# Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid Åklagarmyndigheten för långsam handläggning av en förundersökning

JO 2005-01-19 dnr 1534-2004

BESLUT
                                                                             Datum                Dnr                     Sid
                                                                             2005-01-19           1534-2004              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten för långsam handläggning av en förundersökning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 13 april 2004, framförde AA kritik mot Polis-
                        myndigheten i Stockholms län och åklagare vid dåvarande Åklagarmyndigheten i
                        Stockholm. Av anmälan framgick bl.a. följande. Under år 2001 gjorde AA
                        en polisanmälan om bedrägeri (K99930-01) men utredningen hade ännu inte på-
                        börjats. AA hade fått besked om att ärendet har ”mycket låg prioritet”.

                        AA kompletterade därefter sin anmälan.

## Utredning

Handlingar fordrades in från polismyndigheten i ärendet (K99930-01). Av dessa
                        framgick bl.a. följande. Anmälan om bedrägeri gjordes den 27 april 2001. För-
                        undersökning inleddes därefter och förundersökningsledare är kammaråklagaren
                        BB, City åklagarkammare i Stockholm. Utöver ett målsägandeförhör den 7 mars
                        2002 synes inga egentliga utredningsåtgärder ha vidtagits i ärendet.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av ärendet. Polismyndigheten anförde följande.

                                  Polismyndigheten har inhämtat upplysningar från polismästaren i City
                                  polismästardistrikt, CC.

## Bakgrund

Den 27 april 2001 anmäldes ett bedrägeri till polismyndigheten, City polismästar-
                                  distrikt. Anmälan kompletterades genom en tilläggsanmälan den 4 maj 2001. Den 2
                                  maj samma år inleddes en förundersökning vilken övertogs av åklagaren den 16
                                  augusti 2001. Ett inledande förhör har hållits med målsäganden den 7 mars 2002.
                                  Därefter har, tills helt nyligen, inga ytterligare utredningsåtgärder företagits i
                                  ärendet.

## Rättslig reglering

I 23 kap. rättegångsbalken (RB) finns grundläggande bestämmelser om förunder-
                                  sökning. Av dessa bestämmelser framgår bl.a. att en förundersökning skall inledas
                                  så snart det på grund av angivelse eller annat skäl finns anledning att anta att ett
                                  brott som hör under allmänt åtal har förövats (1 §). Ett beslut om att inleda för-



 Riksdagens ombudsmän                             E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 1534-2004     Sid 2 (5)



      undersökning skall fattas av polismyndighet eller av åklagare. Har förundersökning
      inletts av polismyndighet och är saken inte av enkel beskaffenhet, skall ledningen av
      förundersökningen avseende brottet övertas av åklagare, så snart någon skäligen kan
      misstänkas för brottet. Åklagaren skall också i annat fall överta ledningen när det är
      påkallat av särskilda skäl.
      Enligt 4 § samma kap. skall en förundersökning bedrivas så skyndsamt som om-
      ständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning
      skall den läggas ned.
      Enligt 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948), FuK, ansvarar under-
      sökningsledaren för förundersökningen i dess helhet. Han eller hon skall se till att
      utredningen bedrivs effektivt och att de enskildas rättssäkerhetsintressen tas tillvara.
      Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom eller henne de direk-
      tiv som behövs för arbetet.

