# Allvarlig kritik mot Kriminalvården för brister i samband med placering av intagna i avskildhet

JO 2015-11-25 dnr 1510-2015

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2015-11-25              1510-2015              1 (13)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården för brister i samband med
                        placering av intagna i avskildhet


                          Beslutet i korthet: I samband med att JO genomförde ett besök i Kriminalvården,
                          anstalten Saltvik, uppmärksammades att tre intagna var placerade i avskildhet. Efter-
                          som det framkom att det rådde vissa oklarheter om varför de intagna var placerade i
                          avskildhet beslutade chefsJO att utreda saken i ett initiativärende.
                          I beslutet konstateras att två av de intagna har placerats i avskildhet utan att det har
                          funnits förutsättningar för det. Utredningen visar även att det har funnits brister i
                          hanteringen av den tredje intagne och i utformningen av anstaltens avskildhetsbeslut.
                          Eftersom det har varit fråga om en begränsning av en grundläggande rättighet får
                          Kriminalvården allvarlig kritik för dessa brister.

## Bakgrund

Den 12 mars 2015 genomförde medarbetare till mig ett besök på säkerhetsen-
                        heten i Kriminalvården, anstalten Saltvik. I samband med det uppmärksamma-
                        des att tre intagna var placerade i avskildhet. Samtal fördes med bl.a. de tre in-
                        tagna, och avskildhetsbesluten begärdes in.

                        Avskildhetsbesluten
                        En tjänsteman i anstalten Saltvik beslutade att de intagna skulle vara placerade i
                        avskildhet med följande motivering:
                                  BESLUT
                                  Kriminalvården beslutar att [den intagne] ska vara placerad i avskildhet.
                                  BAKGRUND
                                  [Den intagne] vistas på en avdelning där klientkonstellationen inte medger att
                                  han vistas tillsammans med samtliga intagna. (Omplacering eller annan
                                  differentiering är inte möjligt)
                                  SKÄL FÖR BESLUTET
                                  Av 6 kap. 7 § fängelselagen (2010.610) framgår följande. En intagen får hållas
                                  avskild från andra intagna om det är nödvändigt
                                  1. med hänsyn till rikets säkerhet,
                                  2. med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes eller någon annans
                                      säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på egendom som
                                      tillhör eller har upplåtits till Kriminalvården,




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 1510-2015       Sid 2 (13)




      3.   med hänsyn till att det finns en risk för att den intagne rymmer eller fritas
           och det kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta allvarlig
           brottslig verksamhet,
      4.   för att hindra att den intagen påverkar någon annan intagen att allvarligt
           störa ordningen i anstalten,
      5.   för att hindra att den intagne medverkar till att någon annan intagen får
           tillgång till alkohol, narkotika, något annat berusningsmedel, något sådant
           medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings-
           medel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) mot förbud
           mot vissa hälsofarliga varor, eller
      6.   för att hindra att den intagne allvarligt ofredar någon annan intagen.
      Ett beslut om avskildhet enligt första stycket ska omprövas så ofta det finns
      anledning till det, dock minst var tionde dag.
      Kriminalvården gör följande bedömning
      Mot bakgrund av vad som är känt om [den intagne] och om andra intagna på
      avdelningen finns det en risk för [den intagne] eller någon annans säkerhet till liv
      eller hälsa om han vistas tillsammans med andra intagna. Han ska av den
      anledningen vara placerad i avskildhet och för att förhindra att han påverkar
      någon annan intagen att allvarligt störa ordningen i anstalten.

JO:s promemoria
Efter besöket upprättade en av mina medarbetare en promemoria. Av denna
framgår bl.a. följande:

I samtal med en av de intagna, AA, uppgav han att han hade fått en annan
motivering till avskildhetsplaceringen än den som har angetts i beslutet. Enligt
AA uppgav kriminalvårdsinspektören att det var oro för att en medintagen
skulle påverka AA i religiöst radikal riktning som gjorde att Kriminalvården,
huvudkontoret, hade beslutat att de inte fick träffa varandra. AA känner inte den
medintagne sedan tidigare. Eftersom de är placerade på samma avdelning inne-
bär beslutet att de är inlåsta på bostadsrummen en halvdag vardera. Situationen
har varit sådan sedan han kom till anstalten för cirka tre veckor sedan. Enligt
AA är det märkligt att han placeras på samma avdelning som en intagen som
han inte får träffa.

Den andra intagne, BB, uppgav att han placerades i avskildhet i samband med
att det kom en ny intagen, AA, till avdelningen. Anstalten uppgav att det skedde
för att han inte skulle påverka AA. Han har aldrig tidigare träffat denne. Enligt
BB är det mycket frustrerande att bli placerad i avskildhet på grund av att
Kriminalvården beslutat att en viss intagen ska vara placerad på avdelningen.

Det tredje intagne, CC, uppgav att han tidigare var avskild på egen begäran. När
han uppgav att han ville återgå i gemensamhet beslutade anstalten att han skulle
vara placerad i avskildhet med stöd av 6 kap. 7 § fängelselagen. Anstalten har
erbjudit honom att vistas i avskildhet med lättnader på en bostadsavdelning.
Erbjudandet innebär emellertid, enligt anstalten, att ytterligare en intagen måste
placeras i avskildhet. Eftersom CC inte vill orsaka att en medintagen placeras i
avskildhet har han valt att stanna kvar på avskildhetsavdelningen.
                                                                      Dnr 1510-2015       Sid 3 (13)




I samband med samtalen lämnade en av de intagna in ett dokument benämnt
Dagordning vid sektionering. Av handlingen framgår att jämna veckor låses den
intagnes bostadsrum upp vid kl. 7.00. Därefter låses den intagne in kl. 8.00 på
bostadsrummet och serveras lunch där. Kl. 13.00 sker upplåsning för ”gemen-
samhet på avdelningen”, och därefter sker inlåsning för natten kl. 18.00.
Ojämna veckor sker upplåsningen en timme senare, och därefter sker inlåsning
för natten kl. 18.00. Ojämna veckor sker upplåsningen en timme senare, och
därefter har den intagne gemensamhet på avdelningen till kl. 13.00 då den
intagne blir inlåst på bostadsrummet. Kl. 18.00 släpps den intagne ut för vistelse
i gemensamhet fram till kl. 19.00.

