# Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland angående handläggningen av ett vapenärende

JO 2008-02-22 dnr 152-2008

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2008-02-22        152-2008               1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland angående
                        handläggningen av ett vapenärende


                        AA framförde i en anmälan, som inkom den 9 januari 2008, klagomål mot
                        Polismyndigheten i Västra Götaland. Han uppgav bl.a. att han var anställd hos ett
                        bevakningsföretag men saknade möjligheter att övningsskjuta, vilket behövdes för
                        att han skulle kunna vidmakthålla och utveckla sin instruktörskompetens. Han gav
                        därför in en ansökan till polismyndigheten den 20 juli 2007 om privat innehav av
                        enhandsvapen men hade ännu inte fått något beslut. Han hade hört av sig mer än
                        sju gånger till polismyndigheten och fått olika bortförklaringar. Han upplevde det
                        som att anledningen till att det ännu inte fattats något beslut var att hans ansökan
                        var ovanlig och myndigheten därför var osäker om hur saken skulle bedömas.

                        Handlingar i polismyndighetens ärende V01-551-8951/07 infordrades och gran-
                        skades. Av handlingarna framgick bl.a. att polismyndigheten den 23 november
                        2007 fick uppgift om att den vapenlicens som AA haft i sin anställning hos ett
                        bevakningsföretag hade återkallats på grund av att han skulle sluta sin anställning
                        hos företaget. Byråassistenten BB uppgav att ett avslagsbeslut skulle ha meddelats
                        redan i november om hon då hade fått del av den informationen. Ett avslagsbeslut
                        meddelades i stället först den 21 januari 2008. I skälen angavs att ansökan gällde
                        tillstånd om att få inneha skjutvapen för egen kompetensutveckling men främst för
                        att leda utbildning som skjutinstruktör för ett bevakningsföretag samt att AA enligt
                        information från bevakningsföretaget var arbetsbefriad på grund av arbetsbrist från
                        och med november 2007 och skulle vara så intill dess anställning upphörde.

                        Muntliga upplysningar har inhämtats från BB och kommissarien CC, se bifogade
                        tjänsteanteckningar.

                        Enligt 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) (VL) krävs tillstånd för att bl.a. inneha
                        skjutvapen. Tillstånd att inneha bl.a. enhandsvapen får meddelas endast om det
                        finns synnerliga skäl (2:6 VL). I 2 kap. 3 § första stycket vapenförordningen
                        (1996:70) anges vilka särskilda krav som gäller för tillstånd till innehav av vissa
                        angivna vapentyper, bl.a. enhandsvapen som ej utgör jaktvapen och effekt-
                        begränsande vapen. För nämnda vapentyp gäller bl.a. att sökanden skall vara aktiv
                        medlem i en skytteförening eller motsvarande organisation. Enligt 2 kap. 3 § andra



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                      Dnr 152-2008    Sid 2 (3)



stycket vapenförordningen får, trots bestämmelserna i första stycket, tillstånd att
inneha skjutvapen ges till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin
tjänst behöver annat skjutvapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin
skjutskicklighet. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
vapenlagstiftningen (FAP 551-3) bör sådan tillståndsgivning ske med stor åter-
hållsamhet (5 kap.). Vidare anges att tillstånd kan meddelas t.ex. den som genom
ett intyg från arbetsgivare eller motsvarande styrker att han eller hon inom ramen
för sitt yrke aktivt arbetar för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet på ett
sådant sätt att tjänstevapnet inte räcker för ändamålet.

Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223) skall varje ärende där någon enskild är part
handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. I
detta ligger även att ärendet inom rimlig tid skall avslutas genom någon form av
beslut. Den handläggande myndigheten ansvarar för att ärendet drivs fram till ett
avgörande.

I det aktuella fallet dröjde det sex månader från det att ansökan inkom till dess att
beslut i ärendet meddelades. Även om det förekommit ett flertal kontakter mellan
sökanden och polismyndigheten synes det inte under den tiden ha vidtagits några
åtgärder som fört ärendet närmare ett avgörande. Polismyndigheten borde initialt
ha bedömt behovet av komplettering och i förekommande fall ha vidtagit nöd-
vändiga åtgärder för att bereda sökanden tillfälle att komplettera ansökan. Så snart
eventuell komplettering skett – eller det konstaterats att sådan inte behövdes –
borde myndigheten ha tagit ställning i sakfrågan. Även om ärenden av detta slag
synes vara relativt ovanliga vid tillståndsenheten, kan jag inte förstå att ärendets
juridiska komplexitet skulle berättiga till någon längre tidsutdräkt.

