# Vid en tingsrätt pågick ett tvistemål angående rätt att överta en bostad. Fråga om en tjänsteman vid en socialförvaltning borde ha upprättat och till den ena parten ha lämnat en promemoria som innehöll bl.a. synpunkter på tvistefrågan

JO 2004-05-19 dnr 1579-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2004-05-19        1579-2003              1 (3)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Vid en tingsrätt pågick ett tvistemål angående rätt att överta en bostad
                        enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Fråga om en
                        tjänsteman vid en socialförvaltning borde ha upprättat och till den ena
                        parten ha lämnat en promemoria som innehöll bl.a. synpunkter på
                        tvistefrågan


                        AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Norrmalms stadsdelsförvaltning i
                        Stockholms kommun. AA anförde bl.a. följande. En kvinna som tidigare
                        tillsammans med sin son tillåtits disponera hans hyreslägenhet hade stämt honom
                        vid Stockholms tingsrätt för att få rätt att överta lägenheten.

                        Socialtjänsten upprättade en promemoria, daterad den 29 oktober 2001, ställd till
                        kvinnans advokat och ingiven till tingsrätten i tvistemålet. Ett förtydligande av
                        promemorian, daterat den 20 december 2001, hade också ingivits till tingsrätten. I
                        skrivelserna hade socialtjänsten förmedlat beskrivningar och gjort bedömningar
                        utan att ta reda på faktiska förhållanden. AA klagade även på att socialtjänsten inte
                        på ett adekvat sätt kunnat hjälpa den ovan nämnda kvinnans son.

                        AA fogade vissa handlingar till sin anmälan, däribland promemorian av den 29
                        oktober 2001, undertecknad av socialsekreteraren BB.

                        Norrmalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommun anmodades att inkomma med
                        utredning och yttrande över vad som hade framförts i anmälan till JO. Nämnden
                        överlämnade som sitt remissvar ett yttrande av enhetschefen CC.

                        AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

                        I ett beslut den 19 maj 2004 anförde JO André följande.

                        Stadsdelsnämnden har i sitt remissvar ingående redogjort för kvinnans (DD) och
                        hennes son EE:s förhållanden och de bedömningar av behovet av hjälp- och
                        stödinsatser som gjordes av socialtjänsten. Vad som har framkommit i den delen
                        föranleder inte något uttalande från min sida.

                        Jag går över till att behandla AA:s klagomål rörande den promemoria som skrevs
                        av en socialsekreterare på begäran av DD eller hennes ombud. Enligt uppgift från
                        Stockholms tingsrätt gällde det mål i vilket promemorian kom att användas frågan


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 1579-2003     Sid 2 (3)




om DD skulle tillerkännas rätten att överta den gemensamma bostaden enligt lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem.

I promemorian anfördes följande.

      PM angående EE (89-)
      DD och hennes son EE har haft en kontakt med Familjeenheten sedan början av
      detta år. Vi kommer att fortsätta kontakten med familjen, då vi bedömer att de
      behöver stöd av olika skäl.
      EE kom till Sverige sommaren 2000. Moderns samborelation med AA var då
      konfliktfylld. EE:s relation till AA blev snabbt mycket problematisk. EE var orolig
      och rädd för sin egen del, men även för moderns. EE:s skolpsykolog, skolsköterska
      och lärare inkom till Familjeenheten med sin oro rörande EE i början av 2001. Vad
      de tydligast kunnat se var att EE var mycket trött och var i stor avsaknad av sömn.
      Orsaken var bl a den oro i hemmet, som AA utgjorde för familjen. EE upplevde AA
      som mycket impulsivt arg, skrämmande och oberäknelig. EE blev aldrig själv direkt
      utsatt för fysisk misshandel, men psykiskt har EE farit illa. Enligt EE har AA under
      lång tid både krävt att EE och modern skall flytta från lägenheten men också varit
      vänlig och sagt att de kan få stanna hur länge de vill. AA har kommit och gått i
      lägenheten, som han önskat och skapat stor oro för familjen. Modern uppgav under
      våren 2001 att hon inte kan göra något mot AA:s vilja och om hon skulle, var hon
      rädd för vad som då kunde ytterligare hända.
      Vår bedömning är att EE har farit och far psykiskt illa av de omständigheter han levt
      under. Hans grundtrygghet har varit starkt påverkad av dessa yttre orsaker. Hans
      mor har inte kunnat vara en så stark mor hon önskat. Vi bedömer att den trygghet EE
      trots allt funnit i vänner och skolgång bör behållas intakt. Han presterar enligt lärare
      bra resultat, trots omständigheterna. En förändring rörande boendesituationen måste
      dock ske för familjen om en konkret förändringsprocess skall påbörjas. Vår
      bedömning är att den lösning som är bäst ur ett barnperspektiv, innefattar att
      nätverket av kamrater och skolgången på /…/ Skola hålls intakt för EE 12 år.
AA:s klagomål rörande socialtjänstens upprättande av promemorian bemöttes i
nämndens yttrande enligt följande.