Av uppgifter från anstalten framkom att ytterligare en intagen, DD, är placerad
på avdelningen och att han utan inskränkningar får vistas tillsammans med AA
och BB var för sig.

Mitt initiativ
Mot bakgrund av vad som framkommit i samband med mina medarbetares
besök i anstalten Saltvik beslutade jag den 16 mars 2015 att inom ramen för ett
särskilt initiativärende granska anstaltens handläggning av avskildhetsärendena.

Kriminalvården förelades att yttra sig över vad som hade framkommit i JO:s
promemoria. Av yttrandet skulle framgå
– efter vilka riktlinjer som myndigheten placerar intagna som enligt dess
bedömning inte kan vistas tillsammans i gemensamhet
– vilka åtgärder som hade vidtagits eller som myndigheten planerade att vidta
för att avskildhetsbesluten skulle kunna hävas
– vilka enheter inom myndigheten som var involverade i besluten om
avskildhetplacering
– hur DD:s situation förhåller sig till innehållet i 6 kap. 1 § fängelselagen,
myndighetens syn på skälen som anges i besluten och hur dessa förhåller sig till
de åberopade lagrummen
– myndighetens syn på beslutens utformning.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom kriminalvårds-
direktören EE, bl.a. följande:

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från anstalten Saltvik, från pla-
       ceringssektionen (rättsenheten inom avdelningen för anstalt och häkte) samt från
       avdelningen för säkerhet. Genom utredningen har sammanfattningsvis följande
       kommit fram.

       Anstalten Saltvik
       Ärendet har utretts genom kontroller i de klientadministrativa systemen och gen-
       om att hämta in uppgifter från kriminalvårdschefen FF, kriminalvårdsinspektören
       GG, klienthandläggaren HH och samordnaren JJ. Följande har framkommit.
                                                                  Dnr 1510-2015         Sid 4 (13)




Anstalten Saltviks säkerhetsenhet består av fyra avdelningar, varav en säkerhets-
avdelning och tre skyddsavdelningar. I landet finns endast dessa tre skyddsavdel-
ningar på anstalt i säkerhetsklass 1. Varje avdelning har sex platser. I januari
2015 aviserades att anstalten skulle ta emot en intagen AA som av säkerhetsskäl
inte fick träffa fyra av de andra intagna på de tre skyddsavdelningarna. På dessa
tre avdelningar fanns sedan tidigare intagna som inte fick vistas tillsammans.
Fram till dess hade en differentiering varit möjlig på de tre avdelningarna. För att
anstalten skulle kunna uppfylla det nya uppdraget att hålla isär de intagna som
redan fanns och den intagne som var på väg in skulle det bli nödvändigt att på
något sätt dela av en eller två av avdelningarna. Eftersom avdelningarna faktiskt
inte går att dela av fysiskt innebar uppdraget i praktiken att flera intagna måste
avskiljas från varandra, alltså placeras i avskildhet på något sätt. Uppdraget till
anstalten har kallats för sektionering av avdelningar. Samtliga beslut om avskild-
het har fattats av säkerhetsskäl.
Sektioneringen föregicks av både skriftlig och muntlig kommunikation mellan
anstalten och placeringssektionen samt avdelningen för säkerhet. Anstalten har
haft en konstant kommunikation med placeringssektionen och avdelningen för
säkerhet och har lyft frågan vid varje s.k. Fenix-möte (den 4 februari 2015, den
13 mars 2015 och den 14 april 2015) varvid alternativa nya placeringar, utskriv-
ningar från skyddsavdelning samt eventuella andra lösningar diskuterats. Även
mellan Fenix-mötena har frekventa muntliga kontakter förekommit mellan
anstalten och placeringssektionen samt avdelningen för säkerhet. Det har också
efter att sektioneringen trädde i kraft pågått en diskussion huruvida anstalten full-
gjort uppdraget såsom var tänkt. Anstalten är av uppfattningen att den lösningen
man valde var sanktionerad bland annat vid Fenix-mötet den 4 februari 2015.
Lösningen innebar att endast en avdelning sektionerades, delvis beroende på att
en av de intagna, CC, valde att begära sig själv i avskildhet, se vidare nedan. Två
intagna, AA och BB, i stället för åtta föreslagna, blev föremål för avskildhets-
beslut på grund av säkerhetsskäl.
Fenix-mötena berör egentligen säkerhetsavdelningarna, men i anslutning till
Fenix-mötena brukar ett möte om skyddsavdelningarna äga rum. Mötena har till
syfte att tillse de intagnas behov av skydd, säkerhet och omvårdnad. Vid mötet
görs en genomgång av samtliga intagna, genomgång av specifika händelser kop-
plat till intagna, nulägesbeskrivning av det allmänna klimatet/säkerhetsläget på
avdelningarna och genomgång av eventuella nyinskrivningar (var de ska placeras
osv) samt eventuella utskrivningar. Vid mötena deltar vanligtvis chefen för
placeringssektionen, placeringshandläggare med ansvar för skyddsplaceringar,
ansvarig för skyddsintagna på avdelningen för säkerhet, kriminalvårdsinspektör
Fenix Saltvik samt vid behov representant för huvudkontoret/KUT och kriminal-
vårdsjurist. Ibland har även kriminalvårdschefen Saltvik deltagit.
BB, CC och DD informerades runt den 10 februari 2015 om den kommande
sektioneringen som skulle börja gälla när AA kom till anstalten. CC och BB är
målskamrater.
CC hade varit avskild sedan den 2 december 2014 för hot mot medintagen och
skulle därför inte tillbaka till den avdelning han varit på innan. CC visste sedan
tidigare att han hade en målskamrat som han inte fick träffa på den avdelning
som han skulle få byta till. Han förstod därmed att denne också skulle placeras i
avskildhet om han gick ut på avdelningen enligt den dagordning som presenter-
ades för honom. Han hade inte uttryckt att han ville tillbaka i gemensamhet in-
nan han fick information om sektioneringen. CC valde att begära sig själv i av-
skildhet. Beslutet om avskildhet på egen begäran enligt 6 kap. 4 § fängelselagen
fattades den 12 februari 2015. CC begärde i mars 2015 omprövning av beslutet
och hävdade då att han inte begärt sig själv i avskildhet. Beslutet omprövades av
kriminalvårdsjuristen KK som samrådde med dåvarande t.f. chefsjuristen LL i
ärendet. Beslutet upphävdes efter omprövning den 5 mars 2015 och anstalten
fattade då ett beslut om att CC skulle vara avskild av säkerhetsskäl enligt 6 kap.
                                                                 Dnr 1510-2015        Sid 5 (13)




