# Socialnämnden i Mönsterås kommun får kritik för placeringen av en ensamkommande gift flicka och för brister i uppföljningen av vården av flickan

JO 2017-12-20 dnr 1556-2017

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                      Dnr                   Sid
                                                                           2017-12-20                 1556-2017           1 (10)
Stf justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Socialnämnden i Mönsterås kommun får kritik för placeringen av en
                        ensamkommande gift flicka och för brister i uppföljningen av vården
                        av flickan


                          Beslutet i korthet: En ensamkommande flicka kom till Sverige tillsammans med sin
                          faster och fasterns familj. Migrationsverket anvisade flickan till Mönsterås kommun.
                          Vid ankomsten till Sverige uppgav flickan att hon var 13 år och gift med sin kusin, en
                          vuxen son i fasterns familj.
                          Socialnämnden inledde i januari 2016 en utredning om flickan. Socialnämnden
                          försökte att hitta ett boende i samförstånd med flickan och flickans gode man, men
                          flickan gick inte med på att placeras i ett annat boende. Socialnämnden ansåg inte att
                          det fanns grund för tvångsåtgärder enligt LVU och såg ingen annan utväg än att
                          bevilja flickan bistånd enligt socialtjänstlagen i form av en familjehemsplacering hos
                          fastern och fasterns man. Socialnämnden informerade flickan och familjen om vad
                          som gäller för 13-åringar i Sverige och ställde vissa krav på familjen. Socialnämnden
                          utsåg även en socialpedagog/behandlare som skulle ha kontakt med flickan och
                          familjehemmet.
                          JO uttalar att barn som är under 15 år har behov av ett absolut skydd mot sexuella
                          handlingar. Ett barn som inte har fyllt 15 år och som har en sexuell relation med en
                          vuxen person utsätts för brott. Det har inte någon betydelse om barnet har deltagit
                          frivilligt i de sexuella handlingarna.
                          En uppgift om att ett barn under 15 år är gift med eller har en äktenskapsliknande
                          relation med t.ex. en son till de tilltänkta familjehemsföräldrarna är enligt JO en uppgift
                          av sådan art att det framstår som olämpligt att placera barnet i det hemmet med stöd
                          av bestämmelserna i socialtjänstlagen. De eventuella skyddsfaktorer som finns i ett
                          tilltänkt familjehem kan i ett sådant fall inte väga upp den risk som en placering i
                          familjehemmet innebär för barnet.
                          JO konstaterar att socialnämndens uppgift att noga följa vården, och se till att ett barn
                          som är placerat i ett familjehem har det bra, är en av socialnämndens viktigaste
                          uppgifter. Med anledning av de uppgifter som hade kommit fram om flickan var det
                          enligt JO särskilt angeläget att placeringen av henne noggrant följdes upp och att
                          socialtjänsten hade en tät och kontinuerlig kontakt med flickan och familjehemmet.
                          Enligt JO var det inte tillräckligt att överlåta insynen i flickans situation och
                          familjehemmet till en socialpedagog/behandlare på det sätt som skedde.
                          I beslutet riktar JO kritik mot socialnämnden för att nämnden placerade flickan i
                          familjehemmet trots att det hade kommit fram uppgifter om att flickan, som var under




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 1556-2017         Sid 2 (10)




 15 år, var gift med en vuxen son till familjehemsföräldrarna. JO kritiserar även
 nämnden för att den inte har följt vården av flickan på ett godtagbart sätt.
 Sammantaget anser JO att bristerna i handläggningen är allvarliga.

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
AA kom till Sverige tillsammans med sin faster och fasterns familj. AA uppgav
då att hon att hon var 13 år gammal och att hon var gift med sin kusin, en vuxen
son i fasterns familj. Migrationsverket anvisade AA som ett ensamkommande
barn till Mönsterås kommun.

