# Kritik mot Polismyndigheten i Hallands län och åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Halmstad, för handläggningen av en förundersökning där den misstänkte var under 18 år

JO 2007-12-03 dnr 1548-2006

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                       Sid
                                                                       2007-12-03         1548-2006               1 (15)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Hallands län och åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Halmstad, för handläggningen
                        av en förundersökning där den misstänkte var under 18 år

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Polismyndigheten i Hallands län
                        och åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Halmstad, för hand-
                        läggningen av en förundersökning.

                        AA uppgav bl.a. att hennes son BB, som var 16 år, hämtades av polis den 1 maj
                        2005 misstänkt för våldtäkt. Hon hade inte möjlighet att följa med men bad om att
                        bli underrättad om vad som hände med sonen. Polisen hörde inte av sig till henne
                        utan hon fick själv ta kontakt med polismyndigheten för att få information. Först
                        den 3 maj fick socialförvaltningen, genom sonens advokat, kännedom om att BB
                        var anhållen. Den 25 augusti friades sonen i tingsrätten. Det dröjde ända till den 15
                        september innan polisen underrättade dem om att föremål som tagits i beslag skulle
                        återlämnas.

## Utredning

Handlingar fordrades in från åklagarkammaren i ärende 405A-1612-05 och från
                        polismyndigheten i ärendena K10581-05 och K10808-05. Vidare inhämtades
                        muntliga upplysningar från polisen. Följande framkom.

                        På natten den 1 maj beordrades en polispatrull till viss adress med anledning av en
                        anmäld våldtäkt (K10581-05). BB utpekades som gärningsman. Samma förmiddag
                        hämtades BB till förhör efter beslut av åklagare och en husrannsakan verkställdes,
                        vid vilken kläder och en mobiltelefon togs i beslag. AA underrättades vid
                        hämtningen om att förhör skulle hållas med sonen. Hon uppgav att hon inte kunde
                        närvara. Förhör hölls med BB samma dag. Han delgavs då misstanke om våldtäkt
                        alternativt sexuellt utnyttjande och underrättades om sin rätt till försvarare. Ingen
                        representant för socialtjänsten eller offentlig försvarare var närvarande vid förhöret.
                        Åklagare anhöll därefter BB.

                        Den 3 maj polisanmälde (K10808-05) en annan målsägande att BB våldtagit henne
                        vid två tillfällen, dels på en strand sommaren 2003, dels våren 2004. Samma dag



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                         Dnr 1548-2006     Sid 2 (15)



hördes BB, först upplysningsvis rörande den anmälda våldtäkten sommaren 2003
och därefter delgavs han i ett förhör misstanke om våldtäkt våren 2004. Åklagare
gav den 3 maj in en häktningsframställning till Varbergs tingsrätt i vilken hon bl.a.
angav att BB önskade en offentlig försvarare. Samma dag uppmärksammades att
socialnämnden inte hade underrättats om att BB var misstänkt för våldtäkt och att
han var anhållen. Nämnden underrättades påföljande dag. Socialnämnden beslutade
då att omedelbart omhänderta BB enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga. Åklagaren hävde anhållandet och återkallade
häktningsframställningen. Den 19 juli hävde åklagaren beslagen och föremålen
lämnades ut till AA den 15 september.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av ärendet, särskilt i nedan angivna hänseenden.

    1. När och på vilket sätt vårdnadshavaren underrättades i enlighet med
       reglerna i 5 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
       lagöverträdare, LUL?

    2. När och på vilket sätt socialnämnden underrättades i enlighet med
       bestämmelserna i 6 och 7 §§ LUL?

    3. Vilka åtgärder polismyndigheten vidtog beträffande den unges rätt till
       offentlig försvarare, kontakt med åklagaren i frågan m.m.?

    4. Anledningen till att AA:s son hördes upplysningsvis den 3 maj 2005
       beträffande händelsen på stranden sommaren 2003?

    5. Vad AA anfört i sin JO-anmälan beträffande polismyndighetens
       underlåtenhet att kontakta henne.

    6. I början av maj 2005 togs en påse med kläder och en mobiltelefon i beslag
       från AA:s son. Åklagaren hävde beslagen den 19 juli 2005 och den 15
       september 2005 hämtade AA ut föremålen. – När fick polismyndigheten
       kännedom om att beslagen var hävda samt när underrättades sedan AA och
       sonen om att så var fallet och att föremålen kunde hämtas ut?

Polismyndigheten (dåvarande länspolismästaren CC) anförde i en sammanfattande
bedömning följande (yttrandet i övrigt bifogas som bilaga 1 till detta beslut).

      Polismyndigheten har underlåtit att kalla AA till förhören den 3 maj 2005 och att
      underrätta och kalla henne till förhöret den 14 juni 2005 trots att så bort ske. Polis-
      myndigheten har också dröjt med att omedelbart underrätta socialnämnden om
      misstankarna mot BB och i vart fall underlåtit att kalla företrädare för
      socialnämnden till förhören den 3 maj 2005.
      Polismyndigheten kunde vidare omedelbart ha hört med AA viken försvarare som
      skulle utses för BB. Om hon tidigt fått tillfälle att utse en försvarare kan det inte
      uteslutas att denne kunde ha varit närvarande vid förhören den 3 maj 2005. Polis-
      myndigheten kunde också ha påmint åklagaren och mer aktivt verkat för att en
      offentlig försvarare tidigare hade förordnats för BB.
      Polismyndigheten har alltså i vissa hänseenden brustit i sina skyldigheter bl.a. mot
      AA. Samtidigt kan det konstateras att polismyndigheten haft fortlöpande kontakter
      med AA under den tid BB varit frihetsberövad. Polismyndigheten beklagar ändå att
                                                                          Dnr 1548-2006      Sid 3 (15)



