# En nämnd inledde en s.k. barnavårdsutredning. Fråga bl.a. om nämnden kunde dröja med att enligt 11 kap. 2 § SoL underrätta
vårdnadshavarna om utredningen därför att informationen hade kunnat påverka nämndens möjlighet att få tala med barnet

JO 2013-06-19 dnr 1510-2012

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2013-06-19              1510-2012             1 (6)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        En nämnd inledde en s.k. barnavårdsutredning. Fråga bl.a. om
                        nämnden kunde dröja med att enligt 11 kap. 2 § SoL underrätta
                        vårdnadshavarna om utredningen därför att informationen hade
                        kunnat påverka nämndens möjlighet att få tala med barnet


                          Beslutet i korthet: I en s.k. barnavårdsutredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen
                          (2001:453), SoL, samtalade handläggaren med en tioårig pojke utan att
                          vårdnadshavarna före samtalet informerats om att en utredning inletts och utan
                          samtycke från, eller information till, vårdnadshavarna om samtalet.
                          JO finner inte skäl att kritisera myndighetsnämnden för samtalet med pojken. Däremot
                          kan nämnden inte undgå kritik för dröjsmålet med att informera vårdnadshavarna om
                          den inledda utredningen. Nämnden kritiseras vidare för att vissa åtgärder som vidtogs
                          och bedömningar som gjordes under utredningen inte har dokumenterats.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot socialtjänsten i Färgelanda
                        kommun. Klagomålen avsåg bl.a. handläggningen av ett ärende rörande hans
                        son BB, född 2001.

## Utredning

Vissa handlingar inhämtades från socialtjänsten. Av handlingarna framgick bl.a.
                        följande. Den 20 januari 2012 beslutades att inleda utredning enligt 11 kap. 1 §
                        SoL avseende AA son BB. Vidare beslutades att inhämta uppgifter och
                        genomföra samtal med berört barn även utan vårdnadshavarens samtycke.
                        Handläggaren samtalade med BB den 30 januari 2012 utan att vårdnadshavare
                        informerats om att utredning inletts eller lämnat samtycke till samtalet.

                        Med anledning av det som framkommit anmodades Myndighetsnämnden i
                        Färgelanda kommun att yttra sig över, dels huruvida socialtjänsten borde ha
                        samrått med vårdnadshavarna innan samtal genomfördes med BB, dels varför
                        det inte företagits några utredningsåtgärder i ärendet under tiden den 31 januari
                        – den 23 april 2012.

                        I remissvar anförde myndighetsnämnden i huvudsak följande.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 1510-2012       Sid 2 (6)




Samtal med barn
[---]
I samband med tidigare anmälningar om oro för BB har försök gjorts att få till
stånd samtal med BB men samtycke till samtal har då ej lämnats av
vårdnadshavare. Insats i form av stödkontakt med familjebehandlare inleddes
2011-05 i samband med en anmälan om oro för BB. CC samtyckte då till insats
men ej till att samtal hölls med BB.
I samband med i yttrandet aktuell anmälan, inkommen 2012-01-09, med uppgift
om oro för att BB utsatts för misshandel av sin mamma gjordes bedömningen att
BB kunde ha behov av ytterligare stöd och skydd. Utredning enligt 11 kap. l §
SoL inleddes i syfte att utreda BB:s behov av stöd och skydd. Bedömning
gjordes att det var av vikt att BB omgående under utredningen erbjöds möjlighet
till samtal kring sin situation och uppgifterna i anmälan. Bedömning gjordes att
det fanns behov av att samtal genomfördes även utan vårdnadshavares samtycke
enligt 11 kap. 2 § SoL. Vårdnadshavare informerades om; att beslut fattats om att
inleda utredning och att samtal skulle erbjudas BB, i samband med att samtalet
med BB verkställdes. Båda vårdnadshavarna meddelade då att de ej lämnade
samtycke till att socialtjänsten samtalade med BB samt att de avsåg anmäla
socialtjänsten för detsamma.
Bedömning görs att samtal med BB inte kunnat genomföras om samtycke till
samtal efterfrågats av vårdnadshavare.
Socialtjänsten har sedan den l augusti 2010 möjlighet att i vissa fall samtala med
barn utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är
närvarande. Genom FN:s barnkonvention och förändringar i svensk lagstiftning
enligt konventionen har barnets ställning, barnets rätt att höras och hänsynen till
barnets vilja betonats. Barnets egen kunskap om sin verklighet är en viktig
utgångspunkt i alla beslut som rör barn. Barnet har rätt att få information och
vara delaktig när det gäller beslut som rör barnets eget liv och egen tillvaro.
Denna möjlighet gäller vid en utredning som avses i 11 kap. 2 § SoL om behov
av ingripande till ett barns skydd. Den nya bestämmelsen har förts in i 11 kap.
10 § SoL och grundas på regeringens proposition 2009/10:192.
”...Barn som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och
barnet inte kan antas ta skada av det.
Vid en sådan utredning som avses i 2 § om behov av ingripande till ett barns
skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att
vårdnadshavaren är närvarande.... ”. 11 kap. 10 § SoL
”Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd
eller stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera
sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. ”11 kap. 2 § SoL