Socialnämnden i Mönsterås kommun inledde i januari 2016 en utredning enligt
11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, om AA. Under utredningstiden
bodde AA tillsammans med sin faster på ett anläggningsboende. Socialnämnden
gjorde ett flertal försök att i samförstånd med AA och AA:s gode man hitta ett
annat boende till henne, men AA var bestämd med att hon ville bo hos sin
faster.

Vid samtal med utredarna tog AA tillbaka uppgiften om att hon var gift och
uppgav att hennes riktiga ålder när hon kom till Sverige var 15 år.
Socialnämnden informerade AA och familjen om vad som gäller för 13-åringar
i Sverige och ställde även krav på att kusinen inte fick bo tillsammans med
familjen på anläggningsboendet. I april 2016 flyttade familjen till en egen
lägenhet. Utredningen avslutades i maj 2016. Efter avslutad utredning beviljade
socialnämnden AA bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL i form av en
familjehemsplacering hos fastern och fasterns man.

I september 2016 fick nämnden kännedom om att AA var gravid. AA uppgav
då att hon och kusinen hade gift sig innan AA kom till Sverige. Uppgifterna
ledde till att socialnämnden inledde en ny utredning. AA omhändertogs med
stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52), LVU,
och socialnämnden ansökte hos förvaltningsrätten om att AA skulle ges vård
med stöd av LVU. I en dom avslog förvaltningsrätten socialnämndens ansökan.

Anmälan
I en anmälan till JO i mars 2017 ifrågasatte BB hur Socialnämnden i Mönsterås
kommun hade hanterat ärendet om AA.

## Utredning

Utredning
JO hämtade in vissa journalhandlingar från individ- och familjeomsorgen i
Mönsterås kommun. Sedan begärde JO att socialnämnden skulle yttra sig över
det som BB hade anfört i anmälan och besvara några specifika frågor som JO
ställde till nämnden.

I ett yttrande i maj 2017 anförde nämnden bl.a. följande:

      1. Vilka åtgärder vidtog nämnden för att utreda förhållandena i det enskilda hemmet och
      förutsättningar för att AA skulle få god vård i det aktuella familjehemmet? Vilka
                                                                    Dnr 1556-2017       Sid 3 (10)




överväganden gjorde nämnden i frågan om familjehemmet kunde erbjuda AA en trygg
och säker miljö? Gjorde nämnden någon riskbedömning med anledning av uppgiften
om att AA var gift med en son till familjehemsföräldrarna?
AA kom till Mönsterås kommun 25 januari 2016. Hon kom med sin faster,
hennes man och deras barn. Varav en kusin på 20 år som man uppgivit att AA
var gift med.
Den 25 januari inkommer anmälan till socialtjänsten om att AA kom till Sverige
utan vårdnadshavare, alltså som ensamkommande flyktingbarn. Redan den 26
januari 2016 görs ett första hembesök hos AA och familjen, samtidigt som
utredning inleds. Vid detta besök informerar också socialtjänsten tydligt om att i
Sverige är det olagligt för en 13-åring att vara gift och att ha en sexuell relation.
Familjen och AA uppger då att AA inte alls är gift med sin 20-åriga kusin utan
att man uppgivit det för att inte riskera att splittras vid ankomst till Sverige.
Efter detta besök görs ett flertal täta besök hos familjen och AA samt att AA och
god man kommer till socialtjänstens kontor. Vid flera tillfällen informerar
socialsekreterare om att det inte är lagligt att en 13-åring är gift i Sverige och varje
gång nekar man till att AA är gift med sin 20-åriga kusin. Socialsekreterare
informerar också om att AA kan bo hos sin faster under utredningstiden i
avvaktan på vad utredningen säger. Socialtjänsten ställer också krav på att
fasterns och mannens 20-åriga son inte kan bo ihop med AA och familjen. 20-
åringen är egentligen anvisad till annat boende i kommunen och hänvisas till att
vistas där. Familjen lovar vid upprepade tillfällen att vuxna sonen bor på annan
adress. 20-åringen registrerar sig även på en adress på annan ort.
Försök görs att motivera AA att flytta till ett boende för ensamkommande flickor.
AA är dock tydlig med att om hon måste bo där vill hon inte leva längre. Hon vill bo
ihop med sin faster och hennes familj. Socialsekreterare har kontakt med
föreståndare på anläggningsboendet för att få information om 20-åringen trots
socialtjänstens krav skulle bo hos AA och fasterns familj. I början av april 2016 får
socialtjänsten kännedom om att 20-åringen setts vistas hos AA och familjen.
Kontakt tas med familjen och socialsekreterare påpekar återigen att kravet för att
AA ska kunna bo med sin faster är att 20-åringen inte bor hos dem. Några dagar
senare har familjen ordnat sig ett nytt boende på Migrationsverkets
anläggningsboende i […]. Familjen får då en egen lägenhet. Här finns mindre
möjligheter för socialtjänsten att se till så att AA har det bra.
Dagen efter att familjen flyttar görs hembesök i nya boendet. Familjen uppger att
20-åringen inte ska bo där och att AA och han inte är gifta. Socialtjänstens krav är
alltjämt att om AA ska bo med familjen får den 20-åriga sonen inte bo med familjen.
Utredningen avslutas här med insats från socialpedagog som ska jobba i hemmet
med AA och familjen.
Trots upprepade möten, riskbedömningar, information till familjen och täta
besök framkommer dock i september 2016 att AA är gravid med 20-åringen. Då
tillstår de också att de är gifta.
Sammanfattningsvis har socialtjänsten gjort kontinuerliga avstämningar i
familjehemmet, kontinuerligt påmint om vad som gäller för 13-åringar i Sverige
och vid flera tillfällen träffat AA och pratat med henne om hennes rättigheter och
hur hon ser på sin situation. Försök till omplaceringar har gjorts med. Då AA inte
vill medverka till omplacering görs bedömningen att tillsyn i familjehemmet är den
minst bästa lösningen för AA.

