# Fråga om rätt till partsinsyn under handläggningen av en vårdnadsutredning

JO 2000-02-18 dnr 1523-1998

## Beslut

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                    Sid
                                                                      2000-02-18       1523-1998             1 (8)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om rätt till partsinsyn under handläggningen av en
                        vårdnadsutredning


                        AA och hans tidigare hustru BB har tillsammans barnen CC, född 1986, och DD,
                        född 1988. Efter äktenskapsskillnad år 1991 hade föräldrarna till en början
                        gemensam vårdnad om barnen. Under år 1993 väckte AA vid Stockholms tingsrätt
                        talan om att han ensam skulle anförtros vårdnaden om barnen. I ett interimistiskt
                        beslut den 4 november 1993 förordnade tingsrätten att AA ensam skulle ha
                        vårdnaden om CC och DD. Tingsrätten uppdrog samtidigt åt Socialnämnden i
                        Stockholms kommun att företa en vårdnadsutredning beträffande barnen. Till
                        utredare utsågs en tjänsteman vid familjerättsbyrån i kommunen.

                        Under den tid då arbetet med vårdnadsutredningen pågick genomförde Sociala
                        distriktsnämnden 16 i Stockholms kommun en s.k. barnavårdsutredning rörande
                        barnens förhållanden. Barnen vistades under utredningen en tid vid Geneta barn-
                        hem. Där gjordes bl.a. en bedömning av om barnen varit utsatta för sexuella över-
                        grepp. I ett utlåtande från barnhemmet den 15 december 1994 (nedan kallad
                        Geneta-utredningen) fann utredarna vid barnhemmet inte skäl anta att barnen
                        varit utsatta för något övergrepp. Sociala distriktsnämnden avslutade barnavårds-
                        utredningen den 9 juni 1995. Vad som kommit fram under utredningen föranledde
                        inte någon åtgärd från nämndens sida.

                        Vårdnadsutredningen blev klar den 13 maj 1996 och kom in till tingsrätten den 31
                        maj samma år. Till utredningen fogades bl.a. Geneta-utredningen. Vårdnads-
                        utredaren hade dessförinnan lämnat en kopia av Geneta-utredningen till BB.

                        I en anmälan som kom in till JO den 27 augusti 1997 ifrågasatte AA om
                        vårdnadsutredaren brutit sekretessen genom att lämna ut Geneta-utredningen till
                        BB I ärendet inhämtades att en utredning om saken pågick vid Länsstyrelsen i
                        Stockholms län. JO fann därför inte skäl inleda någon egen utredning (beslut den 8
                        september 1997, JO:s dnr 3226-1997).

                        Länsstyrelsen i Stockholms län meddelade beslut i sitt ärende den 16 december
                        1997. I beslutet behandlade länsstyrelsen klagomål från AA mot hur handläggaren
                        hade bedrivit vårdnadsutredningen och mot att utredningen förhalats samt mot
                        utlämnandet av Geneta-utredningen till BB När det gällde utlämnandet av Geneta-


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                            Dnr 1523-1998      Sid 2 (8)

## Utredning

utredningen ansåg länsstyrelsen inte att uppgifterna i den utredningen var sådana
att de hade kunnat undanhållas modern som part i vårdnadsutredningen.
Länsstyrelsens bedömning grundades på reglerna i 16 § förvaltningslagen
(1986:223), FL, och 14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100), SekrL.

Efter det att länsstyrelsen fattat sitt beslut hemställde AA i en anmälan till JO att
JO skulle utreda om Länsstyrelsen i Stockholms län hanterat hans anmälan mot
Familjerättsbyrån i Stockholm på ett riktigt sätt. I sin anmälan tog AA upp frågan
om utlämnandet av Geneta-utredningen till BB.

Vad AA anförde i sin anmälan föranledde JO att närmare utreda om BB hade haft
rätt till s.k. partsinsyn enligt 16 § FL såvitt gällde Geneta-utredningen. JO
inhämtade därför Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 16 december 1997. I
beslutet anförde länsstyrelsen, såvitt nu är av intresse, följande.

