# Anmälningar mot åklagare vid Åklagarmyndigheten i Stockholm gällande dröjsmål med att underrätta socialnämnden om ett meddelat besöksförbud m.m.

JO 2004-06-17 dnr 1566-2003

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2004-06-17          1566-2003              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälningar mot åklagare vid Åklagarmyndigheten i Stockholm
                        gällande dröjsmål med att underrätta socialnämnden om ett meddelat
                        besöksförbud m.m.

## Anmälan

AA framförde i två anmälningar klagomål mot åklagare vid Åklagarmyndigheten i
                        Stockholm. I den första anmälan klagade han på att socialnämnden inte hade
                        underrättats om ett meddelat besöksförbud. Han uppgav att han den 27 januari
                        2003 hade delgivits ett besöksförbud meddelat av kammaråklagaren BB. Trots att
                        han och hans f.d. fru, som var den person som besöksförbudet avsåg att skydda, har
                        gemensamma barn under 18 år underrättades inte socialnämnden i enlighet med
                        gällande bestämmelser. En underrättelse skickades inte förrän han hade skickat en
                        förfrågan i saken till åklagarkammaren

                        I en senare inkommen anmälan riktade AA kritik mot kammaråklagaren CC för att
                        denne inte hade vidarebefordrat ett överklagande. Han anförde då att han hade fått
                        avslag på sin begäran om besöksförbud för hans f.d. fru. Trots att han två månader
                        innan anmälan till JO gjordes hade skrivit till åklagaren och begärt att saken skulle
                        prövas av tingsrätten hade ingenting hänt. Han bifogade den aktuella skrivelsen till
                        anmälan.

## Utredning

Från åklagarkammaren i Stockholm infordrades diarieblad samt beslut om
                        besöksförbud i ärende C5-18-348-03. Dessutom inhämtades muntliga
                        upplysningar.

                        BB anförde att hon tjänstgjorde i stället för den ordinarie åklagaren i ärendet,
                        kammaråklagaren DD, vid en häktningsförhandling och att hon i samband med
                        denna beslutade om besöksförbud för AA. Hon kontrollerade inte att en under-
                        rättelse skickades i ärendet och känner inte till kammarens rutiner i detta avseende.

                        DD uppgav att hon kände till att en underrättelse till socialnämnden i det aktuella
                        fallet hade skickats först sedan AA framfört klagomål. Normalt skickas under-
                        rättelser genom kansliets försorg och det hade, såvitt hon kände till, inte varit några
                        klagomål tidigare.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                  Dnr 1566-2003    Sid 2 (4)



En åklagarsekreterare på kammaren uppgav att hon skötte fem rotlar på kammaren
varav tre handlägger familjevåldsärenden. Hon kände inte till att det fanns en
skyldighet att underrätta socialnämnden om besöksförbud när parterna har
gemensamma barn under 18 år. Det är först efter den aktuella händelsen som hon
fått kännedom om detta. Såvitt hon förstår ligger ansvaret för underrättelsen på
åklagaren men frågan har inte närmare diskuterats på kammaren.

Ärendet remitterades därefter till åklagarmyndigheten för upplysningar och
yttrande i följande avseenden.

    1. Anledningen till att en underrättelse till socialnämnden inte skickades i
       anslutning till att beslut om besöksförbud meddelades,

    2. vilka rutiner som tillämpas beträffande underrättelser till socialnämnden,
       samt

    3. hur AA begäran den 28 mars 2003 om omprövning av beslut och prövning
       i tingsrätt hade handlagts.

Åklagarmyndigheten inkom med ett remissvar till vilket fogats yttranden från
chefsåklagaren EE samt DD och BB.

AA yttrade sig över remissvaret.

Rättslig reglering
Enligt 1 § lagen (1988:688) om besöksförbud får förbud meddelas för en person att
besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna
person. Åklagarens beslut om besöksförbud skall prövas av tingsrätten, om den
som har ålagts besöksförbud eller den som förbudet avses skydda begär det.
Begäran om sådan prövning skall göras hos åklagaren, som i så fall skall över-
lämna ärendet till rätten (14 §).

I 23 § föreskrivs att åklagaren, om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl
till det, får häva eller ändra ett beslut i fråga om besöksförbud som har meddelats
av åklagaren eller rätten.

Enligt 6 a § skall frågor om besöksförbud handläggas skyndsamt.