2. Hur har nämnden samverkat med AA:s gode man? Lämnade den gode mannen sitt
samtycke till en placering av AA i familjehemmet?
Socialtjänsten har haft tät kontakt med god man under hela processen. God man
och socialtjänst har hela tiden varit tveksamma till AA:s placering i
familjehemmet. AA har dock inte gått med på någon annan placering. Vid försök
att prata om eller föreslå annat boende har AA agerat ut på olika sätt. Frivillig
                                                                          Dnr 1556-2017        Sid 4 (10)




      omplacering har alltså inte kunnat genomföras. Med den kunskapen bedömde
      god man och socialsekreterare att flytta AA från familjehemmet mot hennes vilja
      gav för stora negativa konsekvenser för AA. Samtidigt hade vi hela tiden
      uppföljning och utvärdering av boendesituationen.

      3. Hur följde nämnden upp AA:s situation i tiden efter att utredningen hade avslutats?
      Vilka kontakter hade nämnden med AA under perioden den 30 maj 2016 – 11 oktober
      2016? Vidtog nämnden några andra åtgärder under den tidsperioden?
      Nämnden beslutade om insats i form av socialpedagog/behandlare som
      kontinuerligt hade insatser i hemmet hos AA. Under sommaren är det i huvudsak
      insats från socialpedagog som kontakten från socialtjänstens sida består i. Utifrån
      upprepade löften från familjehemmet, AA och 20-åringen att det unga paret inte
      var gifta och att 20-åringen inte skulle bo i lägenheten hos AA bedömde
      socialtjänsten att insatsen skulle vara tillräcklig under en period.

      4. Finns det i dagsläget någon pågående placering eller annan insats för AA med stöd
      av bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453)?
      Beslut om placering på utredningshem finns men AA vägrar att gå med på den
      placeringen. Socialtjänsten har då beslutat om utredning i hemmet där AA nu
      vistas. Utredningen pågår i nuläget.
JO begärde att individ- och familjeomsorgen skulle komma in med
kompletterande upplysningar när det gällde socialpedagogens/behandlarens
uppdrag och vilka kontakter som denne hade haft med AA och familjehemmet
under perioden den 30 maj–11 oktober 2016 samt en redogörelse för om
socialpedagogen/behandlaren lämnade någon information till nämnden medan
uppdraget pågick, och vad som i så fall kom fram.

