# Åtal mot befattningshavare vid Göteborgs universitet för tjänstefel med anledning av underlåtenhet att verkställa kammarrättsdomar rörande utlämnande av handlingar, m.m.

JO 2006-06-26 dnr 1568-2003

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2006-06-26         1568-2003             1 (16)
Justitieombudsmannen                                                                      1606-2003
Kerstin André




                        Åtal mot befattningshavare vid Göteborgs universitet för tjänstefel med
                        anledning av underlåtenhet att verkställa kammarrättsdomar rörande
                        utlämnande av handlingar, m.m.

## Bakgrund

Grundläggande bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
                        tryckfrihetsförordningen (TF). Där regleras även primärt frågan om utlämnande av
                        allmänna handlingar. Utlämnandefrågor skall behandlas skyndsamt. Beslut
                        varigenom en myndighet har avslagit enskilds begäran att få ta del av handling
                        eller lämnat ut allmän handling med förbehåll, som inskränker sökandens rätt att
                        yppa dess innehåll eller annars förfoga över den, får enligt 2 kap. 15 § TF och 15
                        kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) överklagas hos kammarrätten.

                        I beslut den 10 juni 2003 (dnr 3591-2002) och 11 juni 2003 (dnr 3781-2002)
                        behandlade jag anmälningar av AA och BB mot Göteborgs universitet angående
                        dels långsam handläggning av deras respektive begäran att få ta del av handlingar
                        utgörande forskningsmaterial, dels dröjsmål med att överlämna deras
                        överklaganden av besluten i utlämnandefrågan till kammarrätten.

                        I mina beslut riktade jag allvarlig kritik mot universitetet för dess handläggning av
                        ärendena.

                        De allmänna förvaltningsdomstolarnas prövning av AA:s och BB:s rätt att få ta del
                        av det begärda forskningsmaterialet kom att ske enligt följande.

                        Kammarrätten i Göteborg förordnade i domar den 6 februari 2003 (mål nr 6208-
                        2002 och 5741-2002) att AA och BB skulle få ta del av det begärda
                        forskningsmaterialet och att universitetet skulle fastställa de förbehåll som därvid
                        skulle gälla till skydd för enskildas intressen enligt vissa angivna bestämmelser i
                        sekretesslagen.

                        Professor CC, avdelningschef vid institutionen för kvinnors och barns hälsa,
                        avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, vid Göteborgs universitet – och
                        ansvarig för den forskning som här är i fråga – ansökte därefter om resning i
                        kammarrättens mål. Han ansökte samtidigt om inhibition av kammarrättens domar.
                        I beslut den 4 april 2003 avvisade Regeringsrätten CC:s resningsansökningar på



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                          Dnr 1568-2003     Sid 2 (16)
                                                                              1606-2003




den grunden att han, även om han indirekt berördes av kammarrättens domar, inte
hade något av rättsordningen erkänt intresse i saken som gav honom rätt att ansöka
om resning i målen.

Sedan kammarrättens domar vunnit laga kraft beslutade Göteborgs universitet den
7 april 2003 om de förbehåll som skulle gälla vid utlämnandet av handlingarna. AA
och BB överklagade i delar universitetets beslut. I domar den 11 augusti 2003 (mål
nr 3395-2003 och 3396-2003) upphävde Kammarrätten i Göteborg vissa av
förbehållen.

CC ansökte därpå om resning i kammarrättens sistnämnda mål. Han ansökte även
om inhibition av kammarrättens domar. I beslut den 5 november 2003 avvisade
Regeringsrätten hans resningsansökningar på samma grund som i sina tidigare
beslut.

Anmälningar och utredning, m.m.
I anmälningar som kom in till JO den 16 april (dnr 1568-2003) respektive den 23
april 2003 (dnr 1606-2003) framförde AA och BB klagomål mot Göteborgs
universitet för dess underlåtenhet att utlämna forskningsmaterialet efter
kammarrättens domar den 6 februari 2003. De gjorde gällande att universitetet
motarbetade ett verkställande av dessa domar. De anförde att universitetet ännu en
gång trotsade tryckfrihetsförordningens skyndsamhetskrav när det gällde
utlämnande av allmänna handlingar och nu även Kammarrättens i Göteborg domar
och Regeringsrättens beslut.

AA och BB inkom i september 2003 med tillägg till sina tidigare anmälningar. I
skrivelserna kritiserade de nu även universitetets agerande efter kammarrättens
domar den 11 augusti 2003. AA och BB hänvisade därvid bl.a. till en skrivelse
daterad den 1 september 2003 som hade tillställts dem båda av DD, som sommaren
2003 hade tillträtt som rektor vid Göteborgs universitet. I skrivelsen angavs
huvudsakligen följande.
      Undertecknad har via brev den 14 augusti 2003 anmodat professor CC vid
      universitetets institution för kvinnors och barns hälsa, avdelningen för barn- och
      ungdomspsykiatri att ombesörja att aktuella handlingar skulle finnas tillgängliga för
      hämtning den 19 augusti 2003 för transport till en lokal inom universitetet angiven i
      av universitetet beslutade förbehåll. Där skulle Ni kunna få ta del av handlingarna.
      CC har emellertid via brev den 18 augusti 2003 meddelat att han som
      avdelningschef, läkare, forskare och privatperson inte avser att överlämna det
      aktuella materialet i enlighet med anmodan och inte heller överlämna nycklarna till
      arkivskåp innehållande aktuellt material. I sitt brev hänvisar CC som skäl för sin
      vägran bland annat till hävdvunnen och lagstadgad forsknings- och läkaretik.
      Ett stort antal forskare vid olika universitet i Sverige har till mig skriftligen framfört
      att det aktuella materialet av etiska skäl inte är möjligt att lämna ut till utomstående i
      strid med deltagarnas önskan. Man hävdar vidare att utlämning av materialet skulle
      innebära svåröverskådliga konsekvenser för framtida medicinsk forskning.
      Jag har å ena sidan förståelse för CC:s etiska skäl att inte lämna ut
      forskningsmaterialet med hänsyn till gjorda utfästelser om sekretess till deltagarna i
                                                                          Dnr 1568-2003     Sid 3 (16)
                                                                              1606-2003




