# Kritik mot Polismyndigheten i Jönköpings län och åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Jönköping, för långsam
handläggning av en förundersökning

JO 2007-09-17 dnr 156-2007

BESLUT
                                                                           Datum               Dnr                     Sid
                                                                           2007-06-17          156-2007               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Jönköpings län och åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Jönköping, för långsam
                        handläggning av en förundersökning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 11 januari 2007, ifrågasatte Jönköpings
                        Byggnads AB, genom AA, åklagares vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Jönköping, handläggning av en förundersökning rörande bokföringsbrott och
                        skattebrott. Han uppgav att ärendet legat i över fyra år utan åtgärd och att det
                        därefter skrivits av med hänvisning till preskription.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende 205A-1437-02-1 samt Polismyndighetens i
                        Jönköpings län ärende (K25717-02) infordrades och granskades. Av dessa fram-
                        kom bl.a. följande.

                        Den 25 juni 2002 inkom till åklagarkammaren från en advokat anmälan, jämte
                        förvaltarberättelse, rörande misstanke om bokföringsbrott av företrädare i ett
                        bolag som försatts i konkurs. Den 17 september 2002 inleddes förundersökning
                        och direktiv gavs. Sedan vissa utredningsåtgärder vidtagits gavs den 15 oktober
                        2003 ytterligare direktiv till polisen. Den 9 mars 2004 inleddes förundersökning
                        avseende skattebrott och direktiv utfärdades samma dag. Därefter skickade
                        åklagaren två påminnelser till polisen. Den 12 september 2005 hölls ett förhör.
                        Åklagaren påminde sedan vid ytterligare två tillfällen. Förundersökningen lades
                        ned den 22 september 2006 med motiveringen att skattebrottet preskriberats och att
                        bokföringsbrottet inte skulle gå att utreda innan preskription inträdde.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av ärendet.

                        Polismyndigheten (länspolismästaren BB) inkom med ett yttrande enligt i
                        huvudsak följande.

## Bakgrund

Handlingarna i ärendet K25717-02 har granskats varvid bl.a. följande framkommit.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                      Dnr 156-2007      Sid 2 (5)



Anmälan inkom till Åklagarkammaren i Jönköping den 25 juni 2002 tillsammans
med förvaltarberättelse. Förundersökning inleddes av åklagare den 17 september
2002. Samma dag överfördes ärendet till Ekoroteln vid Polismyndigheten i Jön-
köpings län med utredningsdirektiv.
Ärendet överlämnades av rotelchefen till ekonom för genomgång och inhämtning av
bokföring enligt åklagarens direktiv. Ekonomen meddelade att hon var jävig i detta
ärende och att hon därför inte kunde göra den ekonomiska analys som erfordrades.
Den 21 november 2002 lades ärendet i balans med anledning av att utredningsläget
vid roteln var ansträngt och att det inte fanns någon handläggare som kunde ta sig an
ärendet vid denna tidpunkt.
I slutet av december 2002 tog den ordinarie ekonomen på roteln föräldraledigt och
en vikarie tillsattes i februari 2003. Bokföringen i det aktuella bolaget hämtades in
och under senare delen av 2003 granskades bokföringsmaterialet.
I direktiv från åklagaren den 15 oktober 2003 konstaterade åklagaren att de dittills
vidtagna granskningsåtgärderna inte gav tillräckligt underlag för en bedömning och
att det därför skulle hållas förhör, vilket också gjordes i november samma år. Där-
efter skickade polisens ekonom över sin samlade bild av ärendet till åklagaren samt
en begäran att få tillgång till kontoutdrag avseende bolagets ägares privata konton.
I januari 2004 erhöll polisen kontoutdragen.
I mars 2004 lämnade åklagaren nya direktiv och konstaterade att det skulle
komma att krävas mycket arbete för att komma vidare i utredningen. Åklagaren
överlämnade till Polismyndigheten att ta ställning till hur ärendet skulle prioriteras
men nämnde även ärenden som han ansåg hade högre prioritet.
Sommaren 2004 tillträdde en ny chef för Ekoroteln som under tiden fram till
april/maj 2005 samtidigt var chef för en annan utredningsenhet vid Polismyndig-
heten.
Den 23 maj 2005 tilldelades en handläggare ärendet och därefter vidtogs utrednings-
åtgärder med bl.a. polisförhör. Efter att åklagaren skickat två påminnelser, varav den
sista skickades i mars 2006, fördes en dialog mellan handläggaren och åklagaren.
Åklagaren konstaterade då att ärendet var nära preskription och att han hade för
avsikt att lägga ned ärendet. I september 2006 lades ärendet ned.