I skriftliga upplysningar den 26 juni 2017, som hade undertecknats av
avdelningschef CC, anförde individ- och familjeomsorgen bl.a. följande:
      Under våren 2016 delades socialtjänstens barn- och ungdomsgrupp upp i två
      enheter: En grupp som jobbar med barn 0 – 13 år och en grupp som jobbar med
      ungdomar 13 – 21 år. I samband med den här uppdelningen lämnades AA:s
      ärende över till ungdomsgruppen från handläggare som arbetar i barngruppen.
      Tidigare handläggare har försökt att på frivillig väg omplacera AA till mer
      lämpliga former av boende än hos sin faster och hennes man. Försöken
      misslyckas då AA vägrar att flytta. Grund för tvångsåtgärder föreligger inte
      varpå handläggare bedömer att den enda möjlighet vi har är att stadigvarande
      placera AA hos sin faster och hennes man. Detta beslut tar också socialnämnden.
      Enligt dokumentationen från tidigare handläggare lämnas ärendet samt
      information om socialtjänstens oro över om familjehemmet kan tillgodose AA:s
      behov över från barngruppen till ungdomsgruppen. Tidigare handläggare lämnar
      information om att socialtjänsten anser att ytterligare insatser behövs för att
      säkerställa AA:s trygghet. Tidigare handläggare ger muntligt uppdrag till
      socialpedagog, vilken tjänstgör på Migrationsverkets anläggningsboende, att
      göra tillsyn i hemmet hos AA. Tillsyn genomförs oregistrerat då det är så
      socialtjänstens förebyggande informationsarbete på anläggningsboendet
      genomförs. Till dess att det eventuellt framkommer något som föranleder att
      utredning inleds.
      När utredningen avslutas av handläggare i barngruppen skriver handläggare i
      utredningen/motivering till förslag till beslut om placering att AA inte får alla
      sina behov tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt i nätverkshemmet men att
      de brister som förelåg i omsorgen eventuellt kunde vägas upp med extra stöd
      från socialtjänsten.
                                                                     Dnr 1556-2017     Sid 5 (10)




      Ansvarig arbetsledare på ungdomsenheten anser inte att det föreligger skäl att
      öppna ny utredning med hänvisning till nämndens beslut om stadigvarande
      placering i familjehemmet. Vid besöken i AA:s familjehem framkommer inget
      oroväckande som föranleder oro från socialtjänstens sida.
      Den 14 september kommer AA och god man på besök på socialtjänsten för att
      genomföra övervägande för placering i familjehemmet. Den 23 september
      inkommer en anonym anmälan som gör att socialtjänsten öppnar en ny utredning
      den 30 september.

## Bedömning

Bedömning
JO:s granskning
Socialnämndens handläggning av ärendet om AA väcker flera frågor. Jag har
begränsat min granskning till nämndens beslut om placering av AA i
familjehemmet och uppföljningen av vården av AA fram till dess att nämnden
inledde en ny utredning den 30 september 2016.

Allmänna utgångspunkter
När ett ensamkommande barn har kommit till Sverige ska Migrationsverket
anvisa en kommun som ska ansvara för omhändertagandet av barnet.
Anvisningskommunen har därmed det yttersta ansvaret för att barnet får det
stöd och den hjälp som han eller hon behöver (3 § lagen [1994:137] om
mottagande av asylsökande m.fl. och 2 a kap. 1 § SoL).

Vid handläggningen av ärenden som rör ensamkommande barn ska nämnden
tillämpa bestämmelserna i socialtjänstlagen om utredning och placering m.m.
Det följer av den s.k. normaliseringsprincipen som innebär att samma regler ska
gälla för alla barn som vistas i landet (se prop. 2005/06:46 s. 41).