      AA har uppfattningen att polismyndigheten inte varit tillräckligt aktiv i detta
      hänseende.
      Det har också framkommit att polismyndigheten brustit i sin dokumentations-
      skyldighet i några hänseenden.
      Polismyndigheten ser allvarligt på att utredningarna mot BB i alla delar inte skötts
      på ett bra sätt. Jag utgår från att bristerna är tillfälliga då de aktuella utredarna är
      mycket erfarna, kompetenta och arbetar utifrån de etiska värdegrunder som ska
      prägla polisens arbete. De aktuella utredarna har specialuppgifter och handlägger
      inte i första hand ungdomsmål. Det i kombination med stor arbetsbörda och tids-
      press kan vara en orsak till att förbiseenden och brister uppstått i de nu aktuella
      utredningarna.
      Jag har i juni 2006 givit chefen för Länskriminalpolisen (LKP) vid polismyndig-
      heten i uppdrag att se över handläggningen av våldtäktsärenden. Polismyndigheten
      genomgår för närvarande vissa organisatoriska förändringar. Ärenden där unga
      personer kan misstänkas för allvarliga sexuella övergrepp kommer att handläggas
      vid LKP:s särskilda utredningsrotel. Särskilda befattningshavare vid LKP kommer
      dessutom inom kort att utses med s.k. processansvar för bl.a. utredningar med unga
      lagöverträdare och allvarliga sexuella övergrepp. De processansvariga kommer att få
      till uppgift att se till att kompetensen hos utredarna både breddas och fördjupas.
      Bitr. chefen för LPK, kriminalkommissarien DD, har nyligen till utredarna inom
      polismyndigheten skickat ut en sammanställning av de bestämmelser som reglerar
      ungdomsmålen. Jag kommer att uppdra till chefen för LKP att särskilt tillse att
      kunskapen om regelsystemet beträffande unga lagöverträdare sprids även till de
      utredare som normalt inte handlägger ungdomsmål. Chefen för LKP kommer också
      att få i uppdrag att kontrollera och påminna om vikten av att kontakter och åtgärder
      dokumenteras på ett tillförlitligt sätt. DD har också under juni 2006 givit anvisningar
      om vilka rutiner som ska tillämpas för att säkerställa en säker beslagshantering. Jag
      kommer under året följa upp att dessa följs.
Ärendet remitterades därefter till Åklagarmyndigheten för upplysningar och
yttrande över handläggningen av ärendet, särskilt i nedan angivna hänseenden.

1. Vilka överväganden gjorde åklagaren beträffande den unges rätt till offentlig
försvarare och vilka eventuella åtgärder vidtog åklagaren i den frågan?

2. Vilka överväganden föranledde åklagaren att besluta att AA:s son skulle höras
upplysningsvis den 3 maj 2005 beträffande händelsen på stranden sommaren 2003?
Inleddes det en utredning enligt 31 § LUL eller bedrevs det en förundersökning?

3. I början av maj 2005 togs en påse med kläder och en mobiltelefon i beslag från
AA:s son. Åklagaren hävde beslagen den 19 juli 2005 och den 15 september 2005
hämtade AA ut föremålen. – Hur och när underrättades polismyndigheten om att
beslagen var hävda?

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren EE) kom in med ett yttrande jämte
upplysningar från bl.a. vice chefsåklagaren FF och kammaråklagaren GG. (De två
sistnämndas upplysningar bifogas som bilaga 2 till detta beslut).

EE gjorde följande bedömning.

      Av 24 § LUL framgår att för en misstänkt som inte har fyllt 18 år skall offentlig
      försvarare förordnas, om det inte är uppenbart att han saknar behov av försvarare.
      I förevarande fall hämtades den misstänkte till förhör den 1 maj 2005 såsom
      misstänkt för sexuellt utnyttjande. Misstanken ändrades till att avse våldtäkt och
                                                                       Dnr 1548-2006    Sid 4 (15)



      jouråklagare meddelade beslut om anhållande kl. 13.10. Den misstänkte var vid
      aktuellt tillfälle 16 år och 9 månader.
      Det är uppenbart att en framställning om förordnande av offentlig försvarare borde
      ha gjorts tidigare än som nu faktiskt blev fallet. Framställning om förordnande av
      försvarare skedde först den 3 maj 2005. Misstanken avsåg allvarlig brottslighet. Om
      framställning om förordnande av försvarare inte hade kunnat ske till jourdomstol
      den 1 maj så skulle framställning i vart fall ha skett den 2 maj. Åklagaren som till-
      delats ärendet den 2 maj har gett en förklaring till att en framställning inte skedde
      då. Framställning gjordes den 3 maj i samband med häktningsframställning.
      Av 21 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken följer att om den misstänkte är under
      arton år utses försvarare av den som har vårdnaden om honom. Så har inte skett.
      Enligt Åklagarmyndighetens bedömning är det uppenbart att den misstänkte varit i
      behov av försvarare och att denna fråga inte handlagts på ett fullt godtagbart sätt.
      Riksåklagaren har numera gett ut riktlinjer för handläggning av ungdomsärenden
      (2006:3). Avsnitt 4 behandlar frågan om offentlig försvarare.
      –––
      Såvitt avser den under nr 2 i remissen berörda frågan tolkar myndigheten åklagarens
      upplysningar på det sättet att det inte var fråga om en utredning jämlikt 31 § LUL
      utan utfrågningen skedde inom ramen för den inledda förundersökningen. Åklagaren
      borde enligt myndighetens bedömning noggrant ha övervägt graden av misstanke
      beträffande den aktuella gärningen och mycket talar för att vederbörande borde ha
      hörts först efter det att han delgetts misstanke om brott.
      Enligt uppgift från åklagaren expedierades beslut om hävande av beslag till polisen
      samma dag som besluten fattades.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaren.

Bedömning
På natten den 1 maj 2005 beordrades polis till viss adress med anledning av en
misstänkt våldtäkt. Samma förmiddag hämtades BB, som var 16 år, utan
föregående kallelse till ett förhör vid vilket han delgavs misstanke om våldtäkt
alternativt sexuellt utnyttjande. Därefter anhölls han. Den 3 maj anmälde en annan
målsägande att hon blivit utsatt för våldtäkt av BB vid två tillfällen, dels år 2003,
dels år 2004. Förundersökning inleddes. BB hördes därefter upplysningsvis rörande
den första händelsen och delgavs misstanke om brott beträffande den andra.

Mitt beslut i detta ärende gäller i huvudsak frågor av grundläggande betydelse för
underårigas rättssäkerhet som rätt till försvarare, underrättelse och kallelse av
vårdnadshavare och företrädare för socialtjänsten till förhör med en ung misstänkt
och genomförande av förhör med den unge.

Medverkan av vårdnadshavare, företrädare för socialtjänsten och offentlig
försvarare vid förhören den 1 och 3 maj 2005
Enligt 5 § LUL skall, om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för
brott, vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt
annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas
samt kallas till förhör som hålls med den unge, om detta inte är till men för ut-
redningen eller det annars finns särskilda skäl mot det.