7 § första stycket 2 och 4 fängelselagen. CC begärde inte omprövning av det
beslutet. CC flyttades den 7 april 2015 till annan anstalt.
Samtalet med BB den 10 februari 2015 ägde inledningsvis rum tillsammans med
DD. De båda informerades om att en ny intagen, AA, skulle komma och att BB
inte skulle få träffa honom, men att DD skulle få träffa både BB och AA. De pre-
senterades dagordningen. Inget sades om att BB skulle kunna påverka AA.
Samtalet fortsatte sedan enskilt med BB som då undrade om den nyintagne var
någon som han kände och om det var någon som visste vad han tidigare var
dömd för. Svaret till BB var att det av klientkonstellationsskäl var olämpligt att
de två satt ihop. BB placerades i samband med JO:s besök i avskildhet enbart på
grund av att han till JO framfört hot mot personal. BB flyttades den 28 maj 2015,
i enlighet med beslut fattat den 22 maj 2015, till annan anstalt.
Samtalet med AA ägde rum den 16 februari 2015, samma dag som han kom till
och skrevs in på anstalten. Han informerades om den kommande avskildheten
och dagordningen. AA kände inte i förväg till att han skulle bli föremål för
avskildhet. Han och BB placerades i avskildhet med lättnader enligt den
särskilda dagordningen. AA informerades om att det var av säkerhetsskäl. På
riksmottagningen var AA placerad i avskildhet för våld mot medintagen från den
21 december 2014 fram till dess han kom till Saltvik den 16 februari 2015. I
placeringsbeslutet framgår att det övervägts en placering på säkerhetsavdelning,
men att bedömningen gjorts att AA:s behov av skydd bäst tillgodoses på skydds-
avdelning. AA begärde omprövning av sitt beslut om avskildhet. Kriminalvårds-
juristen MM omprövade beslutet, som inte ändrades. Vid omprövningen samråd-
de hon dels med NN, ansvarig för skyddsintagna på avdelningen för säkerhet,
dels med dåvarande t.f. chefsjuristen LL och dels med verksjuristen OO.
Samråden med de senare handlade bland annat om utformning av beslut och
andra förvaltningsrättsliga överväganden. Samma dag som omprövningsbeslutet
fattades placerades emellertid BB i avskildhet efter hot mot personal. AA:s
avskildhet hävdes därför av anstalten. AA har således vistats i gemenskap på
skyddsavdelning sedan den 13 mars 2015.
Dagordningen som JO hänvisar till innehåller de planerade lättnader som av-
skildheten skulle innehålla. I praktiken har de berörda intagna fått mer lättnader
än de som framgår av dagordningen. Om AA, under tid när han haft lättnad i sin
avskildhet, valt att exempelvis studera så har BB kunnat få gå ut på promenad,
träna eller liknande trots att han enligt dagordningen vid den aktuella tidpunkten
skulle varit på sitt bostadsrum.
DD har utan inskränkningar fått vistas med både AA och BB. DD har haft daglig
sysselsättning 8–11 samt 13–16 i form av enklare montering och förpackning.
Sysselsättningen har skett i ett rum med glasvägg på avdelningen. Under fika-
raster har han kunnat lämna rummet för att fika i gemensamhet. Varken AA eller
BB har varit arbetsplacerade (AA var placerad för studier och BB var sjukskriv-
en).

