# Uttalanden om huruvida Statens institutionsstyrelse har lagligt stöd för att låta intagna som vårdas i enskildhet vistas tillsammans med
andra intagna

JO 2024-12-16 dnr 1469-2023

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                       Sid
                                                                          2024-12-16             1469-2023               1 (10)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                         Uttalanden om huruvida Statens institutionsstyrelse har lagligt stöd
                         för att låta intagna som vårdas i enskildhet vistas tillsammans med
                         andra intagna


                          Beslutet i korthet: JO har under flera år uppmärksammat att Statens
                          institutionsstyrelse (SiS) använder en metod som innebär att myndigheten låter
                          intagna, som är föremål för ett beslut om vård i enskildhet, vistas tillsammans med
                          andra intagna utan att beslutet först upphävs. Metoden, som i det här beslutet
                          benämns utslussning, kan t.ex. innebära att en intagen dagligen och mellan vissa
                          klockslag vistas med andra intagna på en avdelning eller följer med på en dagsutflykt
                          tillsammans med andra som vårdas vid hemmet. Utslussning skiljer sig åt i omfattning
                          och sätt mellan de olika hemmen men tillämpas såväl inom SiS ungdomsvård som
                          inom SiS missbruksvård.
                          I beslutet uttalar sig JO om huruvida det finns rättsliga förutsättningar för SiS att
                          slussa ut intagna från vård i enskildhet utan att beslutet först upphävs. JO konstaterar
                          att ett beslut om vård i enskildhet fattas för att den intagne behöver hindras från att
                          träffa andra som vårdas vid hemmet. JO:s slutsats är att en åtgärd som innebär att
                          den intagne återgår till att vårdas tillsammans med andra intagna inte är tillåten om
                          inte beslutet om vård i enskildhet först upphävs. JO bedömer alltså att SiS saknar
                          lagstöd för den metod som myndigheten har skapat och som i beslutet benämns
                          utslussning från vård i enskildhet.
                          JO skickar en kopia av beslutet till regeringen och Inspektionen för vård och omsorg
                          för kännedom.


                         Bakgrunden till mitt initiativ
                         Jag har under flera år följt hur Statens institutionsstyrelse (SiS) använder den
                         särskilda befogenheten vård i enskildhet i sin verksamhet. Ett beslut om den
                         tvångsåtgärden är i vissa situationer ett nödvändigt steg för att den enskilde ska
                         kunna få den vård som han eller hon behöver. Den innebär i korthet att en
                         intagen på t.ex. ett särskilt ungdomshem får hindras från att träffa andra som
                         vårdas där, om det krävs med hänsyn till hans eller hennes speciella behov av
                         vård eller säkerhet eller säkerheten vid hemmet. Ett beslut om vård i enskildhet
                         ska prövas fortlöpande. Beslutet ska alltid omprövas inom sju dagar från den
                         senaste prövningen.

 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                    Dnr 1469-2023     Sid 2 (10)




Jag har vid olika tillfällen när jag har besökt SiS särskilda ungdomshem
uppmärksammat att de tillfälligt slussar ut barn och unga som vårdas i
enskildhet på en avdelning utan att beslutet om vård i enskildhet först upphävs.
Jag har kunnat konstatera att tillämpningen skiljer sig åt mellan de olika
ungdomshemmen och att utslussning förekommer i olika omfattning på
hemmen. Under hösten 2022 granskade jag hur de särskilda ungdomshemmen
Hässleholm och Johannisberg tillämpade bl.a. bestämmelserna om vård i
enskildhet.1 Jag noterade då att det i ett beslut om vård i enskildhet hade angetts
att utslussning enbart skulle pågå mellan vissa klockslag och att den unge under
övrig tid skulle vistas i enskildhet. Det förekom också att den som vårdades i
enskildhet slussades ut till avdelningen genom att delta i gemensamma måltider
och lektioner i skolan samt att vistelsen tillsammans med andra intagna var
villkorad bl.a. genom krav på att den unge hade ett ”schyst” bemötande mot
andra och respekterade rutiner och ordningsregler.