Som exempel på situationer där underrättelse och kallelse får underlåtas på grund
av att det finns särskilda skäl nämns i förarbetena att det uppenbarligen rör sig om
                                                                    Dnr 1548-2006   Sid 5 (15)



en förseelse av mycket bagatellartat slag eller att det kan antas att det skulle vara
till större skada än nytta för den unge om vårdnadshavaren underrättas. Som ett
annat exempel anges att ett förhör med den unge av utredningsskäl måste hållas
omedelbart men hans vårdnadshavare inte kan nås. Att notera är vidare att
vårdnadshavaren inte behöver och inte heller har någon ovillkorlig rätt att vara
närvarande i förhörsrummet när den unge hörs (prop. 1994/95:12 s. 97).

Om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse
kan följa, skall socialnämnden genast underrättas (6 § LUL). Vid förhör med
underårig som är misstänkt för sådant brott skall företrädare för socialtjänsten
närvara om det är möjligt och det kan ske utan men för utredningen (7 § LUL). Att
en person från socialtjänsten är närvarande innebär ett stöd för den unge samtidigt
som socialtjänsten får information om brottet och omständigheterna kring detta.
Vidare kan på ett tidigt stadium kontakt etableras med den unge liksom med hans
föräldrar (a. prop. s. 67).

BB var misstänkt för ett allvarligt brott. Såvitt framgår av utredningen saknades det
anledning att frångå huvudregeln att AA som vårdnadshavare skulle kallas till
förhören med honom. I samband med att BB hämtades till förhör fick AA
kännedom om brottsmisstanken mot honom och att förhör skulle hållas med
honom. Hon uppgav då att hon inte kunde närvara. Det saknas anledning att
kritisera polisens handlande i detta skede. AA borde dock givetvis ha underrättats
och kallats till förhör som hölls den 3 maj respektive den 14 maj.

Av utredningen framgår också att socialnämnden underrättades först den 4 maj om
att BB var anhållen. HH, som var en av utredarna den 1 maj, har uppgett att det var
ett förbiseende att kontakt inte togs inför det förhör som då hölls.
Polismyndigheten har också påpekat att eftersom det var helgdag kunde det vara
svårt att få kontakt med företrädare för socialnämnden och att det också i
förevarande fall inte varit möjligt att i god tid, i enlighet med 16 § förunder-
sökningskungörelsen (FUK, 1947:948), underrätta socialtjänsten om förhöret
eftersom BB hämtades utan föregående kallelse. Att företrädare för socialtjänsten
inte bereddes möjlighet att närvara vid förhören den 3 maj synes ha berott på att JJ,
som från den 2 maj var utredare i ärendet, först efter förhören uppmärksammade att
socialtjänsten inte hade underrättats.

Det är av hänsyn till omsorgen om den unge viktigt att föreskrifterna i 6 och 7 §§
LUL noga iakttas. Det är särskilt viktigt när det är frågan om en misstanke om ett
allvarligt brott. Givetvis borde försök ha gjorts att underrätta socialnämnden redan
den 1 maj och bereda företrädare för socialtjänsten möjlighet att närvara vid
förhöret den dagen. I det fall att en person hämtas till förhör kan givetvis inte
kallelser skickas i god tid utan företrädare för socialtjänsten måste underrättas på
annat sätt t.ex. via telefon. Om det inte var möjligt att underrätta socialnämnden på
helgdagen borde en sådan underrättelse skett i vart fall den 2 maj. Även till
förhören den 3 maj borde givetvis företrädare för socialtjänsten ha kallats. Jag
noterar att socialnämnden vidtog ingripande åtgärder när nämnden den 4 maj fick
kännedom om att BB var anhållen.
                                                                    Dnr 1548-2006    Sid 6 (15)



Jag kan vidare konstatera att BB inte vid något av de förhör som ägde rum med
honom den 1 respektive 3 maj företräddes av en offentlig försvarare.

Av 24 § LUL framgår att för en misstänkt som inte har fyllt 18 år skall offentlig
försvarare förordnas, om det inte är uppenbart att han saknar behov av försvarare.
När offentlig försvarare skall förordnas, skall undersökningsledaren göra anmälan
om det hos rätten.

Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning genom en lagändring år 2001.
Tidigare gällde föreskriften i 24 § endast den som var tilltalad. Bakgrunden till
förändringen var bl.a. att Barnkommittén, som hade i uppdrag att göra en översyn
av svensk lagstiftning och praxis i förhållande till FN:s konvention om barnets
rättigheter, ansett att det inte var förenligt med konventionens bestämmelser att det
fanns en skillnad i förutsättningarna för att ha rätt till offentlig försvarare beroende
på var i den rättsliga processen den unge befann sig. I artikel 40.2 i barn-
konventionen stadgas att varje barn som misstänks eller åtalas för att ha begått
brott skall ha vissa särskilt uppräknade garantier. Det gäller bl.a. att barnet snarast
och direkt skall underrättas om anklagelserna mot sig och få juridiskt biträde eller
annan lämplig hjälp vid förberedelse och framläggande av sitt försvar (prop.
2000/01:56 s. 25).

Det föreligger således en stark presumtion för att försvarare skall förordnas för en
underårig misstänkt. Det skall vara uppenbart att sådant behov saknas för att detta
skall underlåtas.

Om en misstänkt eller dennes vårdnadshavare begär att en offentlig försvarare skall
förordnas skall en framställning, genom förundersökningsledarens försorg,
omedelbart översändas till domstol oavsett vilken bedömning i saken som
förundersökningsledaren gör. Det är rätten som har att pröva om ett behov av
offentlig försvarare föreligger.

Även om en misstänkt eller dennes vårdnadshavare uppger att det inte finns behov
av en offentlig försvarare eller att det i och för sig finns ett behov men att ett
förestående förhör kan genomföras utan försvarare har en förundersökningsledare
att på objektiva grunder bedöma om så är fallet. Bedömningen kan således inte
enbart överlåtas på den misstänkte eller dennes vårdnadshavare. Vårdnadshavaren
kan dock givetvis alltid ha synpunkter på valet av försvarare (jfr 21 kap. 3 § andra
stycket rättegångsbalken [RB]).

Av utredningen framgår att BB vid förhöret underrättades om att han var misstänkt
för våldtäkt alternativt sexuellt utnyttjande och om sin rätt till försvarare. Efter att
han ställt vissa frågor och fått beskedet att en offentlig försvarare fick närvara vid
förhöret skall BB ha uppgett att förhöret kunde genomföras utan försvarare
närvarande.