      2001-10-29 skrev en av handläggarna en redogörelse för hur situationen hade varit
      med tonvikt på EE:s behov av att boendesituationen ordnades. Skrivelsen ställdes till
      moderns ombud. Denna skrivelse är det PM som AA anser vara förtal.
      /– – – /
      Den skrivelse som gjordes byggde på uppgifter från både modern och sonen. Det
      hade inte framkommit något som gjorde att det fanns anledning att misstro deras
      uppgifter. Skrivelsen borde inte ha upprättats på önskemål av modern eller hennes
      ombud utan handläggaren skulle ha bett ombudet att hemställa i tingsrätten om att
      tingsrätten skulle begära detta yttrande från socialtjänsten. Detta var ett beklagligt
      misstag och ledningen för enheten har vidtagit åtgärder för att detta inte ska kunna
      upprepas.
      /– – – /
      Förtydligandet gjordes på begäran av AA. Förtydligandet hade till syfte att
      understryka att uppgifterna i tidigare skrivelse byggde på uppgifter från EE själv och
      hans mor.
Under rubriken Sammanfattande kommentarer anförde nämnden.

      Förvaltningens uppfattning angående PM daterat 2001-10-29 är som tidigare
      beskrivits att det har kommit till på ett felaktigt sätt. Innehållet i skrivelsen hade
      dock inte blivit annorlunda om begäran om yttrande hade kommit från tingsrätten.
                                                                   Dnr 1579-2003   Sid 3 (3)




Socialnämnderna har en omfattande rätt och skyldighet att lämna upplysningar och

## Utredning

yttranden till domstolar och andra myndigheter. Regler om detta finns i olika lagar
och förordningar. När det gäller yttranden till domstol finns bestämmelser i t.ex.
föräldrabalken.

Som regel har socialtjänsten dock inte anledning att uttala sig i en sådan tvist som
det är fråga om i detta fall, dvs. en tvist som vid domstolen handläggs som ett
dispositivt tvistemål. Det utesluter inte att förvaltningen på begäran av en part kan
utfärda ett intyg rörande dennes kontakter med socialtjänsten. Några riktlinjer för
hur intyg skall utformas inom socialtjänsten finns inte. Det ligger dock i sakens
natur att intygsutfärdaren, som måste ha klart för sig vad intyget skall användas till,
skall utforma intyget med noggrannhet och omsorg. Det måste beaktas att ett intyg
kan få betydelse i såväl offentliga som enskilda rättsförhållanden. Det är därför
viktigt att intygsutfärdaren endast uttalar sig om förhållanden som han eller hon har
tillräcklig kännedom om. Ett intyg skall som regel endast redovisa faktiska
förhållanden och inte innehålla några värderingar eller bedömningar. Möjligheten
att i ett intyg ta in uppgifter som rör någon annan än den intyget gäller begränsas av
den sekretess som gäller för uppgift hos socialtjänsten.

I förevarande fall har jag i och för sig inte funnit att BB har brutit mot sin
tystnadsplikt genom att upprätta och till DD:s ombud sända den som ”PM”
betecknade handlingen. Förfaringssättet är ändå inte fritt från invändningar.

Den promemoria som har upprättats innehöll synpunkter på AA. Dessa synpunkter
byggde på andrahandsuppgifter. På grundval av dessa uppgifter gjordes i
promemorian uttalanden som får anses vara till fördel för AA:s motpart i
tvistemålet vid tingsrätten. Promemorian kan således inte betraktas som ett intyg i
vilket faktiska förhållanden har redovisats på ett objektivt sätt utan har snarare
karaktär av ett utlåtande som innefattar en bedömning. Dessutom kan ifrågasättas
om BB hade tillräcklig kännedom om de förhållanden som han uttalade sig om.

Enligt min mening borde BB ha avstått från att upprätta promemorian. Han kan
inte undgå kritik för sitt förfaringssätt.