## Bedömning

Av yttrandet från City polismästardistrikt framgår att ett inledande förhör hölls med
      målsäganden den 7 mars 2002. Därefter har såväl den utredande polismannen som
      den åklagare som är förundersökningsledare gjort upprepade försök att nå varandra
      för att diskutera hur ärendet skall hanteras. Numera är ärendet föremål för en
      förnyad diskussion.
      Polismyndigheten är väl medveten om att bestämmelserna i 23 kap. 4 § RB före-
      skriver att en förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna
      medger. Polismyndigheten kan därför bara konstatera och samtidigt beklaga att så
      inte har skett i det aktuella fallet. Att ärendet inte har handlagts med den skyndsam-
      het som föreskrivs tycks huvudsakligen bero på bristande kommunikation mellan
      förundersökningsledaren och handläggaren. Det är synnerligen anmärkningsvärt att
      det inte har gått att få till stånd en kontakt dem emellan under en så lång tid som nu
      är i fråga.
      Undersökningsledaren har att aktivt utöva sitt förundersökningsledarskap, bl.a.
      genom att i återkommande kontakter med handläggaren kontrollera vilka åtgärder
      som vidtagits i ärendet (jfr JO-beslut dnr 1549-2001). Men även om förunder-
      sökningsledaren enligt 1 a § FuK har det yttersta ansvaret för hur en förundersök-
      ning bedrivs så åligger det i första hand handläggaren att se till att ärendet handläggs
      så skyndsamt som omständigheterna medger. Det ankommer även på rotelchefen
      eller motsvarande befattningshavare och ytterst på avdelningschefen, som en del i
      dennes ledningsansvar, att bevaka att handläggningen av ärendena inte avstannar (jfr
      JO-beslut dnr 1968-1999).
      Av yttrandet från City polismästardistrikt framgår att chefen för kriminalpolis-
      verksamheten, tillsammans med rotelcheferna, har givits i uppdrag att se över
      uppföljningsrutinerna för brottsutredningar. Syftet med denna översyn är att
      förhindra att handläggningen avstannar i utredningarna.
      Det pågår även centralt en omfattande översyn av utredningsverksamheten inom
      myndigheten. Översynen har sin grund i bl.a. den kritik som JO, vid flera tillfällen,
      har riktat mot myndigheten när det gäller handläggningen av bedrägeriärenden (se
      bl.a. beslut dnr 1663-2002, dnr 31-2003 och nu senast dnr 505-2004). Som polis-
      myndigheten redan tidigare har redogjort för är syftet med uppdraget att presentera
      konkreta förslag på förändringar som behövs för att målet – att uppnå en kvalitativ
      och optimalt fördelad utredningskompetens i hela myndigheten – skall uppnås. Ett
      förslag som övervägs är att samla alla utredningar av bedrägeribrott centralt i
      myndigheten.
Ärendet remitterades även till åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande
över handläggningen av det aktuella ärendet och därvid skulle särskilt anges vilka
eventuella åtgärder som vidtagits för att påskynda handläggningen av ärendet.
                                                                          Dnr 1534-2004      Sid 3 (5)



Åklagarmyndigheten kom in med ett remissvar till vilket hade fogats ett yttrande
från chefsåklagaren DD och BB, båda vid City åklagarkammare i Stockholm
(yttrandena här utelämnade).

      Åklagarmyndigheten uppgav inledningsvis att ärendet kom in till myndigheten den
      16 augusti 2001 och att förundersökningen fortfarande pågick samt anförde därefter
      bl.a. följande.
      Målsäganden hördes av polisen i mars 2002. Påminnelser skickades till polisen den
      19 november 2002 och den 18 september 2003. Den misstänkte är ännu inte hörd.
      Efter påminnelsen den 18 september 2003 fick BB den 6 oktober 2003 en skrivelse
      från polisens utredare där han efterlyste kontakt med henne. Hon svarade dagen efter
      att ärendet plockats ut för att handläggas av en balanskommission som bildats. BB
      lämnade slutligen den 20 juli 2004 direktiv om att målsäganden åter skulle höras
      varvid hon angav att det var bråttom.
      Det är otillfredsställande att ärendet i fråga har blivit liggande i cirka tre år utan att
      förundersökningen kunnat avslutas. Utredningar rörande brott som bedrägeri och
      urkundsförfalskning tar emellertid regelmässigt lång tid eftersom de brotten inte
      tillhör den prioriterade kategorin av brott. Detta i kombination med resursbrist hos
      främst polismyndigheten, men även åklagarmyndigheten, leder till att dessa ärenden
      dessvärre blir liggande.
      Det aktuella ärendet har såvitt framkommit blivit liggande extra länge, eftersom det
      lottats över till en särskild balansgrupp för bedrägerier som tyvärr inte kommit igång
      med arbetet. Initiativet är emellertid lovvärt och någon enskild kan knappast lastas
      för att projektet inte genomdrevs. En ytterligare fördröjande faktor har såvitt fram-
      kommit varit att utredaren hos polisen varit sjukskriven.
      Problemet med långsamma bedrägeriutredningar har tidigare uppmärksammats av
      JO och är välkänt inom åklagarmyndigheten. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
      har vid en gemensam inspektion år 2003 av äldre brottsutredningar vid Polismyndig-
      heten i Stockholms län och Åklagarmyndigheten i Stockholm konstaterat bl.a. att
      otillräckliga utredningsresurser avsatts för bedrägeribrotten och att åtgärder måste
      tas fram för att komma till rätta med situationen. En översyn pågår för närvarande i
      en styrgrupp vid polismyndigheten som har till uppdrag att skapa en bättre sam-
      ordnad och effektiv utredningsverksamhet.
      Inom ramen för överåklagarens tillsynsverksamhet kontrolleras handläggnings-
      tiderna regelmässigt. City åklagarkammare var senast föremål för tillsynsbesök av
      överåklagaren den 19-20 november 2003. Vid besöket avhandlades frågan om
      bedrägerianmälningar särskilt. Det konstaterades att handläggningen gick långsamt
      hos polisen och att vissa åtgärder hade gjorts för att avhjälpa situationen, bl.a. hade
      kammarchefen tagit upp problemet på de regelbundna rotelchefsmötena hos polisen.
      I tillsynsprotokollet antecknades emellertid även att det fanns ett behov av att på-
      minna några åklagare om att de borde vara aktivare med att driva fram äldre ärenden
      och att skicka påminnelser eller direktiv till polisen. DD har i sitt yttrande redogjort
      för de ansträngningar som gjorts vid kammaren för att med nya arbetssätt komma till
      rätta med problemet. Kammaren kommer på nytt att vara föremål för tillsynsbesök
      den 21 september 2004 varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas det projekt som
      för närvarande pågår.
      Avslutningsvis vill jag tillägga följande. BB borde ha vidtagit flera åtgärder för att
      försöka driva förundersökningen framåt. Mot bakgrund av vad som anförts om
      svårigheten med att driva förundersökningar av ifrågavarande slag måste åklagaren
      vara aktiv. Om önskade utredningsåtgärder, efter påminnelser därom, inte blir vid-
      tagna måste åklagaren eller chefsåklagaren ta kontakt med den som hos polisen har
      ledningsansvaret för den utredande enheten.
AA yttrade sig.
                                                                   Dnr 1534-2004    Sid 4 (5)



