIK Play till den
      intagnes nackdel vid varje given tidpunkt som myndigheten bedömer att det
      finns stöd för det i fängelselagen. Detta oberoende av om det har tillkommit
      någon ny omständighet som föranlett omprövningen eller hur länge en intagen
      varit placerad i en viss anstalt.
      I syfte att bl.a. underlätta hanteringen av beviljade tillstånd till besök och
      elektronisk kommunikation inom INTIK har myndigheten valt att reglera
      giltigheten av tillstånden i samband med förflyttning. Om den intagne
      omplaceras till samma eller lägre säkerhetsklass i anstalt fortsätter tillstånd till
      besök och elektronisk kommunikation inom INTIK för närstående att gälla.
      (Se 7 kap. 30 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse,
      KVFS 2011:1, FARK Fängelse). Detta är utgångspunkten och något som får en
      praktisk betydelse genom att en intagen inte behöver ansöka på nytt bara för att
      han eller hon är föremål för en omplacering. Däremot finns det inte något hinder
      mot att den mottagande anstalten vid behov genomför en ny kontroll och
      eventuellt återkallar ett tidigare beviljat tillstånd så länge det finns grund för det.
      Behov av att göra en ny kontroll kan finnas t.ex. om det har gått lång tid sedan
      föregående kontroll eller om det finns anledning att anta att den närståendes
      personliga förhållanden har förändrats i något avseende som påverkar
      prövningen av tillståndet. (Se allmänna råd till 7 kap. 30 § FARK Fängelse).
      Ett återkallelsebeslut ska givetvis föregås av en individuell bedömning i varje
      enskilt fall. Med beaktande av möjligheterna att återkalla ett tillståndsbeslut och
      syftet med bestämmelserna i 7 kap. 1 och 4 § fängelselagen (2010:610) bedömer
      Kriminalvården dock att förnyade kontroller i samband med omplaceringar kan
      behöva ske även i situationer som inte motiveras av rent individuella skäl.
      (Jfr JO:s beslut den 26 juni 2013 i dnr 3379-2011). Det förekommer t.ex. att en
      mottagande anstalt upptäcker viktiga detaljer i en utredning som påverkar
      riskbedömningen utan att det är fråga om nytillkomna uppgifter. Vidare kan
      omständigheter och förutsättningar skilja sig åt, inte bara över tid, utan även i
      olika anstalter. Det kan alltså finnas flera olika orsaker till att en mottagande
      anstalt vidtar en förnyad kontroll.
      Mot denna bakgrund är Kriminalvårdens bedömning att det inte finns någon
      rättslig reglering som hindrar en anstalt från att genomföra förnyade kontroller
      eller återkalla meddelade tillstånd till obevakade besök och elektronisk
      kommunikation via INTIK Play på det sätt som anstalten Norrtälje har gjort.
      Anstalten Norrtäljes hantering får därmed också anses vara förenlig med det som
      anges på den aktuella sidan i handboken. Kriminalvården har dock under en tid
      sett över vissa enskilda anstalters hantering av tillstånd till elektronisk
      kommunikation inom INTIK-systemet. Myndigheten bedömer att det kan finnas
      skäl att ytterligare utveckla det arbetet genom att se över samtliga anstalters
      hantering för att nå en så enhetlig tillämpning som möjligt när intagna och
      närstående personer har nätverkskoppling.
Kriminalvården uppmanades även att yttra sig över påståendet att anstalten
ändrat tillstånden för samtliga intagna med nätverkskoppling, och beskriva hur
anstalten i sådana fall tillgodosett respektive intagens rätt till en individuell
prövning.

Myndigheten dementerade att anstalten ändrat tillstånden för samtliga intagna
med nätverkskoppling och uppgav att en individuell bedömning gjorts i varje
                                                                         Dnr 14583-2025       Sid 4 (10)




enskilt fall. Vid den bedömningen hade intagna med en ”tydlig nätverkskopp-
ling” fått sina tillstånd ändrade eller återkallade. I de fall där kopplingen eller
relationen inte varit tydlig, trots att det funnits kontakter med kriminella
nätverk, hade tillstånden inte ändrats eller återkallats. Det fanns inte någon
dokumentation kring valet att inte ändra eller återkalla.

