# Ingripande mot en anställds yttrandefrihet

JO 2009-09-25 dnr 149-2009

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2009-09-25              149-2009               1 (9)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Ingripande mot en anställds yttrandefrihet


                          Beslutet i korthet: En anställd vid Migrationsverket förflyttades till en lägre befattning.
                          Åtgärden bedöms ha varit föranledd av att den anställde publicerat ställningstaganden i
                          politiska frågor på Internet. Grundlagens skydd för yttrandefriheten innebär bl.a. att det
                          allmänna inte får vidta repressalier mot enskilda som använt sin yttrandefrihet. Någon
                          grund för att i detta fall göra undantag från repressalieförbudet har inte förelegat.
                          Förflyttningen har därför inneburit ett brott mot grundlagen.

## Bakgrund och utredning

Enligt en artikel i Dagens Nyheter hade Migrationsverket gett en enhetschef, AA,
                        sparken för att denne bloggat om konflikten mellan Israel och Palestina (Dagens
                        Nyheter den 8 januari 2009). Artikeln återgav bl.a. uppgifter från en dom i en
                        arbetsrättslig tvist mellan verket och enhetschefen. Domen inhämtades till JO
                        (Mölndals tingsrätts dom 2008-11-10 i mål T 2187-07). Två anmälningar kom in
                        till JO, bl.a. från BB, som i egenskap av advokat företrätt enhetschefen i den
                        arbetsrättsliga tvisten. Han bifogade ett flertal handlingar.

                        Migrationsverket anmodades att yttra sig över vad som förekommit och vilka
                        överväganden som gjorts, särskilt såvitt avsåg den enskildes rätt till åsikts- och
                        yttrandefrihet.

                        Av utredningen framkom följande.

                        AA började arbeta vid Migrationsverket på 1980-talet. År 2002 blev han
                        enhetschef. Efter att ha haft ett s.k. friår skulle han hösten 2007 återgå i tjänst. En
                        ny verksamhetschef, CC, hade då tillträtt. Denne genomförde samtal med AA.
                        Därefter beslutade CC att inte låta AA återgå till tjänsten som enhetschef utan att
                        omplacera denne. AA väckte talan mot Migrationsverket med yrkande bl.a. om att
                        omplaceringen skulle anses som en uppsägning och att denna skulle förklaras
                        ogiltig. Mölndals tingsrätt fann att omplaceringen innebar en så omfattande
                        förändring av AA:s anställning att den skulle anses som en uppsägning, något som
                        enligt tingsrättens stöddes av att det egentliga syftet varit att förmå AA att lämna
                        sin anställning. Migrationsverket hade vitsordat att det inte fanns saklig grund för
                        uppsägning. Tingsrättens slutsats blev därmed att verket hade brutit mot lagen om
                        anställningsskydd. AA:s framställda skadeståndsyrkande bifölls. Eftersom


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 149-2009    Sid 2 (9)




Migrationsverket inte hävdade att det fanns saklig grund för uppsägning kom de
omständigheter som föranlett verkets åtgärder inte upp till bedömning. Domen
vann laga kraft.

Motiven för att omplacera AA har beskrivits på något skiftande sätt. I den
arbetsrättsliga tvisten vid Mölndals tingsrätt åberopade Migrationsverket en
skrivelse, betecknad som tjänsteanteckning, av CC. I skrivelsen anger denne sina
överväganden på följande sätt:

      Omplacering av AA
      AA har i dag en befattning som chef för asylprövningsenhet 1 iGöteborg. Jag avser
      att fatta det beslutet att han inte längre ska upprätthålla den befattningen. Dessa är
      mina skäl:
      1. AA har en hemsida på vilken han ger den Israeliska sidan i Palestinakonflikten
         sitt oreserverade stöd. Med tanke på att konflikten genererar asylsökande från
         den palestinska sidan är det offentliggjorda stödet för den Israeliska sidan inte
         möjligt att förena med befattningen som chef för en asylprövningsenhet vid
         Migrationsverket. AA har trots påpekanden från min sida inte tagit bort eller
         modifierat innehållet på hemsidan.
      2. På samma hemsida ger AA uttryck för sin beundran av general DD; idag mest
         känd för sitt agerande i Italien under andra världskrigets slutskede, då general
         DD i strid med givna order fortsatte sin framryckning norrut. AA:s beundran av
         en person känd för bristande lojalitet med sina överordnade påverkar mitt
         förtroende för AA i negativ riktning.
      3. Asylprövningsverksamheten i Göteborg har historiskt sett aldrig varit
         framgångsrik. Grundläggande förändringar måste genomföras på det här
         området. AA:s förmåga att kunna genomföra dessa förändringar begränsas i hög
         grad av hans behov av att ge offentligt uttryck för sina privata och inte alls
         okontroversiella åsikter i olika frågor.
      4. AA har som stöd för sitt ledarskap åberopat två referenter. Dessa båda har
         spontant sagt bl.a. att de själva aldrig själva skulle ha utsett AA till chef.
      5. Jag har förutsättningslöst gått in i mina samtal med AA. Den dialog som har
         uppstått vid våra samtal har varit uppseendeväckande. Jag har under alla mina år
         som chef haft anledning att samarbeta och samtala med säkert tvåhundra chefer.
         Aldrig någonsin har jag mött en sådan oresonlighet och bristande vilja att hitta en
         lösning på ett problem som kan vara godtagbar för båda parter. Detta intryck ger
         mig starkt tvivel på AA:s förmåga att hantera intressemotsättningar med person r
         underställda honom.


      Dessa skäl har lett mig fram till slutsatsen att jag saknar förtroende för AA:s
      förmåga att leda en enhet inom asylprövningen och därmed blir det otänkbart för
      mig att ha honom som chef underställd mig.
      –––
Under Migrationsverkets utredning inför dess svar till JO anförde CC följande.

      Det faktiska händelseförloppet och skälen för mitt ställningstagande framgår av
      Mölndals tingsrätts dom. Därutöver vill jag framföra detta:
      Under AA:s tid som chef för prövningsenhet i Göteborg utvecklades
      asylprövningsverksamheten i Göteborg i starkt negativ riktning. Produktionen vår
      mycket låg och arbetsklimatet dåligt. När jag tillträdde mintjänst som chef för
                                                                         Dnr 149-2009     Sid 3 (9)




      verksamhetsområde Asylprövning sommaren 2007 hade utvecklingen gått så långt
      att jag fick rådet att lägga ner verksamheten i Göteborg.
      AA:s personliga egenskaper gör honom olämplig som chef. Detta är ett faktum som
      inte någon under den här processens gång har ifrågasatt.
      Att en chef för en asylprövningsenhet vid Migrationsverket aktivt och offentligt för
      till torgs en ensidig och stark åsikt i en konflikt som genererarflyktingströmmar till
      Sverige skadar allvarligt allmänhetens och de sökandes tilltro till Migrationsverkets
      förmåga att opartiskt pröva dessa personers asylansökningar. Att inte inse detta
      vittnar om ett dåligt omdöme. Det går inte att utföra ett chefsuppdrag på ett
      acceptabelt sätt när man till den grad saknar omdöme.
      Som ansvarig chef kan jag inte acceptera att en mig underställd chef bedriver en
      verksamhet som direkt skadar arbetsgivaren och den verksamhet som arbetsgivaren
      bedriver.
      AA har naturligtvis rätt att ha vilka åsikter som helst. Han har naturligtvis också rätt
      att fritt föra dessa sina åsikter till torgs. Detta gäller för AA liksom för alla andra
      människor. Men när mina åsikter skadar min arbetsgivare och omvärldens
      förtroende för min arbetsgivares förmåga att bedriva verksamheten tvingas man som
      individ att göra ett val. Jag tror att nästan alla människor upplever den här konflikten
      i någon grad och att allamänniskor förstår att man måste göra ett val mellan det egna
      och arbetsgivarens intressen och sedan ta ansvar för det val man gör.
      Som framgått var det inte AA:s blogg i sig som ledde till mitt ställningstagande.
      Bristen på gott omdöme och de dåliga chefsegenskaperna var de avgörande
      faktorerna. Men naturligtvis finns det ett samband. Jag tror att sambandet kan
      belysas med följande exempel. Vid AA:s och mitt första samtal frågade AA om han
      fick behålla sitt chefsuppdrag om han tog bort sin blogg. Om jag hade varit ute efter
      endast att få stopp på bloggen, hade det varit enkelt för mig att svara ja på den
      frågan. Men det gjorde jag inte. Den bristande insikten om det olämpliga i det egna
      beteendet skrämde mig däremot.
Enligt Migrationsverket, sådan verkets inställning finns återgiven i Mölndals
tingsrätts dom, hade förflyttningen av AA sin grund i den förtroendeklyfta som
uppstått mellan CC och AA efter deras samtal. Av CC:s tjänsteanteckning framgick
enligt verket att åtgärden berodde på bristande förtroende för AA som enhetschef.
”Några andra skäl för omplaceringsbeslutet än de som anges i denna
tjänsteanteckning, såsom AA:s politiska tillhörighet, har inte funnits”, anförde
verket enligt tingsrättens återgivande (Mölndals tingsrätts dom, s. 10).