Placeringssektionen
Av rekommendation från säkerhetsorganisationen framgick att fem av tio klien-
ter på skyddsavdelningarna av säkerhetsskäl inte var lämpliga att placera tillsam-
mans. Dessa fem klienter var i behov av placering i egen konstellation för att
ordningen och säkerheten under verkställigheten skulle kunna upprätthållas.
Säkerhetsorganisationens rekommendation avseende en lämplig klientkonstel-
lation innefattade sektionering på två av anstaltens skyddsavdelningar. Anstalten
Saltvik fick frågan om det var möjligt att sektionera två av avdelningarna för att
möjliggöra placering i gemensamhet. Svaret som erhölls var att det gick att
ordna, men att det i så fall skulle bli en begränsning i vistelsen utanför bostads-
rummet. En av klienterna, CC, beviljades dock placering i avskildhet på egen
begäran, varför sektionering endast blev nödvändig på en av avdelningarna.
Under sektioneringen pågick arbete med att försöka hitta en långsiktig lösning på
problemen med differentieringen av klienterna. En om- och/eller inplacering till
                                                                  Dnr 1510-2015       Sid 6 (13)




anstalt föregås alltid av kontroll av klientkonstellation. Vid skyddsplaceringar är
detta extra viktigt. Den omstrukturering som behövdes i anstalten Saltvik krävde
därför extra noggrannhet och försiktighet. Innan beslut om utskrivning fattades
avseende CC och BB fanns inga andra lämpliga alternativa platser.

Avdelningen för säkerhet
Avseende eventuell avskildhet enligt 6 kap. 7 § 1 st 3 fängelselagen (2010:610)
är ska dessa beslut fattas av chef för rättsenheten i samråd med säkerhetsavdel-
ningen vid Kriminalvårdens huvudkontor. Avseende placeringsfrågor är det en-
ligt Kriminalvårdens arbetsordning chefen vid rättsenheten som fattar beslut om
in- och utplacering på skyddsplats på säkerhetsenhet i samråd med säkerhetsav-
delningen vid Kriminalvårdens huvudkontor. I aktuellt fall har samråd skett och
avdelningen för säkerhet har bedömt att det förelegat ett skyddsbehov samt ett
behov av sektionering.

Författningsbestämmelser
Enligt 1 kap. 6 § första stycket fängelselagen (2010:610) följer att verkställig-
heten inte får innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av
denna lag eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna
upprätthållas.
Av andra stycket samma lagrum framgår att en kontroll- eller tvångsåtgärd
endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om
en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
Av 2 kap. 1 § första stycket fängelselagen framgår att en intagen inte får placeras
så att han eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som
är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
Av andra stycket samma lagrum framgår att vid beslut om placering ska, i den
utsträckning som är möjligt, hänsyn tas till den intagnes behov av sysselsättning,
omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering.
Av allmänt råd till 2 kap. 1 § första stycket fängelselagen framgår följande. Ett
beslut om placering ska föregås av en helhetsbedömning i varje enskilt fall.
Denna bedömning får inte mynna ut i att en intagen placeras under högre eller
lägre grad av övervakning och kontroll än som är nödvändigt för att ordningen
och säkerheten ska kunna upprätthållas. Graden av övervakning och kontroll
framgår i första hand av anstaltens eller avdelningens säkerhetsklass.
Av 10 § fängelseförordningen (2010:2010) framgår att vid bedömning enligt
2 kap. 1 § första stycket fängelselagen ska följande särskilt beaktas:
1. risken för rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan
    misskötsamhet, och
2. behovet av att undvika en olämplig sammansättning av intagna och att i
    övrigt kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet i anstalt.
Av allmänt råd till 10 § 2 fängelseförordningen framgår bl.a. följande. En olämp-
lig sammansättning av intagna kan uppkomma t.ex. när det gäller intagna som är
dömda i samma mål eller som är medlemmar i eller har annan koppling till
samma eller rivaliserande kriminella nätverk, om en intagen riskerar att utsättas
för övergrepp av en annan intagen eller om en intagen kan befaras påverka en
annan intagen att allvarligt störa ordningen eller säkerheten.
Av 6 kap. 1 § fängelselagen framgår att en intagen, under den tid då han eller
hon är skyldig att utföra eller delta i sysselsättning, ska vistas tillsammans med
andra intagna (gemensamhet), om inte annat anges i denna lag eller följer av
sysselsättningens särskilda beskaffenhet.
Enligt 6 kap. 2 § fängelselagen ska en intagen ges möjlighet att på sin fritid
vistas i gemensamhet, om inte annat anges i denna lag.
                                                                  Dnr 1510-2015         Sid 7 (13)




Av 6 kap. 4 § fängelselagen framgår att en intagen, om det är lämpligt, får med-
ges att på egen begäran hållas avskild från andra intagna.
Av 6 kap. 5 § fängelselagen framgår att intagna tillfälligt får hållas avskilda från
varandra, om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upp-
rätthållas.
Av 6 kap. 7 § fängelselagen följer att en intagen får hållas avskild från andra in-
tagna om det är nödvändigt
1. med hänsyn till rikets säkerhet,
2. med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes eller någon annan säk-
    erhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på egendom som till-
    hör eller har upplåtits till Kriminalvården,
3. med hänsyn till att det finns en risk för att den intagne rymmer eller fritas
    och det kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta allvarlig
    brottslig verksamhet,
4. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att allvarligt
    störa ordningen i anstalten,
5. för att hindra att den intagne medverkar till att någon annan intagen får till-
    gång till alkohol, narkotika, något annat berusningsmedel, något sådant me-
    del som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel
    eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vis-
    sa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42)
    om förbud mot vissa hälsofarliga varor, eller
6. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar någon annan intagen.
Av 20 § förvaltningslagen (1986:223) följer bl.a. att ett beslut varigenom en
myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången, om
ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Kriminalvårdens bedömning