Företrädare för SiS har i samband med mina granskningar också redovisat olika
svar på frågan om vilka lagliga förutsättningar som finns för utslussning under
pågående vård i enskildhet.2

Mot den här bakgrunden beslutade jag den 20 februari 2023 att inom ramen för
ett särskilt initiativ granska SiS utslussning av intagna från vård i enskildhet.
Undersökningen har omfattat SiS samtliga LVM-hem och särskilda
ungdomshem. I det här beslutet kommer jag att uttala mig om huruvida det
finns lagligt stöd för de åtgärder som vidtas i form av utslussning, t.ex. att låta
en intagen vistas tillsammans med andra intagna på prov, innan ett beslut om
vård i enskildhet först upphävs.

Utredningen i det här initiativärendet
JO begärde att SiS skulle yttra sig och besvara vissa frågor. SiS skulle också ge
in exempel på beslut, vårdplaner eller journalanteckningar där det framgick att
en intagen slussats ut från vård i enskildhet.

SiS yttrade sig, och yttrandet finns tillgängligt i sin helhet hos JO.

I det följande kommer jag att i anslutning till mina uttalanden redovisa delar av
SiS yttrande. Bestämmelserna om vård i enskildhet har på ett generellt plan




1
  Se JO:s inspektionsprotokoll dnr O 18-2022 (det särskilda ungdomshemmet
Hässleholm) och dnr O 19-2022 (det särskilda ungdomshemmet Johannisberg).
2
  Se t.ex. JO:s inspektionsprotokoll dnr O 19-2022 (det särskilda ungdomshemmet
Johannisberg), dnr O 5-2023 (det särskilda ungdomshemmet Nereby) och O 18-2023
(det särskilda ungdomshemmet Brättegården).
                                                                         Dnr 1469-2023       Sid 3 (10)




samma utformning i LVU, LSU och LVM.3 Mina uttalanden har därför
betydelse för den verksamhet som SiS bedriver såväl vid de särskilda
ungdomshemmen som vid LVM-hemmen.

I beslutet kommer jag att använda begreppet utslussning för samtliga åtgärder
och situationer då en intagen, som vårdas i enskildhet, under vissa tider eller
tillfällen får vistas tillsammans med andra intagna utan att beslutet om vård i
enskildhet först upphävs.4

Rättsliga utgångspunkter
En intagen5 i ett särskilt ungdomshem eller i ett LVM-hem får, om det krävs
med hänsyn till den intagnes speciella behov av vård eller säkerhet eller
säkerheten vid hemmet, hindras från att träffa andra som vårdas där. Vård i
enskildhet ska vara anpassad efter den intagnes individuella vårdbehov. En
fråga om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och alltid omprövas inom sju
dagar från senaste prövningen.6

Vård i enskildhet är en tvångsåtgärd som endast får användas om den står i
rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om mindre ingripande åtgärder är
tillräckliga, ska de användas i stället.7 Ett beslut om vård i enskildhet förutsätts
således gälla under en relativt begränsad period och ska som utgångspunkt vara
en tillfällig lösning. Innebörden av det är att en tvångsåtgärd ska ställas i
relation till de olägenheter som ingripandet innebär för den enskilde i fråga om
bl.a. dennes självbestämmanderätt och integritet. Insatsen ska löpande
utvärderas i syfte att ge svar på frågan om den intagne kan få vård under mindre




3
  Se 15 d § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, 14 a §
lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU, och 34 a § lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM.
4
  SiS har i sitt yttrande uppgett att begreppet utslussning inte är ett allmänt vedertaget
begrepp inom myndigheten men att det på vissa hem har använts som en samlad
beteckning för den situation då en intagen, inom ramen för vård i enskildhet, träffar
andra intagna på avdelningen samt deltar i aktiviteter tillsammans med andra intagna
som ett led i arbetet med att kunna avsluta vården i enskildhet. Enligt SiS benämner de
flesta hem sådana åtgärder som vidtas vid utslussning som ”social färdighetsträning”
och det är även det begreppet som SiS använder i sitt yttrande.
5
  Benämningen skiljer sig något åt i de tre lagarna och i detta beslut anges därför den
gemensamma beteckningen ”intagen”. I 15 d § LVU anges ”den unge”, i 14 a § LSU
”den dömde” och i 34 a § LVM ”den intagne”.
6
  Se 15 d § LVU, 14 a § LSU och 34 a § LVM.
7
  Se 20 a § LVU, 18 b § LSU och 36 a § LVM. Ordalydelsen skiljer sig något åt i de tre
lagarna. I 20 a § LVU anges: ”Särskilda befogenheter enligt… 15 d §… får användas
endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om mindre ingripande
åtgärder är tillräckliga, ska de används”. I 18 b § LSU anges: ”En kontroll- eller
tvångsåtgärd enligt denna lag får användas endast om den står i rimlig proportion till
syftet med åtgärden”. I 36 a § LVM anges: ”Tvångsåtgärder enligt 32–35 §§ får
användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre
ingripande åtgärder tillräckliga, skall de användas”.
                                                                  Dnr 1469-2023       Sid 4 (10)




