# Långsam handläggning av en fråga angående skuldsanering

JO 2004-01-16 dnr 1580-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                      Sid
                                                                            2004-01-16             1580-2003               1 (2)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Långsam handläggning av en fråga angående skuldsanering


                        AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot budgetrådgivaren BB vid
                        budgetrådgivningen i Kalmar kommun, som organisatoriskt hör till kommunens
                        socialförvaltning. I anmälan, som kom in till JO den 17 april 2003, uppgav hon
                        bl.a. följande. För över två år sedan var hon hos BB angående skuldsanering. Han
                        har ännu inte gjort färdigt ärendet. Han bara svarar att hon har rätt till skuld-
                        sanering och att han ”håller på”. Hon har varit i kontakt med kronofogde-
                        myndigheten, som varje månad utmäter en del av hennes pension. De har svarat att
                        de inget kan göra men att det inte får ta så lång tid.

                        En tjänsteman vid JO:s expedition inhämtade uppgifter per telefon från BB.
                        Därefter remitterades anmälan till Socialnämnden i Kalmar kommun för utredning
                        och yttrande. Socialnämnden anförde i ett yttrande i huvudsak följande.

                                  Kalmar kommun erbjuder sina medborgare en hushållsekonomisk rådgivning.
                                  Budgetrådgivningens insatser är helt frivilliga och syftar till att genom råd och stöd
                                  ge brukaren en bättre möjlighet att själv hantera sin ekonomi.
                                  AA besökte den 26 november 2000 budgetrådgivningen i Kalmar. AA hade en
                                  mängd skulder och hon och budgetrådgivaren diskuterade förutsättningarna för en
                                  skuldsanering. Vid utredningen framkom att hennes tandstatus var dålig och att det
                                  antagligen skulle krävas omfattande tandvårdsinsatser för att få hennes tänder i ett
                                  ”acceptabelt” skick. För att få en uppfattning om hur stora och kostnadskrävande
                                  åtgärder som skulle behöva göras, bad budgetrådgivaren henne att begära ett
                                  kostnadsförslag från en tandläkare. Detta är en viktig uppgift, som behövs som
                                  underlag för att bedöma hur en skuldsaneringsplan skall läggas upp.
                                  AA inkom hösten 2001 med ett kostnadsförslag från en tandläkare. Det var daterat
                                  2001-08-30. Kostnadsberäkningen var på 8 706 kronor efter avdrag för
                                  tandvårdsersättning och skulle gälla en månad från nämnda datum. AA uppgav att
                                  hon skulle avbetala med 900 kronor per månad för de planerade
                                  tandvårdsåtgärderna. Avbetalningen skulle alltså vara klar nästkommande sommar
                                  (2002) under förutsättning att hon skötte avbetalningsplanen.
                                  Budgetrådgivaren rekommenderade henne att se till att tänderna först åtgärdades
                                  innan de satte igång med skuldsaneringsprocessen. Åtgärdandet av tänderna kan ses
                                  som en del av processen, eftersom en så omfattande åtgärd knappast blir möjlig
                                  under skuldsaneringens gång. Budgetrådgivaren uppfattade att han och AA var helt
                                  överens om detta med tandvården.
                                  AA:s nästa kontakt med budgetrådgivaren var hösten 2002. Hon undrade då vad som
                                  hänt med skuldsaneringen. Hon påmindes då om överenskommelsen och tillfrågades
                                  samtidigt om hur det gått med tandvården. Det visade sig att hon inte fullföljt


 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 1580-2003    Sid 2 (2)




      tandvårdsplanen och att behovet av tandvård kvarstod. Hon nämnde att hon haft
      kontakt med en annan tandläkare och att det kanske skulle bli tal om ännu högre
      kostnader, kanske upp emot 20 000 kronor. Hon uppmanades att kontrollera med
      tandläkaren vad som skulle kunna anses som ”absolut nödvändiga” kostnader för att
      uppnå en acceptabel tandstatus.
      Den 29 oktober 2002 inkom ett brev från AA, daterat 2002-10-25. Det var adresserat
      till budgetrådgivningen, BB. I brevet angav AA att hon varit i kontakt med en
      tandläkare och fått ett kostnadsförslag på ”13 760 kronor eller 27 050 kronor”. Hon
      skrev även i brevet att hon just då låg på lasarettet och att hon skulle ”höra av sig”
      när hon kom hem. Någon ny kontakt togs dock inte från AA:s sida.
      En tandläkare CC kontaktade budgetrådgivaren under våren 2003 och meddelade att
      totalkostnaden för vad som skulle behöva göras uppgick till ca 20 000 kronor, men
      att kostnaden för ”nödvändig tandvård” kunde beräknas till 7 300 kronor.
      Budgetrådgivarens uppgift är att genom råd och stöd lotsa brukaren fram till en
      eventuellt möjlig skuldsanering. Av ovanstående framgår att brukaren har
      informerats på vilket sätt en skuldsanering kan möjliggöras och vilka initiativ som
      krävs från hennes sida. Den 29 oktober 2002 meddelade AA brevledes att hon skulle
      ta kontakt med budgetrådgivaren efter sjukhusvistelsen. Budgetrådgivaren har därför
      avvaktat vidare besked från henne om hur hon tänkte lösa frågan med tandvård.
AA yttrade sig över nämndens remissvar.

I ett beslut den 16 januari 2004 anförde JO André följande.

Bestämmelser om skuldsanering finns i skuldsaneringslagen (1994:334).
Kronofogdemyndigheten kan fastställa en överenskommelse om skuldsanering.
Tvingande skuldsanering beslutas av domstol. Kommunen skall enligt 1 §
skuldsaneringslagen inom ramen för socialtjänsten eller på annat sätt lämna råd och
anvisningar till skuldsatta personer. Kommunens roll i frågor om skuldsanering är
således rent rådgivande och stödjande.

Såvitt framgår av handlingarna har BB gjort vad som ankommit på honom för att
lämna AA råd och stöd. Utredningen ger dock vid handen att AA inte har varit helt
införstådd med att BB endast har haft en rådgivande funktion. Detta framstår som
ett avgörande skäl till att så lång tid förflutit utan att någon egentlig utredning av
förutsättningarna för skuldsanering har skett. Det är naturligtvis olyckligt och visar
på vikten av att budgetrådgivaren så långt som möjligt försäkrar sig om att den
enskilde har förstått rådgivarens uppgift och rådgivningens syfte. Av vad som
kommit fram finner jag emellertid inte skäl att vidta någon ytterligare åtgärd i
anledning av AA:s anmälan.