För våldtäkt är föreskrivet fängelse i lägst två år. När det är fråga om misstanke om
ett så allvarligt brott kan det inte anses uppenbart att behov av försvarare saknas.
Mot bakgrund av vad som ovan angetts om de överväganden som låg till grund för
lagändringen år 2001 bör, som jag ser det, så långt möjligt eftersträvas att en
                                                                   Dnr 1548-2006   Sid 7 (15)



försvarare förordnas redan vid det inledande förhöret med den misstänkte. Det
ankom således på åklagaren, i egenskap av förundersökningsledare, att göra
anmälan till rätten om förordnande av offentlig försvarare. I enlighet med 21 kap. 3
§ RB skulle i första hand vårdnadshavaren ha fått framföra synpunkter på valet av
försvarare.

Det finns inte någonting i utredningen som tyder på att försök att förordna offentlig
försvarare gjordes inför förhören den 1 och 3 maj. Det förefaller som om detta
ansågs kunna underlåtas med hänsyn till BB:s uppfattning att förhören kunde
genomföras utan att försvarare var närvarande.

I det aktuella fallet verkställdes hämtningen under dagtid på en helgdag. Jag har
förståelse för att detta kunnat medföra problem att få tag på en offentlig försvarare
som kunde medverka vid förhöret. Ansträngningar borde emellertid ha gjorts för att
via jourdomstolen få en offentlig försvarare förordnad. Det hade sedan blivit
förundersökningsledaren som hade fått bedöma om det var möjligt att avvakta
försvararens ankomst och ändå påbörja förhöret inom rimlig tid. Det är emellertid
inte möjligt att i efterhand bedöma om det funnits förutsättningar att förordna
försvarare som kunnat medverka vid det inledande förhöret. Däremot står det klart
att det borde ha varit möjligt att förordna en offentlig försvarare inför förhör som
ägde rum den 3 maj.

Som angetts i Åklagarmyndighetens yttrande har i februari 2006, i tiden efter det
nu aktuella ärendets handläggning, riktlinjer utfärdats för handläggning av
ungdomsärenden (RåR 2006:3) rörande bl.a. frågan om förordnande av offentlig
försvarare. I riktlinjerna anges bl.a. att förhör efter beslut om hämtning utan
föregående kallelse ”som regel” måste hållas utan att försvarare finns att tillgå. Jag
utgår från att med detta avses att det inte sällan kan visa sig nödvändigt att i en
sådan situation hålla förhör utan närvaro av försvarare. Regeln bör emellertid,
enligt min uppfattning, vara att ansträngningar skall göras för att en offentlig
försvarare skall kunna medverka redan vid det inledande förhöret, så snart den
misstänkte har behov av sådant biträde. Intresset av att förhöret genomförs med en
offentlig försvarare närvarande måste sedan vägas mot intresset av att förhöret
påbörjas inom rimlig tid.

Åtgärden att höra BB upplysningsvis den 3 maj 2005 beträffande
händelsen på stranden sommaren 2003
De 3 maj anmälde en annan målsägande att hon år 2003 och år 2004 blivit utsatt
för våldtäkt. Hon uppgav att BB var gärningsman. Målsäganden hördes vid
anmälningstillfället och sedan beslutades att förundersökning skulle inledas.
Därefter hördes BB om händelserna. Vid det första förhöret, som gällde händelsen
sommaren 2003, hördes han upplysningsvis. Vid det andra förhöret delgavs han
misstanke om våldtäkt våren 2004.

En förundersökning skall enligt 23 kap. 1 § första stycket RB inledas så snart det
på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som
hör under allmänt åtal har förövats. Under förundersökningen skall utredas vem
som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligger för åtal
                                                                  Dnr 1548-2006    Sid 8 (15)



mot honom samt målet så beredas, att bevisningen vid huvudförhandlingen kan
förebringas i ett sammanhang (23 kap. 2 § RB).

Enligt 1 kap. 6 § brottsbalken får påföljd inte ådömas för ett brott som någon har
begått innan han fyllt 15 år. Barn under 15 år är således inte straffmyndiga och en
förundersökning kan inte inledas om det finns misstanke att ett brott har begåtts
endast av någon eller några som inte hade fyllt 15 år vid gärningstillfället. Om
förundersökning inleds därför att någon eller några av flera misstänkta ungdomar
har fyllt 15 år, kan emellertid också ungdomar under 15 år höras inom ramen för
förundersökningen.

Om någon kan misstänkas för att före 15 års ålder ha begått ett brott kan i stället en
utredning komma att genomföras med stöd av 31 § LUL. En sådan utredning får
inledas bl.a. om denna kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av social-
tjänstens insatser med avseende på den unge.

Polismyndigheten har angett att anledningen till att åklagaren gav direktiv om
att BB skulle höras upplysningsvis om händelsen sommaren 2003 var att det
var osäkert om BB fyllt 15 år vid detta tillfälle. FF, som var för-
undersökningsledare, har å sin sida uppgett att förhöret med BB rörande händelsen
sommaren 2003 inte gjordes för att utreda den påstådda gärningen.
Hon har, som jag uppfattat henne, gett direktiv att BB skulle höras upplysningsvis
rörande händelsen i syfte att pröva tillförlitligheten av de uppgifter som måls-
äganden lämnat i anmälan den 1 maj.

Jag konstaterar till att börja med att det uppenbarligen brustit i kommunikation
mellan polis och åklagare eftersom de har olika uppfattning om vilka direktiv som
gavs vid tillfället. Vad som är orsaken till missförståndet har inte framkommit och
jag tror inte att ytterligare utredningsåtgärder kan bringa klarhet i detta. Jag vill
emellertid erinra om vikten av att förundersökningsledaren är tydlig när direktiv
lämnas och att förhörsledaren, om något är oklart, förvissar sig om vilka direktiv
som gäller för förhöret.

BB var av målsäganden utpekad för att ha gjort sig skyldig till våldtäkt sommaren
2003. Ett förhör med honom rörande den händelsen kunde bara äga rum inom
ramen för en förundersökning eller LUL-utredning gällande den aktuella
händelsen. Det var av avgörande betydelse för frågan om BB:s straffrättsliga
ansvar vid vilken tidpunkt våldtäkten skulle ha ägt rum eftersom BB i mitten av juli
2003 hade fyllt 15 år. Försök borde därför ha gjorts att få klarhet i när den aktuella
händelsen skulle ha ägt rum innan BB hördes. Det fick därefter avgöras om han
skulle höras och då delges misstanke om brott i en förundersökning eller om
åklagaren hade att ta ställning till om en LUL-utredning skulle inledas.