ingripande former och därmed återgå till att vårdas tillsammans med andra
intagna.8 Vården i enskildhet ska i så fall upphöra.

SiS beslut som gäller vård i enskildhet kan överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.9

Bakgrunden till bestämmelserna om vård i enskildhet är att JO i ett ärende
granskade ett ungdomshem där ungdomar i två fall hade hållits inlåsta
tillsammans med enbart personal. JO konstaterade att ungdomarna i praktiken
hade hindrats från att fritt umgås med andra intagna och att det inte var fråga
om en tillfällig åtgärd som hade föranletts uteslutande av praktiska
omständigheter. Enligt JO hade ungdomarna varit föremål för avskiljande trots
att det inte fanns lagstöd för det.10

Efter JO:s beslut såg SiS ett fortsatt behov av att i vissa speciella situationer
kunna ge en intagen vård under förhållanden som innebar att hans eller hennes
kontakter med andra intagna begränsades utan att det för den sakens skull fanns
skäl för avskiljande. I juni 2002 föreslog därför myndigheten i en skrivelse till
regeringen att det i LVU, LSU och LVM skulle införas regler som gjorde det
möjligt att, om det var särskilt påkallat med hänsyn till den intagnes behandling,
säkerhet eller övriga intagnas säkerhet, vårda en intagen under förhållanden som
innebar att han eller hon förhindrades att träffa andra intagna förutsatt att den
intagne inte hölls inlåst ensam. Begreppet avskiljande skulle reserveras för
sådana situationer då en intagen vårdades inlåst ensam.11

Regeringen föreslog att bestämmelserna om vård i enskildhet skulle genomföras
och anförde i propositionen bl.a. följande. En del klienter inom SiS kan inte, i
vart fall inte utan avbrott, vistas i grupp och det förekommer fall, särskilt inom
ungdomsvården, där intagna under perioder över huvud taget inte kan vistas
tillsammans med andra intagna. Åtgärden anses nödvändig för att förhindra att
den intagne själv eller andra intagna kommer till skada men också av vårdskäl.
Även rena vårdskäl kan tala för att en intagen under en begränsad tid ska få
vistas enbart tillsammans med personal. Det kan t.ex. handla om klienter som av
behandlingsskäl måste knyta an till personalen innan han eller hon förmår att
vara tillsammans med andra intagna. Vidare kan det röra sig om
narkotikapåverkade klienter som i ett inledningsskede, ofta i samband med
avgiftning, inte bör vistas tillsammans med andra intagna men där det inte finns




8
  Se 20 a § LVU, 18 b § LSU och 36 a § LVM samt JO:s beslut den 21 november 2022,
dnr 2802-2020.
9
  Se 42 § LVU, 23 § LSU och 44 § LVM.
10
   Se JO 2002/03 s. 222, dnr 1036-2000.
11
   Se SiS skrivelse Begreppet vård i avskildhet vid vård i särskilda ungdomshem och
LVM-hem. Behov av lagändring med anledning av ett JO-beslut (SiS dnr 101-565-2002
och regeringens dnr S2002/5228/ST).
                                                                    Dnr 1469-2023      Sid 5 (10)




förutsättningar för avskiljande. De föreslagna bestämmelserna om vård i
enskildhet ska skilja sig mot avskiljande på avgörande punkter. För det första
ska vård i enskildhet svara mot ett väl definierat vårdbehov hos den enskilde
klienten och, för det andra, inte uppträda akut utan kunna förutses. Vård i
enskildhet ska också innebära att den intagne ständigt vistas med personal.12

Frågan om en intagen kan vårdas tillsammans med andra intagna, t.ex. genom
olika former av utslussningsåtgärder, utan att beslutet om vård i enskildhet först
upphävs, berördes inte i propositionen.

