# En elev medförde ett skarpladdat skjutvapen till skolan. När han avväpnades av skolans personal hotade han med att hämta ett nytt vapen. - Fråga om när rektorn informerade de andra elevernas föräldrar kunnat lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess

JO 2001-03-05 dnr 1468-1999

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                     Sid
                                                                           2001-03-05              1468-1999              1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En elev medförde ett skarpladdat skjutvapen till skolan. I samband med
                        att han avväpnades av skolans personal hotade han med att hämta ett
                        nytt vapen. – Fråga om rektor i samband med att information om
                        händelsen gavs till de andra elevernas föräldrar kunnat lämna ut
                        uppgifter som omfattas av sekretess

## Anmälan

I en anmälan till JO riktade AA kritik mot rektorn BB vid Trekantens skola i
                        Kalmar kommun. Klagomålen avsåg främst rektorns agerande efter en händelse när
                        en elev hade kommit till skolan med ett vapen. AA klagade även på läraren CC.

                        I anmälan anfördes bl.a. följande. Rektor distribuerade dagen för händelsen ett
                        flygblad där elevens namn framgick. Påföljande dag delades ytterligare ett flygblad
                        ut där det framgick att den aktuella eleven befann sig på Barn- och
                        ungdomspsykiatriska kliniken i Kalmar. Rektorn hade också i ett radioprogram
                        sagt att pojken inte var välkommen tillbaka till skolan. Flygbladen och en kassett
                        med en inspelning av radioprogrammet var fogade till anmälan.

## Utredning

Barn- och ungdomsnämnden i Kalmar kommun anmodades att inkomma med
                        utredning och yttrande över vad som hade framförts i anmälan, särskilt vad avsåg
                        uppgifterna i flygbladen om den berörda elevens för- och efternamn samt om var
                        denne befann sig den 12 mars 1999. Nämnden överlämnade följande remissvar.
                                  –––
                                  Barn- och ungdomsnämnden har berett rektorn vid den aktuella skolan tillfälle att
                                  redogöra för händelseförloppet och denne har inkommit med bifogade skrivelse,
                                  Bilaga A (se nedan, JO:s anm.).
                                  I det nu aktuella ärendet har alltså en elev kommit med ett gevär till skolan och när
                                  han blivit avväpnad har han sagt att han skulle hämta ett nytt gevär.
                                  Vid senare polisförhör har framkommit att den aktuella pojken uttalat hot mot två
                                  lärare, rektor och en elev.
                                  Det kan först konstateras att det inte var fråga om flygblad till allmänheten utan de
                                  var riktade till föräldrarna vid skolan som information.
                                  Barn- och ungdomsnämnden instämmer i att den berörde elevens för- och efternamn
                                  samt vistelse den 12 mars inte borde ha tagits med i de aktuella informationsbladen.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 1468-1999      Sid 2 (5)



      Nämnden vill dock framhålla den utomordentligt allvarliga situation i vilken de
      aktuella uppgifterna lämnades. Det har aldrig hänt tidigare i Kalmar att en elev
      kommit beväpnad till skolan med ett skarpladdat och osäkrat gevär och hotat att
      hämta ytterligare ett när han blivit avväpnad. Det psykologiska trycket blev stort för
      berörd personal och i samband med att händelsen blev känd i samhället fanns risk
      för att oskyldiga skulle bli misstänkliggjorda om inte korrekta uppgifter lämnades ut.
      Informationsbladet den 11 mars delades ut medan man fortfarande inte visste var
      pojken fanns men att han hade sagt att han skulle hämta ett nytt gevär. Att varna för
      faran och att misstankar inte skulle riktas mot oskyldiga var anledningen till att
      rektorn ansåg sig nödsakad att uppge namnet på den berörde eleven i
      informationsbladen. Det var inte bra ur sekretessynpunkt att så skedde men man kan
      ha förståelse för att säkerheten till liv och lem för de berörda gavs högsta prioritet.
      Rektorn m fl på skolan var alltså utsatta för ett hot som av de berörda bedömdes
      innebära fara för deras liv.
      Det är inte lätt att i en sådan situation och utan facit i hand göra en helt korrekt
      bedömning av situationen.
      Hur skulle man kunna veta att inte hotet om att hämta ett nytt vapen inte skulle
      genomföras?
      I en sådan situation är säkerheten för de berörda det första man tänker på och detta
      är anledningen till att namnet på den misstänkte nämndes i informationsbladen.
Till yttrandet var fogat följande redogörelse av rektorn BB.

      Beskrivning av händelseförlopp vid skolan i Trekanten 11-12 mars 1999
      –––
      Barn- och ungdomsverksamheten utgör en enhet för alla barn från 1 års ålder till 12
      år, alltså t o m år 6 i skolan. Totalt finns 170 barn i skolan, 30 i förskoleklass och
      förskolan omfattar 105 barn. Av de senare finns 25 barn i en fristående avdelning.
      Alla barn utom en förskoleavdelning finns i samma kvarter, men i olika hus.