I yttrandet till JO har Migrationsverket med hänvisning till CC:s beskrivning angett
att omplaceringen av AA skedde på grund av bristande ledaregenskaper. Verket har
samtidigt anfört att CC i sin anteckning borde ha uttryckt detta på ett tydligare sätt
samt att det skett en olycklig sammanblandning mellan AA:s åsikter och dåliga
ledaregenskaper.

Av yttrandet framgår vidare att AA:s anställning avslutades efter tingsrättens dom.
Beslutet fattades av CC. Ett normerat skadestånd i enlighet med
anställningsskyddslagens bestämmelser utbetalades till AA. Av handlingarna
framgår att Migrationsverket som en följd av de olika beslut som fattats av CC
sammantaget såsom skadestånd inklusive räntor och ersättning för
rättegångskostnader utbetalat närmare en och en halv miljon kronor till AA.
                                                                     Dnr 149-2009    Sid 4 (9)




Bedömning
Vissa utgångspunkter för bedömningen hos JO
Bedömningen hos JO är inriktad på CC:s beslut att AA inte längre skulle vara
enhetschef utan flyttas till en lägre befattning. Det finns en del som talar för att de
samtal CC före detta beslut kallade AA till var föranledda av AA:s publiceringar på
Internet. Dessa inledande samtal är dock av underordnad betydelse i förhållande till
den åtgärd CC senare vidtog. De föranleder inga andra uttalanden från min sida än
det självklara konstaterandet att en myndighet inte äger rätt att söka hindra en
anställd från att bruka sin yttrandefrihet.

Migrationsverkets beslut att efter domen i Mölndals tingsrätt avsluta AA:s
anställning är föremål för domstols prövning genom att AA väckt talan mot verket
med yrkande om att beslutet ska förklaras ogiltigt. En parallell prövning hos JO är
inte lämplig och jag kommer därför inte att ta ställning till denna fråga. Vad som i
övrigt anmälts – såsom den diskussion företrädare för verket fört via massmedia
och den information som spridits internt inom verket – är sekundärt i förhållande
till huvudsaken och tas därför inte upp till bedömning.

Det närmare innehållet på AA:s hemsida har inte redovisats i
bakgrundsbeskrivningen. Det finns inget skäl att göra det, eftersom ärendet gäller
en principfråga om den anställdes yttrandefrihet. Det bör därvid noteras att de
yttranden som varit föremål för uppmärksamhet inte innefattar röjande av
förhållanden som Migrationsverket betraktar som konfidentiella eller på annat sätt
interna. Saken gäller inte heller förhållandet mellan lojalitetsplikt och kritikrätt. Det
som ska bedömas handlar om den anställdes rätt att yttra sig i allmänna politiska
frågor ställd mot en myndighets anspråk på att den anställde i det hänseendet ska
iaktta återhållsamhet.