Att höra BB på det sätt som skett utan att delge honom misstanke om brott har
medfört en icke obetydlig risk för att BB under förhöret, medvetet eller omedvetet,
skulle komma att lämna för honom själv oförmånliga uppgifter, vilka sedermera
kunde komma att användas mot honom vid en straffrättslig prövning, utan att han
                                                                     Dnr 1548-2006   Sid 9 (15)



fått tillfälle att ta ställning till om han önskade biträde av en försvarare under
förundersökningen. Jag är starkt kritisk till det sätt som saken hanterades på.

Polismyndighetens kontakter med AA
AA har uppgett att hon inte fick information om vad som hände med sonen annat
än när hon själv ringde till polisen. Ingen underrättade t.ex. henne om att en
häktningsförhandling skulle äga rum. Vid något tillfälle fick hon ett löfte om att
polis skulle höra av sig men det skedde inte.

Som ovan angetts skulle AA ha underrättats och kallats till förhör som hölls med
BB den 3 maj. Hon kunde i samband därmed ha erhållit viss information. I likhet
med polismyndigheten anser också jag att en vårdnadshavare fortlöpande bör
underrättas om vad som sker med den anhållne om det kan ske utan men för
utredningen. Det är naturligtvis särskilt angeläget att polis hör av sig när en kontakt
har utlovats.

Handläggningen av beslagen
I samband med att BB hämtades till förhör genomfördes en husrannsakan i
bostaden vid vilken kläder och en mobiltelefon togs i beslag. Åklagaren hävde
beslaget den 19 juli. Först den 15 september fick BB en underrättelse om att
föremålen kunde hämtas hos polisen.

Av utredningen har framkommit att en kopia av beslutet att häva beslagen
expedierades till polisen samma dag som åklagaren fattade beslutet. Det har dock
inte kunnat utredas när polismyndigheten erhöll beslutet eller när en underrättelse
till BB skickades. Dokumentationen av vidtagna åtgärder hos polisen har
uppenbarligen inte fungerat. Det är givetvis inte godtagbart att det dröjer cirka två
månader från det att ett beslag hävs till dess att ägaren underrättas om detta.

Sammanfattning
Det kan sammanfattningsvis konstateras att polismyndighetens och åklagares
handläggning av den aktuella brottsutredningen har varit behäftad med åtskilliga
fel och brister, som bl.a. har inneburit att regler av grundläggande betydelse för den
enskildes rättssäkerhet har åsidosatts. De förtjänar därför kritik. Jag ser särskilt
allvarligt på det förhållandet att BB hördes upplysningsvis angående misstanken
om våldtäkt sommaren 2003 utan att varken hans vårdnadshavare, företrädare för
socialtjänsten eller en offentlig försvarare var närvarande. FF förtjänar därför
allvarlig kritik.

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas.

––––
                                                                      Dnr 1548-2006    Sid 10 (15)



Bilaga 1 till JO:s beslut i ärende 1548-2006
Polismyndighetens upplysningar och yttrande
     Söndagen den 1 maj 2005 kl. 02.18 anmälde KK till Polismyndighetens i Hallands
     län länskommunikationscentral att hon under natten våldtagits i Åsa inom
     Kungsbacka kommun av BB, född i juli 1988. Polismyndigheten inledde
     förundersökning och vidtog ett flertal inledande förundersökningsåtgärder under
     natten (1302-K10581-05).
     Statsåklagaren i Göteborg, LL, som fullgjorde åklagarjouren, övertog ledningen av
     förundersökningen och beslutade den 1 maj 2005 kl. 08.50 bl.a. att BB skulle
     hämtas till förhör utan föregående kallelse och att husrannsakan skulle genomföras
     för att söka efter kläder som kunde vara av intresse för utredningen. Polis hämtade
     BB i bostaden den 1 maj 2005 kl. omkring 09.30. Jourhavande
     förundersökningsledare vid polismyndigheten, kriminalinspektören HH och
     kriminalinspektören MM övertog samma dag kl. omkring 09.00 handläggningen vid
     polismyndigheten. MM påbörjade förhöret med BB kl. 11.30 på polisstationen i
     Kungsbacka. HH var närvarande vid förhöret som förhörsvittne.
     HH föredrog ärendet för LL som den 1 maj 2005 kl. 13.10 beslutade att anhålla BB
     såsom skäligen misstänkt för våldtäkt i Åsa den 1 maj 2005. I samband med
     anhållningsbeslutet meddelade åklagaren restriktioner som begränsade BB:s
     möjligheter att meddela sig med omvärlden. Kammaråklagaren i Göteborg, NN, som
     då övertagit jouransvaret, beslutade samma dag kl. 17.40 att anhållningsbeslutet
     skulle kvarstå.
     På morgonen måndagen den 2 maj 2005 utsågs kriminalinspektören i Kungsbacka,
     JJ, till ansvarig handläggare vid polismyndigheten. Bitr. chef vid den aktuella
     utredningsroteln var kriminalinspektören OO. Ledningen av förundersökningen
     övergick samma dag till vice chefsåklagaren vid Åklagarkammaren i Halmstad, FF.
     FF beslutade den 2 maj 2005 kl. 14.45 att anhållningsbeslutet skulle kvarstå.
     Den 3 maj 2005 polisanmälde PP att även hon utsatts för våldtäkt av BB, dels vid ett
     tillfälle i Åsa sommaren 2003 och dels vid ett tillfälle i Åsa våren 2004. För-
     undersökning härom inleddes av polismyndigheten den 3 maj 2005 kl. 15.15 (1302-
     K10808-05). FF övertog omgående ledningen av även denna förundersökning.
     I förundersökningsprotokollet avseende sistnämnda polisanmälan redovisas två
     protokoll av den 3 maj 2005 med förhör av BB, dels ett som pågått kl. 15.28-15.36
     och dels ett förhör som pågått kl. 15.37-15.45. Vid det första förhöret har antecknats
     att BB hörts som ”annan” och att förhöret avsåg våldtäkt sommaren 2003. I det
     andra förhörsprotokollet har antecknats att BB delgivits misstanke om våldtäkt
     sommaren 2004, att han underrättats om sin rätt till försvarare och att han godtar den
     försvarare som rätten förordnar.
     FF begärde den 3 maj 2005 BB häktad som på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt
     alt. sexuellt tvång och försök till våldtäkt i Åsa sommaren 2004 samt våldtäkt i Åsa
     den 1 maj 2005.
     Advokaten QQ förordnades den 3 maj 2005 som offentlig försvarare för BB.
     Åklagaren hävde anhållningsbeslutet den 4 maj 2005 kl. 14.55. Samma dag
     omhändertogs BB enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
     unga.
     BB hördes ånyo den 14 juni 2005 som misstänkt för våldtäkten i Åsa sommaren
     2003. I förhörsprotokollet har antecknats att advokaten QQ och socialsekreteraren
     RR var närvarande vid det förhöret.
     BB var 16 år då han hördes av polisen i maj och juni 2005. Fängelse kan följa för de
     aktuella brotten.
     Den 23 mars 2006 anmälde BB:s mor, AA, till Justitieombudsmannen (JO) att hon
     ansåg att åklagare och polismyndigheten förfarit felaktigt i vissa hänseenden under
     förundersökningarna.
                                                                     Dnr 1548-2006     Sid 11 (15)