Polismyndighetens bedömning
Av 23 kap 4 § andra stycket rättegångsbalken skall en förundersökning bedrivas så
skyndsamt som omständigheterna medger. Finns inte längre anledning till dess
fullföljande, skall den läggas ned.
Då åklagare leder förundersökningen har denne ansvaret för att utredningen bedrivs
effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara.
Det kan konstateras att här aktuellt ärende har varit av komplicerad beskaffenhet
med ett omfattande bokföringsmaterial som krävt personal med specialistkompetens.
Olika omständigheter har bidragit till att utredningen inte har bedrivits tillräckligt
effektivt. Det framgår att utredningen har fått stå tillbaka för ärenden som haft högre
prioritet. Trots detta har det funnits en strävan att driva utredningen framåt genom
olika åtgärder.
Polismyndigheten finner att det inte kan uteslutas att åklagarens direktiv, där han
överlåtit till Polismyndigheten att göra en prioritering av ärendet och även uttalat sin
egen uppfattning i frågan, kan ha påverkat ansvarig chef vad gäller prioriterings-
nivån. Detta innebär inte att Polismyndigheten kan fråntas sitt ansvar att driva brotts-
utredningar med det skyndsamhetskrav som uttalas i rättegångsbalken.
Det är otillfredsställande, som i detta fall, att polisarbetet har bedrivits på ett sådant
sätt att en förundersökning måste läggas ned på grund av risk för att brottet
preskriberas. Myndigheten kommer att arbeta vidare för att ge de förutsättningar
som krävs för att brottsutredningar ska kunna handläggas med det krav på skynd-
samhet som är föreskrivet.
                                                                          Dnr 156-2007       Sid 3 (5)



Åklagarmyndigheten anmodades därefter att lämna upplysningar och yttrande över
handläggningen av ärendet. Myndigheten (genom vice överåklagaren CC) kom in
med ett remissvar jämte yttrande från chefsåklagaren DD.

DD
      Inledningsvis kan jag i allt väsentligt bekräfta den redovisning som Polismyndig-
      heten i Jönköpings län lämnat till JO beträffande handläggningen. Vad som dock
      inte med tydlighet framgår av redovisningen är att EE vid ett flertal tillfällen
      skriftligen påmint polisens eko-rotel, nämligen 2004-09-28, 2005-03-29, 2005-09-13
      och slutligen 2006-03-21. Eko-roteln har efter samtliga påminnelser lämnat besked
      om handläggningen och då i ett par svar att ärendet är lagt i balans.
      Av polismyndighetens yttrande framgår att myndigheten inte anser att skynd-
      samhetskravet enligt 23 kap 4 § 2 st. RB uppfyllts i detta fall. Det är en åsikt som
      jag måste instämma i.
      Sedan jag tillträdde som kammarchef juni 2003 har jag vid ett stort antal tillfällen
      påtalat för polismyndighetens högsta ledning att polisens genomströmningstider för
      eko-mål har varit och är alltjämt oacceptabla. Förutvarande RÅ besökte kammaren
      2003-10-28 och vid detta besök anordnades ett möte mellan denne och dåvarande
      länspolismästaren där just problemen med eko-utredningarna diskuterades. Härefter
      avgav jag 2003-11-05 ett yttrande över polismyndighetens förslag till verksamhets-
      plan, där jag ånyo påtalade problemen med eko-utredningarna. Yttrandet bifogas
      (här utelämnat; JO:s anm.). Detta yttrande fick till följd att ett stormöte anordnades
      mellan eko-åklagare och eko-rotelns personal där problemen dryftades. Härefter har
      jag, såsom tidigare nämnts, fortlöpande aktualiserat problemen med eko-målen med
      länspolismästaren. Glädjande är att vi under i vart fall det senaste halvåret sett en
      effektivitetsökning, som främst beror på att äldre och erfarna utredare rekryterats till
      eko-roteln. Tyvärr har polismyndigheten haft problem med att ersätta vakanser på
      eko-roteln med unga, välutbildade och ambitiösa utredare. Dessa vill syssla med
      annan utredningsverksamhet, trots lägre löneläge.
      Det nu konkreta ärendet har inte särskilt påtalats för polismyndighetens ledning utan
      de påpekanden som vi här ifrån kammaren har gjort har varit av mer generell natur,
      eftersom vi haft problem med ett stort antal ärenden. Ändock anser jag att såväl
      kammaråklagare EE som jag genom de åtgärder och påpekanden som gjorts under
      flera års tid, bland annat lyft upp problemen på högsta åklagarnivå, vidtagit de
      åtgärder som kan anses krävas för att skynda på förundersökningen.
      Jag anser inte heller att kritik kan riktas mot EE för dennes direktiv att ifrågavarande
      ärende bl. a. p.g.a. preskriptionstiden måste stå tillbaka för andra ärenden där
      möjligheterna till framgång var större.
CC anförde i huvudsak följande.