Bedömningen inleds med en redovisning av grundlagens skydd för yttrandefriheten
och förbudet mot repressalieåtgärder gentemot den som åtnjuter detta skydd. I
anledning av de argument som framförts från Migrationsverkets företrädare
diskuteras särskilt en myndighets utrymme för att ingripa mot en anställd vars
åsikter myndighetens företrädare anser vara förtroendeskadliga för verksamheten.
Mot den bakgrunden bedöms sedan de åtgärder som vidtogs mot AA.

Grundläggande rättslig reglering
Enligt grundlagen – 2 kap. 1 § 1 regeringsformen – är var och en gentemot det
allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. Denna den enskildes frihet kan, enligt vad
som likaledes framgår i grundlagen, inte inskränkas annat än under vissa särskilt
angivna förutsättningar och då i enlighet med av riksdagen stiftad lag.

Den som brukar sin yttrandefrihet i någon av de former som är särskilt reglerade i
tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får inte
utsättas för andra sanktioner från det allmännas sida än sådana som är uttryckligt
angivna i dessa grundlagar. Detta s.k. repressalieförbud, som har lång hävd, har
kommit till uttryck i domstolspraxis och i en rad beslut från JO och JK. Brott mot
                                                                     Dnr 149-2009     Sid 5 (9)




TF:s och YGL:s repressalieförbud kan bestraffas som tjänstefel.
(Repressalieförbudet har nyligen varit föremål för behandling i
lagstiftningssammanhang, se SOU 2009:14. För en allmän beskrivning, se Thomas
Bull, Offentligt anställdas yttrandefrihet och repressalieförbudets räckvidd, i JO –
lagarnas väktare, 2009.)

Bestämmelsen i 2 kap. 1 § 1 regeringsformen innebär att motsvarande grundsyn
måste anläggas då den enskilde gjort bruk av sin yttrandefrihet i andra former än de
som upptas i TF eller YGL. Det finns alltså inom regeringsformens ram ett skydd
mot repressalieåtgärder även när TF eller YGL inte kan tillämpas.

Vad som är förbjudet framgår tämligen klart redan av repressaliebegreppets
språkliga innebörd. Varje myndighetsåtgärd som har samband med vad en enskild
person yttrat behöver inte vara otillåten. Det ska vara fråga om ett ingripande som
framstår som en bestraffning eller reprimand mot den som gjort bruk av sin
yttrandefrihet. En negativ förändring av en tjänstemans anställningsförhållanden är
ett typexempel på en sådan åtgärd.

Myndighetsåtgärder i anledning av en tjänstemans offentligt uttryckta
åsikter
Innebörden av att yttrande- och åsiktsfrihet råder är bl.a. att det allmänna som
arbetsgivare inte får lägga sig i vilka åsikter de anställda har eller hur de brukar sin
yttrandefrihet. En offentlig arbetsgivare kan därmed inte av sina anställda kräva att
de utanför tjänsten avhåller sig från att ge uttryck för en viss typ av värderingar.
Det gäller även när dessa kan synas helt avvika från det arbetsgivaren står för.
Eventuella anspråk från en myndighet på att dess anställda som privatpersoner ska
omfatta en viss värdegrund strider mot grundlagens krav på respekt för den
enskildes yttrande- och åsiktsfrihet. Förtroendet för myndigheterna upprätthålls
inte genom tillsyn över de anställdas åsikter utan genom att verksamheten utövas
under lagarna och kontrolleras rättsligt.

I princip är en tjänstemans åsikter – även offentligen uttalade – därför en privatsak.
Det allmännas befattningshavare förutsätts äga förmåga att vara objektiva och får
inte låta sig påverkas av ovidkommande hänsyn, såsom personliga åsikter, oavsett
vilka åsikter det rör sig om. Det är ett krav som ytterst följer av 1 kap. 9 §
regeringsformen, som stadgar att de som fullgör uppgifter inom den offentliga
förvaltningen i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta
saklighet och opartiskhet. Skulle det i ett enskilt fall visa sig att en tjänsteman inte
levt upp till detta krav kan arbetsgivaren självfallet vidta åtgärder. Men grunden för
dessa är i så fall det i sammanhanget självständiga förhållandet att den anställde
inte fullgjort sina åligganden på ett korrekt sätt. Det rör sig därmed inte om ett
ingripande som är påkallat av den anställdes yttranden eller åsikter, som ska hållas
utanför bedömningen, utan om att korrigera en felaktig tjänsteutövning.