Av 4 a § förordningen (1988:691) om tillämpning av lagen (1988:688) om besöks-
förbud följer att om en domstol eller åklagare meddelar beslut om besöksförbud
skall socialnämnden genast underrättas, om den mot vilket beslutet avses gälla och
den som förbudet avses skydda har gemensamma barn under 18 år.

Bedömning
Av utredningen har framkommit att ärendet i vilket AA meddelades besöksförbud
var lottat på DD men att hon var på kurs den dag som häktningsförhandling mot
AA skulle hållas varför BB tjänstgjorde vid denna. BB hade då också att ta
ställning till en begäran om besöksförbud. Hon meddelade AA besöksförbud och
delgav honom detta i samband med häktningsförhandlingen. BB har anfört att hon
                                                                   Dnr 1566-2003    Sid 3 (4)



efter förhandlingen överlämnade akten i ärendet till DD:s sekreterare och utgick
ifrån att DD hade ansvar för att vidta de åtgärder som efter häktningsförhandlingen
blev aktuella i ärendet. DD har uppgett att hon var av uppfattningen att
underrättelser till socialnämnden sköttes av kansliet.

Åklagarmyndigheten har anfört att anledningen till att underrättelse inte genast
skickades i ärendet sannolikt berott på ett missförstånd mellan BB och DD i frågan
om vem som hade det fulla ansvaret för ärendet.

Åklagarmyndigheten har i denna fråga angett att det är åklagaren som har ansvaret
för att underrättelser skickas men att den faktiska expedieringen av underrättelsen
kan delegeras till kanslipersonal vid kammaren. Jag har ingen annan uppfattning i
den frågan. I det aktuella fallet synes emellertid ansvarsfrågan ha försvårats genom
det förhållandet att en åklagare som inte var lottad på ärendet kom att fatta beslut. I
ett sådant fall är det enligt min uppfattning den åklagare som fattat beslutet som har
ansvar för att åtgärder som följer av beslutet vidtas.

Jag noterar att EE uppgett att man på kammaren vidtalat sekreterarna att vara
uppmärksamma på frågan och att vidtala åklagaren om de ser att en underrättelse
skall skickas alternativt själva ombesörjer att så sker.

När det sedan gäller handläggningen av AA begäran om besöksförbud har fram-
kommit att denna kom in den 20 mars 2003 och eftersom det då inte fanns något
pågående ärende på myndigheten där hans f.d. fru var misstänkt lades ansökan upp
som ett ärende i A-diariet. Ärendet lottades på DD Hon var vid tillfället inte i tjänst
varför ärendet kom att handläggas av CC som samma dag beslutade att
besöksförbud inte skulle meddelas. Påföljande dag expedierades en underrättelse
om beslutet till AA. I en skrivelse som kom in till kammaren den 31 mars 2003
begärde AA omprövning av beslutet samt att saken skulle prövas av tingsrätten.

Av remissvaret framgår att varken CC eller DD har sett den skrift som kom in från
AA den 31 mars. Det är också upplyst att akten kommit bort och att man på
kammaren trots omfattande letande inte kunnat återfinna den. En kopia av den
aktuella skrivelsen har emellertid funnits i en annan akt varför åklagare i augusti
2003, när saken uppmärksammades, omprövade beslutet utan att finna skäl att
ändra det och därefter skickade skrivelsen till Stockholms tingsrätt för prövning.

Som sagts ovan föreskrivs i 6 a § lagen om besöksförbud att frågor om
besöksförbud skall handläggas skyndsamt. Skyndsamhetskravet gäller för alla
myndigheter som har i uppgift att handlägga frågor om besöksförbud. Därav följer
att kravet gäller såväl vid åklagares omprövning som vid överprövning av rätten. I
det aktuella fallet har någon omprövning och överprövning inte kommit till stånd
med den skyndsamhet som föreskrivs eftersom akten förkommit. Detta är givetvis
inte acceptabelt. Jag vill erinra om vikten av att myndigheten har rutiner för
undvika att detta inträffar.

Åklagarmyndigheten har även uppgett att man vid ett ledningsgruppsmöte i augusti
2003 särskilt tagit upp frågan om underrättelser till socialnämnden i
                                                                Dnr 1566-2003   Sid 4 (4)



besöksförbudsärenden samt att uppmärksamheten inom myndigheten även i övrigt
skärps vad gäller handläggningen av besöksförbudsärenden.

Vad AA anfört i övrigt föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från min
sida. Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