De uppgifter som lades till grund för avslagsbeslutet inkom till polismyndigheten
redan i november 2007 men kom till handläggarens kännedom först senare, vilket
synes ha ytterligare bidragit till att det dröjde innan beslut fattades. Enligt vad CC
uppgett berodde det inträffade på att gällande rutiner inte fungerat. Han har för
avsikt att ta upp saken med personalen.

Sammanfattningsvis har ärendets handläggning dragit ut oacceptabelt långt på
tiden. Jag noterar att det numera hålls månatliga genomgångar beträffande enhetens
äldre ärenden av aktuellt slag.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det anförda.

–––

BILAGOR
Tjänsteanteckning 1
Vid telefonsamtal den 4 februari 2008 upplyser byråassistenten BB,
Förvaltningsavdelningen/tillståndsgruppen, Polismyndigheten i Västra Götaland,
bl.a. följande. Ansökan i ärendet inkom i juli 2007. Hon var tillbaka efter
semesterledighet i mitten av augusti. Ärendet var speciellt. AA var på besök flera
gånger och ärendet diskuterades fram och tillbaka. Såvitt hon redan från början
                                                                  Dnr 152-2008   Sid 3 (3)



kunde bedöma fanns det knappast utrymme att bevilja ansökan, vilket hon också
meddelade AA. Hon avvaktade med att meddela beslut eftersom hon ville
undersöka möjligheterna till en annan lösning. Några särskilda åtgärder vidtog hon
inte i ärendet, men diskuterade det med sin chef och avsåg att diskutera det med
chefsjuristen, vilket dock inte blev av. Under handläggningen av ärendet framkom
det att AA inte längre arbetade vid något bevakningsföretag. Ett avslagsbeslut
meddelades därefter den 21 januari 2008. Hon inser att ärendet drog ut onödigt
mycket på tiden och att hon borde ha fattat beslut tidigare.

Tjänsteanteckning 2
Vid telefonsamtal den 7 februari 2008 upplyser kommissarien CC, chef över
tillståndsgruppen i Göteborg, bl.a. följande.

Vid tillståndsgruppen i Göteborg handlägger cirka 4-6 handläggare cirka 5000
ärenden per år. Enklare ärenden, till exempel rörande jaktvapen, kan handläggas på
några dagar och upp till fyra veckor under högsäsong. Under tiden augusti till
oktober är arbetsbelastningen vid avdelningen ovanligt hög bl.a. på grund av
älgjakten. Ärendetillströmningen ökar då med cirka 600 ärenden. Ärenden av
aktuell typ är ovanlig vid enheten med max ett per år. Handläggningstiden i dessa
ärenden kan uppgå till tre till fem månader. Ärendena är ofta svåra och det följer av
FAP 551-3 att tillståndsgivningen bör ske med stor återhållsamhet. I allmänhet
ska intyg inges från arbetsgivaren. Ibland begär handläggaren komplettering
beträffande sådant intyg vid äventyr av att ärendet ändå kan komma att avgöras. I
aktuellt fall framgick av ansökningshandlingarna att sökanden bett arbetsgivaren
avge intyg men att arbetsgivaren ännu inte gjort det. BB har flera gånger diskuterat
ärendet med honom. Han har förstått att BB haft många kontakter med sökanden
och att dessa inte alltid dokumenterats, vilket borde ha gjorts. Han har inte följt
handläggningen av det aktuella ärendet i detalj.

I november inkom omfattande information från sökandens arbetsgivare angående
bl.a. minskat vapeninnehav beträffande flera personer. Detta handlades av en annan
handläggare. Bland informationen fanns också uppgift om att sökanden blivit
arbetsbefriad. I en sådan situation ger datasystemet handläggaren besked om att det
finns ett annat ärende angående samma person varpå den som handhar det andra
ärendet brukar kontaktas. I detta fall fungerade inte den kontakten. Såvitt han
känner till är det första gången det händer. Han avser att ta upp saken med
personalen.

Efter det inträffade har han utökat de genomgångar han tidigare haft med hand-
läggarna beträffande äldre ärenden om bl.a. dödsbovapen till att även omfatta
ärenden av aktuellt slag. Sådana genomgångar hålls månatligen.