      forskningsstudien. Å andra sidan har kammarrätten emellertid genom domen i
      februari gjort bedömningen att det får anses stå helt klart att ett utlämnande av
      begärda handlingar till Elinder under förbehåll inte skulle med föra sådan risk för
      skada eller men för enskilda intressen som skyddas genom sekretesslagen.
      Göteborgs universitet har att rätta sig efter domar och beslut fattade i svensk
      domstol. Inom Göteborgs universitet har därför utredningar genomförts angående
      möjligheterna att bereda Er möjlighet att ta del av de aktuella handlingarna trots
      CC:s vägran att lämna ut materialet. I detta har ingått att i detalj klarlägga rättsläget
      och de praktiska möjligheterna att få tillgång till materialet för förflyttning från de
      lokaler där det nu finns. Materialet finns i låsta plåtskåp och lokalerna är försedda
      med valv som inte kan forceras utan mycket kraftigt våld om nycklar inte finns att
      tillgå. Gjorda utredningar visar också att personal med verksamhet knuten till de
      aktuella lokalerna inte kommer att tillåta att någon utanför denna verksamhet får
      tillgång till materialet.
      Såsom universitetets rektor har jag det övergripande ansvaret för all verksamhet och
      samtliga medarbetare vid universitetet. Om några medarbetare vid universitetet i
      rådande läge skulle beordras att verkställa hämtning och förflyttning av materialet
      till annan plats, skulle dessa med största sannolikhet på plats ställas mot andra
      medarbetare vid universitetet. Redan det psykiska våld som därvid med stor
      sannolikhet skulle kunna komma att tillgripas skulle vara till väsentlig skada för
      såväl berörda medarbetare som för universitetet i stort. Det skulle inverka menligt på
      universitetets verksamhet nu och för lång tid framåt. Redan för mer än ett halvår
      sedan framförde ledande personer vid den aktuella verksamheten skriftligen till
      rektor, att hela verksamheten vid avdelningarna befann sig i kris beroende på den
      aktuella situationen.
      Mot den ovan angivna bakgrunden konstaterar jag att Göteborgs universitet har gjort
      allt vad som rimligen kan krävas för att efterkomma kammarrättens domar. Om
      universitetet skulle vidta tvångsåtgärder internt för att tillhandahålla Er det aktuella
      materialet, skulle detta skada ett antal medarbetare vid universitetet och
      universitetets verksamhet i stort på sätt som inte kan försvaras med hänsyn till syftet
      med dessa åtgärder. Jag har därför beslutat att för närvarande inte, inom
      universitetets ram, vidta ytterligare åtgärder för att göra de aktuella handlingarna
      tillgängliga för Er.
      Göteborgs universitet avser att föra frågan vidare till Statens ansvarsnämnd vad
      gäller CC:s vägran att lämna ut de aktuella handlingarna.
Den 14 oktober 2003 inhämtade JO från Statens ansvarsnämnd att något ärende
inte hade initierats hos nämnden mot CC.

Den 16 oktober 2003 upplyste DD per telefon att de aktuella handlingarna inte
hade lämnats ut, bl.a. till följd av att det enligt den berörda avdelningens
uppfattning var tveksamt om förbehållen i kammarrättens domar var uppfyllda.

Den 21 oktober 2003 anmodade JO rektor vid Göteborgs universitet att inkomma
med utredning och yttrande över bl.a. vilka åtgärder som universitetet vidtagit för
att lämna ut forskningsmaterialet i enlighet med Kammarrättens i Göteborg domar
den 11 augusti 2003.

I sitt remissyttrande, daterat den 4 november 2003, anförde rektor DD bl.a.
följande.
                                                                       Dnr 1568-2003     Sid 4 (16)
                                                                            1606-2003




      De handlingar varom det nu är fråga förvaras vid avdelningen för barn- och
      ungdomspsykiatri på Kungsgatan 12 i Göteborg. Chef för denna avdelning är
      professorn CC.
      Enligt universitetets beslut av den 7 april 2003 skall AA under vissa förbehåll få ta
      del av begärda handlingar i universitetets lokal på Medicinaregatan 16 i Göteborg.
      Den 14 augusti 2003 avlät rektor en skrivelse till CC i vilken denne uppmanas att
      ombesörja att handlingarna finns tillgängliga för hämtning den 19 augusti 2003 kl.
      09.00. /.../
      När två personer från universitetets förvaltning infann sig på avdelningen den 19
      augusti 2003 för att verkställa hämtningen av de aktuella handlingarna tilläts de inte
      detta av en anställd vid avdelningen, vars vägran att tillhandahålla handlingarna
      skedde på order av CC ( /.../).
      Med anledning av det inträffade har rektor försökt få till stånd ett möte med CC för
      att förmå honom att efterkomma kammarrättens dom. Detta möte kom dock inte till
      stånd förrän den 10 oktober 2003, eftersom CC, som åtnjuter partiell tjänstledighet,
      befann sig utomlands. Vid detta besök vidhöll emellertid CC sin uppfattning att inte
      lämna ut några handlingar. /.../
      Möjligheten att få tillgång till handlingarna med hjälp av handräckningsinstitutet har
      undersökts men ej ansetts vara en framkomlig väg, eftersom ifrågavarande
      handlingar redan förvaras i en lokal som universitetet förhyr. Det synes dock vara
      AA/BB obetaget att själv begära en verkställighet av domen.
      Rektor beklagar att universitetet inte lyckats efterkomma kammarrättens dom.
      Eftersom handlingarna förvaras inlåsta i valv, måste CC, enligt rektors uppfattning,
      samverka med universitetet för att AA/BB skall kunna få ta del av de aktuella
      handlingarna.
Den 1 december 2003 inhämtade JO från DD att han inte hade vidtagit eller
övervägt några ytterligare åtgärder i handräckningsfrågan utöver vad som
redovisats i universitetets yttrande till JO. Universitetet hade inte givit in någon
anmälan till Statens ansvarsnämnd, men frågan övervägdes fortfarande.

Den 19 december 2003 uppgav DD till JO att inga handlingar i det aktuella ärendet
hade lämnats ut. Rektor hade haft fortlöpande samtal med CC i saken. EE,
ordförande i styrelsen vid Göteborgs universitet, hade uttryckt att saken var av den
digniteten att den ”borde dras” i styrelsen. Ärendet hade därför tagits upp i
styrelsen men bordlagts vid ett möte den 17 december 2003 till ett
styrelsesammanträde i januari 2004 med hänvisning till att styrelsen borde pröva
förbehållen på nytt. EE hade också uppmanat rektor att gå vidare i frågan om en
anmälan till Statens ansvarsnämnd.

Mot bakgrund av vad som framkommit fann jag anledning anta att tjänstefel enligt
20 kap. 1 § brottsbalken hade begåtts av befattningshavare vid Göteborgs
universitet och inledde därför den 19 december 2003 en förundersökning rörande
sådant brott. Jag uppdrog åt vice överåklagaren FF vid Åklagarmyndigheten i
Västerås att verkställa utredningen.

Den 22 januari 2004 beslutade styrelsen vid Göteborgs universitet dels ”att
tillstyrka att rektor meddelar BB att det aktuella förbehållet i kammarrättsdomen
inte är uppfyllt och att hon därmed inte har rätt att ta del av forskningsmaterialet i
                                                                  Dnr 1568-2003    Sid 5 (16)
                                                                      1606-2003




enlighet med begäran”, dels ”att uppdra åt rektor att utforma ytterligare förbehåll
som säkerställer att AA har det berättigade intresse av att få ta del av
forskningsmaterialet som hävdas i sakframställan”.

Den 27 januari 2004 meddelade GG, prorektor vid Göteborgs universitet, BB att
rektor fann att hon inte kunde ta del av det aktuella forskningsmaterialet med
hänvisning till det av Göteborgs universitet uppställda och av kammarrätten
accepterade förbehållet. Beslutet var inte försett med någon
överklagandehänvisning.

I en skrivelse den 13 februari 2004 framförde BB till universitetet synpunkter på
det nya beslutet och uttalade att hennes skrivelse skulle ses som ett överklagande,
om beslutet inte skulle betraktas som ett besked om att universitetet vägrade att
verkställa kammarrättens dom.

Den 20 februari 2004 beslutade DD att betrakta BB:s skrivelse som ett
överklagande och överlämnade efter rättidsprövning överklagandet till
kammarrätten.

Beträffande AA uppställde DD – utöver de gällande förbehållen – den 2 februari
2004 ytterligare ett förbehåll enligt vilket AA skulle visa att det ingick i hans
arbetsuppgifter hos Uppsala kommun att granska eller i övrigt skaffa sig kännedom
om grundmaterialet för den aktuella forskningen.