## Bedömning

Efter att åklagaren den 17 september 2002 beslutat att inleda förundersökning för
      bokföringsbrott utfärdade åklagaren samma dag skriftliga utredningsdirektiv till
      polisen. I direktiven sägs bl.a. att hela bokföringen måste bli föremål för en full-
      ständig genomgång och då av polisens ekonom vid ekoroteln. Av polismyndig-
      hetens yttrande framgår att ärendet den 21 november 2002 lades i balans p.g.a.
      utredningsläget vid ekoroteln. En granskning av bokföringen kom att ske under
      senare delen av 2003.
      Av chefsåklagarens yttrande framgår att åklagaren därefter vid upprepade tillfällen
      påmint polisen. Vidare framgår att chefsåklagaren vid upprepade tillfällen med
      polisledningen tagit upp problemen när det gällde polisens resurs- och kompetens-
      brist gällande utredningen av ekomålen. Jag får härvid redovisa till chefsåklagarens
      yttrande.
                                                                         Dnr 156-2007     Sid 4 (5)



      Enligt Åklagarmyndighetens mening har den handläggande åklagaren och chefen
      för åklagarkammaren gjort vad som rimligen kan begäras för att få till stånd en
      fungerande verksamhet rörande utredningen av ekomålen.
      I nu aktuellt mål beslutade åklagaren den 22 september 2006 dels att lägga ned
      förundersökningen rörande skattebrott under motivering att brottet har preskriberats
      och dels att lägga ned förundersökningen rörande bokföringsbrott under motivering
      att det är uppenbart att brottet inte går att utreda innan preskription inträtt. Av
      handlingarna framgår att brottet skulle preskriberas den 8 mars 2007.
      Enligt Åklagarmyndighetens mening kan det understundom vara nödvändigt att
      prioritera i den ordning som målen skall bli föremål för utredning. Detta är inte helt
      ovanligt när det gäller handläggning av ekomål. Att prioriteringen därvid görs så att
      preskription i görligaste mån undviks är självfallet viktigt. Av chefsåklagarens
      yttrande framgår att anhopningen av mål var av sådan omfattning att en prioritering
      var nödvändig att göra. Även om det inte helt kan uteslutas att det är möjligt att
      åklagaren tillsammans med företrädare för ekoroteln genom en annan prioritering
      kunnat ha förhindra att preskription inträtt på sätt som nu skett bör enligt Åklagar-
      myndighetens mening åklagaren inte kritiseras för att prioriteringen i slutändan
      inneburit att brotten preskriberats. Att preskription i nu aktuellt mål inträtt torde i
      första hand vara att tillskriva polisens bristande utredningsresurser.
Jönköpings Byggnads AB bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren.

