# En polis har vid ett förhör utan lagstöd tillfälligt omhändertagit en Ipad från en offentlig försvarare och agerat osakligt och partiskt i samband med att ett beslut om byte av offentlig försvarare överklagades

JO 2020-11-23 dnr 1506-2019

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2020-11-23               1506-2019             1 (6)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En polis har vid ett förhör utan lagstöd tillfälligt omhändertagit en
                        Ipad från en offentlig försvarare och agerat osakligt och partiskt i
                        samband med att ett beslut om byte av offentlig försvarare
                        överklagades


                          Beslutet i korthet: En offentlig försvarare hade med sig en Ipad till ett polisförhör för
                          att kunna göra anteckningar med den. Förhörsledaren, som var polis, tillät inte att
                          försvararen hade med sig Ipaden på grund av att hon kunde spela in förhöret med
                          den och hänvisade till att det gällde förundersökningssekretess. På uppmaning av
                          förhörsledaren omhändertog en arrestvakt tillfälligt Ipaden och låste in den i ett skåp.
                          JO konstaterar att det inte fanns stöd i lag att omhänderta Ipaden. Förhörsledaren
                          kritiseras för att han ändå beslutade om detta. I beslutet kritiserar JO också
                          Polismyndigheten för att försvararens väska omhändertogs vid samma tillfälle.
                          Efter förhöret begärde den misstänkte att få byta försvarare. Tingsrätten avslog
                          begäran och den misstänkte överklagade beslutet till hovrätten med hjälp av ett
                          ombud. Även förhörsledaren överklagade beslutet. Hovrätten avvisade
                          förhörsledarens överklagande med hänvisning till att han inte hade rätt att överklaga
                          beslutet. Under handläggningen i hovrätten uppgav förhörsledaren att det vore bra om
                          den brottsmisstänkte inte fick byta försvarare eftersom det skulle leda till att den
                          misstänkte då fick ett sämre försvar vilket skulle underlätta fortsatta förhör.
                          JO konstaterar att förhörsledarens agerande har stått i strid med regeringsformens
                          krav på saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 §) och inte varit förenligt med
                          polisförordningens krav på att anställda inom polisen ska visa behärskning och
                          uppträda på ett sätt som inger förtroende (10 §). JO ser allvarligt på det inträffade och
                          kritiserar förhörsledaren för hans agerande.

## Bakgrund

I egenskap av offentlig försvarare närvarade advokaten AA den
                        10 januari 2019 vid ett förhör på en polisstation med en person som var
                        misstänkt för brott. Under förhöret uppmärksammade förhörsledaren,
                        polisinspektören BB, att AA hade tagit med sig en Ipad in i förhörsrummet. BB
                        informerade arrestpersonalen om detta och de låste in Ipaden och en väska som
                        AA hade med sig i ett skåp.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 1506-2019        Sid 2 (6)




Efter förhöret begärde AA:s klient att få byta offentlig försvarare. Tingsrätten
avslog klientens begäran och han överklagade beslutet till hovrätten med hjälp
av ett ombud. Även BB överklagade beslutet. Hovrätten avvisade BB:s
överklagande med motiveringen att han inte hade rätt att överklaga beslutet.

Anmälan
I en anmälan, som kom in till JO den 28 februari 2019, förde AA fram klagomål
mot Polismyndigheten, polisregion Stockholm, och BB för att han bl.a. hade
omhändertagit hennes Ipad och väska och för att han hade överklagat
tingsrättens beslut.

I de delar som JO valt att utreda AA:s anmälan uppgav hon i huvudsak följande.

BB frågade henne vem som hade gett henne tillstånd att föra in Ipaden i
arrestlokalen och om hon skulle spela in förhöret. AA ifrågasatte varför hon
behövde tillstånd för det och informerade honom om att hon skulle använda
Ipaden för att skriva anteckningar från förhöret. På uppmaning av BB tog en
arrestvakt ifrån henne både hennes Ipad och väska.

BB tycks vidare ha agerat ombud för hennes klient och överklagat tingsrättens
beslut utan någon föregående kontakt med klienten. I sitt överklagande uppgav
BB bl.a. att klienten inte kände något förtroende för AA och att det kunde
medföra att klienten inte kommer att känna sig bekväm vid kommande förhör
och en eventuell domstolsförhandling samt att det ur rättssäkerhetssynpunkt
skulle vara negativt att klienten inte tilläts byta försvarare.