Utredningens handläggning
Uppgifterna i inkommen anmälan bedömdes allvarliga och beslut fattades att
inleda utredning enligt 11 kap. l § SoL samt att genomföra samtal med BB enligt
11 kap. 2 § SoL. I samtal med BB framkom ej uppgifter som bedömdes
föranleda omedelbara åtgärder enligt LVU. I samtal med vårdnadshavare
tillbakavisades uppgifterna i anmälan. CC motsatte sig medverkan i utredningen
och ställde sig tveksam till att pågående insats i form av familjebehandling skulle
fortsätta om socialtjänsten pressade henne med att inleda utredning.
Bedömning gjordes att det var av vikt för BB att då pågående insats i form av
familjebehandling kunde fortgå i syfte att kunna ha fortsatt insyn och stöd i
familjen. Överenskommelse gjordes att CC skulle få tid på sig att fundera över
sitt deltagande i utredningen och att pågående insats fortlöpte under tiden.
                                                                       Dnr 1510-2012     Sid 3 (6)




      Under utredningstiden har ansvarig utredare försökt få till stånd enskilt samtal
      med CC. CC har inte kommit på inbokade samtal och inte heller gått att nå via
      telefon.

      Övriga omständigheter
      På grund av hög arbetsbelastning på individ- och familjeomsorgen har sökandet
      under våren pågått efter konsult alternativt vikarie att anställa, l:e
      socialsekreterare har under tiden behövt göra prioriteringar gällande
      handläggning av ärenden. BB har under utredningstiden haft en handläggande
      socialsekreterare gällande insatsen i form av familjebehandling och
      familjebehandlare har gjort försök att ha kontinuerlig kontakt med familjen.
      Vikarie, med uppgift att genomföra utredningen, anställdes 2012-04-10.

## Bedömning

Bedömning görs att myndighetsnämnden handlagt beslutet kring samtal med
      barn i enlighet med gällande lagstiftning och med barnets bästa i fokus.
      Utredningsarbetet fördröjdes med anledning av brist på personal i kombination
      med hög arbetsbelastning. Bedömning görs dock att BB:s ärende under denna tid
      bevakades genom socialsekreterare med ansvar för pågående stödinsats samt av
      familjebehandlare.
AA yttrade sig över remissvaret.

Under handläggningen hos JO inkom AA även med kompletteringar till sin
anmälan.

I ett beslut den 19 juni 2013 anförde JO Wiklund följande.

Bedömning
Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller
stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera
sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen ska bedrivas
så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den ska inte göras
mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet och den
som berörs av utredningen ska underrättas om att en utredning inleds (11 kap.
2 § SoL).

Det finns inte skäl för mig att kommentera myndighetsnämndens beslut att
inleda en utredning angående BB. Min granskning är inriktad på vissa frågor
som rör den formella handläggningen av utredningen.

Samtal med barn
Enligt 1 kap. 2 § SoL ska, när åtgärder rör barn, särskilt beaktas vad hänsynen
till barnets bästa kräver och enligt 3 kap. 5 § andra stycket SoL ska, när en
åtgärd rör ett barn, barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn
ska tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad.