Principen att en tjänstemans offentligt uttalade åsikter är en privatsak torde dock
inte kunna upprätthållas fullständigt undantagslöst. Man måste räkna med att
                                                                    Dnr 149-2009   Sid 6 (9)




exempelvis en beslutsfattare, vars personliga åsikter tilldragit sig uppmärksamhet, i
allmänhetens ögon kan framstå som mindre lämpad att handlägga vissa typer av
ärenden och att detta någon gång kan ge en myndighet rätt att vidta åtgärder. Det
handlar då om att förebygga förtroendeskador av ungefär samma slag som de som
riskerar att uppkomma vid jävsförhållanden. Jäv kan som bekant föreligga redan då
en beslutsfattare kan synas ha en sådan anknytning till det som ska bedömas att den
hos parter och allmänhet är ägnad att ge upphov till ett ifrågasättande av
vederbörandes objektivitet. Åtgärder kan därför vara befogade även då det i och för
sig saknas faktiska skäl att misstro vederbörande beslutsfattares förmåga att i
tjänsten bortse från sina privata uppfattningar.

Kravet på att myndigheter ska vara opartiska är i likhet med skyddet för
yttrandefriheten upptaget i grundlagen. Det rör sig därmed om konstitutionellt
jämställda intressen, som vid en konflikt får vägas mot varandra. Om en sådan
avvägning resulterar i att en tjänstemans offentliga yttranden bör ge upphov till
åtgärder från myndighets sida får dessa givetvis inte vara mer ingripande än vad
som är oundgängligen nödvändigt för att hantera den intressekonflikt som
uppkommit. Det bör observeras att det, i de sällsynta fall då sådana konflikter kan
aktualiseras, torde finnas utrymme för att lösa dem i samförstånd mellan den
anställde och vederbörandes arbetsledning, inom ramen för
anställningsförhållandet och utan att den lösning som väljs blir att betrakta som en
repressalieåtgärd.

Något rättsfall som utvisar att ingripanden gentemot en anställds yttrandefrihet
godtagits med hänvisning till en myndighets skyldighet att upprätthålla tilltron till
att dess verksamhet utövas på ett opartiskt sätt finns veterligen inte. Däremot finns
det exempel där åtgärder jämförbara med vad som förekommit i detta ärende inte
ansetts befogade. I en dom från Arbetsdomstolen (AD), AD 1991 nr 106,
tillbakavisades i ett från principiell synpunkt snarlikt fall argument av det slag som
här förts fram. Det gällde en häktesvakt, som offentligt anslutit sig till
främlingsfientliga åsikter. Kriminalvårdsmyndigheten, som ville omplacera
mannen, ansåg bl.a. att förtroendet för att de frihetsberövade på mannens
arbetsplats behandlades korrekt skadades av de åsikter han gett uttryck för. AD
godtog inte kriminalvårdsmyndighetens skäl och fann att det saknades rättslig
grund för att omplacera vakten. Ett senare fall, AD 2007 nr 20, gällde en
polisinspektör, som privat skickat e-postmeddelanden med främlingsfientligt
innehåll till bl.a. ett kommunalråd. Meddelandenas innehåll blev offentligt och
polisinspektören avskedades. Som AD uppfattade arbetsgivaren utgjordes grunden
för avskedet av uttalandena och den förtroendeskada de förorsakat
polismyndigheten. AD godtog inte dessa skäl och fann inte heller att de utgjorde
saklig grund för uppsägning. Se även JK:s beslut 2008-08-07, dnr 7068-06-21
m.fl., som gällde en ambassadpraktikant tillhörig en organisation inom den s.k.
extremhögern.