JO har begärt upplysningar och yttrande över handläggningen vid polismyndigheten.
Polismyndighetens akter och Åklagarkammarens i Halmstad tvångsmedelsblanketter
har varit tillgängliga. Upplysningar har inhämtats från HH, JJ och assistenten i
Kungsbacka, SS.

När och på vilket sätt underrättades vårdnadshavaren i enlighet med reglerna i 5 § lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL)
Åklagare ska enligt 3 § LUL vara förundersökningsledare i utredningar av nu
aktuellt slag. Det följer av 5 § LUL att polismyndigheten är skyldig att omedelbart
underrätta och personligen kalla vårdnadshavare till förhör med en person som inte
fyllt 18 år. Bestämmelsen medger vissa undantag. Uppstår fråga om att medge
undantag ska saken enligt polismyndighetens uppfattning alltid underställas
förundersökningsledarens prövning.
21 kap 3 § andra stycket rättegångsbalken (RB) stadgar att försvarare för den unge
utses av vårdnadshavaren. Även detta förhållande medför att polismyndigheten utan
dröjsmål bör kontakta vårdnadshavaren.
Det har inte framkommit skäl att inte underrätta och kalla AA till förhören med BB.
I samband med att BB hämtades till förhöret den 1 maj 2005 träffade polismännen
AA. Av förhörsprotokollet, HH:s yttrande och AA:s inlaga till JO framgår att AA då
underrättats om att BB medtogs för att förhöras i anledning av misstanke om visst
sexualbrott. Av HH:s yttrande och AA:s inlaga framgår också att hon ansett sig vara
förhindrad att närvara vid förhöret. AA har alltså omedelbart underrättats om och i
praktiken kallats till förhöret den 1 maj 2005. Med beaktande av att åklagaren
beslutat att hämta BB till förhör och att detta av rättsäkerhets- och utredningsskäl
borde genomföras utan dröjsmål bör sättet för underrättelse och kallelse av AA
enligt polismyndighetens uppfattning kunna godtas.
Av HH:s yttrande och av AA:s inlaga framgår vidare att AA haft fortlöpande
kontakt med företrädare för polismyndigheten och att hon den 3 maj underrättats om
att ytterligare förhör skulle hållas samma dag med BB.
Polismyndigheten har underlåtit att personligen kalla AA till förhören den 3 maj
2005 och, såvitt framkommit, att underrätta och personligen kalla henne till förhöret
den 14 juni 2005 trots att så bort ske.

När och på vilket sätt underrättades socialnämnden i enlighet med bestämmelserna i 6 och
7 §§ LUL
Det följer av 6 § LUL att polismyndigheten genast ska underrätta socialnämnden när
en person som inte fyllt 18 år är skäligen misstänkt för ett allvarligt brott. Enligt 7 §
LUL ska företrädare för socialnämnden om möjligt närvara vid förhör när den unge
ska höras för sådant brott om det kan ske utan men för utredningen. Enligt 16 §
förundersökningskungörelsen (1947:948) (FUK) ska socialnämnden, om hinder inte
möter, i god tid underrättas om tid och plats för förhöret. Detsamma gäller i fråga
om förhör i andra fall med barn som inte fyllt 20 år, om det finns skäl till antagande
att vad som förekommit bör föranleda ingripande från socialnämnden.
Fråga om det är möjligt för företrädare för socialnämnden att närvara vid förhör
ankommer på dem. Fråga om socialnämndens närvaro vid förhöret kan vara till men
för utredningen ska enligt polismyndighetens uppfattning alltid underställas
åklagaren för prövning. Det har inte framkommit att det skulle ha varit till men för
utredningen om företrädare för socialnämnden närvarit vid förhören med BB. Det
fanns också skäl att anta att vad som förekommit bort föranleda ingripande från
socialnämnden. Socialnämnden ingrep också mot BB den 4 maj 2005.
HH har i sitt yttrande lämnat uppgifter av innebörd att han inte vill frånsäga sig sitt
ansvar för att socialnämnden inte kontaktades, att han i och för sig känner till att
socialnämnden ska underrättas vid allvarligare brottsmisstankar mot unga personer,
att han normalt inte handlägger ungdomsbrott, att han av förbiseende inte sökt
kontakt med socialnämnden samt att han hade uppfattningen att det var svårt att få
tag i dem under jourtid.
                                                                      Dnr 1548-2006       Sid 12 (15)



Såvitt framgår av handlingarna har polismyndigheten haft kontakt med företrädare
för socialnämnden i ärendet den 3 maj 2005 och lämnat närmare information
påföljande dag. Det var JJ som uppmärksammade OO om att kontakt med
socialnämnden inte tagits direkt. Polismyndigheten har således inte underrättat
socialnämnden så snart detta kunnat ske. Om socialnämnden inte kunnat nås under
helgen borde kontakt i vart fall ha tagits med dem måndagen den 2 maj 2005.
Företrädare för socialnämnden har således inte heller beretts möjlighet att närvara
vid förhören den 1 och 3 maj 2005.
Som anförts ovan var det angeläget från rättssäkerhets- och utredningssynpunkt att
snarast verkställa åklagarens beslut att hämta BB till förhör den 1 maj 2005. Det
kan, så här i efterhand, ifrågasättas om inte hinder skulle ha förelegat att i god tid
underrätta företrädare för socialnämnden om tid och plats för det förhöret.
Som framgår inledningsvis var socialsekreteraren RR närvarande vid förhöret den
14 juni 2005.