Efter skrivelser från AA fattade rektor den 10 februari och den 18 februari 2004
ytterligare beslut i saken i vilka han konstaterade att AA inte uppfyllde det
förbehåll som uppställts i beslutet den 2 februari.

Kammarrätten i Göteborg förordnade i domar den 4 maj 2004 (mål nr 1070-2004
och 1148-2004) att universitetets ”nya” beslut rörande AA:s och BB:s rätt att ta del
av allmänna handlingar skulle upphävas.

Den 6 maj 2004 meddelade Göteborgs universitet, genom byråchefen HH,
avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri att avdelningen nu måste ombesörja
att de aktuella handlingarna fanns tillgängliga.

CC meddelade per e-brev samma dag att han inte avsåg att medverka till att
handlingarna utlämnades.

Den 9 maj 2004 lät tre medarbetare till CC meddela DD att de den 7 maj–9 maj
2004 hade destruerat det aktuella forskningsmaterialet. (Genom dom den 17 mars
2006 dömde Göteborgs tingsrätt de tre tjänstemännen för undertryckande av
urkund, grovt brott, till villkorlig dom och dagsböter; JO:s anm.)

Efter avslutad förundersökning beslutade jag den 18 januari 2005 att väcka åtal vid
Göteborgs tingsrätt mot CC, DD och EE för tjänstefel enligt följande
gärningsbeskrivning.
                                                                       Dnr 1568-2003     Sid 6 (16)
                                                                           1606-2003




      Kammarrätten i Göteborg har i två domar den 6 februari 2003 (mål nr 6208-2002
      och 5741-2002) förordnat att AA och BB skall få ta del av handlingar utgörande
      forskningsmaterial (den s.k. Göteborgsundersökningen) som förvaras i en av
      Göteborgs universitet förhyrd lokal. Kammarrätten förordnade i domarna att
      universitetet skulle fastställa de förbehåll som därvid skulle gälla till skydd för
      enskildas intressen enligt vissa angivna bestämmelser i sekretesslagen (1980:100).
      Göteborgs universitet har därefter uppställt ett antal förbehåll vilka i delar
      överklagades av AA och BB. I domar den 11 augusti 2003 (mål nr 3395-2003 och
      3396-2003) upphävde Kammarrätten i Göteborg vissa av förbehållen.
      CC har därefter och fram till den 7 maj 2004, då materialet uppges ha förstörts, i sin
      egenskap av avdelningschef vid institutionen för kvinnors och barns
      hälsa/avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet
      uppsåtligen vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom
      att underlåta att efterfölja kammarrättens domar och låta AA och BB ta del av
      handlingarna. CC har därvid dels för egen del vägrat att lämna ut handlingarna, dels
      vägrat att göra handlingarna tillgängliga för Göteborgs universitets ledning.
      DD har under hösten 2003 och fram till den 7 maj 2004, då materialet uppges ha
      förstörts, i sin egenskap av rektor vid Göteborgs universitet uppsåtligen eller av
      oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom
      att underlåta att efterfölja kammarrättens domar och låta AA och BB ta del av
      handlingarna. DD har därvid inte tillsett att handlingarna var tillgängliga för
      utlämnande samt har genom upprättande av nya förbehåll och genom tolkning av
      tidigare förbehåll försökt förhindra att AA och BB skulle få del av handlingarna.
      EE har från december 2003 då frågan kommit att behandlas av styrelsen för
      Göteborgs universitet och fram till den 7 maj 2004, då materialet uppges ha
      förstörts, i sin egenskap av ordförande i styrelsen för Göteborgs universitet
      uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för
      uppgiften genom att underlåta att efterfölja kammarrättens domar och låta AA och
      BB ta del av handlingarna. EE har därvid underlåtit att verka för att handlingarna
      skulle utlämnas till AA och BB och har tvärtom, jämte DD, genom upprättande av
      nya förbehåll och genom tolkning av tidigare förbehåll försökt förhindra att AA och
      BB skulle få del av handlingarna.
      Brotten är inte att anse som ringa.

Göteborgs tingsrätts dom
I dom den 27 juni 2005 (mål nr B 2894-04) dömde Göteborgs tingsrätt CC och DD
för tjänstefel till villkorlig dom och dagsböter respektive dagsböter. Tingsrätten
ogillade åtalet såvitt avsåg EE. I domskälen antecknades bl.a. följande.

      CC
      Åklagaren har lagt CC till last att han efter domarna den 11 augusti 2003 vägrat
      lämna ut handlingarna till målsägandena. Skyldigheten att lämna ut
      forskningsmaterialet uppkom redan i februari och kvarstod så länge handlingarna
      inte gjorts tillgängliga. CC hade på sin avdelning ansvaret för frågor av detta slag.
      Enligt HH hade dock utlämnandefrågan redan sommaren 2002 förts upp på
      rektorsnivå. Att rektor hade tagit på sig ansvaret för utlämnandet framgår också av
      att det var DD som gav JJ (förvaltningschef vid Sahlgrenska Akademien; JO:s anm.)
      direktiv om flyttningen av handlingarna. Eftersom CC under den med åtalet avsedda
      tiden inte hade kvar ansvaret för utlämnandet kan det inte läggas honom till last att
      han för egen del vägrat lämna handlingarna till målsägandena.
      Åklagaren har även gjort gällande att CC vägrat göra handlingarna tillgängliga för
      universitetets ledning. CC har förnekat att han vägrat detta.
                                                                    Dnr 1568-2003      Sid 7 (16)
                                                                         1606-2003




Genom CC:s egna uppgifter är klarlagt att han i högsta grad ogillade kammarrättens
domar, som han anser oriktiga, och att han hade och har uppfattningen att
handlingarna inte skulle lämnas ut.
DD har i ett brev till CC den 14 augusti 2005 klart uttalat att kammarrättens domar
måste verkställas och ålagt CC att ombesörja att handlingarna den 19 augusti fanns
tillgängliga för hämtning och att eventuella nycklar överlämnades.
I sitt skriftliga svar till DD den 18 augusti förklarade CC att han inte skulle komma
att överlämna materialet eller nycklarna. Av KK:s (controller på avdelningen för
barn- och ungdomspsykiatri; JO:s anm.) och JJ:s berättelser framgår klart att
orsaken till att JJ den 19 augusti inte fick tillgång till materialet var de instruktioner
CC givit KK. I sitt e- postmeddelande till DD den 23 september uppgav CC att han
”avslagit” JJ:s begäran att få flytta handlingarna. I ett e-postmeddelande till DD den
15 oktober förklarade CC dels att han fått en order om flyttning, dels att han aldrig
kommer att acceptera en flyttning. CC har även i ett e- postmeddelande till DD den
4 december uppgett att han gjort ”bedömningen att inte lämna ut materialet” varvid
han vägt in risken för att detta skulle komma att lämnas ut till AA och BB. Därtill
kommer att CC:s egen personal, som framgår av deras upprop den 28 augusti,
uppfattat att CC beslutat att inte lämna ut forskningsmaterialet. Alla dessa
omständigheter visar klart att CC haft möjlighet att göra handlingarna tillgängliga
för universitetets ledning men att han vägrat detta.
CC har gjort gällande att universitetets ledning varit ense med honom i sakfrågorna
och att uppmaningen till honom att tillhandahålla handlingarna endast var ett spel
för galleriet. Att universitetsledningen eventuellt haft samma inställning som CC i
de sekretessfrågor som förts upp i kammarrätten är i detta mål överspelat. Efter
domarna den 11 augusti har universitetsledningen klart uppmanat CC att göra
handlingarna tillgängliga och även vidtagit konkreta förberedelser för att dessa
skulle kunna flyttas. Sedan hämtningsförsöket misslyckats har universitetsledningen
på olika sätt under hösten och vintern fortsatt att arbeta med frågan om utlämnandet.
Till saken hör också att JO i juni hade kritiserat universitetet för att handlingarna
inte kom fram, vilket man från universitetets sida var väl medveten om. De angivna
omständigheterna visar att universitetsledningen tagit kammarrättens domar på
allvar och att deras uppmaning till CC inte enbart var det spel som CC påstått.
Uppgifterna om att de i undersökningen deltagande personerna utlovats sekretess
och att ett utlämnande skulle strida mot Världsläkarförbundets
Helsingforsdeklaration hör till sekretessfrågan och saknar därför betydelse i detta
mål.
Att lämna eller inte lämna ut begärda handlingar är myndighetsutövning. Sedan
frågan förts från avdelningen upp på rektorsnivå var CC inte längre direkt ansvarig
för att åtgärden skulle genomföras. Hans vägran att tillhandahålla handlingarna var
emellertid en handläggningsåtgärd som omedelbart föregick själva
myndighetsutövningen och som fick konsekvenser för AA och BB. CC:s vägran har
därför skett vid universitetets myndighetsutövning. Hans vägran skall bedömas som
ett uppsåtligt tjänstefel.