För att förtydliga att vården i enskildhet ska ha ett tydligt syfte och innehåll
lades ett nytt stycke in i respektive bestämmelse om att vård i enskildhet ska
vara anpassad efter den intagnes individuella vårdbehov. Det framgår inte av
förarbetena till den ändringen av bestämmelserna hur det är tänkt att vården i
enskildhet ska utformas och om sådan vård kan förenas med vistelse
tillsammans med andra intagna utan att beslutet först upphävs.13

Bedömning
SiS utslussning från vård i enskildhet
SiS har i sitt yttrande till JO redovisat hur utslussning från vård i enskildhet kan
gå till. Enligt SiS uppfattning är utslussning en åtgärd som sker inom ramen för
vård i enskildhet och som praktiskt taget innebär att ett beslut om det verkställs.
Åtgärden kan i vissa fall medföra att den intagne vårdas såväl enskilt som
tillsammans med andra intagna under en och samma dag utan att myndighetens
beslut om vård i enskildhet först upphävs. En intagen som vårdas i enskildhet
kan också delta i skolgång och behandlingsaktiviteter tillsammans med andra
intagna. Enligt SiS varierar förekomsten av utslussningsåtgärderna över tid och
beroende på de intagnas vårdbehov. I de fall då en enskild bedöms ha behov av
utslussning påbörjas aktiviteterna så snart det är möjligt och t.ex. när en intagen
har nya färdigheter som han eller hon kan öva på i grupp. I regel gör SiS en
planering för återgång till gemensamhet tillsammans med den intagne och
återgången inleds exempelvis med att han eller hon ska äta middag på
avdelningen eller delta i en fysisk aktivitet.

Utslussning är enligt SiS mer vanligt förekommande inom ungdomsvården än
missbruksvården. I sitt yttrande har SiS bedömt att det beror på att de som är
intagna med stöd av LVM i större utsträckning vårdas i enskildhet på grund av
säkerhetsskäl eller andra anledningar av mer tillfällig natur, t.ex. alkohol- eller
drogpåverkan. Enligt SiS kan utslussning från vård i enskildhet i större
utsträckning vara motiverad som metod i de hem som exempelvis vårdar en




12
  Se prop. 2002/03:53 s. 97 f.
13
  Se 15 d § andra stycket LVU, 14 § andra stycket LSU, 34 a § andra stycket LVM och
prop. 2017/18:169 s. 73 f.
                                                                     Dnr 1469-2023   Sid 6 (10)




målgrupp med självskadeproblematik eller stora sociala svårigheter i
kombination med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa.

SiS har i sitt yttrande redovisat att de flesta hem har tillämpat utslussning inom
ramen för vård i enskildhet under de senaste fem till tio åren. Några hem har
dock tillämpat utslussning under en längre tid än så. Metoden kan därför sägas
vara vedertagen på myndigheten. Det har i vart fall inte framkommit att den är
ifrågasatt av hemmen.

Av några av de beslut och journaler som SiS har lämnat in till JO som exempel
på ärenden där en intagen har slussats ut från vård i enskildhet framgår bl.a.
följande.14