Vilka åtgärder vidtog polismyndigheten beträffande den unges rätt till offentlig försvarare,
kontakt med åklagaren i frågan m.m.
Det följer av 21 kap 3, 3 a §§ och 23 kap 5 § RB, 24 § LUL samt 12 § FUK att det
förelåg en skyldighet att tillse att en offentlig försvarare förordnades för BB redan
under förundersökningen och att åklagaren snarast hade att anmäla detta till rätten.
Om den misstänkte är under 18 år utses försvarare av den som har vårdnaden för
honom.
När en ung person misstänkts för ett allvarligt brott är det enligt polismyndighetens
uppfattning särskilt viktigt att den misstänkte snarast får en försvarare. Enligt
polismyndighetens uppfattning bör förhör med unga misstänkta avseende allvarlig
brottslighet normalt inte hållas utan att försvarare är närvarande. Om den unge
hämtats till förhör utan föregående kallelse måste dock som regel förhör hållas utan
att försvarare finns att tillgå (Jfr Riksåklagarens riktlinjer för handläggning av
ungdomsärenden 19 juni 2006, RåR 2006:3).
Det är åklagaren som ansvarar för att en ung person som är misstänkt för allvarlig
brottslighet utan dröjsmål får en offentlig försvarare. Åklagaren ansvarar också
ytterst för formerna för förhören. Åklagaren bör t.ex. se till att försvarare närvarar
vid förhör när så är påkallat även om en offentlig försvarare ännu inte utsetts. Det
ankommer dock på polismyndighetens utredare att påminna om och verka för detta.
Av förhörsprotokollet den 1 maj 2005 framgår att BB underrättats om att han var
misstänkt för våldtäkt alt. sexuellt ofredande och hade rätt till försvarare. HH har
därutöver uppgivit att BB ställt frågor om försvarare och fått beskedet att en sådan
fick närvara vid förhöret vilket var en fördel om han ville ställa frågor samt att BB
ansåg att förhöret kunde hållas utan försvarare.
HH har vidare uppgivit att han inte minns om frågan om försvarare tagits upp vid
hans föredragning för åklagaren efter förhöret den 1 maj 2005 men att han ”utgår
från det”.
I det första förhörsprotokollet av den 3 maj 2005 har inga noteringar angående
försvararfrågan gjorts. Vid det påföljande förhöret samma dag har BB underrättats
om misstanke om våldtäkt i Åsa sommaren 2004 och om sin rätt till försvarare
varvid BB uppgivit att han godtar den försvarare som rätten förordnar.
Av handlingarna i akten framgår att FF i häktningsframställan den 3 maj 2005
uppgivit att BB önskade offentlig försvarare och att han godtog den rätten förordnar.
Advokaten QQ förordnades som BB:s offentlige försvarare samma dag.
Som framgår inledningsvis var advokaten QQ närvarande vid förhöret den 14 juni
2005.
Vad som kan ha sagts i samtalen mellan åklagare och polisens utredare angående
försvararfrågan kan inte närmare utredas av polismyndigheten. Med beaktande av
vad HH anfört och att ansvariga åklagare måste ha varit medvetna om att förhören
den 1 och 3 maj 2005 hölls utan försvarare finns det dock enligt polismyndighetens
                                                                   Dnr 1548-2006       Sid 13 (15)



uppfattning anledning att anta att frågan uppkommit i samtal mellan åklagarna och
polismyndighetens utredare.
Polismyndigheten kunde omgående ha kontaktat AA för att efterhöra vem som
skulle utses som försvarare för BB. Om så skett är det möjligt att denne i vart fall
hade kunnat närvara vid förhören den 3 maj 2005.

Anledningen till att AA:s son hördes upplysningsvis den 3 maj 2005 beträffande händelsen
på stranden sommaren 2003
Av 15 § FUK framgår bl.a. att förhör med barn som misstänks för att före 15 års
ålder ha begått brott får hållas endast efter medgivande av undersökningsledaren.
Även utan medgivande får dock ställas de frågor till barnet som oundgängligen
behövs för att klarlägga om barnet har begått brottet.
JJ har uppgivit att osäkerhet förelegat om BB varit 15 år vid den ifrågasatta
våldtäkten sommaren 2003 i Åsa. Åklagaren har därför givit direktiv till JJ att BB
vid förhöret den 3 maj 2005 skulle höras upplysningsvis (”som annan”) om den
händelsen.
Polismyndigheten har således följt åklagarens direktiv i denna del. Polismyndig-
heten finner dock att man genom att höra BB upplysningsvis om den ifrågasatta
våldtäkten sommaren 2003 inte kan gå runt reglerna t.ex. om försvarare eller
skyldigheten att underrätta och kalla vårdnadshavare samt företrädare för social-
nämnden till förhör med den unge. Om en utredning i denna del kan anses vara
inledd enligt 31 § LUL skall självfallet bestämmelserna i 32-38 §§ LUL också
följas.

Ang. vad AA anfört i sin JO-anmälan beträffande polismyndighetens underlåtenhet att
kontakta henne
Enligt polismyndighetens uppfattning ska en vårdnadshavare fortlöpande men i
rimlig omfattning genom polisens försorg informeras om vad som sker under en
förundersökning där en ung person misstänks för ett allvarligt brott om det kan ske
utan men för utredningen. Detta gäller naturligtvis särskilt om den unge är
frihetsberövad. Frågan om det kan vara till men för utredningen att hålla
vårdnadshavaren informerad i olika hänseenden bör enligt polismyndighetens
uppfattning underställas åklagaren.
AA har framfört kritik mot att polismyndigheten under tiden 1-4 maj 2005 inte
tillräckligt aktivt tagit kontakt med henne i anledning av förundersökningen mot BB.
Det har inte framkommit att det skulle vara till men för utredningen att i stort
fortlöpande informera AA om förundersökningen och om BB:s situation. AA synes
också, främst på eget initiativ, fortlöpande ha blivit informerad om utredningen och
om hur BB hade det. Av AA:s inlaga till JO och av HH:s yttrande framgår att AA i
vart fall vid nio tillfällen haft kontakt med företrädare för polismyndigheten under
tiden 1-4 maj 2005 då BB varit frihetsberövad.
I samband med att BB hämtades till förhör den 1 maj 2005 informerades AA om
skälet härtill. HH hade för avsikt att ringa AA för att meddela NNs beslut den 1 maj
2005 kl. 17.40 att BB skulle vara fortsatt anhållen. AA förekom dock HH genom att
ringa upp honom. Hon informerades då om handläggningen av ärendet och att det
var åklagaren som ledde förundersökningen. HH lämnade sitt mobiltelefonnummer
till AA och sade att hon kunde ringa även under kvällstid om hon hade frågor.
Måndagen den 2 maj 2005 var AA i kontakt med företrädare för polismyndigheten
och fick viss information. Den 3 och 4 maj 2005 hade AA flera kontakter i ärendet
med OO och JJ.
Som framgår ovan har polismyndigheten inte underrättat och kallat AA till vissa
förhör med BB och inte heller hört vem AA önskade utse som försvarare för BB.
Det är beklagligt om AA dessutom har uppfattningen att polismyndigheten
därutöver inte tillräckligt aktivt sökt kontakt med henne.
                                                                        Dnr 1548-2006     Sid 14 (15)