När socialnämnden bedömer att ett samtal med barnet bör äga rum i en
utredning och barnet har uppnått den ålder och mognad som krävs för att själv
bestämma om sin medverkan, är det barnet som råder över om något samtal ska
hållas. Barnets medgivande är då både en nödvändig och tillräcklig
                                                                   Dnr 1510-2012      Sid 4 (6)




förutsättning. Det innebär i sin tur att vårdnadshavarens samtycke till samtalet
inte behöver inhämtas och att samtalet kan äga rum mot vårdnadshavarens vilja
(jfr JO:s ämbetsberättelse 2006/07 s. 212 och prop. 2009/10:192 s. 32 f.).

Även i de fall där barnet inte har uppnått den ålder och mognad som krävs för
att själv bestämma har socialtjänsten, med stöd av 11 kap. 10 § tredje stycket
SoL, en möjlighet att vid vissa utredningar höra barnet utan vårdnadshavarens
samtycke. Omsorgsfulla överväganden från socialtjänstens sida angående
behovet av att samtal sker krävs i varje enskilt fall. Någon regel om att
vårdnadshavarens inställning ska kontrolleras före samtalet finns inte. Av 1 kap.
1 § och 3 kap. 5 § SoL följer däremot att vårdnadshavaren bör informeras om
samtalet innan det genomförs. Rent allmänt gäller att en utredning som rör barn
ska bedrivas i samråd med barnets vårdnadshavare. Utgångspunkten är alltså att
vårdnadshavarens inställning till att samtal hålls med barnet ska efterfrågas och
i största möjliga mån beaktas. Frivillig medverkan och bästa möjliga samarbete
med barnets vårdnadshavare är alltid att föredra och bör eftersträvas så långt det
är möjligt (jfr t.ex. JO:s ämbetsberättelse 2012/13 s. 288).

I nu aktuellt fall har socialtjänsten genomfört ett samtal med BB utan att
dessförinnan samråda med hans vårdnadshavare. BB var vid tidpunkten för
samtalet tio år gammal. Myndighetsnämnden har i sitt remissvar inte berört
frågan om BB var mogen att själv avgöra om han ville delta i samtalet eller inte.
Nämnden har uppgivit att skälet till att vårdnadshavarna inte tillfrågades om sin
inställning innan samtalet hölls var att bedömningen gjordes att samtal då inte
skulle kunna genomföras. Den ståndpunkten grundades på att vårdnadshavarna
vid tidigare tillfällen inte samtyckt till att samtal hölls med BB.

Den möjlighet som socialtjänsten ges genom 11 kap. 10 § tredje stycket SoL
motiveras av att vårdnadshavarna inte ska kunna hindra att samtal genomförs
med barnet när det är sakligt motiverat. Det kan exempelvis vara nödvändigt att
samtal hålls med barnet för att socialtjänsten ska få ett tillräckligt underlag för
att kunna ta ställning till om nämnden behöver ingripa samt hur behovet av
insatser för barnet ser ut (prop. 2009/10:192 s. 16). Av den förhandsbedömning
som gjordes innan utredningen avseende BB inleddes framgår att socialtjänsten
bedömde att det var av största vikt att BB omgående under utredningen erbjöds
möjlighet till samtal kring sin situation. Samtalet ansågs således vara en viktig
del av utredningen. Det är naturligtvis möjligt att ha olika åsikter i fråga om
huruvida detta varit nödvändigt eller inte men det blir då fråga om en typ av
bedömningar som JO normalt är försiktig med att uttala sig om. Jag finner inte
skäl att frångå den principen här. Med utgångspunkt från det som nämnden har
anfört i sitt remissvar finns det inte skäl för mig att kritisera
myndighetsnämnden för att samtalet med BB genomfördes utan
vårdnadshavarnas samtycke och utan att de informerades om samtalet innan det
ägde rum.
                                                                   Dnr 1510-2012      Sid 5 (6)




En annan fråga är om nämnden hade rätt att dröja med att informera
vårdnadshavarna om att en utredning hade inletts.