I ett ärende fick en flicka vistas på avdelningen enligt ett kontrakt som hon
skulle följa. Efter en period utökades tiden på avdelningen på så sätt att flickan
bl.a. fick vara där under hela dagar och även kvällstid. Utslussningen avbröts
efter några dagar på grund av att flickan hade uppträtt våldsamt. Efter en tid
återupptogs utslussningen och avdelningstiden utökades därefter vid några
tillfällen. En annan flicka skulle påbörja en utslussning med möjlighet att vistas
på avdelningen mellan kl.10.00 och kl.15.00 enligt ett kontrakt som hon skulle
följa. Tiden utökades efter drygt en vecka till att flickan fick vistas på
avdelningen mellan kl. 09.30 och kl.17.30 varje dag. Efter en tid behövde
flickan åter vårdas i enskildhet utan tid på avdelningen eftersom hon hade varit
utagerande och inte följt kontraktet. Flickan återgick därefter till att vistas på
avdelningen under vissa tider. Under vården i enskildhet deltog hon i utflykter
tillsammans med andra intagna och besökte då bl.a. en nöjespark. I två av de
ärenden som SiS lämnade in som exempel till JO hade flickorna vårdats i
enskildhet med utslussning i ungefär tre månader.

SiS har i sitt yttrande till JO redovisat att det finns flera fördelar med
utslussning. Myndigheten har t.ex. angett att åtgärden ger den intagne möjlighet
att successivt pröva en miljö som han eller hon tidigare inte har klarat av, och
att den intagne kan träna på det sociala samspelet. Jag har inte anledning att
ifrågasätta att det förhåller sig på det sättet, men det är enligt min mening inte
givet att alla intagna som är föremål för utslussning ser fördelar med metoden. I
vissa fall, som i exemplen ovan, har SiS ålagt den intagne att följa ett visst
kontrakt som har styrt utslussningen, och det har även förekommit att SiS har
satt upp villkor som den intagne måste leva upp till för att få vistas tillsammans
med andra intagna. Sådana åtgärder riskerar att uppfattas som att ansvaret för
vården helt ligger på den intagne, vilket givetvis inte är ett krav som SiS kan




14
  Se även JO:s inspektionsprotokoll dnr O 18-2022 (det särskilda ungdomshemmet
Hässleholm) i vilket det finns flera exempel redovisade på hur SiS där har använt
utslussning som metod, se särskilt s. 6, 14 och 15.
                                                                     Dnr 1469-2023       Sid 7 (10)




ställa. Det kan därtill inte uteslutas att utslussningen leder till att intagna vårdas
i enskildhet under längre tid än vad som annars hade varit nödvändigt därför att
utslussningen kanske inte leder till det avsedda resultatet. Min uppfattning är
vidare att SiS synes ha godtagit utslussning som metod utan att först reflektera
över om åtgärden verkligen kan sägas ha till enda uppgift att verkställa ett
beslut om vård i enskildhet. Det är inte främmande för mig att se utslussning
som en av SiS skapad vårdmetod vid sidan av den särskilda befogenheten vård i
enskildhet.

Utifrån det synsätt som SiS har på utslussning vill jag även tillägga att vård i
enskildhet, som jag har redovisat ovan, endast får användas om åtgärden står i
rimlig proportion till syftet med den. Innebörden av detta är att vården i
enskildhet ska ställas i relation till de olägenheter som ingripandet innebär för
den intagne ifråga om bl.a. hans eller hennes självbestämmande och integritet.
Det betyder att tvångsåtgärden ska stå i rimlig proportion till vad som står att
vinna med åtgärden och den nytta som åtgärden kan ha för den intagne.15 Enligt
min uppfattning kan det ifrågasättas om inte de lättnader i vården i enskildhet
som utslussningen de facto måste anses medföra, egentligen innebär att beslutet
om vård i enskildhet är en allt för ingripande åtgärd i det enskilda fallet. En
konsekvens av det är i så fall att SiS skulle sakna rättsliga förutsättningar för att
fatta ett beslut om vård i enskildhet. Mot SiS resonemang kan invändas att
proportionalitetsprincipen snarast utgör ett hinder mot vård i enskildhet när
utslussning används som metod, men också ger ett skydd för den enskilde mot
att den metoden används på det sätt som sker nu.

Med detta sagt övergår jag till att redogöra för hur jag ser på de rättsliga
förutsättningarna för SiS att på det sätt som sker använda utslussning som
metod.