     Ang. vissa beslagsfrågor
     I början av maj 2005 togs en påse med kläder och en mobiltelefon i beslag från BB
     (1306-05-60153 och 1316-05-60147). Åklagaren hävde beslagen den 19 juli 2005.
     Den 15 september 2005 utlämnades föremålen till AA.
     Assistenten SS har uppgivit att hon ansvarar för beslagtaget gods vid polisstationen i
     Kungsbacka. Hon försöker alltid lämna ut hävda beslag så fort som möjligt. Hon har
     inte något minne av när hon fick del av åklagarens beslut att beslagen var hävda.
     Hon skickar alltid ut skriftlig kallelse till den som skall hämta gods som varit i
     beslag. Hon skickade kallelse till BB omedelbart efter sin semester som slutade den
     18 augusti 2005. Kopia av kallelsen är dock inte bevarad.
     Det har inte antecknats till vem och när kallelserna skickades.
     ––––

Bilaga 2 till JO:s beslut i ärende 1548-2006
FF
     BB anhölls den 1 maj 2005 kl. 13.10 av jouråklagare. Ärendet lottades den 2 maj
     2005 på kammaråklagaren TT. TT var föräldraledig den 2 maj. Den 4 maj 2006
     lottades ärendet om på kammaråklagaren GG.
     Någon gång under dagen den 2 maj 2006 har jag fått besked om att jag skulle hand-
     lägga ärendet i TT:s frånvaro. Omständigheterna härvidlag är oklara. Jag hade mål i
     hovrätten i Göteborg med början klockan 10.00. Detta mål blev inställt.
     Om det förhåller sig som jag har en minnesbild av så har en annan åklagare tagit de
     mål jag skulle ha haft under eftermiddagen. Det innebär att jag varit tillbaka i
     Halmstad efter lunch.
     Jag har inte något minne av överväganden beträffande försvararfrågan den 2 maj. Av
     allt att döma har jag utgått från att domstolen kontaktats i denna fråga före eller efter
     anhållningsbeslutet den 1 maj. Annars hade jag begärt försvarare i samband med att
     jag gjorde framställan om målsägandebiträde. Min minnesbild är att jag först den 3
     maj fått klart för mig att försvarare inte var förordnad. Jag har därför i samband med
     häktningsframställan framställt begäran om offentlig försvarare.
     Förhöret beträffande händelsen sommaren 2003 hölls inte för att utreda den påstådda
     gärningen. Jag ville ha så mycket information som möjligt och – med hänsyn till den
     anhållnes ålder – så snabbt som möjligt för att belysa den anmälan som gjorts
     beträffande brott den 1 maj. Där fanns uppgifter från en målsägande som kunde ha
     betydelse för bedömningen av tillförlitligheten av uppgifterna i anmälan den 1 maj.
     Jag ansåg då att den anhållne borde få möjlighet att lämna uppgifter om sin syn på
     saken.
GG
     BB hämtades till förhör den 1 maj 2005 såsom misstänkt för sexuellt utnyttjande.
     Misstanken ändrades senare till våldtäkt. Förhör jml 23 kap 18 § rättegångsbalken
     hölls den 1 maj kl. 11.30. BB anhölls den 1 maj 2005 kl. 13.10. Dessa beslut fattades
     av statsåklagare LL vid åklagarkammaren i Uddevalla som tjänstgjorde som
     jouråklagare. Kammaråklagare NN, också i egenskap av jouråklagare, beslutade
     samma dag kl. 17.40 att anhållningsbeslutet skulle kvarstå.
     Av åklagarkammarens diarium framgår att ärendet först lottades på åklagartjänst 9.
     Denna innehades vid tillfället av dåvarande extraåklagaren UU. Hon kom dock inte
     att ha någon del i ärendets handläggning. Den 2 maj lottades ärendet om till
     åklagartjänst 2 som innehades av kammaråklagaren TT. Denne var dock inte i tjänst
     den 2 maj och synes inte heller ha deltagit i ärendets handläggning.
     Muntliga direktiv gavs den 2 maj av vice chefsåklagaren FF. Den 3 begärde hon BB
     häktad vid Varbergs tingsrätt. Det torde vara i anledning av detta som försvarare
     förordnades.
     Anhållningsbeslutet hävdes den 4 maj 2005 kl. 14.55 av kammaråklagare VV sedan
     hon varit i kontakt med socialförvaltningen i Kungsbacka och behörig ledamot av
                                                                 Dnr 1548-2006     Sid 15 (15)



nämnden för individ- och familjeomsorg beslutat att BB omedelbart skulle
omhändertas jml 6 § Lag om vård av unga. Därefter återkallade VV
häktningsframställningen.
Den 4 maj lottades ärendet på min tjänst 6. Ärendet överlämnades till mig för
handläggning efter att BB hade försatts på fri fot.
Förundersökningen redovisades den 5 juli 2005 och åtal väcktes den 15 juli 2005.
Under utredningen hade det kunnat fastställas genom uppgifter från vittnen – bl. a.
BB:s moder – att de gärningar som han var misstänkt för som skett under sommaren
2003, inträffat efter det att han fyllt femton år.
Samtliga beslag i ärendet hävdes den 19 juli 2005 av undertecknad. Såsom framgår
av anteckning i åklagarkammarens diarium expedierade jag samma dag kopior till
polisen i Kungsbacka. Om detta sker på något annat sätt än per post brukar jag
särskilt ange detta. I detta fall finns ingen sådan anteckning. Det finns inte heller
någon ytterligare anteckning om att dessa beslut skulle ha expedierats på nytt innan
beslagen lämnades ut till BB.