Åklagarkammarens diarieblad i ärendena 104-1591-01 och 103-1470-01
infordrades.

Bedömning
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, RB).

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se
till att utredningen bedrivs effektivt och att de enskildas rättssäkerhetsintressen tas
tillvara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom de direktiv
som behövs för arbetet (1 a § förundersökningskungörelsen, 1947:948).

När en förundersökning leds av en åklagare får denne enligt 23 kap. 3 § andra
stycket RB anlita biträde av polismyndighet för att verkställa förundersökningen.
Han får också uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till för-
undersökningen om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

Av utredningen framgår att den aktuella anmälningen om bedrägeri gjordes i april
2001 och att den enda utredningsåtgärd som vidtagits när AA vände sig till JO var
ett målsägandeförhör som hållits i mars 2002. En sådan lång handläggningstid är
naturligtvis helt oacceptabel och står inte i överensstämmelse med rättegångs-
balkens krav på skyndsamhet.

Enligt polismyndigheten beror den långa handläggningstiden huvudsakligen på
bristande kommunikation mellan förundersökningsledaren och handläggaren.
Åklagarmyndigheten har å sin sida hänvisat till bl.a. att utredningar rörande brott
som bedrägeri och urkundsförfalskning regelmässigt tar lång tid eftersom de
brotten inte tillhör de prioriterade brottskategorierna. Detta i kombination med
resursbrist hos främst polismyndigheten, men även hos åklagarmyndigheten, leder
till att dessa ärenden dessvärre blir liggande.

Jag instämmer i polismyndighetens uppfattning att det är synnerligen anmärknings-
värt att åklagaren och utredningsmannen inte synes ha kunnat få till stånd en dialog
om ärendets handläggning. Jag vill därför understryka att förundersökningsledaren
har det övergripande ansvaret för att utredningen bedrivs effektivt. Om en eller ett
par påminnelser inte får önskad effekt måste förundersökningsledaren vidta andra
åtgärder i syfte att driva utredningen framåt. Det är under alla omständigheter inte
tillfyllest att en gång per år sända en påminnelse till polisen. Vilka åtgärder som i
så fall blir aktuella beror självfallet på vad saken gäller. I vissa fall kan det vara
tillräckligt med en personlig hänvändelse till utredningsmannen eller dennes chef
medan problemet i andra fall bör föras upp på en högre nivå inom åklagarväsendet.
Se vidare JO 2003/04 s. 82 om hur man lämpligen bör förfara när polisen inte har
möjlighet att bifalla en begäran från åklagaren om utredningshjälp.

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav som
                                                                 Dnr 1534-2004    Sid 5 (5)



uttalas i rättegångsbalken. Jag är således väl medveten om att arbetssituationen
inom polis- och åklagarväsendena är ansträngd och att man därför måste prioritera
vissa ärenden framför andra.

JO har tidigare också kritiserat City polismästardistrikt för långsam handläggning
av bedrägeriärenden (se t.ex. dnr 31-2003, beslut den 23 maj 2003 och dnr 505-
2004, beslut den 18 maj 2004). Som polismyndigheten påpekat i sitt remissvar på-
går det emellertid en översyn av utredningsverksamheten inom myndigheten. Jag
har nyligen i ett annat sammanhang tagit del av den redovisning och förslag till
beslut om genomförande av åtgärder för att effektivisera och förbättra utrednings-
verksamheten som lades fram i slutet av november 2004. Jag utgår från att polis-
myndigheten kommer att vidta kraftfulla åtgärder för att säkerställa att utrednings-
verksamheten kan bedrivas på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att det finns anledning att rikta allvarlig
kritik mot såväl polismyndigheten som åklagarmyndigheten för handläggningen av
den aktuella förundersökningen.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet motiverar inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