En god man för ett ensamkommande barn likställs med en vårdnadshavare och
har samma befogenheter som en sådan. Den gode mannen ska därmed ansvara
för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. Barnets gode
man har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnet, såväl
personliga som ekonomiska och rättsliga (2 § lagen [2005:429] om god man för
ensamkommande barn och prop. 2004/05:136 s. 29 och 30). Insatser enligt SoL
kräver alltså samtycke från barnets gode man och – om ett barn har fyllt 15 år –
från barnet. Den gode mannen har därmed möjlighet att utöva ett avgörande
inflytande över frågan om bl.a. barnets boende.

Socialnämnden ska verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och
goda förhållanden. Nämnden ska i nära samarbete med hemmen sörja för att
barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd
som de behöver och, om den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför
det egna hemmet (5 kap. 1 § SoL).

Socialnämnden ska se till att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än
det egna tas emot i t.ex. ett familjehem. Socialnämnden ansvarar för att den som
genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god
vård (6 kap. 1 § SoL).
                                                                  Dnr 1556-2017      Sid 6 (10)




Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Vid alla beslut och
andra åtgärder som rör vård- och behandlingsinsatser för barn ska vad som är
bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2 § SoL).

När ett barn placeras ska det i första hand övervägas om barnet kan tas emot av
någon anhörig eller annan närstående. Vad som är bäst för barnet enligt 1 kap.
2 § SoL ska dock alltid beaktas (6 kap. 5 § SoL). Ett beslut om att placera
barnet hos en anhörig eller annan närstående benämns ofta nätverksplacering
eller anhörigplacering. Det finns även situationer då ett barn bor hos en familj i
Sverige efter en överenskommelse med en ställföreträdare för barnet, s.k.
privatplacering.

Ett barn får inte tas emot i ett enskilt hem utan att socialnämnden har lämnat
medgivande till det eller har beslutat om vård. Socialnämnden får inte lämna ett
medgivande eller fatta ett beslut om vård utan att förhållandena i det enskilda
hemmet och förutsättningarna för vård där är utredda av en socialnämnd (6 kap.
6 § SoL).

Socialnämndens medgivande tar sikte på s.k. privatplaceringar medan beslut om
vård avser situationer då familjehemsplacering sker efter socialnämndens
beslut.

Vid utredningen ska socialnämnden bedöma hemmets allmänna förutsättningar
för att erbjuda barn vård som är trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av
kontinuitet. Nämnden ska dessutom bedöma om hemmet har förutsättningar för
att tillgodose det tilltänkta barnets specifika behov. Socialnämnden ska särskilt
uppmärksamma förekomsten av våld mot närstående, annan brottslighet,
missbruk eller andra omständigheter i det tilltänkta familjehemmet som kan
äventyra ett barns eller en ung persons trygghet och säkerhet (4 kap. 1 och 2 §§
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd: Socialnämndens ansvar för barn
och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende [SOSFS
2012:11]).

Hemmets lämplighet ska bedömas genom en sammanvägning av det som har
kommit fram i utredningen. Bedömningen och de uppgifter som ligger till grund
för denna ska tillsammans med övriga fakta om familjen sammanställas i en
familjehemsutredning (4 kap. 8 § SOSFS 2012:11).

Utredningsskyldigheten gäller för alla former av placeringar i enskilda hem.
Samma krav på utredningens omfattning och kvalitet ska alltså ställas oavsett
om det är fråga om en privatplacering, nätverksplacering, placering i ett
konsulentstött familjehem eller en ”vanlig” familjehemsplacering.

Socialnämnden har ett särskilt ansvar för att noga följa vården av de barn och
ungdomar som vårdas i bl.a. ett familjehem (6 kap. 7 b § SoL).
                                                                 Dnr 1556-2017    Sid 7 (10)




Uppgiften om AA:s ålder
Vid ankomsten till Sverige uppgav AA att hon var 13 år. I asylprocessen
registrerade Migrationsverket den ålder som AA hade uppgett. I samtal med
socialtjänstens utredare uppgav AA att hennes ålder var 15 år när hon kom till
Sverige.