Enligt vilka riktlinjer placeras intagna, som enligt myndighetens bedömning inte
ska kunna vistas tillsammans i gemensamhet?
Av 2 kap. 1 § fängelselagen framgår att en intagen inte får placeras så att han el-
ler hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som är nödvän-
digt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Av 10 § fängelse-
förordningen framgår att vid bedömning enligt 2 kap. 1 § första stycket fängelse-
lagen ska särskilt beaktas bl.a. behovet av att undvika en olämplig sammansätt-
ning av intagna och att i övrigt kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet i
anstalt. Av allmänt råd till 10 § fängelseförordningen framgår att en olämplig
sammansättning av intagna kan uppkomma t.ex. när det gäller intagna som är
dömda i samma mål eller som är medlemmar i eller har annan koppling till sam-
ma eller rivaliserande kriminella nätverk, om en intagen riskerar att utsättas för
övergrepp av en annan intagen eller om en intagen kan befaras påverka en annan
intagen att allvarligt störa ordningen eller säkerheten.
Det är således, för att minska risken för fortsatt brottslighet eller ordningsstör-
ningar under verkställigheten, av vikt att undvika att placera intagna som är döm-
da i samma mål på samma anstalt eller avdelning. Det är också en viktig
ordnings- och säkerhetsfråga att undvika kriminell gängbildning och konflikter
mellan rivaliserande gäng i anstalt. Olämplig sammansättning av intagna före-
ligger också om en intagen riskerar att utsättas för övergrepp, t.ex. i form av hot
eller våld eller olika formera av trakasserier, av en annan intagen eller om det
finns risk för att en intagen påverkar en annan intagen att allvarligt störa ordning-
en eller säkerheten i anstalten. Det kan i vissa fall också finnas behov att differ-
entiera intagna som missbrukar och som inte kan förmås att gå igenom behand-
ling mot sitt missbruk från andra intagna som missbrukar och som befinner sig i
en annan motivationsnivå. En olämplig sammansättning av intagna anses härvid
normalt uppkomma först när en intagen är så omotiverad att hans eller hennes in-
ställning påverkar de övriga intagnas behandling negativt.
                                                                    Dnr 1510-2015     Sid 8 (13)




Kriminalvården försöker på olika sätt, bl.a. genom ovan angivna, att undvika att
konstellationsproblematik över huvud taget uppstår. I förevarande fall var fråga
om en akut situation som Kriminalvården försökte lösa på bästa möjliga sätt och
genom att orsaka så lite skada som möjligt. Såsom angivits ovan finns i landet
endast tre skyddsavdelningar på anstalt i säkerhetsklass 1. Varje avdelning har
sex platser. Antalet platser är således begränsat. Under vistelsen i anstalten
Kumlas Riksmottagning rapporterades AA för våld mot medintagen vilket
föranledde en placering i avskildhet, från den 21 december 2014, till dess
omplacering till anstalten Saltvik, den 16 februari 2015, kunde ske. Utifrån
utfallet av aktuell verkställighet samt de brott som AA är dömd för ansågs det
föreligga höga risker för misskötsamhet under verkställigheten. AA bedömdes
vidare vara i behov av den höga säkerhet som nuvarande placering på skydds-
avdelning innebär. Placering på RO-avdelning ansågs enligt säkerhetsorganisa-
tionen inte vara tillräckligt för att ordningen och säkerheten i anstalten skulle
kunna upprätthållas. En placering på RO-avdelning bedömdes inte heller lämplig
utifrån rådande klientkonstellation och utifrån AA:s höga skyddsbehov. Det
aktuella brottets beskaffenhet var försvårande i konstellationshänseende. Den
alternativa lösning som Kriminalvården såg i det akuta skedet var att endast AA
skulle placeras i avskildhet. Kriminalvården bedömde det dock som mindre
skadligt att såväl AA som BB sattes i avskildhet med lättnader i stället för att
endast AA skulle vara helt avskild. Kriminalvårdens intention var inte att denna
lösning skulle vara långvarig, utan den användes i det akuta skedet i avvaktan på
att Kriminalvården skulle kunna finna en lösning.

Vilka åtgärder har vidtagits eller planerar myndigheten att vidta för att avskild -
hetbesluten ska kunna hävas?
Anstalten har haft en konstant kommunikation med placeringssektionen och
avdelningen för säkerhet och har lyft frågan vid varje s.k. Fenix-möte (den 4
februari 2015, den 13 mars 2015 och den 14 april 2015) varvid alternativa nya
placeringar, utskrivningar från skyddsavdelning samt eventuella andra lösningar
diskuterats. En om- och/eller inplacering föregås alltid av kontroll av klient-
konstellation. Vid skyddsplaceringar är detta extra viktigt. Den omstrukturering
som behövdes i anstalten Saltvik krävde därför extra noggrannhet och försiktig-
het. Även mellan mötena har frekventa muntliga kontakter förekommit mellan
anstalten och placeringssektionen samt avdelningen för säkerhet. Avskildheten
avseende AA upphörde den 13 mars 2015, då förutsättningarna för placeringarna
ändrades genom att BB avskildes med anledning av att han framfört hot mot
personal. CC flyttades den 7 april 2015 till annan anstalt och BB flyttades till
annan anstalt den 28 maj 2015. Innan beslut om utskrivning fattades avseende
CC och BB fanns inga andra lämpliga alternativa platser.