För att få en bild av hur många intagna som berörts av ändringarna bad JO
Kriminalvården att redogöra för hur många intagna som fått ändrade eller
återkallade tillstånd under juli–december 2024 respektive samma period 2025,
fördelade utifrån avdelning. Myndigheten besvarade frågan bl.a. genom en
tabell. Innehållet i den redogörs inte för närmare här, men tabellen finns
tillgänglig hos JO. Av den kan konstateras att det som mest varit fråga om
9 återkallade telefontillstånd och 7 besökstillstånd med ändrade villkor på en av
anstaltens avdelningar. De flesta avdelningarna hade 32 platser under 2024,
men 40 under sommaren 2025. Totalt angavs anstalten ha ändrat besöks-
tillstånden för 28 intagna under juli–december 2025, varav 23 bedömdes ha en
nätverkskoppling som motiverade en ändring. Under 2024 ändrades besluten för
31 intagna, varav 1 bedömdes ha en nätverkskoppling som motiverade en
ändring. Motsvarande siffror för tillstånd till elektronisk kommunikation via
INTIK Play var 20 intagna under 2025, varav 15 med nätverkskoppling som
motiverade återkallelse. Under 2024 var de siffrorna 16 totalt respektive 1 med
sådan nätverkskoppling. Kriminalvården kunde inte uppskatta den totala
andelen intagna som berörts av ändrings- och återkallelsebeslut, bl.a. på grund
av genomströmningen av intagna i anstalten.

I fråga om handläggningen av ärenden angav Kriminalvården att anstalten
omprövat samtliga tillstånd avdelningsvis fr.o.m. juli 2025, vilket beskrevs som
en engångsinsats. Som beskrivning av hur handläggningen av ärendena i övrigt
gått till, och som svar på om de intagna exempelvis fått yttra sig innan de nya
besluten fattades, samt vilket underlag de fått del av uppgav myndigheten
följande:

      Intagna som har fått sina tillstånd återkallade har inte fått tillfälle att yttra sig
      innan besluten fattats. Det har inte varit fråga om att några nya uppgifter har
      tillkommit utan en omprövning och en förnyad riskbedömning som i huvudsak
      har gjorts utifrån befintligt underlag. Riskbedömningarna framgår av de med-
      delade ändrings- eller återkallelsebesluten, som de intagna har underrättats om.

Rättsliga utgångspunkter
Intagnas kontakter med omvärlden
Utgångspunkten i fängelselagen (2010:610), FäL, är att intagna får ta emot
besök och upprätthålla elektronisk kommunikation med omvärlden i den
utsträckning det lämpligen kan ske. Enligt förarbetena motiveras detta av att en
intagens kontakt med omvärlden genom besök är av stor betydelse såväl för att
minska den isolering som ett frihetsberövande innebär som för att underlätta
den intagnes möjlighet att knyta eller behålla kontakt med anhöriga och andra
personer utanför anstalten. Med uttrycket ”i den utsträckning det lämpligen kan
                                                                  Dnr 14583-2025       Sid 5 (10)




ske” avses att kontakterna kan behöva begränsas i omfattning utifrån anstaltens
resurser. (Se 7 kap. 1 och 4 §§ FäL samt prop. 2009/10:135 s. 143.)

Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl kan intagnas kontakter med omvärlden
kontrolleras enligt, såvitt nu är aktuellt, förutsättningarna som anges i 7 kap. 2 §
respektive 5 § FäL. När det kommer till besök görs det ofta genom bevakning.
Elektronisk kommunikation kontrolleras i stället genom avlyssning i realtid
eller genom inspelning och avlyssning i efterhand. Det senare görs genom
Kriminalvårdens särskilda system för kontrollerat telefonerande för intagna
genom en funktion som kallas för INTIK Play. Samtal som ska avlyssnas i
realtid genomförs i stället normalt utanför INTIK-systemet. Förutom nivån av
kontroll innebär detta väsentliga skillnader i hur den intagne går till väga för att
få ringa, och hur ofta och länge som sådana samtal kan beviljas. Även i fråga
om besök finns stora praktiska skillnader kring hur de olika formerna av besök
kan genomföras. Inte minst torde anstalterna vanligtvis ha mycket färre tider för
bevakade än obevakade besök.