När det gäller frågan om åldersbedömning vill jag framhålla att varje myndighet
måste göra en egen bedömning av ett ensamkommande asylsökande barns ålder
inom ramen för sin verksamhet och utifrån det regelverk som styr denna om det
inte finns någon särskild reglering om annat. I praktiken har dock
Migrationsverkets beslut om ålder ofta stor betydelse vid den åldersbedömning
som den andra myndigheten själv ska göra (jämför propositionen
Åldersbedömning tidigare i asylprocessen [prop. 2016/17:121 s. 13] och
12 kap. 2 § regeringsformen samt JO 2017/18 s. 332, ärende med dnr 5565-
2016).

I detta fall verkar socialnämnden inte ha gjort någon egen bedömning av AA:s
ålder. Det innebär att nämnden alltså hade att utgå från att hon var 13 år när
ärendet inleddes.

Socialnämnden borde inte ha placerat AA i familjehemmet med stöd av
bestämmelserna i socialtjänstlagen
Uppgifter om att ett barn under 15 år är gift med en vuxen person måste
naturligtvis utredas omsorgsfullt av socialnämnden. Ett barn som inte har fyllt
15 år och som har en sexuell relation med en vuxen person utsätts för brott.
(6 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken).

Utgångspunkten är att barn under 15 år har behov av ett absolut skydd mot
sexuella handlingar. Det har alltså inte någon betydelse om barnet har deltagit
frivilligt i de sexuella handlingarna (prop. 2004/05:45 s. 21 och 22).

JO brukar som regel vara försiktig med att uttala sig om de bedömningar som
en nämnd har gjort. Det som har kommit fram i ärendet om AA ger mig dock
anledning att uttala följande:

Redan när Migrationsverket anvisade AA till Mönsterås kommun fick nämnden
information om att AA var gift med sin kusin, en vuxen son till fastern.
Uppgiften ledde till oro för AA:s förhållanden. Under utredningen tog AA och
fastern tillbaka uppgifterna om äktenskapet. Enligt en journalanteckning som
jag har tagit del av gav utredarna uttryck för att de inte upplevde uppgifterna
som trovärdiga. I remissvaret har socialnämnden uppgett att nämnden vid
upprepade tillfällen informerade familjen om vad som gäller för 13-åringar i
Sverige och att nämnden ställde krav på att AA:s kusin inte fick bo tillsammans
med familjen. Under utredningstiden kom det dock fram uppgifter om att
mannen ändå hade vistats hos familjen. Nämnden har även redogjort för att
förutsättningarna för att se till att AA hade det bra i boendet blev sämre när
familjen flyttade till ett annat boende.
                                                                 Dnr 1556-2017       Sid 8 (10)




Nämnden gjorde bedömningen att det inte gick att genomföra en omplacering
mot AA:s vilja. Utredningen avslutades ”med insats från socialpedagog som ska
jobba i hemmet med AA och familjen”. I en komplettering till yttrandet har
förvaltningen uppgett att det inte fanns grund för någon tvångsåtgärd och att
man inte såg någon annan möjlighet än att stadigvarande placera AA i
familjehemmet hos sin faster och fasterns man.

Jag har förståelse för att nämnden ställdes inför en svår situation när man gjorde
bedömningen att det inte gick att hitta en boendelösning på frivillig väg och när
man inte heller ansåg att det fanns grund för tvångsåtgärder enligt LVU. En
socialnämnd kan dock inte erbjuda andra insatser än sådana som nämnden
bedömer kan tillgodose barnets behov på ett lämpligt sätt. Varken barnet eller
den gode mannen har någon obegränsad frihet att välja vård- eller boendeform
eller var placeringen närmare ska ske (jämför prop. 1979/80:1 s. 185 och prop.
2000/01:80 s. 91).