Utredning
Polismyndigheten (CC) yttrade sig över anmälan den 3 juni 2019 efter att BB
fått tillfälle att lämna synpunkter.

Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från BB.

      BB noterade … att AA hade fört med sig sin Ipad in i förhörsrummet. Enligt
      hans vetskap om gällande rutiner för arresten i Solna så ska försvarare låsa in sin
      medhavda tekniska utrustning i persedelskåpen utanför arresten. Han har aldrig
      uttryckt sig på så sätt som framgår av anmälan utan förklarade att AA inte fick
      använda Ipaden på grund av inspelningsmöjligheterna och hänvisade i samband
      med detta till förundersökningssekretessen. AA var av motsatt uppfattning och
      menade att hon hade rätt att spela in förhöret. BB uppmärksammade då
      arrestpersonalen på att AA fört in sin Ipad in i förhörsrummet och de låste in
      hennes Ipad i de avsedda persedelskåpen. BB har inget minne av att han
      uppmanade arrestvakten att ta hand om AA:s väska.
      –––
      Beträffande överklagan som givits in till hovrätten så har det inte varit hans
      avsikt att överklaga tingsrättens beslut för [AA:s klients] räkning. BB var av den
      uppfattningen att AA var olämplig för uppdraget eftersom hon bl.a. brutit mot
      klientens restriktioner … BB har inget intresse av att misskreditera AA. Hans
      fokus låg enkom på att genomföra utredningen på ett effektivt och rättssäkert
      sätt.
                                                                        Dnr 1506-2019         Sid 3 (6)




Av de uppgifter som BB har lämnat med anledning av JO:s utredning framgår
också att han utan framgång hade försökt få åklagaren att överklaga beslutet och
att han hade vänt sig till både tingsrätten och hovrätten för att få besked om en
handläggare kunde vara part i målet. Något besked i den frågan hade
domstolarna inte kunnat lämna.

Enligt en tjänsteanteckning som upprättats i hovrätten hade BB under ett
telefonsamtal uppgett att det för utredningens skull vore positivt om AA inte
entledigades eftersom det skulle innebära att den misstänkte skulle få ett sämre
försvar och att det då blev lättare för polisen att hålla förhör.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
      Den rättsliga grunden för omhändertagandet av den offentliga försvararens väska och
      Ipad
      BB har tillbakavisat uppgiften att han skulle ha instruerat arrestvakten att låsa in
      AA:s väska. AA:s uppgift om att väskan fråntogs henne ofrivilligt står dock
      oemotsagd. Det har inte heller framkommit något som tyder på att den åtgärden
      var nödvändig för att upprätthålla säkerheten i arrestlokalen under förhöret.
      Polismyndigheten kan i denna del endast konstatera att det inte förefaller ha
      funnits några godtagbara skäl att frånta AA:s väska mot hennes vilja.
      Av utredningen i ärendet framgår att BB bad arrestvakten att låsa in den Ipad
      som AA fört med sig in i förhörsrummet. BB har upplyst att orsaken till åtgärden
      var att han ville försäkra sig om att AA inte spelade in förhöret med den
      misstänkte.
      Varken rättegångsbalken eller häkteslagen innehåller några särskilda
      bestämmelser som ger en polis en möjlighet att frånta en offentlig försvarare
      elektronisk kommunikationsutrustning som förts in i polisens arrestlokaler. Det
      är endast möjligt att kroppsvisitera besökare i arresten om det anses nödvändigt
      på grund av säkerhetsskäl (se 3 kap. 3 § häkteslagen). Enbart den
      omständigheten att en offentlig försvarare tar med sig en Ipad till polisens
      arrestlokaler i samband med ett förhör kan enligt Polismyndighetens mening inte
      i sig betraktas som en sådan säkerhetsrisk som ger grund för att genomföra en
      kroppsvisitation. Det har i övrigt inte framkommit något som tyder på att
      åtgärden var nödvändig för att upprätthålla säkerheten i arrestlokalen.
      Mot angiven bakgrund anser Polismyndigheten att situationen i detta fall inte var
      sådan att det fanns förutsättningar för BB att frånta AA hennes Ipad.
      Den rättsliga grunden för överklagandet av tingsrättens beslut angående byte av
      offentlig försvarare
      [Det] krävs starka skäl för att en företrädare för det allmänna ska tillerkännas rätt
      att, utan lagstöd, överklaga ett beslut att avslå den misstänktes begäran om byte
      av offentlig försvarare. Varken lagstöd eller några sådana skäl förelåg i det nu
      aktuella ärendet. BB:s åtgärd att överklaga beslutet kan därför ifrågasättas redan
      på dessa grunder.
      Av de krav som ställs på objektivitet följer att den enskilde tjänstemannen inte
      ska fatta beslut eller vidta åtgärder p.g.a. subjektiva faktorer, utan endast med
      iakttagande av saklighet och opartiskhet. Att en tjänsteman vid
      Polismyndigheten bistår en enskild med hjälp att överklaga ett beslut angående
      byte av offentlig försvarare får i regel anses olämpligt utifrån lagkravet på
      saklighet och opartiskhet. Det gäller även om överklagandet, som i det nu
      aktuella fallet, grundar sig på omsorg om den misstänkte och ytterst syftar till att
      kunna bedriva utredningsarbetet på ett bra och rättssäkert sätt.
                                                                      Dnr 1506-2019        Sid 4 (6)