Bedömningen av om det är nödvändigt att kontrollera en intagens kontakter ska
göras individuellt utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Därvid ska
också proportionalitetsprincipen beaktas, vilket innebär att den minst ingripande
kontrollåtgärden som uppnår målet med densamma ska användas (se 1 kap. 6 §
andra stycket FäL). Detsamma följer av att verkställigheten inte får innebära
andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av fängelselagen eller
som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
Det fastställs i såväl 1 kap. 6 § första stycket FäL som europeisk och
internationell rätt (för en mer fullständig redogörelse av detta, se mitt beslut
JO 2024 s. 161, dnr 1037-2023).

Att proportionalitetsprincipen ska beaktas innebär i det här sammanhanget att
samtal i första hand ska kontrolleras genom inspelning och avlyssning i
efterhand, såvida det är tillräckligt. Enligt bl.a. de allmänna råden till 7 kap.
15 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om
fängelse, FARK Fängelse, kan det vara aktuellt när syftet med avlyssningen är
att säkerställa att kommunikationen inte kopplas vidare, utan förs med den
person som Kriminalvården har kontrollerat och godkänt att den intagne får
kommunicera med. I myndighetens handbok om besök och elektronisk
kommunikation anges att bl.a. riskerna kring den intagne kan innebära att den
nivån av kontroll inte räcker, utan att en kontroll även behöver göras av vad
som sägs. Det uppges normalt vara fallet för intagna på säkerhetsavdelning,
men som exempel nämns också intagna som ”har en ledande position i ett
kriminellt nätverk eller som annars bedöms ha en stor vilja och förmåga att
nyttja elektronisk kommunikation – även till närstående – för medverkan i
brottslig verksamhet eller för att planera brott, insmuggling av droger eller
farliga föremål eller rymning eller fritagning” (s. 68).
                                                                   Dnr 14583-2025      Sid 6 (10)




Endast om kontakterna kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan
avhjälpas genom kontrollåtgärder får intagna, utifrån vad som nu är aktuellt,
vägras besöks- och telefontillstånd (se 7 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ FäL). Enligt
lagstiftaren bör vägransgrunderna tillämpas restriktivt. I förarbetena lyfts vidare
särskilt att starka humanitära skäl talar mot att vägra en intagen att ta emot
besök av en nära anhörig, i synnerhet som Kriminalvården kan motverka
riskerna genom att kontrollera besöket eller besökaren. (Se prop. 2009/10:135
s. 143.) Att intagnas möjlighet till besök är en viktig del av en human kriminal-
vård har därutöver slagits fast vid upprepade tillfällen, däribland i den nyss
nämnda handboken om besök och elektronisk kommunikation.

Därtill har Europadomstolen betonat att besök är en väsentlig del av rätten till
respekt för intagnas familjeliv enligt Europakonventionen och att det är viktigt
att fängelsemyndigheter möjliggör för dem eller vid behov hjälper dem att upp-
rätthålla kontakten med sina nära anhöriga (se t.ex. Khoroshenko mot Ryssland
[stor kammare], nr 41418/04, dom meddelad den 30 juni 2015).

Handläggningen av besöks- och telefontillståndsärenden
Kriminalvården har sedan länge arbetat med en form av löpande tillståndsbeslut
för intagnas besök och elektroniska kontakter, där myndigheten beslutar att en
viss intagen har rätt att stå i kontakt med en specifik person under obestämd tid.
Redan 1992 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen (dåvarande Regerings-
rätten) att det är en myndighetspraxis som saknar författningsstöd, och att
fängelselagstiftningen förutsätter att beslut om besök eller andra kontakter fattas
inför varje kontakttillfälle. Av vad som beskrevs som starka skäl av främst
praktisk art godtogs dock ordningen. (RÅ 1992 ref. 65, se även bl.a. HFD 2016
ref. 84.)

En väsentlig följd av detta är att intagnas tillståndsbeslut rättsligt betraktas som
en slags förhandsbesked av den intagnes möjlighet att stå i kontakt med en
bestämd person. Till skillnad från vad som i övrigt gäller enligt förvaltnings-
lagen (2017:900), FL, får sådana beslut ändras när som helst om grundförutsätt-
ningarna för tillstånden inte är uppfyllda, även om det är till den enskildes nack-
del (jfr 37 § FL). I övrigt ska förvaltningslagens handläggningsbestämmelser
tillämpas som vanligt i besöks- och telefontillståndsärenden. Det innebär bl.a.
att myndigheten, innan den fattar beslut i ett ärende, ska underrätta den som är
part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en
bestämd tid yttra sig över materialet. Förutom i vissa särskilt angivna undan-
tagsfall, som inte är relevanta här, får kommunikation bara underlåtas om det är
uppenbart obehövligt. (Se 25 § FL.) Regeln grundar sig på den grundläggande
rättsprincipen att ingen ska dömas ohörd, vilken för övrigt markerats särskilt i
2017 års förvaltningslag genom att kommunikationsskyldigheten utvidgats till
att gälla inför alla beslut i ett ärende (se bl.a. prop. 2016/17:180 s. 156 f.).