      Partsbegreppet
      Det kan vara viktigt att reda ut de skilda partsbegreppen som gäller socialdistriktets
      utredning efter anmälan om sexuella övergrepp respektive familjerättens utredning i
      vårdnadsfrågan.
      När det gäller socialtjänstens utredning görs den enligt 50 § socialtjänstlagen. Det är
      barnens förhållanden hos Er som vårdnadshavare som utreds. Ni är part i egenskap
      av vårdnadshavare till barnen. Modern är inte vårdnadshavare och berörs inte annat
      än som eventuell uppgiftslämnare. Hon är därför inte part och har inte rätt att ta del
      av material i ärendet.
      I vårdnadsutredningen däremot är Ni båda parter. Ni berörs på samma juridiska
      villkor av den konflikt som skall avgöras i vårdnadsfrågan. Därav följer att Ni båda
      skall ha tillgång till det material som kommer att ingå i beslutsunderlaget för
      vårdnadsutredningen.

      Saken
      Under vårdnadsutredningen gjordes en utredning av barnen på Geneta barnhem i
      Södertälje. Utredningen var en del i den barnavårdsutredning som gjordes av
      dåvarande socialdistrikt 16 i Stockholm efter anmälan om eventuella sexuella
      övergrepp.
      Ni hade tydligt uttalat att Ni som vårdnadshavare motsatte Er att modern tog del av
      Genetas utredning.
      Länsstyrelsen anser det rimligt att vårdnadsutredaren önskade ta del av Genetas
      utredning om barnen, som fanns på socialdistriktet. Det fanns anledning tro att dess
      innehåll kunde ha betydelse för utredningen i vårdnadsfrågan.
      Vårdnadsutredaren har rätt att begära in och få del av det material som finns i den
      egna myndigheten, d.v.s. dåvarande sociala distriktsnämnden 16 i Stockholms stad.
      I och med att Genetautredningen inkommit till handläggaren på familjerätten och
      tillförts vårdnadsärendet har barnens mor, som part i vårdnadsutredningen, tillgång
      till dessa handlingar liksom till annat material som ingick i ärendet.
      I 16 § förvaltningslagen (FL) stadgas att part har rätt att ta del av alla uppgifter som
      tillförts ärendet med de begränsningar som är reglerade i 14 kap. 5 § SekrL. Huvud-
      regeln är alltså att sekretessen får vika för parts rätt att ta del av material i ett ärende.
      I 14 kap. 5 § SekrL regleras undantagen. Där står att undantag kan göras om ”det av
      hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd
      uppgift i materialet inte röjs”.
      I Socialstyrelsens allmänna råd om handläggning och dokumentation 1994:3 (sid.
      32) poängteras att det krävs mycket tungt vägande skäl för att principen om parts
                                                                       Dnr 1523-1998       Sid 3 (8)



      rätt till insyn skall stå tillbaka. Som exempel nämns att anmälare eller uppgifts-
      lämnare i en utredning kan behöva skyddas och inte lämnas ut med namn om det
      föreligger risk för våld (7 kap 6 § SekrL). Uppgifterna i Genetas utredning, som
      tillförts vårdnadsutredningen, kan inte anses vara av den art att de kan undanhållas
      modern som part i vårdnadsutredningen.
      Länsstyrelsen finner inte anledning att rikta kritik mot familjerätten i Stockholm när
      det gäller hanteringen av de sekretessbelagda uppgifterna i utredningen från Geneta
      barnhem.
Därefter inhämtades ett yttrande från Länsstyrelsen i Stockholms län. I remissen till
länsstyrelsen angavs att länsstyrelsen skulle utveckla sin ståndpunkt när det gällde
vissa frågor rörande partsinsynen enligt 16 § FL. I sitt yttrande anförde länsstyrel-
sen följande.