Bedömning
En förundersökning skall enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att
fullfölja en förundersökning skall den läggas ned. Det är undersökningsledaren
som har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen
bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara (1 a §
andra stycket förundersökningskungörelsen [1947:948]).

Utredningen ger vid handen att det aktuella ärendet i perioder har legat obearbetat
under mycket lång tid, som längst under drygt ett och ett halvt år och därefter
under ytterligare en period om drygt ett år innan förundersökningen på grund av
preskription och förestående preskription lades ned.

Som förklaring till den underlåtna handläggningen har polismyndigheten i
huvudsak hänvisat till stor arbetsbelastning, resursbrist och rekryteringssvårigheter.
Åklagarmyndigheten har å sin sida främst lyft fram polisens bristande utrednings-
resurser.

Även om arbetssituationen är ansträngd och man därför måste prioritera vissa
ärenden framför andra, är det självfallet helt oacceptabelt att inga åtgärder vidtas i
ett ärende under så lång tid som nu varit fallet och att en förundersökning läggs ned
på grund av preskription eller nära förestående preskription.

Enligt min mening är det uppenbart att ansvaret för den bristfälliga hanteringen av
ärendet i första hand åvilar polismyndigheten. Det som kommit fram i ärendet om
de problem som myndigheten brottas med, t.ex. rekryteringssvårigheter, för att
komma till rätta med handläggningen av ekomål är i högsta grad oroväckande.
En väl fungerande utredningsverksamhet har nämligen en betydande brottsföre-
byggande effekt och bidrar till tryggheten i samhället. Att anmälda brott utreds på
ett kompetent sätt inom rimlig tid är vidare en förutsättning för att målsägandenas
                                                                    Dnr 156-2007   Sid 5 (5)



intressen skall kunna tillvaratas och är också av grundläggande betydelse för
allmänhetens förtroende för polisen. Jag utgår från att myndigheten kommer att
vidta kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med de aktuella problemen så att
utredningsverksamheten framdeles kan bedrivas på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Det övergripande ansvaret för förundersökningen har vilat på EE.
Mot bakgrund av vad som framkommit om de kontakter som förevarit mellan
polismyndigheten och åklagare beträffande handläggningen av eko-ärenden och det
förhållandet att EE påmint med viss regelbundenhet om ärendet finner jag inte
anledning att rikta någon kritik mot honom för bristande aktivitet. Jag vill
emellertid erinra om de föreskrifter och allmänna råd om bevakning och upp-
följning av pågående förundersökningar som nyligen utfärdats (ÅFS 2007:5). I 2 §
stadgas bl.a. att åklagaren inte får dröja med att vidta åtgärder för att driva för-
undersökningen framåt längre tid än tre månader från det att utredningsåtgärder
senast vidtogs eller åklagaren genom direktiv, påminnelser eller på annat sätt
verkade för att driva förundersökningen framåt.

Den 22 september 2006 beslutade EE att lägga ned förundersökningen med
motiveringen att preskription inträtt för skattebrottet och att det var uppenbart att
bokföringsbrottet inte gick att utreda innan preskription inträdde. Tidpunkten för
bokföringsbrottet har i anmälan angetts vara den 3 september 1996 till och med den
8 mars 2002, vilket innebär att brottet skulle preskriberas den 8 mars 2007.

En åklagare bör, enligt min uppfattning, normalt sett inte lägga ned en för-
undersökning med hänvisning till förestående preskription. Även om polisens
bristande utredningsresurser talar för att bokföringsbrottet inte skulle ha kunnat
utredas innan preskription inträtt återstod vid tiden för EE:s beslut sex månader till
preskription. Eftersom det är av stor betydelse för medborgarnas förtroende för
åklagare och polis att brottsanmälningar leder till en så noggrann utredning som
möjligt borde förundersökningen i den delen inte ha lagts ned redan den 22
september 2006.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att det finns anledning att rikta allvarlig
kritik mot polismyndigheten för bristerna i handläggningen. Jag konstaterar vidare
att EE inte kan undgå viss kritik för sitt beslut att lägga ned för-undersökningen
avseende bokföringsbrott trots att preskription ännu inte inträtt.

Vad som kommit fram i övrigt föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