      Torsdag förmiddag den 11 mars 1999
      Alla elever i år 1-5 är i arbete. År 6 är på högstadieskolan 9 km bort för att läsa sitt
      tillvalsspråk. Dessa elever åker buss, som anländer till skolan kl 09.40.
      Undertecknad vistas sedan 09.35 i matsalen tillsammans med assistent, vaktmästare,
      restaurangpersonal, skolsköterska och lokalvårdare. Klassläraren i år 6 mötte två
      elever ur sin klass, som berättar att en elev i klassen skall gå hem för att hämta ett
      gevär och komma till skolan med. Vaktmästaren meddelar mig detta och viss
      vaksamhet inträder.
      Kl 09.50 kommer pojken in på skolgården med ett avlångt föremål insvept i
      plastpåsar påförda från två håll. När pojken kommer till skoldörren befinner jag mig
      på insidan av dörren och skolsköterskan strax bakom mig. Ett antal klasskamrater
      och pojken kommer till dörren och pojken öppnar dörren. I detta ögonblick tar jag
      det plastpåsetäckta föremålet från pojken varvid en plastpåse ramlar av. En
      gevärskolv visar sig. Jag vänder mig om, går till expeditionen där jag låser in vapnet.
      Under tiden tar skolsköterskan tag om pojken och uppmanar honom att följa med till
      exp, men han lyssnar inte utan lämnar skolområdet. Kamrater i klassen, som fanns
      vid dörren meddelar skolsköterskan att pojken sagt att han skulle hämta ett nytt
      gevär. Skolgården har nu fyllts av elever, som har rast. Lärarna samlas i
      personalrummet, utom de, som är rastvakter. (Senare under dagen säger
      skolsköterskan att pojken ropat något i stil med: Akta dig, det är laddat -. Detta
      hörde inte jag.) I detta läge bedömde jag situationen så allvarlig att jag ringer
      polisen. Så går jag till personalrummet, där de närvarande får kortfattad information
      och direktiv om att eleverna skall vistas inne i klassrummet tills ytterligare
      information kan ges. Vuxna och barn i förskoleklassen i ett angränsande hus får
      information och skall vara inne. Detta gällde även förskoleavdelningarna i samma
      kvarter. De lärare, 3 st, som inte hade undervisning samlas på skolgården för att se
      om pojken kommer tillbaka och i så fall med eller utan gevär. Klockan är nu 10.10.
                                                                         Dnr 1468-1999      Sid 3 (5)



      Vi är fyra personer på skolgården med utsikt över alla infarter till skolområdet.
      Pojken ses cykla förbi på landsvägen med färdriktning österut. Vi kan inte se om han
      har något vapen och vet inte vart han är på väg. Kanske hämta vapen? Polisen
      anländer 10.30. Dessa möts av oss med fotokatalog för att underlätta sökning efter
      pojken. De sätter genast igång med att ställa frågor till oss och till klasskamrater.
      Vid dessa samtal framkom att hot riktats mot två lärare, rektor och en elev. Vidare
      hade pojken såväl dagen innan som samma dag delat ut hagelpatroner till kamrater.
      Några fanns hemma hos kamraterna, andra hade barnen i fickor och väskor. Några
      var kastade i buskar på skolgården. Kl 10.40 började de yngsta barnen gå över
      skolgården till matsalen – lunch. Samtalen mellan poliser och skolbarnen fortsätter
      tillsammans med skolsköterskan och rektor. Barn och vuxna har nu många frågor.
      Kl 12.00 slutar barnen i förskoleklassen. Tankarna hos mig i detta ögonblick
      handlade om den oro, som väckts hos barnen. De måste få information. Denna
      information måste vara skriftlig – enligt KRIS-gruppens handlingsplan – och vara
      kopierad och utdelad före 12.00.
      Eftersom barnen vistades på rast när geväret fråntogs pojken kände alla
      klasskamrater och de flesta övriga till vilken pojke det handlade om.
      Jag visste inte var pojken befann sig. Polisen hade inte hittat honom. Barnen ställde
      frågor som – Var är han? – Vågar jag gå hem? Finns han längs vägen?
      Nu meddelar en polis att vapnet var laddat och osäkrat. Vapnet var ett hagelgevär.
      Med detta i bakhuvudet skrevs information nr 1 ställt till föräldrar i enheten.
      Alla barn år 1 och 2 slutar sin skoldag kl 12.55. Jag hann gå runt i klasserna och
      delade ut bladet och svarade på frågor. Frågorna var många – oron stor.
      Därefter gavs information till år 3, 4, 5 och 6. Dessa barn slutar sin skoldag kl 14.35.
      Polis meddelar kl 14.30 att pojken har kommit tillrätta.
      Under hela eftermiddagen och kvällen hade jag min telefon inkopplad, men endast
      en förälder hörde av sig. Informationen hade varit tillräcklig.
      Efteråt har jag fått veta att föräldrar haft samtal med barnen med informationsbladet
      som utgångspunkt – inte barnens egna ord/berättelser. Inga rykten spreds.