Det saknas lagligt stöd för SiS att låta intagna vistas tillsammans med
andra intagna utan att beslutet om vård i enskildhet först upphävs
I 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen föreskrivs att den offentliga makten
utövas under lagarna. Bestämmelsen ger uttryck för den s.k. legalitets-
principen och innebär att en myndighet endast får vidta åtgärder som har stöd i
rättsordningen. Principen är inte enhetligt definierad men brukar vanligtvis
uppfattas som ett krav på att ingripanden mot enskilda ska ha ett klart
författningsstöd. Förvaltningen ska vara normbunden och inte godtycklig.
Legalitetsprincipen kommer även till uttryck i 5 § förvaltningslagen (2017:900)
och gäller för all verksamhet hos en myndighet, dvs. för såväl handläggning och
beslutsfattande i enskilda ärenden som s.k. faktiskt handlande.16




15
     Prop. 2004/05:123 s. 59 f.
16
     Prop. 2016/17:180 s. 57 f.
                                                                    Dnr 1469-2023     Sid 8 (10)




Som nämnts har SiS i sitt yttrande till JO uppgett att samtliga aktiviteter som en
intagen får delta i under pågående vård i enskildhet är en del av behandlingen
och en del av verkställigheten av beslutet. Enligt SiS ger regleringen om vård i
enskildhet stöd för att låta styrda aktiviteter i grupp utgöra en del av den
behandling som bedrivs inom vårdformen, under förutsättning att de rättsliga
förutsättningarna för den är uppfyllda.

Som bestämmelserna om vård i enskildhet är utformade i LVU, LSU och LVM
ges SiS förutsättningar att under en begränsad tid placera en intagen så att han
eller hon hindras från att träffa andra intagna. Det förhållandet att vårdformen
benämns vård i enskildhet kan enligt min mening inte förstås på annat sätt än att
det är just möjligheten till vård utan kontakt med andra intagna som avses. Den
förståelsen av regleringen motsägs i vart fall inte av bestämmelsernas
ordalydelse. Det var också sådan vård som motiverade att bestämmelserna
infördes. I förarbetena till bestämmelserna har lagstiftaren samtidigt uttalat att
vårdformen gör det möjligt att vårda en intagen under förhållanden som innebär
att han eller hon inte fritt får umgås med andra intagna. Lagtexten är dock inte
formulerad på det sättet, och i förarbetena har lagstiftaren framhållit att vård i
enskildhet innebär att den intagne under en begränsad tid ska få vistas enbart
tillsammans med personal.17

Utslussningen innebär att SiS i olika omfattning låter en intagen vistas
tillsammans med andra intagna trots att det samtidigt finns ett beslut med
innebörden att den intagnes vårdbehov eller säkerhetsskäl kräver att han eller
hon hindras just från att träffa andra intagna. Min slutsats är att det med hänsyn
till bestämmelsernas utformning och hur den särskilda befogenheten beskrivs i
förarbetena inte finns utrymme för SiS att vidta sådana åtgärder utan att beslutet
om vård i enskildhet först upphävs.

Jag vill vidare framhålla att det kan sättas ifråga om inte redan åtgärden att låta
den intagne vistas tillsammans med andra intagna, t.ex. genom att gå ut på
avdelningen, medför att beslutet om vård i enskildhet de facto upphävs. Det
eftersom beslutet i sig förutsätter att den intagne hindras från att träffa andra
som vårdas vid hemmet och att hindret upphör genom utslussningen.

Min slutsats är mot bakgrund av det ovan anförda att en åtgärd som innebär att
den intagne återgår till att vårdas tillsammans med andra intagna inte är tillåten
om inte beslutet om vård i enskildhet först upphävs. Jag bedömer alltså att SiS
saknar lagstöd för den metod som myndigheten har skapat och som i det här
beslutet benämns utslussning från vård i enskildhet.




17
     Prop. 2002/03:53 s. 97 f.
                                                                     Dnr 1469-2023     Sid 9 (10)