Vilka enheter inom Kriminalvården är involverade i besluten om avskildhets -
placering?
Enligt Kriminalvårdens arbetsordning fattas beslut om in- och utskrivning från
säkerhetsavdelning och skyddsplats på säkerhetsenhet av chefsjuristen. Det var
således chefsjuristen PP som fattade beslut om att AA skulle skrivas in på den
aktuella avdelningen.
Chefsjuristen beslutar också, efter samråd med säkerhetsavdelningen, om av-
skildhet enligt 6 kap. 7 § 1 st 3 fängelselagen (annan avskildhet av ordnings- och
säkerhetsskäl).
Anstalten beslutar om avskildhet enligt övriga punkter i 6 kap. 7 § fängelselagen.
Omprövning av besluten sker på rättsenhetens sektion för allmänna klientärend-
en. Något samråd med säkerhetsavdelningen krävs inte. De uppgifter som ligger
till grund för de aktuella avskildhetsbesluten är emellertid, utöver vad som fram-
går av riksmottagningens utredning och placeringsbesluten, uteslutande muntligt
inhämtade från säkerhetsavdelningen.
                                                                              Dnr 1510-2015          Sid 9 (13)




         CC begärde omprövning av det beslut som fattats enligt 6 kap. 4 § fängelselagen.
         Beslutet omprövades av kriminalvårdsjuristen KK som samrådde med dåvarande
         t.f. chefsjuristen LL i ärendet. Beslutet upphävdes efter omprövning och CC
         placerades därefter i stället i avskildhet enligt 6 kap.
         7 § första stycket 2 fängelselagen.
         AA begärde också omprövning av sitt beslut om avskildhet. Kriminalvårdsjurist-
         en MM omprövade beslutet, som inte ändrades. Vid omprövningen samrådde
         hon dels med NN, ansvarig för skyddsintagna på avdelningen för säkerhet, dels
         med dåvarande t.f. chefsjuristen LL och dels med verksjuristen OO. Samråden
         med de senare handlade bland annat om utformning av beslut och andra
         förvaltningsrättsliga överväganden. Samma dag som omprövningsbeslutet
         fattades placerades emellertid BB i avskildhet efter hot mot personal. AA:s
         avskildhet hävdes därför av anstalten.
         Trots att det varken finns obligatoriskt samråd för grund- eller omprövningsbe-
         slut med någon annan avdelning eller sektion har samråd hållits med hänsyn till
         ärendenas karaktär, då uppdraget varit att hålla vissa intagna avskilda från var-
         andra.

         Hur förhåller sig DD:s situation till innehållet i 6 kap. 1 § fängelselagen?
         Av 6 kap. 1 § fängelselagen framgår att en intagen under den tid han eller hon är
         skyldig att utföra eller delta i sysselsättning ska vistas tillsammans med andra in-
         tagna (gemensamhet), om inte annat anges i fängelselagen eller följer av syssel-
         sättningens särskilda beskaffenhet. DD hade haft daglig sysselsättning 8–11 samt
         13–16 i form av enklare montering och förpackning. Sysselsättningen har skett i
         ett rum med glasvägg på avdelningen. Under fikaraster har han kunnat lämna
         rummet för att fika i gemensamhet. Varken AA eller BB har varit arbets-
         placerade (AA var placerad för studier och BB var sjukskriven). På grund av
         DD:s skyddsbehov har det inte heller varit möjligt att bereda DD sysselsättning
         med andra intagna från de andra avdelningarna. Med anledning av detta var det
         inte möjligt att erbjuda DD sysselsättning i gemensamhet under tiden för sek-
         tioneringen.

         Vad är myndighetens syn på de i besluten angivna skälen och hur förhåller sig
         dessa till de åberopade lagrummen? Vad är myndighetens syn på beslutens
         utformning?
         De aktuella avskildhetsbesluten har fattats av säkerhetsskäl. Kriminalvården har
         ansett att rekvisiten i 6 kap. 7 § 1 st 2 och 4 fängelselagen varit uppfyllda. De in-
         tagna som omfattats av avskildhetsplaceringarna har mycket gedigna dokument-
         erade säkerhetsfaktorer där hot och våld mot medintagna och personal är sådana
         faktorer som har beaktats.
         Av 20 § förvaltningslagen framgår att ett beslut varigenom en myndighet avgör
         ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser
         myndighetsutövning mot någon enskild. Man kan visserligen inte begära att för-
         valtningsmyndigheternas beslut ska efterlikna domstolarnas domar, men beslutet
         måste göra det begripligt för parten vilka faktiska förhållanden som är avgöran-
         de, vilka rättsregler som är tillämpliga och hur myndigheten resonerat på de
         punkter där meningarna kan gå isär.1 Att som motivering endast återge tillämplig
         lagtext är självfallet inte tillräckligt.2 JO har vidare uttalat att principen är att det
         av beslutet ska gå att utläsa vad som i det enskilda fallet varit avgörande för




1
    Hellner och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentar, tredje upplagan, s. 237.
2
    Jfr JO 1981/82 s. 276 samt JO 1990/91 s. 101.
                                                                         Dnr 1510-2015       Sid 10 (13)




       utgången, men att det, om skälen utförs av sekretesskyddade uppgifter,
       naturligtvis är svårare att ge en motivering utan att röja dessa uppgifter.3
       Anstaltens motivering, som i princip endast består av en omformulering av
       tillämplig lagtext, är således inte tillräckligt. Av anstaltens beslutsmotivering
       borde, trots att vissa uppgifter i ärendet omfattats av sekretess, ha kunnat gå att
       utläsa tydligare vilka faktiska förhållanden som varit avgörande för besluten om
       avskiljning.