De återgivna fallen har det gemensamt att de förtroendeskador som myndigheterna
ansåg sig riskera var av allmänt slag och inte hänförliga till konkreta
                                                                       Dnr 149-2009    Sid 7 (9)




verksamhetsproblem. De ger stöd för det som inledningsvis framhölls, nämligen att
en myndighets eventuella önskemål om att dess anställda av hänsyn till
myndighetens anseende ska avhålla sig från att som privatpersoner ge uttryck för
vissa typer av värderingar strider mot yttrande- och åsiktsfriheten.

Ingripandet mot AA
I den handling där CC redovisar sina överväganden inför beslutet att omplacera AA
anges fem skäl. De inledande tre är direkt hänförliga till åsikter AA gett uttryck för.
Den fjärde punkten återger fåordigt allmänt hållna och inte helt lättolkade
omdömen från icke namngivna referenter; det som där anförs anser jag mig i detta
sammanhang kunna bortse från. Den femte punkten innefattar de slutsatser CC
dragit efter sina samtal med AA. Läst tillsammans med vad som noterats i de tre
inledande punkterna kan den femte punkten inte förstås på annat sätt än att den
gäller AA:s beredvillighet att medverka till en lösning på det problem, som CC
ansåg att AA:s uttalanden utgjorde.

I det yttrande som CC senare avgett inom ramen för Migrationsverkets utredning
framhålls att AA:s enhet hade utvecklats starkt negativt. På vilket sätt detta
berodde på AA, som då hade varit borta från verksamheten under ett s.k. friår,
framkommer inte annat än genom det allmänna omdömet att AA:s personliga
egenskaper gjorde honom olämplig som chef. Det omdömet kopplas i sin tur direkt
till att AA ”aktivt och offentligt för till torgs en ensidig och stark åsikt i en konflikt
som genererar flyktingströmmar till Sverige”. Eftersom detta enligt CC allvarligt
skadade allmänhetens och de sökandes tilltro till Migrationsverkets förmåga att
opartiskt pröva dessa personers asylansökningar vittnade åsiktsyttringen i fråga om
dåligt omdöme.

CC har således inte anfört några andra konkreta skäl för sina åtgärder än sådana
som har sin grund i att AA, samtidigt som denne var enhetschef vid
Migrationsverket, utanför tjänsten tog ställning på ett visst sätt i vad som bedömdes
vara politiskt kontroversiella frågor. CC synes mena, att det inte är åsikterna eller
deras uttryckande han vänt sig emot, utan den brist på omdöme som AA – givet sin
position på Migrationsverket – ådagalagt genom att inte lägga band på sin
personliga yttrandefrihet. Det ena kan emellertid inte skiljas från det andra. Att
säga att arbetstagaren har rätt att uttala en åsikt men inte att visa det dåliga
omdöme som man anser att uttalandet innebär utgör bara en omskrivning för ett
förbud mot åsiktens framförande.

Det är således genom de åtgärder som vidtagits och de skäl som angetts för dessa
klarlagt att Migrationsverket genom CC ingripit mot AA i anledning av vad denne
uttalat i ett från tjänsten skilt sammanhang. Migrationsverket rubricerade
förflyttningen av AA som en omplacering. Denna har sedermera i en
lagakraftvunnen dom bedömts som en uppsägning och en olaglig sådan. Som ovan
framgått är en negativ förändring av en tjänstemans anställningsförhållanden ett
typexempel på en repressalieåtgärd.
                                                                     Dnr 149-2009    Sid 8 (9)




Det som återstår att ta ställning till är om det förelegat sådana omständigheter att
åtgärderna likväl varit rättsenliga.