      Den mest centrala frågan i AA:s klagomål till Länsstyrelsen var om modern, BB,
      under vårdnadsutredningens gång fått del av sekretessbelagda uppgifter som hon
      inte haft rätt att få.
      Familjerättsbyrån upplyste i sitt yttrande till Länsstyrelsen att modern under
      vårdnadsutredningen ansetts vara part och därför haft rätt att ta del av material som
      tillförts vårdnadsärendet. Både fadern och modern bereddes tillfälle att ta del av och
      yttra sig över den färdigställda vårdnadsutredningen med alla bilagor innan den gavs
      in till tingsrätten.
      När det gäller frågan om en vårdnads- eller umgängesutredning bör kommuniceras
      med parterna enligt bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) har JO i ett
      beslut den 30 juli 1993 uttalat följande.
             ”Uppenbarligen utgör utredningen underlag för den myndighets-
             utövning som domstolen utövar mot den enskilde i vårdnads- eller
             umgängesmålet. Den som är part i ett vårdnads- eller umgänges-
             ärende vid allmän domstol berörs alltså så nära av en utredning att
             han bör äga rätt att få del av och yttra sig över utredningen, innan
             den inges till domstolen. Därtill kommer att en sådan kommunika-
             tion är ägnad att öka förutsättningarna för en objektiv utredning.
             Det räcker inte att parten kan komma med sina invändningar inför
             domstolen. Han har rätt att kräva skäligt rådrum för att anlägga syn-
             punkter på utredningen. Min uppfattning är således att en vårdnads-
             eller umgängesutredning alltid bör kommuniceras med parterna
             innan den inges till domstolen, och detta alldeles oavsett om den
             innehåller ett ställningstagande i sakfrågan. (JO 1994/95 sid 363)”
      Enligt 16 § förvaltningslagen har part rätt att – – – med viss begränsning – – – få
      ta del av uppgifter som tillförts ett ärende om detta avser myndighetsutövning mot
      någon enskild. När det gäller frågan om även denna bestämmelse måste anses
      tillämplig hos socialnämnd i ärenden om vårdnads- eller umgängesutredning kan
      anföras följande.
      16 och 17 §§ förvaltningslagen rör olika aspekter av en grundläggande garanti för
      den enskildes rättssäkerhet, den att en part ska ha tillgång till det kunna bemöta
      påståenden och eventuellt komplettera utredningen. Partsbegreppet uttrycks i bägge
      paragraferna med orden ”sökande, klagande eller annan part”. Bägge bestämmel-
      serna gäller vidare ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild.
      När det gäller vilka uppgifter som omfattas av bestämmelserna i de båda para-
      graferna skiljer sig dessa enligt Länsstyrelsens bedömning inte i vårdnads- och
      umgängesärenden på något avgörande sätt. Visserligen kan sägas att kom-
      munikationsskyldigheten endast gäller förslaget till vårdnads- eller umgänges-
      utredning medan insynsrätten även kan omfatta material som inte tagits med i
      utredningen men som finns i ärendets akt. Med hänsyn till den restriktivitet som
      rekommenderas i fråga om att ta in referenser i ifrågavarande utredningar och att
      uppgifter i en utredning aldrig bör inhämtas bakom ryggen på den enskilde, anser
      Länsstyrelsen att det torde vara liten risk för att det i akten finns uppgifter om
                                                                      Dnr 1523-1998     Sid 4 (8)



      enskilds personliga förhållanden som saknar relevans i utredningen men som part
      ändå kan ha rätt att ta del av.
      Länsstyrelsen kan inte finna annat än att stadgandena i de båda paragraferna är lika
      viktiga för den enskildes rättsskydd. Mot bakgrund härav anser Länsstyrelsen att de
      ur rättssäkerhetssynpunkt tungt vägande skäl, som JO anfört till stöd för sin upp-
      fattning att bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen ska tillämpas i vårdnads- och
      umgängesutredningar, har bärkraft även när det gäller den insynsrätt som tillförsäk-
      ras part i 16 § förvaltningslagen.
      Sammanfattningsvis anser Länsstyrelsen att en vårdnadsutredning utgör
      myndighetsutövning mot enskild och att bestämmelserna om partsinsyn i 16 §
      förvaltningslagen därför skall tillämpas i vårdnads- och umgängesärenden hos
      socialnämnd.
      Vad slutligen gäller frågan om den s.k. Geneta-utredningen tillförts vårdnads-
      utredningen kan konstateras att den fogats som bilaga till denna och således utgör en
      del av denna. Geneta-utredningen berör till stor del relationerna mellan föräldrarna
      och barnen. Länsstyrelsen anser att ett sådant utredningsmaterial har självklar
      relevans i en vårdnadsutredning och måste redovisas för tingsrätten.
AA yttrade sig över länsstyrelsens remissvar.