Det förhållandet att en intagen byter anstalt leder inte i sig till att hans eller
hennes tillstånd ändras eller återkallas. Vuxna intagnas tillstånd till besök eller
                                                                   Dnr 14583-2025     Sid 7 (10)




elektronisk kommunikation inom INTIK-systemet med närstående fortsätter
i stället att gälla när den intagne omplacerats till en annan anstalt i samma eller
lägre säkerhetsklass. För minderåriga intagna gäller det också för tillstånd
avseende andra än närstående. (Se 7 kap. 30 § FARK Fängelse.)

Att tillstånden fortsätter gälla efter omplacering hindrar inte den mottagande
anstalten att vid behov genomföra en ny kontroll och eventuellt återkalla
tillståndet, om det finns grund för det. Som exempel anges i de allmänna råden
till 7 kap. 30 § FARK Fängelse att det kan finnas behov av att göra en ny
kontroll om det har gått lång tid sedan föregående kontroll eller det finns
anledning anta att den närståendes personliga förhållanden har förändrats i
något avseende som påverkar prövningen av tillståndet. I Kriminalvårdens
handbok på området skrivs att det för myndighetens trovärdighet självfallet är
viktigt att anstalternas bedömningar inte skiljer sig åt om underlaget för
bedömningarna är detsamma (s. 78).

Bedömning
De intagnas kontakter med omvärlden
Genom utredningen har det klarlagts att anstalten Norrtälje inledde en
”engångsinsats” under sommaren 2025, och då gick igenom samtliga intagnas
besöks- och telefontillstånd.

Som framgått i inledningen till det här beslutet har handlingar i fem anmälares
ärenden om besöks- och telefontillstånd avseende en eller flera närstående
granskats. Min avsikt är inte att uttala mig om anstaltens bedömning i något
enskilt fall och det ska sägas att jag inte heller har granskat underlagen till
besluten. Jag konstaterar emellertid att alla dessa beslut har motiverats på
snarlika sätt: Mot bakgrund av den intagnes brottslighet och den koppling som
respektive intagen uppges ha till kriminella nätverk konstateras det vara nöd-
vändigt att kontrollera dennes besök. På motsvarande sätt bedöms, i stort sett
utan någon motivering, elektronisk kommunikation med villkor om inspelning
och avlyssning i efterhand inte utgöra en tillräcklig kontrollåtgärd. Utifrån vad
som framgått har inget av de granskade besluten föranletts av nytillkomna
händelser, utan grundat sig på den förnyade riskbedömning som anstalten gjort.

Till skillnad från Kriminalvården har jag efter att ha tagit del av besluten svårt
att betrakta bedömningen i ärendena som individuella i någon egentlig mening.
Vid granskningen framstår det snarare som att anstalten har bestämt sig för att
intagna som anses ha en ”tydlig nätverkskoppling” inte kan beviljas
okontrollerade besök eller samtal via INTIK Play. Mitt intryck förstärks av att
någon ytterligare prövning av de enskilda omständigheterna inte heller
förefaller ha skett. Detta går emot fängelselagens utgångspunkt och framstår
som anmärkningsvärt.

Även om intagnas rätt till kontakter med omvärlden inte är ovillkorlig är den av
stor betydelse för intagnas välbefinnande och ett avgörande inslag i en human
                                                                    Dnr 14583-2025       Sid 8 (10)




kriminalvård, där utgångspunkten måste vara att intagna ska kunna upprätthålla
och utveckla familjerelationer. Bland annat därför måste det ske en individuell
bedömning av om det är nödvändigt att kontrollera kontakterna med omvärlden.
Vid den bedömningen är det självfallet naturligt att en anstalt beaktar eventuella
kopplingar som en intagen eller den närstående kan ha till kriminella nätverk.
Enligt min mening är det dock i det närmaste uteslutet att ge en ”tydlig
nätverkskoppling” en så avgörande betydelse som anstalten Norrtälje tycks ha
gjort. Inte minst gäller det eftersom det är högst oklart vad som egentligen avses
med uttrycket. Som jag förstår Kriminalvårdens handbok på området är det inte
heller myndighetens avsikt att enbart kopplingen till ett kriminellt nätverk ska
ges sådan vikt, eftersom det där anges att det kan vara uteslutet att låta personer
som har en ledande position i ett kriminellt nätverk få samtala via INTIK Play.