Vid denna bedömning finns det skäl att uppehålla sig vid det som i Mölndals
tingsrätts dom antecknats om AA:s kompetens som s.k. beslutsfattare. En
beslutsfattare ska, enligt återgivande i domen, utreda, handlägga och fatta beslut
enligt utlänningslagen. AA bedömdes av verket vara ”en mycket skicklig” och
”synnerligen lämplig beslutsfattare”, som verket gärna ville ha kvar just i den
rollen. Att även CC fann AA lämplig som beslutsfattare framgår av att det var till
en sådan befattning han omplacerade AA. Slutsatsen av detta kan inte bli någon
annan än att AA bedömdes ha god förmåga att på ett sakligt och opartiskt sätt
avgöra ärenden i enlighet med gällande rätt. CC:s och Migrationsverkets
uppfattning var med andra ord att AA kunde skilja mellan tjänsteåligganden och
privata åsikter samt att det inte fanns grund för att hysa misstroende mot honom
från den utgångspunkten.

CC har dock gjort gällande att AA:s åsikter om konflikten i Mellanöstern allvarligt
skadade allmänhetens och de sökandes tilltro till Migrationsverkets förmåga att
opartiskt pröva asylansökningar från personer som kommer från det området.
Någon konkret omständighet till stöd för detta antagande har inte lagts fram.
Frånvaron av närmare precisering får tolkas så att det som föranledde ingripandet
låg på ett mer allmänt plan, nämligen att det generellt sett skulle vara
förtroendeskadligt för Migrationsverket att ha en enhetschef som offentligt ger
uttryck för åsikter av det slag AA:s uttalat. En önskan att värna det allmänna
förtroendet för en myndighet kan dock inte, som framgått, åberopas till stöd för
repressalieåtgärder gentemot en anställd som gjort bruk av sin privata
yttrandefrihet i ett sammanhang som är helt skilt från tjänsten.

Det föreligger således ingen rättsligt godtagbar grund för den åtgärd som CC
beslutade om. Den var därmed inte bara arbetsrättsligt olaglig, som konstaterats i
Mölndals tingsrätts dom, utan också grundlagsstridig.

Det kan tilläggas att det som antagits om de för Migrationsverket
förtroendeskadliga effekter, som AA:s privata uttalanden skulle ha orsakat, måste
ifrågasättas i sak. Yttrande- och åsiktsfriheten har stark förankring i det svenska
samhället. Förståelsen för att den som arbetar i det allmännas tjänst har rätt till sina
privata åsikter och att dessa inte behöver vara representativa för den myndighet där
vederbörande tjänstgör torde vara allmänt utbredd. Migrationsverket har tusentals
anställda och det finns mängder av chefer på den nivå där AA tjänstgjorde. Att
förekomsten av hans på Internet utlagda framställningar skulle medföra de
allvarliga skadeverkningar, som verkets företrädare oroat sig för, är med andra ord
inte sannolikt, än mindre utrett.

Avslutning
Den bedömning som nu gjorts grundar sig på de skäl CC angett som stöd för sina
åtgärder och på det faktum att det som anförts om AA:s bristande ledaregenskaper
                                                                    Dnr 149-2009   Sid 9 (9)




saknar konkretion. Slutsatsen av detta är att åtgärderna ytterst och i huvudsak
föranletts av yttranden AA publicerat. Det bör emellertid också framhållas att om
det hade funnits fog för arbetsrättsliga åtgärder mot AA som enhetschef, skulle det
likväl ha varit otillåtet att i det sammanhanget blanda in yttranden denne framfört
som privatperson.

Utöver det allmänna kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen gäller vid
tillsättandet av statliga tjänster att avseende får fästas endast vid sakliga grunder,
såsom förtjänst och skicklighet (11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen, se
vidare Holmberg m.fl., Grundlagarna, 2006, s. 503 f.). Detta måste vara
utgångspunkten även vid förändringar i en statlig tjänstemans
anställningsförhållanden. Att i ett ärende som gäller bedömning av en persons
chefsegenskaper åberopa vederbörandes privat uttryckta åsikter i allmänna
politiska frågor är med hänsyn till skyddet för den enskildes yttrandefrihet
principiellt sett att betrakta som osakligt. Jag noterar att Migrationsverket i sitt
yttrande till JO anser att det skett ”en olycklig sammanblandning” mellan AA:s
åsikter och hans ledaregenskaper. Det är riktigt. AA:s åsikter borde aldrig ha gjorts
till del av omplaceringsärendet över huvud taget.