      Fredagen den 12 mars 1999
      Jag kom tidigt, kl 05.30, till arbetet efter en sömnlös natt. Ett par föräldrar hörde av
      sig och uttryckte tacksamhet över informationen. Min vaktmästare, som bor i byn,
      meddelar att mycket diskuterats under kvällen. Berörda föräldrar visste vad som
      hänt och vem pojken var. Många av dem, som inte fått information, spred rykten.
      Oskyldiga barns namn nämndes.
      Kl 08.00 samlades alla vuxna på skolan och all tillgänglig information delgavs
      dessa. Under förmiddagen gick jag runt i alla klasser tillsammans med
      skolsköterskan och besvarade så många frågor som jag/vi kunde svaret på.
      Skolsköterskan och klassläraren ägnade mycket tid till pojkens klasskamrater.
      Den mest ställda frågan var – Var är han? Omtanken om pojken var stor. Då det
      kommit till min kännedom om var han fanns besvarade jag den av barnen ställda
      frågan i informationsbrev nr 2. Detta skapade minskad oro och medförde att arbetet
      började återgå till ordinarie verksamhet. Journalister från olika medier gjorde sin
      entré och upptog mycket tid under fredagen. I detta sammanhang fullföljde jag
      öppenhet. Orsaken till detta är att min uppfattning är att det skulle medföra ett
      snabbt slut på mediabevakandet. Denna min uppfattning besannades. Efter en
      intensiv period avstannade nyhetsintresset och arbetet i skolan återgick till lugn och
      ro.
      I informationsblad nr 2 utlovades information under tisdagen. Detta blev
      informationsblad nr 3, som är helt ointressant.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I beslut den 5 mars 2001 anförde JO André följande.
                                                                   Dnr 1468-1999   Sid 4 (5)



Bedömning
Det kan konstateras att rektor i ett informationsblad till skolbarnens föräldrar angett
namnet på den elev som tidigare samma dag anlänt till skolan med ett gevär.
Påföljande dag har rektor i ett informationsblad till föräldrarna meddelat att eleven
befann sig på en viss barn- och ungdomspsykiatrisk klinik. Frågan i ärendet är om
det har funnits några hinder för rektorn att i förevarande situation lämna ut dessa
uppgifter mot bakgrund av bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100), SekrL.

Bestämmelser om sekretess på skolans område finns i 7 kap. 9 § SekrL. I
bestämmelsens första stycke föreskrivs en särskilt sträng sekretess när det gäller
sådan verksamhet som bedrivs av psykolog och kurator. Enligt bestämmelsens
andra stycke gäller sekretess i grundskolan dels i skolans elevvårdande verksamhet
i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som
hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev från
vidare studier. Sekretessen gäller i dessa fall dock endast, om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller annat ärende som nu har
nämnts.

De åtgärder som rektor och annan personal vidtog när eleven kom till skolan med
ett vapen får ytterst anses vara hänförliga till skolans elevvårdande verksamhet.
Namnet på den berörda eleven var därför en uppgift som i och för sig omfattades
av sekretess. Det måste vidare antas att eleven och hans närstående skulle lida men
om uppgiften lämnades ut.

Vad gäller de närmare omständigheterna kring händelsen framkommer av
utredningen att eleven vid den tidpunkt när rektorn skrev sitt informationsblad hade
lämnat skolan för att, enligt de uppgifter som förelåg vid tillfället, hämta ett nytt
vapen. Det vapen som han hade fråntagits var laddat och osäkrat. Det måste därför
ha framstått som nödvändigt för rektor att omgående vidta åtgärder till skydd för
elever och personal vid skolan. Under sådana förhållanden kan bestämmelserna om
nöd i brottsbalken ha varit tillämpliga.

Enligt 24 kap. 4 § andra stycket brottsbalken föreligger nöd när fara hotar bl.a. liv
och hälsa. Av bestämmelsens första stycke framgår att en gärning som någon begår
i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som
åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Möjligheterna att
tillämpa bestämmelserna om nöd är vad gäller brytande av sekretess begränsade.
Endast i vissa fall kan det komma i fråga att godta en sådan åtgärd under
hänvisning till att nöd förelegat.

De extraordinära omständigheterna vid den tidpunkt när namnet på eleven
lämnades ut var sådana att en nödsituation får anses ha förelegat. Det saknas därför
anledning för mig att uttala någon kritik i den delen.

Uppgiften om att eleven befann sig på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i
Kalmar lämnades ut dagen därpå när situationen inte längre var akut. Enligt
informationsbladet hade rektorn erhållit uppgiften från en ”socialtjänsteman”.
                                                                   Dnr 1468-1999   Sid 5 (5)




Detta är en sådan uppgift som innefattas i vad som kallas elevvård och är i
normalfallet av den karaktären att sekretess gäller för den. Det fanns naturligtvis ett
befogat intresse av att informera om att eleven var väl omhändertagen. Detta hade
dock kunnat göras utan att avslöja att eleven befann sig på en sjukvårdsinrättning.
Rektorns åtgärd att lämna ut den uppgiften var därför inte acceptabel och rektor
kan inte undgå kritik härför. Mot bakgrund bl.a. av de mycket speciella
omständigheterna i ärendet har jag inte funnit skäl att gå vidare i saken.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte någon åtgärd från min sida. Ärendet
avslutas med den kritik som har uttalats.