När en utredning har inletts ska barnets vårdnadshavare underrättas om att så
har skett. Bestämmelsen om nämndens upplysningsskyldighet har kommit till
för att det inte ska råda något tvivel om att en utredning pågår. Familjen ska
därför alltid informeras om nämndens beslut och avsikter i fråga om
utredningens bedrivande (prop. 1996/97:124 s. 110). Det har ansetts
otillfredsställande att utredningsarbete skulle kunna bedrivas ”bakom ryggen”
på de berörda (a. prop. s. 109). Det har inte i lagen föreskrivits inom vilken tid
en sådan underrättelse måste ske. Underrättelse ska dock i normalfallet ske utan
onödigt dröjsmål. JO har tidigare uttalat att det i vissa speciella fall kan finnas
situationer då nämnden kan avvakta något med att informera en vårdnadshavare
om att en utredning har inletts. Godtagbara skäl för att dröja med informationen
har i JO:s praxis ansetts vara bl.a. att vårdnadshavaren är svårt sjuk och inte bör
oroas (JO:s ämbetsberättelse 1999/00 s. 243). En annan situation kan vara att
vårdnadshavaren är misstänkt för brott mot ett barn och att en polisutredning
om saken befinner sig i ett känsligt läge (JO:s ämbetsberättelse 2003/04 s. 311).
Det får emellertid aldrig bli fråga om någon längre tid som vårdnadshavaren
hålls ovetande om en pågående utredning, och det måste finnas goda skäl till
varför så sker.

Myndighetsnämnden gjorde bedömningen att om vårdnadshavarna
informerades om utredningen skulle det ha försvårat för socialtjänsten att
genomföra det samtal med BB som ansågs vara en nödvändig del av
utredningen. Nämnden avvaktade därför – från fredagen den 20 januari till
måndagen den 30 januari – med att meddela BB:s vårdnadshavare att utredning
hade inletts. Det dröjde visserligen inte alltför länge innan informationen
lämnades och inga andra utredningsåtgärder, utöver samtalet med BB, vidtogs
innan vårdnadshavarna informerades. Huvudregeln är dock, som anförts ovan,
att en utredning inte ska bedrivas utan att vårdnadshavarna är informerade om
att den inletts. Vad nämnden anfört utgör, enligt min mening, inte tillräckliga
skäl för att frångå huvudregeln. Nämnden borde därför, tidigare än vad som nu
skedde, ha informerat vårdnadshavarna om att en utredning rörande BB
inleddes. Jag vill i det sammanhanget framhålla att nämnden inte hade behövt
upplysa i detalj om vad utredningen avsåg om den informationen hade riskerat
att störa utredningsarbetet. Inte heller hade nämnden behövt informera om sin
avsikt att under utredningen tala med BB. Nämnden kan inte undgå kritik för
dröjsmålet med att informera vårdnadshavarna om den inledda utredningen.

Utredningens bedrivande
Enligt 11 kap. 2 § SoL ska en utredning av om socialnämnden behöver ingripa
till ett barns skydd eller stöd bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom
fyra månader.
                                                                 Dnr 1510-2012      Sid 6 (6)




Beslutet att inleda utredning enligt 11 kap. 1 § SoL avseende BB fattades den
20 januari 2012. Ett samtal med BB ägde rum den 30 januari. Av de
journalanteckningar som JO inhämtat från socialtjänsten framgår att inga
utredningsåtgärder vidtogs, eller i vart fall inte dokumenterades, under perioden
den 31 januari – den 23 april 2012. Orsaken till att utredningen mer eller mindre
låg nere under den aktuella tiden tycks vara att utredarna inte lyckades få till
stånd ett möte med modern. Hög arbetsbelastning verkar också ha varit en
bidragande orsak. Jag noterar här att nämnden, för att komma till rätta med det
sistnämnda, bl.a. anställt en vikarie med uppgift att genomföra aktuell
utredning.

Nämnden har ett ansvar för att driva utredningen framåt och aktiva
utredningsåtgärder måste vidtas löpande. Jag har förståelse för utredarnas
önskemål om att få kontakt med modern och att svårigheten att få till stånd ett
möte med henne ledde till att utredningen inte fördes framåt. Det finns dock en
gräns för hur länge förvaltningen kan vara passiv när en förälder inte vill
medverka i utredningen. Nämnden har då att ta ställning till om utredningen ska
avslutas eller om information bör inhämtas från annan än vårdnadshavaren. Jag
anser mig inte ha anledning att rikta någon egentlig kritik mot nämnden i denna
del. Däremot kan jag konstatera att de försök som gjordes att kontakta modern
och de bedömningar som utredarna gjorde rörande utredningsarbetet under den
aktuella tiden inte har dokumenterats. Detta är en brist i handläggningen för
vilken nämnden ska kritiseras.

Vad som i övrigt har förekommit ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som uttalats.