      Utifrån vad som redovisats ovan anser Polismyndigheten att BB:s åtgärd att
      överklaga aktuellt avslagsbeslut inte stod i överensstämmelse med kraven på
      saklighet och opartiskhet.
      Om en tjänsteman på objektiva grunder anser att en offentlig försvarare
      missköter sitt uppdrag kan det enligt Polismyndigheten i och för sig vara
      lämpligt att upplysningsvis informera rätten om detta (se 12 kap. 5 §
      rättegångsbalken). Det kan exempelvis bli aktuellt i samband med prövningen av
      en begäran om byte av offentlig försvarare (se 21 kap. 6 § rättegångsbalken). Det
      är då viktigt att den information som lämnas verkligen är relevant för domstolens
      prövning och att den i övrigt är förenlig med kraven på saklighet och opartiskhet.
      Polismyndigheten anser att den information som BB lämnade till domstolen i det
      nu aktuella ärendet inte i alla delar kan anses uppfylla nyss nämnda krav. Det
      gäller exempelvis vad BB fört fram till domstolen om att det skulle vara positivt
      för utredningen om AA inte entledigades, eftersom det skulle innebära att
      klienten fick ett sämre försvar.

Bedömning
Det fanns inte lagstöd för att omhänderta Ipaden och väskan
I denna del har min granskning inriktats på åtgärderna att tillfälligt omhänderta
egendom som tillhörde AA, däribland hennes Ipad. Jag går därför inte in på den
angränsande frågan om huruvida en försvarare kan förhindras att spela in ett
förhör som försvararen själv deltar i.

Av BB:s uppgifter framgår att han bad en arrestvakt att låsa in den Ipad som
AA hade med sig in i förhörsrummet. Han har uppgett att han inte har något
minne av att han bad arrestvakten att ta hand om väskan men har inte ifrågasatt
att den låstes in. Det har inte kommit fram något i utredningen som gör att det
finns anledning att ifrågasätta AA:s uppgift att även väskan omhändertogs och
låstes in. Jag har dock inte tillräckligt underlag för att uttala mig om det skedde
på en direkt uppmaning av BB.

Ett omhändertagande av egendom innebär en tillfällig inskränkning i den
enskildes möjlighet att förfoga över egendomen. En sådan åtgärd får inte utföras
utan stöd i lag. (Se artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.)

Som skäl för att omhänderta Ipaden angav BB att AA kunde göra en inspelning
med den och han hänvisade till att det gällde förundersökningssekretess.

Det finns dock inte någon lagbestämmelse som tillåter en polis att tillfälligt
omhänderta utrustning för inspelning som en försvarare har med sig till ett
förhör (jfr 23 kap. 9 a § rättegångsbalken om möjligheten att från den som
förhörs tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning om det kan
antas att utredningen annars försvåras). BB ska kritiseras för att AA:s Ipad
omhändertogs.

Det har inte heller kommit fram att det fanns lagstöd för att omhänderta AA:s
väska. Med hänsyn till att det inte är klarlagt att det skedde på uppmaning av
BB finns det inte förutsättningar att kritisera honom för den åtgärden. Det
                                                                  Dnr 1506-2019      Sid 5 (6)




inträffade får i stället läggas Polismyndigheten till last. Polismyndigheten ska
därför kritiseras för att AA:s väska omhändertogs.