DD
Eftersom rektor tagit över ansvaret i utlämningsfrågan var det DD som skulle se till
att kammarrättens domar följdes.
Efter kammarrättens domar den 11 augusti 2003 lät DD formulera och den 14
augusti skicka en skrivelse i saken till CC, som var den som förvarade materialet.
Han lät också vidta praktiska förberedelser för den flyttning av handlingarna som
ansågs nödvändig. Så långt kan ingen anmärkning riktas mot DD:s agerande. Sedan
hämtningen misslyckats den 19 augusti har DD, enligt egna icke bestridda uppgifter
som dessutom har stöd i JJ:s utsaga, undersökt möjligheterna att få hjälp från
fastighetsägaren och kronofogdemyndigheten. Biträde av polis övervägdes. Han har
                                                                   Dnr 1568-2003     Sid 8 (16)
                                                                       1606-2003




också konsulterat advokaten LL och rådgjort med rektorn för Umeå universitet och
företrädare för Utbildningsdepartementet. Även dessa åtgärder får i den uppkomna
situationen anses vara tillräckliga på kort sikt.
Emellertid skickade DD den 1 september brev till AA och BB vari han förklarade att
han gjort allt som rimligen kunde krävas och att han inte inom universitetets ram
avsåg att vidta ytterligare åtgärder. Även om han i samma brev uppgav att han avsåg
att föra CC:s vägran till Statens ansvarsnämnd ger breven det bestämda intrycket av
att DD gett upp och inte ämnade göra något mera för att efterkomma domarna. Den
därpå följande månaden synes inget konkret ha hänt i saken, vilket kan förklaras av
att DD sökte åstadkomma ett sammanträffande med CC men att denne sade sig inte
ha tid att träffa sin chef förrän den 10 oktober.
De kontakter DD har haft med rektorn för Umeå universitet och företrädare för
Utbildningsdepartementet tycks inte ha varit av beskaffenhet att föra frågan om
utlämnande av handlingarna framåt. Kontakterna med fastighetsägaren har resulterat
i beskedet att inga ytterligare nycklar fanns att tillgå samt i ett antagande att
handlingarna förvarades i ett valv. Ingen närmare utredning om så var fallet gjordes
trots att JJ enligt vad han uppgett hade ”okulärbesiktigat” materialet och således
borde ha vetat var det fanns. Det kan inte för DD ha framstått som särskilt sannolikt
att CC vid det planerade mötet den 10 oktober skulle gå med på att lämna ut
handlingarna. Det är därför inte ursäktligt att avvakta detta möte utan att ha vidtagit
kraftfulla åtgärder. Över huvud taget har DD under perioden den 1 september 2003
till den 10 oktober 2003 visat en oacceptabel passivitet i ett ärende där verksamma
åtgärder skall vidtas skyndsamt. Han har därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel.
Enligt tingsrättens uppfattning har DD under den nu aktuella perioden avsett att
lämna ut handlingarna. Brottet är därför inte uppsåtligt utan oaktsamt. Vid
bedömningen av oaktsamheten i ett handlande eller en underlåtenhet får
omständigheter kring gärningsmannens person vägas in. DD är rektor för
universitetet. Stora krav måste ställas på att han i sin myndighetsutövning hanterar
administrativa ärenden korrekt. Brottet är med hänsyn härtill samt med beaktande av
den långa tid som förflutit utan att verkningsfulla åtgärder vidtagits inte att bedöma
som ringa.
Vid det sammanträde som DD den 10 oktober hade med CC företeddes en
tidningsartikel skriven av juridikprofessorn MM i hennes egenskap av biträdande
generaldirektör i Vetenskapsrådet. I artikeln uttrycker MM att Vetenskapsrådet har
svårt att se att domarna lämnar något utrymme för utlämnande av materialet till BB.
DD har uppgett att han vid sitt samtal med MM fått svaret att BB endast kunde ta
del av handlingarna inom ett av Vetenskapsrådet finansierat projekt, vilket det här
inte var fråga om. I anslutning till sammanträdet överlämnade CC även ett utkast till
en artikel, skriven av f.d. kammarrättspresidenten NN. I utkastet görs gällande att
AA och BB vilselett kammarrätten och att kammarrättens domar knappast är riktiga
i sak.
Den omständigheten att en part anser att en domstol vilseletts eller att en dom av
annan anledning är felaktig innebär inte att parten själv får avgöra huruvida domen
skall följas eller ej. Forskningsmaterialet skulle därför ha lämnats ut. I detta fall får
dock beaktas att DD den 10 oktober eller dagarna däromkring fått två uttalanden om
hur kammarrättens domslut skulle tolkas och hanteras. Uttalandena gick
sammantagna ut på att kammarrättens domar kanske inte omedelbart måste
efterkommas.
Som tingsrätten tidigare anfört måste stora krav ställas på DD i hans
myndighetsutövning. Dock har även den situation DD befunnit sig i betydelse. De
aktuella handlingarna hade av någon anledning inte lämnats ut i samband med att
förbehållen sattes upp i april 2003. Det DD i augusti fick att bedöma var därför
något annorlunda än ett rutinmässigt utlämningsärende. Uttalandena från MM och
NN härrörde från två välrenommerade jurister som kunde förutsättas vara väl insatta
i sakfrågorna. Dessa omständigheter sammantagna medför enligt tingsrättens
                                                                         Dnr 1568-2003         Sid 9 (16)
                                                                              1606-2003