JO André anförde i ett beslut den 18 februari 2000 följande.

AA har i sin anmälan och i sitt yttrande över länsstyrelsens remissvar tagit upp
flera frågor som rör socialförvaltningens agerande i samband med konflikten
mellan honom och BB. Förhållandena har i väsentliga hänseenden inträffat mer än
två år före det att anmälan kom in till JO. JO skall enligt de regler som gäller för
JO:s verksamhet som regel inte utreda förhållanden som ligger så långt tillbaka i
tiden. Jag har inte funnit skäl att frångå huvudregeln. När det gäller innehållet i
vårdnadsutredningen, som AA anser delvis vara partisk, vill jag påpeka att en
domstol självständigt skall avgöra vilket värde som skall tillmätas innehållet i ut-
redningen. En part som anser att det finns fel eller brister i utredningen har möjlig-
het att anföra detta under rättegången. Domstolen har möjlighet att förordna om att
vårdnadsutredningen skall kompletteras. JO brukar som regel inte ta upp frågor
som rör innehållet i en sådan utredning.

Min granskning har inriktats på olika frågor som uppkommit med anledning av
utlämnandet av Geneta-utredningen till BB.

I tryckfrihetsförordningen finns grundläggande regler om rätten att ta del av all-
männa handlingar. Rätten att ta del av sådana handlingar begränsas emellertid av
bestämmelser i sekretesslagen (1980:100), SekrL. Uppgift för sekretesslagen eller i
lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Sekretessen innebär även att
en uppgift som omfattas av sekretess hos en myndighet inte utan vidare kan röjas
för en annan myndighet (jfr bl.a. 1 kap. 5 § och 14 kap. 1–3 §§ SekrL).

Inom socialtjänsten gäller enligt 7 kap. 4 § SekrL sekretess för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. Av bestämmelsen framgår att
vissa uppgifter undantas från sekretessen men de undantagen saknar intresse här.
Enligt 14 kap. 4 § första stycket SekrL gäller sekretess till skydd för en enskild som
regel inte i förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efter-
                                                                   Dnr 1523-1998    Sid 5 (8)



ges av denne. En vårdnadshavare kan med vissa undantag i allmänhet förfoga över
den sekretess som gäller för uppgifter om en underårig (14 kap. 4 § andra stycket
SekrL). Däremot gäller i princip sekretess för uppgifter inom socialtjänsten om ett
barn gentemot en förälder som inte har del i vårdnaden.

Geneta-utredningen hade utförts i ett s.k. barnavårdsärende hos Sociala distrikts-
nämnden 16 i Stockholms kommun. Utredningen omfattades hos distriktsnämnden
av sekretess enligt 7 kap. 4 § SekrL. Nämnden har därför inte utan vidare kunnat
lämna ut utredningen till någon enskild eller någon annan myndighet med mindre
barnens vårdnadshavare, AA, lämnat sitt samtycke. Däremot har BB i princip inte
haft rätt att få ta del av Geneta-utredningen sedd för sig eftersom hon inte var
vårdnadshavare.