Ett nätverkshem ska, som jag har anfört ovan, utredas på samma sätt som andra
familjehem. En socialnämnd ställs generellt inför svåra avväganden när det kan
bli aktuellt att placera ett barn i ett nätverkshem där familjehemsföräldrarna
själva är asylsökande. Det ställer höga krav på familjehemsutredningen, och
varje hem måste utredas noga för att socialnämnden ska kunna säkerställa att
familjen kan tillgodose barnets behov och rättigheter. Inför det slutliga
ställningstagandet ska nämnden göra en sammanvägd bedömning av
förhållandena i det tilltänkta familjehemmet och förutsättningarna för att ge
barnet vård där.

I det aktuella fallet fanns det omständigheter som talade för en placering av AA
i det tilltänkta familjehemmet såsom att familjen hade god kännedom om henne
och att AA kände en anknytning till och trygghet hos familjen. AA uttryckte
även ett starkt önskemål om att få bo i det aktuella hemmet. Sådana
omständigheter kan vid en sammanvägning av det som har kommit fram i en
utredning om familjehemmet ofta leda till bedömningen att det är till barnets
bästa att placeras där, trots att det har kommit fram vissa andra brister i det
tilltänkta familjehemmets förmåga att uppfylla de åtaganden som ett uppdrag
som familjehem innebär.

Ett barn som är under 15 år har behov av ett absolut skydd mot sexuella
handlingar. En uppgift om att ett barn under 15 år är gift med eller har en
äktenskapsliknande relation till t.ex. en son i ett tilltänkt familjehem är enligt
min mening en uppgift av sådan art att det framstår som olämpligt med en
placering av barnet i det hemmet med stöd av bestämmelserna i
socialtjänstlagen. De eventuella skyddsfaktorer som finns i familjehemmet kan i
ett sådant fall inte väga upp den risk som en placering i familjehemmet innebär
för barnet. En annan sak är att familjen i många fall ändå kan och bör kvarstå
som viktiga personer för barnet.
                                                                  Dnr 1556-2017       Sid 9 (10)




I detta fall hade AA uppgett att hon var gift med en vuxen son till de tilltänkta
familjehemsföräldrarna. Hon tog sedan tillbaka uppgifterna men nämnden
bedömde inte de senare uppgifterna som trovärdiga. Socialnämnden fick även
information om att den aktuella mannen hade vistats i familjehemmets boende.
De uppgifter som kom fram var enligt min mening sådana att socialnämnden
inte borde ha erbjudit AA en placering i familjehemmet enligt socialtjänstlagen.
Nämndens åtgärder att informera familjehemmet om de regler som gäller för
13-åringar i Sverige och krav på att mannen som AA hade uppgett sig vara gift
med inte fick bo tillsammans med familjen var i det sammanhanget inte
tillräckliga.

Nämnden får kritik för att den placerade AA i familjehemmet trots att det hade
kommit fram uppgifter om att hon var gift med en son till familjehems-
föräldrarna.

Socialnämnden har brustit i sitt ansvar att följa upp AA:s förhållanden i
familjehemmet
Socialnämnden har ett särskilt ansvar för barn som vistas i bl.a. ett familjehem.
Nämnden ska noga följa vården av barnet. Uppföljningen sker framför allt
genom regelbundna besök i familjehemmet och genom samtal med barnet och
familjehemsföräldrarna. När det gäller ensamkommande barn är samtal med den
gode mannen givetvis av stor vikt. Under uppföljningen ska nämnden särskilt
uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende,
skolgång och relationer till anhöriga och andra närstående (6 kap. 7 b § SoL).
Nämnden ska vara uppmärksam på om det finns behov av ändrade eller utökade
insatser som kan medföra att det krävs en ny utredning enligt 11 kap. 1 § SoL
(Socialstyrelsens allmänna råd: Handläggning av ärenden som gäller barn och
unga [SOSFS 2014:6 s. 6]).

Att noga följa vården och se till att ett barn som är placerat i ett familjehem har
det bra är en av socialnämndens viktigaste uppgifter. För att nämnden ska kunna
fullgöra sitt ansvar för att ett barn växer upp under trygga förhållanden krävs
som regel en tät och kontinuerlig kontakt med barnet samt regelbundna besök
där barnet vistas. Arbetet med att följa en placering måste givetvis anpassas
efter förhållandena i det enskilda fallet. Genom uppföljningen ska socialtjänsten
bl.a. säkerställa att vården är rättssäker och trygg.