Utgångspunkten i fängelselagen är alltså att obevakade kontakter, utifrån vad
som nu är aktuellt, ska medges om det inte finns några säkerhetsskäl som
motiverar att kontakterna kontrolleras. Mot den bakgrunden är det uppseende-
väckande att Kriminalvården inte i ett enda av de beslut som jag tagit del av har
berört att de intagna haft tillstånd till obevakade besök och kontakter via INTIK
Play under flera års tid, i något fall uppemot sju år. Till JO har flera av dem
framfört att de skött tillstånden utan anmärkning under hela den tiden, och det
finns inte heller något i besluten som talar i en annan riktning. Trots det saknas
helt resonemang kring varför ändringen ändå bedömts nödvändig och att
kontakterna framöver måste kontrolleras. Det här tyder också på att det snarare
är själva kopplingen till kriminella nätverk som i sig lett till att tillstånden åter-
kallats eller ändrats.

Angående intagna som omplacerats från andra anstalter
Inledningsvis uppfattade jag att anstaltens ”engångsinsats” riktades specifikt
mot intagna som fått sina besöks- och telefontillstånd från andra anstalter.
Genom utredningen har emellertid framkommit att också intagna som fått sina
tillstånd från anstalten Norrtälje har omfattats av insatsen. Det har bekräftats i
senare anmälningar till JO (se t.ex. dnr 292-2026). I det här avsnittet
kommenterar jag det som har kommit fram om handläggningen av tillstånd för
intagna som omplacerats till anstalten.

Som angetts fortsätter vuxna intagnas tillstånd till besök eller elektronisk
kommunikation inom INTIK-systemet med närstående att gälla när den intagne
har omplacerats till en annan anstalt med samma eller lägre säkerhetsklass. För
minderåriga intagna gäller det också för tillstånd för kontakter med andra än
närstående. Jag tolkar emellertid Kriminalvårdens yttrande som att myndigheten
menar att det ändå alltid finns ett behov av att göra en förnyad kontroll när en
intagen omplacerats till en ny anstalt. Detta bl.a. för att den nya anstalten kan
komma att göra en annan säkerhetsbedömning än den förra. Jag förstår det
också som att det åtminstone numera i regel görs en förnyad bakgrundskontroll
när en intagen kommer till anstalten Norrtälje, även om det är från en annan
anstalt i säkerhetsklass 1.
                                                                     Dnr 14583-2025       Sid 9 (10)




Det finns visserligen inte någon rättslig reglering som hindrar att en mottagande
anstalt vid behov genomför en ny kontroll och därefter återkallar ett tidigare
beviljat tillstånd om det finns grund för det. Av de allmänna råden till 7 kap.
30 § FARK Fängelse kan jag emellertid inte dra någon annan slutsats än att det i
sådant fall ska finnas ett faktiskt behov att genomföra en ny kontroll. Jag är av
samma mening som tidigare chefsJO Elisabet Fura, som uttalat att det inte får
vara fråga om att sådana görs generellt och slentrianmässigt utan att det ska ske
en individuell bedömning även av behovet av förnyad utredning (se JO 2013/14
s. 245, dnr 3379-2011).

I anstalten Norrtälje har tillstånden dessutom återkallats utan att någon ny
information har tillkommit. I strikt mening hindrar visserligen inte fängelse-
lagstiftningens konstruktion en sådan tillämpning. Det framstår dock som högst
oförutsebart om en myndighet – eller ett verksamhetsställe inom en och samma
myndighet – plötsligt ändrar sin bedömning i en rättsfråga, utan att vare sig
lagstiftningen eller de faktiska omständigheterna ändrats. I sammanhanget
förtjänar det påpekas att Kriminalvården i sin handbok på området understryker
att det för myndighetens trovärdighet är viktigt att olika anstalters bedömningar
inte skiljer sig åt om underlaget för bedömningarna är detsamma.