      mening att DD inte uppsåtligen handlat fel eller varit straffbart oaktsam vid
      tolkningen av innebörden i de lagda och godkända förbehållen. DD:s handlande
      under tiden de 10 oktober fram till styrelsemötet den 17 december skall därför inte
      medföra ansvar.
      Sedan utlämnandefrågorna hänskjutits till universitetsstyrelsen och tagits upp på
      dess sammanträde den 17 december har det rimligen ålegat DD att avvakta
      styrelsens ställningstagande. Hans passivitet mellan styrelsesammanträdena skall då
      inte heller medföra ansvar för honom.
      Vid styrelsemötet den 22 januari 2004 beslutade styrelsen att tillstyrka att DD skulle
      meddela BB att hon inte hade rätt att ta del av forskningsmaterialet med
      motiveringen att ett av kammarrätten godkänt förbehåll inte var uppfyllt. Även om
      det var en av DD upprättad promemoria, vari han hänvisade till MM:s artikel, som
      låg bakom beslutet bör det inte läggas DD till last som uppsåtligt fel eller straffbar
      oaktsamhet att han följde styrelsens rekommendation.
      Styrelsen beslutade också vid sammanträdet att ge DD i uppdrag att utforma ett nytt
      förbehåll för AA innan handlingarna utlämnades till denne. Även här låg DD:s
      promemoria till grund för beslutet. DD hade i den delen upprättat sin promemoria
      med stöd av ett nytt utlåtande som NN upprättat den 18 januari 2004 och i vilken
      NN förklarade sig inte finna något som hindrade att universitetet satte upp
      ytterligare förbehåll för AA Inte heller här kan det läggas DD till last att han
      fullföljde det uppdrag han fått av styrelsen.

      EE
      Åklagaren har gjort gällande att EE från styrelsemötet den 17 december 2003 och
      framåt underlåtit att efterkomma kammarrättens domar.
      Utlämnandefrågan togs upp på styrelsemötet i december men bordlades till nästa
      sammanträde. Bordläggningen var med hänsyn till frågornas komplicerade karaktär
      en försvarlig åtgärd.
      De beslut styrelsen fattade den 22 januari 2004 var felaktiga. I likhet med vad som
      anförts beträffande DD medför den omständigheten att styrelsen i en komplicerad
      situation beaktat uttalanden från två välrenommerade jurister att besluten inte skall
      läggas EE till last som uppsåtligt brott eller straffbar oaktsamhet. Åtalet mot EE
      skall därför ogillas.
      /–––/

      PÅFÖLJD
      CC har handlat uppsåtligt. Hans agerande innefattar inte bara domstolstrots utan
      även en vägran att följa arbetsgivarens direktiv. Enbart böter är inte en tillräckligt
      ingripande påföljd. CC skall dömas till villkorlig dom i kombination med böter.
      För DD:s del kan påföljden stanna vid enbart böter.
Två av rättens ledamöter var skiljaktiga och ville ogilla åtalet mot DD på den
grunden att gärningen skulle bedömas som ringa.

Överklaganden m.m.
CC överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas, i andra hand
att påföljden skulle bestämmas till böter. DD yrkade att åtalet skulle ogillas i dess
helhet. Jag yrkade att DD skulle dömas i enlighet med åtalet, dvs. avseende hela
den tidsperiod som åtalet omfattade, och att straffet som en följd av det skulle
skärpas samt att EE skulle dömas för tjänstefel i enlighet med åtalet. Parterna
motsatte sig varandras ändringsyrkanden.
                                                                       Dnr 1568-2003    Sid 10 (16)
                                                                           1606-2003




I hovrätten justerades åtalet mot DD genom att orden ”efter den 1 september” lades
till. Inledningen av den första meningen i gärningsbeskrivningens tredje stycke
kom således att lyda ”DD har under hösten efter den 1 september 2003 och fram
till den 7 maj 2004 …”.

Hovrättens för Västra Sverige dom
I dom den 8 februari 2006 (mål nr B 3339-05) fastställde Hovrätten för Västra
Sverige tingsrättens domslut. I hovrättens domskäl antecknades bl.a. följande.

      4. Faktiska omständigheter

      4.1 Göteborgsundersökningen
      Från mitten av 1970-talet genomfördes inom Göteborgs universitet ett mångårigt
      forskningsprojekt inom ämnet neuropsykiatri med inriktning på förekomsten av s.k.
      MBD (DAMP/ADHD) hos barn. Projektet hade som syfte att i ett långtidsperspektiv
      belysa betydelsen av MBD och därmed förknippade problem. I undersökningen kom
      att ingå 141 förskolebarn som följdes upp vart tredje år till vuxen ålder. Deltagandet
      i undersökningen var frivilligt. Till barnens föräldrar och senare till ungdomarna
      själva gavs vissa löften om sekretess.
      Forskningsmaterialet, benämnt Göteborgsundersökningen, omfattade ca 22
      hyllmeter och bestod av ett stort antal protokoll, testresultat, intervjusvar,
      frågeformulär samt video- och audioband. Forskningsmaterialet innehöll ett mycket
      stort antal uppgifter av integritetskänslig natur om barnen och deras anhöriga.
      Göteborgsundersökningen har utgjort underlag för bl.a. ett flertal
      doktorsavhandlingar.
      Materialet förvarades av avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, där professor
      CC är chef sedan länge, i avdelningens låsta lokaler på Kungsgatan i Göteborg.
      Forskningsprojektet hade ursprungligen lagts upp och inletts av andra forskare, men
      CC hade sedermera kommit att ansvara för fullföljandet. Han hade själv lämnat ett
      visst sekretesslöfte till undersökningsdeltagarna.
      /–––/

      5   Hovrättens bedömning

      5.1 Allmänt om universitetets handläggning
      Genom de två första domarna den 6 februari 2003 bestämde kammarrätten att BB
      och AA hade rätt att ta del av de begärda handlingarna. Genom de två senare
      domarna den 11 augusti 2003 bestämde kammarrätten vilka förbehåll som skulle
      gälla i samband med att handlingarna lämnades ut till dem. Genom kammarrättens
      domar hade således frågan om huruvida handlingarna skulle lämnas ut till BB och
      AA blivit slutligt avgjord.
      Universitetet hade inför kammarrättens prövning möjlighet att anföra skäl mot att
      begärda handlingar skulle lämnas ut till BB och AA. Sedan domarna, som inte
      kunde överklagas, fallit i februari 2003 har det saknat betydelse om universitetet
      ansåg att domstolen haft ett felaktigt eller bristfälligt underlag. Efter
      februaridomarna återstod för universitetet endast att formulera de förbehåll som man
      ansåg krävdes för att motverka att enskilda skulle drabbas av men till följd av att
      handlingarna lämnades ut. Universitetet hade därefter tillfälle att inför kammarrätten
      argumentera för den utformning av förbehållen som universitetet hade valt. Sedan
      kammarrätten avgjort vilka förbehåll som kunde godtas, var även frågan om på vilka
      villkor som sökandena skulle få del av de begärda handlingarna slutligt avgjord. Det
                                                                    Dnr 1568-2003      Sid 11 (16)
                                                                         1606-2003




har därefter saknats utrymme för universitetet att göra en förnyad prövning av BB:s
och AA:s rätt att ta del av handlingarna.
Vid den tid som åtalet avser var det således inte längre sekretesslagstiftningen som
skulle tolkas och tillämpas utan kammarrättens domar. Dessa var tydliga till sitt
innehåll. Av DD:s brev till CC den 14 augusti 2003 och till BB och AA den 1
september 2003 framgår att universitetets ledning hade förstått att det ålåg
universitetet att omedelbart lämna ut handlingarna.
Redan tryckfrihetsförordningens krav på skyndsamhet vid handläggning av en
begäran om att få ta del av en allmän handling borde ha medfört att universitetet
undvek åtgärder som ytterligare fördröjde att handlingarna lämnades ut. Trots det
har universitetet genom sin tolkning av förbehållen och genom att uppställa
ytterligare förbehåll försvårat för BB och AA att få ta del av handlingarna.