Bedömning
Kriminalvården har redogjort för innehållet i de bestämmelser som reglerar
intagnas vistelse i gemensamhet och i avskildhet, och som är av intresse här.
Bestämmelserna kan sammanfattas på så sätt att en intagen enligt huvudregeln
ska vistas tillsammans med andra intagna (gemensamhet) under den tid han
eller hon är skyldig att utföra eller delta i sysselsättning. Intagna ska även ges
möjlighet till gemensamhet på sin fritid, men i samband med dygnsvilan får de
hållas avskilda från varandra.4

Regleringen har sin bakgrund i att ett frihetsberövande i sig innebär att en intag-
en i stor utsträckning isoleras från en naturlig gemenskap med andra människor.
Dessa negativa följder bör enligt motiven till fängelselagen inte förstärkas gen-
om att de intagna hålls isolerade från varandra.5 Av den anledningen har det
angetts i fängelselagen att undantag från kravet på gemensamhet under syssel-
sättningstid endast får göras när det är särskilt reglerat eller följer av sysselsätt-
ningens särskilda art.6

Intagnas möjlighet till vistelse i gemensamhet är en grundläggande rättighet. Jag
har förståelse för att det kan uppstå situationer i vilka det är nödvändigt att
placera en intagen i avskildhet. Reglernas utformning, och vad som angetts i
motiven, gör emellertid att en avskildhetsplacering bara bör ske i undantagsfall.
Om en intagen har blivit placerad i avskildhet ligger det ett stort ansvar på
Kriminalvården att vidta åtgärder för att den intagnes period i avskildhet ska bli
så kort som möjligt. Att det är fråga om en ingripande åtgärd innebär även att
det är viktigt att Kriminalvården i avskildhetsbesluten gör det begripligt för den
intagne varför han eller hon har placerats i avskildhet. Skälen för det är bl.a. att
en intagen ska ges möjlighet att ta till vara sin rätt och begära omprövning av
beslutet. Ett välformulerat beslut ger också en bild av vilka åtgärder som den
intagne eller Kriminalvården bör vidta för att avskildhetsplaceringen ska kunna
hävas.




3
  JO 1990/91 s. 101.
4
  Se 6 kap. 1–3 §§ fängelselagen.
5
  Se prop. 2009/10:135 s. 136.
6
  Se 6 kap. 1 § fängelselagen.
                                                                          Dnr 1510-2015      Sid 11 (13)




Eftersom en avskildhetsplacering innebär ett frihetsberövande i frihetsberövan-
det måste det enligt min mening ställas höga krav på hur Kriminalvården
tillämpar dessa bestämmelser. När jag efter mina medarbetares besök i anstalten
Saltvik tog del av avskildhetsbesluten om AA, BB och CC kunde jag konstatera
att det inte var möjligt att utifrån besluten förstå varför de intagna hade placerats
i avskildhet. Anstalten hade inte närmare redogjort för vilka förhållanden i det
enskilda fallet som ledde fram till bedömningen att en avskildhetsplacering var
nödvändig.

I samtal med AA och BB framkom det dessutom uppgifter om att anstalts-
personalen muntligen skulle ha förklarat för dem varför de hade placerats i av-
skildhet. Uppgifterna gjorde gällande att Kriminalvården var av uppfattningen
att två av de intagna (AA och BB) inte fick vistas tillsammans. AA:s högst
berättigade fråga varför Kriminalvården under sådana förhållanden valde att
placera honom på samma avdelning som BB gjorde att jag fann skäl att utreda
om myndigheten hanterat situationen på ett korrekt och ändamålsenligt sätt.

De bestämmelser som ger Kriminalvården möjlighet att placera en intagen i
avskildhet under sysselsättningstid återfinns i 6 kap. 4–9 §§ fängelselagen.
Kriminalvården, anstalten Saltvik, har som skäl för avskildhetsplaceringen av
de tre intagna åberopat två av punkterna i 7 §.7 De åberopade punkterna ger
Kriminalvården möjlighet att placera en intagen i avskildhet bl.a. om det är
nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes eller någon
annans säkerhet till liv eller hälsa, eller för att hindra att den intagne påverkar
någon annan intagen att allvarligt störa ordningen i anstalten.8

I motiven till de båda punkterna har det angetts bl.a. att punkten 2 ger möjlighet
att placera en intagen som är utsatt för hot från en annan intagen i avskildhet.
Åtgärder bör emellertid i första hand vidtas mot den som utövar hotet, t.ex.
genom att han eller hon förflyttas eller hålls avskild. Bestämmelsen ger också
möjlighet att hålla en intagen avskild vid risk för självskada eller självmord.
Vidare framgår att punkten 4 kan användas för att avskildhetsplacera en intagen
som påverkar andra intagna att inte delta i den verksamhet som bedrivs i
anstalten, t.ex. genom att uppmana till kollektiv arbetsvägran. En intagen bör
inte avskiljas med hänvisning till den grunden om det rör sig om en mindre all-
varlig förseelse.9 De båda punkterna har det gemensamt att de möjliggör av-
skildhetsplacering med utgångspunkt i den intagnes agerande.




7
  Se punkterna 2 och 4.
8
  Enligt punkten 2 finns det även möjlighet att besluta om avskildhet om det är nödvändigt med
hänsyn till att det finns en risk för allvarlig skadegörelse på egendom som tillhör eller upplåtits till
Kriminalvården. Denna omständighet har emellertid inte berörts i anstaltens beslut.
9
  Se prop. 2009/10:135 s. 140.
                                                                   Dnr 1510-2015       Sid 12 (13)




Som jag nämnt tidigare är det inte möjligt att med utgångspunkt i anstaltens be-
slut få klarhet i vad det var i de intagnas agerande som ledde fram till bedöm-
ningen att en avskildhetsplacering var nödvändig. Kriminalvården har i sitt
remissvar angett att anstalten ansåg att de åberopade bestämmelserna var upp-
fyllda med hänsyn till de intagnas ”mycket gedigna dokumenterade säkerhets-
faktorer där hot eller våld mot medintagna och personal är sådana faktorer som
har beaktats”. Även denna skrivning är enligt min mening alltför allmänt hållen
för att det ska bli begripligt varför de intagna placerades i avskildhet.