En barnavårdsutredning är normalt av intresse för den som utför en vårdnads-
utredning. Det framstår som naturligt att vårdnadsutredaren önskade ta del av den
utredning som hade utförts vid sociala distriktsnämnden rörande AA:s och BB:s
barn. Om en barnavårdsutredning har utförts vid en annan myndighet än den som
handlägger utredningen rörande vårdnaden om ett barn utgör den s.k.
socialtjänstsekretessen hinder mot att lämna ut barnavårdsutredningen eller en upp-
gift ur den till vårdnadsutredaren. Härvid skall framhållas att två sociala distrikts-
nämnder i en kommun är att betrakta som självständiga myndigheter. Jag kan i
denna del hänvisa till mitt beslut den 3 november 1999, JO:s dnr 2569-1998.
Problemet torde dock som regel lösas genom att vårdnadshavaren samtycker till att
barnavårdsutredningen lämnas ut till den som utreder vårdnadsfrågan.

I förevarande fall var det Sociala distriktsnämnden 16 i Stockholms kommun som
hade ansvaret för vårdnadsutredningen. Till utredare hade utsetts en tjänsteman vid
Familjerättsbyrån i Stockholms kommun. Familjerättsbyrån var en central kom-
munal enhet under Resursnämnden i Stockholms kommun. Utredaren har vid sitt
uppdrag att utföra vårdnadsutredningen dock varit knuten till socialdistrikt 16.
Mellan tjänstemän eller olika enheter inom en socialförvaltning gäller som regel
inte sekretess (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1983/84 s. 245). Det har därför inte
förelegat något hinder mot att vårdnadsutredaren fick ta del av handlingarna i
nämndens barnavårdsutredning, bl.a. Geneta-utredningen.

Geneta-utredningen kom att bli en del av det material som låg till grund för
vårdnadsutredningen. Den fråga som nu uppkommer är därför om vårdnads-
utredaren, inom ramen för vårdnadsutredningen, har kunnat lämna en kopia av
Geneta-utredningen till BB. Härvid vill jag först anmärka att det av utredningen i
ärendet hos JO inte klart framgår vad som föregick utlämnandet. På grund av de
svårigheter det sannolikt skulle möta att i efterhand klarlägga saken har jag inte
funnit skäl att fortsätta utredningen i den delen.

När man bedömer om vårdnadsutredaren haft rätt att lämna ut utredningen till BB
är det som länsstyrelsen anfört i sitt tillsynsbeslut i första hand 16 § FL och 14 kap.
5 § första stycket SekrL som är av intresse. I bestämmelserna sägs följande.
                                                                         Dnr 1523-1998     Sid 6 (8)



      16 FL
      En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har tillförts
      ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del av
      uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen
      (1980:100).

      14 kap. första stycket SekrL
      Sekretess hindrar inte att sökande, klagande eller annan part i mål eller ärende hos
      domstol eller annan myndighet tar del av handling eller annat material i målet eller
      ärendet. Handling eller annat material får dock inte lämnas ut, i den mån det av
      hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd
      uppgift i materialet inte röjs. I sådana fall skall myndigheten på annat sätt lämna
      parten upplysning om vad materialet innehåller, i den mån det behövs för att han
      skall kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse
      som sekretessen skall skydda.
Den nu gällande förvaltningslagen trädde i kraft den 1 januari 1987. Genom lagen
upphävdes förvaltningslagen (1971:290). 16 § FL motsvarades i den äldre lagen av
14 §. Om bakgrunden till införandet av en regel om partsinsyn kan jag hänvisa till
vad föredragande statsrådet anförde i proposition 1971:30 s. 440 f.

Som framgår av 16 § FL förutsätter rätten till insyn enligt bestämmelsen att ärendet
avser myndighetsutövning. Myndighetsutövning utgör vad som brukar betecknas
som ett uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna.
Till myndighetsutövning hör först och främst sådan offentlig verksamhet, vari-
genom en myndighet ensidigt bestämmer om enskildas skyldigheter och ingrepp i
enskildas frihet eller egendom. Under myndighetsutövning faller även åtskilliga
gynnande beslut.