5.2 CC:s ansvar
Åklagaren har påstått att CC efter kammarrättens domar den 11 augusti 2003 och
fram till den 7 maj 2004, då materialet uppges ha förstörts, i sin egenskap av
avdelningschef vid avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri uppsåtligen
åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom att underlåta att efterfölja
kammarrättens domar och låta AA och BB ta del av handlingarna. Enligt åtalet har
CC därvid dels för egen del vägrat att lämna ut handlingarna, dels vägrat att göra
handlingarna tillgängliga för universitetets ledning.
Forskningsmaterialet var universitetets egendom och därmed att betrakta som allmän
handling. Det förvarades hos avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, där CC
var chef. Genom DD:s brev den 14 augusti 2003, till vilket var fogad kopia av
kammarrättens domar angående förbehållen, fick CC klart för sig att det aktuella
materialet måste lämnas ut. Som avdelningschef hade CC ansvaret för att
handlingarna gjordes tillgängliga för BB och AA. Att CC var medveten om att
ansvaret närmast vilade på honom framgår inte minst av de instruktioner han inför
JJ:s besök hade gett KK att inte ge universitetsledningen tillgång till materialet. Det
framgår också av CC:s skriftliga svar den 18 augusti 2003 till DD.
Universitetet hade genom DD beordrat CC att överlämna materialet till universitetet,
för förflyttning till en lokal där BB och AA skulle få ta del av det. Med hänsyn
härtill anser hovrätten i likhet med tingsrätten att CC inte kan fällas till ansvar för att
han för egen del vägrat lämna ut handlingarna. Han var däremot skyldig att i
enlighet med universitetets order ställa handlingarna till förfogande för förflyttning.
CC har invänt att han inte uppfattade DD:s order den 14 augusti 2003 som allvarligt
menad. Han har därvid särskilt hänvisat till mötet den 18 augusti 2003, till att JJ inte
följde upp besöket på avdelningen och till att han inte fick någon ny uppmaning att
ställa materialet till förfogande.
DD har emellertid uppgett att han inte någon gång tagit tillbaka ordern från den 14
augusti 2003 och att det måste ha stått helt klart för CC att ordern gällde fortlöpande,
även om den inte uttryckligen upprepades. Enligt DD förekom inte något vid mötet
den 18 augusti som kunde ha gett CC uppfattningen att ordern inte längre gällde
eller att den inte var allvarligt menad. DD:s uppgifter har i detta avseende bekräftats
av byråchefen vid rektors kansli HH. I samma riktning pekar det faktum att HH i
tiden efter mötet den 18 augusti fick i uppdrag att utforma en anmälan till Statens
ansvarsnämnd i anledning av CC:s vägran och att CC kände till att en sådan anmälan
övervägdes. Vidare framgår av flera e-postmeddelanden från CC till DD att han
under hela hösten alltjämt ansåg sig utsatt för kravet att lämna ifrån sig handlingarna
och vidhöll sin uttryckliga ordervägran. Det har också framkommit att DD vid tiden
för styrelsemötet den 17 december fortfarande övervägde att anmäla CC till
ansvarsnämnden. Slutligen har EE berättat att han vid ett möte med CC strax efter
årsskiftet 2003/2004 frågade om denne alltjämt vidhöll sin vägran och att CC
bekräftade det.
                                                                  Dnr 1568-2003     Sid 12 (16)
                                                                       1606-2003




Sammantaget finner hovrätten det bevisat att CC var medveten om att ordern att
ställa materialet till ledningens förfogande gällde fortlöpande från det att den
tillsammans med kammarrättsdomarna kom honom till del den 14 augusti 2003. Han
har varit skyldig att göra vad som ankom på honom för att domarna skulle följas.
CC har förklarat att han aldrig varit beredd att medverka till att handlingarna skulle
lämnas ut till BB eller AA. Hans handlande har alltså varit uppsåtligt och har fått till
följd att BB och AA definitivt förvägrades en grundlagsskyddad och principiellt
viktig rättighet. Sammantaget finner hovrätten att CC:s handlande inneburit att han
åsidosatt vad som gällde för honom i uppgiften som avdelningschef på ett sådant sätt
att ansvar för tjänstefel i och för sig bör komma i fråga. CC har emellertid även
invänt att hans handlande bör anses ursäktligt med anledning av de övriga hänsyn
han haft att ta.
CC har således gjort gällande att han i en situation som den aktuella varit förhindrad
av läkar- och forskaretik att lämna ut uppgifter om undersökningspersoner och deras
anhöriga. Han har särskilt hänvisat till internationella deklarationer utformade av
Världsläkarförbundet samt till Europakonventionen.
De internationella deklarationer som Världsläkarförbundet enats om har inte sådan
karaktär att de har företräde framför svensk lag. Vad CC har invänt med anledning
av innehållet i dessa deklarationer saknar därför betydelse i målet.
Av artikel 8 i Europakonventionen följer att var och en har rätt till respekt för bl.a.
sitt privat- och familjeliv samt att åtnjutandet av denna rättighet inte får inskränkas
av offentlig myndighet annat än i vissa angivna fall. Sekretesslagens regler syftar till
att, i enlighet med artikel 8 i Europakonventionen, skydda bl.a. enskilda från att
uppgifter om deras personliga förhållanden röjs i andra fall än när det kan anses
godtagbart med hänsyn till intresset av insyn i det allmännas verksamhet.
Regelverket får anses uppfylla Europakonventionens krav och genom
kammarrättens domar har slagits fast hur reglerna i det aktuella fallet skall tolkas.
CC:s invändning om att hans handlande har varit ursäktligt med hänsyn till
Europakonventionen kan därför inte godtas.
CC har också anfört att han riskerade åtal för brott mot tystnadsplikt om han
lämnade ut handlingarna till BB och AA. Genom kammarrättens domar hade det
emellertid slutligt avgjorts att sekretesslagen medgav att handlingarna lämnades ut.
Något ansvar för brott mot tystnadsplikt kunde då självfallet inte komma i fråga,
vilket CC enligt hovrättens mening också måste ha förstått.
CC har vidare hänvisat till att han varit bunden av de löften om sekretess som gavs
till undersökningsdeltagarna i enlighet med de krav som uppställdes för forskningen.
Det sekretesslöfte som lämnades 1984 hade följande lydelse:
         Alla uppgifter behandlas konfidentiellt och är hemligstämplade. Ingen
         databehandling med möjlighet att identifiera Ditt barn kommer att ske.
         Ingen information har lämnats tidigare eller kommer att lämnas nu till
         läraren angående barnet annat än att hon/han deltog vid skolstarten i en
         undersökning som utfördes från Östra sjukhuset, vars resultat nu, liksom
         vid en tidigare tillfälle för 3 år sedan, skall följas upp.
Senare lämnades ytterligare ett sekretesslöfte med följande lydelse:
         Deltagandet är förstås helt frivilligt, och liksom vid tidigare
         undersökningstillfällen kommer Du aldrig någonsin att ingå i någon form
         av offentligt dataregister, och databearbetning kommer att ske på ett sätt så
         att ingen annan än vi som träffar Dej och har direktkontakt med Dej kan få
         reda på någonting över huvud taget om Dej.
De löften om sekretess som lämnats till undersökningsdeltagarna har åtminstone i
vissa delar gått längre än vad sekretesslagen medger. Hovrätten konstaterar att det
saknas laglig möjlighet att skapa en vidare sekretess än som följer av sekretesslagen
och att det inte är möjligt att besluta i en sekretessfråga förrän en handling begärs
                                                                   Dnr 1568-2003     Sid 13 (16)
                                                                       1606-2003