Kriminalvårdens redovisning av de omständigheter som ledde fram till avskild-
hetsplaceringen av AA och BB visar emellertid, enligt min mening, att skälen
till åtgärden egentligen inte står att finna i de intagnas agerande. Avskildhets-
beslutet för AA hävdes i samband med att BB den 13 mars 2015 flyttades från
bostadsavdelningen till avskildhetsavdelningen. Av det förhållandet drar jag
slutsatsen att avskildhetsplaceringen av AA enbart skedde på den grunden att
han inte skulle få träffa BB. Skälen till att Kriminalvården gjorde bedömningen
att det var nödvändigt att hålla dem åtskilda är okända för mig. Emellertid fram-
går det att dessa skäl var kända av myndigheten innan AA flyttades till anstalten
Saltvik. Enligt Kriminalvården rådde det brist på lämpliga anstaltsplatser, och
för att råda bot på en ”akut situation” placerades AA i anstalten Saltvik, trots att
det resulterade i att både AA och BB avskildhetsplacerades.

Jag har förståelse för att det i vissa situationer inom Kriminalvården kan uppstå
akuta problem med platsbrist. Så kan exempelvis vara fallet om en anstalt är
tvungen att separera intagna som gjort sig skyldiga till hot eller våld. Under
sådana förhållanden kan det finnas grund för att hålla de intagna i avskildhet i
avvaktan på att Kriminalvården hittar nya lämpliga anstaltsplatser. När det
gäller AA var det inte fråga om en hastigt uppkommen situation, utan han hade
vistats en längre tid vid Riksmottagningen i anstalten Kumla. Det kan därmed
inte ha kommit som någon överraskning för Kriminalvården att han förr eller
senare skulle vara i behov av en anstaltsplats. Under senare år har antalet
intagna i svenska anstalter minskat, och förutsättningarna borde därmed ha
förbättrats för att skapa en flexibel organisation där även svårplacerade intagna
ges möjlighet att vistas i gemensamhet.

Jag har i ett tidigare ärende riktat allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten
Hinseberg, för att en intagen varit placerad i avskildhet under lång tid.10 An-
ledningen till att den intagna var placerad i avskildhet var att anstalten saknade
möjlighet att differentiera de intagna. Mot den bakgrunden uttalade jag att
resursbrist eller avsaknaden av möjlighet till inre differentiering inte är accept-
abla skäl för att hålla en intagen avskild. Om en sådan ordning accepteras skulle




10
     Se mitt beslut den 24 september 2014 i dnr 1227-2014.
                                                                     Dnr 1510-2015        Sid 13 (13)




det nämligen kunna resultera i att intagna under lång tid blir sittande i avskild-
het i avvaktan på att Kriminalvården får fram de resurser som krävs för att den
intagne ska kunna återgå till vistelse i gemensamhet.

När det gäller AA och BB låg alltså det egentliga skälet för avskildhets-
placeringen (platsbrist) utanför deras kontroll. Med andra ord fanns inga
åtgärder som de kunde vidta för att påverka sin situation. I stället låg ansvaret
för den uppkomna situationen på Kriminalvården, eftersom myndigheten valde
att placera dem på samma avdelning trots att det var känt sedan tidigare att de
inte fick vistas tillsammans. Att Kriminalvården har svårt att planera sin
verksamhet får enligt min mening inte på ett sådant sätt läggas till grund för ett
beslut om avskildhetsplacering.

Även i fråga om CC var det platsbrist som gjorde att han, när han valde att av-
bryta sin frivilliga avskildhetsplacering, var hänvisad till placering på en
avdelning där det fanns en målskamrat som han inte fick träffa. En placering där
skulle därmed innebära att även målskamraten placerades i avskildhet. Jag har
förståelse för att han upplevde det som att han genom att acceptera en placering
på avdelningen på ett påtagligt sätt skulle försämra situationen för en medin-
tagen. Att lägga ett sådant ansvar på en intagen är i mina ögon oacceptabelt.

Genom den sektionering som Kriminalvården genomfört på en av avdelningar-
na har myndigheten försökt minska de negativa konsekvenserna av avskildhets-
placeringarna. Det är i och för sig lovvärt. Emellertid ändrar inte den omstän-
digheten på förhållandet att AA och BB placerades i avskildhet utan att det
fanns förutsättningar för det. Utredningen visar även att det funnits brister i
hanteringen av CC och i utformningen av anstaltens avskildhetsbeslut. Det har
varit fråga om en begränsning av en grundläggande rättighet för de intagna, och
Kriminalvården förtjänar allvarlig kritik för dessa brister.

Avslutningsvis noterar jag att Kriminalvården har framhållit att avskildhets-
placeringarna inte var avsedda som en långsiktig lösning på platsbristen. Myn-
digheten har emellertid inte redovisat om det fanns några konkreta planer för
hur man skulle kunna komma till rätta med problemet. Av remissvaret framgår
att det vid den aktuella tidpunkten fanns fyra intagna som inte fick träffa
varandra, och att dessa enligt Kriminalvården skulle vara placerade på någon av
myndighetens tre skyddsavdelningar i säkerhetsklass 1.

Jag kan inte tolka situationen på annat sätt än att avskildhetsplaceringarna riske-
rade att pågå under relativt lång tid. Det enda skälet till att så inte blev fallet var
att BB hotade personalen och blev placerad på avskildhetsavdelningen. Därmed
kunde AA:s avskildhetsplacering hävas efter en knapp månad. Enligt min men-
ing måste Kriminalvården organisera verksamheten så att även intagna som är i
behov av placering på skyddsavdelning i den högsta säkerhetsklassen kan vistas
i gemensamhet.

Med detta konstaterande avslutar jag ärendet.