En domstols handläggning av ett ärende eller ett mål angående vårdnad om barn
och domstolens avgörande i frågan hör till vad som avses med myndighets-
utövning. En vårdnadsutredning innefattar inte något beslut rörande en enskilds
rättsliga ställning. Den innehåller i princip endast en redovisning av omständighet-
er som vårdnadsutredaren anser att domstolen bör ha kännedom om när den tar
ställning i vårdnadsfrågan. Det torde stå klart att en sådan utredning inte i sig utgör
myndighetsutövning. En part kan därför inte med stöd av 16 § FL åberopa en rätt
att hos socialnämnden få ta del av vad som kommer fram under utredningsarbetet.

Efter tillkomsten av den tidigare förvaltningslagen utvecklades hos socialnämnd-
erna en praxis enligt vilken förvaltningslagens bestämmelser om insyn och
kommunikation kom att tillämpas i bl.a. sådana ärenden då nämnden skulle avge
ett yttrande till en annan myndighet (SOU 1977:40 s. 606). Denna praxis lagfästes
vid tillkomsten av socialtjänstlagen (1980:620), SoL. I 54 § tredje stycket SoL
intogs sålunda en bestämmelse som innebar att motsvarigheten till de nu gällande
bestämmelserna i 16 och 17 §§ FL skulle tillämpas när det var fråga om en ansökan
eller ett yttrande till en annan myndighet i ett mål eller ärende som rör myndighets-
utövning mot enskild hos denna. Bestämmelsen i 54 § SoL innebar bl.a. en lag-
stadgad skyldighet för en socialnämnd att bereda den som berördes av en utredning
i t.ex. ett vårdnadsärende vid allmän domstol tillfälle att yttra sig över utredningen
och nämndens förslag till yttrande, innan dessa lämnades till domstolen (prop.
1979/80:1 del A s. 566).
                                                                   Dnr 1523-1998    Sid 7 (8)



Den 1 april 1991 ändrades reglerna om vårdnads- och umgängesrättsutredningar i
föräldrabalken. Ändringen innebar bl.a. att en socialnämnd inte längre skulle höras
eller beredas tillfälle att yttra sig i en vårdnadsfråga. Innan rätten avgör ett sådant
mål skall dock socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Om nämnden
har tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är
nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det behövs ytterligare
utredning får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att utse någon
att verkställa den (6 kap. 19 § föräldrabalken).

Ändringen i föräldrabalken av reglerna om vårdnads- och umgängesrätts-
utredningar syftade till att påskynda handläggningen av utredningarna genom
bl.a. att utredningen inte skulle behöva behandlas av den politiskt sammansatta
socialnämnden. En konsekvens av ändringen blev dock att en vårdnadsutredning
inte längre utgör ett yttrande av en socialnämnd. Någon skyldighet för social-
nämnden att enligt 54 § tredje stycket SoL kommunicera utredningen enligt 17 §
FL förelåg därför inte längre.

I ett beslut som refererats i JO:s ämbetsberättelse 1994/95 s. 363 f. anförde JO
Gunnel Norell Söderblom att den som är part vid allmän domstol i ett mål rörande
vårdnad om eller umgänge med barn berörs så nära av en vårdnads- eller
umgängesrättsutredning att han bör äga rätt att få ta del av och yttra sig över den
innan utredningen ges in till domstolen. Hon framhöll därför att en sådan utredning
alltid bör kommuniceras med parterna och detta alldeles oberoende av om den
innehöll ett ställningstagande i sakfrågan (länsstyrelsen har i sitt yttrande till JO
återgett ett utdrag ur beslutet). Att en vårdnadsutredning bör kommuniceras med
parterna innan den ges in till domstolen har kommit till uttryck i flera senare JO-
beslut.

De överväganden som JO Gunnel Norell Söderblom gjorde beträffande frågan om
kommunikation av en vårdnadsutredning gör sig i allt väsentligt gällande även när
det gäller rätten till insyn i det pågående arbetet med en vårdnadsutredning. Prin-
cipen om en sådan rätt och skyldigheten att kommunicera en vårdnadsutredning har
vunnit allmän acceptans i den praktiska rättstillämpningen redan före tillkomsten
av socialtjänstlagen. Såvitt framgår av förarbetena till ändringen år 1991 i föräldra-
balken syftade de nya bestämmelserna om vårdnadsutredning m.m. inte till att be-
gränsa partsinsynen. Enligt min mening bör därför den som berörs av en vårdnads-
utredning ha rätt till insyn i det material som ligger till grund för utredningen på
samma sätt som gällde före lagändringen.