Jag kan konstatera att det vid den aktuella arresten visserligen fanns en rutin om
att besökare ska hänga av sig sina tillhörigheter i särskilda skåp men den ger
självfallet inte stöd för att tillfälligt omhänderta egendom från en försvarare på
det sätt som skedde här.

Förhörsledaren agerade osakligt och partiskt i frågan om byte av
offentlig försvarare
Hovrätten konstaterade i sitt beslut att BB inte hade rätt att överklaga
tingsrättens beslut att avslå begäran om byte av offentlig försvarare. Hovrättens
bedömning är utgångspunkten för mina fortsatta överväganden. Till grund för
min bedömning lägger jag också den tjänsteanteckning som upprättats i
hovrätten enligt vilken BB uppgav till hovrätten att det skulle vara positivt för
utredningen om AA inte entledigades från försvararuppdraget eftersom den
misstänkte då skulle få ett sämre försvar och det skulle vara lättare för polisen
att hålla förhör.

BB:s agerande aktualiserar regeringsformens bestämmelse om att myndigheter
ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet (se 1 kap. 9 §). Kravet på
saklighet innebär bl.a. att myndigheters åtgärder och beslut inte får utgå från
ovidkommande hänsyn och vara godtyckliga utan ska vara rationella och logiskt
motiverade. Kravet på opartiskhet betyder att det allmännas företrädare ska vara
objektiva i sin tjänsteutövning och förhålla sig så att deras opartiskhet faktiskt
inte med fog kan ifrågasättas. Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent
faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller
annat handlande från en myndighet. Hur myndighetens agerande uppfattats är
också av betydelse. (Se Bull och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar,
tredje uppl., s. 53 f. och t.ex. JO 2015/16 s. 456.)

Av polisförordningen framgår att anställda vid Polismyndigheten ska visa
behärskning och uppträda på ett sätt som inger förtroende (se 10 §).

När jag tar del av de upplysningar som BB har lämnat i ärendet hos JO och vad
han uppgett till hovrätten kan jag inte frigöra mig från tanken att hans agerande
har styrts mer av hans personliga uppfattning om AA än av omsorg om den
misstänkte och brottsutredningen. Om det skulle vara på det sättet är det
fullständigt oacceptabelt.

Att en polis överklagar en tingsrätts beslut att avslå en misstänkts begäran om
byte av försvarare framstår för mig som mycket säreget. Oavsett vilka skäl som
låg till grund för BB:s agerande och vilka överväganden han gjorde om
möjligheten att få överklagandet prövat i sak, måste han ha förstått att han
utifrån de krav som ställs på en polis inte kan göra något sådant.
                                                                    Dnr 1506-2019      Sid 6 (6)




BB:s uttalande enligt tjänsteanteckningen i hovrätten vittnar dessutom om en
bristande insikt om de krav som följer med anställningen som polis. Uttalandet
var omdömeslöst och har inte bara rubbat tilltron till BB som polis utan också
riskerat att skada förtroendet för polisen i stort.

BB har agerat i strid med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet.
Hans agerande har inte heller varit förenligt med polisförordningens krav på att
anställda inom polisen ska visa behärskning och uppträda på ett sätt som inger
förtroende. Jag ser allvarligt på detta och BB förtjänar kritik för sitt agerande.

Avslutande synpunkter
Jag har i ett beslut den 17 april 2020 (se JO 2020/21 s. 353) uttalat mig om hur
en polisanställd bör agera om han eller hon har synpunkter när det gäller en
persons lämplighet att vara rättsligt biträde. Jag anförde då bl.a. följande.

Det är värdefullt om iakttagelser som t.ex. en utredare gör under en
brottsutredning kan vidarebefordras till rätten om de kan ha betydelse i fråga
om en persons lämplighet att vara rättsligt biträde. Det bör dock inte vara den
polis som själv har iakttagit ett olämpligt beteende som lämnar uppgifter om
detta till rätten. I stället bör han eller hon underrätta undersökningsledaren eller
sin närmaste chef. Denne får därefter bedöma om det finns tillräckliga skäl att
informera rätten, och i förekommande fall även göra det.

Det finns anledning att påminna om dessa uttalanden med anledning av det som
kommit fram i det här ärendet.

Ärendet avslutas.