utlämnad. Av detta följer att de ovan redovisade sekretesslöftena inte har företräde
framför gällande rätt eller domstols tillämpning av rättsreglerna. CC:s invändningar
är således inte relevanta för bedömningen av hans straffrättsliga ansvar.
CC har slutligen gjort gällande att hans handlande varit försvarligt med hänsyn till
att svensk forskning skulle råka i vanrykte och att benägenheten att delta i
medicinska forskningsprojekt skulle minska, om uppgifter som lämnats i förtroende
lämnas vidare till privatpersoner. Hovrätten anmärker att det finns andra möjligheter
att ta tillvara forskningens intressen, t.ex. att avidentifiera undersökningsmaterial
och därigenom undvika att känsliga uppgifter lämnas ut. Vad CC har anfört i det här
hänseendet kan i vart fall inte befria honom från ansvar.
CC:s handlande har således inte varit ursäktligt. Tvärtom har han under lång tid
underlåtit att iaktta vad som ålegat honom som tjänsteman med anledning av
kammarrättens domar. Gärningen kan inte bedömas som ringa. CC skall därför
dömas för tjänstefel för tiden efter den 14 augusti 2003 då han fick kännedom om
kammarrättens domar. Brottet är allvarligt eftersom CC uppsåtligen åsidosatt den
grundlagsfästa offentlighetsprincipen.
I fråga om påföljd gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten.

5.3 DD:s ansvar
Justitieombudsmannen har mot DD gjort gällande att denne från den 1 september
2003 och fram till den 7 maj 2004, då materialet uppges ha förstörts, i sin egenskap
av rektor vid universitetet uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning
åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom att underlåta att efterfölja
kammarrättens domar och låta AA och BB ta del av handlingarna. Närmare bestämt
har Justitieombudsmannen lagt DD till last att han inte tillsett att handlingarna var
tillgängliga för utlämnande och att han genom upprättande av nya förbehåll och
genom tolkning av tidigare förbehåll försökt förhindra att AA och BB skulle få del
av handlingarna.
Såvitt gäller bedömningen av DD:s handlande före den 10 oktober 2003, ansluter sig
hovrätten till tingsrättens bedömning. DD har således under tiden från den 1
september till den 10 oktober 2003 genom passivitet gjort till skyldig till oaktsamt
tjänstefel, som inte kan bedömas som ringa.
När det gäller tiden därefter anser hovrätten att DD inte heller då agerat tillräckligt
beslutsamt för att få tillgång till forskningsmaterialet. DD har emellertid gjort
gällande att hans handlande efter denna tidpunkt inte bör medföra ansvar, eftersom
han då fick del av två artiklar som gav honom uppfattningen att vissa ytterligare
krav kunde ställas på BB och AA innan materialet kunde lämnas ut. Utredningen
visar att DD med anledning härav föreslog styrelsen att BB skulle meddelas att hon
inte kunde få del av materialet eftersom hon inte uppfyllde de uppställda förbehållen
samt att ytterligare förbehåll skulle uppställas i förhållande till AA. DD har anfört att
hans uppfattning om att förfarandet var korrekt delades av välrenommerade jurister
och att han följt deras råd. Han har vidare pekat på att universitetets styrelse ställde
sig bakom hans förslag.
Utredningen visar att CC under hösten skickade flera e-postmeddelanden till DD, av
vilka framgick att CC fortfarande ansåg sig utsatt för kravet att lämna ifrån sig
handlingarna. Det har också framkommit att DD vid styrelsemötet i december ansåg
att CC måste anmälas till ansvarsnämnden för sin vägran att lämna ut handlingarna.
Av EE:s uppgifter framgår att han vid ett möte med CC strax efter årsskiftet
2003/2004 tog upp frågan om denne fortfarande vägrade lämna ut materialet. Dessa
omständigheter tyder på att DD för universitetets räkning insåg att handlingarna
borde lämnas ut i enlighet med kammarrättens domar, men att han samtidigt med
stöd av de båda artiklarna försökte finna en lösning med anledning av att han inte
lyckats förmå CC att lämna ifrån sig materialet.
                                                                   Dnr 1568-2003      Sid 14 (16)
                                                                       1606-2003




För att DD:s underlåtenhet att följa kammarrättens domar skall anses ursäktlig bör
enligt hovrätten i vart fall krävas betydligt mer än att han tog del av de två artiklarna
och inhämtade råd av författarna. DD hade som rektor tillgång till intern expertis i
form av universitetets jurister och tjänstemännen inom det egna kansliet. Det har
också framkommit att universitetet med anledning av ärendet hade kopplat in den
advokat som man vanligtvis brukade anlita. DD har endast i obestämda ordalag
berört innebörden av de råd och synpunkter han faktiskt fick från annat håll än från
dem som hade författat de två artiklarna. Något skriftligt sakkunnigutlåtande har
såvitt framkommit inte inhämtats. Sammantaget anser hovrätten därför inte att DD
kan gå fri från ansvar. Det förhållandet att styrelsen ställt sig bakom hans förslag
fråntar honom inte heller ansvaret.
Hovrätten finner således att DD under hela den tid som åtalet avser av oaktsamhet
har åsidosatt sina åligganden i tjänsten som rektor genom att inte tillse att
handlingarna blev tillgängliga för utlämnande. DD har vidare av oaktsamhet
åsidosatt vad som gällde för hans uppgift genom upprättande av nya förbehåll och
tolkning av tidigare förbehåll. Gärningen kan inte anses vara ringa. DD skall därför
dömas för tjänstefel.
Den påföljd tingsrätten har bestämt är enligt hovrättens mening väl avvägd även
med beaktande av att hovrätten bifaller åtalet för hela tidsperioden.