Jag anser således att det inte har funnits något hinder mot att, inom ramen för
vårdnadsutredningen, lämna ut Geneta-utredningen till BB, såvida det inte av
hänsyn till något allmänt eller enskilt intresse varit av synnerlig vikt att sekretess-
belagd uppgift i materialet inte röjdes (14 kap. 5 § första stycket SekrL). Som
länsstyrelsen anfört i sitt tillsynsbeslut tar undantaget sikte på bl.a. om utlämnandet
av en uppgift skulle innebära t.ex. risk för våld mot den som lämnat en uppgift till
socialnämnden. Det har inte påståtts att det fanns någon sådan risk i det aktuella
fallet. Inte heller i övrigt har det kommit fram något som ger vid handen att det av
                                                                   Dnr 1523-1998      Sid 8 (8)



hänsyn till något annat allmänt eller enskilt intresse var av synnerlig vikt att BB
inte fick ta del av utredningen i sin helhet.

Sammanfattningsvis har jag alltså kommit till samma slutsats som länsstyrelsen, låt
vara att de rättsliga överväganden som ligger till grund för mitt ställningstagande är
delvis andra än de som länsstyrelsen gett uttryck för. Någon anledning att rikta
kritik mot sociala distriktsnämnden eller länsstyrelsen finns följaktligen inte.

En utredning som ingår i ett barnavårdsärende innehåller inte sällan uppgifter som
är känsliga för både vårdnadshavaren och barnen samt ibland även för andra per-
soner. Jag vill därför peka på bestämmelsen i 14 kap. 10 § första stycket 1 SekrL.
Där anges att en myndighet får uppställa förbehåll som inskränker enskild mot-
tagares rätt att lämna uppgift vidare när myndigheten enligt 14 kap. 5 § SekrL
lämnat ut en sekretessbelagd uppgift till en part. Såvitt kommit fram i ärendet tycks
något sådant förbehåll inte ha uppställts när vårdnadsutredaren lämnade ut Geneta-
utredningen till BB. Utredningen här ger i och för sig inte belägg för att BB har
använt Geneta-utredningen till skada för AA och barnen eller att utredaren hade
anledning befara att BB skulle göra så. Jag har därför inte funnit skäl att fortsätta
utredningen i denna del. Däremot vill jag rent allmänt framhålla att när man inom
socialtjänsten med stöd av 14 kap. 5 § SekrL lämnar ut en utredning som innehåller
känsliga uppgifter om någon annan än parten själv, det ofta finns anledning att
överväga att uppställa villkor som inskränker partens rätt att förfoga över
utredningen.

Avslutningsvis vill jag tillägga följande.

Det har ifrågasatts om en parts rätt att ta del av uppgifter i ett ärende kan bedömas
utifrån vad som anges i 14 kap. 5 § SekrL oberoende av om det finns en särskild
regel om rätt till partsinsyn. Denna fråga får särskild betydelse i sådana fall då ett
ärende inte avser myndighetsutövning och rätt till partsinsyn enligt 16 § FL inte
föreligger. Mot bakgrund av vad jag har uttalat ovan finns det inte skäl att i detta
ärende närmare gå in på hur bestämmelsen bör eller skall tolkas utan jag vill i den
delen hänvisa till vad som sägs i JO:s ämbetsberättelse 1995/96 s. 46 f. För när-
varande pågår en översyn av sekretesslagen. Det finns därför sannolikt anledning
att återkomma till denna frågeställning i samband med remissbehandlingen av
kommitténs betänkande.

Jag har funnit skäl att för kännedom tillställa berörda departement en kopia av
beslutet.