I SiS förslag om lagändring, som jag har redovisat ovan, anförde myndigheten
att de intagna som under en period vårdas i enskildhet i möjligaste mån skulle få
delta i de dagliga aktiviteter som förekommer och detta tillsammans med övriga
klienter.18 Även jag har tidigare uttalat att personalen vid ett hem ska se till att
en intagen som vårdas i enskildhet i så stor utsträckning som det är möjligt och
lämpligt ges tillfälle att vistas tillsammans med andra som vårdas vid hemmet,
t.ex. genom att delta i de gemensamma aktiviteter som ordnas.19 Det beslutet
rörde emellertid en mycket allvarlig situation inom ett av SiS särskilda
ungdomshem där en flicka som hade vårdats i enskildhet i nästan åtta månader i
sträck tog sitt liv. Det jag uttalade mig om i det beslutet rörde frågor om
huruvida SiS brustit i sin uppsikt över flickan och om hemmet åsidosatt
bestämmelserna om vård i enskildhet genom att lämna henne ensam i den del av
hemmet där hon var placerad. Jag vill i det sammanhang som nu är aktuellt
understryka att de uttalanden som jag gjorde i det beslutet handlade om hur SiS
borde ha agerat i den mycket speciella situationen som jag då granskade. Det
var alltså fråga om att SiS hade behövt överväga åtgärder föranledda av helt
andra omständigheter än de förhållanden som jag har förstått finns när SiS i det
enskilda fallet använder utslussning som metod.

Det är naturligtvis av yttersta vikt att SiS motverkar risken för att den som
vårdas i enskildhet isolerar sig. Det innebär bl.a. att SiS personal kan behöva
frångå den enskildes önskemål om att bli lämnad i fred och att motivera honom
eller henne till att ha kontakt med andra och skapa förutsättningar för det. För
att det ska finnas förutsättningar för att återigen vårdas tillsammans med andra
intagna måste dock SiS bedöma att det är möjligt, dvs. att det inte längre finns
behov av att hindra den intagne från att träffa andra intagna. Beslutet om vård i
enskildhet ska i en sådan situation upphävas. Om SiS därefter bedömer att
omständigheterna kräver att den intagne ånyo måste hindras från att träffa andra
som vårdas vid hemmet och de formella förutsättningarna för det är uppfyllda
får myndigheten fatta ett nytt beslut om den saken. I det här sammanhanget
måste jag också påminna om att utgångspunkten för ett beslut om vård i
enskildhet alltid är att vården ska bedrivas så att den intagne så snart det är
möjligt kan återgå till att vårdas tillsammans med andra intagna. I SiS ansvar
ingår därför att kontinuerligt överväga om vården i enskildhet behövs.20




18
   Se SiS skrivelse Begreppet vård i avskildhet vid vård i särskilda ungdomshem och
LVM-hem. Behov av lagändring med anledning av ett JO-beslut, s. 9.
19
   JO 2019/20 s. 502, dnr 5302-2017.
20
   Se 15 d § LVU, 14 a § LSU och 34 a § LVM men också t.ex. JO:s beslut den 21
november 2022, dnr 2802-2020 och JO:s inspektionsprotokoll dnr O 20-2023 (det
särskilda ungdomshemmet Rebecka).
                                                                    Dnr 1469-2023       Sid 10 (10)




Avslutning
Jag har i det här beslutet kommit fram till att det inte finns lagligt stöd för SiS
att inom ramen för vård i enskildhet låta intagna vistas tillsammans med andra
intagna utan att beslutet om den särskilda befogenheten först upphävs. SiS
ståndpunkt är att utslussningen i vissa fall kan underlätta för en intagen att vänja
sig vid att träffa andra och att det kan medföra en lättnad i det tvång som ett
beslut om vård i enskildhet innebär för den enskilde. Jag har inte någon
anledning att ifrågasätta att det förhåller sig på det sättet och det är naturligtvis
angeläget att motverka risken för isolering och att motivera intagna att kunna
återgå till att vårdas tillsammans med andra intagna. Huruvida vårdformen vård
i enskildhet också bör kunna innebära att en intagen i viss utsträckning och på
visst sätt tillåts att vistas tillsammans med andra intagna utan att beslutet först
upphävs, eller om det behövs någon annan åtgärd för att tillgodose det behov
som SiS anser finns i det här sammanhanget, kräver noggranna överväganden
som ligger utanför min granskning i det här ärendet. Jag finner däremot skäl att
skicka en kopia av det här beslutet till regeringen och Inspektionen för vård och
omsorg (IVO) för kännedom.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Maria Karlströms har föredragit ärendet och seniora
rättssakkunniga Eric Wahlberg har deltagit i beredningen.