I remissvaret har nämnden uppgett att AA hade en pågående insats i form av en
socialpedagog/behandlare och att det under sommaren i huvudsak var denne
som hade kontakt med AA och familjen. Nämnden gjorde bedömningen att den
kontakten var tillräcklig.

Mot bakgrund av det som hade kommit fram om AA och hennes relation till
familjehemsföräldrarnas son var det naturligtvis särskilt angeläget att
placeringen av AA noggrant följdes upp och att socialtjänsten hade en tät och
kontinuerlig kontakt med AA och familjehemmet. Jag anser därför att det inte
var tillräckligt att överlåta insynen i AA:s situation och familjehemmet till en
                                                                   Dnr 1556-2017       Sid 10 (10)




socialpedagog/behandlare på det sätt som skedde. Nämnden har därmed inte på
ett godtagbart sätt följt AA:s situation i familjehemmet. För den bristen
förtjänar nämnden kritik.

Avslutande synpunkter
Jag riktar i detta beslut kritik mot Socialnämnden i Mönsterås kommun för att
nämnden placerade AA i familjehemmet trots att det hade kommit fram
uppgifter om att AA, som var under 15 år, var gift med en vuxen son till
familjehemsföräldrarna. Jag kritiserar även socialnämnden för att den inte har
följt vården av AA på ett godtagbart sätt. Sammantaget är bristerna i
handläggningen allvarliga.

Jag noterar att AA numera har fyllt 15 år. Insatser med stöd av socialtjänstlagen
för ett ensamkommande barn som har fyllt 15 år kräver samtycke av både
barnet och den gode mannen. AA har även uppnått åldern för sexuellt
självbestämmande. Det skyddsbehov som finns när det gäller barn som är under
15 år gör sig därför inte längre lika starkt gällande (jämför JO 2016/17 s. 484,
dnr 394-2016).

Om nämnden bedömer att ett enskilt hem inte är lämpligt som familjehem ska
en placering i det hemmet inte ske med stöd av bestämmelserna i SoL. Om det
inte går att komma överens om ett lämpligt boende för barnet saknas därför
förutsättningar för att placera barnet på frivillig grund. Det kan därmed uppstå
en situation där det inte går att placera barnet med stöd av SoL och där det inte
heller finns grund för tvångsåtgärder enligt LVU. Socialtjänsten har dock,
utifrån sitt ansvar för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får
det skydd och stöd som de behöver, ett fortsatt ansvar för barnet (5 kap. 1 §
SoL). Hur det kravet ska tillgodoses varierar naturligtvis från fall till fall, och
jag är medveten om att detta inte är en enkel uppgift för socialtjänsten.

Socialstyrelsen överlämnade den 30 november 2017 en rapport till regeringen:
Barn som kommer till Sverige och uppges vara gifta. Rapporten bygger bl.a. på
intervjuer med socialsekreterare och deras chefer. Det har under arbetet med
rapporten kommit fram att kommunerna önskar mer stöd i hur de ska handlägga
ärenden som gäller barn som kommer till Sverige och uppger sig vara gifta.
Socialstyrelsen har därför beslutat att ta fram en vägledning i syfte att förtydliga
regelverket och tydliggöra vad socialtjänsten behöver ta hänsyn till vid
handläggningen av sådana ärenden. Enligt Socialstyrelsen ska vägledningen
vara klar under första kvartalet 2018 (läs mer på Socialstyrelsens webbplats
www.socialstyrelsen.se).

Jag ser positivt på att det tas fram en vägledning på området. Det är min
förhoppning att en sådan vägledning ska underlätta kommunernas handläggning
av dessa ärenden och att den ska bli ett gott stöd vid framtagandet av egna
interna handläggningsrutiner.

Ärendet avslutas.