Handläggningen av ärendena
Det är således klarlagt att anstalten Norrtälje har genomfört en översyn av
samtliga intagnas besöks- och telefontillstånd. Som jag uppfattat saken har det
gått till så att beslutsfattare har gått igenom de intagna avdelningsvis och gjort
en ”förnyad riskbedömning” av varje person. Mot bakgrund av syftet med
insatsen antar jag att man i praktiken har granskat vardera intagens handlingar
och bedömt dennes koppling till organiserad brottslighet. Därefter har ändrings-
beslut fattats för alla med viss sådan koppling. Om tillstånden återkallats eller
ändrats har omprövningen dokumenterats i ett eller flera ändringsbeslut. I de
fall den intagne fått ha kvar sina tillstånd i oförändrat skick har bedömningen
däremot inte dokumenterats.

En första invändning kring detta är att det åligger myndigheterna att
dokumentera sina överväganden och ställningstaganden. Det gäller även när
ställningstagandet är till den enskildes fördel. I annat fall är det bl.a. omöjligt att
få en fullständig och korrekt bild av myndighetens handläggning och granska
förfarandet i efterhand. Jag är kritisk till att så inte har skett här.

Ytterligare en invändning handlar om att de intagna som berörts inte har fått
möjlighet att yttra sig innan de nya besluten fattades. Kriminalvården har i
denna del framfört att det inte varit fråga om att några nya uppgifter har
tillkommit utan att en omprövning och en förnyad riskbedömning i huvudsak
gjorts utifrån befintligt underlag. Jag antar att myndigheten med det menar att
de intagna inte har behövt få möjlighet att yttra sig eftersom materialet redan
var känt för dem.
                                                                    Dnr 14583-2025       Sid 10 (10)




Huvudregeln i 25 § förvaltningslagen är dock att en part ska underrättas om allt
material av betydelse för beslutet och ges tillfälle att inom bestämd tid yttra sig
innan beslut fattas. Undantag från kommunikationsplikten kan endast göras om
det är uppenbart obehövligt. Detta gäller också inför beslut som innebär att ett
tidigare meddelat beslut ändras eller återkallas. Att en part känner till
beslutsunderlaget kan i och för sig leda till att det anses vara uppenbart
obehövligt att låta denne yttra sig. Även om så i någon mån var fallet här,
eftersom beslutsunderlaget lagts till grund för ett tidigare beslut, har jag ytterst
svårt att se att det skulle kunna betraktas som uppenbart obehövligt att låta de
intagna yttra sig innan deras tillstånd återkallades. Inte minst gäller det mot
bakgrund av att uppgifterna har kommit att användas på ett sätt som de intagna
knappast kunnat förvänta sig och först långt efter att de möjligen kan ha fått
yttra sig över beslutsunderlaget under den tidigare handläggningen.

Avslutande kommentarer
Det är med förvåning som jag konstaterat att min utredning i allt väsentligt har
bekräftat det anmälarna förde fram i klagomålsärendena. Anstalten Norrtälje
förtjänar allvarlig kritik för att systematiskt ha tillämpat ett generellt förbud för
en grupp intagna och återkallat eller försämrat villkoren för deras tillstånd att ha
kontakt med närstående. Det här har dessutom skett utan att anstalten i
tillräcklig mån har gjort individuella prövningar och utan att låta de intagna
yttra sig över beslutsunderlaget innan besluten fattades. Det beskrivna är
oförenligt med en human kriminalvård liksom med grundläggande förvaltnings-
rättsliga principer. Jag har stor förståelse för att förfarandet väckt frustration och
missnöje bland intagna och deras närstående.

Dessvärre har JO efter att det aktuella ärendet inleddes fortsatt ta emot
anmälningar från intagna som beskriver liknande förfaranden vid anstalten
Norrtälje och andra anstalter. Exempelvis har jag tagit emot flertalet klagomål
från enskilda och grupper av intagna som menar att de blivit av med sina
tillstånd eller fått försämrade villkor efter att de flyttats mellan anstalter i
samma säkerhetsklass. Även om varje beslut kan omprövas och överklagas kan
det finnas anledning för JO att återkomma till frågan genom en förnyad och
samlad granskning av den rättsliga tillämpningen.

Ärendet avslutas.




Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Reb Kerstinsdotter har föredragit ärendet och byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