5.4 EE:s ansvar
Åklagaren har mot EE gjort gällande att han från december 2003 då frågan kom att
behandlas av universitetsstyrelsen och fram till den 7 maj 2004, i sin egenskap av
ordförande i styrelsen uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning
åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom att underlåta att efterfölja
kammarrättens domar och låta AA och BB ta del av handlingarna. Åklagaren har
närmare bestämt gjort gällande att EE underlåtit att verka för att handlingarna skulle
lämnas ut till AA och BB och att han tvärtom, jämte DD, genom upprättande av nya
förbehåll och genom tolkning av tidigare förbehåll försökt förhindra att AA och BB
skulle få del av handlingarna.
EE har även i hovrätten förnekat att han gjort sig skyldig till tjänstefel. Han har gjort
gällande att ansvaret för utlämnande av allmänna handlingar legat på DD som
myndighetschef och att det inte ingått i hans uppgifter som styrelseordförande att
efterkomma kammarrättens domar eller i övrigt verka för att handlingarna lämnades
ut. EE har tillagt att styrelsen endast haft att informera sig och möjligen vägleda DD
som rektor.
Av 2 § högskolelagen framgår att en högskolas styrelse har inseende över
högskolans alla angelägenheter och ansvarar för att dess uppgifter fullgörs. Styrelsen
skall således besluta i viktigare frågor om verksamhetens övergripande inriktning
och högskolans organisation, om årsredovisningar, budgetunderlag och liknande
viktigare framställningar, om viktigare föreskrifter, om vissa personalfrågor samt i
frågor i övrigt som är av principiell vikt (2 kap. 2 § högskoleförordningen). Andra
frågor skall i princip avgöras av rektor, som enligt 3 § högskolelagen skall leda
verksamheten under styrelsen. Rektorn skall som myndighetens chef se till att
verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt (7 § verksförordningen).
Enligt hovrättens mening måste en fråga om utlämnande av allmänna handlingar i
ett enskilt ärende anses vara en sådan rent administrativ och verkställande uppgift
som det ankommer på universitetets rektor att sköta. I normala fall torde
universitetets styrelse såldes inte fatta beslut i sådana ärenden. I det här fallet har
ärendet emellertid kommit att behandlas av styrelsen. Det förhållandet att styrelsen
därefter ställt sig bakom DD:s förslag till åtgärder är dock enligt hovrättens mening
inte tillräckligt för att EE skall anses ha ådragit sig ett straffrättsligt ansvar får
tjänstefel. Åtalet mot honom skall därför ogillas.
                                                                       Dnr 1568-2003    Sid 15 (16)
                                                                           1606-2003




Överklagande av hovrättens dom
CC överklagade hovrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas. Högsta
domstolen beslutade den 25 april 2006 att inte meddela prövningstillstånd.
Hovrättens dom vann därmed laga kraft.

                                   –––––––––––––––

Övriga frågor
Förevarande två JO-ärenden rör, utöver de frågor om utlämnande av den s.k.
Göteborgsundersökningen (Göteborgsstudien) som förundersökningen har
omfattat, ytterligare frågor med anknytning till Göteborgsundersökningen.

I en av de kompletterande skrivelser som AA ingav till JO i september 2003
klagade han sålunda även på hur samma institution vid Göteborgs universitet –
institutionen för kvinnors och barns hälsa – hade handlagt ett annat ärende om
utlämnande av allmänna handlingar. I denna del anförde han bl.a. följande.

I en skrivelse den 10 juli 2003, med påminnelse den 19 augusti 2003, begärde han
att få ta del av allmänna handlingar avseende den fortlöpande forskningsetiska
prövningen av den s.k. Göteborgsstudien. Två månader efter att framställningen
hade ingetts hade han ännu inte erhållit något svar i ärendet. Däremot hade
institutionen, med anledning av hans begäran, tillställt stadsdirektören i Uppsala
kommun en skrivelse. I sitt arbete som barnläkare i Uppsala kommun är AA knuten
till socialförvaltningens Resurs- och kunskapscentrum. I institutionens skrivelse
ifrågasattes hans rätt att, för aktuell framställan, använda sin arbetsadress i
brevhuvudet och kommunens kuvert. I skrivelsen framfördes också påståenden om
att han bedrev en ”massmedial kampanj” i en ”synnerligen aggressiv ton” och det
uppgavs att ”det är känt att han vid tidsutdräkt anmäler handläggningen till JO”.
Ytterligare en skrivelse i ärendet tillställdes olika högre befattningshavare
verksamma inom Uppsala kommun. AA gjorde gällande att institutionens
kontakter med Uppsala kommun inte hade någon relevans för frågan om
handlingarna skulle lämnas ut eller inte, utan att institutionen sökte nedsvärta
honom inför hans arbetsgivare, som repressalier för att han utnyttjat sin
grundlagsfästa meddelarfrihet och för att han begärt att få ta del av allmän
handling.

Såsom framgår av den redogörelse som ovan har lämnats för JO:s utredning av
ärendena, anmodades rektor för Göteborgs universitet att göra en utredning och
yttra sig över vad som framförts i den aktuella skrivelsen. I remissyttrandet, daterat
den 4 november 2003, anfördes, såvitt här är i fråga, följande.

      AA har den 10 juli 2003 hos institutionen för kvinnors och barns hälsa ansökt om att
      få ta del av allmänna handlingar avseende forskningsetisk prövning. Ansökan har
      ställts till institutionen under adress Kungsgatan 12 i Göteborg, d.v.s. adressen till
      avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, som är en avdelning inom institutionen
      för kvinnors och barns hälsa.
                                                                      Dnr 1568-2003    Sid 16 (16)
                                                                          1606-2003




      AA:s ansökan kom att handläggas av en befattningshavare vid avdelningen för barn-
      och ungdomspsykiatri. I stället för att hänskjuta frågan om de begärda handlingarnas
      utlämnande till behörig befattningshavare inom Göteborgs universitet har
      vederbörande inlett en skriftväxling med AA:s arbetsgivare i Uppsala kommun.
      Prefekten vid institutionen för kvinnors och barns hälsa fick del av AA:s nu aktuella
      ansökan, och dennes påminnelse av den 19 augusti 2003, först i och med JO:s remiss
      av den 21 oktober 2003.
      Kunskapen hos universitetets anställda måste otvetydigt förbättras när det gäller
      allmänna handlingars offentlighet, sekretess och de särskilda krav som ställs på
      hanteringen av dessa frågor. Universitet kommer med anledning av det inträffade att
      vidta åtgärder för att förhindra ett upprepande. Universitet kommer också att med
      stor skyndsamhet behandla AA:s ansökan om att få ta del av allmänna handlingar
      avseende den fortlöpande forskningsetiska prövningen i samband med den s.k.
      Göteborgsstudien.
AA:s nu aktuella begäran har haft samband med den s.k. Göteborgsundersökningen
så till vida att den gällt utfående av ”samtliga handlingar avseende den fortlöpande
forskningsetiska prövningen” av Göteborgsundersökningen.

Såsom har anförts i remissvaret borde frågan om utlämnande ha hänskjutits till
myndigheten för ställningstagande i ärendet. Detta har dock inte skett utan en
tjänsteman vid institutionen har i stället skickat skrivelser till befattningshavare
inom Uppsala kommun. Vid tidpunkten för remissyttrandet, dvs. nästan fyra
månader efter att AA hade framfört sin begäran första gången, hade universitet
fortfarande inte påbörjat den egentliga handläggningen av ärendet. Hanteringen
förtjänar allvarlig kritik.

AA ingav senare kompletterande skrivelser, jämte andra handlingar, som beskrev
den fortsatta handläggningen av hans utlämnandeframställan, dvs. i tiden efter
remissvaret. Det som härvid framkom – bl.a. att vissa av de efterfrågade
handlingarna i vart fall i september 2004 fortfarande inte hade tillställts AA och att
detta berodde på att de inte hade kunnat återfinnas i universitetets arkiv – väckte
frågor bl.a. rörande universitetets rutiner för arkivering av handlingar. Av det
ingivna materialet framgick dock att AA hade begärt att universitetet skulle
förklara varför handlingarna inte hade överlämnats till arkivet och att universitetets
beredning av det ärendet pågick vid den tidpunkten. Mot den bakgrunden fann jag
inte tillräckliga skäl att vidta någon ytterligare åtgärd i saken.

Vad som i övrigt har framkommit i ärendena föranleder inte någon ytterligare
åtgärd eller något uttalande från min sida.

––––––

Ärendena avslutas.
